Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående beredande af fast anställning åt personer, som hos statens ämbetsverk äro på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål m. m.

1906-05-23 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1906:171, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående beredande af fast anställning åt personer, som hos statens ämbetsverk äro på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

i

i\:o m.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 maj 1806.

— — — — Andra Kammaren den 23 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående beredande af

fast anställning åt personer, som hos statens ämbetsverk

äro på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål

m. m.

(Statsutskottets utlåtande n:o 96.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion (n:o 105) har föreslagits, att

Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders

Kungl, Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i hvad mån hos statens

ämbetsverk och myndigheter personer äro på ett stadigvarande sätt

sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor utan att äga någon fast

anställning, äfvensom i anledning af denna utredning föreslå Riksdagen

erforderliga åtgärder i ändamål att jämväl dessa biträden, kvinnor såväl

som män, må i likhet med öfriga ämbets- och tjänsteinnehafvare samt

vaktbetjänte erhålla fast anställning med rätt till sjukhjälp, semester

och pension.

Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande:

»I statens ämbetsverk åtnjuta ämbets- och tjänstemännen samt

vaktbetjänte i allmänhet förmånen af ordinarie anställning med däraf

Bill. till Rilcsd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 41 Käft. (N:is 171-178.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

härflytande rättighet att ej kunna godtyckligt afskedas, att i händelse

af sjukdom eller annat laga förfall för tjänstgöring ej behöfva af lönen

afstå mer än de så kallade tjänstgöringspenningarne, att få semester

samt att erhålla pension vid afskedstagande^ Dessutom anställas visserligen

en del extra tjänstemän, som ej åtnjuta dessa fördelar. Men de

äga i stället utsikter att i mån af ledighet få befordran till ordinarie

befattning.

Det finnes emellertid i de flesta ämbetsverk en klass tjänstgörande,

som fylla en ordinarie uppgift inom verket, men ändock betraktas såsom

till och med endast privat anställda. De omnämnas oftast icke i någon

organisation eller lönestat. Någon befordran till ordinarie tjänst är för

dem utesluten. För dem sörjes icke i vidare mån, än att de erhålla

betalning för det arbete, de äro i stånd att utföra så länge hälsan

räcker. När de ofta efter flere årtiondens utslitande tjänstgöring anses

för gamla, afskedar man dem utan vidare. Jag syftar härmed på de

kvinnliga biträden, som förrätta de oundgängliga renskrifningsarbetena

inom verken och dessutom ofta användas som ett slags amanuenser

att bistå vid expeditionen och mångahanda andra sysslor af mera mekanisk

beskaffenhet, Detta är en orättvisa, som enligt min uppfattning

icke bör vidare få upprätthållas. Dessa skrifbiträdens arbete utgör en

oeftergiflig länk i ämbetsverkets funktioner. De tjänstgöra ock regelbundet

på ämbetsrummet under förmiddagarna och mången gång längre

tid än den ordinarie tjänstemannen, då de skola ordna för denne, innan

han kommer, och stöka undan efter honom, sedan han gått. De hafva

också, till skillnad från mången ordinarie tjänsteman, oftast hemarbete

på eftermiddagarna till långt inpå nätterna. Att de dessutom, nästan

undantagslöst, utmärka sig för synnerlig flit, ordningssinne och försynthet

i uppträdande, bör icke kunna annat än räknas dem ytterligare

till förtjänst. Det bör också erinras, att deras enformiga och mycket

stillasittande sysselsättning är särskildt ägnad att slita på deras hälsa,

samt att de därför äro i synnerligt behof af tillfälle att kunna begagna

sig af någon semester. De äro ock utan tvifvel i behof af pensionsrätt

vid en tidigare ålder än de manliga tjänstemännen.

