Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen med förordning angående försäljning af brännvin.

1905-05-18 · 34 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 31 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1905:171, Skrifvelse till Konungen med förordning angående försäljning af brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

1

N:o 171.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 maj 1905.

— — — — Andra Kammaren den 18 — •—

Riksdagens skrifvelse till Konungen med förordning angående försäljning

af brännvin.

(Särskilda utskottets (n:o 2) utlåtande n:o 5 och memorial n:o 8.)

Till Konungen.

Genom proposition, n:o 79, af den 6 mars innevarande år har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen vidfogadt

förslag till förordning angående försäljning af brännvin.

Hvad beträffar de hufvudprinciper, hvarå det af Eders Kungl. Maj:t

framlagda förslaget är byggdt, har Riksdagen icke antagit de af Eders

Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelser rörande fördelningen af brännvinsförsäljningsmedlen,

utan har Riksdagen i detta afseende fastställt, här nedan

under 25 § närmare angifna, grunder, hvilka ej mindre med hänsyn

till storleken af de belopp, som skola tillkomma hvarje i medlen andelsberättigad,

än äfven i andra delar skilja sig från de af Eders Kungl. Maj:t

föreslagna.

Riksdagen har däremot för öfrigt i hufvudsak anslutit sig till de

nya principer, hvilka fått uttryck i de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna

bestämmelser angående utskänkningens inskränkande till att omfatta endast

förtäring på stället samt angående öfverlåtande i större utsträckning än

hittills åt bolag af detaljhandeln med brännvin, äfvensom i vissa andra

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 45 Häft. (N:o 171). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 111.

förslag, åsyftande nykterhetens befrämjande eller att göra den i form af

brännvinsförsäljningsafgift utgående beskattningen mera effektiv.

I fråga om förslagets detaljer hafva från Riksdagens sida vissa ändringar

vidtagits. För de viktigare af dessa lämnas härefter en redogörelse.

Riksdagen har funnit det nu stadgade minsta tillåtna försäljningsbeloppet

vid utminutering, en liter, böra bibehållas.

6 §.

Det anmärktes under behandlingen inom Riksdagen, att det torde

kunna vålla en viss osäkerhet vid tolkningen af förordningen, om den i

2 mom. af denna § af Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelse, att

mat må vid utskänkning af brännvin tillhandahållas, skulle kvarstå jämte

det i 31 § befintliga, kategoriska stadgandet, att lagad mat alltid skall vid

utskänkning vara att tillgå.

Riksdagen har därför beslutit, att ifrågavarande bestämmelse skall

ur 6 § 2 mom. utgå, i sammanhang hvarmed momentet omformulerats.

Riksdagen anser, att den i propositionen framhållna fördelen af att

kyrkobetjänte, lärare och i tjänst varande läkare icke utestängdes från deltagande

i brännvinsförsäljningsbolagens ai''bete, lämpligen kan vinnas, om

medgifvande lämnas att invälja nämnda personer i bolagens styrelser. Att

däremot berörda kategorier af tjänsteinnehafvare skulle kunna blifva såsom

delägare ekonomiskt intresserade i bolagen, har synts Riksdagen icke

böra medgifvas, i hvilket syfte orden »delägare eller» borttagits ur paragrafens

tredje moment.

Denna förändring föranleder borttagande af ordet »heller» å första

raden i fjärde momentet.

8 §• , 1

Riksdagen har funnit en utvidgning af rätten att utsöka betalning

för brännvin böra vidtagas.

Den i nu gällande försäljningsförordning förekommande bestämmelse

härom har kommit att verka i två riktningar, nämligen å ena sidan, i

öfverensstämmelse med dess syfte, så att den åtminstone i någon mån

torde afhålla försäljare från att utlämna spritvaror på kredit. På grund

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 111. o

-af rådande konkurrensförhållanden synes o bestämmelsen dock icke hafva

blifvit vidare verksam i detta afseende. A andra sidan har bestämmelsen

gifvit anledning till att personer rekvirera spritvaror, särskildt af finare

slag, och sedan vägra att betala desamma. Värdet af på dylikt sätt åtkomna,

spritvaror kan gifvetvis stiga till ganska betydliga belopp, då det

utsökningsbara minimum är satt så högt som 50 liter.

Stadgandets tillkomst torde hafva motiverats af önskan att förhindra

utlämnande på kredit af egentligt brännvin i mindre partier. Genom att

bestämma det utsökningsbara minimum till 50 kronor sker därför beträffande

egentligt brännvin ingen förändring i sak, då medelvärdet af en

liter sådant brännvin torde kunna anses föga öfverstiga 1 krona. I nykterhetens

intresse vinnes emellertid genom denna förändring, att ej så

stora kvantiteter dyrare spritvaror som vid ett minimum af 50 liter kunna

utan risk af lagsökning af en köpare åtkommas.

12, 13 och 14 §§.

Enligt nu gällande bestämmelser skall brännvinsförsäljningsbolag

vara bildadt inom den kommun, där det drifver rörelse. Af Eders Kungl.

Maj:t har framställts förslag, att bolag skulle äga att öfvertaga detaljhandeln

äfven i annan kommun än den, där styrelsen har sitt säte. De skäl,

hvilka anförts för bibehållande af den nuvarande ordningen, har Riksdagen

emellertid funnit vara af den betydelse, att mera hänsyn måst tagas till

dem än till de för den ifrågaställa förändringen i propositionen anförda

lämplighetshänsyn.

i fråga om sättet för kungörande dels vid infordrandet från bolag

af anbud å eftertagande af försäljningsrättigheter inom socken å landet

enligt 14 § 1 inom., dels ock af auktion för utbjudande af utskänkningsrättighet

inom socken enligt 14 § 2 mom. har Riksdagen vidtagit en förändring.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle kungörelse i det förstnämnda

fallet uppläsas i socknens kyrka minst två söndagar och införas

i någon af ortens tidningar. Kungörelse enligt 14 § 2 mom. skulle däremot

endast uppläsas i socknens kyrka.

Vid behandlingen af förevarande moment har anmärkts, att det

vore obehöfligt och därjämte för mången stötande, att uppläsning af dessa

kungörelser skedde i kyrkorna. Införande i ortstidning har synts Riksdagen

vara en för ifrågavarande ändamål fullt tillräcklig kungörelseform,

hvadan Riksdagen, med beaktande jämväl af den rådande sträfvan att i

möjligaste mån inskränka kyrkokungörelserna, beslutit, att kungörande i

de nu behandlade fallen må ske endast genom annonsering i tidning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

15 §.

De i Eders Kung]. Maj:ts förevarande proposition anförda skälen

för införande af en ökad kontroll å brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet

synas Riksdagen äga fullt berättigande, hvaremot den i sådant

syfte föreslagna befogenheten för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att i bolags styrelse utse en ledamot icke vunnit Riksdagens bifall.

Riksdagen har nämligen icke ansett lämpligt, att någon af de korporationer,

inför hvilka ett bolag är redovisningsskyldig!, beröfvas rätten

att såsom hittills utse eu ledamot i bolagets styrelse. Genom de af

Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna bestämmelser angående bolagsstyrelses

sammansättning skulle emellertid hushållningssällskapen blifva utan representanter

i samtliga bolagsstyrelser, med undantag endast för styrelserna

i de fyra städer, hvilka, Stockholm oberäknadt, för närvarande

icke deltaga i landsting. De af Riksdagen beslutade bestämmelser erbjuda

en ordning, som, med bibehållande af de olika intressenternas nuvarande

inflytande med afseende å styrelsernas sammansättning, synes möjliggöra

utöfvandet af en lika effektiv kontroll från statens sida som genom

den af Eders Kungl. Maj:t föreslagne styrelseledamoten. Paragrafens

tredje moment har härigenom, i hvad det afser bolagsstyrelse, erhållit

samma lydelse som § 18 mom. 6 i gällande försäljningsförordning, med

ett tillägg, som betingas däraf, att försäljningsbolag hädanefter må förekomma

äfven å landsbygden.

Det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedda ombud skall

äga att närvara vid styrelsesammanträden och å bolagsstämmor med rätt

att deltaga i öfverläggningar, men icke i beslut, hvarjämte ombudet skall

hafva till uppgift att i öfrigt utöfva tillsyn öfver bolagets verksamhet. I

likhet med hvad som är stadgadt beträffande det allmänna ombud, som

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnas vid solidariska banker

och bankaktiebolag, skall Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande äga

att bestämma arfvode för här ifrågavarande ombud, hvilka icke böra till - låtas vara delägare i det bolag, där de äro förordnade.

Med anledning af den af Riksdagen beslutade lydelsen af 12 och

14 §§ bortfaller det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna 9 mom. i 15 §.

16 §.

Riksdagen har ansett ytterligare restriktioner, utöfver de af Eders

Kung]. Maj:t föreslagna, vara erforderliga med afseende å de i denna §

behandlade s. k. tillfälliga utskänkningsrättigheterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

5

I sådant afseende har Riksdagen till en början besluta, att vid fråga

om beviljande af utskänkningsrättighet åt klubb eller annan förening vederbörande

kommunalstyrelse skall i ärendet höras.

