Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 3 december 1897 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst m. m

1906-05-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1906:168, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 3 december 1897 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst m. m

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 168.

tf:0 168.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1906.

— — — — Andra Kammaren den 23 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl.

Majds proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i

förordningen den 3 december 1897 angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst m. m,

(Bevillningsutskottets betänkande n:is 1 och 17.)

Till Konungen.

I proposition den 16 sistlidne mars (n:o 91) har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att besluta, att 11, 14, 33 och 82 §§ i förordningen

den 3 december 1897 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst,

17 och 18 §§ i den vid förordningen fogade instruktion för taxeringsmyndigheterna

äfvensom de till förordningen hörande formulär till taxeringslängd

öfver inkomstbevillningen och inkomstskatten samt till längd öfver

af pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxeringen till inkomstbevillning

och inkomstskatt måtte erhålla den ändrade lydelse, som ett vid propositionen

fogadt förslag närmare utvisade.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 168.

På det att inkomstbeskattningen icke måtte komma att drabba den,

hvilken icke äger större tillgångar, än som oundgängligen fordras för fyllande

af de nödvändigaste lefnadsbehofven, beslöto Rikets Ständer vid

1859—60 års riksdag, att bevillning för inkomst af kapital eller arbete

icke skulle äga rum, när de sammanräknade årsinkomsterna däraf icke

uppginge till 400 riksdaler, äfvensom att, när samma årsinkomster icke

öfverstege 1,800 riksdaler, 300 riksdaler skulle vara fria från bevillning.

Förändring i nämnda bestämmelser gjordes senast genom 1883 års

bevillningsförordning, hvarvid det skattefria inkomstbeloppet höjdes från

400 till 500 kronor samt det dittillsvarande afdraget af 300 kronor höjdes

till 450 kronor, dock endast vid sammanräknad årsinkomst under 1,200

kronor. I öfrigt vidtogs den förändring, att inkomster öfver 1,200 kronor

men ej uppgående till 1,800 kronor (förut icke öfverstigande 1,800 kronor)

bibehöllos vid det gamla afdraget å 300 kronor.

Slutligen infördes samtidigt det ännu gällande fakultativa afdraget å

högst 200 kronor, afsedt att komma till tillämpning å orter med synnerligen

hög bostadskostnad äfvensom undantagsvis i de fall, där särdeles

ömmande omständigheter förekomma.

De nu anförda bestämmelserna från år 1883 kvarstå oförändrade.

Beträffande först den gällande fasta afdragsskalan har chefen för

finansdepartementet till det Eders Kungl, Maj:ts ifrågavarande proposition

bilagda statsrådsprotokoll anfört, att, om ock de däri gifna gränser för

skattefrihet och skattelindring år 1883 voro tillfredsställande, de allmänna

lefnadsförhållandena i riket sedan den tiden undergått en sådan förändring,

att en uppflyttning af samma gränser nu måste anses af rättvisa och billighet

påkallad. Sanningen af hvad departementschefen sålunda uttalat

lärer icke kunna jäfvas, och det torde numera ej heller vara föremål för

olika meningar, att lefnadskostnaderna under ifrågavarande period fördyrats

icke blott i städerna utan äfven å landsbygden i sådan grad, att en utsträckt

allmän lindring i bevillningen för de minsta inkomsterna vore däraf

betingad.

Särskildt det skattefria existensminimum af 500 kronor synes numera

föga stämma öfverens med ofvan anförda, af 1859—60 års Riksdag

i sammanhang med införandet af bevillningsfria afdrag i vår skattelagstiftning

gjorda principuttalande.

Utöfver den allmänna höjning af prisnivån inom landet i dess helhet,

hvilken för Eders Kungl. Maj:t framstått såsom skäl för utvidgande

af de generella af dragen, har ett annat förhållande, nämligen skiljaktigheterna

med afseende å lefnadskostnadernas storlek mellan olika orter inom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 168.

landet, synts Eders Kungl, Maj:t påkalla afdrag i mera regelbunden form

å de orter, där dessa kostnader utmärka sig såsom synnerligen höga i jämförelse

med hvad de äro inom riket i allmänhet.

Oafsedt hvilken betydelse kan tillmätas de däri anförda prisuppgifter

in. in., Lärer af den Eders Kungl. Maj:ts proposition åtföljande promemoria

angående lefnadskostnaderna å olika orter i Sverige dock framgå,

att betydande skiljaktigheter i fråga om såväl bostads- som andra lefnadskostnader

äro rådande inom landet. Då så är förhållandet, finner Riksdagen

det innebära en riktig princip, att vid bedömandet af förevarande

beskattningsfråga de små inkomsternas olika stora köpkraft å skilda orter

kommer till större beaktande än i nu gällande skattelagstiftning. Lämpligheten

af att härvid, då fråga är om mera generell nedsättning, hänsyn

tages till lefnadskostnaderna i allmänhet och ej såsom nu endast till hög

bostadskostnad synes Riksdagen tydlig.

