Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande af vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde delegerade frän svensk och norsk sida uppgjorda förslag till öfverenskommelser mellan de bägge rikena.

1905-10-13 · 14 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1905:1 (andra urtima riksdagen), Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande af vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde delegerade frän svensk och norsk sida uppgjorda förslag till öfverenskommelser mellan de bägge rikena.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

1

N:o 1.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 oktober 1905.

— — — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition angående godkännande af vissa vid förhandlingar

i Karlstad af utsedde delegerade frän svensk och

norsk sida uppgjorda förslag till öfverenskommelser mellan

de bägge rikena.

(Särskilda utskottets utlåtande n:o 1.)

Till Konungen.

I en den 30 september 1905 till Riksdagen afbiten proposition (n:o 1)

har Eders Kungl. Maj:t — under åberopande af särskilda i statsrådet och

högsta domstolen förda protokoll samt med öfverlämnande af en utaf utsedde

delegerade från svensk och norsk sida upprättad handling och med tillkännagifvande,

att de delegerades förslag till det i samma handling omförmälda

separataftal komme att tillställas vederbörande utskott — föreslagit

Riksdagen att dels godkänna, under förutsättning af motsvarande

beslut i Norge, de i förstnämnda handling intagna förslag till öfverenskommelser

att erhålla bindande verkan från den i handlingen angifna

tid, dels ock förklara, att i detta godkännande skulle innefattas medgifvande

för Eders Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar godkänna förslaget

till sepai’ataftal.

Den i propositionen omförmälda, af svenske och norske delegerade

upprättade handling är af följande lydelse:

»Vi undertecknade, utsedde att såsom delegerade från svensk och

norsk sida ingå i förhandling rörande vissa förhållanden, som stå i samband

med upplösning af unionen, hafva vid förhandlingar i Karlstad,

Bill. till Andra Urtima Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Höft. (N:o t). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

hvilka tagit sin början den 31 nästlidne augusti och nedanskrifna dag

afslutats, enats om följande förslag till överenskommelser mellan de bägge

rikena, nämligen:

Öfverenskommelse angående tvisters hänskjutande till skiljedom.

Artikel 1.

Rikena förbinda sig att till den genom konventionen af den 29 juli

1899 i Haag upprättade permanenta skiljedomstolen hänskjuta de tvister,

som skulle kunna uppstå mellan dem, och som ej kunnat lösas genom

direkta diplomatiska underhandlingar, under förutsättning, att de icke

beröra de särskilda ländernas oafhängighet, integritet eller vitala intressen.

Artikel 2.

Yppar sig skiljaktighet, huruvida den tvist, som uppstått, berör

ettdera landets vitala intressen och af denna grund är att hänföra till

dem, som enligt föregående artikel äro undantagna från obligatorisk skiljedom,

skall denna skiljaktighet underställas den i samma artikel omförmälda

skiljedomstol.

Artikel 3.

Denna öfverenskommelse skall tillämpas jämväl i det fall, att en

uppstående tvist har sin grund i faktiska förhållanden, som tillkommit före

öVerenskommelsens afsilande, men har icke afseende på tvister om tolkningen

eller tillämpningen af överenskommelser, som innehålla särskild

skiljedomsklausul, och alltså icke på tvister om tolkningen eller tillämpningen

af överenskommelser, som slutas i sammanhang med upplösning af unionen

mellan rikena.

Artikel 4.

När skiljedom skall användas, skola rikena, där icke andra bestämmelser

träffas, i allt, som angår utseendet af skiljedomarne och skiljedomsproceduren,

rätta sig efter föreskrifterna uti konventionen den 29 juli

1899, utom hvad beträffar nedan angifna punkter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

Artikel 5.

3

Ingen af skiljedomarne må vara undersåte i något af rikena eller

bosatt inom någotdera rikets område, och ej heller vara intresserad i de

frågor, som utgöra föremål för skiljedomen.

Artikel 6.