Vidare har Riksdagen funnit lämpligt stadga den inskränkning beträffande

utöfningen af de utskänkningsrättigheter, som i 2 mom. afses,

att utskärning af egentligt brännvin därvid må äga ruin endast vid måltider

åt spisande gäster.

Enär utskänkningsrättigheter af sistnämnda slag skulle enligt Eders

Kungl. Maj:ts förslag ifrågakomma endast å landet, har ordet »kommunalstyrelse»

ansetts lämpligen kunna utbytas mot »kommunalstämma».

Tredje momentet har icke undergått annan förändring, än att sista

punkten borttagits. Det däri förekommande stadgandet har blifvit ersattgenom

det af Riksdagen tillagda nya momentet i paragrafen, inrymmande

åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande rätt att vid meddelande af utskänkningsrätt

enligt 16 § stadga de inskränkningar, som i öfrigt kunna

anses erforderliga.

Missförhållanden torde kunna anses i vissa afseenden förefinnas i

fråga om rätten till utskänkning å passagerarfartyg. Särskilt har Riksdagen

velat i detta hänseende uttala sig mot behöfligheten af spritutskänkning

ombord å passagerarfartyg, hvilka användas endast till fart inom

skärgårdar eller eljest å kortare router. Det har emellertid för Riksdagen

ställt sig tvifvelaktigt, huruvida dylika och andra anmärkta missförhållanden

stå att på ett effektivt sätt af hjälpa genom lagbestämmelser, utan lärer

korrektivet i detta hänseende böra sökas i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

befogenhet att vägra tillstånd till dylik utskänkning och

att föreskrifva erforderliga inskränkningar i afseende å rättighets utöfning,

äfvensom att i händelse af behof återkalla beviljad rättighet. Af nu anförda

grunder har Riksdagen icke besluta annan förändring af momentet

än ofvan anförts.

IT §•

Riksdagen har beslutit ett tillägg till paragrafens 2 moment, af innehåll

att med öfverlåtelse från bolag af utskänkningsrättighet skall följa

skyldighet för den nye rät-tighetsinnehafvaren att hos bolaget inköpa allt

hvad som erfordras vid utöfvandet af den öfverlåtna rättigheten såväl af

egentligt brännvin som af öfrig spirituösa, när bolaget tillhandahåller sådan

i sin rörelse.

Enligt uppgifter, som stått till Riksdagens förfogande, hade samtliga

brännvinsförsäljningsbolagen i riket för försäljningsåret 1902—03 åt andra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

öfverlåtit sammanlagdt 298 utskänkningsrättigheter. Af dessa rättigheter

hade öfverlåtits: 109 utan skyldighet att inköpa varor af bolaget, 49 med

skyldighet att inköpa egentligt brännvin af bolaget och 140 med skyldighet

att inköpa all spirituösa af bolaget. 1 det öfvervägande antalet fall

eller 189 fanns sålunda skyldighet i berörda hänseende, om ock i olika

omfattning, stadgad. Detta förhållande, hvilket torde ådagalägga att praktiska

svårigheter härvid icke förefinnas, har synts Riksdagen utgöra skäl

för införande af lagstadgad skyldighet i ofvan nämnd omfattning för innehafvare

af öfverlåtna utskänkningsrättigheter att från det öfverlåtande

bolaget fylla det för rättighetens utöfvande erforderliga behofvet af spirituösa.

Genom möjligheten för bolagen att jämväl vid dylik försäljning

höja prisen lärer eu sådan bestämmelse kunna afsevärdt bidraga till en

effektivare beskattning af bränn vinsförsäljningen.

21 §.

Enligt den af Riksdagen antagna förordningen skall försäljningsåret,

såsom jämväl af Eders Kungl. Maj:t föreslagits, räknas från och med den

1 januari. Riksdagen har däremot icke funnit den i 21 § af Eders Kungl.

Maj:ts förslag till februari månads utgång begränsade tiden för afrinnande

af bolagens afgifter och vinstmedel vara tillräcklig.

Det torde nämligen kunna yppa sig svårighet för bolagen att samtidigt

med boksluten, Indika väl i allmänhet icke hinna blifva färdiga

förrän i februari, hafva medel tillgängliga för aflämnande inom samma

månads utgång af ifrågavarande afgifter och vinstmedel. Då tidens förlängande

med en månad icke heller torde kunna antagas i menlig grad

försena försäljningsmed]ens utbetalande till vederbörande, har Riksdagen

bifallit ett af enskild motionär väckt förslag om berörda tids utsträckande

till mars månads utgång.

o O

25 §.

I Riksdagens, af Eders Kungl. Maj:t åberopade skrifvelse af den 12

maj 1902 begärde Riksdagen framläggande af förslag till bestämmelser,

hvarigenom en med billighet och rättvisa öfverensstämmande fördelning af

försäljningsafgifterna skulle kunna åvägabringas. Härmed hade Riksdagen

uttalat, att de resultat, det nu gällande fördelningssättet gifven, icke syntes

Riksdagen ur de angifna synpunkterna tillfredsställande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

I Eders Kung]. Maj:ts nu föreliggande proposition erkännes också

uttryckligen rättmätigheten af de kraf, som framställts på en förändring

till landsbygdskommunernas förmån med afseende å fördelningen af brännvinsförsäljningsmedlen.

Det af Eders Kungl. Maj:t i 25 § framlagda förslaget

synes emellertid Riksdagen icke tillförsäkra landsbygdskommunerna

så stora bidrag till bestridande af dem åliggande utgifter, som med hänsyn

till den uti ifrågavarande kommuner i allmänhet högre kommunala

beskattningen och öfrig# på frågan inverkande omständigheter rättvisligen

böra kunna fordras.

Chefen för finansdepartementet har på grund af de stora svårigheter,

hvarmed en sådan åtgärd syntes vara förenad, icke velat förorda,

att genom en minskning af städernas nuvarande inkomster af brännvinsförsäljningsmedlen

landskommunernas inkomster i motsvarande grad ökades.

Landsbygdens intresse af större andel i dessa försäljningsmedel

skulle därför enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag blifva tillgodosedt hufvudsakligen

genom den ökade inkomst af ifrågavarande medel, som enligt

chefens för finansdepartementet beräkning torde komma att inträda dels

till följd af folkmängdens ökning och dels till följd af de af Eders Kungl.

Maj:t föreslagna åtgärder till höjande af brännvinsförsäljningsafgiftens

effektivitet.

Den andel i brärmvinsförsäijningsmedlen, som, med tillämpning å

försäljningsåret 1902—03 af den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna fördelningsgrunden,

skulle varit att påräkna för landsbygdskommunerna,

framgår af följande ur propositionen hämtade tabell:

I medeltal

under åren

1893/94-1902/03.

I medeltal

under åren

1898/99-1902/03.

Under försäljning

såret 1902—

1903

enligt 1895

års förordning.

enligt det

kungl. förslaget.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

6,035,382

61

6,762,615

83

6,832,603

IG

6,528,041

03

1,794,849

29

2,036,864

32

2,056,955

81

2,000,000

.

1,317,113

84

1,484,711

81

1,498,651

21

1,500,000

—

1,276,516

54

1,450,585

34

1,513,916

25

1.874,085

40

10,423,862

28

11,734,776

80

11,902,126

43

11,802,126

43

Hela riket.

Städer

Enligt tabellen skulle sålunda Eders Kungl. Maj:ts förslag, tillämpad!

under försäljningsåret 1902—03, hafva för landsbygdskommunerna medfört

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

ett tillskott af kronor 860,169: is utöfver de belopp, som enligt nu gällande

bestämmelser kommit dem till godo. I förhållande till de i tabellen utsatta

medeltalen för tioårsperioden 1893/94—1902/03 och femårsperioden

1898/99—1902/03 skulle det för landsbygden angifna beloppet enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag inneburit en ökning af resp. kronor 597,568:86

och kronor 423,500: 06.

Det torde icke vara möjligt att med någon säkerhet angifva, huruvida

och i hvad mån vidare ökning i landskommunernas andelar kan i framtiden

uppstå utöfver den ökning, som enligt hvad nyss visats Eders Kungl.

Maj:ts förslag omedelbart skulle medföra. En stigande folkmängd ssiffra

synes nämligen icke i och för sig föranleda höjning af brännvinsförsäljningsmedlen.

Till belysande häraf hafva i efterföljande tabell sammanställts

några ur den officiella statistiken hämtade uppgifter.

. .. .

Folkmängden i riket den 31 december

nedanstående år.

Br

ännvinsförsäljningsmedel

försäljnings-

år.

hela riket.

Kr.

stadskommu- nernas an- delar.

Kr.

landskommu- nernas an- delar.

Kr.

1898 ..........

5,062,918

1898/99

11,673,670-96

6,754,854-41

1,429,006-70

1899 ..........

