Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändringar i stadgan angående skjutsväsendet.

1905-04-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1905:100, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändringar i stadgan angående skjutsväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

1

N:o 100.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 april 1905.

— —- — Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

om ändringar i stadgan angående skjutsväsendet.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2.)

Till Konungen.

Enskilde motionärer hafva vid innevarande riksdag väckt förslag om

ändring i vissa hänseenden uti stadgan angående skjutsväsendet den 31

maj 1878.

I fråga om skjutsanstalt å landet förekommer ännu i åtskilliga fall,

att skjutsningen, intill dess den kan varda af entreprenör öfvertagen eller

beträffande ny skjutsanstalt äfven efter godvilligt åtagande inrättad, måste

uppehållas af skjutslag, som enligt fastställd indelning finnes att tillgå eller

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bland de inom viss samfällighet

enligt gällande författningar skjutsskyldiga hemman särskildt anordnas, och

kommer skjutsningen sålunda uti dessa fall att, såsom förr var regel, som

ett särskildt onus hvila på vissa fastigheter. Denna anordning har ansetts

otillfredsställande och otidsenlig, hvarför ändring af skjutsstadgan i berörda

afseende påyrkats.

Väl må vid skjutsstadgans tillkomst bibehållandet af den obligatoriska

skjutsskyldigheten för särskilda fall hafva haft sitt berättigande, men med

senare tids åskådning, som häfdar grundsatsen om all jords lika beskattning,

synes det uppenbarligen ej stå i öfverensstämmelse att bibehålla ett

stadgande, som pålägger vissa fastigheter ett onus och fritager andra därBih.

till Riksä. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Käft. (N:o 100). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

ifrån. Obilliglieten af detta stadgande framgår enligt Riksdagens förmenande

särskild! af följande förhållanden. Rustnings- och roteringsbesväret

har afl yftäts från jorden, och grundskatterna hafva afskrifvits, men de

hemman, som i och för gästgifverihållningen af ålder varit befriade från

rotering eller grundskatt, hafva icke erhållit någon motsvarande lindring.

Då entreprenadbidrag utgå till skjutsningens uppehållande, deltager all

skattskyldig jord i lika grad till bidragens gäldande, men vid skjutsningsbesvärets

utgörande i de åsyftade undantagsfallen äro enligt äldre, ännu

gällande bestämmelser en stor del hemman, såsom säterier, rå- och rörshemman,

boställen, akademiehemman m. fl., befriade från all skjutsskyldighet.

Genom förordningen den 23 juli 1869 bestämdes visserligen att

de räntor, som till ett visst hemman anslagits från andra hemman såsom

bidrag till uppehållande af skjutsskyldigheten genom först berörda hemman,

skulle indragas till statsverket emot ersättning medelst statsanslag i penningar,

men, efter hvad Riksdagen inhämtat, lärer på några orter ännu

förekomma, att vissa pålagor, som ytterst hafva sin grund i roteringsbesväret,

utgå från hemman till gästgifverihållningen. Dessa missförhållanden

synas Riksdagen tala för en ändring i skjuts väsendets nuvarande

anordning, och är Riksdagen af den åsikten, att tiden nu synes vara inne

att fullständigt genomföra principen om skjutsningens uppehållande på

frivillighetens väg och skjutsväsendets ordnande såsom en allmän samhällsangelägenhet.

Det torde måhända kunna invändas, att, då för närvarande skjutsningen

vid mera än 90 procent af rikets skjutsanstalter är på entreprenad

upplåten, det kunde antagas, att inom en ej alltför aflägsen framtid så

äfven skulle blifva fallet med de återstående, samt att någon lagändring

därför vore obehöflig. Häremot torde å andra sidan med skäl kunna

framhållas, att då landstingen visa sig obenägna att lämna några bidrag

eller anvisa sådana endast till ringare belopp, hvilket ej så sällan lärer

vara fallet, de åstadkomna entreprenaderna tillkomma mindre på frivillighetens

väg än därigenom, att innehafvare af hemman, vid hvilka skjutsoch

gästgifverihållningen är fäst, se sig nödsakade att öfvertaga entreprenaden

för att såmedelst undvika den för dem än mera betungande skyldigheten,

som skulle uppkomma, därest entreprenad ej komme till stånd.

Äfven från denna synpunkt synes därför Riksdagen den föreslagna lagändringen

önskvärd.

Hvad härefter angår frågan om sättet för skjutsningens uppehållande,

då skjutsanstalt i något fall icke genom entreprenad eller godvilligt åtagande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

3

kali komma till stånd, kafva härutinnan olika förslag framställts. Sålunda

har ett förslag gått ut på, att i sådant fall och till dess skjutsanstalt kan

pa nyssnämnda sätt anordnas skjutsningen bör med anslutning till hvad

nu gäller om stad ombesörjas af vederbörande kommun ensam eller, efter

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes bepröfvande, gemensamt med

angränsande kommuner. Ett annat förslag åter har afsett, att i förevarande

fall det närmast bör åligga vederbörande landsting att ordna förhållandet.

