Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under'' år 1903.

1905-05-12 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1905:119, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under'' år 1903.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

1

>:o 119.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1905

— — — — Andra Kammaren — 12 — 1905

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens

år 1904 församlade revisorers berättelse angående verkställd

granskning af statsverkets jämte därtill hörande

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under'' år 1903.

(Statsutskottets utlåtande n:o 90.)

Till Konungen.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade revisorer

rörande verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders

styrelse och förvaltning under år 1903 uti afgifven berättelse anmält samt

vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti däröfver afgifna förklaringar

hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedan nämnda

ärenden anföra följande.

Arméförvaltningen.

Revisorerna, som, enligt hvad i revisionsberättelsen meddelas, besökt

generalstabens och flottans stabs äfvensom landt- och sjöförsvarsdepartementens

kommandoexpeditioners lokaler, hade därvid särskilt ägnat sin

Bih. till Riksd. Prot. 1905. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 20 Haft. (N:o 119). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N;o 119.

uppmärksamhet åt sättet för förvarande af de handlingar, som skola hållas

hemliga; och föreställde sig revisorerna, att i detta afseende åtskilliga

anordningar, mera lämpliga än de nuvarande, skulle kunna vidtagas.

Beträffande denna framställning har annéförvaltningen å fortifikationsdepartementet

i häröfver den 28 december 1904 afgifvet utlåtande, under

anförande att det icke torde tillkomma arméförvaltningen att utfärda föreskrifter

angående ifrågavarande hemliga handlingars förvarande, liksom

det torde vara öfverintendentsämbetet< och ej arméförvaltningen, till hvilket

vederbörande hade att vända sig för anordnandet af lämpliga lokaler

inom ofvannämnda byggnader för sådana handlingars förvar, meddelat, att

fortifikationsdepartementet förvarade sina egna hemliga handlingar i kassaskåp

af järn.

Chefen för generalstaben har i den 18 sistlidne januari öfver ifrågavarande

anmärkning afgifvet yttrande, med vitsordande af anmärkningen

i hvad den afsåge det knappa utrymme, som stode generalstaben till buds

inom dess nuvarande lokaler beträffande sättet för förvaring af hemliga

handlingar, anfört, hurusom man i brist på brand- och dyrkfria arkiv

inom generalstabens byggnad hade nödgats tillgripa den ingalunda tillfredsställande

utvägen att förvara de hemliga handlingarna uti vanliga

s. k. kassaskåp. Dessa rymde emellertid endast de allra ömtåligaste och

viktigaste bland nämnda handlingar, medan återstoden fortfarande måste

förvaras på annat, mindre betryggande sätt. Att skaffa kassaskåp för alla

de inom generalstaben befintliga handlingar, hvilka antingen på grund

af sin natur borde undanhållas offentligheten eller till följd af sitt höga

värde borde skyddas för obehörig åtkomst, vore hvarken praktiskt eller

ens möjligt, då plats för så många skåp icke skulle kunna beredas inom

generalstabens lokaler.

Enligt chefens mening funnes intet annat på samma gång enkelt och

fullt betryggande sätt för beredandet af lämplig plats åt alla dessa handlingar,

hvilka måste vara på samma gång lätt tillgängliga för behöriga

och väl skyddade för såväl eldfara som alla obehöriga, än att .anordna

särskilda, brand- och dyrkfria arkiv för chefsexpeditionen samt för hvar

och en af generalstabens fyra afdelningar.

Detta torde emellertid uti generalstabens nuvarande byggnad icke

låta sig göra utan betydliga kostnader och olägenheter i andra afseenden.

I den af Riksdagens revisorer gjorda anmärkningen beträffande sättet

för de hemliga handlingarnas förvarande måste chefen således instämma,

men ansåge han sig samtidigt böra framhålla, att han icke ansåge någon

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

3

väsentlig förbättring uti ifrågavarande förhållanden kunna åstadkommas

annat än i samband med lösandet af frågan om beredandet af ändamålsenligare

lokaler åt generalstaben.

Hvad revisorerna i förevarande afseende anfört anser Riksdagen vara

af den vikt, att Eders Kung! Maj:ts särskilda uppmärksamhet synts böra

fästas därå; och får fördenskull Riksdagen anhålla, att Eders Kung]. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, hvilka anordningar med anledning af det

ofvannäinnda, af revisorerna anmärkta förhållandet lämpligen böra vidtagas.

Marinförvaltningen.

Enligt hvad i revisionsberättelsen under marinförvaltningen erinras,

äro för inskrifning af de värnpliktige, som äro å sjömanshus inskrifna, och

för redovisning af flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktige, enligt gällande

värnplikts!ag, bestämda särskilda sjörullföringsområden, hvart och

ett omfattande ett eller flera sjömanshus. För inskrifning af öfriga värnpliktige

är riket indeladt uti inskrifningsområden oeh rullföringsområden.

Hvarje år förrättades inom de särskilda rullföringsområdena och för de

särskilda sjömanshusen inskrifning med de värnpliktige. Inskrifning af

värnpliktig, som vore inskrifven å sjömanshus, skedde vid inskrifningsförrättning

för det sjömanshus, han tillhör, eller i visst fall vid dylik

förrättning för annat sjömanshus. För rullföringsoinråde såväl som för

sjömanshus skulle finnas särskild inskrifningsnämnd, bestående af en regementsofficer

och fyra ledamöter, hvarjämte nämnden biträddes af en läkare.

Enligt hvad revisorerna funnit, hade det stundom inträffat, att vid

de inskrifningsförrättningar, som ägde rum för de mindre sjömanshusen,

endast ett jämförelsevis obetydligt antal värnpliktige blefve föremål för

inskrifning. Sålunda hade under revisionsåret af vederbörande inskrifningsnämnder

för sjömanshusen i Lidköping, Vadstena och Haparanda inskrifvits

respektive 6, 5 och 8 värnpliktige och vid 1904 års enahanda förrättningar

7, 4 och 1.

Gifvet vore, att dessa årligen återkommande förrättningar för statsverket

medförde ganska betydande utgifter. Det borde därför enligt revisorernas

mening ur sparsamhetssynpunkt tagas under ompröfning, huruvida

icke genom vidtagande af lämpliga åtgärder ifrågavarande utgifter

skulle kunna minskas. I allt fall borde tillses, att dessa utgifter icke

gjordes större, än som vore nödvändigt. Det hade nämligen ådragit sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

revisorernas uppmärksamhet, att vid 1908 års inskrifningsförrättning för

sjömanshusen inom Hernösands sjörullföringsområde, omfattande sjömanshusen

inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län,

till biträdande läkare beordrats en marinläkarestipendiat, bosatt å ort inom

södra delen af Älfsborgs län; och hade ersättning för berörda förrättning

utgått ensamt till läkaren med tillhopa 870 kronor 65 öre.

Då inskrifningsnämnd för rullföringsområde hade sig ålagdt, bland

annat, att pröfva och yttra sig om värnpliktigs lämplighet för den ena

eller den andra tjänsten eller för särskild befattning vid hären eller flottan,

och då vidare det ofta nog inträffade, att förevarande båda inskrifningsnämnder

,hölle sina sammanträden ungefär samtidigt, hade det synts revisorerna

med fog kunna ifrågasättas, att här ofvan omförmälda bestyr med

inskrifning af de å sjömanshus inskrifna värnpliktige i vissa fall skulle

kunna öfverflyttas på inskrifningsnämnden för det rullföringsområde, inom

hvilket vederbörande sjömanshus vore beläget; och hade revisorerna ansett

sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet å omförmälda förhållanden.

