Skrifvelse till Konungen med förordning angående försäljning af brännvin.
1905-05-18 · 34 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 31 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1905:171, Skrifvelse till Konungen med förordning angående försäljning af brännvin.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
1
N:o 171.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 maj 1905.
— — — — Andra Kammaren den 18 — •—
Riksdagens skrifvelse till Konungen med förordning angående försäljning
af brännvin.
(Särskilda utskottets (n:o 2) utlåtande n:o 5 och memorial n:o 8.)
Till Konungen.
Genom proposition, n:o 79, af den 6 mars innevarande år har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen vidfogadt
förslag till förordning angående försäljning af brännvin.
Hvad beträffar de hufvudprinciper, hvarå det af Eders Kungl. Maj:t
framlagda förslaget är byggdt, har Riksdagen icke antagit de af Eders
Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelser rörande fördelningen af brännvinsförsäljningsmedlen,
utan har Riksdagen i detta afseende fastställt, här nedan
under 25 § närmare angifna, grunder, hvilka ej mindre med hänsyn
till storleken af de belopp, som skola tillkomma hvarje i medlen andelsberättigad,
än äfven i andra delar skilja sig från de af Eders Kungl. Maj:t
föreslagna.
Riksdagen har däremot för öfrigt i hufvudsak anslutit sig till de
nya principer, hvilka fått uttryck i de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna
bestämmelser angående utskänkningens inskränkande till att omfatta endast
förtäring på stället samt angående öfverlåtande i större utsträckning än
hittills åt bolag af detaljhandeln med brännvin, äfvensom i vissa andra
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 45 Häft. (N:o 171). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 111.
förslag, åsyftande nykterhetens befrämjande eller att göra den i form af
brännvinsförsäljningsafgift utgående beskattningen mera effektiv.
I fråga om förslagets detaljer hafva från Riksdagens sida vissa ändringar
vidtagits. För de viktigare af dessa lämnas härefter en redogörelse.
Riksdagen har funnit det nu stadgade minsta tillåtna försäljningsbeloppet
vid utminutering, en liter, böra bibehållas.
6 §.
Det anmärktes under behandlingen inom Riksdagen, att det torde
kunna vålla en viss osäkerhet vid tolkningen af förordningen, om den i
2 mom. af denna § af Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelse, att
mat må vid utskänkning af brännvin tillhandahållas, skulle kvarstå jämte
det i 31 § befintliga, kategoriska stadgandet, att lagad mat alltid skall vid
utskänkning vara att tillgå.
Riksdagen har därför beslutit, att ifrågavarande bestämmelse skall
ur 6 § 2 mom. utgå, i sammanhang hvarmed momentet omformulerats.
Riksdagen anser, att den i propositionen framhållna fördelen af att
kyrkobetjänte, lärare och i tjänst varande läkare icke utestängdes från deltagande
i brännvinsförsäljningsbolagens ai''bete, lämpligen kan vinnas, om
medgifvande lämnas att invälja nämnda personer i bolagens styrelser. Att
däremot berörda kategorier af tjänsteinnehafvare skulle kunna blifva såsom
delägare ekonomiskt intresserade i bolagen, har synts Riksdagen icke
böra medgifvas, i hvilket syfte orden »delägare eller» borttagits ur paragrafens
tredje moment.
Denna förändring föranleder borttagande af ordet »heller» å första
raden i fjärde momentet.
8 §• , 1
Riksdagen har funnit en utvidgning af rätten att utsöka betalning
för brännvin böra vidtagas.
Den i nu gällande försäljningsförordning förekommande bestämmelse
härom har kommit att verka i två riktningar, nämligen å ena sidan, i
öfverensstämmelse med dess syfte, så att den åtminstone i någon mån
torde afhålla försäljare från att utlämna spritvaror på kredit. På grund
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 111. o
-af rådande konkurrensförhållanden synes o bestämmelsen dock icke hafva
blifvit vidare verksam i detta afseende. A andra sidan har bestämmelsen
gifvit anledning till att personer rekvirera spritvaror, särskildt af finare
slag, och sedan vägra att betala desamma. Värdet af på dylikt sätt åtkomna,
spritvaror kan gifvetvis stiga till ganska betydliga belopp, då det
utsökningsbara minimum är satt så högt som 50 liter.
Stadgandets tillkomst torde hafva motiverats af önskan att förhindra
utlämnande på kredit af egentligt brännvin i mindre partier. Genom att
bestämma det utsökningsbara minimum till 50 kronor sker därför beträffande
egentligt brännvin ingen förändring i sak, då medelvärdet af en
liter sådant brännvin torde kunna anses föga öfverstiga 1 krona. I nykterhetens
intresse vinnes emellertid genom denna förändring, att ej så
stora kvantiteter dyrare spritvaror som vid ett minimum af 50 liter kunna
utan risk af lagsökning af en köpare åtkommas.
12, 13 och 14 §§.
Enligt nu gällande bestämmelser skall brännvinsförsäljningsbolag
vara bildadt inom den kommun, där det drifver rörelse. Af Eders Kungl.
Maj:t har framställts förslag, att bolag skulle äga att öfvertaga detaljhandeln
äfven i annan kommun än den, där styrelsen har sitt säte. De skäl,
hvilka anförts för bibehållande af den nuvarande ordningen, har Riksdagen
emellertid funnit vara af den betydelse, att mera hänsyn måst tagas till
dem än till de för den ifrågaställa förändringen i propositionen anförda
lämplighetshänsyn.
i fråga om sättet för kungörande dels vid infordrandet från bolag
af anbud å eftertagande af försäljningsrättigheter inom socken å landet
enligt 14 § 1 inom., dels ock af auktion för utbjudande af utskänkningsrättighet
inom socken enligt 14 § 2 mom. har Riksdagen vidtagit en förändring.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle kungörelse i det förstnämnda
fallet uppläsas i socknens kyrka minst två söndagar och införas
i någon af ortens tidningar. Kungörelse enligt 14 § 2 mom. skulle däremot
endast uppläsas i socknens kyrka.
Vid behandlingen af förevarande moment har anmärkts, att det
vore obehöfligt och därjämte för mången stötande, att uppläsning af dessa
kungörelser skedde i kyrkorna. Införande i ortstidning har synts Riksdagen
vara en för ifrågavarande ändamål fullt tillräcklig kungörelseform,
hvadan Riksdagen, med beaktande jämväl af den rådande sträfvan att i
möjligaste mån inskränka kyrkokungörelserna, beslutit, att kungörande i
de nu behandlade fallen må ske endast genom annonsering i tidning.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
15 §.
De i Eders Kung]. Maj:ts förevarande proposition anförda skälen
för införande af en ökad kontroll å brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet
synas Riksdagen äga fullt berättigande, hvaremot den i sådant
syfte föreslagna befogenheten för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att i bolags styrelse utse en ledamot icke vunnit Riksdagens bifall.
Riksdagen har nämligen icke ansett lämpligt, att någon af de korporationer,
inför hvilka ett bolag är redovisningsskyldig!, beröfvas rätten
att såsom hittills utse eu ledamot i bolagets styrelse. Genom de af
Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna bestämmelser angående bolagsstyrelses
sammansättning skulle emellertid hushållningssällskapen blifva utan representanter
i samtliga bolagsstyrelser, med undantag endast för styrelserna
i de fyra städer, hvilka, Stockholm oberäknadt, för närvarande
icke deltaga i landsting. De af Riksdagen beslutade bestämmelser erbjuda
en ordning, som, med bibehållande af de olika intressenternas nuvarande
inflytande med afseende å styrelsernas sammansättning, synes möjliggöra
utöfvandet af en lika effektiv kontroll från statens sida som genom
den af Eders Kungl. Maj:t föreslagne styrelseledamoten. Paragrafens
tredje moment har härigenom, i hvad det afser bolagsstyrelse, erhållit
samma lydelse som § 18 mom. 6 i gällande försäljningsförordning, med
ett tillägg, som betingas däraf, att försäljningsbolag hädanefter må förekomma
äfven å landsbygden.
Det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedda ombud skall
äga att närvara vid styrelsesammanträden och å bolagsstämmor med rätt
att deltaga i öfverläggningar, men icke i beslut, hvarjämte ombudet skall
hafva till uppgift att i öfrigt utöfva tillsyn öfver bolagets verksamhet. I
likhet med hvad som är stadgadt beträffande det allmänna ombud, som
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnas vid solidariska banker
och bankaktiebolag, skall Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande äga
att bestämma arfvode för här ifrågavarande ombud, hvilka icke böra till - låtas vara delägare i det bolag, där de äro förordnade.
Med anledning af den af Riksdagen beslutade lydelsen af 12 och
14 §§ bortfaller det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna 9 mom. i 15 §.
16 §.
Riksdagen har ansett ytterligare restriktioner, utöfver de af Eders
Kung]. Maj:t föreslagna, vara erforderliga med afseende å de i denna §
behandlade s. k. tillfälliga utskänkningsrättigheterna.