Den i 31 artikeln af konventionen af den 29 juli 1899 omförmälda

kompromiss skall fastställa en tid, inom hvilken utbyte parterna emellan

af promemorior och handlingar, som röra föremålet för tvisten, skall äga

rum. Detta utbyte skall i alla händelser vara afslutadt, innan skiljedomsrättens

sammanträden börja.

Dessa bestämmelser rubba icke hvad genom Haagkonventionen af

den 29 juli 1899 stadgats angående andra afdelningen af sldljedomsproceduren

(39 art.), särskildt icke bestämmelserna i 43—49 artiklarna.

Artikel 7.

Skiljedomen skall, när anledning därtill förefinnes, innehålla bestämmelse

om den tid, inom hvilken densamma skall bringas till verkställighet.

Artikel 8.

Denna öfverenskommelse gäller för tio år, räknadt från undertecknandets

dag, och förlänges för en lika tidrymd, därest den ej från någondera

sidan uppsäges minst två år före tioårsperiodens utgång.

Öfverenskommelse angående neutral zon, befästningars nedläggande m. m.

t

Artikel 1.

Till betryggande af ett fredligt förhållande mellan de båda rikena

upprättas på bägge sidor om gränsen mellan dem ett område (»neutral

zon»), som skall njuta fördelarna af en beständig neutralitet.

Denna zon begränsas sålunda:

a) på svensk sida af en gränslinje, som går i räta linjer från Nordkosters

norra udde öfver södra udden på Norra Långö, sjön Färingens

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

nordöstra ända, Lursjöns nordöstra ända, Kynne älfs utlopp i Södra Bullaren,

Södra Kornsjöns sydöstra ända, södra ändan af Stora Le, Ögnesjöns

västra ända, Lysedstjärns södra ända, Svalsjöns södra ända, Nässjöns södra

ända, Bysjöns södra ända, sjön Kymmens nordvästra ända, Grunnsjöns

nordvästra ända, Kläggens nordvästra ända, Mangens norra ända, Bredsjöns

västra ända till den punkt, där Klarälfvens högra strand skär sextioförsta

(61) breddgraden;

b) på norsk sida af en gränslinje, som går i rät linje öfver Kirkön,

tangerande Singleöns nordvästra spets, till Ingedals kyrka och vidare i räta

linjer öfver Rokke kyrka, udden på norra sidan af Fredrikshalds-vattendragets

utlopp i Femsjön, utloppet i Femsjöns nordöstliga hörn af bäcken,

som rinner förbi gården Röd, östra ändan af Klösa tjärn, östra ändan af

Grefslivand (norr om Handand kyrka), udden i Ögdernsjön sydväst om

Kråktorp, sundet mellan Mjermen och Gåsefjorden, Eidsdammen, sydvästra

ändan af Dyrerud tjärn (i norra ändan af Liermosen), Urskog kyrka, södra

ändan af Holm tjärn, Digersjöns södra hörn, norra ändan af Skasensjön,

östra ändan af Norra Flögensjön till den punkt, där Ulvån skär sextioförsta

(61) breddgraden.

I zonen inbegripas de öar, holmar och skär, men icke de delar af

själfva hafvet med dess vikar, som falla inom zonens gränslinjer.

Den neutrala zonen skall vara fullkomligt fredlysa Den må därför

ej af något af rikena begagnas till krigsoperationer eller till stödje- eller

utgångspunkt för sådana, liksom ej heller inom zonen må stationeras

(undantag: art. 6) eller samlas någon väpnad militär styrka, med undantag

af hvad förn *kan vara nödvändigt för upprätthållande af allmän ordning

eller till bistånd vid olyckstillfällen. Om i något af rikena är eller varder

anlagd järnväg, som skär någon del af rikets zonområde hufvudsakligen i

dess längdriktning, skola dessa bestämmelser icke utgöra hinder emot, att

sådan järnväg användes till militär genomgångstransport. Bestämmelserna

skola ej heller utgöra hinder emot, att de inom ett rikes zonområde boende,

till krigsmakten hörande personer samlas där för att utan dröjsmål föras

utom zonen.

