Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande vattenrättslag - stiftning.

1904-05-10 · 8 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:97, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande vattenrättslag - stiftning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 97.

1

N:o 97.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1904.

_ _ _ — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta

motioner angående ändringar i gällande vattenrättslag - stiftning.

(Lagutskottets utlåtande n:o 46.)

Till Konungen.

Vid innevarande Riksdag kafva enskilda motionärer väckt förslag om

ändringar i gällande vattenrättslagstiftning, hufvudsakligen åsyftande möjliggörande

af vattenkraftens användning för industriella ändamål i stöire

utsträckning, än nu medgifves. En af motionärerna har för sådant ändamål

förordat allmän revision af förordningen den 30 december 1880 om

jordägares rätt öfver vattnet å hans grund och därmed i samband stående

författningar. .

Riksdagen delar den i motionerna framhållna uppfattningen om den

stora vikt för samhället i dess helhet, som hvilar därå, att de rika kraftkällor,

våra vattenfall erbjuda, blifva lör industrien tillgängliga i den

mån hänsyn till andra intressen skäligen kan anses medgifva. Med den

storartade utveckling, elektrotekniken i våra dagar vunnit, och med de

ökade möjligheter, som äfven i öfrigt uppstått att för industriella ändamål

använda vattenkraft, har frågan om vattenfallens tillgodogörande fått eu

Rih. till Riksd. Prat. 1904. 10 Sami. 1 Afl. 1 Rand. 19 Häft. (Näs 97—99.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 97.

förut knappast anad betydelse, och det är därför ur nationalekonomisk

synpunkt en högeligen viktig angelägenhet att tillse, att ej lagstiftningen

lägger onödiga hinder emot vattenfallens ändamålsenliga utnyttjande.

Hvad 1880 års förordning om jordägares rätt öfver vattnet å hans

grund . i detta hänseende vidkommer, har emot densamma i främsta rummet

riktats den anmärkningen, att bestämmelserna angående kungsådra

innebära en alltför stor inskränkning i den fria förfoganderätten öfver

vattenkraften och . medföra oskäligt stora svårigheter för vattenkraftens

rationella användning. i industriens tjänst. Såsom medel att undanrödja

denna brist i lagstiftningen har i första hand föreslagits, att alla bestämmelser

om kungsådra skulle ur lagstiftningen utgå och ersättas med föreskrifter

om skyldighet att vid vattenverksanläggningar i hvarje särskildt

tall undersöka, huruvida och under hvilka villkor, med hänsyn till de

intressen, kungsådran varit afsedd att skydda, vattendrag kunde få öfverbyggas.

Eu så vidtgående förändring af gällande lagstiftning kan Riksdagen

ej anse lämplig. Oafsedt huruvida bestämmelserna om kungsådra grunda

någon själfstandig äganderätt för staten till den i kungsådran framrinnande

vattenmängden eller äro att anse allenast såsom inskränkningar i strandägarnes

rätt att förfoga öfver vattnet, komme en dylik förändring faktiskt

att innebära en ökning af strandägarnes vattenrätt, utan att därigenom i

och för sig bereddes ökad garanti, att vattenkraften komme att mera eller

bättre än nu kan ske tillgodogöras för industriella ändamål. Den omständigheten,

att äganderätten till den i kungsådran framflytande vattenmängden

undandrages de enskilda strandägare, behöfver nämligen ej

medföra, att vattnet i kungsådran ej kan komma att i industriens tjänst

utnyttjas. Genom den förändring af 8 § i 1880 års förordning, som infördes

genom lagen den 20 oktober 1899, har tvärtom uttryckligen fastslagits,

att äfven kungsådran kan, efter Konungens tillstånd, få för vattenver

^anläggning öfverbyggas. För möjliggörande af kungsådras användning

för industriella ändamål är det således ej erforderligt, att staten till

enskildes förmån afstår från sin af ålder stadgade rätt till kungsådra.