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
5
I sådant afseende har Riksdagen till en början besluta, att vid fråga
om beviljande af utskänkningsrättighet åt klubb eller annan förening vederbörande
kommunalstyrelse skall i ärendet höras.
Vidare har Riksdagen funnit lämpligt stadga den inskränkning beträffande
utöfningen af de utskänkningsrättigheter, som i 2 mom. afses,
att utskärning af egentligt brännvin därvid må äga ruin endast vid måltider
åt spisande gäster.
Enär utskänkningsrättigheter af sistnämnda slag skulle enligt Eders
Kungl. Maj:ts förslag ifrågakomma endast å landet, har ordet »kommunalstyrelse»
ansetts lämpligen kunna utbytas mot »kommunalstämma».
Tredje momentet har icke undergått annan förändring, än att sista
punkten borttagits. Det däri förekommande stadgandet har blifvit ersattgenom
det af Riksdagen tillagda nya momentet i paragrafen, inrymmande
åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande rätt att vid meddelande af utskänkningsrätt
enligt 16 § stadga de inskränkningar, som i öfrigt kunna
anses erforderliga.
Missförhållanden torde kunna anses i vissa afseenden förefinnas i
fråga om rätten till utskänkning å passagerarfartyg. Särskilt har Riksdagen
velat i detta hänseende uttala sig mot behöfligheten af spritutskänkning
ombord å passagerarfartyg, hvilka användas endast till fart inom
skärgårdar eller eljest å kortare router. Det har emellertid för Riksdagen
ställt sig tvifvelaktigt, huruvida dylika och andra anmärkta missförhållanden
stå att på ett effektivt sätt af hjälpa genom lagbestämmelser, utan lärer
korrektivet i detta hänseende böra sökas i Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
befogenhet att vägra tillstånd till dylik utskänkning och
att föreskrifva erforderliga inskränkningar i afseende å rättighets utöfning,
äfvensom att i händelse af behof återkalla beviljad rättighet. Af nu anförda
grunder har Riksdagen icke besluta annan förändring af momentet
än ofvan anförts.
IT §•
Riksdagen har beslutit ett tillägg till paragrafens 2 moment, af innehåll
att med öfverlåtelse från bolag af utskänkningsrättighet skall följa
skyldighet för den nye rät-tighetsinnehafvaren att hos bolaget inköpa allt
hvad som erfordras vid utöfvandet af den öfverlåtna rättigheten såväl af
egentligt brännvin som af öfrig spirituösa, när bolaget tillhandahåller sådan
i sin rörelse.
Enligt uppgifter, som stått till Riksdagens förfogande, hade samtliga
brännvinsförsäljningsbolagen i riket för försäljningsåret 1902—03 åt andra
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
öfverlåtit sammanlagdt 298 utskänkningsrättigheter. Af dessa rättigheter
hade öfverlåtits: 109 utan skyldighet att inköpa varor af bolaget, 49 med
skyldighet att inköpa egentligt brännvin af bolaget och 140 med skyldighet
att inköpa all spirituösa af bolaget. 1 det öfvervägande antalet fall
eller 189 fanns sålunda skyldighet i berörda hänseende, om ock i olika
omfattning, stadgad. Detta förhållande, hvilket torde ådagalägga att praktiska
svårigheter härvid icke förefinnas, har synts Riksdagen utgöra skäl
för införande af lagstadgad skyldighet i ofvan nämnd omfattning för innehafvare
af öfverlåtna utskänkningsrättigheter att från det öfverlåtande
bolaget fylla det för rättighetens utöfvande erforderliga behofvet af spirituösa.
Genom möjligheten för bolagen att jämväl vid dylik försäljning
höja prisen lärer eu sådan bestämmelse kunna afsevärdt bidraga till en
effektivare beskattning af bränn vinsförsäljningen.
21 §.
Enligt den af Riksdagen antagna förordningen skall försäljningsåret,
såsom jämväl af Eders Kungl. Maj:t föreslagits, räknas från och med den
1 januari. Riksdagen har däremot icke funnit den i 21 § af Eders Kungl.
Maj:ts förslag till februari månads utgång begränsade tiden för afrinnande
af bolagens afgifter och vinstmedel vara tillräcklig.
Det torde nämligen kunna yppa sig svårighet för bolagen att samtidigt
med boksluten, Indika väl i allmänhet icke hinna blifva färdiga
förrän i februari, hafva medel tillgängliga för aflämnande inom samma
månads utgång af ifrågavarande afgifter och vinstmedel. Då tidens förlängande
med en månad icke heller torde kunna antagas i menlig grad
försena försäljningsmed]ens utbetalande till vederbörande, har Riksdagen
bifallit ett af enskild motionär väckt förslag om berörda tids utsträckande
till mars månads utgång.
o O
25 §.
I Riksdagens, af Eders Kungl. Maj:t åberopade skrifvelse af den 12
maj 1902 begärde Riksdagen framläggande af förslag till bestämmelser,
hvarigenom en med billighet och rättvisa öfverensstämmande fördelning af
försäljningsafgifterna skulle kunna åvägabringas. Härmed hade Riksdagen
uttalat, att de resultat, det nu gällande fördelningssättet gifven, icke syntes
Riksdagen ur de angifna synpunkterna tillfredsställande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
I Eders Kung]. Maj:ts nu föreliggande proposition erkännes också
uttryckligen rättmätigheten af de kraf, som framställts på en förändring
till landsbygdskommunernas förmån med afseende å fördelningen af brännvinsförsäljningsmedlen.
Det af Eders Kungl. Maj:t i 25 § framlagda förslaget
synes emellertid Riksdagen icke tillförsäkra landsbygdskommunerna
så stora bidrag till bestridande af dem åliggande utgifter, som med hänsyn
till den uti ifrågavarande kommuner i allmänhet högre kommunala
beskattningen och öfrig# på frågan inverkande omständigheter rättvisligen
böra kunna fordras.
Chefen för finansdepartementet har på grund af de stora svårigheter,
hvarmed en sådan åtgärd syntes vara förenad, icke velat förorda,
att genom en minskning af städernas nuvarande inkomster af brännvinsförsäljningsmedlen
landskommunernas inkomster i motsvarande grad ökades.
Landsbygdens intresse af större andel i dessa försäljningsmedel
skulle därför enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag blifva tillgodosedt hufvudsakligen
genom den ökade inkomst af ifrågavarande medel, som enligt
chefens för finansdepartementet beräkning torde komma att inträda dels
till följd af folkmängdens ökning och dels till följd af de af Eders Kungl.
Maj:t föreslagna åtgärder till höjande af brännvinsförsäljningsafgiftens
effektivitet.
Den andel i brärmvinsförsäijningsmedlen, som, med tillämpning å
försäljningsåret 1902—03 af den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna fördelningsgrunden,
skulle varit att påräkna för landsbygdskommunerna,
framgår af följande ur propositionen hämtade tabell:
I medeltal
under åren
1893/94-1902/03.
I medeltal
under åren
1898/99-1902/03.
Under försäljning
såret 1902—
1903
enligt 1895
års förordning.
enligt det
kungl. förslaget.
Kronor.
öre.
Kronor.
öre.
Kronor.
öre.
Kronor.
öre.
6,035,382
61
6,762,615
83
6,832,603
IG
6,528,041
03
1,794,849
29
2,036,864
32
2,056,955
81
2,000,000
.
1,317,113
84
1,484,711
81
1,498,651
21
1,500,000
—
1,276,516
54
1,450,585
34
1,513,916
25
1.874,085
40
10,423,862
28
11,734,776
80
11,902,126
43
11,802,126
43
Hela riket.
Städer
Enligt tabellen skulle sålunda Eders Kungl. Maj:ts förslag, tillämpad!
under försäljningsåret 1902—03, hafva för landsbygdskommunerna medfört
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
ett tillskott af kronor 860,169: is utöfver de belopp, som enligt nu gällande
bestämmelser kommit dem till godo. I förhållande till de i tabellen utsatta
medeltalen för tioårsperioden 1893/94—1902/03 och femårsperioden
1898/99—1902/03 skulle det för landsbygden angifna beloppet enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag inneburit en ökning af resp. kronor 597,568:86
och kronor 423,500: 06.
Det torde icke vara möjligt att med någon säkerhet angifva, huruvida
och i hvad mån vidare ökning i landskommunernas andelar kan i framtiden
uppstå utöfver den ökning, som enligt hvad nyss visats Eders Kungl.
Maj:ts förslag omedelbart skulle medföra. En stigande folkmängd ssiffra
synes nämligen icke i och för sig föranleda höjning af brännvinsförsäljningsmedlen.
Till belysande häraf hafva i efterföljande tabell sammanställts
några ur den officiella statistiken hämtade uppgifter.
. .. .
Folkmängden i riket den 31 december
nedanstående år.
Br
ännvinsförsäljningsmedel
försäljnings-
år.
hela riket.
Kr.
stadskommu- nernas an- delar.
Kr.
landskommu- nernas an- delar.
Kr.
1898 ..........
