Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen om ändring eller upphäfvande af mom. 7 i kungl. bref vet den 17 oktober 1778 m. m.

1906-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1906:136, Skrifvelse till Konungen om ändring eller upphäfvande af mom. 7 i kungl. bref vet den 17 oktober 1778 m. m.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 136.

''

N:o 136.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1906.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen om ändring eller upphäfvande

af mom. 7 i kungl. bref vet den 17 oktober 1778 m. m.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 6.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:is 8 och 15.)

Till Konungen.

Uti tvenne vid riksdagen väckta motioner hafva förslag framställts

om upphäfvande eller ändring af moment 7 i kungl. brefvet till samtliga

hofrätterna af den 17 oktober 1778 angående några författningar till

förekommande af barnamord samt af andra därmed i sammanhang stående

författningsbestämmelser.

Omförmälda kungl. bref innehåller i nyssnämnda moment följande:

»7) Åt qvinna, som wil i okänd ort framföda Fostret, må i sådant upsåt

lämnas ostörd utan någons åtal eller efterfrågan om hennes person eller

tillstånd. Och anse Wi den olägenhet mindre, om på sådant sätt något

olofligt häfdande skulle döljas, än åt igenom sträng efterfrågan i dylikt

tillfälle betaga ett blödigt sinne all utwäg åt kunna dölja sin förbrytelse.

»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 136. 9

Bland bestämmelser, som tillkommit efter nyss anförda kungl. bref

och med detta äga sammanhang, märkas § 21 i Ivungl. Maj:ts förnyade

reglemente för barnmorskor den 28 november 1856 samt § 16 i kungl.

förordningen angående kyrkoböckers förande den 6 augusti 1894.

Ifrågavarande under Riksdagens pröfning bingla fråga har tillförene

varit föremål för behandling ej mindre af Riksdagen utan äfven

af såväl 1898 som 1903 års kyrkomöten, Indika aflåtit skrivelser till

Eders Kungl. Maj:t med begäran, att åtgärder måtte vidtagas för ändring

af nämnda moment.

Att nuvarande bestämmelser om rätt för barnaföderska att hemlighålla

sitt namn skall, så länge samma bestämmelse äger bestånd, medföra

stora olägenheter, torde vara gifvet.

Äfven om den ifrågavarande bestämmelsen kan antagas i ett afseende

vara ägnad att förekomma barnamord, i det att genom densamma

för häfdad kvinna beredes möjlighet att okänd framföda och i andras vård

öfverlämna barnet, samt sålunda göra sig kvitt detsamma, utan att bringa

det om lifvet, så ligger å andra sidan den faran nära, att samma bestämmelse

i ett annat afseende kan verka i en alldeles motsatt riktning.

Den är nämligen af beskaffenhet att under vissa omständigheter underlätta

fördöljandet af barnamord och kan därigenom också för en hjärtlös

eller till förtviflan bragd moder innebära frestelse till en dylik förbrytelse.

Under skydd af rättigheten att förblifva okänd kan kvinnan begifva sig

till en främmande ort, framföda sitt barn och efter tillfrisknandet jämte

barnet lämna platsen för att i sinom tid ensam återkomma till hemorten.

Barnet kan hon under resan på en annan främmande ort göra sig af

med. Ett under sådana omständigheter begånget barnamord är uppenbarligen

i långt mindre grad än andra utsatt för att blifva röj dt. Det är

icke alldeles uteslutet, att den relativa minskning i antalet barnamord,

hvilken statistiken utvisar för tiden efter 1778, i någon mån kan bero

på detta förhållande. Visst är i hvarje fall, att i församlingsböckerna

inom våra större städer icke få barn af okända mödrar finnas antecknade,

om hvilka efter deras dop aldrig någonting vidare försports, och beträffande

hvilka man rent af nödgas frukta, att de på ett eller annat sätt

bragts ur världen.

