Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner i fråga om utredning och förslag angående inlösen af de frälserä/ntor, hvilkas inlösande ej åligger statsverket.

1905-05-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1905:120, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner i fråga om utredning och förslag angående inlösen af de frälserä/ntor, hvilkas inlösande ej åligger statsverket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1

N:o 120.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1905.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

i fråga om utredning och förslag angående inlösen af

de frälserä/ntor, hvilkas inlösande ej åligger statsverket.

(Statsutskottets utlåtande n:o 95).

Till Konungen.

I två inom Riksdagen väckta motioner kar framställts, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl. Maj:t

täcktes låta verkställa utredning, om och på hvilka villkor de frälseräntor,

hvilka det jämlikt gällande författningar för närvarande icke ålåge statsverket

att inlösa eller ersätta, måtte kunna blifva delaktiga af denna förmån,

samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna

utredning kunde föranleda.

Redan länge har önskvärdheten af »jordäganderättens konsolidering»

genom förenande af jord och ränta i samma hand varit i svensk lagstiftning

erkänd. Först tillädes ränteägaren lösningsrätt till jorden, när denna

gick i köp. Därefter tillädes jordens ägare samma rätt med afseende å

räntan, när denna föryttrades. Lagkommittén och lagberedningen upptogo

i förslagen till jordabalk stadganden i syfte, att så beskaffade splittringar

i äganderätten skulle komma att småningom upphöra.

I skrifvelse till Konungen den 5 maj 1893 har Riksdagen, under

erinran att syftet med den ömsesidiga lösningsrätt, som tillkommer räntetagare

och jordägare, icke kunde vinnas så länge det stode vederbörande

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 10 Samt, 1 Afd. 1 Band. 21 Höft. (N:is 120-123).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

fritt att åter upplösa den förening af jordäganderätten och frälser än tan,

som med begagnande af lösningsrätt eller på annat sätt blifvit vunnen,

anhållit om utarbetande af lagbestämmelse, som förbjöde ett dylikt skiljande

när ränta och jordäganderätt kommit i samma hand. Detta ärende

har, sedan lagförslag i ämnet utarbetats, men efter högsta domstolens hörande,

funnits ej kunna godkännas, af Eders Kungl. Maj:t öfverlämnats till lagberedningen.

Ett steg i syfte af dessa räntors bortfallande under vissa förhållanden

är sålunda af Riksdagen taget. I afseende å afgäld från afsöndrad lägenhet

har Riksdagen sedan anhållit, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta

utreda, under hvilka villkor innehafvare af afsöndrad lägenhet må berättigas

att lösa sig från sådan del af afgäld, som förklarats öfverskjuta å

afsöndringen belöpande andel i stamhemmanets utskyld»’, samt låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga det lagförslag, hvartill berörda utredning

kunde gifva anledning; och med lika skäl torde kunna ifrågasättas, att för

dem, hvilka utgöra sådana frälseräntor, som det icke åligger staten att

inlösa eller ersätta, beredes möjlighet att lösa dessa räntor.

Riksdagen vidhåller visserligen den inom Riksdagen vid flera föregående

tillfällen uttalade mening, att, då uppkomsten af ifrågavarande räntor,

särskild! hvad frälseskatteräntorna beträffar, grundar sig på aftal af

privaträttslig natur mellan enskilde, staten icke kan anses förpliktad att

genom uppoffring från det allmännas sida vidtaga åtgärder för att åstadkomma

inlösen af dessa utskylder. Det vore emellertid önskvärd!, att de

olägenheter, som tillvaron af dessa å jorden hvilande räntor medför, komme

att upphöra; och då Riksdagen genom en utredning i det syfte, motionärerna

föreslagit, blefve satt i tillfälle att närmare pröfva de åtgärder,

som lämpligen skulle kunna vidtagas för vinnande af rättelse i ofvanberörda

förhållanden, har Riksdagen ansett en sådan utredning böra åstadkommas.

Riksdagen får därför anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

på hvad sätt och under hvilka villkor de, som utgöra sådana frälseräntor,

som enligt gällande författningar icke af statsverket inlösas, må

sättas i tillfälle att lösa sig från dessa räntor, och för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill utredningen må gifva anledning.

Stockholm den 10 maj 1905.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.