Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående lagstadgad - stängningstid för handelsbutiker.
1906-02-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1906:13, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående lagstadgad - stängningstid för handelsbutiker.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse Nio 13.
1
N:o 13.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 februari 1906
— — — — Andra Kammaren den 20 —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt
motion angående lagstadgad - stängningstid för handelsbutiker.
(Lagutskottets utlåtande n:o 5).
Till Konungen.
Inom Riksdagen hafva enskilda motionärer ifrågasatt meddelandet af
lagbestämmelser angående den dagliga tiden för handelsbutikers stängning.
Det nu rådande tillståndet i fråga om tiden för öppenhållande af minuthandelsbutiker
medför enligt Riksdagens åsikt afsevärda olägenheter för
såväl butikägare som deras biträden, icke blott beträffande hvilotiden utan
jämväl i afseende å tillfälle för ifrågavarande personer att förskaffa sig
intellektuell utbildning eller sådan förströelse, som tjänar att befordra deras
allmänna välbefinnande så i andligt som kroppsligt hänseende. Därför
anser Riksdagen af behofvet påkalladt, att åtgärder vidtagas för åvägabringande
af ett bättre sakernas tillstånd. I detta afseende framställer
sig såsom den närmast liggande och mest tilltalande utvägen, att sådant
skedde genom frivillig sammanslutning af dem, som af saken närmast
beröras. Men erfarenheten gifver dess värre vid handen, att en tillräckligt
omfattande sammanslutning i angifvet syfte i ej kan antagas komma till
Bill. till Biksd.Prot. 1906. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 3 Käft. (N:is 13,14). 1
2
BiJcsdagens skrifvelse N:o 13.
stånd. Vid sådant förhållande anser Riksdagen tillkomsten af lagbestämmelser
för ändamålets vinnande vara både nödig och nyttig. Några betänkligheter
mot lagstiftning i den föreslagna riktningen från synpunkten
af arbetsgifvares och arbetares själfbestämmanderätt torde desto mindre möta,
som redan från nu gällande lag bevis kunna hämtas för lämpligheten i vissa fall
af lagbestämmelser rörande användande af den personliga arbetskraften, samt,
såvidt det kunnat inhämtas, bland såväl arbetsgivare som arbetstagare inom
minuthandelsyrket det öfvervägande flertalet hyser en allvarlig önskan om lagbestämmelser
i det angifna syftet, hvadan den föreslagna lagstiftningen
endast för ett fåtal handelsidkare skulle innebära ett ingrepp i deras
personliga frihet att utsträcka arbetstiden efter behag, ett ingrepp, hvaraf
för öfrigt någon afsevärd olägenhet icke torde kunna befaras. Ej heller
från allmänhetens sida kunna, såvidt Riksdagen kan finna, några befogade
erinringar göras emot den ifrågasatta lagstiftningen, om densamma blott
anordnas så, att behörig hänsyn tages till olika förhållanden i ena eller
andra afseendet å olika orter.
Då det gäller spörsmålet, huru en sådan lagstiftning närmare bör
anordnas, framträda olika möjligheter. Riksdagen har haft sin uppmärksamhet
fästad å de lagar i ämnet, hvilka äro gällande i Tyskland och
Norge. Den tyska lagen påbjuder en ovillkorlig stängningstid för alla
butiker, utom för särskildt uppräknade fall, samt lämnar dessutom åt de
särskilda kommunerna att under vissa förutsättningar bestämma om ytterligare
inskränkning af den tid butikerna sålunda få hållas öppna. Lagen
gör också i vissa afseenden skillnad mellan samhällen med större och
mindre folkmängd. Den norska lagen åter öfverlämnar helt och hållet åt
kommunerna själfva att afgöra frågan om införande af viss stängningstid
för handelsbutiker.
Ehuru förevarande fråga har sitt hufvudsakligaste intresse för de
större stadssamhällena, där den alltjämt växande konkurrensen uppdrifver
arbetstiden, håller Riksdagen före, att det icke är lämpligt att lagstifta
uteslutande för dessa samhällen eller att öfver hufvud vid en lagstiftning
af ifrågavarande art göra åtskillnad på städer och landsbygd.
Då emellertid behofvet af viss stängningstid uppenbarligen är olika
för olika orter, synes det Riksdagen lämpligare, att, såsom i Norge, genom
lag stadgades, att på orter, där behofvet af en bestämd stängningstid för
handelsbutiker särskildt gjorde sig gällande, sådan kunde åvägabringas
genom de kommunala myndigheternas försorg. Det synes dock Riksdagen
angeläget, att en lag i nu förevarande ämne icke lämnade kommunerna
obegränsad beslutanderätt i fråga om stängningstid för handelsbutiker, utan
Riksdagens Skrifvelse N:o 13.
3
innehölle — jämte de allmänna förutsättningar, under hvilka eu obligatorisk
stängningstid för viss ort antingen i fråga om alla eller blott vissa
slag af handelsbutiker skulle kunna komma till stånd — stadgande om
vissa gränser, inom bvilka kommunens beslutanderätt finge utöfvas, och
garantier mot missbruk af densamma. Det kan eljest måhända vara att
befara, att den kommunen tillerkända beslutanderätten kan komma att utöfvas
i syfte, som icke vore därmed afsedt, eller på ett sätt, som kunde
innebära ett verkligt förtryck.
I sammanhang med en lagstiftning angående bestämd stängningstid
för handelsbutiker böra enligt Riksdagens åsikt bestämmelser meddelas om
gatuhandeln under den tid butikerna skola hållas stängda.
På grand af det anförda hemställer Riksdagen, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida och på hvilka villkor
kommun må berättigas att bestämma viss tid, under hvilken inom kommunen
belägna handelsbutiker skola hållas stängda, samt för Riksdagen
framlägga det förslag till lagbestämmelser, hvartill utredningen kan gifva
anledning, äfvensom i sammanhang därmed förslag till erforderliga ändringar
i gällande lagstiftning rörande gatuhandeln.
Stockholm den 20 februari 1906.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.