Skrifvelse till Konungen, angående beskattningen af socker.
1905-05-19 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1905:178, Skrifvelse till Konungen, angående beskattningen af socker.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
1
N:o 178.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1905.
— — — — Andra Kammaren 19 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående beskattningen af
socker.
(Bevillningsutskottets betänkanden n:is 21 och 22 samt memorial n:is 33, 34 och 39.)
Till Konungen.
Genom proposition, n:o 76, af den 6 mars innevarande år har
Eders Kungl. Maj it föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogadt förslag till förordning om beskattning af socker. Ifrågavarande
författningsförslag är grundadt på principen af en konsumtionsskatt, och
har i detta afseende likasom i fråga om storleken af den föreslagna
skattesatsen Riksdagen icke haft något att mot förslaget erinra. Däremot
har Riksdagen vid granskning af förslaget i öfrigt funnit skäl
till följande erinringar.
I 4 § af ifrågavarande förordning meddelas stadgande om villkoren
för export af socker.
Enligt hvad artikeln 6 i Brysselkonventionen af den 5 mars 1902
gifver vid handen, kunna bestämmelserna i konventionen, såvidt de
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 51 Höft. (N:o 178.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
angå Sverige, uppdelas i två olika klasser, nämligen dels sådana, livilkas
tillämpning är beroende däraf, huruvida export af socker från Sverige
kommer att äga rum, och dels sådana, som skulle träda i kraft omedelbart
efter det konventionen blifvit af Sverige ratificerad.
Till förstnämnda klass höra bestämmelserna i artikel 1 om afskaffande
af direkta eller indirekta premier, som tillverkning eller
utförsel åtnjuter, vidare föreskrifterna i artikel 2 om skyldighet att
ställa råsockerfabriker och sockerraffinaderier under ständig kontroll
samt slutligen stadgandet i artikel 3 angående skyldighet att till visst
belopp begränsa tilläggsafgiften eller den s. k. surtaxe, d. v. s. skillnaden
mellan beloppet af de afgifter och skatter, som påföras utländskt socker,
och beloppet af de afgifter och skatter, som drabba inhemskt socker.
Samtliga dessa föreskrifter skola icke vara för Sverige gällande, så
länge Sverige icke exporterar socker. I konventionen finnes emellertid
icke någon bestämd föreskrift om utsträckningen af den export, som
må förekomma utan att Sveriges undantagsställning i berörda hänseende
skall anses hafva upphört. Afgörandet af denna fråga är öfverlämnadt
åt den med anledning af konventionen inrättade ständiga kommissionen
i Bryssel. Export torde dock, enligt hvad af de vid konferensen förda
protokoll framgår, anses föreligga redan vid upprepad utförsel af ett
kvantum af några tusental kilogram. Därest kommissionen skulle
förklara Sverige tillhöra de sockerexporterande länderna, skulle följaktligen
för Sverige inträda skyldighet att i enlighet med konventionens
bestämmelser ordna sin sockerlagstiftning. Sverige hade därvid att
välja mellan antingen att nedsätta surtaxen till högst 6 francs (4,3 2
kronor) för 100 kilogram för raffineradt och därmed likställdt slag af
socker samt högst 5,5 0 francs (3,9 6 kronor) för annat socker, hvilket
under den nya ordningen vore liktydigt med en sänkning af tullen,
till resp. 4,3 2 och 3,9 6 öre för kilogram räknadt, eller ock att frånträda
sin nuvarande ställning till konventionen och få sin export belagd
med särskild tilläggstull, motsvarande den premie, som skall anses
ligga i den högre surtaxen.
Hvad angår den förstnämnda åtgärden eller tullens sänkning,
lärer industrien icke kunna bestå utan ett vida högre skydd, än som
efter en dylik nedsättning skulle kvarstå, och genom den senare af
om förmälda båda åtgärder torde sockrets afsättning i utlandet komma
att omöjliggöras. Det lärer ock med allt skäl kunna ifrågasättas, huruvida
inom en öfverskådlig framtid en förmånlig export verkligen kan
tänkas komma till stånd här ifrån landet. Under sådana förhållanden torde
-
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
de i nu omförmälda afseende föreslagna bestämmelserna, såvidt de innefattas
i förra delen af paragrafen, icke böra äga tillämpning, så länge
Brvsselkonventionen är för Sverige gällande, och bär därför en tilläggsbestämmelse
härom införts i §.
Hvad härefter beträffar stadgandet i senare delen af denna paragraf,
torde detta för närvarande hafva betydelse endast med afseende å
punsch, men väl är det af vikt att så ordna förhållandena, att till denna
ingalunda obetydliga exportartikel svenskt socker må kunna användas.
Såsom framdeles möjliga exportartiklar, hvilka skulle beröras af stadgandet,
märkas tillverkningar af våra skogsbär äfvensom kondenserad
mjölk.
Beträffande artikeln punsch gäller för närvarande jämlikt § 9
mom. 5 tulltaxeunderrättelserna och generaltullstyrelsens med stöd däraf
meddelade resolutioner, att restitution vid utförseln beviljas för den
tull, som erlagts för de till exportvaran använda kvantiteter socker
och arrak, hvilken restitution beräknas och utgår med visst belopp
för liter utförd vara.
Med hänsyn härtill och med afseende å hvad nu föreliggande
författningsförslag i öfrigt innehåller i fråga om tidpunkten och ordningen
för sockerskattens erläggande lärer det kunna ifrågasättas, huruvida ej
lämpligast vore, att socker, som användes vid tillverkning af punsch,
afsedd för export, blefve i vanlig ordning beskattadt, med rätt för tillverkaren
att sedermera vid varans utförsel erhålla restitution af skatten
för sockret likaväl som af den tull, som kan belöpa på de vid tillverkningen
använda ingredienser. Därest utländskt socker användes
vid exportvarans framställning, blefve det inkonsekvent, om, såsom
Eders Ivungl. Maj:ts förslag synes afse, befrielse från skatten skulle äga
rum medelst skatteafföring, under det att belöpande tull skulle erläggas
för att efter exporten rest!tueras. Samma inkonsekvens komme
äfven i viss mån att göra sig gällande vid användning af svenskt
socker, då i detta fall tullrestitution för arraken skulle ifrågakomma.
Önskligt vore väl, att ett likartadt förfarande med afseende å tull och
skatt i hvilketdera fallet som helst kunde vinna tillämpning. Därest
tullmedlen icke borde definitivt vidkännas en eventuell utgift för sockerskattens
restituerande, kunde väl svårighet icke möta att vederbörligen
godtgöra tullverket af det på 7:de hufvudtiteln uppförda anslag till
restitutioner. Kontrollen borde dock ankomma på tullverket, som
ju i hvarje fall hade att anordna kontroll med afseende å arraken
samt äfven i fråga om sockret, därest detta vore importeradt. Men
4 Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
denna omständighet och det förhållande, att med afseende å tullrestitution
åtminstone för en i varan ingående ingrediens (arraken) bestämmelser
innehållas i de af Riksdagen beslutade tulltaxeunderrättelserna,
böra emellertid föranleda, att hufvudgrunderna för en eventuell skatterestitution
blifva Riksdagen underställda.
