Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande afvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

1905-05-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1905:124, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande afvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N;o 124.

1

N:o 124.

Uppläst och godkänt! hos Första Kammaren den 10 maj 1905.

— — — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.

Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser

rörande afvittringen inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 8.)_

Till Konungen.

Uti en den 17 mars 1905 till Riksdagen afiåten proposition, n:o 88,

har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i

statsrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att för sin del besluta, att

vid afvittringen inom de områden åt Västerbottens och Norrbotten s läns

lappmarker, beträdande bvilka Eders Kungl. MajTs vederbörande befallningshafvande

ännu icke meddelat afvittringsutslag, skall iakttagas.

dels att för nybyggen, som hädanefter upplåtas å ©disponerade öfverloppsmarker

nedom odlingsgränsen, skogsanslaget bestämmes till högst

1,200 hektar för helt mantal;

dels ock att af skogsanslaget skall omedelbart tilldelas de särskilda

hemmanen eller nybyggena endast hvad som efter noggrann, af afvittringslasdtmätaren

med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskild! fall förstå.

till Riksd. Prof. 1905. 10 Samt. 1 Afd. 1 Rand. 22 Käft. (Näs 124,125). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 124.

rättad undersökning anses erforderligt för nödigt husbehof, med hänsyn

jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden af skogsanslagen

afsättes till allmänning, att för delägarnes gemensamma nytta

förvaltas i enlighet med de grunder, som af Eders Kungl. Maj:t bestämmas.

Lämpligheten af den föreslagna nedsättningen af skogsanslagets storlek

har Eiksdagen funnit vara uppenbar, och har Eiksdageu därför ansett

sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Den föreslagna bestämmelsen att vid ännu återstående afvittringsförrättningar

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker hemman

och nybyggen skola af skogsanslagen omedelbart erhålla endast nödigt

husbehof, hvaremot återstoden skall afsättas till allmänning att förvaltas

för delägarnes gemensamma nytta, har äfven synts Eiksdagen synnerligen

välbetänkt. Det torde visserligen kunna blifva förenadt med svårighet

att i hvarje särskildt fall på lämpligt sätt bestämma den areal, som bör

tilläggas ett visst hemman eller nybygge såsom husbehofsskog, men denna

svårighet synes dock i viss mån af hjälpt genom den föreslagna bestämmelsen,

att berörda åtgärd skall föregås af en noggrann, af afvittringslandtmätaren

med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskildt fall förrättad

undersökning. Emellertid har å andra sidan framhållits, att äfven

med eu sådan föregående noggrann undersökning en viss ojämnhet i för

delningen af husbehofsskogen lätteligen torde kunna uppkomma, därest vid

afskiljandet af det skogsområde, som anses böra tillkomma ett hemman

eller nybygge såsom husbehofsskog, hänsyn skall tagas ej allenast till

markens olika växtlighet och förefintliga odlingslägenheter, utan äfven till

den å området befintliga ståndskogen. Om nämligen ett hemman eller

nybygge skulle tilldelas ett förhållandevis mindre område till husbehofsskog

på grund däräf, att å sagda hemman eller nybygge vid afvittringstillfället

funnes riklig tillgång på afverkningsbar ståndskog, skulle sagda

hemman eller nybygge efter det ståndskogen afverkats, komma i ett sämre

läge än andra hemman och nybyggen, hvilka i saknad af dylik tillgång

på ståndskog tillerkänts större områden husbehofsskog. A andra sidan

skulle det emellertid ej vara rättvist, om ett hemman eller nybygge oaktadt

förekomsten af riklig ståndskog tilldelades lika stort område till husbehofsskog,

som annat hemman eller nybygge med obetydlig ståndskog. En

utväg att i berörda hänseende åstadkomma en rättvisare och jämnare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Js\o 124.

fördelning skulle enligt Riksdagens tanke vara, att kusbekofsskogens areal

bestämdes utan hänsyn till ståndskogens beskaffenhet, men att, där vid

afvittringstillfället rikligare tillgång å afverkningsbar ståndskog förefunncs,

den husbehofvet öfverskjutande skogstillgången på en gång före tillträdet

utstämplades för att sedermera efter kand afverkas, och att försäljningsmedlen

därför inflöte till allmänningsfonden. Någon förändring i nu förevarande

förslag torde emellertid denna Riksdagens uppfattning ej böra

föranleda, utan har frågan härom synts Riksdagen lämpligast höra tagas

under öfvervägande vid utarbetande af de särskilda bestämmelser angående

dispositionsrätten öfver husbeliofsskogen, som enligt propositionen ställts i

utsikt, och hvilka bestämmelser Riksdagen i likhet med Eders Kungl. Maj :t

finner vara af beskaffenhet att framdeles i vissa delar böra underställas

Riksdagens pröfning.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skall den allmänning, som af återstoden

af skoganslagen bildas, förvaltas för delägarnes gemensamma nytta

enligt grunder, som af Eders Kungl. Maj:t bestämmas, och har Eders

Kungl. Maj:t ansett det böra bero på Eders Kungl. Maj:t att vid fastställande

af reglementen för allmänningarna söka tillse, att allmännings

afkastning vinner sådan användning, att ändamålet med afvittringen och

med allmänningens afsättande må så mycket som möjligt blifva tillgodosedt.