Det torde ej heller kunna bestridas, att de intressen — jordbrukets, samfärdselns,

flottnmgens och fiskets intressen — som kungsådran närmast

after att skydda, säkrare tillgodoses på grundvalen af kungsådrans bibehållande

under statens herravälde än fallet skulle blifva därest strandägarne

tillerkändes en låt vara begränsad äganderätt jämväl till kungsådrans

vattenmängd. Särskildt fiskets intressen kräfva mycken varsamhet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse K:o 97. 3

clå det gäller utvidgning af rätten till vattenverksanläggniugar. Eylika

anläggningar kafva nämligen visat sig medföra stor fara för fiskets bestånd,

och detta förhållande kar, jämte andra omständigheter, till och

med föranledt 1902 års Riksdag att uti skrifvelse till Eders Rungl. Majd

anhålla om utredning och förslag angående särskilda åtgärder till fiske s

främjande och upphjälpande. , . , ,

Såsom ett andra alternativ till lösning af de med nuvarande bestämmelser

angående kungsådra förenade olägenheter bär föreslagits att i

fråga om strömfall, förändra reglerna angående kungsådras läge och storlek

och i sådant afseende, i stället för den nu gällande föreskriften enligt

hvilken kungsådra framgår i det djupaste vattnet och beraknas till eu

tredjedel af vattendragets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd,

stadga, att kungsådra skall utgöra eu tredjedel af den i strömfallet

framrinnande vattenmängden. Hvad detta förslag angar ar Riksdagen

ense med motionären därom, att det i fråga om strömfall är särskild!

angeläget, att rätten till utnyttjande af vattenkraften icke af kungsadran

begränsas i vidare män än hänsyn till andra intressen påkallan, och Riksdagen

delar motionärens uppfattning, att ett öppenkallande af kungsadran

till dess nu lagstadgade bredd, hvad åtskilliga strömfall beträffa!, föranleder

ett onyttigt förslösande af vattenkraft. Frågan, huruvida och pa

hvad sätt ändring af gällande lagbestämmelser må för undanröjande åt

detta missförhållande lämpligen åvägabringas, är _ emellertid ett mycket

svårlöst spörsmål. Inom Riksdagen hafva ock gjort sig gällande skilda

meningar härutinnan. Å ena sidan bär framhållits, att redan nuvaian e

lagstiftning genom sitt medgifvande till kungsådras Ombyggande under

vissa villkor innefattar en lämplig utväg att för industriella ändamål utnyttja

den i kungsåder framflytande vattenmängden, i den man sadant

kan ske utan att träda andra intressen för nära; a andra sidan, bland

dem, som ansett den rådande förefintliga möjligheten till kungsådras ofverbyggande

otillräcklig att under alla förhållanden förebygga förslösande af

vattenkraften i strömfall, hafva skiljaktiga åsikter uttalats om lämpligaste

sättet att reglera kungsådra i strömfall, i det somliga for ordat att, såsom

i finska lagen skett, med bibehållande af bestämmelsen om kungsådras

framgående i djupaste vattnet, föreskrifva, att kungsådran i strömfall

skulle utgöra en tredjedel af vattenkvantiteten, medan andra ansett lämpligast

vara att utan närmare angifvande af kungsadrans läge fastställa

dess storlek på sist om förmälda sätt. Riksdagen har i frågans nuvarande

läge icke ansett sig böra ingå på närmare bedömande, hvilken åt ture
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 07.

namnda åsikter kan anses innebära den riktigaste lösningen; Riksdagen

vi l allenast såsom sin uppfattning betona, att frågan om kungsådras lä-e

och storlek utgör ett af de viktigaste spörsmålen inom den lukrativa vattenrättens