5,062,918
1898/99
11,673,670-96
6,754,854-41
1,429,006-70
1899 ..........
5,097,402
1899/1900
12,404,404-79
7,143,529-21
1,518,651-90
1900 ..........
5,136,441
1900/01
11,901,423-01
6,820,936'' 10
1,436,775-47
1901..........
5,175,228
1901/02
10,946,469-50
6,261,156-37
1,354,576-38
1902 ..........
5,198,752
1902/03
11,937,060-28
6,832,603-16
1,513,916-25
Under de i tabellen angifna åren har befolkningen varit stadd i
konstant ökning, medan såväl brännvinsförsäljningsmedlen i sin helhet som
jämväl de landsbygdskommunerna tillkommande andelar däraf under samma
period än stigit och än sjunkit, ett förhållande som tyder på, att äfven
andra faktorer än folkmängdens tilltagande öfva inflytande i fråga om
nämnda medels ökning.
Icke heller för framtiden lärer kunna väntas en stadigt stigande
vinstmedelssiffra, utan torde denna komma att fortfarande förete liknande
fluktuationer, som beträffande föregående år påvisats.
I fråga om de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna åtgärder till höjande
af brännvinsförsäljningsafgiftens effektivitet, har chefen för finansdepartementet
framhållit, hurusom genom nämnda åtgärder en minskning af
brännvinskonsumtionen visserligen torde vara att förvänta, men att å andra
sidan den del af konsumtionen, hvars tillgodoseende komme att öfvergå
från andra rättighetsinnehafvare till bolagen, torde blifva så pass bety
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
9
elände, att bolagens vinstmedel därigenom komme att ej oväsentligt stiga
samt i följd däraf och med hänsyn till den mångdubbelt större afkastning,
det allmänna åtnjuter af bolagens försäljning jämförd med andra rättighetsinnehafvares,
det allmännas behållning af brännvinsförsäljningen i afsevärd
mån ökas.
Att nu beräkna storleken af den ökning, som chefen för finansdepartementet
sålunda ställt i utsikt, lärer icke vara möjligt.
Om ock efter hand landskommunernas andelar i brännvinsförsäljningsmedlen
komme att stiga, synas dock, enligt hvad det nu anförda
gifver vid handen, under en säkerligen ganska lång tid framåt proportionerna
mellan de andelar, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle
tillfalla städerna och landskommunerna, komma att gestalta sig i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad i den härofvan först intagna tabellen
angifves. Härigenom skulle emellertid endast i ganska ringa mån medel
erhållas till afhjälpande af de inom landskommunerna rådande missförhållanden
i afseende å beskattningen och sålunda det af Riksdagen uttalade
önskemålet i afseende å brännvinsförsäljningsmedlens fördelning icke
i tillbörlig mån vinnas.
Den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna fixeringen till vissa maximibelopp
af städernas andelar finner Riksdagen jämväl innebära en väsentlig
olägenhet. Då för framtiden de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna maxima
undantagslöst torde komma att uppnås, skulle nämnda anordning lägga
hela risken af en eventuell nedgång i försäljningsmedlen på landskommunerna.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen icke
funnit sig kunna bifalla det af Eders Kungl. Maj:t framlagda fördelningsförslaget.
Fördelningen bör anordnas enligt ett på alla punkter rörligt system
utan fastslagna maxima, så att eventuellt uppkommande ökning eller
minskning kommer att beröra alla andelsberättigade. Denna princip jämte
fördelningsgrunder i öfrigt, som bättre än det af Eders Kungl. Maj:t framlagda
förslaget tillgodose landsbygdskommunerna, återfinnes i de af Riksdagen
beslutade bestämmelser angående försäljningsmedlens fördelning.
Riksdagen har emellertid icke ansett, att synpunkten af en jämnare
fördelning mellan stad och land bort vara den enda afgörande vid en omreglering
af ifrågavarande förhållanden, utan har Riksdagen funnit äfven
den grundsats böra därvid vinna beaktande, att någon del af brännvinsförsäljningsmedlen
anslås till åtgärder för dryckenskapens bekämpande. 1
sådant syfte har Riksdagen beslutit, att ett belopp, motsvarande en procent
af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen för hela riket, skall af den till statsBih.
till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 45 Härf. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
kontoret inlevererade behållningen af ifrågavarande medel årligen afsättas
för att användas till främjande af nykterhet och motarbetande af dryckenskapens
följder.
Genom afsättande af ett dylikt belopp vinnes den fördel, att de anslag
af tillfällig natur, som för närvarande för härmed likartade ändamål
beviljas af vare sig Riksdagen eller Eders Kungl. Maj:t, kunna bortfalla.
Riksdagen har genom formuleringen af 25 § i korthet antydt de ändamål,
för hvilka ifrågavarande medel böra användas. Af dessa medel
böra anslag kunna utgå till anordnande af föreläsningar i nykterhetsfrågor,
till föreningar med nykter!)etsundervisning såsom ändamål, till
undervisning af lärare och lärarinnor i och för ett tillfredsställande ordnande
af den dem ålagda undervisningen om rusdryckerna och deras
verkningar, jämte andra nykterhet främjande ändamål. Motarbetandet af
dryckenskapens följder torde åter kunna ske genom anslag för upprättande
af stats- eller kommunasyler för alkoholister samt i form af
understöd åt privata alkoholistasyler in. in.
Om ock en fördelning af försäljningsmedlen i den af Riksdagen
förut angifna riktning icke befunnits kunna åvägabringas utan minskning
af städernas hittillsvarande inkomster af dessa medel, har Riksdagen
likväl ansett denna minskning icke kunna omedelbart inträda. En nedsättning,
sådan som Riksdagens beslut i detta hänseende innebär, skulle,
på en gång tillämpad, otvifvelaktigt medföra en kanske i många fall allvarlig
rubbning af städernas ekonomi. För att undanröja denna olägenhet
bär Riksdagen bestämt en tidsperiod af tolf år, under hvilken öfvergången
från de nuvarande förhållandena skulle stegvis äga rum.
31 §.
Såsom en åtgärd, hvilken ur nykterhetssynpunkt icke torde sakna,
betydelse, har Riksdagen i 81 § infört bestämmelse, att friskt dricksvatten
ständigt skall tillhandahållas i utskänkningslokal.
38 §.
Det har blifvit inom Riksdagen påvisadt, att i vissa trakter af landet
missförhållanden med afseende å användande till förtäring af eau de
cologne, hoffmansdroppar och andra till dryck icke afsedda alkoholhaltiga
Riksdagens Skrifvelse JSr:o 171.
11
vätskor förefinnas i den omfattning, att lagstiftningsåtgärder synas af behofvet
påkallade till stäfjande af detta missbruk. Försäljning af förenämnda
slags vätskor under omständigheter, som bort gifva säljaren anledning antaga,
att vätskan varit afsedd att användas till dryck, bör otvifvelaktigt i
öfverensstämmelse med brännvinsförsäljningsförordningens anda och mening
likställas med olaga brännvinsförsäljning, ehuru enligt vid domstolarna
gällande rättsuppfattning nuvarande stadganden angående försäljning af
brännvin icke i dylika fall synas äga tillämplighet.
Eders Kung!. Maj:ts förslag innehåller i förevarande hänseende i sak
samma stadganden som 1895 års försäljningsförordning, hvadan Riksdagen
beslutit att för fyllande af den lucka i lagstiftningen, som härutinnan
förefinnes, i 38 § af förordningen införa eu straffbestämmelse direkt riktad
mot berörda förfarande.
40 §.
Med anledning af den utaf Riksdagen i 16 § 2 mom. beslutade inskränkning
beträffande utöfningen af där omförmäld utskänkningsrättighet,
har Riksdagen utsträckt den i sista stycket af 40 § stadgade ansvarsbestämmelsen
att gälla äfven vid öfverträdelse af 16 § 2 mom.
Med iakttagande af här ofvan omförmälda beslut jämte vissa ytterligare,
mindre väsentliga ändringar har Riksdagen antagit en förordning
angående försäljning af brännvin af den lydelse bilagan A. till denna
skrifvelse utvisar, hvilket Riksdagen härmed får för Eders Kungl. Maj:t
anmäla.
Stockholm den 18 maj 1905.
Med undersåtlig vördnad.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
Bilaga A.
Förordning'' angående försäljning af brännvin.
I. Allmänna bestämmelser.
1 §•
1. Försäljning af brännvin clelas i partihandel och detaljhandel; detaljhandel
må äga rum antingen till afhämtning (utminutering) eller till
förtäring på stället (utskänkning).
2. Med brännvin afses i denna förordning utom egentligt brännvin
äfven
andra brända in- eller utländska alkoholhaltiga drycker samt sprit;
drycker, tillagade med bränd alkoholhaltig vätska, hvarvid dock såsom
tillagning icke skall anses så kallad förskäring af viner;
så ock i allmänhet drycker, hvilka hålla en högre alkoholhalt än 25
procent.
Föreskriften i 2 § 1 mom. afser dock endast egentligt brännvin.
