Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften, dels ock i ämnet väckta motioner.

14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1906:170, Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

1

N:o 170.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1906.

— —. — — Andra Kammaren den 22 — —•

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl.

Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande

förordning angående stämpelafgiften, dels ock i ämnet

väckta motioner.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 16 och memorial n:o 22.)

Till Konungen.

Genom proposition n:o 126 af den 18 nästlidne april liar Eders

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta, dels att 8, 9, 27 och 54 §§

i kungl. förordningen angående stämpelafgiften skulle erhålla den ändrade

lydelse, ett vid propositionen fogadt fogadt förslag utvisade, dels ock

att de i 8 och 54 §§ af förslaget införda bestämmelser angående aktieoch

lottbrefs förseende med stämpel, då sådan handling al vederbörande

bolag utfärdas, och ansvar för underlåtenhet att i sådant fall belägga

densamma med föreskrifven stämpel skulle träda i kraft den 1 juli 1906,

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 10 Sami. 1 Afd, 1 Band. 40 Höft. (N:o 170.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

men öfriga i förslaget innefattade nya eller förändrade bestämmelser

den 1 januari 1907.

I samma mån statens utgifter växa, möter ock ett oafvisligt behof

att bereda ökade tillgångar för att täcka dessa utgifter. Vid uppletande

af härför erforderliga skattekällor kan det svårligen undgå någons uppmärksamhet,

att stämpelskatten erbjuder ett synnerligen rikt fält för

uppnående af ofvan angifna mål.

Det torde till en början i detta sammanhang icke vara ur vägen

att erinra, hurusom under benämningen stämpelskatt sammanföras två

till sin natur helt olikartade afgifter, af hvilka den ena, stämpelafgiften

för statsmyndigheternas expeditioner, icke är en skatt i egentlig mening,

utan afser att ersätta staten vissa den enskilde genom det allmännas

försorg lämnade tjänster, medan den andra, stämpeln till enskilda handlingar,

är en skatt på transaktioner eller på öfverflyttning af värdebelopp

från en hand till en annan. Den förra af dessa afgifter, stämpelafgiften

för expeditioner, har sedan lång tid tillbaka här i landet varit

ganska utvecklad. Hvad åter beträffar den senare, sådan denna förut

varit anordnad, har det i öfvervägande grad varit handlingar rörande

fast egendom, som underkastats denna skatt. Detta åter sammanhänger

naturligen med den jämförelsevis ringa utveckling, vår stämpellagstiftning

undergått sedan den tid, då den fasta egendomen intog en särskilt

framskjuten ställning såsom skatteobjekt. Först på senare tider

— som bekant i sammanhang med 1894 års revision af stämpelförordningen

— har den sistnämnda af nyssomförmälda skatteformer (den

egentliga skatten) börjat användas i något mera utsträckt omfattning, då

det gällt att skaffa staten inkomster. Vårt lands numera rikt utvecklade

näringslif och icke oväsentligt ökade nationalförmögenhet torde ock till

fullo motivera ett dylikt utsträckt anlitande af stämpelskatten. Att

därvid i främsta rummet sådana handlingar, som förmedla omsättningen

af det rörliga kapitalet, böra göras till föremål för skatten, därom lära

meningarna knappast vara delade. Det har också vid föregående tillfällen

framhållits, hurusom grundtanken i en dylik beskattning vore

den, att det rörliga kapitalet, hvilket tillförde sin ägare större skatteförmåga

än den, som medföljde inkomst af arbete, och därjämte till

följd af sin natur lätt kunde undandraga sig den allmänna inkomstbeskattningen,

skulle träffas af en komplementär beskattning, då det

öfverginge från en hand till en annan eller liksom visade sig, äfvensom

att, vid utsträckande af stämpelskatten i hufvudsakligt syfte att med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

ökad beskattning träffa det rörliga kapitalet, det naturligen blefve en

liufvuduppgift att så välja de handlingar, som skulle underkastas skatten,

att syftemålet med denna i möjligaste mån uppnåddes.

Såsom för detta ändamål i främsta rummet lämpliga skatteobjekt

framträda enligt Riksdagens åsikt aktier och lottbref. Förvärfvandet af

aktier eller lottbref i bolag lärer nämligen i allmänhet kunna anses

såsom kapitalplacering.