Befästningar, krigshamnar samt för här eller flotta bestämda förråd

må icke bibehållas eller nya sådana anläggas inom den neutrala zonen.

Förestående bestämmelser skola likväl icke gälla för det fall, att

rikena bistå hvarandra under ett krig mot en gemensam fiende; ej heller

äro de, då ettdera riket invecklas i krig med en tredje makt, förbindande

för detta rike i afseende å den del af zonen, som faller inom dess område,

eller för det andra riket i afseende å dess zonområde, såvidt angår

häfdande af rikets neutralitet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

5

Artikel 2.

Till följd af förestående bestämmelser skola de befästningar, som nu

finnas inom den ofvan fastställda neutrala zonen, nedläggas, nämligen de

norska befästningsgrupperna Fredrikssten med Gyldenlöve, Ovei‘bjerget,

Veden och Hjelmkollen, örje med Kroksund samt Urskog (Dingsrud).

Artikel 3.

De i artikel 2 afsedda befästningar skola göras oanvändbara såsom

sådana; de gamla fästningsverken vid Fredrikssten samt vid forten Gyldenlöve

och Overbjerget skola dock bibehållas, men må icke underhållas i

fortifikatoriskt syfte.

Rörande i senare tid tillkomna anordningar å sistnämnda trenne befästningar

samt rörande de åtgärder, som skola vidtagas med öfriga befästningar,

intagas närmare bestämmelser i ett separataftal, hvilket skall

äga samma kraft, som denna öfverenskommelse.

Artikel 4.

De i artikel 3 afsedda åtgärder skola vara fullbordade senast åtta

månader, efter det denna öfverenskommelse träd! i kraft.

Artikel 5.

Kontrollen öfver, att de i artikel 3 afsedda åtgärder blifvit behörigen

verkställda, skall utöfvas af en kommission, bestående af tre officerare af

utländsk (hvarken svensk eller norsk) nationalitet, af hvilka hvardera riket

väljer en och den tredje utses af de två sålunda valde eller, i händelse

dessa ej kunna ena sig, af det schweiziska Förbundsrådets president.

Närmare bestämmelser rörande denna kontroll intagas i ofvannämnda

separataftal.

Artikel 6.

Fredrikssten må fortfarande vara förläggningsplats för vederbörande

distrikts-kommando samt garnisonsort för underbefälsskolan för de under

nämnda distrikts-kommando sorterande afdelningar, allt i hufvudsakligen

samma omfattning, som före anläggandet af de nya befästningarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

Artikel 7.

Kongsvingers befästningsgrupp må icke utvidgas, vare sig med afseende

å anläggningar, bestyckning eller besättning, hvilken sistnämnda

hittills icke öfverstigit trehundra (300) man. Till besättning räknas icke

det till årliga öfningar inkallade manskap. I följd af förestående bestämmelse

må nya befästningar icke anläggas inom ett afstånd af tio (10) kilometer

från Kongsvingers gamla fästning.

Artikel 8.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af denna öfverenskommelse

skola, där de ej kunnat lösas genom direkta diplomatiska underhandlingar,

med det undantag, som följer af artikel 5, afgöras af en skiljedomstol,

bestående af tre ledamöter, af hvilka hvardera riket väljer en

och den tredje utses af de två sålunda valde eller, i händelse dessa ej

kunna ena sig om valet, af schweiziska Förbundsrådets president eller,

subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de två sista styckena af artikel 32

i Haagkonventionen den 29 juli 1899. Ingen af skiljedomarne må vara

undersåte i något af rikena eller bosatt inom någotdera rikets område,

och ej heller vara intresserad i de frågor, som utgöra föremål för skiljedomen.

I brist af annat aftal bestämmer skiljedomstolen ort för sitt sammanträde

och skiljedomsproceduren.

Artikel 9.

