Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående förbud mot all utskärning af Öl ä arméns lägerplatser äfvensom inom armens och flottans samt kustartilleriets kasernområden.

1904-04-27 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:84, Skrifvelse till Konungen, angående förbud mot all utskärning af Öl ä arméns lägerplatser äfvensom inom armens och flottans samt kustartilleriets kasernområden.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

W:o 84.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 april 1904.

— — — Andra Kammaren — 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående förbud mot all utskärning

af Öl ä arméns lägerplatser äfvensom inom

armens och flottans samt kustartilleriets kasernområden.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 7.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 15.)

Till Konungen.

Sedan Eders Kungl. Maj:t, med anledning af en utaf Riksdagen år

1902 till Eders Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse, utfärdat bestämmelser^ hvarigenom

utskänkningen af öl i marketenterierna vid såväl armén som flottan

i viss ^ man inskränkts samt utskänkningen af vin och porter blifvit helt

och hållet förbjuden, har i särskilda under innevarande riksmöte väckta

motioner föreslagits, att förbud måtte utfärdas mot all ölutskänkning å

arméns lägerplatser äfvensom inom arméns och flottans samt kustartilleriets

kasernområden.

Frågan om förbud för ölutskänkning å lägerplatser och inom kasernomraden

var a bane äfven vid 1903 års riksdag, och det samma år församlade

kyrkomötet har i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t uttalat sin

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

anslutning till yrkandet på ett sådant förbud. Att också borttagandet af

ölutskänkningen från lägerplatser och kasernomräden utgör ett allvarligt

önskemål och ett bestämdt kraf af en öfverväldigande, folkopinion inom

vårt land, därom kan, enligt Riksdagen asikt, intet tvifvel rada efter de

starka, för att icke säga enhälliga, meningsyttringar, som gång efter annam

afgifvits till förmån för denna synnerligen viktiga reform. Dess trängande

beskaffenhet lär ej heller tåla något uppskof, om icke det radande missnöjet

med den nuvarande ordningen skall öfvergå pa själfva försvarssaken.

Ett ytterligare stöd för ölets fullständiga bannlysning från lägerplatserna

måste anses ligga däri, att den värnpliktiga ungdomen själf flerstädes

med alltjämt ökad styrka begärt borttagande af den frestelse, som

den funnit ligga i ölets befintlighet i nrarketenterierna. De välgrundade

önskningar, som sålunda framkommit från de närmast intresserade, likasom

äfven från dessas målsmän, synes det vara de militära myndigheternas

plikt att tillmötesgå. _ .

Härtill kommer, att dagligt användande af öl icke bör intränga .1 alla

hem inom vårt land, fattiga såväl som rika, samt där tillkämpa sig ett

sådant herravälde, att ölet blifver för hela vart folk en verklig nödvändighetsvara.

Ännu äro de flesta värnpliktige utgangna från hem,, där Öl

alfdeles icke användes eller åtminstone^ ingalunda blifvit i.nfördt till dagligt

bruk. Därigenom att öl utskänkes å lägerplatser och inom kasernområden

blifva emellertid dessa värnpliktige lätt under de numera långvariga

vapenöfningama förledda att dagligen förtära öl och såmedelst förvärfva

eu dem hela lifvet följande vana, som, äfven om densamma ej blifver fördärfbringande,

likväl medför utgifter, hvilka kunde sparas för nyttigare

ändamål.

Från militärt håll har stundom gjorts den invändningen mot den nu

ifrågasatta reformen, att ölets borttagande från marketenterierna skulle

komma att medföra en ökning af fylleriförseelserna, enär bevaringsynglingarna

i sådant fall lätt förleddes att berusa sig, då de på permission befunne

sig utom lägerplatsen. Men oafsedt att de kommunala myndigheterna

sannolikt på de flesta ställen, åtminstone på landsbygden, äga medel

i sin hand att hindra ölutskänkningen i närheten af sådan plats, vore

dock, enligt Riksdagens mening, en dylik till äfventyra i början inträffande

ökning af fylleriförseelser i själfva verket äfven i städerna mer skenbar

än verklig. Ty med den nuvarande ordningen kommer — företrädesvis

i de fall, då marketenteri et är beläget inom kasernområde — den verkliga

siffran af fylleriförseelser icke i dagen, utan blifver, i större eller

mindre grad, fördold för vederbörande. Men sådant är förvisso farligare,

än om de ifrågavarande öfverträdelserna komma i öppen dag och blifva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

bestraffade, låt vara att detta till en början på garnisonsorter sker i ett

något större antal fall än för närvarande.

En annan invändning, som från samma håll gjorts gällande i fråga

om ett fullständigt förbud mot ölutskänkning, särskilt å lägerplatserna,

är den, att därigenom skulle i stället insmugglandet af spirituösa genom

de civila personer, som besöka lägren, främjas och ökas. Denna invändning

må i viss mån anses berättigad. Det är dock att märka, att dylik

insmuggling i de allra flesta fall afser brännvin eller annan starkare spirituösa,

enär det naturligen möter större svårigheter att insmuggla öl i mera

betydande kvantiteter. Därtill kommer, att olofligt införande af spritdrycker

bland manskapet tyvärr redan nu, oaktadt tillgången till öl å marketenterierna,

säkerligen ganska ofta äger rum. Riksdagen håller fördenskull

före, att, därest gällande lagbestämmelser icke skulle lämna medel i händerna

på vederbörande kommunala myndigheter att förhindra dylikt, så

bör man på lagstiftningens väg söka råda bot på sådana missförhållanden.

Och skulle ingenting annat hjälpa, borde ju den utvägen finnas, att de

militära myndigheterna genom ett noggrannare öfvervakande af de civila

personer, som besöka lägerplatserna, förekomma ifrågavarande insmuggling.

Riksdagen anser således, att nu omförmälda invändning icke bör tillmätas

någon afgörande betydelse.

I hufvudsak samma skäl, som anförts för ölutskänkningens borttagande

från kaserner och lägerplatser, gälla naturligen i fråga om förbud mot

försäljning af öl vid flottans och kustartilleriets marketenterier.

Riksdagen, som finner den nu ifrågasatta reformen i hög grad behjärtansvärd

och är öfvertygad, att ölförsäljningens borttagande från såväl arméns

som flottans förläggningsområden skall komma att medföra i öfvervägande

grad lyckliga följder, får fördenskull anhålla, det Eders Kungl.

Maj:t täcktes meddela förbud mot all utskänkning af öl å arméns lägerplatser

äfvensom inom arméns och flottans samt kustartilleriets kasernområden.

Stockholm den 27 april 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.