Bland åtgärder, som borde ifrågakomma för det redan förut angifna

ändamålet, har Eders Kungl. Maj:t också föreslagit viss stämpelafgift å

aktier äfvensom å lotter i solidariska bankbolag att utgå dels vid

sådan handlings utfärdande för ökning af vederbörande bolags aktiekapital,

dels ock vid öfverlåtelse af dylik handling från en till annan

person.

Dessutom har Eders Kungl. Mai:t föreslagit viss höjning af den

allmänna lagfartsstämpeln och i sammanhang därmed viss höjning af

stämpeln i det fall, att fångeshandlingen för lagfart företes först efter

den i lag föreskrifna tid.

Rörande de sålunda ifrågasatta ändringarna i stämpelförordningen,

vill Riksdagen till en början förutskicka, att för måttet af den utsträckning,

i hvilken stämpelskatten bör komma till ökad användning, statens

behof af ökade inkomster naturligen är af afgörande betydelse.

Riksdagen vill först upptaga frågan om lagfartsstämpelns höjande

och hvad därmed står i samband.

Såsom redan blifvit sagdt, har man vid bedömande af frågan om

ökad stämpelbeskattning i främsta rummet att taga hänsyn därtill, huruvida

staten för sina utgifter är i behof af allt hvad af Eders Kungl. Maj:t

begärts. I detta afseende vill Riksdagen erinra, att Riksdagen redan

gjort ej oväsentliga nedsättningar i de äskade anslagsbeloppen. Redan

af denna anledning har den här ifrågasatta ökade stämpelbeskattningen

ansetts icke böra komma i fråga. Men härför tala äfven

andra lika tungt vägande skäl. Man synes nämligen icke utan fog

kunna påstå, att den stämpelafgift, som för närvarande utgår vid lagfart

å fång till fast egendom, är tillräckligt hög, och redan nu torde

det icke så sällan förekomma, att utvägar af hvarjehanda slag anlitas

för att undandraga statskassan densamma rätteligen tillkommande

stämpelafgift. Skulle nu en höjning vidtagas, finnes grundad anledning

befara, att dylika missbruk skulle än ytterligare tilltaga.

Vidare torde, hvad särskildt angår de mindre fastigheterna på

landet, böra ihågkommas, att det i de flesta fall är dessa slag af egen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

domar, som utgöra föremål för öfverlåtelser, äfvensom att de, på sätt inom

utskottet framhållits, åtminstone å vissa trakter af landet måhända ofta

nog flera gånger under ett och samma år byta ägare. En höjning af

stämpelafgiften skulle för dessa gifvetvis kännas betungande, och man

synes snarare böra understödja förvärfvandet i allt större omfattning

af särskildt smärre fastigheter, hvilka kunna bereda sina innehafvare en

mera själfständig och tryggad ställning. Därjämte får icke heller

förbises^ att omförmälda fastigheter i många fall äro belånade och vid

sådant förhållande redan för närvarande underkastade särskild beskattning

utöfver lagfartsstämpeln, nämligen stämpel till inteckningshandlingen

och kostnad för förnyelse af inteckningen.

Äfven om i en framtid statens behof skulle påkalla anlitandet af

den här ifrågavarande skattekällan, har Riksdagen dock under förhandenvarande

förhållanden ansett klokheten bjuda att icke vidtaga någon

höjning af lagfartsstämpeln.

Riksdagen har följaktligen icke heller kunnat biträda öfriga under

förutsättning af bifall till det förra förslaget af Eders Kung!. Maj:t

ifrågasatta höjningar.

1 samband med förslaget om lagfart sstämpelns höjande har, såsom

redan blifvit nämndt, Eders Kungl. Maj:t gjort framställning om införande

i stämpelförordningen af bestämmelser, afsedda att framkalla ett strängare

iakttagande af lagens föreskrift om skyldighet att inom viss tid efter

fånget söka lagfart; och har i sådant syfte föreslagits, att stämpelpliktigt

fång, hvarå lagfart sökes efter utgången af i lag stadgad tid,

skall beläggas med stämpel till dubbla beloppet af hvad eljest skolat utgå.