Denna öfverenskommelse träder genast i kraft. Den kan icke ensidigt

uppsägas.

Öfverenskommelse om flyttlapparnes rätt till renbete m. m.

Artikel 1.

De bägge rikena förplikta sig af humanitära skäl att allt framgent

tillåta, att hvardera rikets flyttlappar må i den utsträckning, som af ålder

ägt rum, åtnjuta de rättigheter i det andra landet, som omhandlas i första

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

7

koclicillen till gränstraktaten af den ^ oktober 1751, hvilken kodicill icke

någotdera riket skall göra anspråk på att ensidigt uppsäga.

Artikel 2.

Den nu i bägge rikena, i stället för ofvannämnda kodicill, gällande

lagen af 1883 rörande flyttlapparne, hvilken lag senast utsträckts att gälla

intill utgången af år 1907, skall förlängas på ytterligare tio år eller intill

utgången af år 1917, dock att vid lagens tillämpning under nämnda tidrymd

följande skall iakttagas:

l:o) Den rätt, som tillkommer hvartdera rikets lappar att, utan

vederbörande jordägares eller brukares samtycke, under vissa i lagen angifna

månader med sina renar uppehålla sig i det andra riket, skall afse

allenast Norrbottens och Västerbottens län i Sverige samt Tromsö och

Nordlands amter i Norge;

2:o) Öfverflyttande lappar må icke föra med sig renar, som tillhöra

bofaste eller aktiebolag;

3:o) Svenska lappar må icke, utan vederbörande jordägares eller

brukares samtycke, med sina renar flytta öfver till Norge före deri 15 juni,

där ej ovanliga väderleksförhållanden nödvändiggöra tidigare flyttning.

Sverige äger dock rätt att på sin bekostnad till skiljedomstol, som nedan

i art. 4 omförmäles, hänskjuta frågan, om och i hvilken utsträckning det

må vara nödvändigt för de svenska lapparne att, oberoende af ovanliga

väderleksförhållanden, företaga flyttning öfver till Norge före den 15 juni,

i hvilket fall skiljedomstolens afgörande skall lända till efterrättelse; dock

att icke i något fall flyttning må ske före den 1 maj.

Artikel 3.

I god tid före utgången af år 1917 skola förhandlingar om revision

af de rikena emellan gällande bestämmelser i ämnet upptagas mellan de

bägge rikena.

Artikel 4.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af de på hvarje tid

rikena emellan gällande bestämmelser i ämnet skola, där de icke kunnat

lösas genom direkta diplomatiska förhandlingar, afgöras af en skiljedomstol,

bestående af tre personer, utsedde eu af hvartdera riket och den tredje

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

af de sålunda valde eller, om dessa icke enas om valet, af schweiziska

Förbundsrådets president eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de

två sista styckena af 32 artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.

I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort

för sitt sammanträde och skiljedomsproceduren.

Öfverenskommelse om transitotrafiken.

Artikel 1.

Hvartdera riket förpliktar sig att icke, vare sig genom import- eller

exportförbud, hämmande af godstratiken eller annorledes förhindra eller

försvåra transporten af varor, som sändas genom detta rike från eller till

det andra (transitogods).

Vid krisciska förvecklingar med eller emellan andra makter eller vid

eljest inträffande utomordentliga fall må, i fråga om vapen, ammunition,

annan krigsmateriel samt, under krigstillstånd, alla till kontraband hörande

varor, göras de tillfälliga undantag, som internationell rätt eller omsorgen

om eget lands neutralitet eller säkerhet krafvel''. Likaledes iuå sådana

tillfälliga undantag göras, som kunna vara nödvändiga för att hindra införande

och spridning af smittosam sjukdom bland människor eller djur.

Artikel 2.

Transitogods må ej beläggas med tull eller annan liknande afgift,

ej heller må i någon form upptagas särskild afgift för transiteringen. För

vara, som nedlägges på transitupplag, frilager eller dylikt, må därför

stadgad afgift upptagas.