5,097,402

1899/1900

12,404,404-79

7,143,529-21

1,518,651-90

1900 ..........

5,136,441

1900/01

11,901,423-01

6,820,936'' 10

1,436,775-47

1901..........

5,175,228

1901/02

10,946,469-50

6,261,156-37

1,354,576-38

1902 ..........

5,198,752

1902/03

11,937,060-28

6,832,603-16

1,513,916-25

Under de i tabellen angifna åren har befolkningen varit stadd i

konstant ökning, medan såväl brännvinsförsäljningsmedlen i sin helhet som

jämväl de landsbygdskommunerna tillkommande andelar däraf under samma

period än stigit och än sjunkit, ett förhållande som tyder på, att äfven

andra faktorer än folkmängdens tilltagande öfva inflytande i fråga om

nämnda medels ökning.

Icke heller för framtiden lärer kunna väntas en stadigt stigande

vinstmedelssiffra, utan torde denna komma att fortfarande förete liknande

fluktuationer, som beträffande föregående år påvisats.

I fråga om de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna åtgärder till höjande

af brännvinsförsäljningsafgiftens effektivitet, har chefen för finansdepartementet

framhållit, hurusom genom nämnda åtgärder en minskning af

brännvinskonsumtionen visserligen torde vara att förvänta, men att å andra

sidan den del af konsumtionen, hvars tillgodoseende komme att öfvergå

från andra rättighetsinnehafvare till bolagen, torde blifva så pass bety
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

9

elände, att bolagens vinstmedel därigenom komme att ej oväsentligt stiga

samt i följd däraf och med hänsyn till den mångdubbelt större afkastning,

det allmänna åtnjuter af bolagens försäljning jämförd med andra rättighetsinnehafvares,

det allmännas behållning af brännvinsförsäljningen i afsevärd

mån ökas.

Att nu beräkna storleken af den ökning, som chefen för finansdepartementet

sålunda ställt i utsikt, lärer icke vara möjligt.

Om ock efter hand landskommunernas andelar i brännvinsförsäljningsmedlen

komme att stiga, synas dock, enligt hvad det nu anförda

gifver vid handen, under en säkerligen ganska lång tid framåt proportionerna

mellan de andelar, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle

tillfalla städerna och landskommunerna, komma att gestalta sig i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad i den härofvan först intagna tabellen

angifves. Härigenom skulle emellertid endast i ganska ringa mån medel

erhållas till afhjälpande af de inom landskommunerna rådande missförhållanden

i afseende å beskattningen och sålunda det af Riksdagen uttalade

önskemålet i afseende å brännvinsförsäljningsmedlens fördelning icke

i tillbörlig mån vinnas.

Den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna fixeringen till vissa maximibelopp

af städernas andelar finner Riksdagen jämväl innebära en väsentlig

olägenhet. Då för framtiden de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna maxima

undantagslöst torde komma att uppnås, skulle nämnda anordning lägga

hela risken af en eventuell nedgång i försäljningsmedlen på landskommunerna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen icke

funnit sig kunna bifalla det af Eders Kungl. Maj:t framlagda fördelningsförslaget.

Fördelningen bör anordnas enligt ett på alla punkter rörligt system

utan fastslagna maxima, så att eventuellt uppkommande ökning eller

minskning kommer att beröra alla andelsberättigade. Denna princip jämte

fördelningsgrunder i öfrigt, som bättre än det af Eders Kungl. Maj:t framlagda

förslaget tillgodose landsbygdskommunerna, återfinnes i de af Riksdagen

beslutade bestämmelser angående försäljningsmedlens fördelning.

Riksdagen har emellertid icke ansett, att synpunkten af en jämnare

fördelning mellan stad och land bort vara den enda afgörande vid en omreglering

af ifrågavarande förhållanden, utan har Riksdagen funnit äfven

den grundsats böra därvid vinna beaktande, att någon del af brännvinsförsäljningsmedlen

anslås till åtgärder för dryckenskapens bekämpande. 1

sådant syfte har Riksdagen beslutit, att ett belopp, motsvarande en procent

af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen för hela riket, skall af den till statsBih.

till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 45 Härf. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

kontoret inlevererade behållningen af ifrågavarande medel årligen afsättas

för att användas till främjande af nykterhet och motarbetande af dryckenskapens

följder.

Genom afsättande af ett dylikt belopp vinnes den fördel, att de anslag

af tillfällig natur, som för närvarande för härmed likartade ändamål

beviljas af vare sig Riksdagen eller Eders Kungl. Maj:t, kunna bortfalla.

Riksdagen har genom formuleringen af 25 § i korthet antydt de ändamål,

för hvilka ifrågavarande medel böra användas. Af dessa medel

böra anslag kunna utgå till anordnande af föreläsningar i nykterhetsfrågor,

till föreningar med nykter!)etsundervisning såsom ändamål, till

undervisning af lärare och lärarinnor i och för ett tillfredsställande ordnande

af den dem ålagda undervisningen om rusdryckerna och deras

verkningar, jämte andra nykterhet främjande ändamål. Motarbetandet af

dryckenskapens följder torde åter kunna ske genom anslag för upprättande

af stats- eller kommunasyler för alkoholister samt i form af

understöd åt privata alkoholistasyler in. in.

Om ock en fördelning af försäljningsmedlen i den af Riksdagen

förut angifna riktning icke befunnits kunna åvägabringas utan minskning

af städernas hittillsvarande inkomster af dessa medel, har Riksdagen

likväl ansett denna minskning icke kunna omedelbart inträda. En nedsättning,

sådan som Riksdagens beslut i detta hänseende innebär, skulle,

på en gång tillämpad, otvifvelaktigt medföra en kanske i många fall allvarlig

rubbning af städernas ekonomi. För att undanröja denna olägenhet

bär Riksdagen bestämt en tidsperiod af tolf år, under hvilken öfvergången

från de nuvarande förhållandena skulle stegvis äga rum.

31 §.

Såsom en åtgärd, hvilken ur nykterhetssynpunkt icke torde sakna,

betydelse, har Riksdagen i 81 § infört bestämmelse, att friskt dricksvatten

ständigt skall tillhandahållas i utskänkningslokal.

38 §.

Det har blifvit inom Riksdagen påvisadt, att i vissa trakter af landet

missförhållanden med afseende å användande till förtäring af eau de

cologne, hoffmansdroppar och andra till dryck icke afsedda alkoholhaltiga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse JSr:o 171.

11

vätskor förefinnas i den omfattning, att lagstiftningsåtgärder synas af behofvet

påkallade till stäfjande af detta missbruk. Försäljning af förenämnda

slags vätskor under omständigheter, som bort gifva säljaren anledning antaga,

att vätskan varit afsedd att användas till dryck, bör otvifvelaktigt i

öfverensstämmelse med brännvinsförsäljningsförordningens anda och mening

likställas med olaga brännvinsförsäljning, ehuru enligt vid domstolarna

gällande rättsuppfattning nuvarande stadganden angående försäljning af

brännvin icke i dylika fall synas äga tillämplighet.

Eders Kung!. Maj:ts förslag innehåller i förevarande hänseende i sak

samma stadganden som 1895 års försäljningsförordning, hvadan Riksdagen

beslutit att för fyllande af den lucka i lagstiftningen, som härutinnan

förefinnes, i 38 § af förordningen införa eu straffbestämmelse direkt riktad

mot berörda förfarande.

40 §.

Med anledning af den utaf Riksdagen i 16 § 2 mom. beslutade inskränkning

beträffande utöfningen af där omförmäld utskänkningsrättighet,

har Riksdagen utsträckt den i sista stycket af 40 § stadgade ansvarsbestämmelsen

att gälla äfven vid öfverträdelse af 16 § 2 mom.

Med iakttagande af här ofvan omförmälda beslut jämte vissa ytterligare,

mindre väsentliga ändringar har Riksdagen antagit en förordning

angående försäljning af brännvin af den lydelse bilagan A. till denna

skrifvelse utvisar, hvilket Riksdagen härmed får för Eders Kungl. Maj:t

anmäla.

Stockholm den 18 maj 1905.

Med undersåtlig vördnad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

Bilaga A.

Förordning'' angående försäljning af brännvin.

I. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Försäljning af brännvin clelas i partihandel och detaljhandel; detaljhandel

må äga rum antingen till afhämtning (utminutering) eller till

förtäring på stället (utskänkning).

2. Med brännvin afses i denna förordning utom egentligt brännvin

äfven

andra brända in- eller utländska alkoholhaltiga drycker samt sprit;

drycker, tillagade med bränd alkoholhaltig vätska, hvarvid dock såsom

tillagning icke skall anses så kallad förskäring af viner;

så ock i allmänhet drycker, hvilka hålla en högre alkoholhalt än 25

procent.

Föreskriften i 2 § 1 mom. afser dock endast egentligt brännvin.

3. Utöfver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller

för försäljning af punsch hvad därom är eller varder särskild! stadgadt.