Med afseende å sådana artiklar som ofvan omförmälda tillverkningar
af skogsbär samt kondenserad mjölk — därest öfver hufvud
taget det kan anses vara af behofvet påkalladt att i förevarande lagstiftning
redan nu taga hänsyn till dessa eller andra dylika tillverkningar
— torde förhållandena gestalta sig något annorlunda, beroende
därpå, att därvid oftast icke kunde blifva fråga om tullrestitution samtidigt
med skatterestitutionen och att följaktligen kontrollen icke i
regeln kunde läggas å tullverket.
Förevarande fråga synes sålunda tarfva en närmare utredning,
och lärer i afbidan därpå med afgörandet så mycket hellre kunna anstå,
som Riksdagen hinner att ännu en gång sammankomma, innan den
nya sockerbeskattningsformen träder i kraft.
Riksdagen har därför ansett nu ifrågavarande del af paragrafen
höra ur förordningen utgå och i stället funnit sig böra anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa närmare utredning angående
lämpligaste formen för beviljande af frihet från sockerskatt för socker,
som användes vid tillverkning af vissa slag af exportvaror, samt för
Riksdagen framlägga förslag till de grunder, hvilka därvid böra tilllämpas.
5 § i förslaget innehåller föreskrift bland annat därom, att tillverkare
eller nederlagsinnehafvare må för en tid af två månader åtnjuta
anstånd med skattens erläggande samt i fråga om importeradt
socker att sockerskatt skall samtidigt med tullen till tullverket erläggas.
Riksdagen bär emellertid ansett ifrågavarande tidrymd lämpligen kunna
utsträckas till tre månader.
10 och 11 §§ i förordningen lämna närmare föreskrifter för fabriks
bevakning. Beträffande sådan fabrik, som ligger vid öppen plats eller
gata vare sig i stad eller inom område, tillhörande station å statens
järnvägar, eller vid allmän hamn, vid hvilka platser bevakning lätt
kan ske, har Riksdagen ansett eftergift i föreskrifterna om afstängningen
kunna medgifvas; och har dylikt medgifvande synts böra lämnas
af chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå. I anledning
häraf har Riksdagen beslutit ett tillägg till 1 mom. i 11 §.
Med hänsyn till det begränsade antalet ingångar och genomgångar
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
till fabriken, som enligt bestämmelserna i 10 och 11 §§ äro medgifna,
har det ansetts nödigt att till förebyggande af fara vid uppkommen
eldsolycka föreskrifva, att fabrik må hafva en eller flere lätt tillgängliga
förseglade eller plomberade reservutgångar. En bestämmelse härom
har intagits såsom särskildt moment i 12 §.
På sätt af 15 § 1 mom. i förslaget framgår, är tillverkare, innan
arbete ''första gången må i fabrik taga sin början, skyldig att till öfverkontrollören
öfverlämna beskrifning och planritning öfver fabriken och
fabriksområdet. I 16 § har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att byggnader,
lägenheter m. in., som icke upptagits i nyssnämnda beskrifning
eller som förändrats, icke få användas, förrän de blifvit af öfverkontrollören
skriftligen godkända. Någon anledning att i detta fall åt
öfverkontrollör inrymma någon vidsträcktare befogenhet än den, som i
15 § medgifves, synes icke förefinnas, utan har därför 16 § omarbetats
i syfte att bringas i full öfverensstämmelse med 15 §.
Den i 17 § af förslaget omförmälda driftsanmälan skall innehålla
uppgift om, bland annat, det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall
företräda honom inför kontrolltjänstemännen, en bestämmelse, som
hämtats från nu gällande förordning i ämnet. Med afseende härå har
framhållits att då, såsom nu blefve fallet, sådana fabriker, som vore i
verksamhet året om, komme att underkastas kontroll, syntes lämpligt,
att tillverkaren finge hafva flere än ett ombud. Redan för närvarande
lärer emellertid driftsanmälan i detta hänseende vanligen affattas så, att
tillverkaren uppgifver dels ett ombud, dels ock en ersättare för detsamma
att i händelse af förfall för ombudet inträda i dettas ställe.
Något hinder att där så är nödigt uppgifva vare sig ett eller flera
ombud synes väl näppeligen förefinnas. Till imdamröjande af hvarje
tvekan i detta hänseende har emellertid den ändring vidtagits i §:n,
att ordet »det» framför ordet »ombud» uteslutits; och har i öfverensstämmelse
härmed motsvarande ändring vidtagits i 23 §.
Enligt bestämmelserna i mom. 2 af 25 § skola öfverkontrollörerna
förordnas af Eders Kungl. Maj:t, som jämväl bestämmer dem tillkommande
ersättning. Samma befogenheter äro enligt gällande brännvinsoch
maltdryckstillverkningsförordningar tillerkända Eders Kungl. Maj:t.
De till öfverkontrollörerna utgående ersättningsbeloppen finnas
bestämda i de ordningsföreskrifter, som blifvit af Eders Kungl. Maj:t utfärdade
rörande brännvinsbrännerierna den 13 juli 1887, § 50 och för
maltdrycksbryggerierna den 26 juni 1903, 52 §. Enligt dessa föreskrifter
erhåller dylik tjänsteinnehafvare, då han är inkallad i tjänstgöring, där ej
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
Eders Kungl. Maj:t för särskilda fall annorlunda förordnar, dels arfvode beräknadt
för öfverkontrollör vid brännvinstillverkningen efter 3,000 kronor
om året och för öfverkontrollör vid maltdrycksberedningen efter 4,000
kronor om året, dels ock under tjänstgöringstiden ersättning för reseoch
expeditionskostnader med 250 kronor i månaden, hvilket sistnämnda
belopp dock, hvad angår öfverkontrollör vid brännvinstillverkningen, höjes
till 5Ö0 kronor i månaden för tiden från och med den 16 september till
och med den 15 maj.
Hvad den öfriga kontrollpersonalen angår, finnas i båda ofvannämnda
förordningar och jämväl i nu föreliggande förslag de grunder
angifna, efter hvilka ersättning till denna personal skall utgå.
Häraf framgår alltså, att aflöningen till den underordnade kontrollpersonalen
fastställes af Riksdagen, under det att däremot ersättningen
åt öfverkontrollörerna bestämmes af Eders Kungl. Maj:t.
Från principiell synpunkt synes olikheten mellan det för öfverkontrollörerna
tillämpade aflöningssättet och det, som gäller för den
öfriga kontrollpersonalen, icke kunna motiveras., Skäl i fiffigt torde
icke heller kunna anses föreligga, hvarför de grunder, efter hvilka öfverkontrollör
skall äga åtnjuta ersättning, icke skulle blifva föremål för
Riksdagens pröfning. Bestämmanderätten i detta afseende borde så
mycket hellre tillhöra Riksdagen, som de till öfverkontrollörerna utgående
ersättningarna för år uppgå till afsevärda belopp.
På grund häraf och då det tillhör Riksdagen att besluta öfver
statsutgifter, förutsätter Riksdagen, som icke ansett sig för närvarande
böra vidtaga någon ändring i Eders Kungl. Maj:ts förslag, att Eders
Kungl. Maj:t för Riksdagen framlägger dels förslag till sådan ändring
af förevarande förordning, att bestämmelserna rörande ersättning till
öfverkontrollör komma att intagas i förordningen, dels ock förslag till
motsvarande ändringar i förordningarna angående tillverkning af brännvin
samt tillverkning och beskattning af maltdrycker.