Artikel 3.

Transitogods, som transporteras på järnväg, må icke inom genomgångslandet

behandlas ogynnsammare, än gods af samma varuslag i allmänhet

behandlas inom detta land, och förty icke i någon form beläggas

med högre fraktafgifter än efter de inom detta land faktiskt tillämpade

fraktberäkningar. Tillämpar genomgångslandet icke för alla fall eu och

samma fraktberäkning för ett visst varuslag, må frakt å transitogodset

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

9

icke upptagas till högre belopp, än som kan anses skäligt med hänsyn till

de fraktberäkningar, som faktiskt i allmänhet inom genomgångslandet tilllämpas,

med bortseende från sådana särskildt medgifna fraktlindringar,

som förekomma å tertiära lokalbanor eller föranledas af exceptionella förhållanden.

Förekommer transport af visst varuslag icke eller allenast i

ringa mån inom genomgångslandet, må frakt för transitogodset ej upptagas

till högre belopp, än som kan anses skäligt med hänsyn till de fraktberäkningar,

som tillämpas å närmast jämförliga varuslag.

Denna artikel gäller allt gods, som från eller till det ena landet

transporteras genom det andra på järnväg, helt eller delvis tillhörande

staten eller bolag, däri staten är delägare. Öfverlåter staten eller sådant

bolag järnväg eller andel i järnväg till ny ägare, skall sta,ten vara ansvarig

därför, att denna artikels bestämmelser det oaktadt varda fortfarande

tillämpade.

Artikel 4.

Transitogods eller fartyg, befraktadt för transport af transitogods,

må icke i genomgångslandet beläggas med hamnumgälder, sjöfartsafgifter

eller andra afgifter, af hvilken art det vara må, till högre belopp än efter

de afgiftsberäkningar, som, när fråga är om gods af samma varuslag,

faktiskt i allmänhet tillämpas i genomgångslandets egen utrikestrafik; dock

att härigenom icke göres inskränkning i kommuns rätt att i öfverensstämmelse

med gällande allmän lagstiftning upptaga hamnafgift.

Förekommer visst varuslag icke eller allenast i ringa mån i genomgångslandets

egen utrikestrafik, må afgift ej upptagas till högre belopp

än som kan anses skäligt med hänsyn till de beräkningar, som tillämpas

i fråga om närmast jämförliga varuslag.

Artikel 5.

Ofvan gifna bestämmelser skola äga tillämpning utan hinder däraf,

att transitogods i genomgångslandet göres till föremål för omexpedition.

Artikel 6.

Denna öfverenskommelse skall gälla under en tid af trettio år,

räknadt från den 1 januari 1906, med förlängning för en lika tidrymd,

Bill. till Andra Urtima Riksd. Prot. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

därest den ej från någondera sidan uppsäges minst fem år före trettioårsperiodens

utgång.

Artikel 7.

Förestående bestämmelser angående järn vägsfrakter verka icke rubbning

i det angående malmtransporten å Ofotenbanan den 11 h oktober

1898 upprättade kontrakt mellan norska staten och Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag, hvad angår transporten af den i kontraktet omhandlade

myckenheten af 1,200,000 ton. Skulle Luossavaara och Kiirunavaara

malmfält öfvergå till ny ägare, kan denne ej, för så vidt angår transporten

af nämnda myckenhet, åberopa sig på denna öfverenskommelse för uppnående

af andra villkor än de i kontraktet stadgade.

Artikel 8.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af denna öfverenskommelse

skola, där de icke kunnat lösas genom direkta diplomatiska

underhandlingar, afgöras af en skiljedomstol, bestående af tre personer,

utsedda en af hvartdera riket och den tredje af de sålunda välde eller,

om dessa icke enas om valet, af schweiziska Förbundsrådets president

eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de två sista styckena af 32

artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.

I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort

för sitt sammanträde och skiljedomsproceduren.