3. Utöfver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller
för försäljning af punsch hvad därom är eller varder särskild! stadgadt.
4. Angående villkoren för försäljning af denatureradt brännvin
meddelas särskilda bestämmelser af Kungl. Maj:t.
2 §•
1. Brännvin, som icke är renadt eller hvars styrka ej uppgår
till minst 35 procent, får vid detaljhandel ej hållas till salu.
2. Ej heller får vid detaljhandel hållas till salu brännvin, som är
försatt med något för hälsan skadligt ämne.
3 §•
Vid partihandel vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 250 liter
samt vid utminutering en liter, och får hvad såldt blifvit icke i mindre
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
belopp än det minsta, som i hvardera fallet må säljas, utlämnas eller
mellan flera köpare fördelas; ej heller får något af det sålda förtäras
på försäljningsstället.
4 §.
Vid utskänkning må brännvin försäljas till huru ringa belopp som
helst, dock endast till förtäring på stället.
5 §.
1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af brännvin
i mindre belopp än han själf äger försälja. Då brännvin tillhandahålles
inom klubb eller annan förening, anses medlemmar af sådan såsom
allmänhet enligt detta mom.
2. Innehafvare af rättighet till försäljning af brännvin må ej å annan
ort än den, där han utöfvar sin försäljningsrättighet,
mot efterkraf för köpeskillingen eller genom ombud till köpare utlämna
brännvin i mindre belopp än 250 liter eller
vid personligt besök eller genom ombud hos annan än innehafvare af
dylik försäljningsrättighet till salu utbjuda brännvin eller upptaga beställningar
därå i mindre belopp än nyss är nämndt.
6 §•
1. Rättighet till detaljhandel med brännvin må ej tilldelas eller
öfverlåtas å annan än den, som har medborgerligt förtroende, gjort sig
känd för ordentlighet, kan försvarligt skrifva och räkna, rådet öfver sig
och sitt gods samt pröfvas i öfrigt vara lämplig till rörelsens utöfvande.
2. Detaljhandel med brännvin må icke vara förenad med annan
handel, till hvars drifvande särskild anmälan fordras; dock att vin och
andra drycker må tillhandahållas vid utminutering till afhämtning och vid
utskänkning till förtäring på stället.
3. Rättighet till detaljhandel med brännvin må ej tilldelas öfverståthållare,
underståthållare, landshöfding, landssekreterare, landskamrerare,
kronofogde, länsman, lands- eller stadsfiskal, polistjänstemän, domare
på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik
ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjänt, folkskollärare, i tjänst varande
läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman vid brännvinsnederlag, eller
i allmänhet ämbets- eller tjänsteman, som till följd af sin befattning kan
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
komma att deltaga i beslut om brännvins försäljning eller kontroll därå;
dock må kyrkobetjänt, lärare och i tjänst varande läkare kunna vara styrelseledamot
i bolag, hvarom i 12 och 14 §§ förmäles.
4. Apotekare må ej annorledes än som delägare eller styrelseledamot
i bolag, som nyss är nämndt, tilldelas rättighet till detaljhandel med
brännvin. Sådant må dock å apotek säljas för medicinskt ändamål på
behörig läkares recept, hvilket bör kvarlämnas och förvaras å apoteket;
och gäller hvad medicinalförfattningarna föreskrifva i afseende å försäljning
af sådana läkemedel, som innehålla brännvin.
7 §•
Byteshandel med brännvin vare lika med brännvinsförsäljning ansedd.
8 §•
Därest vid något tillfälle brännvin blifvit utborgadt till myckenhet,
för hvilken försäljningspriset understiger femtio kronor, må betalning därför
ej kunna utsökas.
II. För säljning srättigheter.
9 §•
Har i stad på grund af burskap eller särskilt privilegium, tillkommet
innan kungl. förordningen den 18 januari 1855 angående försäljning
af brännvin blef gällande till efterlefnad, utskänkningsrörelse efter
nämnda tid utöfvats och sedermera ej upphört, må sådan utskänkning,
så länge den ej uppsäges eller förverkas, fortfarande äga rum, dock
endast i det omfång, denna förordning bestämmer.
10 §.
1. Har för gästgifveri å landet vid den tid, då kungl. förordningen
den 18 januari 1855 angående försäljning af brännvin blef gällande
till efterlefnad, utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera icke upphört;
då må samma handel, såframt rättigheten därtill icke varder uppsagd
eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock blott i det omfång
denna förordning bestämmer och endast af den, som, då kungl. förordningen
den 26 augusti 1878 angående försäljning af brännvin blef
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
15
gällande till efterlefnad, var ägare till sådant gästgifveri, och af hans
hustru, så länge någon af dem lefver och gästgifverihållningen vid samma
gästgifveri själf eller genom annan behörig person besörjer.
2. Där gästgifverihållning är fördelad mellan flera åbor, må utskänkningsrättighet
af dem icke samtidigt utöfvas utan af hvardera endast
under den tid, han besörjer gästgifverihållningen. Den, som vill
uppsäga sin andel i utskänkningsrättigheten, vare därtill berättigad, där
uppsägning sker inom den tid, som i 19 § 3 mom. bestämmes.
11 §•
Om annan detaljhandel med brännvin än den, som kan äga rum
jämlikt 9 § här ofvan, anses böra i stad idkas, må förslag därom väckas
hos stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, hos allmän rådstuga. Stadsfullmäktige
eller allmänna rådstugan fatte därefter för sin del beslut i
ärendet; börande beslutet, därest rätt till detaljhandel med brännvin anses
böra medgifvas, innehålla antal försäljningsställen dels för utminutering
och dels för utskänkning äfvensom, där så anses nödigt, i hvilken trakt
af staden hvarje försäljningsställe må finnas.
Innefattar beslutet upplåtande af rätt till detaljhandel med brännvin,
skall magistraten med eget utlåtande i ärendet underställa detsamma
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning. Medgifver Kungl. Maj:ts
befallningshafvande upplåtande af rätt till detaljhandel med brännvin, må
försäljningsställenas antal ej sättas högre än det af stadsfullmäktige eller
allmänna rådstugan beslutade, och skall Kungl. Maj:Is befallningshafvandes
beslut innehålla bestämmelse om tiden för beviljade rättigheters upplåtande,
hvilken tid må utgöra högst tre år.
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut i ämnet skall delgifvas
magistraten och kungöras i den tidning i länets residensstad, där allmänna
påbud för staden vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande af
besvär öfver beslutet från dagen för kungörandet.
12 §.
De i 11 § omförmälda försäljningsrättigheter må upplåtas endast
åt särskild!, inom staden uteslutande för detaljhandel med brännvin bildad!
bolag och må icke mellan flera bolag fördelas. .Magistraten skall genom
minst en månad förut utfärdad offentlig kungörelse inom viss utsatt tid
infordra skriftliga anbud å öfvertagande under den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bestämda tid af ifrågavarande rättigheter. Inkomna
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
anbud, som böra åtföljas af bolagets stadgar, granskas af magistraten, hvilken,
efter det stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga
hörts, insänder handlingarna jämte eget utlåtande till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, som med afseende å bolagens lämplighet äger
antaga eller förkasta anbuden. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande
icke skäl antaga något af de gjorda anbuden, eller har inom den utsatta
tiden något anbud ej inkommit, skall ny kungörelse med infordrande af
anbud utfärdas. Föranleder ej heller denna kungörelse, att anbud inkommer,
som finnes antagligt, vare Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut
om försäljningsrättigheters upplåtande förfallet.
13 §.
Vill någon väcka förslag, att annan detaljhandel med brännvin än
den utskärning, som kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i socken
å landet idkas, göre därom framställning hos kommunalnämndens ordförande
inom första hälften af mars månad året innan försäljningen skall
börja. Kommunalnämnden skall före slutet af samma månad däröfver afgifva
yttrande och däri, om detaljhandel tilistyrkes, föreslå antal försäljningsställen
dels för utminutering och dels för utskärning, äfvensom i
hvilken trakt af socknen hvarje försäljningsställe må finnas. Yttrandet
öfverlämnas till ordföranden i kommunalstämman, hvilken före april månads
utgång på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å råd pålyst,
inhämtar socknemännens utlåtande i ämnet. Varder framställningen af
kommunalstämman ogillad, förfalle frågan. Har åter kommunalstämman
tillstyrkt inrättande af detaljhandel, insände, inom tre veckor från det
kommunalstämman blifvit hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet
och kommunalnämndens yttrande jämte eget utlåtande i ämnet till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande. Varder framställningen icke genast af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande afslagen, läte Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
därest trakt inom kommunen, hvarest detaljhandel skulle utöfvas, är så
belägen, att rörelsen kan vålla olägenhet för annan kommun, i kyrkan
inom denna kommun kungöra, att sådan framställning blifvit väckt, med
föreläggande för kommunen att, därest den har något att erinra mot bifall
till framställningen, inom viss bestämd tid och vid förlust af rättigheten
att i frågan vidare höras, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkomma
med yttrande.