Dessutom har också ifrågasatts, att staten här på ett eller

annat sätt borde träda emellan. Mot förslaget att göra frågan till en

kommunens angelägenhet synes den omständigheten tala, att åtskilliga

kommuner härigenom skulle kunna blifva alltför mycket betungade. Från

kostnadssynpunkt torde också betänkligheter möta mot sakens ordnande

enbart genom statens mellankomst. Såvidt Riksdagen nu kunnat bedöma,

synes däremot någon berättigad invändning icke kunna göras mot att öfverlämna

ordnandet af denna angelägenhet åt landstingen, möjligen med biträde

i eu eller annan form från statens sida; och denna utväg, som förefaller

Riksdagen tilltalande, torde ej heller böra kunna möta alltför stora svårigheter.

I så fall synes det Riksdagen lämpligt att, såsom också ifrågasatts,

bereda landstingen möjlighet att, då till följd af andra kommunikationsmedels

uppkomst eller eljest vissa skjutsanstalter visa sig vara eller inom

den närmaste framtiden blifva för samfärdseln obehöfliga, kunna gå i författning

om deras indragande. Likaså torde under nämnda förhållande

blifva nödvändigt att i viss mån ändra bestämmelserna angående skjutslegan.

I ett undantagsfall, då fråga är om upplåtande på entreprenad af

skjutsanstalt vid hamnplats, järnvägsstation eller kanalplats, kan enligt

26 § i skjutsstadgan entreprenad nu åstadkommas, äfven om af den lägstbjudande

betingats högre skjutslega än den i afseende å skjutsentreprenad

inom orten gällande maximilegan. Med anslutning till detta stadgande

torde det kunna ifrågasättas, om icke efter fastställandet af viss efter

ortsförhållandena lämpad skjutslega för större eller mindre delar af landet

det sedermera lämpligen borde öfverlämnas åt landstingen att för de fall,

då på grund af särskilda lokalförhållanden eller andra omständigheter sådant

kunde finnas vara af bekofvet särskildt påkalladt, möjligen inom viss

gräns, besluta om eu höjning af den fastställda legan. Med eu dylik

grund att bygga på torde det kunna förutsättas, att alltför stora anspråk

på entreprenadbidrag ej skulle uppstå, och att kostnaderna för skjutsväsendet

sålunda skulle kunna hållas inom rimliga gränser. Mot skjutslegans

oskäliga höjande åter torde Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

pröfningsrätt af landstingens beslut böra utgöra ett korrektiv.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

Skulle emellertid vid en utredning af frågan från alla synpunkter det

visa sig blifva förenad! med alltför stora svårigheter att från de skjutsskyldiga

hemman helt och hållet aflyfta ifrågavarande besvär, hvilken

åtgärd Eiksdagen anser böra i första hand tagas under öfvervägande, synes

det dock Riksdagen, att äfven på det beståendes grund väsentliga förbättringar

i berörda hänseende kunna åvägabringas. Riksdagen bär härvid

närmast fäst sig vid det öfver klagade förhållandet, att då vid skjutsentreprenadauktioner

landstinget icke medgifver betingadt bidrag eller blott

lägre bidrag än som betingats, samt entreprenad i anledning häraf icke

kommer till stånd, de, på hvilka enligt äldre bestämmelser skjutsskyldigheten

då återfaller, få utgöra denna icke blott utan något som helst bidrag,

utan äfven mot en i regel betydligt lägre skjutslega än den, som gäller

vid skjuts på entreprenad, kvilket för en del på längre afstånd från skjutsanstalten

belägna skjutsskyldiga hemman kan vara mycket betungande.

Att nu berörda förhållanden innebära eu obillighet, som krafvel- rättelse,

synes Riksdagen uppenbart; och skulle af en eller annan anledning den

förut omförmälda mera genomgripande förändringen i skjutsstadgan icke

kunna helt genomföras, anser Riksdagen i allt fall en ändring uti bägge nu

anmärkta hänseenden böra komma till stånd i den riktning, att skjutslegan

blir densamma antingen skjutsningen uppehälles af gästgifvaren enligt

ingånget entreprenadkontrakt eller af håll- och reservskjutsskyldige, samt

att, där gästgifvare icke vill åtnöja sig med det lägre entreprenadbidrag,

som vid pröfning af den utaf honom vid hållen entreprenadauktion fordrade

ersättning kan fastställas, skjutslaget, som får uppehålla skjutsningen, må

uppbära det sålunda fastställda lägre bidraget jämte stadgade skjutslegan.

