Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 28

1906-03-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1906:28, Riksdagens Skrifvelse N:o 28

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

7

N:o 28.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 mars 1906.

— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning eif väckt

motion angående åtgärder mot t obak sförbrukning bland

ungdomen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 14.)

Till Konungen.

Enskild motionär har påkallat Riksdagens uppmärksamhet

för frågan om vidtagande af åtgärder mot ungdomens tobaksbruk

samt därvid såsom ett önskemål särskilt ifrågasatt »ett så effektivt

förbud som möjligt emot ungdomens icke blott åtkomst, utan äfven

begagnande af tobak genom såväl förbud att sälja till person af viss

ålder som ock rätt för ordningsmyndighet och uppfostrare att fråntaga

sådan person tobak, som han på annat sätt lyckats öfverkomma.»

Riksdagen har vid behandlingen af motionen icke kunnat

undgå att få ett starkt intryck af ämnets stora vikt, Att det uppväxande

släktets fysiska och psykiska hälsa är för ett folks framtid

och samhällsutvecklingen i dess helhet af den största betydelse,

lärer icke kunna bestridas, och i våra dagar göra sig på alla områden

sträfvanden gällande att härutinnan åstadkomma såvidt möjligt tillfredsställande

förhållanden. Ett ingalunda betydelselöst led i dessa

sträfvanden är enligt Riksdagens mening den i motionen framträdande

önskan att söka inskränka tobaksförbrukningen bland

ungdomen. Mer och mer torde man med läkarevetenskapens framsteg

bland dess utöfvare hafva kommit till insikt om de menliga på
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

följder med afseende å kroppsligt och andligt befinnande, som långt

drif vet begagnande af tobak såsom njutningsmedel särskilda under

uppväxtåren medför. I synnerhet torde rökandet af cigarretter,

som under den senare tiden tilltagit oerhördt-, hafva gifvit anledning

till, att önskan om lagstiftningsåtgärder mot ungdomens tobaksförbrukning

framträda Cigarrettrökningen är nämligen, enligt hvad af

sakkunnige uttalats, mera än annan- tobaksförbrukning skadlig särskildt

för unga och outvecklade personer och är tillika den form,

i hvilken tobak företrädesvis njutes af minderåriga. I landsorten

lära ock minderåriga mångenstädes redan vid mycket tidig ålder

hängifva sig åt tuggning" af snus eller tobak, hvilket naturligtvis

äfvenledes är särdeles ohälsosamt.

Det bär ofta framhållits, att ett ingripande mot det öfverhandtagande

bruket af tobak bland ungdomen främst borde hvila

på dem, som hade hand om det uppväxande släktets uppfostran

samt att genom förevarande frågas belysande vid skolundervisningen

och genom samverkan mellan skola och hem mycket borde kunna

vinnas för stäfjande af anmärkta osed.

Riksdagen häller också före, att upplysningsarbetet i förening

med tillsyn öfver skolungdomen böra vara utgångspunkter för sträfvande^

på detta område. Mycket torde kunna åstadkommas genom

ett fortskridande på de bär redan inslagna vägarne. Det synes

därför kunna ifrågasättas, huruvida icke lämpligen vissa allmänna

bestämmelser mot skolungdomens tobaksförbrukning borde utfärdas

genom stadgande i undervisningsförfattningarna eller eljest.

Men enligt Riksdagens mening är detta dock icke till fyllest

för vinnande af det åsyftade målet. Beträffande särskilt den

ungdom, som åtnjuter undervisning i folkskolan, bör ihågkommas,

att dess skolgång ofta är afslutad vid eu ålder af 12—13 år, och

att just vid denna ålder från ofvan augifna synpunkter förefinnes

särskildt behof att söka förekomma tobaksförbrukning. Skolans

uppgift uti ifrågavarande hänseende kan för öfrigt icke sträcka sig

utom ett visst område, och skolan saknar liksom hemmet möjlighet

att kunna ständigt öfvervaka efterlefnaden af ett förbud. Det synes

alltså Riksdagen uppenbart, att uppfostrarens sträfvande att såvidt

möjligt söka förekomma eller utrota ifrågavarande mer och mer

öfverhandtagande onda måste stödjas af lagstiftningen äfven utom

undervisningsförfattningarnas område. Man kan i sådant afseende

från skolans sida med skäl särskildt begära, att, då förbud utfärdas

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

9

för skolungdom att begagna tobak, lagstiftningen ej omintetgör eller

försvårar förbudets upprätthållande genom att såsom en loflig näring

tillåta, att dylika varor få fritt försäljas till samma ungdom.

Det liar blifvit för Riksdagen upplyst, hurusom ett sådant

lagstiftningens ingripande ägt rum i flera länder.

