Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af ifrågasatt inskränkning af de ordinarie häradshöfdingames tjänstledighet samt skärpta kompetensvillkor för erhållande af domareförordnande.

1906-05-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1906:188, Skrifvelse till Konungen i anledning af ifrågasatt inskränkning af de ordinarie häradshöfdingames tjänstledighet samt skärpta kompetensvillkor för erhållande af domareförordnande.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse Ko 188.

5

N:o 188.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 25 maj 1906.

— — — — Andra Kammaren den 25 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af ifrågasatt

inskränkning af de ordinarie häradshöfdingames

tjänstledighet samt skärpta kompetensvillkor för erhållande

af domareförordnande.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 10.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 5) utlåtande n:o 16.)

Till Konungen.

Uti eu inom Riksdagen afgifven motion bär framhållits önskvärdheten

af dels att de ordinarie häradshöfdingarne i långt större

utsträckning än för närvarande ägde rum själfva handlade de till

deras ämbetsbefattningar hörande ärenden, dels ock att de unga

jurister, hvilka önskade erhålla praktisk handläggning af domstolsärenden,

först efter behörigen undergången utbildning måtte berättigas

erhålla domareförordnanden.

För att erhålla kännedom om huru de faktiska förhållandena

härutinnan gestaltat sig öfver hela riket under den senast förflutna

tiden, har från Eders Kung! Maj:ts och rikets Imf rätter införskaffats

uppgifter för år 1905 dels angående den tid, hvarunder de ordinarie

häradshöfdingarne af särskilda anledningar hvar för sig åtnjutit

ledighet från domareämbetet samt angående de särskilda ämbetsförrättningar,

från hvilka de därjämte på ansökan varit befriade,

dels angående de juristers lefnadsålder, hvilka under nämnda år

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 188.

enligt hofrätternas förordnande tjänstgjort såsom landtdomare, äfvensom

angående den tid, som förflutit från det desamma aflagt juridisk

examen, till dess de erhållit sitt första landtdomareförordnande

under år 1905, dels slutligen angående de regler, liofrätterna för sig

kunde hafva fastställt i fråga om beviljande af tjänstledighet åt

landtdomare samt i fråga om förordnande af deras vikarier, särskildt

beträffande praktisk tjänstgöring såsom villkor för domareförordnande.

Utan tvifvel måste det betraktas såsom ett allvarsamt missförhållande,

att, såsom af de infordrade uppgifterna synes framgå,

hvarje häradshöfding i medeltal åtnjuter tjänstledighet under mer

än eu tredjedel af året samt att öfver hälften af de lagtima tingen

förrättas af vikarier. Uppenbarligen måste rättsskipningens kontinuitet

och säkerhet samt därmed också befolkningens aktning för

lag och rätt lida af ett dylikt tillstånd.

Visserligen får det ej förbises, att anledningarna till häradshöfdingarnes

ledighetsan sökningar ofta äro af den art, att ledighetens

beviljande måste anses påkalladt af ett verkligt behof. I

sådant afseende må erinras om nödvändigheten af tjänstledighet i

händelse af sjukdom, om liäradsköfdingarnes behof af någon tids

hvila från sitt ansträngande kall, om angelägenheten af att de unge

män, som ämna ägna sig åt domarekallet, erhålla praktisk öfning

under erfarna domares ledning, äfvensom därom att göromålen i

en domsaga kunna vara så vidlyftiga, att liäradshöfdingarne ej

kunna medhinna arbetet med mindre än att de få öfverlämna ämbetet

till en vikarie och under ledighetstiden sj kifva, ostörda af de

löpande göromålen, syssla med ett eller annat till domareämbetet

hörande arbete. Slutligen må bland sådana anledningar till ledighet

nämnas det ej ovanliga förhållandet, att liäradshöfdingarne af annat

offentligt uppdrag nödgas att under längre eller kortare tid afhålla

sig från utöfningen af sitt ordinarie ämbete.

Af de nu nämnda anledningarna äro sjukdom och offentligt

uppdrag tydligen af den beskaffenhet, att de kunna lämnas ur

räkningen. Så är däremot ej fallet med de öfriga. Hvad sålunda

till eu början liäradsköfdingarnes behof af hvila beträffar, så synes

det Riksdagen, som om detta behof för närvarande mer än skäligt

tillgodoses genom den ledighet, som beviljas liäradshöfdingarne »för

enskilda angelägenheters vårdande» äfvensom delvis »för hälsans

vårdande». Särskildt anmärkningsvärda finner Riksdagen de regler,

som Göta hofrätt och hofrätten öfver Skåne och Blekinge, enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 188. ''

7

hvad de meddelat, uppställt i fråga om den tid, hvarunder eu

häradshöfding för enskilda angelägenheter eller därmed likställd

anledning årligen må få åtnjuta tjänstledighet.