Hvad härefter förste kontrollörerna angår, skulle dessa, enligt
sockerbeskattningskommitténs förslag, utses af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande efter förslag af vederbörande öfverkontrollör och
efter hörande af chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
Eders Kungl. Maj:t har emellertid ansett, att dessa kontrollörer
borde förordnas af chefen för nämnda departement.
Det synes emellertid icke stå i öfverensstämmelse med andan i vår
författning att åt chefen för ett statsdepartement öfverlämna tillsättandet
af tjänstebefattningar, något som för öfrig! i detta fall torde medföra
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
en onödig centralisation af förste kontrollörinstitutionen. Då härtill
kommer, att Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i regeln torde kunna
förutsättas äga större personlig kännedom om de sökande än chefen
för finansdepartementet samt enligt kommitténs förslag chefens för kontroll-
och justeringsbyrån yttrande i hvarje fall skall inhämtas, har Riksdagen
ansett sistnämnda förslag vara att föredraga framför det af
Eders Kungl. Maj:t framlagda. 3 och 4 momenten i 25 § hafva vid
sådant förhållande sammanförts till ett, på sätt kommittén föreslagit.
1 fråga om aflöningen åt kontrollpersonalen har enligt 25 § 5 mom.
i förslaget Eders Kungl. Maj:t ansett denna böra utgå åt förste kontrollör
med 12 och åt annan kontrollör med G kronor om dagen under
tj änstgöringstiden.
Mot det föreslagna arfvodet till kontrollörerna har Riksdagen icke
något att erinra.
Hvad åter angår förste kontrollörernas aflöning synes med skäl
kunna ifrågasättas, huruvida icke denna i vissa fall blefve väl hög.
De förste kontrollörer, som äro anställda vid raffinaderierna och följaktligen
i olikhet mot hvad som äger rum vid råsockerbruken tjänstgöra
året om, skulle enligt den bär ofvan angifna beräkningsgrund
komma att uppbära en ersättning af tillhopa 4,380 kronor. Detta synes
emellertid i förhållande till det arbete, som åligger dessa tjänstemän,,
och de kompetensvillkor, som å dem ställas, vara,, en något för hög aflöning
och torde därför tåla vid en minskning. Med eu ersättning beräknad
till 8 kronor om dagen för tjänstgöringstid, som öfverstiger
6 månader, skulle aflöningen komma att uppgå till 3,640 kronor om
året; och torde detta fä anses fullt tillräckligt. Riksdagen har fördenskull
vidtagit den ändring af paragrafen, som häraf påkallas.
Vidkommande härefter de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna
om reseersättning till förste kontrollör håller Riksdagen före,
att det ej torde möta svårighet att erhålla till förste kontrollör lämplig
person, boende inom det län, där fabriken är belägen, eller i dess närhet,
särskild! då, såsom Riksdagen beslutit, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
erhåller i uppdrag att utse nämnda tjänstemän. Då härtill
kommer, att den första kontrollörerna tillerkända dagaflöningen torde
vara ganska riklig, har Riksdagen ansett, att reseersättning åt förste
kontrollör bör fastställas till 10 kronor för hvarje gång han inträder i
tjänstgöring eller från en till annan fabrik förflyttas.
6 mom. af ifrågavarande § i Eders Kungl. Maj:ts förslag innehåller
bestämmelser rörande förhållandet mellan tillverkare och den vid fabrik
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
anställda kontrollpersonalen. I fråga om detta moment kar Riksdagen
upptagit hvad kommittén i förevarande afseende föreslagit, hvadan i
den af Riksdagen beslutade förordningen stadgandet i fråga erhållit den
affattning, kommittén föreslagit.
Enligt bestämmelserna i inom. b af 47 § skall beträffande i gång
varande fabriker Eders Kungl. Maj:t äga att efter omständigheterna
meddela särskilda undantagsföreskrifter. I fråga om dessa föreskrifter
har Riksdagen funnit det ligga i sakens natur, att kontrollanordningarna
icke göras för näringsidkare mera betungande eller mera hindrande
än som för kontrollen är nödigt, och Riksdagen förutsätter därför, att
Eders Kungl. Maj:t lämnar tillverkarne erforderliga lindringar, där
sådant kan ske utan någon skada för staten eller utan risk för kontroll
-
säkerheten.
Enligt 14 § i förslaget skall tillverkare äga att äfven utom fabriksområdet
men i fabrikens närhet upplägga obeskattadt socker i magasin,
som uteslutande användes till förvarande af sådant socker; och skall
sådant magasin räknas till fabriken. Då vid en af de skånska sockerfabrikerna
för närvarande finnes ett sockermagasin, som, ehuru beläget
på mindre än en kilometers afstånd från fabriken, genom sin belägenhet
i öfrigt till äfventyrs icke skulle anses ligga i fabrikens närhet,
har ett öfvergångsstadgande beträffande redan befintliga magasin ansetts
böra i förordningen inflyta; och har i följd häraf ett tillägg gjorts
till 47 §.
Slutligen har, i öfverensstämmelse med såväl förordningen angående
villkoren för tillverkning af brännvin som ock förordningen angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker, den af Eders Kungl.
Maj:t i förevarande förslag använda benämningen tillståndsbref ansetts
böra å samtliga ställen i förslaget utbytas mot tillståndsbevis.
Riksdagen har alltså icke bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag oförändradt; hvaremot Riksdagen, med iakttagande af här ofvan
omförmälda beslut jämte ytterligare några mindre väsentliga ändringar,
antagit en förordning om beskattning af .socker af den lydelse, bilagan
A. till denna skrifvelse utvisar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
a
Riksdagens Skrifvelse N:o 178,
Vidare har i en till Riksdagen afiåten proposition, n:o 77, af den
6 mars innevarande år Eders Kungd. Maj:t föreslagit Riksdagen att
besluta:
dels att tullsatsen å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-,
kandi- och kak- samt krossadt eller pulveriseradt socker, skall från
och med den 1 januari 1906 utgå med 30 öre för kilogram;
dels att tullsatsen å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare
ån n:o 18 af den i världshandeln gällande holländska standard, likaledes
från och med den 1 januari 1906 skall utgå med 30 öre för
kilogram;
dels att den i 9 § i underrättelser om hvad vid tulltaxans
tillämpning iakttagas bör under vissa villkor medgifna restitution af
tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt socker,
topp-, kandi- och kak-, hvithet tillverkats inom riket af utländskt
råämne, skall från och med den 1 januari 1906 utgå med 26 öre för
kilogram sådant socker;
dels att den i nyssnämnda § medgifna restitution af tullmedlen
för karameller och andra konfityrer från och med den 1 januari 1906
skall utgå med 27 öre för kilogram;
dels — under förutsättning af bifall till Eders Kungl. Maj:ts
ofvanberörda proposition med förslag till förordning om beskattning af
socker —
a) att tullsatserna å nedannämnda slag af socker från och med
den 1 september 1906 skola utgöra följande belopp, nämligen:
å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kaksamt
krossadt eller pulveriseradt socker, 17 öre för kilogram;
å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än ofvannämnda
i världshandeln gällande standardnummer, likaledes 17 öre för kilogram;
å socker, till färgen mörkare än samma standardnummer, äfven
om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 11,75 öre för
kilogram;
b) att från och med den 1 september 1906 den jämlikt 9 § i ofvan
omförmälda underrättelser under vissa villkor medgifna restitution af
tullmedlen vid utförsel af förenämnda där angifna slag af inom riket
utaf utländskt råämne tillverkadt socker skall utgå med 13 öre för
kilogram; samt
c) att den i 9 § 1 mom. tulltaxeunderrättelserna förekommande
bestämmelse om restitution af tullmedlen för karameller och andra
konfityrer från och med den 1 september 1906 skall upphöra att gälla;
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. Öl imf t. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
dels ock att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter till nu gällande
tullsatser å vissa slag af socker, som tillverkats i vissa där särskildt
angifna länder, skola beräknas i förhållande till de, enligt hvad
ofvan sagts, för hvarje tid bestämda tullsatser.