Riksdagen, som i denna fråga är af samma uppfattning som Eders

Kungl. Maj:t, anser sig emellertid böra framhålla vikten af att de grunder,

som komma att bestämmas för allmänningarnas förvaltning, blifva sådana,

att de lämna största möjliga trygghet för att allmänningarna komma att

lända till varaktigt stöd för den jordbrukande befolkningen och att hemman,

som hafva del däri, ej få sådan fördel däraf, att de blifva föremål

för spekulation. I sådant hänseende bär Riksdagen, på samma gång Riksdagen

behjärtat hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län i sitt afgifna utlåtande yttrat angående faran af att utan

nödiga inskränkningar medgifva delägarne i allmänning rätt att af inkomsterna

därifrån erhålla godtgörelse för sina kommunala utskylder, funnit

sig synnerligen tilltalad af hvad kammarkollegium och domänstyrelsen

i sitt gemensamma utlåtande yttrat angående lämpligheten af att

låta allmänningsfondens afkastning utgå såsom bidrag till för delägare i allmänhet

nödiga och gagneliga kommunala ändamål, såsom läkarvård, fattigvård,

folkundervisning, jordbrukets förbättring genom utdikning eller annorledes

samt för anläggning eller förbättring af utfartsvägar, äfvensom

att i mån af tillgång af allmänningsfondens inkomster afsätta medel till

en fond för delägarnes understöd vid inträffande missväxtår, företrädesvis

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse Nro 124.

genom beredande af arbetsförtjänst vid inom kommunen anordnade allmännyttiga

arbeten.

Be i propositionen ifrågasatta ändrade bestämmelserna rörande afvittringen

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker skola enligt

förslaget tillämpas inom de områden af berörda lappmarker, beträffande

hvilka Eders Kung!. Maj:ts vederbörande befallningshafvande ännu

icke meddelat afvittringsutslag, och har härmed afsetts dels oafvittrad mark

ofvan odlingsgräns en i Västerbottens län och dels odisponerad öfverloppsmark

nedom odlingsgränsen i bägge länen, hvaremot det uppgifvits, att

afvittringsutslag meddelats beträffande all mark ofvan odlingsgränsen inom

Norrbottens län. Enligt Riksdagen tillhandakomna upplysningar lärer

emellertid Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda län ännu

icke meddelat afvittringsutslag rörande den ofvan sagda gräns belägna

Enontekis socken. De i propositionen föreslagna bestämmelserna skulle

alltså enligt ordalagen komma att vinna tillämpning äfven å denna socken

samt medföra, bland annat, att noggrann undersökning af skogsanslaget

skulle förrättas af afvittringslandtmätare och skogstjänsteman för utrönande

af hvad som kunde anses erforderligt för husbehof, hvarefter återstoden

skulle afs&ttas till allmänning. Enontekis socken, som till väsentlig del

är belägen ofvan barrskogsgränsen, bar emellertid, i enlighet med hvad

1903 års Riksdag på framställning af Eders Kungi. Maj:t beslutat, i anledning

af skogens dåliga beskaffenhet inom socknen fått utbyta af sockenmännen

till allmänning utsatt del af skogsanslaget mot annan allmänning

inom Mnonionalusta angränsande kapellförsamling, för hvilken sistnämnda

allmänning förvaltningsregler blifvit af Eders Ivungl. Maj:t och Riksdagen

fastställda. Den inom Enontekis socken återstående skogstillgången, hvilken

vid afvittringsberedningen föreslagits att tilldelas de särskilda hemmanen

och nybyggena, lärer, enligt hvad Riksdagen inhämtat, vara af

särdeles dålig ''beskaffenhet och torde icke i något fall öfverstiga, men väl

ibland näppeligen förslå till ett knappt husbehof, och synes under sådana

förhållanden de i propositionen föreslagna ändrade bestämmelserna om afsättande

af eu del af skogsanslaget till allmänning ej lämpligen böra

komma att på Enontekis socken tillämpas.

Till förebyggande af missförstånd, som tilläfventyrs skulle kunna

uppstå beträffande tolkningen af det i propositionens sista moment förekommande

uttrycket -. skogsanslaget;: , liar Riksdagen ansett en omkastning

af de bägge momenten höra äga ruin.

Riksdagen får alltså för Eders Kungi. Maj:t tillkännagifva, att Riksdagen

i anledning af propositionen för sin del beslutat, att vid afvittringen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 124.

5

inom de områden af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förutom

Enontekis socken, beträffande Indika Eders Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshafvande ännu icke meddelat afvittringsutslag, skall

iakttagas:

dels att af skogsanslagen skall omedelbart tilldelas de särskilda hemmanen

eller nybyggena endast hvad som efter noggrann, af afvittringslandtmätaren

med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskildt fall förrättad

undersökning anses erforderligt för nödigt husbehof, med hänsyn

jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden af skogsanslagen

afsättes till allmänning, att för delägarnes gemensamma nytta förvaltas

i enlighet med grunder, som af Eders Kungl. Maj:t bestämmas;

dels och att för nybyggen, som hädanefter upplåtas å odisponerade

öfverloppsmarker nedom odlingsgränsen, skogsanslaget bestämmes till högst

1,200 hektar för helt mantal.

Stockholm den 10 maj 1905.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Riksd. Prot.fl905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 Haft. *®§§§ppf|§2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.