Ehuru barnamorden, sedan utfärdandet af kungl. brefvet den 17

oktober 1778, relativt sedt, varit i sjunkande, hafva emellertid samtidigt

härmed antalet barn af oäkta börd i än högre grad ökats, både absolut

och relativt. Förefintliga statistiska uppgifter äro alltför ofullständiga,

Bill. till Riksd. Prat. 1906. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 25 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 136.

för att af dem skulle med någon grad ens af sannolikhet kunna bedömas,

huruvida dessa förhållanden böra sättas i samband med tillkomsten af

det kungl. brefvet den 17 oktober 1778. Om ett dylikt samband icke dess

mindre kunde förutsättas, så ledes man till det resultatet, att nämnda

kungl. bref visserligen å ena sidan verkat eu minskning i de uppdagade

barnamordens antal, men å andra sidan åstadkommit en ännu större

ökning i antalet oäkta barn.

Bland olägenheter, som äro en följd af ifrågavarande författningsbestämmelse,

må framhållas den otillbörliga ökning i fattigvårdstungan,

som vissa kommuner få underkasta sig, i det de nödgas bekosta vård

och underhåll åt en del barn af okända mödrar. Äfven må erinras, att

tillåtelse för barnaföderska att i kyrkoböckerna antecknas såsom okänd

moder, af statistiska centralbyrån betecknats såsom en af de hufvudsakligaste

anledningarna till felaktigheter och ofullständigheter i bokföringen

angående födda och döpta.

Det torde vara uppenbart, att nuvarande bestämmelser om rätt för

barnaföderska att vara okänd i sig innebär ett intrång i det af sådan

moder födda barnets rätt.

Redan den omständigheten, att ett barn af okänd moder är utestängdt

från möjligheten att erhålla kännedom om sin härkomst, innebär för barnet

förlusten af en naturlig och betydelsefull förmån. Än större vikt

torde böra tillmätas det förhållandet, att ett barn af okänd moder är beröfvadt

hvarje möjlighet att göra gällande den rätt till arf efter moder

och mödernefränder, som på grund af lagen den 17 mars 1905 numera

tillkommer äfven oäkta barn. För att ett oäkta barns rätt till arf enligt

denna lag skall bevaras, måste nämligen anmälan om denna rätt göras

inom natt och år efter det arf fallit, och den person, som skall bevaka

barnets rätt, måste alltså äga möjlighet att inom en jämförelsevis kort tid

förskaffa sig kännedom om hvarje dödsfall, som för barnet öppnar utsikt

till arf.

Äf hvad ofvan anförts torde framgå, att mom. 7 i åberopade kungl.

bref icke bör bibehållas i sin nuvarande lydelse, i följd hvaraf en utredning

för ändring af nämnda stadgande samt de bestämmelser, som föranledts

däraf, är af behofvet påkallad.

Två intressen stå här mot hvarandra, nämligen kvinnans och barnets.

Det synes emellertid icke vara omöjligt att finna en utväg till

ändring af umbärande stadgande om rätt för barnaföderska att vara okänd,

hvarigenom såväl kvinnans som barnets intressen uti ifrågavarande hän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 136.

11

seende blefve i tillbörlig grad tillgodosedda. Skulle likväl eu ändring i nu

antydda riktning af ifrågavarande stadgande icke kunna genomföras, torde

detsamma på grund af ofvan anförda skäl böra upphäfvas.

På grund häraf får Riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kung!.

Maj:t låta utreda, om och på hvad sätt sådan ändring af mom. 7 i kungl.

brefvet den 17 oktober 1778 angående barnamord jämte andra därmed

i sammanhang stående författningsbestämmelser må kunna företagas, att

moderns namn blifver fortfarande skyddadt mot offentliggörande, men, till

upplysning och ledning i vissa uppgifna och bestämda fall, på lämpligt

sätt antecknadt, eller, där sådan! finnes ej lämpligen kunna ske, upphäfva

samma moment och bestämmelser.

Stockholm den 12 maj 1906.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.