Öfverenskommelse angående gemensamma vattendrag.

Artikel 1.

Uppstår fråga att inom det ena rikets område uppdämma, sänka

eller urtappa sjö, bygga i vattendrag, bortleda vatten ur vattendrag eller

vidtaga annan åtgärd för dess förändring till djup, läge eller riktning,

skall, med hänsyn till rättigheten att vidtaga sådan åtgärd, detta rikes

lag komma till användning, ändå att åtgärden kan utöfva inverkan på

vattenförhållandena inom det andra läket. Inbyggare i sistnämnda rike

skola erhålla samma tillfälle att bevaka sin rätt, som under motsvarande

förhållanden tillkommer inbyggarne i det rike, där åtgärden skall äga

rum, så ock i öfrigt i fråga om alla villkor för åtgärdens vidtagande njuta

samma rätt som dessa.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra Ultima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

11

Artikel 2.

I öfverensstämmelse med allmänna folkrättsliga grundsatser skall i

fråga om åtgärd, som i artikel 1 sägs, gälla, att åtgärden ej må vidtagas

utan det andra rikets medgifvande, om den genom ändring i vattenförhållandena

inom detta rike skulle åstadkomma afsevärdt hinder i ett

vattendrags begagnande såsom flottled eller farled eller eljest verka betydande

rubbningar i vattenförhållandena inom ett större område.

Artikel 3.

Med afseende å öppnande, bibehållande eller begagnande af flottled

eller farled i vattendrag skola hvardera rikets inbyggare i det andra

riket åtnjuta samma rättigheter och förmåner som dess egna inbyggare.

Artikel 4.

Denna öfverenskommelse har afseende på alla för rikena gemensamma

sjöar och vattendrag. Såsom gemensamma anses sjöar och vattendrag,

som utgöra gräns mellan rikena, eller som eljest sträcka sig genom

båda rikenas områden, eller som hafva aflopp till sådana sjöar och vattendrag.

Artikel 5.

Denna öfverenskommelse skall gälla under en tid af femtio år, räknadt

från den 1 januari 1906, med förlängning för en lika tidrymd,

därest den ej från någondera sidan uppsäges minst fem år före femtioårsperiodens

utgång.

Artikel 6.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af denna öfverenskommelse

skola, där de ej kunnat lösas genom direkta diplomatiska

underhandlingar, afgöras af en skiljedomstol,, bestående af tre personer,

utsedda en af hvardera riket och den tredje af de sålunda välde eller,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

om dessa icke enas om valet, af schweiziska Förbundsrådets president

eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de två sista styckena af 32

artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.

I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort

för sitt sammanträde och skiljedomsproceduren.

De delegerade hafva äfven enats om följande förslag med afseende å

ordningen för den vidare behandlingen:

l:o) För hvardera rikets representation framlägges proposition om

godkännande, under förutsättning af motsvarande beslut i det andra riket,

af ofvan införda förslag till öfverenskommelser att erhålla ömsesidigt bindande

verkan från det att Sverige, på sätt nedan under 2:o) sägs, erkänt

Norge såsom eu från unionen med Sverige skild stat;

2:o) När Riksdagen och Stortinget fattat öfverensstämmande beslut

om godkännande af nämnda förslag till öfverenskommelser, framlägges för

Riksdagen proposition, att Riksdagen dels besluter att, under villkor att

de nedan under 3:o) omförmälda traktater varda behörigen undertecknade,

för Sveriges del upphäfva riksakten, dels inedgifver att Konungen må,

under samma villkor, å Sveriges vägnar erkänna Norge såsom en från

unionen med Sverige skild stat;

3:o) När sådant erkännande gifvits, skola traktater i öfverensstämmelse

med Riksdagens och Stortingets beslut om godkännande af

ofvan införda förslag till öfverenskommelser i sedvanlig internationell

ordning samtidigt undertecknas, hvarefter ratifikation ej är erforderlig;