Medgifver Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplåtande af rätt till
detaljhandel med brännvin, må försäljningsställenas antal ej sättas högre
än det, som kommunalstämman förordat; och skall Kungl. Maj:ts befall
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
ningshafvandes beslut innehålla bestämmelse om tiden för beviljade rättigheters
upplåtande, hvilken tid må utgöra högst tre år.
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut skall delgifvas länsmannen
i orten och kommunalnämnden i den kommun, där fråga om detaljhandel
blifvit väckt, äfvensom kungöras i den tidning i länets residensstad, där
allmänna påbud för staden vanligen meddelas, och räknas tiden för anförande
af besvär öfver beslutet från dagen för kungörandet.
o o
14 §.
1. Därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt nästföregående
§ medgifvit upplåtande inom socken af rättighet till utminutering af
brännvin eller till såväl utminutering som utskärning af brännvin, må
de beviljade försäljningsrättigheterna upplåtas endast till särskildt, inom
socknen uteslutande för detaljhandel med brännvin bildadt bolag och icke
mellan derå bolag fördelas. Kommunalnämnden skall genom minst en
månad förut utfärdad kungörelse, som införes i någon af ortens tidningar,
inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å öfvertagande af ifrågavarande
rättigheter under den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämda
tid. Inkomna anbud, som böra åtföljas af bolagets stadgar, granskas af
kommunalnämnden, hvilken, efter det kommunalstämman blifvit hörd, insänder
handlingarna jämte eget utlåtande till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som med afseende å bolagens lämplighet äger antaga eller förkasta
anbuden. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke skäl antaga
något af de gjorda anbuden, eller har inom den utsatta tiden något anbud
ej inkommit, skall ny kungörelse med infordrande af anbud utfärdas.
Föranleder ej heller denna kungörelse, att anbud inkommer, som tinnes
antagligt, vare Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut om försäljningsrättigheters
upplåtande förfallet.
2. Därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt nästföregående
§ medgifvit upplåtande inom socken af rättighet endast till utskänkning
af brännvin och förslag, hvarom kommunalnämnden erhållit meddelande,
blifvit väckt att öfverlåta densamma till särskildt, inom socknen uteslutande
för detaljhandel med brännvin bildadt bolag, skola bestämmelserna
i nästföregående mom. i fråga om sådan öfverlåtelse tillämpas, dock att,
om antagligt anbud ej afgifves inom den i kungörelsen utsatta tid, ny
kungörelse ej skall utfärdas, utan skola i sådant fall, äfvensom då fråga
om rättigheternas öfverlåtande till särskildt bolag icke uppstått inom
socknen, samma rättigheter inom augusti månads utgång af länsmannen
på offentlig auktion, som minst 14 dagar förut skall vara genom kungörelse
Bih. till Riksd. Prof. 1,905. 10 Sann. 1 Afd. I Band. 45 Raft.
O
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
i någon af ortens tidningar tillkännagifven, utbjudas för den af Kung].
Maj:ts befallningshafvande bestämda tid åt den eller dem, som åtaga sig
afgift för högsta litertal, och må härvid allenast en rättighet i sänder
utbjudas. Länsmannen insände därefter utan dröjsmål det vid auktionen
förda protokoll till Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som äger att efter
kommunalnämndens hörande pröfva de gjorda anbuden och dem, med afseende
ej mindre å de bjudandes behörighet och lämplighet än äfven å
den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.
3. Beträffande försäljningsrättigheters meddelande inom köping,
som utgör egen kommun, galle i tillämpliga delar hvad som härutinnan
stadgas om stad.
15 §.
1. Bolag, som i 12 och 14 §§ omförmäles, skall hafva till ändamål
endast att i sedlighetens intresse ordna och handhafva detaljhandel
med brännvin och må icke afse att bereda vare sig delägarne vinning
utöfver årlig ränta med högst fem procent å de af delägarne tillskjutna
kontanta medel eller kommun någon ekonomisk fördel utöfver den vinst,
som enligt denna förordning kan tillkomma densamma.
2. ^ Bolag må icke inköpa fastighet eller inom redan förvärfvad fastighet
vidtaga annan mera omfattande förändring än den, som påkallas af
fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga utöfvande, utan samtycke,
i Stockholm af stadsfullmäktige, i annan stad, som icke deltager i landsting,
af stadsfullmäktige och hushållningssällskapets förvaltningsutskott och
i öfriga städer af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga,
hushållningssällskapets förvaltningsutskott och landstinget samt å
landet af kommunalstämman, hushållningssällskapets förvaltningsutskott
och landstinget.
Bolag "må icke förhyra andra lägenheter än dem, hvilka äro behöfliga
för den rörelse, som bolaget själft utöfvar; icke ingå hyres- eller andra
affärsaftal med enskilda styrelseledamöter i bolaget, ej heller låta aflöningen
vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda personer
vara beroende på omsättningen af brännvin, vin eller maltdrycker eller
utgå med viss del af vinsten.
3. Bolags delägare skola vara minst nio, af hvilka åtminstone sex
höra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Bolags
styrelse skall bestå af fem ledamöter, af hvilka tre utses af delägarne i
bolaget, en af landstinget samt en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott,
dock att i stad, som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
19
utse den ledamot, som eljest skulle af landstinget väljas. 1 Stockholm
utses två styrelseledamöter af stadsfullmäktige. Därest å landet eller i
stad, som deltager i landsting, nytt bolag bildas å tid, då landstinget icke
är samladt, må ordföranden i landstinget äga att utse en person att under
tiden, till dess styrelseledamot blifvit af näst sammanträdande landsting
utsedd, vara ledamot i styrelsen.
För utöfvande af tillsyn öfver bolagets verksamhet skall Kungl. Maj:ts
befallningshafvande utse ett ombud, hvilket å bolagsstämmor och vid styrelsens
sammanträden äger att deltaga i öfverläggningar men icke i beslut.
Ombudet skall af bolaget erhålla arfvode till belopp, som af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande bestämmes.
Af landsting, hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller stadsfullmäktige
utsedd styrelseledamot samt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utsedt ombud må icke vara delägare i bolaget.
4. Bolags räkenskaper skola föras enligt föreskrifter och formulär,
som utfärdas af chefen för kungl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
5. Granskning af bolags förvaltning och räkenskaper skall hvarje
år i mars eller april månad å dag, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bestämmes, ske för näst föregående försäljningsår af fem revisorer,
af Indika två utses, i stad af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
allmän rådstuga och å landsbygden af kommunalstämman, en af landstinget,
en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt en af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande. I stad, som icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige
jämväl den revisor, som eljest skulle af landstinget väljas. I Stockholm
utses tre revisorer af stadsfullmäktige och två af öfverståthållarämbetet.
Revisorerna skola antingen ibland eller utom sig utse två personer
att å deras vägnar deltaga i inventering af bolagets tillgångar vid
löpande försäljningsårets slut. Öfver revisionen afgifva revisorerna berättelse,
hvilken, utom redogörelse för bolagets ekonomiska ställning och
förvaltning samt hvad öfrigt revisorerna kunna finna skäl omnämna, skall
innehålla dels yttrande, huruvida bolaget förvaltats i öfverensstämmelse
med det i 1 mom. här ofvan angifna syfte, dels till- eller afstyrkande af
ansvarsfrihet. Af revisionsberättelsen, vid hvilkens affattande de föreskrifter
skola iakttagas, som meddelas af chefen för kontroll- och justeringsbyrån,
skola, sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle att förklara sig öfver
i berättelsen möjligen gjorda anmärkningar, före maj månads utgång revisorerna
öfversända exemplar till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
landstinget, hushållningssällskapets förvaltningsutskott, stadsfullmäktige eller
allmänna rådstugan eller kommunalstämman samt nyssnämnda byrå.
20
Riksdagens Skrifvelse N;o 171.
och skall inom samma tid revisionsberättelsen jämte af bolagets styrelse
möjligen afgifven förklaring på bolagets bekostnad offentliggöras i någon
af ortens tidningar. Bolagets styrelse må äfven till nämnda myndigheter
insända sin förklaring.
Granskning af bolags förvaltning och räkenskaper må äfven när som
helst företagas af chefen för kontroll- och justeringsbyrän eller af person,
som chefen för finansdepartementet för ändamålet förordnat.
6. Revisorerna samt deras här ofvan nämnda ombud äga att af bolaget
åtnjuta ersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente.
Enahanda ersättning utgår för resor till styrelsens sammanträden till styrelseledamot,
som icke har sin hemvist å den ort, där bolagets styrelse
har sitt säte.
7. Om ansvarsfrihet för bolag besluta: i Stockholm stadsfullmäktige;
i annan stad, som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige och hushållningssällskapets
förvaltningsutskott; i stad, som deltager i landsting, stadsfullmäktige
eller allmänna rådstugan, hushållningssällskapets förvaltningsutskott
och landstinget; samt i landskommun kommunalstämman, hushållningssällskapets
förvaltningsutskott och landstinget. Vägrar någon af dessa
ansvarsfrihet, skola skälen därför uppgifvas och ärendet hänskjutas till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken däri fatte beslut.
