Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning rörande antagande af lag angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad.

1906-03-21 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1906:38, Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning rörande antagande af lag angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Riksdagens Skrifvelse N:o 38

N:o 38.

Uppläst och godkänd kos Första Kammaren den 20 mars 1906.

— — — — Andra Kammaren den 21 —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens

framställning rörande antagande af lag angående

förordnande af rättegångsbiträde åt häktad.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1.)

Till Konungen.

I sin till innevarande Riksdag afgifna ämbotsberättelse bär justitieombudsmannen

hemställt,

l:o) att Riksdagen måtte för sin del antaga följande

Lag

angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Äskar någon, som liålles häktad såsom misstänkt för brott, hjälp

i rättegången, och säger han sig ej själf kunna biträde anskaffa, förordne

Konungens befallningshafvande lämplig person att honom vid rätten biträda .

Kommer den, som till biträde förordnats, ej vid rannsakningen tillstädes,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

7

eller fram ställes först vid rätten begäran om biträde, varde biträde af

rätten förordnadt, om lämplig person tinnes att tillgå. Ej må den omständigheten

att biträde ej kan af rätten anskaffas utgöra hinder mot

rannsakningens företagande. Innan biträde blifvit i målet körd!, må

dock icke mot den häktades bestridande slutligt utslag af rätten meddelas.

Vill häktad ej såsom rättegångsbiträde använda den, som därtill

förordnats, äger han ej ånyo förordnande påkalla, där ej rätten finner

honom hafva giltig anledning att med den förordnade ej åtuöjas.

3 §■

Yårder häktad, som biträde erhållit, under ranssakningen lösgifven,

upphöre det för biträdet meddelade förordnande.

4 §•

Rättegångsbiträde, hvarom i denna lag sägs, njute skälig ersättning

af allmänna medel, efter ty rätten bestämmer. Beslut om sådan ersättning

gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt

besked om beslutet skall utan afgift genast tillhandahållas biträdet. I

slutliga utslaget pröfve rätten, huruvida ersättningen skall till statsverket

återgäldas, vare af sig allmän åklagare eller af enskild part. Ej må

åklagare eller målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då åtalet

blifvit utan skäl anställdt, ej heller den tilltalade, där han ej varder till

ansvar i målet dömd.

Genom denna lag göres ej ändring i hvad som förordnats uti 12 §

i lagen den 14 juni 1901 om hvad iakttagas skall i afseende å införande

af lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.

2:o) att, vid bifall till hvad sålunda blifvit under l:o) kemställdt,

Riksdagen måtte medgifva, att af det å andra hufvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter måtte utgå

den kostnad, som enligt den föreslagna lagen kan drabba statsverket.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

Det af justitieombudsmannen till Riksdagens pröfning framlagda lagförslaget

öfverensstämmer i hufvudsak med Eders Kungl. Maj:ts vid 1904

års riksdag i ämnet framställda förslag. Sedan justitieombudsmannen

uti sin ifrågavarande framställning redogjort för tillkomsten af sistberörda

förslag och dess behandling i Riksdagen samt erinrat, att den då väckta

frågan genom kamrarnas olika beslut för den riksdagen förfallit, yttrar

justitieombudsmannen, under åberopande af hvad förut anförts till stöd

för behöfiigheten af den föreslagna reformen, i hufvudsak följande: Enligt

hans uppfattning torde det icke inom den svenska straffprocessen,

sådan densamma blifvit enligt lag och rättssed bestämd, vara tillbörligen

sörjdt därför, att i gröfre brottmål den tilltalades rättmätiga intressen

blefve på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda, och särskildt torde detta

gälla för det fall, att den tilltalade vore häktad. Man finge betänka, att

det vore af vikt, att alla omständigheter, som äro till förmån för den

tilltalade, blefve under processen framhållna och vederbörligen belysta,

ej blott på det att en oskyldig ej måtte blifva dömd till ansvar och den

skyldige ej straffad hårdare än hans brott förtjänat, utan äfven på det

att rannsakningar ej måtte i onödan utdragas på längden, på det att icke

först efter klagomål i högre instans den oskyldige måtte undgå straff''

eller den skyldige få sin brottslighet riktigt bedömd, och på det att den

oskyldige verkligen måtte blifva af domstolen frikänd, så att det ej om

honom i utslaget komme att heta, att, oaktadt omständigheter och liknelser

mot honom förekommit, han ej kunnat åt saken fällas.