Marinförvaltningen har i ett den 13 sistlidne januari till Eders

Kungl. Maj:t afgifvet utlåtande angående revisorernas anmärkningar vid

granskningen af flottans räkenskaper för år 1903 beträffande denna fråga

hänvisat till ett från chefen för flottans stab i ärendet infordradt yttrande

af den 5 sistlidne januari, däri denne framhållit, att värnpliktslagens

bestämmelser rörande särskilda inskrifningsnämnder för sjömanshusen

tillkommit för att bringa ordning och reda vid inskrifningen af

de sjöfarande värnpliktige, och att det för detta ändamål vore åt vikt,

att nämnden icke såsom rullföringsområdenas inskrifningsnämnder uteslutande

bestode af för sjömansyrket helt och hållet främmande personer,

helst nämnden icke blott hade att förrätta inskrifningar, utan äfven hade

att pröfva framställningar, som gjordes af redan inskrifna sjöfarande värnpliktige.

Vid utarbetandet af det förslag, som legat till grund för nu gällande

värnpliktslag, hade frågan redan blifvit väckt om indragning af en del sjömanshus,

dels belägna inuti landet, dels vid kusten, men af mindre betydelse

för sjöfarten. Enligt hvad chefen för flottans stab inhämtat, hade

på grund af pågående omarbetning af vissa sjöfarten berörande författningar

något beslut i sådan riktning ännu ej blifvit fattadt.

Då den af revisorerna i vissa fall ifrågasatta öfverflyttningen af bestyren

med inskrifningen af de å sjömanshus inskrifna värnpliktige på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

5

inskrifningsnämnd för rullföringsområde därjämte skulle medföra en afsevärd

inveckling af såväl värnpliktslagens som särskild! inskrifningsförordningens

bestämmelser, ansåge chefen för flottans stab den önskvärda besparingen

böra åstadkommas genom indragning af de sjömanshus, hvilka

Titan olägenhet för sjöfarten kunde undvaras.

Innevarande års Riksdag har i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den

15 sistlidne mars anhållit, det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under ompröfning,

under hvilka villkor den i 32 § värnpliktslagen stadgade mönstring

må kunna upphöra, och för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar

i värnpliktslagen, som däraf kunna påkallas.

I sammanhang med uttalande om att det icke synes välbetänkt eller

öfverensstämmande med grunderna för en god statshushållning att bibehålla

de nuvarande mönstringarna jämlikt 32 § värnpliktslagen, har Riksdagen

i nämnda skrifvelse omförmält, att vid granskningen af denna fråga

det icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, hurusom jämväl andra missförhållanden

å detta område gjort sig gällande, särskild! hvad anginge den

dryga kostnaden för inskrifning af värnpliktige å sjömanshus.

Såsom revisorerna erinrat, har det sätt, hvarpå inskrifningen af de

värnpliktige, som äro å sjömanshus inskrift, äger rum, medfört öfver

höfvan störa kostnader. Riksdagen anser därför, dels att i sammanhang

med den af Riksdagen ifrågasatta ändring i värnpliktslagens 32 § i syfte

att den däri föreskrifna mönstring måtte upphöra borde tagas i öfvervägande,

huruvida icke ändrade bestämmelser till förenkling i förfaringssättet

vid förenämnda inskrifning borde i lagen införas, dels äfven att åtgärder

i öfrigt borde vidtagas till nedbringande af ofvanberörda inskrifningskostnader.

Riksdagen får med anledning häraf anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes taga i ompröfning, hvilka åtgärder lämpligen böra vidtagas till

nedbringande af kostnaderna för inskrifning af de värnpliktige, som äro

å sjömanshus inskrifna.

Postverket.

Vid granskning af postverkets räkenskaper hade revisorerna funnit,

att rese- och traktamentskostnaderna för postinspektionen under revisionsåret

uppgått till nedannämnda belopp, nämligen:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

för postinspektionen i Södra distriktet............................................. 5,028: 6 2.

» » i Västra » ............................................. 8,206: 53.

» » i östra » ............................................. 4,420:7 5.

» » i Mellersta » ............................................. 4,274: 53.

x> »i Norra j> ........................................... 4,947: 3 3.

I västra distriktet, omfattande Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Skaraborgs

och Värmlands län, hade alltså resekostnaderna för postinspektionen

betydligt öfverstigit hvad som i de öfriga distrikten för sådant ändamål

utgått.

Med anledning häraf hade revisorerna närmare granskat postinspektörens

i berörda distrikt reseräkningar och därvid trott sig finna, att vid

resornas anordnande icke alltid iakttagits önskvärd sparsamhet. Sålunda

hade exempelvis särskilda resor företagits den 21 maj till Filipstad, den

25 maj till Uddevalla och den 28 maj till Vänersborg, hvarje gång med

återresa till Göteborg, oaktadt enligt revisorernas mening nämnda orter

syntes hafva lämpligen kunnat besökas under samma resa. Äfven syntes

enskilda järnvägar hafva i vidsträcktare mån, än nödigt varit, användts för

besök å orter, dit resa kunnat i sin helhet eller delvis företagas å statens

järnvägar. I detta afseende hade revisorerna funnit, att under år 1908

förekommit biljettkostnader för fyra resor mellan Stockholm och Göteborg

på Bergslagernas järnväg, å hvilken, enligt hvad revisorerna inhämtat,

vederbörande postinspektörer åtnjöte s. k. stående fribiljetter. Under samtliga

dessa resor hade postkontoret i Filipstad inspekterats. Vidare hade

ifrågavarande postinspektör under året från Kils järnvägsstation på nordvästra

stambanan företagit en resa å enskilda banor öfver Ludvika och

Tillberga till Stockholm.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hade revisorerna velat

uttala den mening, att ändring borde vidtagas i gällande resereglemente i

syfte, att, då ämbets- och tjänsteman på grund af sin befattning i statens

tjänst tilldelats fribiljett för resa å enskild järnväg, han vid sådan resa

icke måtte äga rätt att uppbära ersättning för biljett.

Hvad särskildt vidkomme postinspektörernas tjänsteresor, hade revisorerna

velat ifrågasätta huruvida icke generalpoststyrelsen borde träffa

öfverenskommelse med de enskilda järnvägarnas styrelser om tillhandahållande

af fribiljetter för dessa tjänstemän, h vilka biljetter då komme att

genom generalpoststyrelsen tillställas^ vederbörande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

I häröfver afgifvet utlåtande den 14 sistlidne januari har general poststyrelsen,

med öfverlämnande af dels yttrande af postinspektören i västra

postdistriktet, dels ock memorial från den revisor i styrelsen, som det ålåge

att granska postinspektörernas räkenskaper, anfört, att generalpoststyrelsen

icke hade något att erinra mot den utaf statsrevisorerna ifrågasatta ändringen

i reseregleinentet, och icke heller, därest Eders Kungl. Maj:t

skulle besluta en sådan ändring, mot att söka träffa överenskommelser

med de enskilda järnvägarnas styrelser i den af statsrevisorerna angifna

riktning.

Postinspektörens i västra postdistriktet ofvanberörda, den 28 december

1904 afgifna yttrande är af följande lydelse:

»Till kungl. generalpoststyrelsen.

Genom resolution, tecknad å härhos återgående akt med dn:r—

8324

revisionsbyrån, har kungl. styrelsen, som anmodats att till kungl. civildepartementet

inkomma med underdånigt utlåtande rörande herrar statsrevisorers

anförande i fråga om postinspektionens i västra postdistriktet

reseräkningar för år 1903, meddelat mig uppdrag att till kungl. styrelsen

»afgifva yttranden i anledning af de i nådiga remissakten ifrågaställa

förhållanden».