Beträffande ifrågavarande förslag vill Riksdagen till en början

erinra, att i förordningen om lagfart och börd af jord på landet den 13

juni 1800 fanns intaget ett stadgande, som erbjöd stora likheter med den

nu föreslagna bestämmelsen. I nämnda förordning föreskrefs nämligen,

att den, som försummade att inom viss tid söka lagfart, skulle bota så

mycket, som svarade emot värdet af det stämplade papper, hvarmed

köpebrefvet borde förses. Denna bestämmelse, som upphäfdes först

genom införandet af nu gällande lagfartslag, visade sig emellertid

olämplig icke allenast därigenom, att påföljden af försummad lagfartsansökan

kom att stå i relation till värdet af det fång, som skulle lagfaras,

och sålunda icke bestämdes efter graden af den felandes försummelse,

utan äfven därutinnan, att fastighetsägaren, när försummelse

en gång skett, af fruktan för bötesstraffet frestades att så länge som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

möjligt afhålla sig från att söka lagfart. Samma anmärkningar lära

ock med fog kunna göras mot Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag.

Det torde vidare ur rent principiell synpunkt icke vara lämpligt att söka

göra ett civilrättsligt stadgande, sådant som föreskriften om skyldigheten

att söka lagfart, effektivt genom påläggande af särskild beskattning, hvarom

erforderliga bestämmelser skulle intagas i stämpelförordningen. Härtill

kommer, att, såsom för öfrigt ock i statsrådsprotokollet framhålles,

det föreslagna stadgandet icke skulle äga tillämpning å de fall, då särskild

lagfartsstämpel icke ifrågakommer, eller vid ansökan om lagfart

på grund af giftorätt, arf eller skifte af bolags samfällda gods; och

det får icke förglömmas, att försummelser i fråga om lagfartsansökningar

måhända oftast förekomma vid fång, grundade på giftorätt eller

arf. Slutligen skulle ock den menliga påföljd kunna inträffa, att en

köpare, om hans fångesman uraktlåtit att inom föreskrifven tid söka

lagfart, blefve, utan att någon försummelse läge honom till last, betungad

med ej blott dubbel, utan i många fall till och med flerdubbel

stämpelskatt.

På grund af hvad sålunda anförts och då, enligt hvad Riksdagen

inhämtat, lagberedningen i sammanhang med utarbetande af förslagtill

förändrade bestämmelser angående lagfart å fång till fast egendom

ägnat nu förevarande fråga särskild uppmärksamhet, har Riksdagen ansett

sig böra afstå Eders Kungl. Maj:ts förslag jämväl i hvad det afser förhöjd

stämpelskatt vid försummad lagfartsansökning.

Gällande bestämmelser i nyss berörda afseende likasom ock i fråga

om den allmänna lagfartsstämpelns belopp skola alltså med den utgång,

Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del erhållit, bibehållas oförändrade.

Riksdagen öfvergår härefter till Eders Kungl. Maj:ts förslag,

såvidt därigenom afses införande, på sätt redan nämnts, af stämpelafgift

för aktier och lotter i solidariska bankbolag, att utgå, då dessa

handlingar utsläppas af vederbörande bolag, äfvensom vid öfverlåtelse

af dylik handling från en till annan person.

Det lider icke något tvifvel och har redan förut framhållits,

att, då det gäller att genom stämpelskatten träffa kapitalet, aktier

och lottbref intaga ett synnerligen framstående rum. Redan i sammanhang

med 1894 års revision af stämpelförordningen var införandet af

stämpel å dylika handlingar ifrågasatt, men frågan därom fick dock tills

vidare anstå. Med den stegring i statens utgifter, som sedan dess

inträdt, synes emellertid med införandet af denna skatt icke längre böra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

anstå. Om sålunda icke någon tvekan rådt därom, att äfven hos oss

sagda beskattning bör komma till användning, har Riksdagen likväl

icke kunnat i allo biträda det ifrågavarande förslaget, sådant det blifvit

af Eders Kungl. Maj:t framlagdt.

Till en början synas tillräckliga skäl icke föreligga att från den

föreslagna emissionsstämpeln undantaga aktier eller lösbref, som utfärdas

vid nya bolags bildande. Det har visserligen framhållits, att en stämpelafgift

å dylika handlingar, då ett nytt bolag träder i verksamhet till

äfventyrs i vissa fall skulle kunna kännas alltför betungande för den

företagsamhet, som är värd uppmuntran. Detsamma torde emellertid

åtminstone i många fall med ungefär lika rätt kunna sägas om sådana

redan befintliga bolag, hvilka föra en tynande tillvaro och som för

möjliggörande af en fortsatt verksamhet nödgas utsläppa nya aktier

och dymedelst öka sitt aktiekapital.