4. Angående villkoren för försäljning af denatureradt brännvin

meddelas särskilda bestämmelser af Kungl. Maj:t.

2 §•

1. Brännvin, som icke är renadt eller hvars styrka ej uppgår

till minst 35 procent, får vid detaljhandel ej hållas till salu.

2. Ej heller får vid detaljhandel hållas till salu brännvin, som är

försatt med något för hälsan skadligt ämne.

3 §•

Vid partihandel vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 250 liter

samt vid utminutering en liter, och får hvad såldt blifvit icke i mindre

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

belopp än det minsta, som i hvardera fallet må säljas, utlämnas eller

mellan flera köpare fördelas; ej heller får något af det sålda förtäras

på försäljningsstället.

4 §.

Vid utskänkning må brännvin försäljas till huru ringa belopp som

helst, dock endast till förtäring på stället.

5 §.

1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af brännvin

i mindre belopp än han själf äger försälja. Då brännvin tillhandahålles

inom klubb eller annan förening, anses medlemmar af sådan såsom

allmänhet enligt detta mom.

2. Innehafvare af rättighet till försäljning af brännvin må ej å annan

ort än den, där han utöfvar sin försäljningsrättighet,

mot efterkraf för köpeskillingen eller genom ombud till köpare utlämna

brännvin i mindre belopp än 250 liter eller

vid personligt besök eller genom ombud hos annan än innehafvare af

dylik försäljningsrättighet till salu utbjuda brännvin eller upptaga beställningar

därå i mindre belopp än nyss är nämndt.

6 §•

1. Rättighet till detaljhandel med brännvin må ej tilldelas eller

öfverlåtas å annan än den, som har medborgerligt förtroende, gjort sig

känd för ordentlighet, kan försvarligt skrifva och räkna, rådet öfver sig

och sitt gods samt pröfvas i öfrigt vara lämplig till rörelsens utöfvande.

2. Detaljhandel med brännvin må icke vara förenad med annan

handel, till hvars drifvande särskild anmälan fordras; dock att vin och

andra drycker må tillhandahållas vid utminutering till afhämtning och vid

utskänkning till förtäring på stället.

3. Rättighet till detaljhandel med brännvin må ej tilldelas öfverståthållare,

underståthållare, landshöfding, landssekreterare, landskamrerare,

kronofogde, länsman, lands- eller stadsfiskal, polistjänstemän, domare

på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik

ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt, folkskollärare, i tjänst varande

läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman vid brännvinsnederlag, eller

i allmänhet ämbets- eller tjänsteman, som till följd af sin befattning kan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

komma att deltaga i beslut om brännvins försäljning eller kontroll därå;

dock må kyrkobetjänt, lärare och i tjänst varande läkare kunna vara styrelseledamot

i bolag, hvarom i 12 och 14 §§ förmäles.

4. Apotekare må ej annorledes än som delägare eller styrelseledamot

i bolag, som nyss är nämndt, tilldelas rättighet till detaljhandel med

brännvin. Sådant må dock å apotek säljas för medicinskt ändamål på

behörig läkares recept, hvilket bör kvarlämnas och förvaras å apoteket;

och gäller hvad medicinalförfattningarna föreskrifva i afseende å försäljning

af sådana läkemedel, som innehålla brännvin.

7 §•

Byteshandel med brännvin vare lika med brännvinsförsäljning ansedd.

8 §•

Därest vid något tillfälle brännvin blifvit utborgadt till myckenhet,

för hvilken försäljningspriset understiger femtio kronor, må betalning därför

ej kunna utsökas.

II. För säljning srättigheter.

9 §•

Har i stad på grund af burskap eller särskilt privilegium, tillkommet

innan kungl. förordningen den 18 januari 1855 angående försäljning

af brännvin blef gällande till efterlefnad, utskänkningsrörelse efter

nämnda tid utöfvats och sedermera ej upphört, må sådan utskänkning,

så länge den ej uppsäges eller förverkas, fortfarande äga rum, dock

endast i det omfång, denna förordning bestämmer.

10 §.

1. Har för gästgifveri å landet vid den tid, då kungl. förordningen

den 18 januari 1855 angående försäljning af brännvin blef gällande

till efterlefnad, utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera icke upphört;

då må samma handel, såframt rättigheten därtill icke varder uppsagd

eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock blott i det omfång

denna förordning bestämmer och endast af den, som, då kungl. förordningen

den 26 augusti 1878 angående försäljning af brännvin blef

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

15

gällande till efterlefnad, var ägare till sådant gästgifveri, och af hans

hustru, så länge någon af dem lefver och gästgifverihållningen vid samma

gästgifveri själf eller genom annan behörig person besörjer.

2. Där gästgifverihållning är fördelad mellan flera åbor, må utskänkningsrättighet

af dem icke samtidigt utöfvas utan af hvardera endast

under den tid, han besörjer gästgifverihållningen. Den, som vill

uppsäga sin andel i utskänkningsrättigheten, vare därtill berättigad, där

uppsägning sker inom den tid, som i 19 § 3 mom. bestämmes.

11 §•

Om annan detaljhandel med brännvin än den, som kan äga rum

jämlikt 9 § här ofvan, anses böra i stad idkas, må förslag därom väckas

hos stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, hos allmän rådstuga. Stadsfullmäktige

eller allmänna rådstugan fatte därefter för sin del beslut i

ärendet; börande beslutet, därest rätt till detaljhandel med brännvin anses

böra medgifvas, innehålla antal försäljningsställen dels för utminutering

och dels för utskänkning äfvensom, där så anses nödigt, i hvilken trakt

af staden hvarje försäljningsställe må finnas.

Innefattar beslutet upplåtande af rätt till detaljhandel med brännvin,

skall magistraten med eget utlåtande i ärendet underställa detsamma

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning. Medgifver Kungl. Maj:ts

befallningshafvande upplåtande af rätt till detaljhandel med brännvin, må

försäljningsställenas antal ej sättas högre än det af stadsfullmäktige eller

allmänna rådstugan beslutade, och skall Kungl. Maj:Is befallningshafvandes

beslut innehålla bestämmelse om tiden för beviljade rättigheters upplåtande,

hvilken tid må utgöra högst tre år.

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i ämnet skall delgifvas

magistraten och kungöras i den tidning i länets residensstad, där allmänna

påbud för staden vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande af

besvär öfver beslutet från dagen för kungörandet.

12 §.

De i 11 § omförmälda försäljningsrättigheter må upplåtas endast

åt särskild!, inom staden uteslutande för detaljhandel med brännvin bildad!

bolag och må icke mellan flera bolag fördelas. .Magistraten skall genom

minst en månad förut utfärdad offentlig kungörelse inom viss utsatt tid

infordra skriftliga anbud å öfvertagande under den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämda tid af ifrågavarande rättigheter. Inkomna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

anbud, som böra åtföljas af bolagets stadgar, granskas af magistraten, hvilken,

efter det stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga

hörts, insänder handlingarna jämte eget utlåtande till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som med afseende å bolagens lämplighet äger

antaga eller förkasta anbuden. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke skäl antaga något af de gjorda anbuden, eller har inom den utsatta

tiden något anbud ej inkommit, skall ny kungörelse med infordrande af

anbud utfärdas. Föranleder ej heller denna kungörelse, att anbud inkommer,

som finnes antagligt, vare Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut

om försäljningsrättigheters upplåtande förfallet.

13 §.

Vill någon väcka förslag, att annan detaljhandel med brännvin än

den utskärning, som kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i socken

å landet idkas, göre därom framställning hos kommunalnämndens ordförande

inom första hälften af mars månad året innan försäljningen skall

börja. Kommunalnämnden skall före slutet af samma månad däröfver afgifva

yttrande och däri, om detaljhandel tilistyrkes, föreslå antal försäljningsställen

dels för utminutering och dels för utskärning, äfvensom i

hvilken trakt af socknen hvarje försäljningsställe må finnas. Yttrandet

öfverlämnas till ordföranden i kommunalstämman, hvilken före april månads

utgång på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å råd pålyst,

inhämtar socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen af

kommunalstämman ogillad, förfalle frågan. Har åter kommunalstämman

tillstyrkt inrättande af detaljhandel, insände, inom tre veckor från det

kommunalstämman blifvit hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet

och kommunalnämndens yttrande jämte eget utlåtande i ämnet till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande. Varder framställningen icke genast af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande afslagen, läte Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

därest trakt inom kommunen, hvarest detaljhandel skulle utöfvas, är så

belägen, att rörelsen kan vålla olägenhet för annan kommun, i kyrkan

inom denna kommun kungöra, att sådan framställning blifvit väckt, med

föreläggande för kommunen att, därest den har något att erinra mot bifall

till framställningen, inom viss bestämd tid och vid förlust af rättigheten

att i frågan vidare höras, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkomma

med yttrande.