Innan jag går att afgifva det mig sålunda affordrade yttrande, anhåller

jag vördsammast att få framlägga följande på föreliggande frågas

bedömande inverkande, af kungl. styrelsen nogsamt kända sakförhållanden

äfvensom vissa dithörande sifferuppgifter.

Postinspektor, åligger, som bekant, bland annat,

att i egenskap af distriktschef utöfva tillsyn öfver postinrättningarna

och postsparbanksrörelsen inom det honom anförtrodda distrikt och därvid

noggrant öfvervaka att postbefordringen varder med ordning, säkerhet och

all möjlig skyndsamhet bestridd, samt att göromålen vidi postanstalterna

varda förrättade i enlighet med gifna föreskrifter och i öfrigt på ett sätt,

som öfverensstämmer med postverkets och postsparbankens uppgifter och

ändamål;

att utreda och förbereda vissa frågor, hvilka sedermera skola af generalpoststyrelsen

eller styrelsen för postsparbanken handläggas;

att inom fastställda gränser sjanständigt afgöra vissa ärenden;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

att minst en gång årligen och i öfrigt, så ofta omständigheterna kunna

därtill föranleda, verkställa inspektion och inventering af alla underlydande

postkontor;

att, därest särskilda förhållanden därtill gifva anledning, inspektera

och inventera till distriktet hörande poststationer och ångbåtspostexpeditioner;
att

så ofta ske kan och nödigt befinnes inspektera distriktets järnvägspostkupéer;

samt

att beträffande järnvägsposten och dess personal fungera såsom förvaltande

myndighet.

Enligt min uppfattning i fråga om postinspektörs nyss relaterade, år

efter år i mån af poströrelsens tillväxt och till distriktsförvaltningarna

öfverflyttade nya göromål allt mera fordrande tjänsteåligganden^ måste postinspektor

för att kunna i möjligaste mån fullgöra alla sina mångskiftande

bestyr vistas på tjänsteresor så ofta sådant är honom möjligt utan åsidosättande

af göromål, hvilka han har att handlägga a postinspektionskontoret.

Ordalagen uti post- och telegraf kommitténs på sin tid gjorda och af

kungl. generalpoststyrelsen tillstyrkta förslag om anställande vid hvarje

postTnspektion af ytterligare en kontrollör, hvilket förslag emellertid icke

vann Riksdagens godkännande, synas ock innebära ett vitsordande af ökadt

behof af tjänsteresor utöfver dem, som med nuvarande personal kunna

medhinnas.

Inom västra postdistriktet finnas för närvarande:

42 postkontor med en personal af 146 tjänstemän och 162 postbetjänte,

62 järnvägspostkupéer med en personal af 114 tjänstemän och 130

postbetjänte,

537 poststationer,

24 ångbåtspostexpeditioner,

277 landtbrefbäringslinjer samt

237 landsvägspostlinjer. *

Antalet vid postinspektionen diarieförda ärenden utgjorde under år

1893 (första året för de nya distriktsförvaltningarnas verksamhet) 4,585.

Under 1904 uppgår antalet diarieförda ärenden redan till 10,328.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

9

Efter att hafva i det föregående tillåtit mig antyda den omfattning

postinspektörens i västra postdistriktet verksamhet numera vunnit, tillåter

jag mig vördsammast öfvergå till hvad som synts herrar statsrevisorer

beaktansvärdt beträffande samma postinspektions reseräkningar under år

1903, nämligen att resekostnaderna betydligt öfverstigit hvad som i de

öfriga distrikten för sådant ändamål utgått, äfvensom att herrar revisorer

vid granskning af postinspektionens i västra postdistriktet räkenskaper

»trott sig finna att vid resornas anordnande icke alltid iakttagits önskvärd

sparsamhet».

I sistberörda hänseende torde vara för kungl. styrelsen känd!, att

beträffande hvarje tjänsteresa en plan i förväg uppgöres, äfvensom att i

tjänst varande postinspektor under dylik bortovaro från postinspektionskontoret

ständigt medelst telefon eller annorledes måste underhålla förbindelse

med postinspektionen. Postinspektor erfar på sådant sätt rätt

ofta att under hans bortovaro till postinspektionen inkommit framställning

eller anmälan, som påkallar hans närvaro på helt annat håll än han före

resans anträdande kunnat beräkna, hvilket i sin mån nödgar honom att

helt och hållet kullkasta uppgjord reseplan. Sålunda har det till och med

inträffat, att tjänsteresa, som på förhand beräknats vara verkställd på en

ä två dagar, måst, på grund af nyss antydda omständigheter och för vinnande

af tid, något som postinspektor särskildt måste synnerligen väl taga

vara på, företagas, så att säga, »kors och tvärs» och utsträckas i väsentlig

mån. När för eu sådan resa redogörelse skall lämnas, är det helt

naturligt, att resan måste förefalla utomstående högst märkvärdigt planerad.

Postinspektörerna hafva hittills, med iakttagande däraf att tjänsteresa,

som beräknas icke vara fullbordad inom 48 timmar, i förväg bör

anmälas hos herr generalpostdirektören, af kungl. styrelsen lämnats fria

händer att anordna sina tjänsteresor efter eget godtfinnande, och utan ett

sådant medgifvande skulle distriktsförvaltningarna svårligen kunna nöjaktigt

fungera.

Med hänsyn därtill att granskningen hos kungl. styrelsen af postinspektörernas

månadsrapporter, däri bland annat tjänsteresorna undan för

undan anmälas, mig veterligen aldrig i berörda hänseende föranledt vare

sig muntligt eller skriftligt uttalande från kungl. styrelsens sida, vågar

jag emellertid förutsätta, det kungl. styrelsen icke fått den uppfattningen,

att i västra postdistriktet företagits några onödiga dylika resor.

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Haft.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N-0 119.

Att postinspektionens i västra postdistriktet reseräkningar för år 1903

uppgått till högre belopp än vid öfriga postinspektioner, torde kunna förklaras

redan af den omständigheten, att jag det året, i anledning af kommittéuppdrag

och semester, varit ersatt af vikarie under sammanlagdt 187

dagar, nämligen 27 februari—-23 mars, 2 juni-—15 juli, 5 augusti—

4 september, 21 september—1 oktober samt 7 oktober—21 december,

och att hvarje dylik frånvaro från distriktet efter återinträdet påkallat en

och annan extra tjänsteresa för behandling af sådana ärenden, beträffande

hvilka min vikarie ansett sig ej böra annat än i trängande fall ingripa.

I detta sammanhang torde jag emellertid böra vördsammast ock omförmäla,

att nämnde vikarie, som tillträdde kontrollörstjänsten vid postinspektionen

i västra postdistriktet i medlet af januari 1903, efter att förut

hafva innehaft motsvarande befattning vid mellersta postdistriktet, af mig

blifvit ombedd att, i samband med påbjudna inspektioner af järnvägspostkupéer,

i fråga om de obligatoriska inventeringarna af postkontor under

ifrågavarande vikariat verkställa så många som möjligt, för att inom

distriktet erhålla sådan erforderlig kännedom beträffande personal och

lokala förhållanden, utan hvilken postinspektörs närmaste man och ställföreträdare

ej fullständigt kan vara till det gagn som afsedt är.

Uti postinspektionernas postmedelsredovisningar afföras under titel:

»rese- och traktamentsersättning för tjänsteresor i allmänhet» äfven vissa

belopp, som ej kunna hänföras till postinspektionernas resekostnader.

För att erhålla en korrekt siffra i fråga om sistberörda resekostnader

för år 1903, bör därför från det af herrar statsrevisorer angifna belopp

dragas kostnaden för dels järnvägspostpersonalens tjänsteresor, dels oek två

postmästares tjänsteresor.