Då vidare inom den utländska stämpellagstiftningen, såvidt Riksdagen

har sig bekant, något dylikt undantag icke förekommer, har Riksdagen

ansett riktigast, att aktier och lottbref åsättas stämpel, såväl då de utfärdas

för ökning af bolags aktiekapital, dit ock bör räknas det fall, att aktieägarne

utan betalning såsom utdelning af bolaget erhålla en eller flera

aktier, som ock då de utgifvas vid nya bolags bildande. Enär den nyss

framställda anmärkningen likväl icke torde helt och hållet sakna sitt

berättigande, har Riksdagen funnit sig böra för sist omförmälda slag

af värdepapper föreskrifva en stämpelafgift till endast halfva beloppet

af stämpeln för aktier och lottbref, som eljest utfärdas; och har Riksdagen

i likhet med Eders Kungl. Maj:t ansett denna senare stämpel

böra sättas till en procent.

Beträffande särskildt de fall, att i solidariska bankbolag hufvudlottägare

vid bolagets bildande med sig förena kommanditlottägare, äro

därvid utfärdade lottbref att likställa med lottbref i nybildadt bolag och

böra således draga den lägre stämpeln. Därest åter kommanditlottägare

tillträda ett redan i verksamhet varande bolag, äro lottbref, som därvid

utfärdas, att jämställa med sådana, som utsläppas för ökning af grundfonden

eller genom tillskott af kommanditlottägare bildad särskild fond,

och böra följaktligen åsättas den högre stämpeln.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande grunden för emissionsstämpelns

beräknande har Riksdagen icke funnit något att erinra, likasom

icke heller mot de föreslagna straffbestämmelserna, såvidt de afse

denna stämpel. Den omständigheten, att stämpeln skulle komma att

träffa äfven aktier och lottbref, som utsläppas vid bildande af nya

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

bolag, synes icke påkalla någon ändring i nyss angifna afseenden. I

detta sistnämnda fall torde erfordras beläggningsstämplar å 5 öre, på

sätt Eders Kungl.. Maj:t föreslagit, därest den ifrågasatta stämpeln vid

öfverlåtelse af aktier bestämdes till en fjärdedels procent.

Vidkommande härefter! den föreslagna stämpelafgiften vid öfverlåtelse

af aktier eller banklotter liar Riksdagen ej kunnat biträda Eders

Kungl. Maj:ts proposition i denna del, dock icke därför att sådana transaktioner

skulle vara för beskattning olämpliga. Tvärtom synas dessa

slag af affärer, hvilka för öfrigt på senare tider tagit en knappast

öfverskådlig omfattning, särskildt böra komma i fråga, då det gäller att

genom en utsträckt stämpelbeskattning träffa det rörliga kapitalet. Härvid

möta emellertid ganska stora svårigheter att så anordna skatten,

att den varder fullt effektiv och att följaktligen syftemålet med densamma

uppnås.

I detta afseende kunna mot Eders Kungl. Maj:ts förslag framställas

många och befogade anmärkningar. Att utöfva en fullt verksam kontroll

öfver att denna stämpelafgift behörigen utgöres torde nämligen i så

godt som de flesta fall icke blifva möjligt. Då ett stort antal aktier äro

antingen ställda till innehafvaren eller, om de lyda på viss man, genom

transport in blanko likställda med dylika innehafvarepapper, kunna de

gifvetvis byta ägare flera gånger utan att detta förhållande i allmänhet

kan konstateras. Särskildt bör erinras, att, då dylika transporter in

blanko, i regel icke dagtecknas, transport, som skett innan stämpelskatten

trädt i verksamhet, med lätthet kan gifva anledning till åtal och att

det måhända kan vara förenadt med svårigheter att bevisa, när transporten

verkställts. Det lärer för öfrigt icke vara möjligt att under

sådana förhållanden kunna tillse, vare sig att stämpel öfver hufvud

taget varder åsatt eller, äfven om så skulle ske, att beräkningen är riktig.

Härtill kommer, att det föreslagna sättet för stämpelns beräkning är

ganska inveckladt och att, då bolag icke är skyldigt att offentliggöra

beloppet af utdelningen, svårigheter kunna uppstå, då det gäller att

bestämma stämpelbeloppet.

