Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående utarbetande af förslag till lag om förs åkning s aftal.

1905-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1905:132, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående utarbetande af förslag till lag om förs åkning s aftal.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 133.

N:o 132.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren deri 12 maj 1905.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt

motion angående utarbetande af förslag till lag om

förs åkning s aftal.

(Lagutskottets utlåtande n:o 63.)

Till Konungen.

Den lagstiftning angående försäkringsväsendet, som i vårt land kommit

till stånd hufvudsakligen i och med lagarna angående försäkringsrörelse

och om utländsk försäkringsanstalt^ rätt att drifva försäkringsrörelse här

i riket den 24 juli 1903, hvital'' på principen af koncession och tillsyn af

offentlig myndighet såsom villkor för bedrifvande af försäkringsrörelse, då

den icke utöfvas af staten genom någon dess inrättning. Denna lagstiftning

afser dock endast att trygga och öfvervaka de enskilda försäkringsanstalternas

ekonomiska ställning eller att fixera deras ansvarighet för

åtagna förbindelser och innefattar icke en i alla afseenden fullständig reglering

af försäkringsverksamheten både ur offentligrättslig och ur privaträttslig

synpunkt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 132.

7

Vid innevarande riksdag har emellertid enskild motionär ifrågasatt,

huruvida icke det offentliga intresse, som har föranledt utfärdandet af

gällande kontrollföreskrifter i förevarande hänseende, berättigar ett ytterligare

fortskridande på den sålunda inslagna vägen. Till grund härför

ligger den enligt Riksdagens mening riktiga tanke att — liksom det med

hänsyn till betydelsen för det allmänna däraf, att försäkring af olika slag

alltmera kommer till användning, för samhället är af stor vikt, att de

anstalter, som meddela försäkringar, erbjuda fullgod säkerhet för åtagna

förbindelsers fullgörande — det för försäkringsrörelsens utveckling är af

vidtgående betydelse, att densamma äfven eljest bedrifves under former,

hvilka för den enskilde äro så tillfredsställande som möjligt, i hvilket afseende

förhållandena bland annat i vårt land torde lämna åtskilligt öfrigt

att önska.

Riksdagen förbiser ingalunda, att det är förenadt med afsevärda svårigheter

att inlåta sig på en lagstiftning af ifrågasatta art. Dessa svårigheter

bero företrädesvis på skiljaktigheterna mellan de olika försäkringsgrenarna

äfvensom på den omständigheten, att försäkringsväsendet fortfarande

är stadt i en liflig utveckling och i följd häraf de former och

regler, som gälla för detsamma, delvis ännu icke kunna anses hafva vunnit

sådan häfd och stadga, som erfordras för att därpå bygga en lagstiftning.

Det torde vara med hänsyn till dessa svårigheter som man hittills i de

större kulturländerna icke allmänt inlåtit sig på att mera uttömmande

normera de privata rättsförhållanden, som härflyta ur försäkringsaftal. En

sådan lagstiftning är dock ingalunda oförsökt. Förutom beträffande sjöförsäkringsaftalet,

hvarom stadgas i de flesta länders sjölagar eller handelslagar,

påträffas i en mängd rättssystem dylika privaträttsliga bestämmelser

af större eller mindre vidlyftighet, och speciella lagar om försäkringsaftalet

finnas äfven i vissa länder utarbetade och antagna.

I en lag om försäkringsaftal, som ju afser att normera berörda aftal

från olika synpunkter, torde böra — om eu sådan lagstiftning, såsom

Riksdagen håller före, är önskvärd och lämplig äfven i vårt land — upptagas

till behandling, bland annat frågorna om: försäkringsvillkoren i allmänhet;

försäkringsgifvares och försäkringstagares inbördes rättigheter och

skyldigheter; samt försäkringsagenternas rättsliga ställning. I öfverensstämmelse

med hvad i allmänhet vid lagstiftning af förevarande art skett,

torde det böra i princip lämnas vederbörande fritt att efter sitt skön vid

aftalets ingående träffa närmare bestämmelser angående hvad därmed står

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 138.

i samband, så att lagens föreskrifter träda i tillämpning allenast då annat

icke öfverenskommits. Äfven om sålunda bestämmelserna i en lag om

försäkringsaftal icke i hvarje fäll komma till användning, är dock betydelsen

af lagens förefintlighet alltid den, att fullständigande och bestämda

regler finnas för den händelse, att i ett eller annat hänseende sammanstämmande

viljeförklaring af kontrahenterna icke föreligger. Härigenom

torde i många fall osäkerhet och tvister förekommas.

Det kan dock enligt Riksdagens mening ifrågasättas, huruvida icke

beträffande vissa med försäkringsaftalet förenade rättsverkningar föreligger

ett allmänt intresse af den styrka, att det berättigar ett förbud från samhällets

sida mot aftal af däremot stridande innehåll. För det allmänna

torde det stundom kunna anses vara eu förpliktelse att söka motverka de

skadliga följderna däraf, att af två kontrahenter vid ett aftala ingående

den ene sitter inne med öfvervägande maktmedel att göra aftalet för sig

fördelaktigt. I nu förevarande hänseende torde ofta den enskilde försäkringssökanden

gentemot försäkringsanstalten vara att anse såsom den svagare

parten, hvilken, om han vill erhålla eu försäkring, är nödsakad att

underkasta sig de villkor, som af anstalten härför uppställas, om de än

kunna för honom innebära afsevärd obillighet. I Riksdagens tanke höra

olägenheter i angifva afseende om möjligt förekommas, och ett dylikt syfte

skulle t. ex. en lagbestämmelse tjäna, hvilken föreskrefve, att en försäkringsanstalt

alltid vore skyldig att, när en försäkring till följd af underlåtenhet

att betala premie eller eljest upphörde, till vederbörande utgifva

någon ersättning för redan inbetalda premier.

Angående det närmare innehållet i öfrigt af en lag om försäkringsaftal

har Riksdagen helt naturligt, i saknad af fullständig utredning i

ämnet, icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning. Riksdagen,

hvilken vid afgifvande af ofvananförda uttalanden företrädesvis haft i sikte

den gren af försäkringsrörelsen, som afser lifförsäkring, har emellertid

särskild! uppmärksammat frågan om försäkringsagenternas ställning och

hvad därmed äger samband. Härom innehålla försäkringsanstalternas reglementen

och försäkrings villkor i allmänhet inga eller endast knapphändiga

uttalanden, och de allmänna reglerna om fullmäktigskap och närstående

rättsinstitut lära särskild! härutinnan vara otillräckliga. Till följd af saknåden

af närmare och kontrollerande bestämmelser om t. ex. förhållandet

mellan agenterna och försäkringsanstalterna samt om behörigheten att

utöfva förevarande agentverksamhet har det möjliggjorts, att särskildt inom

vissa områden af försäkringsrörelsen personer vid bedrifvande af agent
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 132.

verksamhet gått till väga på ett sätt, som hos allmänheten äfventyrat

eller kunnat äfventyra det förtroende till försäkringsverksamheten, hvars

bibehållande är af största vikt för denna rörelses tillfredsställande utveckling.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kung! Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

lag om försäkringsaftal.

Stockholm den 12 maj 1905.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd. Vrot. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 25 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.