Vidare har föreslagits ändring af vissa detalj bestäm meker i skjutsstadgan,

såsom ökning af de i 35 § fastställda väntningspenningarne,

begränsning af den resande enligt 38 § tillkommande rätt att själf eller

genom medhafd betjäning köra det åkdon han för resan begagnar, äfvensom

ändring af stadgandet i 49 § om skyldighet för gästgifvare och skjutsstationsföreståndare

att utan ersättning till sitt biträde hafva eu hållkarl

eller annan tjänlig person för bildning af skjuts och de resandes betjäning;

och förutsätter Riksdagen, att vid en kommande utredning i ämnet jämväl

tages under öfvervägande, i hvad mån ifrågavarande och möjligen äfven

andra detaljbestämmelser kunna till följd af ändrade förhållanden anses

vara i behof af omarbetning.

Frågan om maltdrycksutskänkningen å skjutsanstalter, som nu är

bestämd genom i skjutsstadgan intagna föreskrifter, har äfven i motionerna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 100.

5

berörts och har i desamma påvisats, hurusom denna utskänkningsrätt, som

tillkommit uteslutande till de resandes gagn och vederkvickelse, på många

håll i hög grad missbrukas. Olägenheterna med den nuvarande maltdrycksutskänkningen

vid skjutsanstalterna torde också vara allmänt erkända

och öfverklagade. En genomgripande förändring uti ifrågavarande afseende

synes Riksdagen därför vara af behofvet påkallad, och torde härvid i

främsta rummet böra tagas under öfvervägande, huruvida icke den skjutsanstalterna

nu lagligen tillkommande utskänkningsrätt lämpligen kan och

bör helt och hållet upphäfvas, och maltdrycksutskänkningen vid gästgifverier

och skjutsstationer inordnas under enahanda bestämmelser, som gälla

om all annan sådan utskänkning. Den flerstädes på landsbygden stegrade

ölförbrukningen, hvartill bibehållandet af skjutsanstalternas ifrågavarande

utskänkningsrätt i hög grad bidragit, äfvensom den omständigheten, att

skjutsanstalterna numera på de flesta håll förlorat sin förra betydelse aft

äfven tjäna till de resandes härbergerande och förplägande, synas Riksdagen

tala för den föreslagna åtgärden. En sådan förändring torde ock vara

betingad af den svårighet, hvarmed det visat sig vara förenadt att på ett

verksamt sätt beifra de öfverklagade missbruken och de oordningar, som

pläga följa dessa i spåren. De skäl, som tala för den allmänt förordade

åtgärden att från lägerplatser borttaga all ölutskänkning, synas också här

i viss mån kunna åberopas.

Riksdagen har emellertid icke förbisett, att hinder för en fullständig

indragning af ifrågavarande utskänkningsrätt genom befintligheten af äldre

ännu gällande privilegier till äfventyrs skulle i ett eller annat fall kunna

uppstå. Skulle af denna anledning eller eljest praktiska svårigheter möta

för frågans lösning på sätt ofvan antydts, anser Riksdagen i allt fall, att

vidtgående begränsningar i den skjutsanstalterna nu medgifna utskänkningsrätten

böra komma till stånd. En inskränkning därhän, att vid skjutsanstalter

utskänkning af maltdrycker ej i något fall medgifves annat än

vid måltider och till personer, som kunna anses såsom verkliga vägfarande,

anser Riksdagen under alla förhållanden böra åvägabringas, och torde

utskänkningsrätten i så fall böra omgärdas med sådana bestämmelser, att

missbruk af densamma må kunna i största möjliga mån förebyggas.

I detta syfte hafva jämväl föreslagits lagbestämmelser om befogenhet

och skyldighet för vederbörande myndigheter att vid antagande af entreprenadanbud

mera fästa afseende å den bjudandes personlighet än å det

anbud, som innefattar erbjudande att besörja skjutsningen för lägsta legan

eller lägsta entreprenadbidraget, så att det anbud måtte kunna antagas,

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Haft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Iliks dagens Skrifvelse N:o 100.

•som afgifvits af den. person, hvilken ansåges hafva förutsättningar att

kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sitt åtagande. Om än detta

enligt nu gällande bestämmelser icke torde vara helt och hållet uteslutet,

synes dock Riksdagen lämpligt, att fullt tydliga bestämmelser i detta hänseende

gifvas.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kung!. Maj:t låta verkställa utredning, dels huruvida den skyldighet

för vissa hemman att fortfarande ansvara för skjutsningens uppehållande

å landet, som för särskilda fall enligt gällande författningar ännu kvarstår,

må kunna upphöra eller, därest sä ej kan ske, i hvad mån samma skyldighet

må för de omförmälda hemmanen kunna göras mindre betungande,

dels ock huruvida den gästgifvare och skjutsstationsföreståndare nu tillbommande

särskilda rätt att utskänka maltdrycker må kunna helt och

hållet upphäfvas eller, därest hinder därför möter, på hvad sätt densamma

•lämpligen må kunna till förebyggande af missbruk inskränkas, samt för

Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 27 april 1905.

Med undersåtlig vördnad.

Victor Pettersons A.-B. tryckeri, Stockholm 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.