För öfrigt synes det icke vara riktigt att lägga utdelningen till

grund för stämpelafgiftens beräknande, ty aktiens värde lärer väl icke

enbart bestämmas efter den beslutade utdelningen, utan äfven med

hänsyn till vederbörande bolags fonder in. m. Den kapitalökning, som

faktiskt inträder genom afskrifningar och afsättningar till bolagets

fonder, skulle sålunda icke komma att träffas af den föreslagna stämpelskatten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

De anförda betänkligheterna hafva synts Riksdagen vara af den

art, att Riksdagen ansett sig icke kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts

proposition uti nu ifrågavarande del.

Då emellertid, på sätt redan blifvit nämndt, Riksdagen anser dessa

slag af affärstransaktioner böra snarast möjligt underkastas särskild

beskattning, synes böra tillses, huruvida icke till uppnående af detta

mål annan utväg än den nu ifrågasatta låter tänka sig. Riksdagen vill

i detta afseende erinra, att, då afsikten med den föreslagna stämpelskatten

torde hafva varit att träffa icke så mycket själfva öfverlåtelsen

af aktien, som fastmera de vanligen förekommande aktieaffärerna, det

för visso kunde ifrågasättas, huruvida icke köpeskillingen borde vara

den grund, efter hvilken stämpelafgiften skulle beräknas. Möjligen kunde

för sådant ändamål — i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad falhet är

exempelvis i Tyskland — föreskrifvas, att slutnota eller annan skriftlig

handling utfärdades rörande den ifrågavarande transaktionen och att

nämnda handling, genom hvilken alltså en öfverflyttning af värden från

en till annan ägde rum, skulle förses med en efter värdet af den

afslutade affären lämpad stämpel. Dylika bestämmelser påkalla emellertid

med nödvändighet förändringar äfven i gällande civillagstiftning. "V id

sådant förhållande hafva några föreskrifter i detta ämne från Riksdagens

sida icke nu kunnat fastställas, men har Riksdagen dock ansett sig böra

antyda en väg, som i berörda afseende kunde anses lämplig.

1 fråga härefter om tiden för det framlagda författningsförslagets

trädande i kraft har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att stadgandena om

aktie- och lottbrefs förseende med stämpel samt därmed sammanhängande

ansvarsbestämmelser skola träda i kraft den 1 juli innevarande år, men

öfriga i förslaget innefattade nya eller förändrade bestämmelser den 1

januari 1907.

Då det uppenbarligen är af vikt att tillse, det staten far största

möjliga inkomst af den ifrågasatta stämpelskatten, och man sålunda bör

söka förebygga, att bolag genom att tidigare än eljest skolat ske utsläppa

nya aktier eller lotter undandraga sig den ifrågavarande emissionsstämpeln,

lärer det vara välbetänkt att, på sätt Eders Kungh Maj:t

föreslagit, låta de stadganden, som röra nämnda stämpel, träda i kraft

redan under innevarande år.

De skäl, som tala för att låta föreskrifterna om stämpel å aktier

eller lotter, hvilka utsläppas i gamla bolag, träda i kraft redan under

innevarande år, gälla i hufvudsak äfven i fråga om tiden för tillämpningen

af stadgandena om stämpel å aktier och lotter i nybildade bolag;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

och har Riksdagen därför besluta, att jämväl sistnämnda bestämmelser

skola vinna tillämpning från och med den 1 juli 1906.

Inom Riksdagen har slutligen enskild motionär föreslagit ändring

af gällande stämpelförordning, dels i det syfte att rätten att genom

statskontorets försorg få stämpling af blanketter verkställd skulle upphöra

att gälla med afseende å växlar och anvisningar och i stället

medgifvas i fråga om obligationer, dels ock i syfte att beläggningsstämplar

skulle finnas att tillgå å följande nya valörer, nämligen 1 krona

20 öre, 1 krona 50 öre, 12 kronor och 30 kronor.

Den för närvarande medgifna rätten att genom statskontorets

försorg få stämpling af blanketter till växlar och anvisningar verkställd

har, såsom i motionen framhålles, haft sin betydelse uteslutande med

hänsyn till äldre bestämmelser rörande stämpelbeläggning af dylika handlingar.