8. Bolag vare pliktigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
Kung]. Maj:ts befallningshafvande kan meddela, vare sig med anledning
af vägrad ansvarsfrihet, gjord revisionsanmärkning eller framställning från
chefen för’ kontroll- och justeringsbyrän, det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förordnade ombudet eller någon af de i nästföregående mom.
nämnda myndigheter. Tredskas bolaget fullgöra sålunda gifna föreskrifter,
äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande förelägga lämpligt vite eller återkalla
bolagets rättighet till detaljhandel med brännvin att upphöra med
löpande försäljningsårs utgång.
16 §,
1. Klubb eller annan förening må, efter vederbörande kommunalst}7relses
hörande, kunna af Kungl. Maj:ts befallningshafvande tilldelas
rätt under högst ett år i sänder att utskänka brännvin åt sina medlemmar
och inbjudna gäster.
2. Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet, där särskild
läkare finnes anställd, må på därom gjord ansökning Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
sedan vederbörande kommunalstämma lämnats tillfälle
att yttra sig, meddela rättighet till brännvinsutskänkning för kortare tid
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
21
än år, dock att vid sådan utskärning egentligt brännvin må tillhandahållas
endast vid måltider åt spisande gäster.
3. Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg må på ansökning
kunna medgifvas af Kung!. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest
fartygets rederi har sitt säte. Sådan utskänkning må endast äga rum till
förtäring ombord å fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn
eller vid land, allenast ske till besättningen och till dem, som i fartygets
restaurationslokal intaga måltid.
4. Där i annat fall än förut i denna § är sagdt värdshusrörelse
för någon del af året tillfälligtvis kan vara af omständigheterna påkallad,
dock ej vid läger eller där trupp eljest är för flera dagar sammandragen,
må för kortare tid än år rättighet till brännvinsutskänkning
på därom af vederbörande gjord ansökning meddelas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
5. Vid meddelande af utskänkningsrätt enligt denna § må Kungl.
Maj:ts befallningshafvande föreskrifva de inskränkningar, som i öfrigt kunna
anses nödiga.
17 §•
1. På auktion enligt 14 § 2 mom. inropad rättighet till utskänkning
af brännvin må ej på annan person öfverlåtas, utan att denne efter
kommunalnämnds hörande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande pröfvas
lämplig och i öfrigt behörig.
2. Bolag må ej till annan öfverlåta all utminutering eller all utskänkning
af brännvin inom kommun, men skulle bolag vilja mot bestämd
afgift åt annan öfverlåta rättighet till utminutering eller utskänkning,
göre bolaget därom framställning hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som äger efter magistratens eller kommunalnämndens hörande att med
afseende såväl å skälen och villkoren för öfverlåtelsen samt lämpligheten
och behörigheten hos den person, å hvilken öfverlåtelsen ifrågasättes, som
ock å af giftens förhållande till det litertal brännvin, som anses kunna
komma att afyttras, bifalla eller afslå framställningen.
Med öfverlåtelse af utskänkningsrättighet följer skyldighet för den,
till hvilken sådan rättighet blifvit öfverlåten, att hos bolaget inköpa allt
för rörelsen erforderligt egentligt brännvin och det brännvin i öfrigt, som
bolaget tillhandahåller i sin rörelse.
3. Öfverlåtelse af annan rättighet till detaljhandel med brännvin
vare ej medgifven.
22
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
4. Aflider den, som på annan grund än burskap eller sådant medgifvande,
hvarom sägs i 16 §, innehar rättighet till detaljhandel med
brännvin, må rörelsen för stärbhusdelägarnes räkning icke fortsättas längre
än till slutet af löpande försäljningsår och endast under villkor, att sådant
behörigen anmäles samt att rörelsen förestås af person, som efter magistrats
eller kommunalnämnds hörande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
pröfvas behörig och lämplig.
5. Aflider den, som på grund af 16 § 2, 3 eller 4 mom. innehar
rättighet till brännvinsutskänkning, må rörelsen för stärbhusets räkning
fortsättas till utgången af den tid, för hvilken rättigheten blifvit medgifven,
med villkor att sådant behörigen anmäles och att för rörelsens
utöfvande ställes person, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande pröfvas
behörig och lämplig.
18 §.
Kalenderår utgör försäljningsår.
III. Afgifter.
19 §.
1. För hvarje sådan näringsidkare, hvarom förmäles i 9 §, skall
årligen, så länge hans rättighet fortfar, vederbörande taxeringsnämnd beräkna
det litertal brännvin, som må anses komma att af honom under
det nästföljande försäljningsåret i staden föryttras, ifall han sin rätt till
brännvinsförsäljning då fortfarande utöfvar.
2. Hvarje år, så länge sådan rättighet till brännvinsutskänkning,
hvarom förmäles i 10 §, tillkommer innehafvare af gästgifveri å landet,
skall, innan bevillningstaxeringsnämnden för socknen sammanträder, kommunalnämnden
beräkna det litertal brännvin, som må anses komma att
under det nästföljande försäljningsåret å gästgifveriet försäljas, ifall rättigheten
där fortfarande utöfvas. Taxeringsnämnden pröfve beräkningen
och bestämme det litertal, för hvilket afgift skall erläggas.
3. I denna § omförmälda näringsidkare och gästgifvare, hvilka
icke inom en månad från det taxeringsnämndens förrättning blifvit afslutad
hos vederbörande magistrat eller kronofogde uppsagt sin rätt till detaljhandel
med brännvin, vare underkastade den afgift, sota bör under det
nästföljande försäljningsåret utgå för det litertal, hvilket i nu stadgad
ordning blifvit bestämdt.
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
23
20 §.
1. Vid den beräkning, som i nästföregående § föreskrifves, må
litertalet för hvarje rättighet till detaljhandel med brännvin ej sättas under
1,500. Auktionsanbud, som enligt 14 § antages, får ej understiga 1,500
liter.
2. För sådan rättighet till detaljhandel med brännvin, som i 9 § eller
10 § omförmäles, äfvensom för de genom inrop å auktion enligt 14 §
förvärfvade utskänkningsrättigheter erlägges afgift med 15 öre för hvarje
liter af det brännvin, som enligt 19 § blifvit beräknadt eller hvarför
afgift åtagen är.
3. Bolag, som jämlikt 12 § eller 14 § fått öfvertaga all detaljhandel
med brännvin inom kommun, skall för hvarje sålunda öfvertagen rättighet
erlägga årlig afgift för 1,500 liter med 225 kronor.
4. Brännvin, som denatureras under de villkor och den kontroll,
hvarom särskilt är föreskrifvet, är ej underkastad! försäljningsafgift.
21 §.
Bolag, som jämlikt 12 § eller 14 § fått öfvertaga all detaljhandel
med brännvin inom kommun, skall till fördelning enligt de i 25 § ängdun
grunder afstå förutom den försäljningsafgift, som enligt 20 §
åligger bolaget, dels utan afdrag de afgifter, Indika bolaget uppburit på
grund af öfverlåtelse af försäljningsrättighet enligt 17 § 2 mom., dels ock
hela den nettovinst, som uppkommit af all den rörelse, bolaget idkat.
Bolaget åligger att inom mars månads utgång efter försäljningsårets slut
hafva till vederbörande aflämnat nyssnämnda afgifter för öfverlåtna rättigheter
samt nettovinsten; skolande de andelar häraf, som icke tillkomma
den kommun, där bolagets styrelse har sitt säte, aflämnas i Stockholm till
statskontoret och i länen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Då bolag
upplöses, skall, där ej annorledes i laga ordning bestämts, jämväl det öfverskott
af bolagets tillgångar, som kan uppstå sedan bolagets samtliga skulder
blifvit guldna samt de af delägarne tillskjutna medel återbetalats, fördelas
på sätt är stadgadt i 25 §.
22 §.
o.
Arsafgift för rättighet till detaljhandel med brännvin skall för hvarje
halfår förskottsvis erläggas och inbetalas till vederbörande uppbördsman.
24
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
23 §.
1. Då rättighet till brännvinsutskänkning meddelas enligt 16 §,
underrätte Kungl. Maj:ts befallningshafvande därom vederbörande för den
åtgärd, som ankommer på taxeringsmyndigheterna,
2. Afgiften för dylik utskänkning bestämmes af den för bevillningstaxering
näst därefter sammanträdande nämnd, men får ej understiga det
belopp, som för den ifrågavarande tiden svarar mot den afgift, hvilken
enligt de i 20 § stadgade beräkningsgrunder för år minst bör utgå.
Skulle tiden ej uppgå till 14 dagar, må dock afgiften ej för kortare tid
beräknas. Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp
erläggas förskottsvis till vederbörande uppbördsman.
3. Afgiften för rätt till utskänkning å passagerarefartyg skall uppbäras
i den kommun, där rederiet har sitt säte.
24 §.