Af återstoden belöper,

för undertecknad, 2,760 kronor 90 öre, däraf 453 kronor 50 öre för

resor utom distriktet,

för min vikarie i egenskap af t. f. postinspektor 2,636 kronor 4 öre,

däraf 46 kronor för resor utom distriktet, samt

för vederbörande vid postinspektionen anställde kontrollör och andra

biträdande tjänstemän därstädes 978 kronor 50 öre.

Med postinspektörs tjänsteresor till och från fasta postanstalter kombineras

i regel, ehuru sådan kombination, då den i allt fall är känd af

kungl. generalpoststyrelsens revisorer, ej plägat angifvas i reseräkningarna,

inspektion af järnvägspostkupéer. Några särskilda tjänsteresor för inspektion

af ambulanta postanstalter, medhinnas nämligen under nuvarande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

11

förhållanden sällan eller aldrig, så önskvärd! detta än är, särskild! under

vissa månader af året, då, i anledning af värnplikts fullgörande eller

semester, ett afsevärdt antal af den med postkupégöromål förtrogna, fast

anställda personalen måste ersättas af reservpersonal, som gifvetvis, på

grund af sin mindre vana vid göromålen, är i större behof af upplysningar

och råd i tjänsten.

Af distriktets järnvägspostkupéer framgå 20 å statens och 43 å enskilda

järnvägar.

Till distriktet hörande statens järnvägar uppgå i längd till 680 kilometer

och enskilda järnvägar till 1,694 kilometer.

Jag och min vikarie hafva under år 1908 under tjänsteresor med

järnväg färdats sammanlagdt 28,095 kilometer inom distriktet, däraf 9,939

på statens och 18,156 på enskilda järnvägar.

Af distriktets postkontor kunna endast eu tredjedel besökas med anlitande,

såsom uteslutande kommunikationsmedel, af statens järnvägar.

I fråga om anledning därtill att särskilda resor under år 1903 af

mig företagits den 20 maj till Filipstad, den 25 maj till Uddevalla och

den 28 maj till Vänersborg, hvilka resor synts herrar statsrevisorer hafva

bort sammanslås till en enda resa, får jag vördsammast meddela:

att resan till Filipstad företogs från Stockholm efter föregående förrättning

hos kungl. generalpoststyrelsen;

att behof af inspektionsförrättning vid ifrågavarande tillfälle förelåg

dels i Filipstad, dels och inom postkupéexpedition å linjen Filipstad—Göteborg,

hvarför jag från Stockholm tog omvägen öfver Värmland, i ändamål

att därigenom inbespara en särskild, för postverket dyrare resa från Göteborg

till Värmland och åter;

att, om behof af tjänsteresa till Uddevalla förelegat samtidigt med

resan från Filipstad till Göteborg, jag, jämväl för vinnande af tid, alldeles

gifvet besökt förstberörda ort på återvägen till Göteborg;

att ifrågavarande resa till Uddevalla emellertid påkallades af framställning

eller anmälan, som inkom till postinspektionen först efter det

resan från Stockholm öfver Filipstad till Göteborg var afslutad; samt

att resan till Vänersborg jämväl tillkom af anledning, som blef känd

först efter det Uddevallaresan afslutats.

Beträffande herrar statsrevisorers uppfattning, att enskilda järnvägar

i vidsträcktare mån än nödigt användts för besök å orter, dit resa kunnat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

i sin helhet eller delvis företagas å statens järnvägar, får jag vördsammast

förklara, att vid tillfällen, där för besök af fast postanstalt valfrihet funnits

att resa å statens eller enskild järnväg, det sistnämnda befordringsmedlet

användts endast då behof samtidigt förelegat att inspektera å enskild

järnväg framgående järnvägspostkupé, eller då tidsvinst därigenom

uppstått: tillåtande jag mig i öfrig! hänvisa till ofvan anförda siffror,

hvilka torde innefatta nöjaktig förklaring härutinnan med afseende å dels

det stora antalet järnvägspostkupéer, hvilka framgå å enskilda järnvägar,

dels ock postinspektörs skyldighet att, så ofta ske kan och nödigt befinnes,

inspektera järnvägspostkupéer.

Genom att företaga en resa från Kil å enskilda banor öfver Ludvika

och Tillberga till Stockholm blef det mig möjligt att för första gången

efter åtskilliga år inspektera uppgående postkupéexpeditionen 96 (Åmål

-—Filipstad) beträffande dess verksamhet norr om Kil, en förrättning, som

vid det tillfället särskildt var behöflig med hänsyn därtill, att vissa önskemål

i afseende å postutväxling med ifrågavarande kupé förelågo till

postinspektionens afgörande. Denna inspektion hade, på annat sätt anordnad,

vållat postverket större kostnad.

Med afseende slutligen å herrar revisorers uttalande, att biljettkostnader

förekommit för fyra af mig företagna resor mellan Stockholm och

Göteborg på Bergslagernas järnväg, å hvilken, enligt hvad herrar statsrevisorer

inhämtat, »vederbörande postinspektörer åtnjuta s. k. stående

fribiljetter», tillåter jag mig vördsammast, utöfver hvad jag, beträffande

två af dessa resor, i det föregående redan anfört, meddela, att jag visserligen

sedan lång tid tillbaka utan därom gjord framställning tilldelats

fribiljetter för resa icke allenast å Bergslagernas järnväg utan äfven å

flertalet andra enskilda järnvägar inom västra postdistriktet. Dessa biljetter

äro emellertid, enligt hvad jag erfarit, ej ämnade att bespara postverket

utgifter, utan äro fast hellre att betrakta såsom helt och hållet

personliga. Att denna min uppfattning delas af herrar statsrevisorer

torde, att döma af de ordalag, i hvilka föreliggande af herrar statsrevisorers

uttalande är affattadt, ock kunna förutsättas.

Beträffande ifrågavarande biljetter tillåter jag mig, såsom stöd för

min nyss uttalade uppfattning, ytterligare anföra,

att, då post- och telegrafkommittén hade att föreslå aflöning för

postinspektörerna, en af kommitténs ledamöter tillsport mig, huru stor inkomst

jag haft i behållning af mina tjänsteresor, samt därpå erhållit besked,

att samme ledamot en tid därefter å ett för posttjänstemän utlyst

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119,

13

möte i Stockholm meddelat de närvarande, att kommittén ansett postinspektörernas

aflöning böra bibehållas oförändrad »på grund af de särskilda

förmåner postinspektörerna åtnjöto», hvarmed ej kunde afses annat än

ifrågavarande biljetter,

att postinspektörernas reseräkningar, som bekant, granskas å kungl.

generalpoststyrelsens revisionsbyrå samt

att, då revisionsanmärkning i berörda hänseende icke afhörts, det

torde få anses ställdt utom hvarje tvifvel, att vederbörande postinspektor

i västra postdistriktet för resor å enskilda järnvägar under år 1903 icke

debiterat postverket högre belopp än det, hvartill han varit lagligen berättigad.

Under den förhoppning, att jag i det föregående lyckats nöjaktigt

förklara de västra postdistriktet berörande förhållanden, hvilka påkallat

herrar statsrevisorers uppmärksamhet, tillåter jag mig slutligen vördsammast

uttala den åsikten, att, om på kungl. generalpoststyrelsen föranstaltande

biljetter för resa å enskilda järnvägar skola för postinspektörerna

anskaffas, besparingen för postverket torde blifva illusorisk, äfven för den

händelse att dylika kunna erhållas utan vederlag.