Någon stämpling af växelblanketter har icke heller på åtskilliga

år verkställts genom statskontorets försorg, och något behof af dylik

stämpling torde med nu gällande bestämmelser i ämnet icke vidare

komma att yppa sig. Under sådana förhållanden kan ock otvifvelaktigt

det ifrågavarande stadgandet ur förordningen uteslutas.

Beträffande härefter motionärens förslag, att dylik rätt till stämpling

af blanketter i stället må medgifvas i fråga om obligationer, har Riksdagen

icke heller haft något att däremot erinra, då detsamma i olika

hänseenden torde kunna medföra fördelar. Och äfven om kostnaden

för stämpelns påtryckning till äfventyrs skulle ställa sig i någon mån

dyrare än tryckningskostnaden för de beläggningsstämplar, med Indika

obligationerna eljest skolat förses, torde denna ökade utgift med all

sannolikhet komma att uppvägas af den vinst, statsverket skulle erhålla

därigenom, att stämpelbeloppen inbetalades direkt till statskontoret och

således afdrag för försäljningsprovision icke komme att äga rum.

Det har ock synts riktigt, att rätt till stämpling af blanketter

medgifves äfven i fråga om aktie- och lösbref.

Vidkommande slutligen förslaget att införa nya beläggningsstämplar

å vissa af motionären angifna valörer, har äfven detta lämpligen synts

böra bifallas.

Riksdagen har alltså dels afslagit Eders Kungl. Maj:ts i förevarande

proposition gjorda framställning om ändrad lydelse af 9 § i förordningen

angående stämpelafgiften, dels ock i anledning af berörda proposition

samt en i ämnet väckt motion beslutit, att 8, 27, 32 och 54 §§ i

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 40 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

nämnda förordning skola erhålla den förändrade lydelse, som af härvid

fogade bilaga utvisas.

Tillika har Riksdagen beslutit, att de i 8 och 54 §§ införda bestämmelser

angående aktie- och lottbrefs förseende med stämpel, då

sådan handling af vederbörande bolag utfärdas, och ansvar för underlåtenhet

att i sådant fall belägga densamma med föreskrifven stämpel

skola träda i kraft den 1 juli 1906, men öfriga nya eller förändrade

bestämmelser den 1 januari 1907.

Med anmälan härom får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes till allmän efterrättelse kungöra Riksdagens här omförmälda

beslut.

Stockholm den 23 maj 190 6.

Med undersåtlig vördnad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

11

Bilaga.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt

här nedan stadgas.

A) Bouppteckning, Fideikommissbref om fast egendom, Gåfvobref,

Morgongåfvobref, Testamente och Äktenskapsförord:

B) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom: —

Aktiebref i inländskt aktiebolag skall, innan brefvet af bolaget

utgifves, förses med stämpel enligt följande grunder:

a) Aktiebref i nybildadt bolag skall förses med stämpel af 5 öre

för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda

aktie lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera aktier, af det

belopp, hvarå aktierna sammanlagdt lyda; dock att, ifall enligt bolagets

beslut för aktie skall erläggas betalning med högre belopp än det,

hvarå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre

beloppet.

b) Aktiebref, som eljest utfärdas, skall förses med stämpel af 10

öre för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda

aktie lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera aktier,

af det belopp, hvarå aktierna sammanlagdt lyda; dock att, ifall enligt

bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med högre belopp

än det, hvarå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till

det högre beloppet.

För aktiebrefs behöriga stämpelbeläggning svare ledamöterna i

bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen enligt

bolagets beslut uppdragits åt en eller flere af dem, dessa ledamöter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Anvisning

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

Lifränta — — — — — — — —■ — — — — — —--—

Lottbref i inländskt solidariskt bankbolag skall, innan brefvet af

bolaget utgifves, förses med stämpel, enligt följande grunder:

a) Lottbref i nybildadt bolag skall förses med stämpel af 5 öre

för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda

lott lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera lotter, af det

belopp, hvarå lotterna sammanlagdt lyda; dock att, ifall enligt bolagets

beslut för lott skall erläggas betalning med högre belopp än det,

hvarå lotten lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre

beloppet.

b) Lottbref, som eljest utfärdas, skall förses med stämpel af 10

öre för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda

lott lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera lotter, af

det belopp, hvarå lotterna sammanlagdt lyda; dock att, ifall enligt bolagets

beslut för lott skall erläggas betalning med högre belopp än

det, hvarå lotten lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det

högre beloppet.