Medgifver Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplåtande af rätt till

detaljhandel med brännvin, må försäljningsställenas antal ej sättas högre

än det, som kommunalstämman förordat; och skall Kungl. Maj:ts befall
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

ningshafvandes beslut innehålla bestämmelse om tiden för beviljade rättigheters

upplåtande, hvilken tid må utgöra högst tre år.

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut skall delgifvas länsmannen

i orten och kommunalnämnden i den kommun, där fråga om detaljhandel

blifvit väckt, äfvensom kungöras i den tidning i länets residensstad, där

allmänna påbud för staden vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande

af besvär öfver beslutet från dagen för kungörandet.

o o

14 §.

1. Därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt nästföregående

§ medgifvit upplåtande inom socken af rättighet till utminutering af

brännvin eller till såväl utminutering som utskärning af brännvin, må

de beviljade försäljningsrättigheterna upplåtas endast till särskildt, inom

socknen uteslutande för detaljhandel med brännvin bildadt bolag och icke

mellan derå bolag fördelas. Kommunalnämnden skall genom minst en

månad förut utfärdad kungörelse, som införes i någon af ortens tidningar,

inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å öfvertagande af ifrågavarande

rättigheter under den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämda

tid. Inkomna anbud, som böra åtföljas af bolagets stadgar, granskas af

kommunalnämnden, hvilken, efter det kommunalstämman blifvit hörd, insänder

handlingarna jämte eget utlåtande till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som med afseende å bolagens lämplighet äger antaga eller förkasta

anbuden. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke skäl antaga

något af de gjorda anbuden, eller har inom den utsatta tiden något anbud

ej inkommit, skall ny kungörelse med infordrande af anbud utfärdas.

Föranleder ej heller denna kungörelse, att anbud inkommer, som tinnes

antagligt, vare Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut om försäljningsrättigheters

upplåtande förfallet.

2. Därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt nästföregående

§ medgifvit upplåtande inom socken af rättighet endast till utskänkning

af brännvin och förslag, hvarom kommunalnämnden erhållit meddelande,

blifvit väckt att öfverlåta densamma till särskildt, inom socknen uteslutande

för detaljhandel med brännvin bildadt bolag, skola bestämmelserna

i nästföregående mom. i fråga om sådan öfverlåtelse tillämpas, dock att,

om antagligt anbud ej afgifves inom den i kungörelsen utsatta tid, ny

kungörelse ej skall utfärdas, utan skola i sådant fall, äfvensom då fråga

om rättigheternas öfverlåtande till särskildt bolag icke uppstått inom

socknen, samma rättigheter inom augusti månads utgång af länsmannen

på offentlig auktion, som minst 14 dagar förut skall vara genom kungörelse

Bih. till Riksd. Prof. 1,905. 10 Sann. 1 Afd. I Band. 45 Raft.

O

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

i någon af ortens tidningar tillkännagifven, utbjudas för den af Kung].

Maj:ts befallningshafvande bestämda tid åt den eller dem, som åtaga sig

afgift för högsta litertal, och må härvid allenast en rättighet i sänder

utbjudas. Länsmannen insände därefter utan dröjsmål det vid auktionen

förda protokoll till Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som äger att efter

kommunalnämndens hörande pröfva de gjorda anbuden och dem, med afseende

ej mindre å de bjudandes behörighet och lämplighet än äfven å

den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.

3. Beträffande försäljningsrättigheters meddelande inom köping,

som utgör egen kommun, galle i tillämpliga delar hvad som härutinnan

stadgas om stad.

15 §.

1. Bolag, som i 12 och 14 §§ omförmäles, skall hafva till ändamål

endast att i sedlighetens intresse ordna och handhafva detaljhandel

med brännvin och må icke afse att bereda vare sig delägarne vinning

utöfver årlig ränta med högst fem procent å de af delägarne tillskjutna

kontanta medel eller kommun någon ekonomisk fördel utöfver den vinst,

som enligt denna förordning kan tillkomma densamma.

2. ^ Bolag må icke inköpa fastighet eller inom redan förvärfvad fastighet

vidtaga annan mera omfattande förändring än den, som påkallas af

fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga utöfvande, utan samtycke,

i Stockholm af stadsfullmäktige, i annan stad, som icke deltager i landsting,

af stadsfullmäktige och hushållningssällskapets förvaltningsutskott och

i öfriga städer af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga,

hushållningssällskapets förvaltningsutskott och landstinget samt å

landet af kommunalstämman, hushållningssällskapets förvaltningsutskott

och landstinget.

Bolag "må icke förhyra andra lägenheter än dem, hvilka äro behöfliga

för den rörelse, som bolaget själft utöfvar; icke ingå hyres- eller andra

affärsaftal med enskilda styrelseledamöter i bolaget, ej heller låta aflöningen

vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda personer

vara beroende på omsättningen af brännvin, vin eller maltdrycker eller

utgå med viss del af vinsten.

3. Bolags delägare skola vara minst nio, af hvilka åtminstone sex

höra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Bolags

styrelse skall bestå af fem ledamöter, af hvilka tre utses af delägarne i

bolaget, en af landstinget samt en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott,

dock att i stad, som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

19

utse den ledamot, som eljest skulle af landstinget väljas. 1 Stockholm

utses två styrelseledamöter af stadsfullmäktige. Därest å landet eller i

stad, som deltager i landsting, nytt bolag bildas å tid, då landstinget icke

är samladt, må ordföranden i landstinget äga att utse en person att under

tiden, till dess styrelseledamot blifvit af näst sammanträdande landsting

utsedd, vara ledamot i styrelsen.

För utöfvande af tillsyn öfver bolagets verksamhet skall Kungl. Maj:ts

befallningshafvande utse ett ombud, hvilket å bolagsstämmor och vid styrelsens

sammanträden äger att deltaga i öfverläggningar men icke i beslut.

Ombudet skall af bolaget erhålla arfvode till belopp, som af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande bestämmes.

Af landsting, hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller stadsfullmäktige

utsedd styrelseledamot samt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

utsedt ombud må icke vara delägare i bolaget.

4. Bolags räkenskaper skola föras enligt föreskrifter och formulär,

som utfärdas af chefen för kungl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

5. Granskning af bolags förvaltning och räkenskaper skall hvarje

år i mars eller april månad å dag, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämmes, ske för näst föregående försäljningsår af fem revisorer,

af Indika två utses, i stad af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

allmän rådstuga och å landsbygden af kommunalstämman, en af landstinget,

en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt en af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande. I stad, som icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige

jämväl den revisor, som eljest skulle af landstinget väljas. I Stockholm

utses tre revisorer af stadsfullmäktige och två af öfverståthållarämbetet.

Revisorerna skola antingen ibland eller utom sig utse två personer

att å deras vägnar deltaga i inventering af bolagets tillgångar vid

löpande försäljningsårets slut. Öfver revisionen afgifva revisorerna berättelse,

hvilken, utom redogörelse för bolagets ekonomiska ställning och

förvaltning samt hvad öfrigt revisorerna kunna finna skäl omnämna, skall

innehålla dels yttrande, huruvida bolaget förvaltats i öfverensstämmelse

med det i 1 mom. här ofvan angifna syfte, dels till- eller afstyrkande af

ansvarsfrihet. Af revisionsberättelsen, vid hvilkens affattande de föreskrifter

skola iakttagas, som meddelas af chefen för kontroll- och justeringsbyrån,

skola, sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle att förklara sig öfver

i berättelsen möjligen gjorda anmärkningar, före maj månads utgång revisorerna

öfversända exemplar till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

landstinget, hushållningssällskapets förvaltningsutskott, stadsfullmäktige eller

allmänna rådstugan eller kommunalstämman samt nyssnämnda byrå.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N;o 171.

och skall inom samma tid revisionsberättelsen jämte af bolagets styrelse

möjligen afgifven förklaring på bolagets bekostnad offentliggöras i någon

af ortens tidningar. Bolagets styrelse må äfven till nämnda myndigheter

insända sin förklaring.

Granskning af bolags förvaltning och räkenskaper må äfven när som

helst företagas af chefen för kontroll- och justeringsbyrän eller af person,

som chefen för finansdepartementet för ändamålet förordnat.

6. Revisorerna samt deras här ofvan nämnda ombud äga att af bolaget

åtnjuta ersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente.

Enahanda ersättning utgår för resor till styrelsens sammanträden till styrelseledamot,

som icke har sin hemvist å den ort, där bolagets styrelse

har sitt säte.

7. Om ansvarsfrihet för bolag besluta: i Stockholm stadsfullmäktige;

i annan stad, som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige och hushållningssällskapets

förvaltningsutskott; i stad, som deltager i landsting, stadsfullmäktige

eller allmänna rådstugan, hushållningssällskapets förvaltningsutskott

och landstinget; samt i landskommun kommunalstämman, hushållningssällskapets

förvaltningsutskott och landstinget. Vägrar någon af dessa

ansvarsfrihet, skola skälen därför uppgifvas och ärendet hänskjutas till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken däri fatte beslut.

