Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag angående medling i arbetstvister, dels ock en med föranledande af propositionen väckt motion.

1906-05-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1906:128, Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag angående medling i arbetstvister, dels ock en med föranledande af propositionen väckt motion.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 128.

N:o 128.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1906.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.

Maj.-ts proposition med förslag till lag angående medling

i arbetstvister, dels ock en med föranledande af

propositionen väckt motion.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 7.)

Till Konungen.

Genom proposition, n:o 84, af den 9 mars 1906 har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bifogadt

förslag till lag angående medling i arbetstvister.

I likhet med Riksdagens förut och Eders Kungl. Maj ds nu

gjorda uttalanden anser Riksdagen det vara uppenbart, att behof

förefinnes af ett statens ingripande i ändamål att bidraga till förekommande

eller lösande af tvister emellan arbetsgivare och arbetare.

Nu ifrågavarande lagförslag kan väl ingalunda ensamt anses tillräckligt

för att verka till lösning af uppkommande arbetskonflikter;

det lärer icke kunna förväntas erhålla nödig effektivitet utan i förening

med särskilda bestämmelser såväl om arbetsgivare- och arbetareorganisationernas

rättsliga ställning som äfven om rättsligt bindande

arbetsaftal. Enligt Riksdagens uppfattning hade det alltså

varit högeligen önskligt, att dessa frågor samfälldt redan nu kunnat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 128.

5

vinna sin lösning, men har Riksdagen i allt fall ansett hinder ej

möta för det framlagda förslagets antagande. Behofvet af eu lag

rörande medling i arbetstvister har visat sig synnerligen trängande,

och då det föreliggande förslaget torde kunna komma att äfven

under nuvarande förhållanden verka till något gagn, har Riksdagen

ansett sig icke kunna undanskjuta denna fråga i afvaktan på den

slutliga lösningen af de ofvan omförmälda sociala spörsmålen. Då

emellertid Riksdagen förut hos Eders Kung! Maj:t påkallat utredning

af dessa frågor, anser sig Riksdagen böra i detta sammanhang

uttala önskvärdheten af att denna utredning så mycket som möjligt

påskyndas, samt att de lagförslag, som af utredningen kunna framgå,

måtte så snart ske kan och helst till nästa Riksdag framläggas.

Den viktigaste förändringen, som vidtagits i det af Eders

Kungl. Maj:t år 1903 i ämnet framlagda lagförslaget, är att tvister

mellan olika grupper af arbetare undantagits från förlikningsmannens

ingripande. Vid behandlingen inom Riksdagen af nämnda

lagförslag framställdes icke någon anmärkning mot att låta förlikningsmannens

verksamhet omfatta jämväl tvister mellan olika grupper

af arbetare, hvilka tvister ansågos till sin innebörd och sina

verkningar kunna vara fullt jämförliga med tvister mellan arbetsgivare

och arbetare. Under sådana förhållanden synas tillräckliga

skäl icke föreligga att nu utesluta berörda bestämmelse, och då i

så fall likställigheten på detta område torde kräfva, att tvister mellan

arbetsgivare inbördes, därest de kunna inverka på arbetsförhållandena,

äfven böra falla under förlikningsmannens verksamhet, har

Riksdagen, i anslutning till en i ämnet väckt motion, ansett sig

böra tillstyrka eu förändring i det nu framlagda lagförslagets 1 g i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som sålunda angivits.

Utöfver den anmärkning mot lagförslagets första paragraf,

som, enligt hvad nu nämnts, ansetts böra föranleda eu förändrad

lydelse af denna paragraf, bär Riksdagen icke funnit något att

erinra emot den föreslagna lagens bestämmelser.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen

anmäla, att Riksdagen, som icke kunnat bifalla Eders Kungl. Maj ds

ofvanberörda proposition i oförändradt skick, för sin del antagit

följande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 128.

Lag

angående medling i arbetstvister.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant

ändamål af Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman

med uppgift att verka för lösning af tvister mellan arbetsgivare

och arbetare, så ock af tvister mellan arbetsgivare inbördes

och mellan olika grupper af arbetare, för så vidt dessa tvister angå

eller hafva inverkan på arbetsförhållandena inom distriktet.

2 §•

Förlikningsman åligger:

att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena

inom distriktet;

att, i de fall och på det sätt i denna lag sägs, lämna sin

medverkan till biläggande af arbetstvister, som inom distriktet

uppstå; samt

att eljest, på anmodan, gå arbetsgivare och arbetare till

banda med upplysningar och råd i fråga om överenskommelser,

som afse arbetsförhållandet och äro ägnade att främja ett godt förhållande

mellan arbetsgivare och arbetare samt förekomma störande

afbrott i arbetet.

3 §•

Har inom distriktet uppkommit arbetstvist af den beskaffenhet,

att den medfört eller synes hota medföra arbetsinställelse af större

betydenhet, bör förlikningsmannen genom personligt besök å den

plats, där tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse

med de tvistande, göra sig noga underrättad om, hvari tvisten består,

hemställa till de tvistande att i afbidan på tvistens lösning icke

vidtaga, vidhålla eller utvidga arbetsinställelse, inbjuda dem att,

själfva eller genom utsedda ombud, å bestämd tid och plats sammankomma

till förhandling med hvarandra inför förlikningsmannen

samt söka att under dessa förhandlingar, hvilka anordnas på sätt

lämpligast synes, åvägabringa tvistens lösning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagms Skrifvelse N:o 128.