område som sålunda bör, då eu allmän revision af hithörande

lagstiftning ifrågakomma-, underkastas sorgfällig undersökning och pröfningbasom

eu annan erinran emot gällande vattenrättslagstiftning har

lamhallits den tidsutdräkt och de kostnader, som äro förenade med den

nu lagstadgade proceduren för anläggning af vattenverk i kongsådra. Riksdagen

ar i denna del ense med motionären därom, att en förenkling härutinnan

ar af verkligt behof påkallad, och detta alldeles oafsedt hvilka

bestämmelser angående kungsådras storlek och läge än gifvas. Efter Riksagens

förmenande skulle syftet kunna vinnas därigenom, att till ett enhetligt

förfarande förenades de nu äfven till tiden skilda undersökningar,

som dels af domstol, dels ock af administrativa myndigheter måste verk
kun^sådra

''eSt l1ppstår att för vattenverksanläggning öfverbygga

,. I 0nara sambanfl med ordnande af förhållandena angående kungsådra

star Iragan om fördelning emellan strandägare af rätten att tillgodogöra

sig vattenkraften i ett vattendrag. Enligt hvad erfarenheten visa?, är det

för enad t med otta oöfverstigliga svårigheter att praktiskt tillämpa den nu

lagstadgade regeln, enligt hvilken strandägare har rätt att tillgodogöra sm

vattnet a sm egen grund, och särskilt är detta förhållandet i fråga om

sfi om tall. Det föreligger alltså från denna synpunkt fullgiltig anledning

att taga under undervägande, huruvida ej annan grund för fördelningen

åt vattenkraften strandägare emellan lämpligen borde fastställas, och det

kan i detta sammanhang erinras, att den finska rätten härutinnan stadgar

att^ strandägare ^ strömfall äga hälften af den, oberäknad kungsådra, i

strömfallet framrinnande vattenmängd.

i k \IVat! seder.mera vidkommer ett i motionerna framställdt förslag om

lagbestamd skyldighet för vattenrättsägare i vattendrag att deltaga i kostnaden

för reglering af vattentillgången därstädes, i den mån lian af regeringen

har nytta, finner Riksdagen syftet med nämnda förslag vara förtjänt

af beaktande. En liknande princip med den af motionärerna sålunda

förordade finnes uttryckt ilig af lagen om dikning och annan

afledning af vatten den 20 juni 1879. Enhvar, som af ett vattenafledningsforetag

tillskyndas nytta för sm jord, är enligt berörda lag pliktig

att, da någon intressent så fordrar, bidraga till gäldande af kostnaderna

oi företaget, antingen sa att lian deltager i detsamma eller ock genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 97. °

afstående af jord, som motsvarar den förbättring, hans fastighet genom

vattenafledningen vunnit. På sådant sätt underlättas utförandet åt vattenafledningsföretag,

som öfverstiga den enskildes förmåga, utan att någon

jordägare kan anses lida orätt genom det bidrag, som af honom utkräfves.

Ett tillämpande af samma princip på den lukrativa vattenrätten och särskilt

på de fall, som i nu föreliggande förslag afses, skulle leda till det

resultat, att eu strandägare, om och i den mån han hade en faktisk fördel

af eu reglering af vattentillgången i ett strömdrag, kunde åläggas att antingen

deltaga i kostnaden för regleringen eller ock afstå från begagnandet

af den ökade vattenkraft, som komme på hans lott. Om sålunda eu

strandägare, som icke deltagit i kostnaderna för en reglering, därefter ville

begagna sig af den ökade vattenkraft, som för honom uppkommit, bolde

han vara skyldig att i mån af denna ökning ersätta kostnaderna för anläggningen.

1880 års förordning om jordägares rätt öfver vattnet å hans

grund har i fråga om dammbyggnad uppställt eu sådan regel som den nu

senast nämnda.

Att utsträcka de grundsatser, som sålunda kommit till uttryck beträffande

vattenafledningsföretag och dammbyggnad, som uppföres för omedelbart

tillgodogörande af vattenkraft, till att gälla äfven för byggnad

eller anläggning, som afser en reglering af vattentillgången i och för ett

bättre tillgodogörande af vattenkraften, synes Riksdagen icke behöfva möta

några särskilda betänkligheter från principiell synpunkt. Praktiskt sedt

äro emellertid förhållandena vid vattenreglering väsentligt olika emot dem,

som uppstå vid vattenafledningsföretag och dammbyggnad i strömfall. "Vid

de senare företagens utförande låter det sig utan svårighet göra att bestämma

och värdera den nytta anläggningen medför för jordägaren eller

strandägaren och sålunda finna en tillförlitlig grund, efter hvilken denne,

därest han vill begagna sig af företagets fördelar, bör i kostnaderna för

detsamma taga del. Helt annorlunda ställer sig saken i fråga om vattenregleringsföretag.