8. Bolag vare pliktigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

Kung]. Maj:ts befallningshafvande kan meddela, vare sig med anledning

af vägrad ansvarsfrihet, gjord revisionsanmärkning eller framställning från

chefen för’ kontroll- och justeringsbyrän, det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förordnade ombudet eller någon af de i nästföregående mom.

nämnda myndigheter. Tredskas bolaget fullgöra sålunda gifna föreskrifter,

äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande förelägga lämpligt vite eller återkalla

bolagets rättighet till detaljhandel med brännvin att upphöra med

löpande försäljningsårs utgång.

16 §,

1. Klubb eller annan förening må, efter vederbörande kommunalst}7relses

hörande, kunna af Kungl. Maj:ts befallningshafvande tilldelas

rätt under högst ett år i sänder att utskänka brännvin åt sina medlemmar

och inbjudna gäster.

2. Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet, där särskild

läkare finnes anställd, må på därom gjord ansökning Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

sedan vederbörande kommunalstämma lämnats tillfälle

att yttra sig, meddela rättighet till brännvinsutskänkning för kortare tid

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

21

än år, dock att vid sådan utskärning egentligt brännvin må tillhandahållas

endast vid måltider åt spisande gäster.

3. Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg må på ansökning

kunna medgifvas af Kung!. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest

fartygets rederi har sitt säte. Sådan utskänkning må endast äga rum till

förtäring ombord å fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn

eller vid land, allenast ske till besättningen och till dem, som i fartygets

restaurationslokal intaga måltid.

4. Där i annat fall än förut i denna § är sagdt värdshusrörelse

för någon del af året tillfälligtvis kan vara af omständigheterna påkallad,

dock ej vid läger eller där trupp eljest är för flera dagar sammandragen,

må för kortare tid än år rättighet till brännvinsutskänkning

på därom af vederbörande gjord ansökning meddelas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

5. Vid meddelande af utskänkningsrätt enligt denna § må Kungl.

Maj:ts befallningshafvande föreskrifva de inskränkningar, som i öfrigt kunna

anses nödiga.

17 §•

1. På auktion enligt 14 § 2 mom. inropad rättighet till utskänkning

af brännvin må ej på annan person öfverlåtas, utan att denne efter

kommunalnämnds hörande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande pröfvas

lämplig och i öfrigt behörig.

2. Bolag må ej till annan öfverlåta all utminutering eller all utskänkning

af brännvin inom kommun, men skulle bolag vilja mot bestämd

afgift åt annan öfverlåta rättighet till utminutering eller utskänkning,

göre bolaget därom framställning hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som äger efter magistratens eller kommunalnämndens hörande att med

afseende såväl å skälen och villkoren för öfverlåtelsen samt lämpligheten

och behörigheten hos den person, å hvilken öfverlåtelsen ifrågasättes, som

ock å af giftens förhållande till det litertal brännvin, som anses kunna

komma att afyttras, bifalla eller afslå framställningen.

Med öfverlåtelse af utskänkningsrättighet följer skyldighet för den,

till hvilken sådan rättighet blifvit öfverlåten, att hos bolaget inköpa allt

för rörelsen erforderligt egentligt brännvin och det brännvin i öfrigt, som

bolaget tillhandahåller i sin rörelse.

3. Öfverlåtelse af annan rättighet till detaljhandel med brännvin

vare ej medgifven.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

4. Aflider den, som på annan grund än burskap eller sådant medgifvande,

hvarom sägs i 16 §, innehar rättighet till detaljhandel med

brännvin, må rörelsen för stärbhusdelägarnes räkning icke fortsättas längre

än till slutet af löpande försäljningsår och endast under villkor, att sådant

behörigen anmäles samt att rörelsen förestås af person, som efter magistrats

eller kommunalnämnds hörande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

pröfvas behörig och lämplig.

5. Aflider den, som på grund af 16 § 2, 3 eller 4 mom. innehar

rättighet till brännvinsutskänkning, må rörelsen för stärbhusets räkning

fortsättas till utgången af den tid, för hvilken rättigheten blifvit medgifven,

med villkor att sådant behörigen anmäles och att för rörelsens

utöfvande ställes person, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande pröfvas

behörig och lämplig.

18 §.

Kalenderår utgör försäljningsår.

III. Afgifter.

19 §.

1. För hvarje sådan näringsidkare, hvarom förmäles i 9 §, skall

årligen, så länge hans rättighet fortfar, vederbörande taxeringsnämnd beräkna

det litertal brännvin, som må anses komma att af honom under

det nästföljande försäljningsåret i staden föryttras, ifall han sin rätt till

brännvinsförsäljning då fortfarande utöfvar.

2. Hvarje år, så länge sådan rättighet till brännvinsutskänkning,

hvarom förmäles i 10 §, tillkommer innehafvare af gästgifveri å landet,

skall, innan bevillningstaxeringsnämnden för socknen sammanträder, kommunalnämnden

beräkna det litertal brännvin, som må anses komma att

under det nästföljande försäljningsåret å gästgifveriet försäljas, ifall rättigheten

där fortfarande utöfvas. Taxeringsnämnden pröfve beräkningen

och bestämme det litertal, för hvilket afgift skall erläggas.

3. I denna § omförmälda näringsidkare och gästgifvare, hvilka

icke inom en månad från det taxeringsnämndens förrättning blifvit afslutad

hos vederbörande magistrat eller kronofogde uppsagt sin rätt till detaljhandel

med brännvin, vare underkastade den afgift, sota bör under det

nästföljande försäljningsåret utgå för det litertal, hvilket i nu stadgad

ordning blifvit bestämdt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

23

20 §.

1. Vid den beräkning, som i nästföregående § föreskrifves, må

litertalet för hvarje rättighet till detaljhandel med brännvin ej sättas under

1,500. Auktionsanbud, som enligt 14 § antages, får ej understiga 1,500

liter.

2. För sådan rättighet till detaljhandel med brännvin, som i 9 § eller

10 § omförmäles, äfvensom för de genom inrop å auktion enligt 14 §

förvärfvade utskänkningsrättigheter erlägges afgift med 15 öre för hvarje

liter af det brännvin, som enligt 19 § blifvit beräknadt eller hvarför

afgift åtagen är.

3. Bolag, som jämlikt 12 § eller 14 § fått öfvertaga all detaljhandel

med brännvin inom kommun, skall för hvarje sålunda öfvertagen rättighet

erlägga årlig afgift för 1,500 liter med 225 kronor.

4. Brännvin, som denatureras under de villkor och den kontroll,

hvarom särskilt är föreskrifvet, är ej underkastad! försäljningsafgift.

21 §.

Bolag, som jämlikt 12 § eller 14 § fått öfvertaga all detaljhandel

med brännvin inom kommun, skall till fördelning enligt de i 25 § ängdun

grunder afstå förutom den försäljningsafgift, som enligt 20 §

åligger bolaget, dels utan afdrag de afgifter, Indika bolaget uppburit på

grund af öfverlåtelse af försäljningsrättighet enligt 17 § 2 mom., dels ock

hela den nettovinst, som uppkommit af all den rörelse, bolaget idkat.

Bolaget åligger att inom mars månads utgång efter försäljningsårets slut

hafva till vederbörande aflämnat nyssnämnda afgifter för öfverlåtna rättigheter

samt nettovinsten; skolande de andelar häraf, som icke tillkomma

den kommun, där bolagets styrelse har sitt säte, aflämnas i Stockholm till

statskontoret och i länen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Då bolag

upplöses, skall, där ej annorledes i laga ordning bestämts, jämväl det öfverskott

af bolagets tillgångar, som kan uppstå sedan bolagets samtliga skulder

blifvit guldna samt de af delägarne tillskjutna medel återbetalats, fördelas

på sätt är stadgadt i 25 §.

22 §.

o.

Arsafgift för rättighet till detaljhandel med brännvin skall för hvarje

halfår förskottsvis erläggas och inbetalas till vederbörande uppbördsman.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

23 §.

1. Då rättighet till brännvinsutskänkning meddelas enligt 16 §,

underrätte Kungl. Maj:ts befallningshafvande därom vederbörande för den

åtgärd, som ankommer på taxeringsmyndigheterna,

2. Afgiften för dylik utskänkning bestämmes af den för bevillningstaxering

näst därefter sammanträdande nämnd, men får ej understiga det

belopp, som för den ifrågavarande tiden svarar mot den afgift, hvilken

enligt de i 20 § stadgade beräkningsgrunder för år minst bör utgå.

Skulle tiden ej uppgå till 14 dagar, må dock afgiften ej för kortare tid

beräknas. Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp

erläggas förskottsvis till vederbörande uppbördsman.

3. Afgiften för rätt till utskänkning å passagerarefartyg skall uppbäras

i den kommun, där rederiet har sitt säte.

24 §.

