Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om inskränkning i förmånsrätt för ränta ä intecknad fordran.

1905-04-13 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1905:62, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om inskränkning i förmånsrätt för ränta ä intecknad fordran.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

N:o 62.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 april 1905.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt

motion om inskränkning i förmånsrätt för ränta ä

intecknad fordran.

(Lagutskottets utlåtande n:o 47.)

Till Konungen.

Enskild motionär vid innevarande riksdag har ifrågasatt lagändring i

syfte att inskränka förmånsrätt för ränta å intecknad fordran, och Biksdagen

har funnit hans framställning beaktansvärd.

I 17 kap. 9 ^ handelsbalken stadgas, med afseende å den förmånsrätt,

som inteckning i fast egendom medför, att förmånsrätt till ränta å

intecknad gäld ej gäller för längre tid än tre år före utmätning eller

början af konkurs. Enligt 13 § utsökningslagen äger borgenär, som för

sin förfallna fordran liar inteckning i fast egendom och för betalningen

vill hålla sig allenast till egendomen, söka ägaren hos öfverexekutor i den

ort, där egendomen ligger, och om fordringen med anledning af en sådan

lagsökning fastställes till betalning ur egendomen, bär öfverexekutor tillika,

enligt hvad i 28 § utsökningslagen föreskrifves, att förordna, att egendomen

må utan föregående utmätning säljas i den ordning, som om utmätt

fast egendom stadgas. Ett sådant förordnande medför beträffande fastigheten

samma rättsverkan som om egendomen blifvit utmätt. För att för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 02.

ordnandet skall kunna meddelas erfordras icke, att det intecknade skuldebrofvet

hos öfverexekutor företes i hufvudskrift, utan det är tillräckligt,

att bestyrkt afskrift af detsamma fogas vid lagsökningsinlagan. Sedan

förordnande, hvarom i 28 § utsökningslagen sägs, meddelats, får enligt

51 § samma lag egendomens försäljning icke äga rum, förrän utslaget

vunnit laga kraft, och i 99 § utsökningslagen stadgas, att kungörelse

om auktion å fastigheten icke får utfärdas förrän det skuldebref, hvarå

borgenären sin fordran grundar, blifvit i hufvudskrift till auktionsförrättaren

aflämnadt. Någon föreskrift, som ålägger en borgenär, hvilken

hos öfverexekutor utverkat en intecknings fastställande till betalning ur

den intecknade fastigheten, att inom rimlig tid, sedan öfverexekutors beslut

vunnit laga kraft, hos vederbörande äska egendomens försäljning och

därvid förete fordringsbeviset i hufvudskrift, finnes emellertid icke. Väl

stadgas i 86 § utsökningslagen, sådant detta lagrum lyder enligt lagen

den 10 juli 1899, att om borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär

anstånd med betalningen, målet ej må därigenom uppehållas utöfver sex

månader från den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 §

utsökningslagen omförmälda handlingar — dom, utslag eller auktionsprotokoll,

på grund hvaraf utmätning äskats, äfvensom, där fordran är

på skuldebref eller annat skriftligt fordringsbevis grundad, fordringsbeviset

i hufvudskrift — samt att, om anståndet fortfar vid utgången

af nämnda tid, ansökningen är förfallen och verkställd utmätning skall

återgå. Men 86 § afser, såsom sålunda synes, blott det fall, att borgenär

sökt utmätning, hvarmed icke kan i förevarande hänseende likställas

den händelse, att borgenär hos öfverexekutor begärt intecknings

fastställande till betalning ur fastigheten, därvid, såsom ofvan nämnts,

fordringsbeviset icke ens behöfver företes i hufvudskrift. Att 86 § utsökningslagen

icke åsyftar sistnämnda fall framgår äfven däraf, att ifrågavarande

stadgande i dess nuvarande lydelse tillkom i sammanhang med

lagstiftningen angående statens ersättningsskyldighet i vissa fall för skada,

som förorsakats af ämbets- och tjänsteman. Med lagförändringen af den

10 juli 1899 beträffande 86 § utsökningslagen afsågs sålunda hufvudsakligen

att förhindra, att utmätningsman, därigenom att utmätningsärenden

i följd af lämnadt betalningsanstånd kunde uppehållas under obegränsad

tid - såsom enligt förut gällande rätt kunde ske — frestades

att begagna sig af inlämnade fordringsbevis eller i hans vård befintliga

utmätta föremål. Beredande af skydd mot borgenärers försök att obehörigen

använda verkställighet blott för vinnande af ökad säkerhet i gäl
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

(lenärens egendom lärer man vid berörda lagändring icke hafva liaft i sikte.