Därest — såsom jag, efter hvad Kungl. Styrelsen af det föregående

täcktes finna, har anledning antaga — postinspektörernas aflöning blifvit

föreslagen till nuvarande belopp på grund af post- och telegrafkommitténs

kännedom om nämnda tjänstemäns förmån i fråga om personliga fribiljetter

å vissa enskilda järnvägar, torde det nämligen befinnas skäligt

och rättvist att, i sammanhang med borttagandet af denna förmån, postinspektörernas

aflöning i motsvarande mån höjes.»

I ofvannämnda tjänstememorial af den 12 sistlidne januari har vederbörande

revisor i generalpoststyrelsen anfört, att enligt revisorns åsikt postinspektören

O. Schtitz, vid företagande af de resor och förrättningar, hvilka

afsåges i anmärkningen, icke handlat i strid mot Eders Kungl. Maj:ts bref

till generalpoststyrelsen den 28 oktober 1892 angående inrättande af postinspektioner,

däri uttryckligen anbefalldes, att alla postkontor skulle minst

en gång årligen och i öfrigt, så ofta omständigheterna kunde därtill föranleda,

inspekteras och inventeras samt att å järnvägar inom distriktet

framgående postkupéexpeditioner och postiljonskupéer skulle, så ofta ske

kunde och nödigt befunnes, inspekteras.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens ''Skrifvelse N’o 119.

Ehuru något öfvervakande från postrevisionens sida, huru postinspektörernas

tjänsteresor borde anordnas, icke lätteligen läte sig göra — enär

postinspektörernas göromål för tillfället och därvid särskilt förekommande

omständigheter oftast vore bestämmande i detta hänseende, men på afstånd

svåra att bedöma, samt det dessutom kunde dragas i tvifvelsmål, på grund

af vunnen erfarenhet, (t. ex. Ljusdal), huruvida det vore lämpligt och

gagneligt, att inventering och inspektion företoges i följd å närliggande

postkontor — så hade postrevisionen dock vid sitt granskningsarbete ständigt

haft uppmärksamheten riktad äfven på denna omständighet, men därvid

icke funnit skäl till anmärkning beträffande postinspektören Schutz’

sätt att anordna sina tjänsteresor.

Postinspektörernas skyldighet att, så ofta ske kunde och nödigt befunnes,

inspektera postkupéerna, nödgade dem ofta att många gånger under

året befara en och samma banlinje, och då statsrevisorerna icke funnit

något an märknings värdi däri, att statsbanorna ofta befarits och kupéerna

där ofta inspekterats, hade de icke heller bort finna det vara särskihlt

anmärkningsvärd!, att postinspektören Schutz fullgjort sin plikt i detta

hänseende äfven beträffande de enskilda banlinjerna inom västra postdistriktet.

I heller i detta hänseende hade postrevisionen vid sitt granskningsarbete

funnit anledning till befogad anmärkning.

Det läge i naturen af postinspektörs befattning, att innehafvare!) skulle

hålla oaflåtlig vaksamhet öfver posttjänsten inom distriktet och i all synnerhet

inom de rörliga postanstalterna, hvilkas närmaste chef han vore.

Men resultatet af hans vaksamhet blefve långtifrån önskvärd!, därest hans

resor anordnades efter sådan plan, att han af sparsamhet besökte postanstalterna

icke viss ordning efter deras inbördes läge och sålunda beredde

vederbörande tillfälle att göra nödiga förberedelser för inventeringar utan

anmärkning, eller att han af grannlagenhetsskäl undveke postkupéerna å

de enskilda banlinjerna.

Den af revisorerna uttalade mening, att ändring bör vidtagas i gällande

resereglemente i syfte att, då ärnbets- och tjänsteman på grund af

sin befattning i statens tjänst tilldelas fribiljett för resa å enskild järnväg,

han vid sådan resa icke må äga rätt att uppbära ersättning för biljett, mot

hvilken mening generalpoststyrelsen förklarat sig icke hafva något att erinra,

anser sig Riksdagen böra biträda.

Likaledes vill Riksdagen ansluta sig till revisorernas af generalpoststyrelsen

jämväl godkända förslag, att generalpoststyrelsen borde träffa

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

öfverenskommelse med de enskilda järnvägarnas styrelser om tillhandahållande

af fribiljetter för postinspektörerna, hvilka biljetter då komma

att genom generalpoststyrelsen tillställas vederbörande.

På grund häraf och under erinran, att, på sätt i det vid den till

nästlidet års statsverksproposition fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

den 12 januari 1904 meddelas, i koncessioner rörande enskilda

järvägar numera intages föreskrift, att länsmän eller tillsyningsman för

allmänna ordningens upprätthållande äga att, hvar inom sitt tjänstgöringsområde,

åtnjuta fria resor å järnvägen, får Riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

dels huruvida icke ändring borde vidtagas i gällande resereglemente

i. syfte att, då ämbets- och tjänsteman på grund af sin befattning i statens

tjänst tilldelas fribiljett för resa å enskild järnväg, han vid sådan resa

icke ma äga rätt att uppbära ersättning för biljett, samt

dels huruvida icke generalpoststyrelsen må erhålla uppdrag att träffa

öfverenskommelse med de enskilda järnvägarnas styrelser om tillhandahållande

af fribiljetter för postinspektörerna.

Öfverintendentsämbetet.

I revisionsberättelsen under öfverintendentsämbetet meddelas, hurusom

genom kungl. bref den 11 december 1830, med anledning af att de

kungl. personer, som vistades å Drottningholms och Haga lustslott, ofta

färdades å vägen mellan dessa slott, blifvit förordnadt, att en viss del af

denna väg, som vore i bristfälligt skick, skulle iståndsättas samt att kostnaden

därför och för vägdelens underhåll skulle utgå af anslaget för allmänna

byggnader i landsorterna; och skulle kammarkollegium i behörig

ordning om de nödiga förbättringarna å vägen göra anmälan för att i

det af kollegiet årligen afgifvande generalsammandrag öfver dispositionen

af samma anslag upptagas.

Sedan förvaltningen af förenämnda anslag enligt kungl. brefvet den

6 mars 1849 öfverflyttats till öfverintendentsämbetet, utbetalades från

detta ämbetsverk underhållskostnaderna för ifrågavarande väg, hvilken,

enligt hvad revisorerna inhämtat, utgår från Bällsta bro och löper förbi

Kratsboda, torpet Rifvan och Ulfsunda samt utmynnar vid torpet Löfåsen

å vägen mellan Stockholm och Drottningholm; och hade de för omförmälda

ändamål under revisionsåret från anslaget till byggnader och re
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

parationer bestridda kostnader uppgått till saminanlagdt 2,848 kronor

79 öre.

Då sådan anledning, som år 1880 föranledt statsverkets öfvertagande

af ifrågavarande vägs underhåll, numera icke förelåge, men däremot, för

den händelse vägen fortfarande vore för landtrafiken behöflig, den borde

af de väghållningsskyldiga underhållas, hade revisorerna velat ifrågasätta,

huruvida icke den för berörda ändamål hittills utgående utgift borde för

framtiden statsverket besparas.

I häröfver den 10 sistlidne januari afgifvet utlåtande har öfverintendentsämbetet

förklarat, att ämbetet så mycket mindre hade något att

för sin del erinra mot att förändrade bestämmelser beträffande underhållet

af ifrågavarande vägstycke blefve i den riktning, revisorerna angifvit,

meddelade, som därigenom ett icke oafsevärdt belopp af det till ämbetets

förfogande ställda och ständigt strängt anlitade anslaget till byggnader

och reparationer kunde årligen blifva för de med samma anslag egentligen

afsedda ändamål tillgängligt.