1. öfver beslut, som taxeringsnämnd, jämlikt 19 § 1 eller 2 inom.,

meddelar i fråga om beräkning af det litertal brännvin, för hvilket försäljningsafgift

skall erläggas, eller jämlikt 23 § rörande bestämmandet

af sådan afgift, äger såväl den skattskyldige som vederbörande landsting,

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, stadsfullmäktige eller i stad, där

sådana ej finnas, allmän rådstuga samt kommunalstämma att hos pröfningsnämnd

anföra besvär inom den tid och i den ordning, som för Överklagande

af taxeringsnämndens beslut i allmänhet äro bestämda. Pröfningsnämnd

tillkommer att, ehvad dylikt beslut blifvit öfverklagadt eller

ej, däri vidtaga förändringar, som finnas skäliga; och må vidare klagan

öfver pröfningsnämnds beslut, i den ordning förordningen angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst i allmänhet bestämmer, fullföljas

af dem, hvilka, enligt hvad nyss är sagdt, äga anföra besvär öfver taxeringsnämnds

beslut.

2. Utan hinder af förd klagan skall försäljningsafgiften utgå efter

det af pröfningsnämnd bestämda litertal, intill dess förändring däri blifvit

vidtagen genom beslut, som vunnit laga kraft.

25 §.

De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna

till detaljhandel med brännvin, äfvensom den nettovinst af rörelsen, som

bolag enligt 21 § skall afstå, skola på följande sätt fördelas:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

25

för stad:

tjugunio hundradedelar af bolagets nyssnämnda af gifter och nettovinst

tillfalla staden;

återstoden insättes i statskontoret;

för landsbygd:

hela beloppet insättes i statskontoret.

Af de andelar, hvilka sålunda ingå till statskontoret, skall statskontoret
dels

afsätta ett belopp, motsvarande en hundradedel af samtliga afgifter

och vinstmedel för riket, för att användas till främjande af nykterhet

och motarbetande af dryckenskapens följder;

dels ock utdela:

till landstingen och städer, som ej deltaga i landsting:

ett belopp motsvarande en femtedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen;
till

hushållningssällskapen:

ett belopp motsvarande en åttondedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen.

Till grund för fördelningen dels mellan landstingen och städer, som

ej deltaga i landsting, dels ock mellan hushållningssällskapen skall läggas

i det förra fallet landstingsområdenas och nämnda städers, i det senare

fallet hushållningssällskapsområdenas folkmängd.

Återstående medel fördelas af statskontoret efter folkmängden mellan

samtliga kommuner i riket.

.1V. Ordningsföreskrifter.

26 §.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg

eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa

och luftiga, hafva en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig

storlek samt hållas i ordentligt skick.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 45 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

27 §.

Försäljningen må ej börjas förr, än besiktning å den lägenhet, där

rörelsen skall drifvas, hållits i stad af stadsfiskal och på landet af kronobetjänt

jämte två personer utsedda af magistrat eller kommunalnämnd

samt besiktningsmännen utfärdat bevis därom, att föreskrifterna i näst

föregående § blifvit uppfyllda. Hvad här är sagdt galle ock då försäljningsställe

ombytes.

28 §.

o

1. A landet vare detaljhandel med brännvin förbjuden på eller

inom 0,2 mil från ställe, där auktion, marknad, torgdag, uppbördsstämma

eller inskrifningsförrättning eller mönstring med värnpliktige hålles.

2. Vid annan till större folksamling ledande förrättning å landet

eller där i stad vid tillfälle, som i nästföregående eller detta mom. omförmäles,

anledning förekommer till enahanda förbud, äge för landet

Kungl. Majrts befallningshafvande och i stad vederbörande polismyndighet

att därom meddela föreskrift.

3. Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konstridning,

förevisning af djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med

undantag af konsert, vid hvilken uteslutande utföres instrumentalmusik,

hvarje annan föreställning af hvad beskaffenhet som helst, hvilken genom

allmän tidning, anslag eller annorledes kungöres, eller hvartill inträdeskort

försäljas, eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres

eller mottages, eller till hvilken allmänheten eljest har tillträde, må

utskänkning af brännvin icke äga rum i lokal eller å plats, därifrån är

utsikt till skådebanan eller annan plats, där föreställningen gifves; dock

må Kungl. Maj:ts befallningshafvande för särskildt tillfälle medgifva undantag

från det sålunda meddelade förbud.

1. Utminutering af brännvin må äga rum endast söcknedagar från

klockan 9 förmiddagen och skall sluta å dagar före sön- eller helgdag

senast klockan 5 eftermiddagen samt öfriga dagar senast klockan 7 eftermiddagen.

2. Utskänkning af brännvin må begynna tidigast klockan 9 förmiddagen

och i stad eller köping i allmänhet ej fortfara längre än till klockan

10 och å landet till klockan 8 på aftonen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

3. Under sön- och helgdagar vare i allmänhet utskänkning af brännvin

tillåten endast vid måltider åt spisande gäster.

4. Där särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens

inskränkning eller utsträckning, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats eller

kommunalnämnds hörande därom förordna.

5. Under gudstjänst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.

30 §.

1. Vid tider, då bränn vinshandel enligt nästföregående § ej är

tillåten, vare allt utlämnande af brännvin från försäljningsställe förbjudet.

2. Det vare ock förbjudet att, då utskänkning ej är medgifven,

låta brännvin å utskänkningsställe förtäras.

31 §.

1. Vid utskänkning skall lagad mat alltid vara att tillgå.

2. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt tillhandahållas.

3. Brännvin må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som är

rusig, ej heller till minderårig.

4. öfverlastad person får ej utdrifvas från utskänkningsställe, där

han förtärt starka drycker, eller lämnas utan vård.

32 §.

Under det detaljhandel med brännvin pågår, får dörren till försälj - ningsrummet ej vara läst.

33 §.

1. Där detaljhandel med brännvin idkas, skall vara anbragt skylt,

som utvisar rörelsen.

2. I försäljningsrummet skall ett exemplar af denna förordning

vara anslaggt.

3. A gästgifveri, där rörelsen är mellan flera åbor fördelad, skall

en af kronobetjänt påtecknad uppgift om den tid, hvardera åbon är till

brännvinsutskänkning berättigad, vara anslagen i försäljningsrummet hos

den, som för tillfället utöfva!'' rättigheten.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse j\T.‘o 171.

34 §.

I öppen salubod för handel med andra varor än brännvin äfvensom

i de för rörelsen använda lägenheter, vid torghandel och auktioner samt

vid handel med lappbefolkningen vare brännvinsutdelning äfven utan betalning

förbjuden.

35 §.

1. Polismyndighet i stad samt kronobetjänt och kommunalnämnd

å landet åligge tillse, att å ställe, där detaljhandel med brännvin idkas,

ordning samt de i denna författning meddelade föreskrifter noga iakttagas;

och äga dessa myndigheter anbefalla stångning af lokalen och rörelsens

inställande, när störande oordning förekommer eller aidedning finnes att

befara sådan.

2. Förekomma å gästgifveri eller å annat ställe, där detaljhandel

med brännvin utöfvas, vid särskilda tillfällen oordningar af den art, att

innehafvare!! af rättigheten icke kan anses fortfarande lämplig att utöfva

densamma, eller har någon af de enligt 16 § meddelade utskänkningsrättigheter

visat sig föranleda störande oordningar, må Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

på anmälan i stad af magistraten eller stadsfullmäktige

eller, där stadsfullmäktige ej finnas, allmänna rådstugan och på landet af

kronobetjänt eller socknens eller angränsande sockens kommunalnämnd,

efter vederbörlig undersökning äga att inskränka eller indraga förenämnda

rättighet eller ock därifrån skilja innehafvaren; dock äge innehafvare af

rättigheten i sådant fall att af redan erlagd försäljningsafgift återfå så

stor del, som motsvarar den tid, hvarunder rättigheten ej utöfvats.

V. Ansvarsbestämmelser.

36 §.

1. Den, som genom detaljhandel afyttrar brännvin utan att i stadgad

ordning hafva förvärfvat rättighet därtill eller som, på sätt i 3 § sägs,

fördelar brännvin mellan flera köpare eller, mot föreskriften i 5 § 1 mom.,

tillhan dagår med anskaffande af brännvin, böte första gången från och

med 30 till och med 60 kronor och andra gången från 60 till och med

120 kronor. Den, som tredje gången eller oftare beträdes med sådan för
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171. 29

brytelse, dömes till böter från 120 till och med 600 kronor eller till

fängelse i högst ett år.

2. Bedrifves oloflig detaljhandel yrkesmässigt, må, där till böter

dömes, straffet ökas med böter från och med 60 till och med 600 kronor;

och må redan för andra gängen föröfvad sådan förbrytelse, som afses i

detta moment, kunna dömas till fängelse i högst 6 månader.

3. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga eller eljest

uppenbarligen för försäljning afsedda brännvin till och med 150 liter och,

då till ansvar för yrkesmässigt bedrifven oloflig detaljhandel dömes, till

och med 300 liter tillika med kärl, som.äro tjänliga för deras afhämtning,

underkastade beslag och förbrutna.