Den egentliga nyttan af dylika företag består i beredande

åt de vattenverk, som däraf beröras, af eu jämnare och mera konstant

vattentillgång. Det säger sig själft, att det skall vara förenadt med

synnerligen stora vanskligheter att i värde uppskatta den fördel, ett visst

vattenverk har af en sådan reglering. En mängd omständigheter, som^ej

stå i samband med själfva regleriugsföretaget, t. ex. vattenverkets storlek,

tiden, under hvilken det med fördel kan hållas i gång, spela härvid in

såsom medbestämmande faktorer. Med hänsyn till de stora svårigheter,

som sålunda möta emot eu tillförlitlig uppskattning af den nytta, ett vat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*3 Riksdagens Skrifvelse N:o 1)7.

tenverk har af ett regleringsföretag, skulle det efter Riksdagens uppfattning

vara betänkligt att lägga en sådan uppskattning till norm för en

vattenverksägares skyldighet att, emot sin vilja, deltaga i kostnaderna för

ett regleringsföretag. Först om han vidtager positiva åtgärder, t. ex. genom

nybyggnad eller förändring af vattenverket, i syfte att tillgodogöra

sig den ökade vattenkraft, regleringsföretaget tillfört hans vattenverk, har

man efter Riksdagens mening fått en tillräckligt fast utgångspunkt för

bedömandet, att och i hvad mån regleringsföretaget för honom varit till

nytta. Den begränsning af vattenverksägarens ifrågavarande skyldighet,

Riksdagen sålunda förordat, torde vara desto mera lämplig, som en mera

utsträckt skyldighet i de flesta fall icke skulle medföra någon verklig

fördel för öfriga intressenter i vattenreglerings företaget. Merendels skulle

det nämligen vara omöjligt för dessa att tillgodogöra sig den ökade vattenkraft

vattenverksägaren, därest han ej ville ingå i regleringsföretaget,

vore pliktig afstå. Följden skulle således allenast blifva, att denna vattenkraft

komme att lämnas obegagnad.

I sammanhang, med nyss omhandlade ämne har ifrågasatts sådan

ändring af G § i 1880 års vattenrättsförordning, att hvad i nämnda laglum

stadgas om rätt till uppdämning äfven i sådana fall, då uppdämningen

medför skada å jord eller fiske, må äga tillämpning jämväl i fråga

om sådan sänkning af vattenståndet, som vid regleringsföretag kan befinnas

erforderlig. Detta förslag synes Riksdagen välgrundad!.

Detsamma gäller om förslaget att medgifva rätt till uppdämning jämväl

för sådana fäll, då därigenom förorsakas skada å annan egendom än

jord eller fiske, för så vidt nämligen skadan pröfvas vara ringa emot den

nytta, som af uppdämningen vinnes. Detta förslag synes Riksdagen innebära

en konsekvens af den redan genomförda principen, att vid vattenverksanläggningar

ett mindre intresse får vika för ett större, som af anläggningen

främjas.

Riksdagen har ej heller något att erinra mot införande af lagbestämmelser,

om och under hvilka villkor fördjupningar och gräfningar, som,

utan gatt vara tillg rensningar hänförliga, i sammanhang med regleringsföretag

erfordras, må komma till utförande.

Enligt hvad en af motionärerna påvisat, kan efter gällande lagstiftning

ett rationellt tillgodogörande af strömfall förhindras därigenom, att

ägaren af en mindre del däld motsätter sig den härför erforderliga anläggningens

utförande. Lika med motionären finner Riksdagen detta innebära

ett missförhållande, som kräfver rättelse, och Riksdagen delar

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Riksdagens Skrifvelse N:o 07.

motionärens uppfattning om lämpligheten att åstadkomma sådan rättelse

genom att utsträcka tillämpningen af bestämmelserna i 5 § vattenrättsförordningen

angående sättet och villkoren för tillgodogörande af oskift

vatten till att gälla hvarje del af ett vattendrag, som med ekonomisk fördel

kan tillgodogöras genom eu enda vattenkraftsanläggning och i hvilken

flere vattenrättsägare hafva del. Likaledes flnner Eiksdagen beaktansvärd

den af samme motionär anvisade utvägen att i form af kraft bereda ersättning

åt dem, som med tillämpning af ofvanberörda bestämmelser tvingades

att för vattenverksanläggning tillsläppa eu dem tillhörig fallhöjd.