Då Riksdagen delar den af revisorerna i föreliggande fråga uttalade

mening, hvilken äfven blifvit af öfverintendentsämbetet biträdd, får Riksdagen

för vinnande af det utaf revisorerna åsyftade ändamål anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke den från

det å sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget till byggnader och reparationer

hittills utgående utgift för underhåll af viss del af vägen mellan

Drottningholms och Haga lustslott må kunna för framtiden besparas.

I anledning af de betydliga belopp, hvarmed förslagsanslagen under

senare åren öfverskridits, hafva revisorerna i berättelsen intagit en tabell,

utvisande nettobristen för förslagsanslagen under femårsperioden 1899 —

1903.

Till närmare belysande af denna tabell har Riksdagen låtit uppgöra

bilagda sammandrag (Bil. A) af de förslagsanslag, å hvilka brister uppkommit

under åren 1899—1903 och hvilka finnas i 1905 års riksstat

uppförda.

Summan af de belopp, hvarmed förslagsanslagen öfverskridits under

år 1903, upptages i revisorernas ofvannämnda tabell till 8,512,386 kronor

2 öre. Om från denna summa dragés bristen i det från riksgäldskontoret

utgående anslaget till riksdags-, revisions- och kyrkomöteskostnader, 5,941

kronor 68 öre, uppkommer ett belopp af 8,506,444 kronor 34 öre, som i

det närmaste öfverensstämmer med den i statsrådsprotokollet för finans
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

17

ärenden den 14 januari 1905 angifna brist för nämnda år i samma anslag,

eller 8,506,674 kronor 37 öre. Enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, hade å dessa anslag uppkommit besparingar å 681,445 kronor

35 öre, så att nettobristen å förslagsanslagen belöpte sig till 7,825,229

kronor 2 öre.

I pröfningen af statsverkets behof bör naturligtvis ingå att, i den

män sådant låter sig verkställa, i trots af att riksstaten skall regleras tämligen

lång tid innan den träder i tillämpning, bestämma anslag för vissa

löpande utgifter, hvilka dock utan hinder af därtill afsedda medels möjliga

otillräcklighet under finansåret måste bestridas, såvida statsförvaltningen

skall hafva sin jämna gång. För tillgodoseende af de kraf, som

härutinnan ställas på statsregleringen, hafva åtskilliga anslagsposter måst

erhålla naturen af förslagsanslag, och de hafva också alltifrån upprättandet

af riksstaten för år 1841 varit äfven till namnet såsom sådana erkända.

Uppenbart är likväl, att ju närmare man vid uppgörandet af

statsregleringen kan komma den blifvande verkligheten i fråga om de

belopp, som kunna visa sig erforderliga, dess bättre skall riksstaten

ställa sig.

Visserligen torde en och annan härvid befara, att, om förslagsanslaget

sättes i någon mån högt, sådant skulle kunna menligt inverka på hushållningen

med de anvisade medlen, men då rättighet i alla händelser är

vederbörande medgifven att öfverskrida de vanliga förslagsanslagen -— om

sådana med begränsningstillägget högst är här ej fråga — med mindre

eller större belopp, lär det, såsom ock erfarenheten visar, ligga mindre vikt

därpå, om själfva siffran fastställts låg eller bibehålies vid ett minimum.

Däremot förefinnes i det afseendet en annan fara, nämligen för uppkomsten

af brist i statsregleringen. Väl kan eu dylik brist för tillfället

utan svårighet blifva täckt, men den inverkar tydligtvis alltid skadligt på

en kommande reglering, och olägenheterna häraf skola, såsom lätt inses,

tillväxa i samma mån man vid statens fastställande håller sig till siffror,

som förr kunnat vara riktiga, men småningom förlorat egenskapen att

vara grundade på utrönta sakförhållanden och endast äro ett minne från

gångna tider, mera missledande än vägledande.

Förhållandet hos oss är i själfva verket så beskaffad!, att bristerna i

förslagsanslagen tillväxt år ifrån år. 1894 års statsreglering utvisade en

nettobrist å förslagsanslagen af 1,051,371 kronor 86 öre och för 1903 belöpte

sig bristen till 7,825,229 kronor 2 öre, d. v. s. hade blifvit mer än

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

sjudubbelt så stor. Förstnämnda år var förslagsanslagens totalbelopp i

staten upptaget till 26,263,854 kronor 48 öre, nettobristen således omkring

4 procent. Densamma uppgick för 1903 till omkring 20 procent af totalbeloppet

förslagsanslag, 38,639,926 kronor, och procenttalet i förhållande

till hela budgeten för de ifrågavarande åren var respektive något öfver 1

och omkring 4,5.

Också har statskontoret ej underlåtit att erinra om faran af förslagsanslagens

knapphet. I sitt den 11 december 1902 afgifna yttrande i fråga

om inkomstberäkningen för 1904 säger detta ämbetsverk, bland annat, följande:

»Därest vid sjunkande statsinkomster öfverskotten å de särskilda inkomsttitlarna

varda mindre, kommer nettobristen å förslagsanslagen att

hafva ett i hög grad menligt inflytande å statsregleringen, hvadan statskontoret

ansett sig böra å förhållandet fästa Eders Kungl. Maj:ts synnerliga

uppmärksamhet.»

Statskontoret har härmed berört en annan sida af statsregleringen.

I själfva verket skulle stegringen af förslagsanslagens effektiva belopp långt

utöfver det beräknade hafva för länge sedan måst föranleda brist i statsbudgeten,

om ej de ökade utgifterna funnit motvikt i stegrade inkomster.

Härvid bör dock väl märkas, att det ena förekommit alldeles oberoende

af det andra, ehuru samtidigt. Vid sådant förhållande gifves det uppenbarligen

ingen säkerhet för att den brist, som, i händelse förslagsanslagen

bibehållas vid nuvarande, oaktadt vissa enstaka höjningar dock allt fortfarande

för låga belopp, måste uppkomma, och det för hvart år i högre

grad, kan blifva betäckt af motsvarande eller ännu större öfverskott å

vissa skattetitlar. Tillfälliga mindre gynnsamma konjunkturer kunna nämligen

vålla-, att de verkliga inkomsterna understiga eller nätt och jämnt

motsvara de beräknade, och i sådan händelse måste en oundviklig brist i

förslagsanslagen leda till brist i statsregleringen.

Otvifvelaktigt är det visserligen, att en del förslagsanslag — såsom

särskilt de för underhållskostnader och dylikt afsedda — äro af den

natur, att verkligheten mycket lätt kan gäcka äfven de mest noggranna

beräkningar. Men detta är ett; ett annat är att med ledning af vunnen

erfarenhet från flera föregående år försöka att räkna så noga som möjligt

och bringa förslagskostnaderna intill den gräns, som ett klokt förutseende

kan och bör uppdraga. Och att beträffande förslagsanslagen en grundlig

undersökning i nu angifvet syfte bör företagas, framgår enligt Riksdagens

åsikt otvetydigt af här meddelade uppgifter. Denna undersökning lär dock

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119. 19

svårligen kunna verkställas på annat sätt än genom Eders Kungl. Maj:ts

försorg.

På grund af hvad sålunda blifvit anfordt, får Riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning, i hvad mån de

i riksstaten uppförda förslagsanslagen böra, för att bereda statsregleringen

önskvärd stadga, höjas, samt därefter vid uppgörande af förslag till statsreglering

vidtaga de anslagshöjningar, till hvilka undersökningen må gifva

anledning.

Stockholm den 12 maj 1905.

Med undersåtlig vördnad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Biksdagem Skrifvelse N:o 119.

Sammandrag af de förslagsanslag, å hvilka

och hvilka finnas i 1905

År 1899.

Ordinarie staten.

Andra liufvudtlteln.

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande .............................

6,000

Fångvården:

Fångars vård och underhåll..............................................................................