Redan nu har man också hos oss i många afseenden just

på lagstiftningens väg inskridit för värnande af barns och minderåriges

andliga och fysiska hälsa gentemot menliga sociala inflytelser.

Närmast öfverensstämmande med den förbudslagstiftning,

som skulle kunna i nu förevarande hänseende komma i fråga, äro

stadgandet i 31 § 3 mom. af förordningen angående försäljning af

brännvin, att brännvin icke får å försäljningsställe utlämnas till

minderårig, samt den i 24 § 1 inom. af förordningen angående försäljning

af vin och Öl förekommande bestämmelsen, att vin eller Öl

icke får å försäljningsställe utlämnas till minderårig, som ej fyllt

15 år. Utfärdande af ett dylikt förbud jämväl mot försäljning af

tobak synes Riksdagen så mycket hellre kunna och böra ifrågakomma,

som det äfven här gäller att bekämpa ett missbruk, hvars

skadliga verkningar äro i flera afseenden likartade och jämförliga

med dem, som förorsakas af rusgifvande drycker.

Särskild! förtjänar att framhållas, hurusom en förbudslag af

det sålunda ifrågasatta slaget säkerligen skulle göra stor nytta redan

därigenom, att dess blotta tillvaro skulle bidraga till att väcka uppmärksamhet

å de vådor, för hvilka minderårige vore utsatta genom

frestelsen att i förtid röka tobak, sporra ungdomens vårdare och

uppfostrare till att med större omsorg och kraft söka att från ungdomen

afvärja dessa faror samt åt lärares och uppfostrares bemödanden

därom gifva stödet och auktoriteten af ett bestämdt lagbud.

Att en sådan förbudslag skulle i sin mån visa sig verksam till att

åtminstone bland den spädare och därför mindre motståndskraftiga

ungdomen inskränka, om icke helt och hållet utrota, bruket af

tobak, synes höjdt öfver allt tvifvel. Kontrollen öfver eu sådan

lags efterlefnad bör väl icke blifva svårare än öfver lagstadgandet

om förbud mot försäljning af brännvin och Öl. Icke heller skulle

genom en dylik lagstiftning någons berättigade intressen komma

att trädas för nära.

Att, såsom i norsk lag skett, göra ett förbud mot försäljning af

tobak till minderårige beroende af de lokala myndigheternas beslut,

synes Riksdagen mindre lämpligt. Följden häraf skulle till äfventyrs

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 10 Sami, 1 Afd. 1 Band. 5 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 28.

kunna blifva, att förbudets effektivitet i många fall gånge förlorad.

Och principiellt riktigast är i hvarje händelse, att eu lagstiftning

af ifrågavarande beskaffenhet blifver lika gällande för hela riket.

Såsom förut anmärkts, har motionären i ämnet ifrågasatt

äfven förbud för ungdomen i allmänhet att begagna tobak samt

stadgande af rätt för ordningsmyndighet och uppfostrare att fråntaga

minderårig tobak, som han lyckats åtkomma. Detta förslag innefattar

på visst sätt ett upplifvande af en tanke, som hos oss fick

uttryck i eu författning af år 1741, däri stadgades förbud för

»ungdomen i gemen» att röka tobak vid 2 daler silfvermynts plikt

för hvarje gång, hvilket straff äfven kunde drabba föräldrar, förmyndare

och husbönder, om de gjorde sig medbrottslige genom

flathet och försummelse i tillsynen öfver författningens efterlefnad

af barn, pupiller och tjänstefolk. Den föreslagna rättigheten förvissa

vederbörande att fråntaga minderårige tobak lärer ock vara

lagstadgad på flera ställen, där man på lagstiftningens väg ingripit

i förevarande angelägenhet. Den åberopade norska lagen medgifver

sålunda, att bestämmelser kunna meddelas om att polistjänstemän

kan inskrida mot barn, som begagnar tobak på gata, landsväg eller

annan allmän plats. Riksdagen anser väl lämpligheten af motionärens

förslag i denna del kunna ifrågasättas. Vid sakens utredning

torde i allt fall samma förslag komma under öfvervägande.

Riksdagen anser följaktligen, att eu utredning af förevarande

fråga bör äga rum. Ofvan har Riksdagen särskilt ifrågasatt till

öfvervägande nya bestämmelser i skolförfattningarna samt förbud

att sälja eller utlämna tobak till minderårige. Till äfventyra skall

utredningen gifva vid handen, att äfven andra åtgärder kunna

vidtagas. Hufvudsaken är emellertid nu, att saken i hela dess vidd

kommer under ompröfning. Riksdagen får alltså anhålla, att Eders

Kung!. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, hvilka åtgärder må

kunna vidtagas till hämmande af minderåriges tobaksbruk, samt,

i den mån lösningen påkallar Riksdagens medverkan, för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill förhållandena må gifva anledning.

Stockholm den 3 mars 1906.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.