Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen med anhållan om utredning rörande den enskilda och kommunala sinnessjukvårdens förbättrande.

1905-05-20 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1905:169, Skrifvelse till Konungen med anhållan om utredning rörande den enskilda och kommunala sinnessjukvårdens förbättrande.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 169.

i

N:o 169.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 maj 1905.

— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen med anhållan om utredning

rörande den enskilda och kommunala sinnessjukvårdens

förbättrande.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 12.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 22.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har väckts motion, åsyftande utredning angående

den enskilda och kommunala sinnessjukvårdens förbättrande.

Redan af 1900 års Riksdag gjordes hos Eders Kungl. Maj:t en

framställning om en utredning rörande de sinnessjuka i vårt land.

Med anledning af denna Riksdagens anhållan har Eders Kungl. Maj:t

genom medicinalstyrelsen låtit föranstalta om en sådan utredning, hvaraf

resultatet blifvit offentliggjordt i nämnda styrelses »Berättelse angående

undersökning af sinnessjuka och sinnesslöa inom riket» den 8 december 1902.

Af denna utredning framgår, bland annat, att ett mycket stort antal

personer, som äro i behof af hospitals- eller asylvård, ej kunna komma''

i åtnjutande af sådan Arård på grund af bristande utrymme i vederbörande

sjukvårdsanstalter. Enligt den plan till sinnessjukvårdens framtida ordnande,

som i ovannämnda berättelse framlagts, skulle dock vid utgången

af år 1912 finnas så många platser å statens anstalter för sinnessjuka,

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afcl. 1 Band. 43 Käft. (N:o 169.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 169.

att alla personer, hvilkas tillstånd kräfde vård å sådan anstalt, skulle

kunna beredas tillfälle att erhålla denna vård. Enligt denna plan har

medicinalstyrelsen beräknat, att af de sinnessjuka i riket i det närmaste

60 procent borde vårdas å statens hospital och asyler, under det att för

återstående omkring 40 procent den enskilda och kommunala sjukvården

fortfarande skulle behöfva anlitas. För bestämmande af gränsen mellan

den staten samt den kommunen och enskilda åliggande sinnessjukvården

har medicinalstyrelsen skilt mellan olika kategorier af sinnessjuka allt

efter sjukdomens olika beskaffenhet. Att uppdraga bestämda gränser för

statens, kommunernas och de enskildes skyldigheter i här berörda afseende

torde emellertid möta stora vanskligheter.

Enligt den af medicinalstyrelsen uppgjorda planen skulle alltså den

tid icke vara långt aflägsen, då i det närmaste hvarje sinnessjuk, som

kan anses vara i behof af hospitals- eller asylvård, bör kunna beredas

plats å någon af statens för detta ändamål afsedda anstalter. Jämsides

härmed torde också de missförhållanden beträffande den kommunala och

enskilda sinnessjukvården, som på sina ställen tvifvelsutan existera, komma

att i väsentlig mån blifva undanröjda. Men under tiden och intill dess

de planerade nya anstalterna hinna att blifva färdiga, skola helt visst

många sinnessjuka, som man af utrymmesskäl nödgas behålla utanför de

offentliga vårdanstalterna, fortfarande blifva utsatta för en onekligen upprörande

vanvård, därest icke lämpliga mått och steg till deras skydd

vidtagas. Och äfven framdeles, sedan platser i tillräckligt antal anskaffats

för tillgodoseende af den sinnessjukvård, som bör besörjas å statsanstalterna,

lär en fullständig bot af de missförhållanden, som nu råda med

afseende på den kommunala och enskilda sinnes sjukvården, svårligen vara

att förvänta, utan att afsevärda reformer åstadkommas till förbättrande af

denna sjukvård och kontrollen öfver densamma.

Genom Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga stadga den 14 juni 1901

angående sinnessjuka hafva meddelats bestämmelser om föranstaltande

ofördröjligen af läkareundersökning, då en person visar tecken till sinnessjukdom,

samt angående anmälningsskyldighet för enskild person, som

hos sig till vård mottager sinnessjuk, äfvensom beträffande den kontroll

''öfver den enskilda och kommunala sinnessjnkvården, som åligger såväl

kommunal myndighet som ock vederbörande provinsial- och extra provinsialläkare.

Därest ofvan antydda kontrollföreskrifter till alla delar efterlefdes,

skulle desamma tvifvelsutan vara ägnade att i ej ringa mån motverka

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 169.

befolkningens och kommunala myndigheters likgiltighet med afseende på

vården af de sinnessjuka. Enligt hvad Riksdagen inhämtat, vill det också

synas, som om särskild! tjänsteläkarnes besök hos de sinnessjuka haft en

synnerligen fördelaktig inverkan; ty äfven om icke något afgörande omdöme

ännu kan i detta afseende fällas, eftersom besöken endast fortgått

några få år, så gifva dock läkarnes årsrapporter rörande de sinnessjuka

anledning antaga, att redan på den korta tid, som förflutit sedan medicinalstyrelsen

verkställde sin ofvan omnämnda undersökning rörande de sinnessjuka

och sinnesslöa i riket, väsentliga förbättringar på många ställen

vidtagits i den enskilda och kommunala sinnessjukvården.

Å andra sidan finnes emellertid skälig anledning förmoda, att den

kontroll, som lagts i de kommunala myndigheternas händer, icke visat

sig särdeles effektiv, sannolikt på grund däraf, att icke vederbörlig uppmärksamhet

blifvit fäst å gällande stadganden i förevarande afseende.

En påminnelse om dessa stadganden och ett kraftigt inskärpande af vikten

och nödvändigheten att utöfva noggrann tillsyn öfver sinnessjukvården,

i öfverensstämmelse med hvad därom finnes föreskrifvet, skulle helt visst

i sin mån befordra den behjärtansvärda afsutten med motionen. Möjligen

skulle också en från sakkunnigt håll utgången och till vederbörande

kommuner utdelad skrift rörande de kommunala myndigheternas skyldigheter

med afseende å sinnessjukvården i allmänhet, innehållande äfven

några kortfattade råd och upplysningar, huru anspråken på denna sjukvård

utanför de särskilda sjukvårdsanstalterna bäst skola tillgodoses, kunna

på många platser blifva till gagn för såväl den enskilda som den kommunala

sinnessjukvården. Blefve därtill prästerskapet uppmanadt att noga

vaka öfver den vård, som ägnades de kanske mest beklagansvärda bland

deras församlingsbor, de sinnessjuka, skulle tvifvelsutan denna frivilliga

kontroll äfven blifva af stort värde.

Emellertid förbiser Riksdagen ingalunda, att stora ekonomiska svårigheter

mångenstädes resa sig mot åstadkommandet af en god sinnessjukvård.

Uppenbarligen måste det icke blott för fattigare kommuner, utan

mången gång jämväl för enskilda personer vara i det närmaste omöjligt

att vidtaga tillfredsställande åtgärder för beredande af den vård, som

enligt gällande stadgar bör vara tillförsäkrad hvarje sinnessjuk.

Huruvida för rättande af dessa missförhållanden en reform erfordras

af gällande fattigvårdslagstiftning eller dessa må kunna på annat sätt

afhjälpas, fordrar emellertid en grundligare utredning än den Riksdagen

ensam "kan åstadkomma. Vid sådant förhållande får Riksdagen, i hufvud
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 169.

saklig öfverensstämmelse med hvad i motionen föreslagits, anhålla, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utreda, huruledes förbättringar, där så

erfordras, må kunna åstadkommas i den enskilda och kommunala sinnessjukvården.

Stockholm den 20 maj 1905.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.