Eu inskränkning af den liäradshöfdingarne medgifna rätten

till ledighet synes Riksdagen böra kunna utan obillighet genomföras,

och håller Riksdagen före, att häradshöfding för hälsans vårdande

utan styrkt sjukdom eller eljest för enskilda angelägenheter bör

kunna erhålla ledighet från högst en tredjedel af de i domsagan

förekommande lagtima ting eller tingssammanträden samt från

häradshöfdingeämbetet i öfrigt under två eller högst tre månader.

Hvad vidare angår ledighet till följd af göromålens hopande

och vidlyftighet, anser Riksdagen, att då eu dylik ledighetsanledning

visar sig vara af mera stadigvarande beskaffenhet, sådant tyder på

att domsagan är för stor och därför bör delas. Möjligen skulle

vid ett tillfälligt hopande af göromålen i domsagorna äfven kunna

användas den utvägen att ålägga vederbörande häradshöfding att

själf hålla tingen samt till vikarien öfverlämna de öfriga ämbetsgöromål,

som ej kunna af honom själf medhinnas, hvar jämte till

beredande af lättnad i häradshöfdingarnes göromål i sådana trakter,

där ransakningar med häktade personer visat sig taga deras tid

alltför mycket i anspråk, lämpligen skulle kunna förordnas ständiga

brottmålsdomare.

Äfven om häradshöfdingarnes tjänstledighet genom åtgärder

i nu antydd riktning skulle kunna i någon mån inskränkas, så utgör

dock de unga juristernas behof af praktisk utbildning i domarekallet

i viss mån ett hinder för en dylik inskränkning. Enligt Riksdagens

mening vore det emellertid önskvärdt, om häradsrätterna kunde

befrias från att tjänstgöra som öfningsfält för det ej ringa antal

unga jurister, som nu under någon tid innehafva anställning såsom

biträden hos häradshöfding, men sedermera ej ägna sig åt domarekallet,

utan i stället blifva tjänstemän inom landsstaten eller andra

grenar af administrationen, advokater, bankmän eller dylikt. Att

åstadkomma en inskränkning af detta missförhållande utan att på

samma gång träda andra viktiga intressen för nära är utan tvifvel

en ganska svårlöst uppgift. Närmast till hands skulle möjligen

ligga att fordra längre tids tjänstgöring hos domare såsom villkor

för erhållande af domareförordnande. Därigenom skulle tillströmningen

af unga jurister till häradsrätterna aftaga och tillika vinnas

ökad garanti för att den unge domaren ägde erforderlig praktisk

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 188.

erfarenhet samt, om den förberedande tjänstgöringen måste äga

rum inom samma domsaga, önskvärd personal- och lokalkännedom.

Mot ett utsträckande af tiden för den förberedande praktiska tjänstgöringen

talar emellertid de unga juristernas berättigade fordran

att ej alltför länge nödgas ägna sig åt ett osjälfständigt och ofta

oaflönadt arbete. Någon förlängning af samma tjänstgöring torde

dock kunna genomföras, utan att detta intresse i svårare mån

kränkes. Riksdagen anser för öfrigt, att den olägenhet, som en

förlängd utbildningstid skulle medföra för de blifvande domarne,

skulle uppvägas af den väsentligt minskade konkurrensen om biträdesplatserna

från de unga juristers sida, Indika ej hafva för

afsikt att för framtiden ägna sig åt domarebanan. I detta sammanhang

må dessutom erinras, hurusom Göta hofrätt under en

längre tid såsom villkor för landtdomareförordnande fordrat minst

två års tjänstgöring såsom biträde hos häradshöfding, men för ett

par år sedan nedsatt denna tjänstgöringstid till 1 V2 år, sannolikt

i afsikt att åvägabringa likformighet i ifrågavarande afseende mellan

hofrätterna, men det synes Riksdagen, som om denna afsikt lämpligare

kunnat vinnas därigenom, att de öfriga hofrätterna fastställt

samma villkor för erhållande af domareförordnande, som Göta hofrätt

förut under eu längre följd af år fordrat.

Uppenbart är emellertid, att frågorna om inskränkning af

häradshöfdingarnes tjänstledighet samt om skärpning af domarevikariernas

kompetens kräfva ytterligare utredning, som lämpligast

kan af Eders Kung!. Maj:t åstadkommas.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla,

det Eders Kung! Maj:t täcktes, efter verkställd utredning, taga i

öfvervägande, dels huruvida icke den tjänstledighet, som de ordinarie

liäradshöfdingarne utan åberopande af laga förfall åtnjuta, må kunna

inskränkas, särskild! då fråga är om förrättande af lagtima ting

eller tingssammanträde, dels ock huruvida icke fordran på praktisk

utbildning i domarekallet såsom villkor för erhållande af häradshöfdingeförordnande

må kunna i någon mån skärpas.

Stockholm den 25 maj 1906.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.