Hvad därefter angår väckt förslag om ändring af gällande lagstiftning

i syfte att underlätta tillgodogörandet i industriens tjänst af vattenfall,

som vid skiftesförrättningar afsatts till gemensamt behof, flnner Eiksdagen

detta förslag vara förtjänt af beaktande. För utvecklingen af industrien

är det ganska hinderligt, att förvärf af stadgad äganderätt till

dylika vattenfall jämte lämpligt utmål ofta är förbundet med nästan oöfvervinneliga

svårigheter. Eiksdagen anser alltså det böra tagas under öfvervägande,

huruvida och i hvad mån undantagsbestämmelser från gällande

lagstiftning rörande jordafsöndring lämpligen kunna meddelas i syfte att

bereda möjlighet att erhålla fastställelse å afsöndringar af dylika vattenfall.

Vid den lifligare omflyttning af äganderätten till vattenverk och vattenfall,

som under senare tider ägt rum, har ofta visat sig svårighet att

kunna med säkerhet utröna, hvilken rätt till uppdämning samt rättigheter

och skyldigheter i öfrigt, som äro förenade med ett vattenverk.

Vanligen grunda sig desamma på en för långa tider sedan hållen

syn eller afgjord rättegång, och så framt handlingarna till desamma icke

varit tillgängliga, har det icke funnits annan utväg än att verkställa besvärliga

och långvariga undersökningar i häradsrätternas domböcker för

att därigenom söka vinna upplysning i saken.

Sådana svårigheter skulle undanröjas, därest bestämmelser infördes

angående förandet af så kallad »vattenbok» eller vattenregister, hvari intoges

en förteckning å de vattenverksanläggningar och dammbyggnader,

som funnes i hvarje särskild! vattendrag, med uppgift å den dämningsrätt

samt rättigheter och skyldigheter i öfrigt, som tillkommer ett hvart

af dem; och, om de anteckningar, som skulle införas i registret, gjordes

tillräckligt utförliga och noggranna, skulle därigenom främjas eu ur teknisk

synpunkt enhetlig och planmässig behandling af alla frågor rörande

vattenverksanläggningar i samma vattendrag, då man därigenom skulle

kunna erhålla upplysning om de beräkningar angående vattendragets vat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 97.

tenmängd och öfriga förhållanden, som lagts till grund för de utslag, hvarigenom

tillstånd till byggnader i vattendraget förut meddelats.

Riksdagen anser alltså det böra tagas under öfvervägande, om och

i hvad man vattenböcker, såsom i utlandet skett, må äfven här i landet

komma till stånd.

Enligt hvad ofvan anförts, är gällande vattenrättslagstiftning i väsentliga

hänseenden i behof af omarbetning. Riksdagen anser emellertid

det ej vara lämpligt att på de partiella reformernas väg åstadkomma erforderliga

ändringar. Flera af de ändringsförslag, Riksdagen enligt hvad

ofvan sagts ansett sig böra förorda, beröra nämligen själfva grundprinciperna

för den gällande lagstiftningen i ämnet, och vid sådant förhållande

torde allenast eu allmän revision af hithörande författningar vara ägnad

att på ett tillfredsställande sätt lösa uppgiften att bringa vår vattenrättslagstiftning

i öfverensstämmelse med de kraf, nutida förhållanden i detta

afseende uppställa.

Under åberopande af det anförda får Riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke de bestämmelser,

som innehållas i förordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt

öfver vattnet å hans grund och därmed i samband stående författningar,

höra förändras och omarbetas, så att de komma att bättre motsvara de

kraf, som nutida förhållanden ställa på en dylik lagstiftning, samt därefter

för Riksdagen framlägga de förslag härutinnan, hvartill förhållandena

anses föranleda.

Stockholm den 10 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.