Eders Kungl. Mäj:ts nu ifrågavarande proposition har icke vunnit
Riksdagens bifall, såvidt den rör tiden från och med den 1 januari
1906 till den 1 september samma år. Däremot har Riksdagen, med godkännande
i öfrigt af nyssnämnda proposition, beslutit,
a) att tullsatserna å nedannämnda slag af socker från och med
den 1 september 1906 skola utgöra följande belopp, nämligen:
å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kaksamt
krössaft eller pulveriseradt socker, 17 öre för kilogram;
å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än n:o 18 af den
i världshandeln gällande holländska standard, likaledes 17 öre för kilogram;
å
socker, oraffineradt, till färgen mörkare än samma standardnummer,
äfven om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd,
11,75 öre för kilogram;
b) att från och med den 1 september 1906 den jämlikt § 9 i underrättelser
om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör under
vissa villkor medgifna restitution af tullmedlen vid utförsel sjöledes
från stapelstad af raffineradt socker, topp-, kandi- och kak-, hvilket
tillverkats inom riket af utländskt råämne, skall utgå med 13 öre
för kilogram sådant socker;
c) att den i § 9 mom. 1 tulltaxeunderrättelserna förekommande
bestämmelse om restitution af tullmedlen för karameller och andra
konfityrer från och med den 1 september 1906 skall upphöra att gälla;
samt
d) att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter till nu gällande
tullsatser å vissa slag af socker, som tillverkats i vissa där särskilt
angifna länder, skola beräknas i förhållande till de, enligt hvad ofvan
sagts, bestämda tullsatser.
Slutligen har genom proposition, n:o 78, af den 6 sistlidna mars
Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta,
dels att § 2 i förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket den 19 maj 1893, sådan nämnda § lyder enligt
Riksdagens Skrifvelse N:o 178. 11
• kungörelsen den 12 augusti 1902, skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Det enligt § 1 beskattningspliktiga råsockret beräknas efter de
för tillverkningen använda betornas vikt sålunda, att etthundra kilogram
råa (ej torkade) hvitbetor antagas lämna ett utbyte af tretton
kilogram socker;
dels ock att berörda § i dess sålunda förändrade lydelse skall lända
till efterrättelse från och med den 1 september 1905.
Denna proposition har icke vunnit Riksdagens bifall; hvaremot
Riksdagen, i anledning af eu inom Riksdagen väckt motion, för sin del
beslutit, att § 2 i nyssnämnda förordning skall erhålla följande förändrade
lydelse:
Det enligt § 1 beskattningspliktiga råsockret beräknas efter de
för tillverkningen använda betornas vikt sålunda, att etthundra kilogram
råa (ej torkade) hvitbetor antagas lämna ett utbyte af tolf kilogram
socker; dock att för de inom Östergötland och Västergötland den 16
maj 1905 anlagda eller under anläggning varande hvitbetssockerfabriker
utbytet af etthundra kilogram råa (ej torkade) hvitbetor från och med
den 1 september 1905 beräknas utgöra tio kilogram socker.
Stockholm den 19 maj 1905.
Med undersåtlig vördnad.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
Bil. A.
Förordning om beskattning af socker.
KAP. I. Om skattens beräkning och erläggande.
1. För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,
skall, på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets
utlämnande till fritt bruk erläggas skatt med tretton öre för hvarje
kilogram. För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas
tull enligt tulltaxan.
2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och
maltsocker (maltos) samt ej heller sirap eller melass, i hvilka den genom
direkt polarisation utrönta sockerhalten är mindre än sjuttio procent af
torrsubstansens vikt.
3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Magt vill meddela,
gjorts till förtäring af människor obrukbart (denaturerats), erlägges
ej skatt.
Intill dess socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,
utlämnas till fritt bruk, skall detsamma stå under statens kontroll.
Denna kontroll utöfvas dels af tullverket öfver infördt socker, tills det
öfverföres till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller utlämnas
till fritt bruk, dels ock, på sätt i denna förordning och särskild af
Kungl. Maj:t fastställd ordningsstadga närmare bestämmes, vid fabriker,
i hvilka socker tillverkas eller raffineras, och i allmänna sockernederlag.
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
13
3 §•
På Kungl. Maj:ts pröfning skall bero, om och under hvilka villkor
och kontroller samt mot hvilken afgift allmänt nederlag för obeskattadt
socker utan sammanhang med sockertillverkning må medgifvas.
4 §• i3vy ■ ■ . .
i rån fabrik, som står under kontroll, eller från allmänt sockernederlag
må socker, utan erläggande af sockerskatt, från riket utföras,
om utförseln sker genom tullkammare under den kontroll och de villkor,
som i tullstadgan bestämmas för utförsel af nederlagsgods, dock att,
hvad sålunda är stadgadt, icke skall äga tillämpning, så länge den i
Bryssel den 5 mars 1902 afskräde konventionen angående beskattningen
af socker är för Sverige gällande.
5 §■
1. Innan socker från fabrik eller allmänt sockernederlag utlämnas
till fritt bruk, skall den därå belöpande skatt inbetalas till landtränteriet
i det län, där fabriken eller nederlaget finnes, eller, hvad fabrik eller
sockernederlag i Stockholm angår, till öfverståthållareämbetet; dock
att, därest tillverkaren eller nederlagsinnehafvaren ställer säkerhet, som
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkännes, han må för en tid af
tre månader åtnjuta anstånd med erläggande af skatt.
2. Försummar tillverkare eller nederlagsinnehafvare att inbetala
förfallen skatt, skall all ogulden skatt genast utmätas, och hafve den
försumlige förlorat rätten att under det tillverkningsår åtnjuta anstånd
med skatts erläggande.
3. Då socker från tullverket utlämnas till fritt bruk, skall sockerskatt
samtidigt med tullen till tullverket erläggas. Om betalningsanstånd,
ställande af säkerhet samt påföljd för fördröjd eller uteblifven
betalning gälle hvad i tullstadgan beträffande tullafgifter stadgas.
6 §•
Har socker, som utlämnats till fritt bruk, innan köparen mottagit
det, blifvit så skadadt, att tillverkaren önskar omarbeta detsamma, må
under den kontroll, chefen för finansdepartementets kontroll- och juste
-
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
ringsbyrå föreskrifver, sockret för omarbetning åter införas i den fabrik,
hvarifrån det ntförts, och socker till lika mängd och af samma slag
titan erläggande af ytterligare skatt från densamma utlämnas till fritt
bruk. Sockrets mängd och slag bestämmas af den vid fabriken anställde
förste kontrollören eller, i tvistigt fall, på tillverkarens bekostnad genom
sakkunnige, som chefen för nämnda byrå tillkallar.