1,042,375

Alderstillägg för eu del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda ämbets- och

tjänstemän........................................................................................

65,000

höjdes 1904*) till 75,000.

Medikolegala besiktningar .............................................................................................

12,000

Rese- och traktamentspenningar ...........................................................................

18,000

—

Ersättning åt domare, vittnen och parter .....................................................................

135,000

—

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m........................................................................

64,262

—

Fjärde hufvudtiteln.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet..................................

5,985

Ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldste bataljonsläkarne.............................................

41,911

—

höjning 1905 till 71,197; förslag 1906: 72,069.

Alderstillägg .............................................................................................

30,000

164,376

höjdes 1905 till 39,700; förslag 1906: 40,700.

Rese- och traktamentspenningar ...................................................................................

föreslagen höjning 1906 till 195,000.

Volontärskolor ............................................................................................................

158,345

föreslagen minskning 1906 till 130,000.

höjning 1905 till 2,075,693.

Arméns mathållning....................................................................................................

höjdes 1905 till 5,651,221; förslag 1906: 5,605,445.

höjdes 1905 till 2,061,852; förslag 1906 till 2,154,593.

Femte hufvudtiteln.

Naturaunderhåll åt personal vid flottan...........................................................................

419,870

höjdes 1905 till 757,155; förslag. 1906 till 1,042,080.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför....................................

350,000

_

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap .....................................................................

—

—

höjdes 1904 till 249,397; förslag 1906 till 253,383.

*) Med de i texten förekommande årtalen 1904 och 1905 afses riksstaterna för nämnda år och med 1906

Kungl. Maj:ts förslag i innevarande års statsverksproposition.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N-o 119.

21

brister uppkommit under åren 1899—1903

års riksstat uppförda.

Å

11 S 1

a

g-

B

riste

r.

År 1900.

År 1901.

År 1902.

År 1903.

År 1899.

År 1900.

År 1901.

År 1902.

År 1,903.

0,000

6,000

6,000

6,000

693

75

856

25

1,175

1,562

50

1,668

76

1,042,375

1,042,375

—

1,039,145

—

1,039,145

—

34,442

14

96,997

28

108,682

Öl

124,209

21

154,539

54

65,000

—

65,000

—

65,000

—

65,000

—

7,897

59

11,567

04

12,088

96

13,374

69

12,061

72

12,000

—

12,000

—

12,000

—

12,000

8,685

83

9,620

61

8,555

_

5,955

84

5,167

46

18,000

—

18,000

—

18,000

—-

18,000

—

6,141

77

486

46

4,337

60

5,826

87

Besp. —

—

135,000

—

135,000

—

135,000

—

135,000

—

31,111

84

17,979

56

17,503

70

37,371

48

37,566

37!

64,262

~

64,262

~

64,262

64,307

30,410

16

50,263

27

42,262

Öl

65,034

28

47,597

61

6,037

6,015

9,042

9,032

3,341

79

3,018

34

3,904

21

2,706

17

3,078

97

41,911

~

43,176

—

51,865

68,592

—

—

—

23

—

—

—

—

—

Besp. —

—

30,000

—

30,000

—

32,600

—

37,500

—

5,583

34

4,658

32

3,066

68

766

61

Besp. —

—

164,376

—

164,376

—

164,376

-

164,376

—

13,424

45

29,514

66

15,732

17

51,212

39

53,494

36

158,345

—

158,345

—

158,345

—

158,345

—

235,709

52

220,113

26

193,590

54

70,241

03

Besp. —

—

—

-

—

—

1,464,071

—

1,563,980

—

—

—

—

—

—

—

956,306

75

254,840

89

—

—

—

—

3,966,143

—

4,242,600

—

—

—

—

—

—

—

684,314

70

510,404

11

—

—

—

—

1,611,203

—

1,623,342

—

—

—

—

—

—

252,135

93

255,555

06

419,870

—

483,000

—

537,286

—

596,065

___

156,303

40

150,416

71

281,345

91

287,954

63

415,125

18

360,000

—

350,000

_

350,000

_

780,000

_

213,091

67

360,014

95

514,848

26

224,037

97

679,891

18

''

226,621

—

226,621

—

1

—

—

—

—

'' ~

—

16,276

42

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

År 1899.

Kustartilleribeväriugens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför........................

höjdes 1904 till 290,000.

Ålderstillägg ...............................................................................................................

sänktes 1905 till 27*700.

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

höjdes 1905 till 31,450; föreslagen höjning för 1906 till 34,100.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.........................................................................

höjdes 1904 till 122,795 och 1905 till 132,096; 1906 förslag 141,517:50.

Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart och föreståndaren vid

näutisk-meteorologiska byrån....................................................................................

32.000 —

23,500 - 46,944 —

13.000 -

Sjätte hufvudtiteln.

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande.......................

Till bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjukvård

Htfspitals underhåll........................................................

höjdes 1905 till 1,450,000; förslag 1906 till 1,950,000.

Ålderstillägg .................................................................

Rese- och traktamentspenningar .........................;...........

höjdes 1905 till 50,000.

Fostafgifter för tjänstebref och dylika försändelser...............

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m...........................

höjdes 1905 till 285,751.

12,000

145.000

900.000

239.000

43,000

400,000 —

219,712 —

Sjunde hufvudtiteln.

Stämpelkostnader........................................................................................................

höjdes 1904 till 234,000.

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering..............................................................

Omkostnader för kontrollverket......................................................................................

Tullverket .........................................................................................................

höjdes 1905 till 3,849,000; förslag 1906 till 3,852,100.

Ersättning till städerna för toistad tolag ......................................................................

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm...........;.............................

Städers friheter......................................................................................................

Kontroll å tillverkningsafgifter ......................................................................................

höjdes 1904 till 750,000.

Restithtioner ..............................................................................................................

Ålderstillägg ..............................................................................................................

Rese- och traktamentspenningar ...................................................................................

föreslagen höjning 1906 till 22,269.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m........................................................................

Åttonde hufvudtiteln.

Lappmarks ecklesiastikverk ...................................................................... ...........

Universiteten.................................................................. 11 ......................................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar.....

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor .........................................................

höjning 1905 till 6,350,000.

Understöd åt folkhögskolor .........................................................................................

174.000

140.000

10,500

2.713.000

2.100.000

30.000

21,590

450.000

75.000

45.000

20.000

36,810

55.000

162,700

45.000

4,570,000

55,000 j —

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

23

A

L 11 S 1

a

S■

B

rist

e

r.

År 1900.

År 1901.

År 1902.

År 1903.

År 1899.

År 1900.

År 1901.

År 1902.

År 1903.

—

—

—

—

—

—

220,000

—

—

—

--

—

—

—

—

—

58,305

84

37,000

—

37,000

—

37,000

—

37,000

—

6,880

92

7,514

2 7

7,783

21

5,208

2 4

8,074

87

23,500

—

23,500

—

23,500

-

26,150

--

22,700

16

24,380

8 8

26,851

69

38,339

06

27,981

91

47,019

—

47,104

—

97,513

—

106,919

—

110,070

78

123,829

52

150,591

95

185,366

90

168,599

56

13,000

—

13,000

—

13,000

—

13,000

-

—

—

—

—

3,000

—

1,583

36

333

33

12,000

12,000

12,000

12,000

36,025

42,464

52

41,962

50

43,991

66

51,093

46

145,000

—

145,000

—

145,000

—

145,000

—

—

—

7,654

72

19,500

—

35,621

50

46,975

10

900,000

—

900,000

—

900,000

—

900,000

—

547,793

55

716,598

30

626,137

68

692,053

71

690,978

8 9 ;

239,000

—

233,576

—

233,576

233,576

_

14,077

81

18,958

27

28,982

38

33,636

3 6

31,747

25}

43,000

13,294

—

13,294

—

13,294

54,360

90

60,731

2 5

18,994

09

15,271

45

24,731

92

400,000

—

400,000

—

400,000

—

400,000

97,921

Öl

264,302

69

49,126

06

206,327

70

109,396

64!