Ibland aflönas visserligen dessa skrifbiträden icke direkt af staten,

utan med så kallade renskrifningspengar eller lösen för utgående expeditioner,

som uppbäres af ordinarie tjänsteman. Dessa indirekta aflöningsformer

komma dock att med tiden allt mera borttagas. Och äfven där

ett dylikt betalningssätt ännu äger rum, kan detta rättvisligen ej få af

staten tagas till förevändning för att, såsom nu sker, sätta skrifbiträdena

alldeles utom räkningen. Allraminst kan däraf hämtas anledning att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 171.

undandraga dem stöd vid sjukdom, semester ocli pension, då ju staten

icke vid bestämmandet af den ordinarie tjänstemannens renskrifningspenningar

eller expeditionslösen beräknat, att denne därvid skulle bekosta

sitt skrifbiträde äfven nämnda förmåner. Däremot bör naturligtvis den

betalning, som skrif biträden a erhålla på detta sätt, tagas i beräkning

vid bestämmandet af deras aflöningsförmåner. _

Icke heller kan från statens sida med fog invändas, att skrifbiträden

i kommunens och enskildes tjänst, för att ej tala om den stora massan

af folket, hafva en lika vansklig ställning som statens skrifbiträden nu

intaga. Utvecklingen måste ju alltmer gå i den riktningen, att stöd i

sjukdom och vid oförmåga till arbete beredes alla människor, och da

nu staten sedan gammalt härvid tagit initiativ till förmån för sina tjänstemän,

så finnes ingen rättsgrund, hvarför staten skulle göra ett undantag

för sina ringaste tjänare. .

Hvad nu sagts om kvinnliga skrifbiträden gäller äfven om biträden,

som utan fast anställning bestrida liknande sysslor, såsom kartritning,

bokföring, siffergranskning m. m. Användas för skrifgöromål eller

dylika befattningar ännu i något fall manliga biträden, så hafva dessa

naturligtvis samma rättsanspråk på förbättring af sin ställning.

Én särskild anledning till att nu uppmärksamma ifrågavarande

angelägenheter är också de pågående arbetena af den tillsatta löneregleringskommittén.

Denna kommitté har till uppgift att afgifva utlåtande

och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters

löneförhållanden samt därvid tillika taga under öfvervägande, huruvida

genom förenkling i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning

af tjänster. Med en sådan instruktion är det förklarligt, att nämnda

kommitté ej haft särskild anledning att komma in på denna sak.

Emellertid har kommittén i sina hitintills afgifna betänkande haft

uttalanden, som i viss mån beröra frågan. Kommittén anför nämligen

såsom en allmän grundsats, att det måste anses för eu misshushållning

att låta rent mekaniska arbeten, såsom renskrifning och dylikt, verkställas

af examinerade tjänstemän, samt att en dylik anordning därför

icke vidare bör äga rum, utan att allt sådant arbete bör besörjas genom

extra, oexaminerade biträden. Härigenom har kommittén ytterligare

skärpt det sakförhållandet, att detta slag af arbete skall ingå såsom en

särskild syssla i ämbetsverkens ordinarie funktioner. Men på samma

gång har kommittén skattat åt det vanliga föreställningssättet, att samma

arbete skall besörjas endast genom extra biträden.

Under åberopande af dessa skäl väckte jag vid förra årets riksdag

eu motion (n:o 164) med nedan upptagna yrkande. I ett till motio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrivelse N:o 171.

nen sedermera gjordt tillägg (n:o 279) sökte jag med utredande exempel

närmare belysa den orättvisa, godtycklighet och oreda inom de olika

ämbetsverken, som råda i fråga om dessa statstjänares anställning.

Motionen, afstyrkt af statsutskottet, afslogs af Första Kammaren,

men bifölls af den Andra.

Jag tillåter mig nu upprepa min framställning.»

Den i motionen väckta frågan, huruvida icke åt de personer,

hvilka på ett stadigvarande sätt äro hos statens ämbetsverk och myndigheter

sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor af mera mekanisk

beskaffenhet, borde beredas en fastare anställning med därmed

förenade förmåner, synes Riksdagen vara värd att tagas i öfvervägande.

Det gäller emellertid härvid att bestämma, i hvilken utsträckning dessa

biträden böra anses fylla eu ordinarie uppgift inom de särskilda ämbetsverken,

samt tillse, i hvad mån svårigheterna i följd af de i motionen

framhållna olikheterna i sättet för aflöningen må kunna öfvervinnas.

En utredning är därför erforderlig och får alltså Riksdagen med anledning

af förevarande motion anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes

låta verkställa utredning, huruvida och i hvad mån personer, som äro

hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt

sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor, må kunna erhålla någon

fastare anställning, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

denna utredning må föranleda.

Stockholm den 23 maj 1906.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.