KAP. II. Om tillverkare och hvad honom åligger.
7 §•
1. Med tillverkare förstås i denna författning den person, hvilken
såsom ägare, innehafvare, verkställande direktör eller disponent eller i
annan egenskap har högsta inseendet öfver sockerfabriks skötsel och för
hvilken därför tillståndsbevis för tillverknings utöfvande skall utfärdas.
2. Ej må tillståndsbevis utfärdas för den, som blifvit dömd till
ansvar för brott, som omförmäles i 34 eller 35 § i denna förordning.
8 i
Tillverkningsår
räknas från och med den 1 september till och
med den 31 augusti.
9 §■
Fabrik, som afser tillverkning eller raffinering af socker, skall
vara så byggd och inrättad, att, enligt de närmare föreskrifter, som i
denna förordning eller i ordningsstadgan meddelas, en betryggande
bevakning af densamma till skydd mot skatteförsnillning utan svårighet
kan äga rum.
10 §.
1. Vid råsockerfabrik skall fabriksbyggnaden ligga fritt, utan
samband med andra byggnader, och må icke, med undantag för kontorslokal,
innehålla andra lägenheter än dem, som äro behöfliga för sockertillverkningen.
De lägenheter, i hvilka råsockrets centrifugering och
uppvägning försiggå, skola bilda en särskild afdelning af byggnaden
Riksdagens Skrifvelse N:o 178. 15
(sockerhuset), så att de, om så erfordras, må kunna afstängas från öfriga
delar af densamma.
2. Mellan sockerliuset och den öfriga delen af fabriken må endast
finnas en genomgång. Vid denna genomgång skall för de vid fabriken
anställde kontrollörer finnas vaktrum med åt genomgången vettande
fönster. Om magasin för sockers uppläggande gränsar till sockerhuset,
må genomgång finnas äfven till magasinet.
3. Fönstren på centrifugrummets ytterväggar skola vara försedda
med järngaller samt fönstren till öfriga lägenheter i sockerhuset äfvensom
gluggarna till under detsamma belägna källare med järngaller eller nät
af järntråd på sätt i ordningsstadgan föreskrifves.
11 §•
1. Vid fabrik för framställning af raffineradt socker skall antingen
fabriksbyggnaden ligga fritt, utan samband med andra byggnader, samt
hafva samtliga utåt vettande fönster försedda med järngaller eller nät af
järntråd, eller ock skall fabriksområdet vara fullständigt omgifvet af ett
minst två meter högt stängsel, där ej på grund af särskilda förhållanden
Kungl. Maj:t finner mindre fullständig anordning kunna medgifvas.
Till stängslet må räknas brandmur så ock till fabriken hörande byggnad,
som till fabriksområdets utsida ej har annan öppning än sådan ingång,
som är bevakad eller ställd under kronans lås, eller fönster, försedda
med järngaller eller nät af järntråd.
Stängsel skall så anbringas, att detsamma ej ligger på mindre än
fem meters afstånd från byggnad, som ligger inom och ej utgör del
af stängslet.
För fabrik, som ligger vid öppen plats eller gata vare sig i stad
eller inom område, tillhörande station å statens järnvägar, eller vid allmän
hamn, må eftergift i föreskrifterna angående afstängningen kunna
medgifvas af chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
2. För trafiken till och från fabriken må i stängslet kring densamma
i regel ej hållas öppna mer än två ingångar om dagen och en
om natten. Alla andra ingångar skola vara stängda med kronans lås,
och få de vid behof öppnas allenast i kontrolltjänstemans närvaro.
3. Vid hvarje ingång, som icke i allmänhet hålles stängd, skall
finnas vaktstuga eller vaktrum för de till ingångens bevakning anställde
kontrollörer. Från vaktrummet skall finnas fönster, vettande åt ingången
till fabriken.
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.-
12 §.
1. Utan hinder af bestämmelserna i 10 och 11 §§ må i fabrik
jämväl finnas förseglade eller plomberade reservutgångar för att begagnas
i händelse af eldfara.
2. I hvarje sockerfabrik skall finnas ett för kontrollpersonalen
afsedt expeditionsrum med minst tjugu kvadratmeters golfyta.
3. Det åligger tillverkaren att förse expeditionsrummet och de
i 10 och 11 §§ omnämnda vaktrummen med erforderliga möbler samt
bekosta deras belysning och uppvärmning.
4. Vederbörande öfverkontrollör och förste kontrollör eller dennes
ställföreträdare äge tillträde till fabrikens laboratorium för utförandet af
behöfliga undersökningar.
13 §.
De i 9, 10, 11 och 12 §§ meddelade föreskrifter afse ej sådan
sockerfabrik (saftstation\), där arbetet inskränker sig därtill, att saften
afvinnes betor och i rörledning föres till annan sockerfabrik för vidare
bearbetning.
Vid saftstation utöfvas kontrollen af vederbörande öfverkontrollör
på sätt ordningsstadgan föreskrifver.
14 §.
1. Tillverkare äger att äfven utom fabriksområdet men i fabrikens
närhet upplägga obeskattadt socker i magasin, som uteslutande användes
till förvarande af sådant socker. Sådant magasin räknas till fabriken
och skall stå under kronans lås.
2. Tillverkare äger att, när han så önskar, få tillträde till magasin,
där han har obeskattadt socker upplagdt, men skall därvid kontrolltjänsteman
vara närvarande.
15 §.
1. Innan arbete för tillverkning eller raffinering af socker första
gången må i fabrik “taga sin början, skall tillverkare låta i två exemplar
upprätta och till öfverkontrollören öfverlämna dels en enligt de närmare
föreskrifter, som i ordningsstadgan meddelas, affatta^ beskrifning å
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
fabriken med tillhörande område, dels ock planritning öfver fabriksområdet
och samtliga fabrikslokalerna med tydligt angifvande af det ändamål, hvartill
hvarje lokal är afsedd. Ett exemplar af ritning och beskrifning förvaras
vid fabriken och det andra insändes af öfverkontrollören till kontrolloch
justeringsbyrån.
2. När i anseende till vidtagna förändringar inom fabrik chefen
för kontroll- och jnsteringsbyrån anser ritningen öfver densamma icke
vidare vara tillfyllestgörande, åligger det tillverkaren att anskaffa ny
ritning och beskrifning, äfvenledes i två exemplar.
16 §.
Öfver byggnader, lägenheter, anordningar, fasta apparater och
fasta kärl, som icke blifvit upptagna i den i 15 § omnämnda beskrifning
eller som där upptagits men sedermera ändrats, skall, förr än desamma
må användas vid tillverkning eller raffinering af socker, tillverkare
låta i två exemplar upprätta beskrifning och ritning, med hvilka,
förfares på sätt i 15 § stadgas.
17 §•
1. Då fabrik skall sättas i gång eller vid början af ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att
minst tio dagar förr, än rörelsen må börja, till Kung!. Maj:ts befallningshafvande
ingifva skriftlig driftsanmälan med uppgift om
a) dagen, då han ämnar börja rörelsen,
b) huruvida arbetet skall fortgå dag och natt eller endast om dagen,
c) antalet ingångar, som i allmänhet skola hållas öppna,
d) huruvida socker skall förvaras utom fabriksområdet, samt
e) ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom
inför kontrolltjänstemännen,
hvarjämte, därest fabriken ej står under kontroll, då anmälan göres,
vid densamma skall fogas intyg af vederbörande öfverkontrollör, att
anordningarna vid fabriken icke strida mot denna förordnings eller
ordningsstadgans föreskrifter.