4. Förbrytaren värde därjämte dömd att, då oloflig detaljhandel

ägt rum, utgifva försäljningsafgift för det litertal, som, efter hvad utredas

kan, blifvit olofligen föryttradt, dock ej under det belopp, som svarar mot

eu fjärdedel af hvad, enligt den i 20 § stadgade grund, förnär minst bör

utgå; skolande, där den, som idkar utminutering, gör sig skyldig till

oloflig utskänkning, eller den, som idkar utskänkning, gör sig skyldig till

oloflig utminutering, den här stadgade påföljd ådömas oberoende af den

försäljningsafgift, som erlägges för den rättighet, den skyldige innehar.

5. Har förbrytelse, hvarom i denna § sägs, skett å sön- eller helgdag,

vare den omständighet såsom försvårande ansedd.

Om deri, som är berättigad till utminutering af brännvin, andra

gången beträdes med oloflig utskänkning, vare han tillika förlustig sin utminuteringsrättighet.

Om den, som är berättigad till utskänkning af

brännvin, andra gången beträdes med oloflig utminutering, vare han likaledes

förlustig sin utskänkningsrättighet.

38 §.

1. Om den, som ej innehar rättighet till detaljhandel med brännvin,

försäljer till dryck ej hänförlig alkoholhaltig vätska, och försäljningen

sker under omständigheter, hvilka kunna gifva säljaren . skälig; anledning

antaga, att vätskan varit afsedd att användas såsom dryck, stånde ansvar

såsom i 36 § sägs.

2. öfverskrides den i 6 § 4 inom. stadgade rättighet till bränn
O

O

vinsförsäljning i visst fall å apotek, galle jämväl hvad i 36 § är stadgadt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

39 §.

1. Underlåter den, som erhållit rättighet till detaljhandel med brännvin,

ätt inom föreskrifven tid erlägga afgift därför, varde afgiften genast

utmätt. Vid sådan underlåtenhet andra gången vare rättigheten förverkad,

och varde försäljningen genast inställd, i stad af magistraten och å landet af

kronofogden; men näringsidkaren vare ändock pliktig att under försäljningsåret

fortfarande utgöra afgiften.

2. Den, som idkar detaljhandel med brännvin under tid, hvarför

afgift icke är erlagd i föreskrifven ordning, böte första gången från

och med 15 till och med 30 kronor och andra gången från 30 till och

med 60 kronor.

3. Underlåter bolag att inom den i 21 § föreskrifna tid aflämna

till vederbörande där omnämnda afgifter för öfverlåtna rättigheter och

vinstmedel, värde afgifterna, genast utmätta.

40 §.

Idkar någon detaljhandel med brännvin vid tillfälle, då försäljningsrätten

ej får utöfvas, eller å annat ställe, än därtill uppgifvet är,

eller förbryter sig någon mot hvad i 5 § 2 mom. är stadgadt om

brännvins utlämnande eller utbjudande till salu eller om upptagande af

beställningar därå,

eller tillåter den, som icke är berättigad till utskänkning, att, dä

han i parti eller genom utminutering säljer brännvin, något af det sålda

på försäljningsstället fortares eller afhämtas i mindre belopp, än han är

berättigad föryttra,

eller förbryter sig den, som till detaljhandel med brännvin berättigad

är, mot 29 § 3 eller 5 inom. eller mot 30 §,

böte första gången från och med 30 till och med 60 kronor samt

andra gången från 60 till och med 120 kronor och vare dessutom andra

gången sin rätt till detaljhandel förlustig.

Utöfvar den, som erhållit rättighet till utskänkning enligt 16 § 2

eller 3 mom., densamma annorledes än i dessa moment är medgifvet eller

utan att iakttaga de inskränkningar därvid, som i öfrigt kunna hafva blifvit

föreskrifna af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, vare underkastad enahanda

ansvar, som nyss är sagd!.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

31

41 §.

Förbrytelse mot 34 § straffes enligt 40 §.

42 §.

1. Förbrytelse mot 2, 27, 31, 32 eller 33 §§ straffes med böter

från och med 10 till och med 50 kronor.

2. Då förbrytelse skett mot 2 §, vare tillika det till salu hållna

brännvin underkastad! beslag och förbrutet.

43 §.

Skulle den, som är pliktig att åtala förbrytelser mot denna förordning,

själf beträdas med oloflig bränn vin slör sälj ning, vare han förfallen till dubbla

böter och miste tjänsten.

44 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse

mot förordningen, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han varder lagligen

förvunnen härtill, för hvarje gång stämning därför utfärdats och

delgifvits, fällas till de böter eller det fängelsestraff, som äro stadgade

för sådan förbrytelse; dock må fängelsestraffet icke öfverstiga ett år.

45 §.

Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap begås

mot denna förordning af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen

person, liksom vore förbrytelsen gjord af husbonden själf.

46 §.

Böter, som äro ådöinda efter denna förordning, skola, om tillgång

till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

47 §.

Då försäljningsafgift jämte böter blifvit ådömda enligt denna förordning,

må, där tillgång saknas till afgiften eller någon del däraf, böterna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

ej kunna gäldas med penningar, utan skall den saktande i stället undergå

motsvarande förvandlingsstraff.

48 §.

Af böter, så ock af försäljningsafgift, som enligt denna förordning

ådömas, samt värde af brännvin, som anses förbrutet, tillfälle två tredjedelar

åklagaren och en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, där

den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare, tage han

hälften af åklagarens andel.

49 §.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande

af hvad i denna förordning är stadgadt.

50 §.

1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer, hvilka

särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad, åligge att åtala

förbrytelser mot densamma.

'' 2. I öfrigt äge en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa

åtal, dock ej barn mot föräldrar eller tjänstehjon, så länge de äro i tjänsten,

mot husbondefolk.

3. Då åtal anställes af annan än den, som är nämnd i 1 mom.

af denna §, gifve han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt, att

denne må kunna öfvervara målets utförande.

51 §•

o

1. A landet bör kommunalnämnd och i stad vederbörande kommunalmyndighet

ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att förbrytelser

mot denna förordning varda angifna till åtal.

2. Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i 50 § 1 mom.

omförmälda allmänna åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.

52 §.

Ej vare någon jäfvig att bära vittne angående oloflig brännvinsförsäljning

endast på den grund, att han därvid tillhandlat sig eller förtärt

brännvin.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

33

53 §.

Förbrytelser mot denna förordning böra åtalas och afdömas vid allmän

domstol, dock att åtal för oloflig bränn vinsförsäljning i stad, där

poliskammare finnes, skall behandlas i hittills vanlig ordning.

0f''vergång sstadganden.

Denna förordning träder i kraft, i fråga om stad den I oktober 1907

samt beträffande landsbygden den 1 november 1907.

Bolags nettovinst för det försäljningsår, som börjar i stad den 1

oktober 190G och å landsbygden den 1 november samma år, fördelas enligt

föreskrifterna i kung], förordningen den 24 maj 1895 angående försäljning

af brännvin.

Det försäljningsår, som börjar i stad den 1 oktober 1907 samt å

landet den 1 november samma år, skall anses sluta med den 31 december

1908.

Städerna skola de första tolf försäljningsåren, under hvilka denna

förordning äger tillämpning, åtnjuta, utöfver de genom 25 § dem tillerkända

andelar, af de i hvarje stad inflytande brännvinsförsäljningsmedlen

första

året . . . .

. ... 19

hundradedelar

andra

» ....

.... 17

»

tredje

» ....

.... 15

»

fjärde

» ....

.... 13

»

femte

» ....

.... 11

»

sjätte

» ....

.... 9

»

sj unde

» ....

.... 7

»

åttonde

» ....

.... 5

»

nionde

» ....

.... 4

tionde

» ....

.... 3

»

elfte

» ....

.... 2

»

tolfte

» ....

.... 1

hundradedel.

För tiden till och med år 1925 skola med afseende å inkomst af

brännvinsförsäljningsmedlen till städerna räknas de öfriga orter, i hvilka

under försäljningsåret 1904—1905 minuthandel med och utskänkning af

Bill. till Riksd. Prat. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 45 Hälft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

brännvin varit jämlikt § 11 mom. 2 i kung!, förordningen den 24 maj

1895 öfverlåtna åt bolag.

Till konditorn Johan Åkerlund i Sundsvall och änkan Gustava Sundin

i Östersund skall, under villkor att de afstå från dem tillkommande utskänkningsrättigheter,

utbetalas godtgörelse, till Åkerlund med 5,500 kronor

och till änkan Sundin med 5,000 kronor om året, räknadt från och med

den 1 oktober 1907 till och med de kvartal, under Indika. de med döden

afgå. Dessa belopp utgå af de medel, som jämlikt 25 § i denna förordning

skola insättas i statskontoret, hvarefter stadgad fördelning af dessa

medel äger rum.

r

Stoekliolm 1905. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.