I fråga om de af Eders Kung!. Maj:t föreslagna särskilda afdragen

vill Riksdagen uttala sin anslutning till den i det framlagda förslaget tilllämpade

grundsats, att vid bestämmandet af skattskyldigs skatteförmåga

afseende fästes vid honom åliggande försörjningsplikt af minderåriga barn.

Oaktadt Riksdagen sålunda finner Eders Kungl. Maj:ts förslag i vissa

afseenden byggd! på principer, värda beaktande och erkännande, föreligga

dock omständigheter, som måst föranleda till afslag å propositionen.

I den mån de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna

angående skattefrihet och skattelindring vid bevillning för inkomst af

kapital och arbete vunne tillämpning, skulle gifvetvis äfven en motsvarande

del af den kommunala skattebördan komma att aflyftas från vissa af de

enligt nu gällande bestämmelser till kommunerna skattskyldiga. En förskjutning

af den kommunala skattskyldigheten komme alltså att äga rum.

Till utrönande af sagda inverkan hafva på föranstaltande af Riksdagens

bevillningsutskott vissa undersökningar blifvit genom Eders Kungl.

Maj:ts försorg vidtagna. Äfven om det föreliggande undersökningsmaterialet

måste betraktas såsom i viss mån ofullständigt och ej tillräckligt omfattande,

gifver ifrågavarande utredning likväl till resultat, att inom kommuner,

där de föreslagna bestämmelserna om särskilda afdrag komme till användning

jämte den af Eders Kungl. Maj:t ifrågaställda fasta afdragsskalan,

betänkliga rubbningar vore att befara. Att de kommuner, där förhöjda

afdrag på grund af hög bostadskostnad redan äro medgifna, icke komme

att härifrån utgöra undantag, framgår af de tillgängliga uppgifterna. Inom

de tre kommuner af sistnämnda slag, hvilka utredningen omfattar, nämligen

Norra Sandsjö socken i Jönköpings län, Norbergs socken i Västmanlands

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 168.

län samt Eskilstuna stad, skulle sålunda de nu föreslagna afdragsbestämmelserna

föranledt en ökad utdebitering per fyrk resp. bevillningskrona i

Norra Sandsjö socken af 20,7 procent, i Norbergs socken af 15,7 procent

och i Eskilstuna stad af 9,9 procent.

Den inverkan, den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna fasta afdragsskalan

skulle vid tillämpning komma att utöfva å skatteförhållandena inom

kommunerna, låter sig gifvetvis bedöma med i viss mån större noggrannhet.

Resultatet af den undersökning, som i detta hänseende blifvit verkställd, utvisar

tydligt, att redan dessa fasta afdrag komme att i betydlig mån verka

till omflyttning af skattebördan inom kommunerna.

Ytterligare anser sig Riksdagen böra erinra därom, att de till prästerskapets

aflöning utgående utgifter äfvensom vissa andra allmänna afgifter,

såsom vägskatt, landstingsskatt in. fl., stå i visst förhållande till fastiglietsoch

inkomstbevillningen, hvarför vid eu reform af nu förevarande slag jämväl

detta förhållande fordrar tillbörligt beaktande.

Räckvidden af den föreslagna reformen är genom den i ämnet nu

förefintliga utredning ingalunda till fullo eller med större säkerhet fastslagen,

men såsom förut framhållits hafva undersökningarna i allt fall framvisat

sådana resultat, att Riksdagen funnit afgörande betänkligheter resa

sig mot ett bifall till Eders Kungl. Maj:ts proposition.

Därjämte synas Riksdagen vissa af de grundsatser, hvilka funnit uttryck

i det af Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget, icke böra vinna

godkännande.

I sådant hänseende vill Riksdagen fästa uppmärksamheten därå, att

förslaget — detta i likhet med nu gällande bestämmelser — icke inrymmer

möjlighet för ägare eller innehafvare af mindre fastigheter att

komma i åtnjutande af lindring i bevillningen. Riksdagen finner det emellertid

böra tagas i öfvervägande, huruvida icke vid reformering af hithörande

bestämmelser skattelindring i någon form bör söka beredas jämväl ägare

och innehafvare af mindre fastigheter, som äro i behof häraf.

Vidare vill Riksdagen erinra, att, medan enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag

i fastighet placeradt kapital sålunda icke i vidare mån än för närvarande

skulle komma i åtnjutande af någon skattelindring, däremot inkomst af

kapital, placeradt på annat sätt, skulle enligt förslaget vara likställd med

inkomst af arbete i afseende å skattefrihet och skattelindring. Riksdagen

har tillförne framhållit den i förhållande till inkomst af fastighet och kapital

lägre skatteförmågan hos inkomst af arbete. Denna olikhet synes Riksdagen

böra beaktas jämväl med afseende å fastställandet af skattelindringar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 168.