2. Finnes ej hinder för rörelsens utöfvande, meddele Kungl.
Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis.
3. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan skett, ändra lämnad uppgift,
vare han pliktig därom ofördröjligen göra skriftlig anmälan hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Bill. till Riksd. Prat. 1905. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 51 Käft.
3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
4. Driftsanmälan äfvensom anmälan enligt 3 mom. skall irigifvas
i två exemplar, af hvilka Kungl. Maj:ts befallningshafvande behåller
det ena och ofördröjligen öfverlämnar det andra till vederbörande öfverkontrollör.
18 §.
Då arbetet vid fabrik afslutats, skall tillverkaren ofördröjligen
därom göra anmälan hos förste kontrollören; och åligger det denne
att lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan äfvensom att, så fort
ske kan, därom underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande, kontrolloch
justeringsbyrån samt öfverkontroliören.
Vill tillverkaren, sedan anmälan om arbetets afsittande blifvit gjord,
under tillverkningsåret åter upptaga rörelsen i fabriken, göre ny anmälan
på sätt i 17 § är stadgadt. Finnes ej hinder för rörelsens utöfvande,
meddele Kungl. Maj:ts befallningshafvande nytt tillståndsbevis.
19 §.
Till kontroll- och justeringsbyrån skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande
första helg-fria dag i hvarje vecka insända uppgift å de tillståndsbevis,
som under föregående vecka utfärdats, och å de anmälningar,
som under samma tid må hafva gjorts enligt 17 § 3 mom.
20 §.
Om i annan fabrik än sådan, som omförmäles i 13 §, arbete för
sockertillverkningen ej företages inom fem helgfria dygn efter den i
driftsanmälan uppgifna tiden, åligger det tillverkaren att för hela den
tid, hvarunder arbete icke ägt rum, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inbetala det förste kontrollör och öfriga kontrollörer vid fabriken
tillkommande arfvode, vid äfventyr, om betalning ej sker, att Kungl.
Maj:ts befallningshafvande låter hos honom utmäta detsamma.
Har under den del af året, arbete i fabriken enligt anmälan fortgått,
icke vid fabriken tillverkats i medeltal femtusen kilogram socker
för hvarje helgfritt dygn, åligger det tillverkaren att till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande inbetala hela det förste kontrollör och öfriga kontrollörer
vid fabriken tillkommande arfvode, vid äfventyr, som i
föregående mom. är sagd!.
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
19
21 §.
Tillverkare åligger att öfver tillverkningens gång föra sådan bok,
att därur med lätthet kan inhämtas, huru stor ytvidd varit använd för
odling af de betor, som inom fabriken afverkats, huru stor mängd
råämnen vid tillverkningen användts, betornas sockerhalt, huru mycket
af särskilda fabrikater i fabriken vunnits, samt huru mycket socker,
sirap eller melass bortförts från fabriken, äfvensom i öfrigt sådana upplysningar
erhållas, som för upprättande af en tillförlitlig statistik öfver
sockerindustrien erfordras; och vare tillverkare skyldig att i afseende å
bokens anordning och förande ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som chefen för kontroll- och justeringsbyrån meddelar. Nämnda bok
skall, när helst så påfordran, hållas tillgänglig för den öfverkontrollör
och den förste kontrollör, under hvilkas inseende fabriken är ställd.
Tillverkare ställe sig till efterrättelse hvad ordningsstadgan innehåller
om hans åligganden samt de föreskrifter, chefen för kontrolloch
justeringsbyrån, eller vederbörande kon troll tjänsteman i enlighet med
denna förordning eller ordningsstadgan meddelar.
23 §.
Vill någon, utan sammanhang med sockertillverkning, tillverka
sirap eller melass, hvarom i 1 § 2 mom. förmäles, göre för hvarje
tillverkningsår, minst tio dagar förrän arbetet i fabriken börjar, hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmälan därom, med angifvande af
det ställe, där tillverkningen skall bedrifvas, och ombud som i yrkesutöfvarens
frånvaro skall företräda honom inför den, som skall utöfva
kontrollen vid fabriken. Finnes ej hinder för rörelsens utöfvande,
meddele Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis. När tillverkningen
upphört, göre yrkesutöfvaren ock anmälan hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande. Om inkommen anmälan underrätte Kungl. Maj:ts
befallningshafvande skyndsamt kontroll- och justeringsbyrån och vederbörande
öfverkontrollör.
Finnes inom fabrik, hvarom i denna § är fråga, anordning för
framställning af kristalliserad! socker, skall densamma sättas under
kronans läs eller försegling.
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
Yrkesutöfvare i sådan fabrik vare ock skyldig att föra bok, i
tillämpliga delar så inrättad som i 21 § sägs. Nämnda bok skall, när
helst det påfordras, hållas tillgänglig för den öfverkontrollör, under
hvars inseende fabriken är ställd, äfvensom för den, hvilken eljest äger
anställa undersökning i fabriken.
Hvad i öfrigt i denna förordning är stadgadt om tillverkare och
fabrik, äger icke tillämpning å yrkesutöfvare och fabrik, hvarom i denna
§ förmäles.
Såsom ersättning för kontrollkostnaden skall yrkesutöfvaren för
hvarje månad till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inbetala tio kronor
för hvarje helgfritt dygn, hvarunder arbetet enligt anmälan kunnat
under månaden pågå. Betalas ej afgiften inom utgången af den påföljande
månaden, varde densamma utmätt.
KAP. III. Om kontrollen.
24 §.
Öfverinseendet öfver kontrollen vid sockerbeskattningen, för så
vidt denna kontroll icke ankommer på tullverket, utöfvas af chefen för
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
25 §.
1. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,
utöfvas den i 24 § afsedda kontrollen af öfverkontrollör er, förste kontrollörer,
kontrollörer och tillsyningsmän.
2. Öfverkontrollörer förordnas af Kungl. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.
3. Förste kontrollörer och kontrollörer utses af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande efter förslag af vederbörande öfverkontrollör samt,
hvad förste kontrollörerna angår, efter chefens för kontroll- och justeringsbyrån
hörande.
4. Dagarfvode utgår af statsmedel under tjänstetiden till förste
kontrollör med tolf och till annan kontrollör med sex kronor, dock att,
där förste kontrollör varit inkallad till tjänstgöring mer än sex månader
om året, arfvodet för Överskjutande tjänstetid bestämmes till åtta kronor
om dagen; och erhåller förste kontrollör dessutom, om resa förekommer,
21
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
reseersättning med tio kronor för hvarje gång han inträder i tjänstgöring
eller från en till annan fabrik förflyttas.