219,757

185,526

185,572

185,657

74,791

78

106,444

87

88,645

20

114,859

64

159,027

8 9!

174,000

—

174,000

—

174,000

—

174,000

95,511

69

65,358

72

77,646

33

71,289

39

81,195

18

140,000

—

140,000

—

140,000

—

140,000

__

37,359

3 3

45,150

93

53,143

98

54,906

12

128,683

73

10,500

—

10,500

—

10,500

—

10,500

—

4,000

80

4,420

94

4,828

84

4,059

22

4,343

04

2,804,200

—

2,982,200

—

2,982,000

—

2,982,000

—

79,745

67

410,877

20

—

—

—

—

60,798

36

2,100,000

—

2,100,000

—

2,100,000

—

2,100,000

_

1,079,265

79

951,833

12

556,560

SO

847,199

30

856,855

55

30,000

—

30,000

—

30,000

—

30,000

—

1,010

99

—

—

18,031

47

27,451

52

21,944

41

21,580

—

21,580

—

21,580

—

21,580

—

15,994

68

15,998

25

15,994

68

15,994

68

23,072

20

450,000

—

450,000

—

450,000

—

450,000

—

—

—

—

9,150

91

3,901

91

41,265

82

75,000

—

75,000

—

75,000

_

75,000

_

78,339

18

158,201

45

112,655

88

53,866

92

22,999

66

45,000

—

45,466

—

45,466

—

45,466

—

9,941

68

6,458

33

3,750

68

4,900

66

9,384

08

20,000

—

18,769

—

18,769

—

18,769

—

15,767

78

17,038

68

24,689

47

27,279

92

27,200

98

30,810

—

61,560

—

61,556

—

61,580

—

6,052

42

10,147

62

19,894

62

16,796

49

44,000

i

55,000

55,000

55,000

55,000

17,841

75

23,869

26

33,053

Öl

32,301

14

44,751

97

162,700

—

162,700

—

162,700

—

162,700

—

1,956

5 7

—

—

—

—

—

—

ls.iei1

03

45,000

—

45,000

—

45,000

—

45,000

—

802

89

36,493

61

19,734

22

48,989

89

35,951

04''

4,570,000

—

5,250,000

—

5,250,000

5,250,000

—

444,455

32

557,465

9C

721,258

71

852,730

27

987,281

12

55,000

—

120,000

—

120,000

120,000

—

24,675

—

23,892

50

5,417

—

17,976

76

12,698

75!

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N''o 119.

''

År 1899

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsskolan...................................................

50,000

—

Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna.....................................................

110,000

—

För anordnande af kvinnlig slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola.........

90,000

—

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola

40,000

—

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn ........................................................................

150,000

—

höjning 1904 till 160,000 och 1905 till 162,000.

Alderstillägg ...............................................................................................................

80,000

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

1,500

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. ..........................................................................

£3,053

—

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda till befrämjande af döfstumundervisningen ...

200,000

Nionde hufvudtiteln.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar .............................................

15,000

—

Till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren ..................

30,000

—

Ifattigvården i allmänhet................................................................................................

75,000

—

Alderstillägg ...............................................................................................................

—

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.........................................................................

i

i Tionde hufvudtiteln.

Flottans pensionskassa:

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar .................................

270,000

—

Till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap...............................................

66,500

—

| höjning 1905 till 166,500.

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå ...............................

78,000

—

Allmänna indragningsstaten:

höjning 1904 till 1,990,752 och 1905 till 2,019,817; föreslagen höjning 1906 till 2,109,837

1,800,652

Extra ordinarie staten.

Åttonde hufvudtiteln.

Till bestridande af kostnaderna för viss utredning rörande ecklesiastika boställen..................

—

—

1

Nionde hufvudtiteln.

Till resekostnader vid domänförvaltningen........................................................................

40,455

—

Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar ....................................

50,000

Tionde hufvudtiteln.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner...

1,540,000

—

Anmärkning, Här ofvan hafva ej medtagits andra anslag än sådana, som i 1905 års riksstat finnas uppförda

hvarjämte ej heller ansetts nödigt meddela uppgifter om anslagen till dyrtidstillägg.

Bristbeloppen äro hämlade ur det från trycket utgifna »Kapitalkonto till rikshufvudbok^» för de år,

perioden omfattar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

25

A

n s i a g.

B

rist

e

r.

|

År 1900.

År 1901.

År 1902.

År 1903.

År 1899.

År 1900.

År 1901.

År 1902.

År 1903.

50,000

50,000

50,000^

50,000

27,300

33,525

_

35,325

_

47,262

50

54,225

-i

110,000

__

240,000!

_

240,000

240,0001

139.300

—

150,212

50

—

—

97,838

12

57,975

—

90,000

_

90,000

—

90,000

—

90,0001

—

7,770

—

15,840

—

2,315

—

84,510

—

88,314

30

40,000

75,000

—

75,000

—

75,000!

4,111

40

17,874

3 5

—

—

3,876

98

9,857

96

150,000

—

150,000

-

150,000

—

150,000!

—

42,975

—

—

—

—

—

88,825

25,062

50

80,000

41,360

41,360

41,360

_

49,905

58

53,352

91

36,995

65

35,726

18

84,335

63

1,500

_

798

_

798

_

7981

—

7,422

11

9,326

35

5,129

36

5,287

61

4,675

0 5

23^066

_

15,948

_

16,035

—

16,029

—

23,313

76

44,330

88

31,941

75

30,784

20

37,874

—

200,000

—

200,000

—

200,000

—

200,000

1

—

19,800

~

11,750

•

8,150

2,750

1,625

15,000

15,0001

15,000

15,000

8,880

10,520

18,045

_

18,855

_

24,440

— I

30,000

_

30,000

—

30,000

—

30,000:

—

—

—

11,294

81

—

—

—

—

3,396

45 j

75,000

_

75,000

__

75,000

—

75,000!

—

56,475

97

—

—

160,089

06

—

—

196,923

0 6

_

43,598

_

43,598

—

43,598;

—

—

—

—

—

3,518

64

660

33

4,231

14

_

31,639

_

31,639

—

31,639

_

—

—

—

—

41,000

59

44,859

56

38,119

83

—

—

16,601

16,651

16,736

23,145

17

13,712

44

26,963

66

270,000

270,000

270,000

270,000

41,970

.''{6

56,550

81

30 000

30,000

66,500

—

66,500

—

66,500

—

66,500

—

94,015

83

96,385

50

72,823

—

76,473

—

76,455

60

78,000

—

78,000

—

78,000

-

78,000

—

14,000

—

17,000

-

18,000

—

20,000

—

22,000

—

1,800,652

1,800,652

—

1,800,652

1,938,169

"

347,281

96

380,562

1 1

356,627

57

360,455

85

292,159

89

j -------

—

—

—

—

10,000

—

—

—

—

—

-

—-

5,953

87

40,527

40,585

40,585

40,585

_

1,176

1 7

__

8,224

66

8,582

16

50,000

—

50,000

50,000

50,000

_

n

14,881

74

6,516

8-2;

! 1,540,000

—

i 1,540,000

:

_

1,540,00(

—

1,540,000

310,000 —

334,654

:1 3

389,560

71

348,300

j 62

537,991

13

Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 10 Sami.

1 Afd. 1 Band. 20 Käft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.