För lottbrefs behöriga stämpelbeläggning svare ledamöterna i

bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen enligt

bolagets beslut uppdragits åt en eller flere af dem, dessa ledamöter.

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen:

a) helarksstämplar å 50 öre samt 1,2 5, 1,50, 2 och 3 kronor, samt

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5, 10, 15, 20, 25, 30,

40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 1,2 0, 1,5 0, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,

12, 15, 20, 25, 30^ 50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

32 §.

Stämpling af blanketter till aktiebref, lottbref och obligationer må

på därom hos statskontoret gjord ansökning verkställas genom nämnda

myndighets försorg; börande sådan ansökning vara åtföljd af blanketterna,

tvefald uppgift å dessas valörer och antalet af hvarje valör

samt penningar motsvarande det erforderliga stämpelbeloppet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 170.

13

54 §.

1. Den, som utgifter växel, anvisning, invisning, handling, som

innefattar uppdrag om inkassering af penningar och emot hvars företeende

eller afkunnande betalning fordras, kvittens, som, för inkassering

af penningar genom annan person än fordringsägaren, från en

ort till en annan försändes, eller bevis om insättning å depositionsräkning

hos bank eller bankir eller å kapitalräkning utan att därvid

förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som öfverlåter eller

till godkännande eller betalning företer å utrikes ort utfärdad växel,

anvisning, invisning, sådan handling, innefattande uppdrag om inkassering,

eller sådant kvittens, som ofvan säges, utan att handlingen är

med föreskrifven stämpel försedd, skall bota tio gånger den felande

stämpelns belopp; dock vare minsta bot fem kronor.

2. Åsidosätter någon hvad i 8 § finnes föreskrifvet om stämpelbeläggning

af aktie- eller lottbref, då det af aktiebolag eller solidariskt

bankbolag utfärdas, böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock

vare minsta bot tjugufem kronor.

3. Den obligationsutgifvare, som utlämnar obligation, utan att

därvid förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som belånar,

försäljer eller på hvad sätt det vara må öfverlåter i utlandet utgifven

obligation, utan att handlingen är försedd med föreskrifven stämpel

eller sådan påteckning af magistrat, som här ofvan under rubriken obligation

i 8 § omförmäles, skall bota tjugu gånger den felande stämpelns

belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

4. Den obligationsutgifvare, som här i riket utlämnar obligation,

som är dagtecknad före den 1 januari 1895, samt underlåter att förse

obligationen med den i 20 § föreskrifna anteckning, skall bota tjugu

gånger den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta

bot tjugufem kronor.

5. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom eller af köpe- eller

bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse

dylik handling med stadgad stämpel bota två gånger den felande

stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

6. Agent för utländsk försäkringsgifvare, som utlämnar kvittens

å premie, utan att detta är behörigen med stämpel försedt, böte för

hvarje gång sådant sker två gånger den felande stämpelns belopp; dock

vare minsta bot tjugufem kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 40 Höft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

jRiksdagens Skrifvelse N:o 170.

7. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges

godkännande af testamente, till hvilket testamentstagaren veterligen

hänsyn icke tagits vid stämpelbeiäggning af bouppteckningen

efter testamentsgifvaren och hvilket icke heller blifvit för bevakning vid

domstol företedt, att då tid för testamentsbevakning ute är och en månad

förflutit sedan godkännande erhållits förse testamentet med föreskrifven

stämpel, böte två gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta

bot tjugufem kronor.

'' 8. Där handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar

i 1, 3, 5 eller 6 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen

ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den,

hvilken såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen

eller densamma för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande

eller betalning företer, utan att belägga den med felande stämpel,

underkastad det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af

handlingen stadgade ansvar.

9. Den, som uppgift er död mans bo, men därvid uppsåtligen

döljer undan tillgång af det värde eller lämnar annan falsk uppgift af

sådan beskaffenhet, att bouppteckningen af den anledning blifvit belagd

med stämpel till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två gånger

den felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor;

och må den domstol, där bouppteckning skall ingifvas, på yrkande

vid underrätt af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal, vid

vite tillhålla den, som uppgifvit död mans bo, att med ed fästa uppgiftens

riktighet.

10. 1 de fall, hvarom sägs i denna §, följe ock skyldighet att

ersätta kronans förlust.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.