5. År fabrik belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle,
vare tillverkaren pliktig att på anmodan af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
åt en hvar af den vid fabriken anställda kontrollpersonal
till ett pris af en krona om dagen upplåta ett eldadt, städadt samt
med nödiga möbler och sängkläder försedt boningsrum, beläget i fabrikens
närhet. Oafsedt fabrikens belägenhet vare tillverkare ock skyldig
att, på anmodan af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, åt en hvar af
kontrollpersonalen, som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en
ersättning af två kronor om dagen. De i detta mom. omförmälda ersättningsbelopp
afdragas från det vederbörande tillkommande arfvode
och tillhandahållas tillverkaren genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
6. Då arbete i sockerfabrik ej pågår och allt socker inlagts i
magasin under kronans lås, skola förste kontrollör och kontrollörer
återkallas och tillsynen vid magasinet öfverlämnas åt en af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande utsedd tillsyningsman, hvilken i arfvode af
statsmedel erhåller tio kronor för hvarje dag hans verksamhet vid
magasinet påkallats. Påkallas tillsyningsmannens åtgärd under tillverkningsåret
mer än trettiofem särskilda dagar, skall ersättningen för de
öfverskjutande dagarna gäldas af tillverkaren.
26 §.
För uppvägning af socker vare tillverkare skyldig att anskaffa
och underhålla våg äfvensom nödiga vikter.
Allt arbetsbiträde, som erfordras för vägningen, lämnas af tillverkaren.
27 §.
Allt socker, som i fabrik införes, där tillverkas eller raffineras
eller därifrån utföres, skall till vikten bestämmas på sätt ordningsstadgan
föreskrifver.
28 §.
1. När socker skall uttagas från fabrik, göre tillverkaren hos
förste kontrollören eller tillsyningsmannen skriftlig anmälan därom, med
angifvande af sockrets slag och vikten af hvarje kolli, äfvensom huru
-
22
Riksdagens Skrifvelse N:o 178,
vida sockret skall utlämnas till fritt bruk eller försändas till annan fabrik,
allmänt sockernederlag eller tullkammare.
2. Utlämnas socker till fritt bruk, skall, sedan vikten däraf blifvit
bestämd samt skatt erlagd eller säkerhet därför ställd, förste kontrollören
eller tillsyningsmannen utfärda vågsedel i två exemplar, af hvilka det
ena öfverlämnas till tillverkaren och det andra, försedt med kvitto af
tillverkaren eller hans ombud, bilägges kontrollhandlingarna.
3. Föres socker till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare,
skall, sedan vikten däraf blifvit bestämd, försändelsen i öfrigt
ske under de villkor och bestämmelser, som meddelas i ordningsstadgan.
29 §.
1. Innan sirap eller melass utlämnas från fabrik, bestämmes dess
sockerhalt på sätt i 1 § 2 mom. är sagdt. År denna sjuttio procent
eller däröfver af torrsubstansens vikt, förfares med varan på sätt om
socker är stadgadt; är sockerhalten mindre än sjuttio procent af torrsubstansens
vikt, äger tillverkaren att fritt förfoga öfver varan.
2. År tillverkaren ej nöjd med undersökning, som enligt 1 mom.
blifvit i fabriken verkställd å sirap eller melass, tages däraf prof, som,
försedt med förste kontrollörens och tillverkarens sigill, insändes till
kontroll- och justeringsbyrån för verkställande af ny undersökning,
hvars resultat blir afgörande.
30 §.
Där så nödigt aktas, må inventering och uppvägning af allt i
fabrik eller magasin befintligt socker äga ram. När fabrik eller magasin
står under tillsyn af tillsyningsman, äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande
men eljest chefen för kontroll- och justeringsbyrån förordna om
inventering.
.31 §.
Kontrolltjänsteman skall, när helst han det fordrar, för undersökning
äga tillträde till alla inom fabriken befintliga lägenheter, till
boningsrum dock endast mellan klockan nio förmiddagen och klockan
nio eftermiddagen, äfvensom hafva rätt att anställa undersökning å
personer, som lämna, eller varor, som bortföras från fabriken.
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
23
32 §.
ÖfverJcontrollör äge när som helst tillträde till sådan fabrik, som
i 23 § omförmäles, och att där taga prof af tillverkningen för dess
undersökande. Till boningsrum äge han dock ej tillträde mellan klockan
nio eftermiddagen och klockan nio förmiddagen.
/
33 §.
Allmän åklagare äger anställa undersökning för upptäckande af
förbrytelser mot denna förordning.
Sådan undersökning bör göras i två vittnens närvaro, och bör
förrättningsmannen för att tillgodonjuta det skydd, som honom därvid
tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjänstetecken
eller, innan förrättningen företages, uppvisa fullmakt eller förordnande.
Bor förrättningsmannen inom orten eller är där allmänt känd,
vare lian frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.
KAP. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
34 §.
Ben, som utan tillståndsbevis tillverkar eller raffinerar socker, böte
från och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller straffes med
fängelse från och med en till och med sex månader samt gälde den i
1 § stadgade skatt, hvilken i sådant fall beräknas efter den tillverkning,
som med ledning af redskapens beskaffenhet, den tid densamma må
hafva varit i bruk och hvad i öfrigt i målet förekommit kan antagas
hafva ägt rum.
Tillverkar någon utan tillståndsbevis sirup eller melass, straffes med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
35 §.
Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt
från fabrik, där tillverkning eller raffinering af socker på grund af
tillståndsbevis bedrifves, eller från lägenhet, där obeskattadt socker
24 Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
förvaras under kronans lås, eller under transport af obeskattadt socker
undansnillar sådant,
eller i fabrik för tillverkning eller raffinering af socker eller i allmänt
sockernederlag eller under transport af obeskattadt socker olofligen bryter
försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrolltjänsteman
eller tullförvaltning åsatt,
eller i fabrik eller nederlag, hvarom ofvan sagts, vidtager åtgärd,
hvarigenom vid uppvägning af socker mindre än sockrets rätta vikt af
vågen angifves,
eller eljest där svikligen förfar,
straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med ett år..
Den sakfällde erlägge ock den skatt, han undandragit statsverket.
36 §.
Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot
denna förordning begås af arbetare eller annan vid sockerfabriken
anställd person, liksom vore förbrytelsen af honom själf begången.
Begagnar tillverkaren ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare ombudet
jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
Hvad i denna § är stadgadt om tillverkare äge motsvarande
tillämpning å innehafvare af allmänt sockernederlag.
37 §.
1. Underlåter tillverkare att, i enlighet med därom gifna föreskrifter,
föra den bok, som omförmäles i 21 §, eller vägrar han öfverkontrollör
eller förste kontrollör tillgång till samma bok eller vederbörande
kontrolltjänsteman eller den, hvilken äger anställa undersökning
om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad,
där undersökning må ske, eller till ritning och beskrifning öfver fabriken,
straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen
kronor.
2. Underlåter yrkesutöfvare, hvarom i 23 § sägs, att i enlighet
med därom gifna föreskrifter föra bok, som omförmäles i 21 §, eller
vägrar han öfverkontrollör eller den, hvilken eljest äger anställa undersökning
i fabriken, tillgång till nämnda bok eller tillträde till rum eller
byggnad, där undersökning må ske, vare underkastad enahanda ansvar,,
som i 1 mom. är stadgadt.
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
25
38 §.
Uraktlåter tillverkare eller nederlagsinnehafvare att ställa sig till
efterrättelse något af hvad i denna förordning eller gällande ordningsstadga
rörande sockerbeskattningen föreskrifves eller de föreskrifter i
fråga om tillverkares åliggande, chefen för kontroll- och justeringsbyrån,
vederbörande kontrolltjänsteman eller tillsyningsman i enlighet med denna
förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes, där ej särskildt
ansvar är bestämdt, med böter från och med fem till och med etthundra
kronor; och äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande att vid lämpligt vite
ålägga den tredskande att sin skyldighet genast eller inom utsatt tid
fullgöra eller ock att låta tillsvidare afbryta tillverkningen.