Sant vore väl, att om denna reform torde gälla detsamma som om åtskilliga

andra ifrågasatta partiella reformer på straffprocessens område,

nämligen att den icke kunde på ett fullt lämpligt sätt genomföras utan i

samband med eu total reform af straffprocessen i modern riktning, och

de anmärkningar, som ur denna synpunkt blifvit inom högsta domstolen

framställda mot det vid 1904 års riksdag framlagda förslaget, förtjänade

därför det allra största afseende. En reform af sist omnämnda beskaffenhet

syntes emellertid allt fortfarande ej vara att förvänta inom en öfverskådlig

framtid. Vikten och angelägenheten af att någon förändring till

det bättre vidtoges på det ifrågavarande området af straffprocessen vore

enligt justitieombudsmannens mening så stor, att man borde låta fara de

betänkligheter, som, på grund af nyss berörda omständigheter, kunde

hysas emot en partiell reform, samt tillse, hvad som under nuvarande

förhållanden lämpligen kunde åtgöras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse Isko 38.

Riksdagen har också funnit saken vara af den stora vikt och betydelse,

att densamma synts Riksdagen icke böra förfalla, utan nu i någon mån komma

till lösning; och har Riksdagen härvid icke kunnat undgå att taga hänsyn

till den omständigheten, att justitieombudsmannen, hvars verksamhet torde

hafva förskaffad honom särskild erfarenhet och insikt på detta område,

funnit sig manad att i kraft af sitt ämbete påkalla Riksdagens uppmärksamhet

för frågan. Eu lagstiftning af ofvan antydda art torde också utan

tvifvel hafva allmänna meningen för sig.

Riksdagen har emellertid ansett det vara lämpligt att framgå med

försiktighet • på den nu föreslagna vägen, och då frågan i allt fall torde

hafva sin största betydelse beträffande gröfre brott, har Riksdagen funnit

rätten för tilltalad att erhålla rättegångsbiträde böra begränsas till dem,

som hållas häktade såsom misstänkta för brott, hvarå kan följa dödsstraff

eller straffarbete, dock ej under två år, eller sålunda en begränsning till

de fall, då häktningsåtgärden är i lag ovillkorligen föreskrifven.

Början af 1 g i den föreslagna lagen skulle sålunda erhålla följande

lydelse: »Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott,

hvarå dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, efter lag följa

kan, hjälp i rättegången, och säger han sig ej själf» etc. Emot den af

justitieombudsmannen föreslagna lagens bestämmelser i öfrig! har Riksdagen

icke funnit något att erinra; och har Riksdagen i fråga om sättet,

hvarpå den kostnad, som genom antagande af ifrågavarande lag kommer

att drabba statsverket, föreslagits böra utgå, ej heller funnit anledning

till någon erinran.

Riksdagen får alltså för Eders Ivungl. Maj :t tillkännagifva,

1 :o) att Riksdagen, i anledning af justitieombudsmannens ifrågavarande

framställning, för sin del antagit följande

Lag

angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hvarå

dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, efter lag följa kan,

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 10 Sami. 1 Band. 1 Afd. 7 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse tf:o 38.

hjälp i rättegången, och säger han sig ej själ!'' kunna biträde anskaffa,

förordne Konungens befallningshafvande lämplig person att honom vid

rätten biträda. Kommer den, som till biträde förordnats, ej vid rannsakningen

tillstädes, eller framställes först vid rätten begäran om biträde,

varde biträde af rätten förordnadt, om lämplig person finnes att tillgå.

Ej må den omständigheten, att biträde ej kan af rätten anskaffas, utgöra

hinder mot rannsakningens företagande. Innan biträde blifvit i målet

hördt, må dock icke, mot den häktades bestridande, slutligt utslag af

rätten meddelas.

Vill häktad ej såsom rättegångsbiträde använda den, som dertill förordnats,

äger han ej ånyo förordnande påkalla, där ej rätten finner honom

hafva giltig anledning att med den förordnade ej åtnöjas.

3 §•

Varder häktad, som biträde erhållit, under rannsakningen lösgifven,

upphöre det för biträdet meddelade förordnande.

4 §•

Rättegångsbiträde, hvarom i denna lag sägs, njute skälig ersättning

af allmänna medel, efter ty rätten bestämmer. Beslut om sådan ersättning

gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt

besked om beslutet skall utan afgift genast tillhandahållas biträdet. I

slutliga utslaget pröfve rätten, huruvida ersättningen skall till statsverket

återgäldas, vare sig af allmän åklagare eller af enskild part. Ej må

åklagare eller målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då åtalet

blifvit utan skäl anställdt, ej heller den tilltalade, där han ej varder till

ansvar i målet dömd.

Genom denna lag göres ej ändring i hvad som förordnats uti 12 §

i lagen den 14 juni 1901 om hvad iakttagas skall i afseende å införande

af lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.

s. 11 Kontrollera mot PDF

.Riksdagens Skrifvelse N:o 38. 11

och 2:o) att, Riksdagen medgifvit, att af det å andra hufvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter må

utgå den kostnad, som enligt den af Riksdagen sålunda antagna lagen

kan drabba statsverket.

Stockholm den 21 mars 1906.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.