Möjligen torde dock åt stadgandet '' i 86 § ntsökningslagen analogi vis

kunna gifvas den tillämpning, att målet icke finge vid i paragrafen

nämndt äfventyr uppehållas utöfver sex månader från den dag, då borgenär,

hvilkens intecknade fordran blifvit jämlikt 28 § ntsökningslagen

fastställd till betalning ur egendomen, efter det beslutet vunnit laga kraft,

med företeende af bevis härom samt af fordringsbeviset i kufvudskrift påkallar

fastighetens försäljning.

Men i hvarje fall kan sålunda enligt gällande rätt borgenär, som

har intecknad fordran, — genom att, sedan förordnande jämlikt 28 §

ntsökningslagen meddelats om fastighetens exekutiva försäljning, dröja

med framställande af vederbörlig begäran om sådan försäljning — bereda

sig en säkerhet för sin fordran utöfver hvad lagen afsett. Det är endast

för tiden före utmätningen, det vill säga i förevarande fall förordnandet

om fastighetens exekutiva försäljning, som ränta å intecknad gäld icke

får med förmånsrätt utgå för mera än tre år. Rättigheten att för tiden

därefter med förmånsrätt utfå ränta är icke underkastad annan inskränkning

än den, som följer af stadgandena i utsöknings- eller konkurslagen

eller af de allmänna preskriptionsbestämmelserna.

Att detta förhållande är eu oegentlighet och kan leda till betänkliga

rubbningar i fastighetskrediten synes uppenbart. Riksdagen anser, att

det är af största vikt, att intecknings väsendet jämte hvad därmed sammanhänger

är ordnadt så, att den säkerhet eu inteckning erbjuder kan

med stöd af ett vid inteckningens belånande erhållet gravationsbevis och

behöriga uppgifter om fastighetens värde åtminstone tämligen noggrant

beräknas. En tillfällighet af sådan art som den ofvan anmärkta bör ej

äga någon betydelse med afseende å förmånsrättens utsträckning. Ändamålet

med förmånsrätten för ränta för tiden efter utmätning eller början

af konkurs är tydligen att skydda borgenären under den tid, som skäligen

kan antagas erforderlig för verkställighetens fullbordande. En borgenär

bör ej kunna på grund af stadgandets affattning utöfver hvad därmed

afsetts bereda sig en förmån på öfriga borgenärers bekostnad. Särskildt

beträffande fastigheter af större värde, i lxvilka inteckningar till betydande

belopp finnas fastställda, är det af stor praktisk betydelse, om en

borgenär på grund af inteckning ur fastigheten utfår ränta till större belopp

än hvad på förhand skäligen kunnat och behöfts i sådant hänseende

af öfrige inteckningshafvare beräknas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

8

Riksdagen anser det alltså önskvärdt, att åtgärd vidtages till afhjelpande

af ifrågavarande ©lägenheter, som ju förefinnas äfven till exempel

med afseende på intecknad aflcomsträtt; och får 1 liksdagen i anledning

häraf anhålla, det täcktes Eders Ivungl. Maj:t taga under öfvervägande,

hvilka förändrade stadganden med afseende å förmånsrätt för ränta å intecknad

fordran må vara erforderliga till förekommande däraf, att sådan

ränta kan vid exekutiv försäljning af fastighet ur densamma med förmånsrätt

uttagas till belopp, som äfventyra efterföljande inteckningshafvares

rätt ocli därmed sätta fastighetskrediten i fara, samt för Biksdagen

framlägga det förslag i detta hänseende, hvartill förhållandena kunna

gifva anledning.

Stockholm den 13 april 1905.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.