39 §.
Tillverkare, nederlagsinnehafvare eller sådan yrkesutöfvare, som i
23 § omförmäles, hvilken åt kontroll tjänsteman, som öfver hans fabrik
eller nederlag utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller erbjuder,
böte från och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman,
som gåfvan mottager, vare underkastad lika ansvar och
miste därjämte befattningen.
40 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning med kontrollen vid sockerbeskattningen,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller
affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej af omständigheterna,
att. han om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom
å tid, då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och
med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden
till egen eller annans fördel, då må till fängelse från och med en mån }d
till och med två år dömas.
Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgöranden
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.
41 §.
Anställes undersökning, hvarom i 33 § förmäles, mellan klockan
nio om aftonen och klockan fem om morgonen å ställe, dit kontrollpersonalen
då ej äger fritt tillträde, men upptäckes ej förbrytelse, böte
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 10 Samt. 1 Åfd. 1 Band.'' 51 Häft. 4
26
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
förrättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där
han ej haft giltig anledning till undersökningen.
42 §.
Böter, som enligt denna förordning åd ömas, skola, om tillgångtill
deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
43 §.
Då skatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må,
där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna ej kunna
med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande
förvänd! ingsstraff.
44 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock
ej angifvare, då angifvelse skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,
makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den, hos
hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar
eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.
45 §.
Förbrytelse mot denna förordning må endast åtalas af allmän
åklagare.
Finner den, som med kontrollen har befattning, öfverträdelse
begången, som bör föranleda åtal, anmäle han det för allmän åklagare.
KAP. Y. Öfvergångsstadganden.
46 §.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 september 1906, då
kung! förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen den
19 maj 1893 med däri gjorda ändringar upphör att gälla; dock att de
i denna förordning meddelade föreskrifter om anmälan och om förordnande
af kontrolltjänstemän för det tillverkningsår, som börjar den 1 september
1906, därförut skola lända till efterrättelse.
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
27
47 §.
Beträffande de fabriker, inom hvilka arbete bedrifvits under tillverkningsåret
1904—1905 och som skola vara i gång under tillverkningsåret
1906—1907, skall dock särskild! till efterrättelse lända:
a) De i 10 och 11 §§ omförmälda galler och järntrådsnät samt de
i 11 § omförmälda vaktstugor skola första gången bekostas af staten.
Detsamma galle om de i 11 § omförmälda stängsel, såvida de utgöras
af träplank, men om tillverkaren önskar uppföra stängslet af annat
material, erhåller han af statsmedel såsom bidrag därtill ett belopp,
motsvarande kostnaden för ett stängsel af träplank.
b) Därest afsevärda svårigheter möta att inskränka antalet af
fabrikens ingångar till två eller att i öfrigt vidtaga föreskrifna anordningar
vid fabrik, vill Kungl. Maj:t på framställning af tillverkaren och
efter vederbörandes hörande för fabriken meddela de förändrade bestämmelser,
som af omständigheterna kunna påkallas.
c) Senast den 1 oktober 1905 skall tillverkare till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ingifva ritningar till de stängsel och vaktstugor
samt beskrifning å de galler och nät, som vid fabriken erfordras, jämte
kostnadsförslag samt förklaring, till hvilket pris han är villig utföra
arbetet. Till ledning vid förslagens bedömande skall han därjämte ingifva
den i 15 § omförmälda beskrifning öfver fabriken med tillhörande
planritning, försedd med öfverkontrollörens intyg om verkställd
besiktning. Efter infordrande af yttrande från öfverkontrollör
och en i byggnadsfrågor och ortens pris förfaren person har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande att med eget utlåtande insända handlingarna
till Kungl. Maj:t, som beslutar i ämnet. Vill tillverkaren ej utföra arbetet
till det pris, Kungl. Maj:t bestämmer, skall arbetets utförande utbjudas
på entreprenad.
d) För det i 14 § omförmälda ändamål må redan befintligt, före
år 1905 till förvaring af socker användt magasin, äfven om det icke
anses ligga i fabrikens närhet, fortfarande begagnas, för så vidt det
icke är beläget på längre afstånd än eu kilometer från fabriken.
48 §.
Vill tillverkare, att socker, som före den 1 september 1906 tillverkats
eller förtullats, efter nämnda dag skall kvarligga inom fabrikens område,
göre före den 1 augusti 1906 anmälan därom hos Kungl. Maj:ts
28
Riksdagens Skrifvelse N:o 178.
befallningshafvande, som förordnar förste kontrollör och kontrollörer att,
mot arfvode enligt 25 §, utöfva bevakning vid fabriken, sätta sockret
under kronans lås och i vissa fall, på sätt här nedan sägs, bestämma
detsamma till vikt och amendement. Härvid iakttages följande:
a) Socker, som är eller före utgången af augusti månad blir färdigt
till förbrukning, sättes den 31 augusti under kronans lås och må af
tillverkaren uttagas utan erläggande af den skatt, som i denna förordning
stadgas.
b) Råsocker sättes den 31 augusti under kronans lås. Under
september månad äger tillverkaren att i mån af behof häraf för raffinering
vid egen fabrik eller försändning till annan fabrik uttaga större
eller mindre partier, som till vikt och rendement bestämmas, på sätt i
mom. e och g sägs. Det råsocker, som den 1 oktober finnes kvar, skall
omedelbart på enahanda sätt till vikt och rendement bestämmas.
c) Den 29, 30 och 31 augusti får smältning af socker ej äga
rum inom raffinaderi. Det socker, som ännu den 31 augusti är under
arbete, bestämmes till vikt och rendement enligt mom. e, f och g.
d) Efter hand som det i mom. b och c omförmälda socker till
vikt och rendement bestämmes, skall tillverkaren i vederbörande räkenskap
föras till godo den utrönta mängden af rendementssocker med
därå belöpande skatt enligt 1 § eller ock må, där tillverkaren det
begär, detsamma tillgodoföras tillverkare vid annan fabrik.
e) Vid den i mom. b och c omförmälda inventering uppväges
sockret, dock att, där sockret är packadt i kolli med lika vikt, räkning
af antalet kolli och pröfvägning af två på hundradet må vara tillfyllest,
därest ej anledning1 finnes till antagande, att sockrets vikt ej uppgår
till den uppgifna.
f) Vid inventering af sådana sockerprodukter, som förvaras å
fasta reservoarer och kärl, utröues vikten genom mätning och bestämmande
af specifika vikten.
g) Vid inventering uttages ur hvarje likartad! parti prof, därvid i
intet tall ett prof må representera mer än femtiotusen kilogram. De
uttagna profven underkastas kemisk undersökning, hvarvid sockerhalten
bestämmes genom polarisation samt askhalten utrönes genom profvets
inaskning med svafvelsyra, hvarefter rendementet bestämmes genom att
från polarisationen afdraga fem gånger askhalten. Härefter uträknas
ior hvarje parti den vikt rendementssocker det innehåller. För verkställande
af den kemiska undersökningen äger förste kontrollören att
på statens bekostnad anlita biträde af sakkunnige.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.