Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om bestämmande af tullen å maskiner och verktyg efter vikt m. m.

1906-05-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1906:129, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om bestämmande af tullen å maskiner och verktyg efter vikt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 129.

1

N:o 129.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1906

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om bestämmande af tullen å maskiner och verktyg efter

vikt m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 8.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion kar förslag framställts, att Riksdagen

måtte besluta, att tullsatsen å maskiner ock verktyg i allmänket,

för närvarande fastställd till 10 procent af varans värde, måtte bestämmas

att utgå efter vikt samt att tullen å lokomotiv, lokomobiler, explosionsmaskiner,

kylmaskiner ock kraftmotorer i allmänket måtte sättas till vissa

i motionen närmare angifna värden, beräknade per 100 kilogram.

Det lärer svårligen kunna bestridas, att vår nuvarande tulltaxa, som

upprättades i slutet af 1880- ock början af 1890-talet, lider af många och

väsentliga brister. Visserligen kafva tid efter annan sådana smärre jämkningar

vidtagits, kvilka ansetts vara oundgängligen af behofvet påkallade.

Oäfvet är dock, att med den storartade utveckling, handel ock industri här

i landet under de senaste åren tagit, man numera kar att räkna med helt

andra förhållanden på detta område än dem, som voro rådande vid tiden

för tulltaxans tillkomst; ock en närmare granskning af taxan skall otvetydigt

gifva vid handen, att densamma icke längre kan anses tillfredsställande.

Detta förhållande framträder enligt Riksdagens mening än tydligare,

om man jämför vår nuvarande tulltaxa, såväl hvad uppställning som

ock ett stort antal af dessa tullsatser beträffar, med dylika i främmande

länder.

Bih, till Riksd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Afä. 1 Rand, 24 Raft. (N:is 129-132). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 129.

Det synes alltså kunna fastslås, att den nuvarande tulltaxan icke

motsvarar de anspråk man med fog kan ställa på en principiellt genomförd

och fullt modern tulltaxa. Att detta missförhållande med nödvändighet

måste framkalla en fullständig revision af taxan, lärer få anses

uppenbart. En dylik revision klöfver dock på grund af de förarbeten,

som äro därmed förenade, en jämförelsevis lång tid. Det vill emellertid

synas, som om det ifrågavarande missförhållandet på det område, där det

onekligen framträder kraftigast, borde, oafsedt en sådan allmän revision,

snarast möjligt undanröjas. Och det kan icke förnekas, att detta gäller i

främsta rummet våra värdetullar.

Redan 1888 års tullkommitté, ehuru erkännande värdetullarnas principiella

företräde framför vikttullar, uttalade den mening, att med hänsyn

till de svårigheter att anordna en mot missbruk betryggande kontroll, som

alltid åtföljde förtullning ad valorem, vikttullarna i tillämpningen vore att

föredraga. Kommittén hade därför vid taxeförslagets utarbetande gjort

gällande den sedan lång tid tillbaka i vår tullagstiftning omfattade grundsats,

att tullsatserna skola i regeln bestämmas efter vikt, och värdetullar

föreskrifvas endast för sådana varor, med afseende å hvilka förtullning

efter kvantitet skulle möta alltför stora svårigheter eller eljest vara olämplig,

såsom då varan till följd af sin storlek eller tyngd icke kunde lätt

vägas (ex. lokomotiv och i allmänhet större maskiner) eller i sådana fall,

då det å varan nedlagda arbetet representerade ett ojämförligt större värae

än däri ingående materialier (ex. smärre och dyrbarare maskiner).

Oaktadt sålunda tullkommittén föreslog endast ett fåtal enligt kommitténs

mening oundgängligen nödiga värdetullar, torde dock med allt skäl

kunna ifrågasättas, huruvida icke tidpunkten nu är inne för en undersökning

om möjligheten att ytterligare inskränka värdetullarnas antal. Det

kan nämligen icke bestridas och har allmänt erkänts, att ett f örtullningssätt

efter värdet är förenadt med afsevärdt stora olägenheter. Den erfarenhet,

som numera vunnits på detta område, lärer ock till fullo bestyrka

riktigheten af detta påstående.

Man synes också numera på de flesta håll visa stor benägenhet att

öfvergifva principen af förtullning efter värdet och i stället ansluta sig till

den mening, som åt vikttullarna gifver ett bestämdt företräde; och granskar

man främmande länders tulltaxor, skall man finna, att i de flesta europeiska

stater den sistnämnda principen numera i allmänhet vunnit tillämpning.

För genomförande af en dylik åtgärd, eller värdetullars ersättande

med vikttullar, kräfves emellertid eu fullständig och ingående specifikation

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 129.

3

af de tullpliktiga artiklarna. Detta åter förutsätter en noggrann, på verklig

sakkunskap grundad utredning af hithörande förhållanden, hvilken lämpligast

synes böra verkställas genom Eders Kung!. Maj:ts försorg.

Hvad nu särskilt maskintullen angår, lämnas i motionen många och

talande vittnesbörd rörande de med en värdeförtullning förenade olägenheter,

och det må i detta sammanhang vidare framhållas, hurusom genom

af utländska maskinfirmor antagna agenter stora lager af maskiner införas

hit till landet till värden, motsvarande endast själfva tillverkningskostnaden.

Ätt man under sådana omständigheter vid varornas förtullning icke

kan med tullen träffa den på Araran beräknade handelsvinsten, synes ligga

i öppen dag likasom det ock är tydligt, att den svenske köparen, hvilken

direkt importerar varan, nödgas betala högre tull än utlänningen. Dessa

förhållanden innebära en oegentlighet och påkalla utan tvifvel rättelse.

Riksdagen har alltså, behjärtande frågans stora vikt och betydelse,

funnit sig böra hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning om en utredning

i ämnet.

Med hänsyn till hvad ofvan anförts rörande maskintullen äfvensom

de svårigheter, hvilka i allmänhet äro förenade med en mera utförlig

specifikation, synes emellertid den ifrågavarande utredningen böra omfatta

allenast maskiner, redskap och verktyg, såväl specificerade som ej specificerade,

jämte de artiklar, som med dessa stå i oskiljaktigt sammanhang.

Riksdagen, som slutligen anser sig böra erinra därom, att denna

framställning ingalunda innefattar någon begränsning af den utredning,

hvilken i anledning af beslutade tullförhöjningar i främmande länder begärdes

af 1903 års Riksdag, får alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl.

Maj:t, så snart ske kan, låta verkställa utredning samt för Riksdagen

framlägga förslag angående lämpligaste sättet för sådan förändring af gällande

tulltaxa, att maskiner, redskap och verktyg, såväl specificerade som

ej specificerade, såvidt möjligt blefve åsätta vikttull i stället för värdefull.

Stockholm den 12 maj 1906.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.