Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af dess justitieombudsmans framställning angående förändrad lagstiftning rörande verkställighet af icke laga kraft ägande utslag i brottmål.

1905-03-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1905:45, Skrifvelse till Konungen, i anledning af dess justitieombudsmans framställning angående förändrad lagstiftning rörande verkställighet af icke laga kraft ägande utslag i brottmål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

1

N:o 45.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 mars 1905.

— _ — — Andra Kammaren den 28 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dess justitieombudsmans

framställning angående förändrad lagstiftning

rörande verkställighet af icke laga kraft ägande

utslag i brottmål.

(Lagutskottets utlåtande n:o 18.)

Till Konungen.

I anledning af framställning från justitieombudsmannen har innevarande

års Riksdag till behandling upptagit frågan om förändrad lagstiftning

rörande verkställighet af icke laga kraft ägande utslag i brottmål.

Enligt nuvarande bestämmelser är möjlighet att verkställa brottmålsdomar,

hvilka icke vunnit laga kraft, beredd i allmänhet endast för

de fall, då någon blifvit dömd till straffarbete på viss tid eller till fängelse

och skall hållas häktad i afbidan därå, att det öfver honom fällda utslag

vinner laga kraft. Uti hvad sålunda är stadgadt, bör enligt Riksdagens

åsikt ändring ske i skilda hänseenden.

Det förhållande, att af domstol ådömdt arreststraff icke kan efter

samma grunder som fängelsestraff och straffarbete på viss tid verkställas

före besvärstidens utgång, föranleder beaktansvärda olägenheter; och till

afhjälpande af dessa bör, synes det Riksdagen, bestämmas, att af domstol

ålagdt frihetsstraff af disciplinär natur skall beträffande verkställighet före

besvärstidens utgång likställas med fängelsestraff och viss tids straffarbete.

Bill. till Rikscl. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Haft. (N:is 45—54). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

Äfven den omständigheten att straffdom öfver å fri fot vistande eller

förut häktad och genom domen å fri fot försatt person lagligen icke kan

befordras till verkställighet, förrän domen vunnit laga kraft, har medfört

olägenheter, dels från synpunkten af det allmännas omedelbara intresse,

emedan det tillfälle att afvika, som under besvärstiden yppar sig för den

dömde, i många fall gör straffverkställigheten förenad med ökadt besvär

för myndigheterna och med svårigheter, hvilka ej alltid kunna öfvervinnas,

och dels med hänsyn till den dömde, i det att han icke, såsom

bort, erhållit tillfälle att så snart som möjligt aftjäna det af honom förskyllda

straffet. Af dessa skäl synes Riksdagen tillämpning böra ske å

person, som vistas å fri fot, af den i fråga om häktad person fastställda

ordning, att den dömde antingen omedelbart efter en före besvärstidens

utgång afgifven nöjdförklaring, eller, om han under nämnda tid hvarken

afgifvit dylik förklaring eller anfört besvär, ofördröjligen efter besvärstidens

utgång börjar aftjäna honom ådömdt frihetsstraff å viss tid, utan

hinder af besvär, hvarigenom åklagare eller målsägande må hafva dragit

målet under högre rätts pröfning. I samband med detta uttalande vill

Riksdagen fästa uppmärksamheten på en praxis, hvilken vid sidan af lagen

af det praktiska lifvets kraf tvingat sig fram i Stockholm. Där lärer nämligen

sedan flera år tillbaka praktiserats, att sedan, genom utslag af

rådhusrätten, häktad person blifvit fälld till urbota straff, men icke ansetts

kunna längre i häkte hållas, skriftligt besked om straffets ådömande

m. m. omedelbart af rådhusrätten öfversändes till öfverståthållareämbetet,

hvilket ämbete, i händelse åklagare och målsägande därå tecknat förklaring,

att de äro med utslaget nöjde, delgifver den fällde, innan han

ur häktet frigifves, berörda besked och, om jämväl denne förklarar sig

nöjd, genast om straffets verkställighet förordnar.

Samma skäl, som tala för ett utsträckande af verkställigheten i fråga

om utslag, hvarigenom frihetsstraff på viss tid ådömts, torde äfven äga

eu viss tillämplighet i fråga om sådana utslag, hvarigenom endast bötesstraff

ådömts. Det må jämväl framhållas, att redan gällande lag i vissa

fall medgifver eu mer eller mindre fullständig verkställighet af icke laga

kraft ägande bötesutslag, i hvilket afseende hänvisas till 6 § i lag om

hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa

delar af rättegångsbalken af den 14 juni 1901, till nådiga förordningen

den 13 februari 1776, § 14, där det stadgas, att öfverståthållareämbetets

utslag i polismål genast må gå i fullbordan, oaktadt besvär anföras, samt

till nådiga förordningen angående förändrade föreskrifter i afseende på

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 45.

3

fullföljden af polismål den 30 april 1844 § 2. I åtskilliga städer lär

det ock vara brukligt, att då en person ådömts böter och såväl denne

som åklagaren och målsäganden med utslaget förklarar sig nöjd samt

den bötfällde befinnes sakna tillgång till böternas fulla gäldande, vederbörande

myndighet, utan att afvakta besvärstidens utgång, om förvandlingen

och straffets verkställighet förordnar.

Om än vägande skäl synas tala för en utsträckt verkställighet äfven

af icke laga kraft ägande utslag, hvarigenom böter ådömts, anser dock

Riksdagen, att frågan därom tarfvar en grundligare utredning än som

hittills kommit densamma till del.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer Riksdagen, det täcktes

Eders Kung!. Maj:t låta utreda, under hvilka villkor utslag, därigenom

någon blifvit dömd till frihetsstraff på viss tid eller till bötesstraff, och

hvilket ej underställts högre rätts pröfning, må kunna, utan hinder af

att det ej vunnit laga kraft, befordras till verkställighet, samt låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga det förslag till lag, hvartill denna

utredning kan finnas gifva anledning.

Stockholm den 28 mars 1905.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.