1. öfver beslut, som taxeringsnämnd, jämlikt 19 § 1 eller 2 inom.,
meddelar i fråga om beräkning af det litertal brännvin, för hvilket försäljningsafgift
skall erläggas, eller jämlikt 23 § rörande bestämmandet
af sådan afgift, äger såväl den skattskyldige som vederbörande landsting,
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, stadsfullmäktige eller i stad, där
sådana ej finnas, allmän rådstuga samt kommunalstämma att hos pröfningsnämnd
anföra besvär inom den tid och i den ordning, som för Överklagande
af taxeringsnämndens beslut i allmänhet äro bestämda. Pröfningsnämnd
tillkommer att, ehvad dylikt beslut blifvit öfverklagadt eller
ej, däri vidtaga förändringar, som finnas skäliga; och må vidare klagan
öfver pröfningsnämnds beslut, i den ordning förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst i allmänhet bestämmer, fullföljas
af dem, hvilka, enligt hvad nyss är sagdt, äga anföra besvär öfver taxeringsnämnds
beslut.
2. Utan hinder af förd klagan skall försäljningsafgiften utgå efter
det af pröfningsnämnd bestämda litertal, intill dess förändring däri blifvit
vidtagen genom beslut, som vunnit laga kraft.
25 §.
De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna
till detaljhandel med brännvin, äfvensom den nettovinst af rörelsen, som
bolag enligt 21 § skall afstå, skola på följande sätt fördelas:
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
25
för stad:
tjugunio hundradedelar af bolagets nyssnämnda af gifter och nettovinst
tillfalla staden;
återstoden insättes i statskontoret;
för landsbygd:
hela beloppet insättes i statskontoret.
Af de andelar, hvilka sålunda ingå till statskontoret, skall statskontoret
dels
afsätta ett belopp, motsvarande en hundradedel af samtliga afgifter
och vinstmedel för riket, för att användas till främjande af nykterhet
och motarbetande af dryckenskapens följder;
dels ock utdela:
till landstingen och städer, som ej deltaga i landsting:
ett belopp motsvarande en femtedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen;
till
hushållningssällskapen:
ett belopp motsvarande en åttondedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen.
Till grund för fördelningen dels mellan landstingen och städer, som
ej deltaga i landsting, dels ock mellan hushållningssällskapen skall läggas
i det förra fallet landstingsområdenas och nämnda städers, i det senare
fallet hushållningssällskapsområdenas folkmängd.
Återstående medel fördelas af statskontoret efter folkmängden mellan
samtliga kommuner i riket.
.1V. Ordningsföreskrifter.
26 §.
1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg
eller torg.
2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa
och luftiga, hafva en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig
storlek samt hållas i ordentligt skick.
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 45 Höft.
4
26
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
27 §.
Försäljningen må ej börjas förr, än besiktning å den lägenhet, där
rörelsen skall drifvas, hållits i stad af stadsfiskal och på landet af kronobetjänt
jämte två personer utsedda af magistrat eller kommunalnämnd
samt besiktningsmännen utfärdat bevis därom, att föreskrifterna i näst
föregående § blifvit uppfyllda. Hvad här är sagdt galle ock då försäljningsställe
ombytes.
28 §.
o
1. A landet vare detaljhandel med brännvin förbjuden på eller
inom 0,2 mil från ställe, där auktion, marknad, torgdag, uppbördsstämma
eller inskrifningsförrättning eller mönstring med värnpliktige hålles.
2. Vid annan till större folksamling ledande förrättning å landet
eller där i stad vid tillfälle, som i nästföregående eller detta mom. omförmäles,
anledning förekommer till enahanda förbud, äge för landet
Kungl. Majrts befallningshafvande och i stad vederbörande polismyndighet
att därom meddela föreskrift.
3. Vid offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konstridning,
förevisning af djur, konststycken eller annat dylikt, eller, med
undantag af konsert, vid hvilken uteslutande utföres instrumentalmusik,
hvarje annan föreställning af hvad beskaffenhet som helst, hvilken genom
allmän tidning, anslag eller annorledes kungöres, eller hvartill inträdeskort
försäljas, eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres
eller mottages, eller till hvilken allmänheten eljest har tillträde, må
utskänkning af brännvin icke äga rum i lokal eller å plats, därifrån är
utsikt till skådebanan eller annan plats, där föreställningen gifves; dock
må Kungl. Maj:ts befallningshafvande för särskildt tillfälle medgifva undantag
från det sålunda meddelade förbud.
1. Utminutering af brännvin må äga rum endast söcknedagar från
klockan 9 förmiddagen och skall sluta å dagar före sön- eller helgdag
senast klockan 5 eftermiddagen samt öfriga dagar senast klockan 7 eftermiddagen.
2. Utskänkning af brännvin må begynna tidigast klockan 9 förmiddagen
och i stad eller köping i allmänhet ej fortfara längre än till klockan
10 och å landet till klockan 8 på aftonen.
27
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
3. Under sön- och helgdagar vare i allmänhet utskänkning af brännvin
tillåten endast vid måltider åt spisande gäster.
4. Där särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens
inskränkning eller utsträckning, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats eller
kommunalnämnds hörande därom förordna.
5. Under gudstjänst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.
30 §.
1. Vid tider, då bränn vinshandel enligt nästföregående § ej är
tillåten, vare allt utlämnande af brännvin från försäljningsställe förbjudet.
2. Det vare ock förbjudet att, då utskänkning ej är medgifven,
låta brännvin å utskänkningsställe förtäras.
31 §.
1. Vid utskänkning skall lagad mat alltid vara att tillgå.
2. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt tillhandahållas.
3. Brännvin må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som är
rusig, ej heller till minderårig.
4. öfverlastad person får ej utdrifvas från utskänkningsställe, där
han förtärt starka drycker, eller lämnas utan vård.
32 §.
Under det detaljhandel med brännvin pågår, får dörren till försälj - ningsrummet ej vara läst.
33 §.
1. Där detaljhandel med brännvin idkas, skall vara anbragt skylt,
som utvisar rörelsen.
2. I försäljningsrummet skall ett exemplar af denna förordning
vara anslaggt.
3. A gästgifveri, där rörelsen är mellan flera åbor fördelad, skall
en af kronobetjänt påtecknad uppgift om den tid, hvardera åbon är till
brännvinsutskänkning berättigad, vara anslagen i försäljningsrummet hos
den, som för tillfället utöfva!'' rättigheten.
28
Riksdagens Skrifvelse j\T.‘o 171.
34 §.
I öppen salubod för handel med andra varor än brännvin äfvensom
i de för rörelsen använda lägenheter, vid torghandel och auktioner samt
vid handel med lappbefolkningen vare brännvinsutdelning äfven utan betalning
förbjuden.
35 §.
1. Polismyndighet i stad samt kronobetjänt och kommunalnämnd
å landet åligge tillse, att å ställe, där detaljhandel med brännvin idkas,
ordning samt de i denna författning meddelade föreskrifter noga iakttagas;
och äga dessa myndigheter anbefalla stångning af lokalen och rörelsens
inställande, när störande oordning förekommer eller aidedning finnes att
befara sådan.
2. Förekomma å gästgifveri eller å annat ställe, där detaljhandel
med brännvin utöfvas, vid särskilda tillfällen oordningar af den art, att
innehafvare!! af rättigheten icke kan anses fortfarande lämplig att utöfva
densamma, eller har någon af de enligt 16 § meddelade utskänkningsrättigheter
visat sig föranleda störande oordningar, må Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
på anmälan i stad af magistraten eller stadsfullmäktige
eller, där stadsfullmäktige ej finnas, allmänna rådstugan och på landet af
kronobetjänt eller socknens eller angränsande sockens kommunalnämnd,
efter vederbörlig undersökning äga att inskränka eller indraga förenämnda
rättighet eller ock därifrån skilja innehafvaren; dock äge innehafvare af
rättigheten i sådant fall att af redan erlagd försäljningsafgift återfå så
stor del, som motsvarar den tid, hvarunder rättigheten ej utöfvats.
V. Ansvarsbestämmelser.
36 §.
1. Den, som genom detaljhandel afyttrar brännvin utan att i stadgad
ordning hafva förvärfvat rättighet därtill eller som, på sätt i 3 § sägs,
fördelar brännvin mellan flera köpare eller, mot föreskriften i 5 § 1 mom.,
tillhan dagår med anskaffande af brännvin, böte första gången från och
med 30 till och med 60 kronor och andra gången från 60 till och med
120 kronor. Den, som tredje gången eller oftare beträdes med sådan för
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 171. 29
brytelse, dömes till böter från 120 till och med 600 kronor eller till
fängelse i högst ett år.
2. Bedrifves oloflig detaljhandel yrkesmässigt, må, där till böter
dömes, straffet ökas med böter från och med 60 till och med 600 kronor;
och må redan för andra gängen föröfvad sådan förbrytelse, som afses i
detta moment, kunna dömas till fängelse i högst 6 månader.
3. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga eller eljest
uppenbarligen för försäljning afsedda brännvin till och med 150 liter och,
då till ansvar för yrkesmässigt bedrifven oloflig detaljhandel dömes, till
och med 300 liter tillika med kärl, som.äro tjänliga för deras afhämtning,
underkastade beslag och förbrutna.