4:o) Efter de under 3:o) omförmälda traktaternas undertecknande

skall Sverige om sitt erkännande af Norge såsom eu från unionen med

Sverige skild stat ofördröjligen notificera de främmande makter, med

hvilka diplomatisk eller konsulär förbindelse äger rum;

5:o) Hvartdera riket gör därefter hos de främmande makter, med

hvilka rikena afslutit gällande, gemensamt bindande traktater eller andra

aftal, framställning om uttryckligt erkännande däraf, att hvarje gemensamhet

i rättigheter eller skyldigheter enligt samma traktater eller andra

aftal upphört, så att det ena riket icke vidare står i någon som helst

ansvarighet i afseende å fullgörande af förpliktelser, som angå det andra

riket;

6:o) Efter det Sverige erkänt Norge såsom en från unionen med

Sverige skild stat och de under 3:o) omförmälda traktater undertecknats,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

13

upptagas ofördröjligen förhandlingar om afveckling af förhållanden, hvilka

måste upphöra eller förändras i och med upplösning af unionen, äfvensom

om alla därmed sammanhängande likvidationsfrågor.

Sålunda upprättadt i två svenska och två norska exemplar, af hvilka

de delegeiade från hvartdera riket mottagit ett svenskt och ett norskt

exemplar.

Karlstad den 23 september 1905.

Såsom af Eders Kung], Maj:ts proposition framgår, äro de i densamma

intagna förslag till överenskommelser afsedda att erhålla ömsesidigt bindande

verkan från det att Riksdagen och Stortinget om desammas

godkännande fattat öfverensstämmande beslut samt därefter Riksdagen,

. ®*ter ab Eders Kungl. Maj:t framlagd proposition, beslutit att för Sveriges

del upphäfva riksakten, och Konungen, efter Riksdagens medgifvande,

a Sveriges vägnar erkänt Norge såsom en från unionen med Sverige

skild stat. ö

• \id behandHngen af Eders Kungl. Maj:ts proposition har Riksdagen

lunmt förslagen till överenskommelser angående tvisters hänskjutande ”till

skiljedom, angående. neutral zon, befästningars nedläggande in. m., om

nyttlapparnes rätt till renbete m. m., om transitotrafiken och angående

gemensamma vattendrag böra godkännas. Riksdagen har jämväl ansett

medgifvande böra lämnas Eders Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar godkänna

det i propositionen omförmälda separataftalet.

Betiåffande slutligen det af de delegerade uppgjorda förslaget rörande

ordningen för den vidare behandlingen af de frågor, som stå"i samband

med föreliggande ärende, har Riksdagen intet att erinra, men anser

Bih. till Andra Urtima Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Höft. 3

Ciir. Lundeberg.

Hj. L. Hammarskjöld.

F. Cl:sox Waciitmeister.

Karl Staaff.

Chr. Miciielsen.

J. Lövland.

Carl Berner.

Benjamin Vogt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra Urtima Riksdagens Skrifvelse N:o 1.

sig böra uttala önskvärdheten däraf, att de traktater, som i detta förslag

förutsättas skola rörande ofvan berörda öfverenskommelser upprättas, och

hvilkas tillämpning kan komma att föranleda skiljedom af utländske skiljedomare,

blifva affattade jämväl på franska språket.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har alltså Riksdagen, med

bifall till Eders Kung!. Maj:ts proposition,

dels godkänt, under förutsättning af motsvarande beslut i Norge,

de i ofvan" återgifva, af utsedde delegerade från svensk och norsk sida

upprättade handling intagna förslag till öfverenskommelser att erhålla

bindande verkan från den i handlingen angifna tid,

dels ock förklarat, att i detta godkännande innefattas medgifvande

för Eders Kung]. Maj:t att å Sveriges vägnar godkänna det i samma handling

omförmälda förslaget till separataftal;

hvithet Riksdagen härigenom får för Eders Kung!. Maj:t anmäla.

Stockholm den 13 oktober 1905.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1905. Kung!. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.