7

Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant

af någon af de tvistande, utser förlikningsmannen, efter samråd

med de tvistande och sedan tillfälle lämnats dem att afgifva förslag,

särskilda sakkunniga att med förlikningsmannen utgöra en nämnd

för medlingens utförande.

4 §•

Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt afser icke arbetstvist,

som uppstått inom näringsgren, industriell anläggning eller

arbetsföretag, där särskild förhandlings-, förliknings- eller skiljenämnd

är upprättad, med mindre de tvistande å båda sidor påkalla förlikningsmannens

mellankomst, eller förhållandena göra sannolikt, att

den särskilda nämnden icke varder för tvistens biläggande anlitad.

5 §.

Skulle i tvist, som kommit under förlikningsmans behandling,

de tvistande å endera sidan eller å båda underlåta att efterkomma

till dem af förlikningsmannen skriftligen gjord inbjudan att å bestämd

tid och ort med hvarandra sammankomma till förhandling inför

förlikningsmannen eller nämnden, skall förlikningsmannen skriftligen

meddela de tvistande, att han fortfarande är beredd att medla i

tvisten, därest hans biträde i sådant afseende påkallas. Under

fortsatt arbetsinställelse eller där förlikningsmannen eljest finner

sådant lämpligt, må lian jämväl med vissa mellantider förnya sitt

erbjudande att medla mellan de tvistande på sätt i 3 § sägs.

6 §.

De förhandlingar, som af förlikningsmannen eller nämnden

anordnas med och mellan de tvistande, skola i främsta rummet

hafva till syfte att åvägabringa en öfverenskommelse i enlighet med

anbud eller förslag, som under förhandlingarna kunna blifva framställda

från de tvistande själfva; ankommande därvid på förlikningsmannen

eller nämnden att, om och i den mån sådant kan

anses ägnadt att befordra en god lösning af tvisten, hemställa om

de jämkningar eller medgifvanden, som för ändamålet kunna synas

lämpliga.

7 §•

Kan icke på sådant sätt enighet vinnas, må förlikningsmannen

eller nämnden uppmana de tvistande att lämna en eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 128.

flera personer, hvilkas utlåtande de tvistande utfästa sig att efterkomma,

uppdrag att, efter pröfning om och i hvilken mån de från

ena eller andra sidan framkomna påståendena må vara befogade

och på livilket sätt följaktligen den föreliggande tvisten rättast bör

lösas, skilja de tvistande emellan.

8 §.

Vilja de tvistande hänskjuta saken till sådant afgörande, som

i 7 § sägs, har förlikningsmannen eller nämnden att, i den mån

sådant finnes behöfligt, söka utjämna de meningsskiljaktigheter, som

kunna uppstå i fråga om den eller de personer, åt hvilka det i

nämnda paragraf omförmälda uppdrag skall lämnas; och åligger

det förlikningsmannen särskild!, att på de tvistandes vägnar lämna

den eller dem, som blifvit utsedda, underrättelse om uppdraget samt

att i öfrigt tillhandagå med de åtgöranden, som kunna verka därtill,

att det af de tvistande önskade afgörandet må komma till stånd.

Ej må förlikningsman själf åtaga sig uppdrag, hvarom nu

är sagdt.

9 §•

Utlåtande, hvarom förmäles i 7 §, skall afgifvas skriftligen

och af detsamma ett exemplar genast och utan lösen till hvardera

sidan samt till förlikningsmannen utlämnas.

10 §.

I fråga om rättsverkan, som må tillkomma överenskommelser,

utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås eller

fattas under förhandlingar, hvilka enligt denna lag äga rum, gäller,

allt efter beslutens innehåll och det sätt, hvarpå de tillkommit, hvad

allmän lag förmår.

Omfattar utbruten tvist mera än ett distrikt, skall det åligga

de förlikningsmän, hvilkas distrikt beröras af tvisten, att, så fort

ske kan, härom äfvensom, såvidt möjligt, angående tvistens omfattning

insända underrättelse till Konungen, som förordnar förlikningsman

att i tvisten medla.

t

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse No 128.

9

12 §.

Där sådant i särskilda fall finnes lämpligt, äger Konungen

uppdraga åt annan än den jämlikt 1 § förordnade förlikningsmannen

att såsom förlikningsman medla i uppkomna arbetstvister.

13 §.

Förlikningsman skall föra dagbok angående hvad som förefaller

i de tvister, Indika blifva föremål för åtgärd enligt denna

lag. Ofverenskommelser, utfästelser eller andra beslut, som af de

tvistande ingås eller fattas, så ock utlåtande, som enligt 7 § afgifves,

skola i nämnda dagbok fullständigt intagas eller densamma biläggas.

Under hvarje kvartal skall förlikningsman till kommerskollegium

insända berättelse om sin verksamhet under det närmast

föregående kvartalet och förloppet af de tvister, som under detsamma

kommit under hans handläggning, i hvilken berättelse jämväl bör

lämnas redogörelse för upprättade förhandlings-, förliknings- och

skiljenämnders verksamhet, för så vidt förlikningsmannen härom

kunnat förskaffa sig kännedom.

Berättelsen skall genom kommerskollegiets försorg till trycket

befordras.

14 §.

Närmare föreskrifter rörande förlikningsmännens verksamhet

meddelas i instruktion, som utfärdas af Konungen.

15 §.

Angående ersättning till förlikningsman och ledamöter i sådan

nämnd, som i 3 § andra stycket afses, varder särskild! stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1907.

Stockholm den 12 maj 1906.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Riksd. Prof, 1906. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 23 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.