4. Förbrytaren värde därjämte dömd att, då oloflig detaljhandel
ägt rum, utgifva försäljningsafgift för det litertal, som, efter hvad utredas
kan, blifvit olofligen föryttradt, dock ej under det belopp, som svarar mot
eu fjärdedel af hvad, enligt den i 20 § stadgade grund, förnär minst bör
utgå; skolande, där den, som idkar utminutering, gör sig skyldig till
oloflig utskänkning, eller den, som idkar utskänkning, gör sig skyldig till
oloflig utminutering, den här stadgade påföljd ådömas oberoende af den
försäljningsafgift, som erlägges för den rättighet, den skyldige innehar.
5. Har förbrytelse, hvarom i denna § sägs, skett å sön- eller helgdag,
vare den omständighet såsom försvårande ansedd.
Om deri, som är berättigad till utminutering af brännvin, andra
gången beträdes med oloflig utskänkning, vare han tillika förlustig sin utminuteringsrättighet.
Om den, som är berättigad till utskänkning af
brännvin, andra gången beträdes med oloflig utminutering, vare han likaledes
förlustig sin utskänkningsrättighet.
38 §.
1. Om den, som ej innehar rättighet till detaljhandel med brännvin,
försäljer till dryck ej hänförlig alkoholhaltig vätska, och försäljningen
sker under omständigheter, hvilka kunna gifva säljaren . skälig; anledning
antaga, att vätskan varit afsedd att användas såsom dryck, stånde ansvar
såsom i 36 § sägs.
2. öfverskrides den i 6 § 4 inom. stadgade rättighet till bränn
O
O
vinsförsäljning i visst fall å apotek, galle jämväl hvad i 36 § är stadgadt.
30
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
39 §.
1. Underlåter den, som erhållit rättighet till detaljhandel med brännvin,
ätt inom föreskrifven tid erlägga afgift därför, varde afgiften genast
utmätt. Vid sådan underlåtenhet andra gången vare rättigheten förverkad,
och varde försäljningen genast inställd, i stad af magistraten och å landet af
kronofogden; men näringsidkaren vare ändock pliktig att under försäljningsåret
fortfarande utgöra afgiften.
2. Den, som idkar detaljhandel med brännvin under tid, hvarför
afgift icke är erlagd i föreskrifven ordning, böte första gången från
och med 15 till och med 30 kronor och andra gången från 30 till och
med 60 kronor.
3. Underlåter bolag att inom den i 21 § föreskrifna tid aflämna
till vederbörande där omnämnda afgifter för öfverlåtna rättigheter och
vinstmedel, värde afgifterna, genast utmätta.
40 §.
Idkar någon detaljhandel med brännvin vid tillfälle, då försäljningsrätten
ej får utöfvas, eller å annat ställe, än därtill uppgifvet är,
eller förbryter sig någon mot hvad i 5 § 2 mom. är stadgadt om
brännvins utlämnande eller utbjudande till salu eller om upptagande af
beställningar därå,
eller tillåter den, som icke är berättigad till utskänkning, att, dä
han i parti eller genom utminutering säljer brännvin, något af det sålda
på försäljningsstället fortares eller afhämtas i mindre belopp, än han är
berättigad föryttra,
eller förbryter sig den, som till detaljhandel med brännvin berättigad
är, mot 29 § 3 eller 5 inom. eller mot 30 §,
böte första gången från och med 30 till och med 60 kronor samt
andra gången från 60 till och med 120 kronor och vare dessutom andra
gången sin rätt till detaljhandel förlustig.
Utöfvar den, som erhållit rättighet till utskänkning enligt 16 § 2
eller 3 mom., densamma annorledes än i dessa moment är medgifvet eller
utan att iakttaga de inskränkningar därvid, som i öfrigt kunna hafva blifvit
föreskrifna af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, vare underkastad enahanda
ansvar, som nyss är sagd!.
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
31
41 §.
Förbrytelse mot 34 § straffes enligt 40 §.
42 §.
1. Förbrytelse mot 2, 27, 31, 32 eller 33 §§ straffes med böter
från och med 10 till och med 50 kronor.
2. Då förbrytelse skett mot 2 §, vare tillika det till salu hållna
brännvin underkastad! beslag och förbrutet.
43 §.
Skulle den, som är pliktig att åtala förbrytelser mot denna förordning,
själf beträdas med oloflig bränn vin slör sälj ning, vare han förfallen till dubbla
böter och miste tjänsten.
44 §.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot förordningen, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han varder lagligen
förvunnen härtill, för hvarje gång stämning därför utfärdats och
delgifvits, fällas till de böter eller det fängelsestraff, som äro stadgade
för sådan förbrytelse; dock må fängelsestraffet icke öfverstiga ett år.
45 §.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap begås
mot denna förordning af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen
person, liksom vore förbrytelsen gjord af husbonden själf.
46 §.
Böter, som äro ådöinda efter denna förordning, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
47 §.
Då försäljningsafgift jämte böter blifvit ådömda enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till afgiften eller någon del däraf, böterna
32
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
ej kunna gäldas med penningar, utan skall den saktande i stället undergå
motsvarande förvandlingsstraff.
48 §.
Af böter, så ock af försäljningsafgift, som enligt denna förordning
ådömas, samt värde af brännvin, som anses förbrutet, tillfälle två tredjedelar
åklagaren och en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, där
den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare, tage han
hälften af åklagarens andel.
49 §.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande
af hvad i denna förordning är stadgadt.
50 §.
1. Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer, hvilka
särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad, åligge att åtala
förbrytelser mot densamma.
'' 2. I öfrigt äge en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa
åtal, dock ej barn mot föräldrar eller tjänstehjon, så länge de äro i tjänsten,
mot husbondefolk.
3. Då åtal anställes af annan än den, som är nämnd i 1 mom.
af denna §, gifve han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt, att
denne må kunna öfvervara målets utförande.
51 §•
o
1. A landet bör kommunalnämnd och i stad vederbörande kommunalmyndighet
ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att förbrytelser
mot denna förordning varda angifna till åtal.
2. Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i 50 § 1 mom.
omförmälda allmänna åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.
52 §.
Ej vare någon jäfvig att bära vittne angående oloflig brännvinsförsäljning
endast på den grund, att han därvid tillhandlat sig eller förtärt
brännvin.
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
33
53 §.
Förbrytelser mot denna förordning böra åtalas och afdömas vid allmän
domstol, dock att åtal för oloflig bränn vinsförsäljning i stad, där
poliskammare finnes, skall behandlas i hittills vanlig ordning.
0f''vergång sstadganden.
Denna förordning träder i kraft, i fråga om stad den I oktober 1907
samt beträffande landsbygden den 1 november 1907.
Bolags nettovinst för det försäljningsår, som börjar i stad den 1
oktober 190G och å landsbygden den 1 november samma år, fördelas enligt
föreskrifterna i kung], förordningen den 24 maj 1895 angående försäljning
af brännvin.
Det försäljningsår, som börjar i stad den 1 oktober 1907 samt å
landet den 1 november samma år, skall anses sluta med den 31 december
1908.
Städerna skola de första tolf försäljningsåren, under hvilka denna
förordning äger tillämpning, åtnjuta, utöfver de genom 25 § dem tillerkända
andelar, af de i hvarje stad inflytande brännvinsförsäljningsmedlen
första
året . . . .
. ... 19
hundradedelar
andra
» ....
.... 17
»
tredje
» ....
.... 15
»
fjärde
» ....
.... 13
»
femte
» ....
.... 11
»
sjätte
» ....
.... 9
»
sj unde
» ....
.... 7
»
åttonde
» ....
.... 5
»
nionde
» ....
.... 4
tionde
» ....
.... 3
»
elfte
» ....
.... 2
»
tolfte
» ....
.... 1
hundradedel.
För tiden till och med år 1925 skola med afseende å inkomst af
brännvinsförsäljningsmedlen till städerna räknas de öfriga orter, i hvilka
under försäljningsåret 1904—1905 minuthandel med och utskänkning af
Bill. till Riksd. Prat. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 45 Hälft. 5
34
Riksdagens Skrifvelse N:o 171.
brännvin varit jämlikt § 11 mom. 2 i kung!, förordningen den 24 maj
1895 öfverlåtna åt bolag.
Till konditorn Johan Åkerlund i Sundsvall och änkan Gustava Sundin
i Östersund skall, under villkor att de afstå från dem tillkommande utskänkningsrättigheter,
utbetalas godtgörelse, till Åkerlund med 5,500 kronor
och till änkan Sundin med 5,000 kronor om året, räknadt från och med
den 1 oktober 1907 till och med de kvartal, under Indika. de med döden
afgå. Dessa belopp utgå af de medel, som jämlikt 25 § i denna förordning
skola insättas i statskontoret, hvarefter stadgad fördelning af dessa
medel äger rum.
r
Stoekliolm 1905. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.