Vid det förhållande, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition

icke vunnit Riksdagens bifall, finner Riksdagen ej heller anledning att göra

något uttalande rörande det i 11 § 3 mom. framställda förslaget.

Såsom slutligt omdöme vill Riksdagen uttala, att genom det af Eders

Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget har ytterligare blifvit bestyrkt den

upprepade gånger vunna erfarenheten, att det i vår skattelagstiftning rådande

sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten

förorsakar stora svårigheter och i många fall reser oöfverstigliga

hinder för bevillningslagstiftningens reformerande i önskvärd riktning.

Den af Eders Kungl. Maj:t i 11 § 4 mom. -— hvilket moment svarar

mot det nuvarande 2 mom. — föreslagna, af unionsupplösningen betingade

ändring bör emellertid i hvarje fall vidtagas.

Riksdagen har sålunda icke kunnat bifalla Eders Kungl. Majds

ifrågavarande proposition. Dock har Riksdagen, i anledning af Eders Kungl.

Maj ds sistberörda ändringsförslag, besluti t, att 11 § 2 mom. i förordningen

den 3 december 1897 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

skall erhålla följande förändrade lydelse:

2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikalla:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,

stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar

jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 §

2 mom. b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för sådan

inkomst, som icke härflyter af rörelse eller yrke;

allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges

städer och hypoteksföreningar;

järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana

rånte- och kapital för,säkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast åt

insättare;

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för

inkomst af kapital;

d) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande

personer jämte deras betjäning:

om de icke öro svenske medborgare: för all annan inkomst än den,

som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller

erhålles genom här idkad rörelse;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 168.

om de äro svenske medborgare: för den inkomst, de åtnjuta af sin

tjänst hos den främmande makten;

e) utlänning, som här vistas för att idka studier; samt

f) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

Med anmälan härom får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes till allmän efterrättelse kungöra Riksdagens sist omförmälda beslut.

Inom Riksdagen har enskild motionär föreslagit, att Riksdagen måtte

besluta antingen att i bevillningsförordningen införa bestämmelser om huru

och efter hvilka grunder taxering bör äga rum i fråga om elektriska kraftledningar

och med dem sammanhängande beskattningsföremål, som beröra

två eller flera kommuner, eller ock att aflåta skrifvelse till Eders Kungl.

Maj:t med begäran om utredning och förslag i de ämnen motionen afser.

Enligt hvad Riksdagen inhämtat, är praxis med afseende å hithörande

beskattningsfrågor ganska skiftande och utan inre stadga. Sålunda har

inträffat, att hela inkomsten af en flera kommuner berörande anläggningför

tillgodogörande af elektrisk kraft beskattas inom den kommun, där

kraftstationen varit belägen. I andra fall åter har vid beskattningen en

uppdelning af inkomsten skett mellan den kommun, där kraften alstrats,

samt den eller de kommuner, där kraften kommit till användning, hvarvid

dock saknaden af fast fördelningsgrund tydligen gjort sig märkbar. Jämväl

har hos taxeringsmyndigheter påyrkats, att hela inkomsten skulle tagas till

beskattning inom sistnämnda kommuner.

Med hänsyn till berörda olikformighet vid taxeringen äfvensom

därtill, att taxeringar af ifrågavarande slag af rörelse i stor utsträckning

äro föremål för öfverklagande, finner Riksdagen det vara af beliofvet påkalladt,

att för vinnande af enhetlighet i fråga om de särskilda kommunernas

beskattningsrätt vissa normer fastställas till ledning för taxeringsmyndigheterna.

Ifrågavarande beskattningsdetalj synes Riksdagen ock vara

så fristående, att den bör kunna ordnas för sig. Den är emellertid af så

invecklad beskaffenhet, att för lösningen lärer erfordras jämväl teknisk

utredning i vissa afseende!], hvarför Riksdagen inskränker sig till att aflåta

eu skrifvelse i ämnet till Eders Kungl. Maj:t. Härvid vill Riksdagen

framhålla, att utredningen synes böra afse alla slag af elektriska ledningar

— alltså äfven belysningsledningar — af hvilka inom olika kommuner

beskattningsbar inkomst kan uppkomma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 168.

På grund af hvad sålunda anförts, anhåller Riksdagen, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

införande i gällande bevillningsförordning af närmare bestämmelser rörande

beskattningsort för inkomst af elektriska ledningar och därmed sammanhängande

beskattningsföremål, som beröra flera kommuner.

Stockholm den 23 maj 1906.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.