Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar af strafflagen, lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum, lag angående villkorlig frigifning, lag angående villkorlig straffdom samt lag angående ändracl lydelse af 1, 4, 5 och 7 §§ i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister.
1906-04-12 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1906:71, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar af strafflagen, lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum, lag angående villkorlig frigifning, lag angående villkorlig straffdom samt lag angående ändracl lydelse af 1, 4, 5 och 7 §§ i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
1
N:o 71.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 april 1906.
— — — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående ändring i vissa
delar af strafflagen, lag angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum, lag angående villkorlig
frigifning, lag angående villkorlig straffdom samt lag
angående ändracl lydelse af 1, 4, 5 och 7 §§ i lagen
den 17 oktober 1900 om straffregister.
(Lagutskottets utlåtande n:o 33.)
Till Konungen.
Genom proposition af den 2 sistlidne februari bär Eders Kung!
Maj:t föreslagit Riksdagen antaga propositionen bilagda förslag till
1) lag angående ändring i vissa delar af strafflagen;
2) lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i
enrum;
3) lag angående villkorlig frigifning;
4) lag angående villkorlig straffdom; samt
5) lag angående ändrad lydelse af 1, 2, 4, 5 och 7 §§ i lagen
den 17 oktober 1900 om straffregister.
Bill. till Riksd. Prat. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Höft. (N:is7l—79.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
De under punkterna 1, 2, 4 och 5 här ofvan omnämnda lagförslag
hafva blifvit af Riksdagen antagna, livilket Riksdagen härmed får
för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva.
Beträffande det under punkt 3 berörda lagförslag har Riksdagen
ansett den formella affattningen af 4 och 14 §§ böra undergå någon
ändring.
Riksdagen, som alltså icke kunnat i oförändradt skick godkänna
sistnämnda lagförslag, har för sin del antagit följande
Lag
angående villkorlig frigifning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Har den, som undergår straffarbete på viss tid, utstått två tredjedelar
af straffet, och utgör den tid, under hvithet straffet är verkställdt,
eller, på grund af domstols förordnande, som i 4 kap. 12 § strafflagen
sägs, skall anses verkställdt, minst två år, må, där omständigheterna
göra sannolikt, att den dömde på fri fot skall förhålla sig väl, villkorlig
frigifning med hans begifvande kunna äga rum, på sätt i denna lag sägs.
Hvad nu är stadgadt må ock å den, som undergår fängelse,
tillämpas, där fängelsetiden, till följd af förening af straff, öfverstiger
två år.
2 §■
Den, som villkorligt frigifves, vare under så lång tid, som vid
frigifningen återstår af straffet, men i hvarje fall minst ett år, underkastad
särskild tillsyn och skall under denna tid vara pliktig att icke
allenast föra ett ordentligt och ostraffligt lefverne, undvika skadligt
umgänge samt bemöda sig om utväg till försörjning på lofligt sätt,
utan äfven ställa sig till noggrann efterrättelse de särskilda föreskrifter,
som vid frigifningen eller därefter på grund af denna lag honom
meddelas.
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
3
3 §•.
Åsidosätter den frigifne något af hvad, efter ty i 2 § sagdt är,
honom åligger, kan den frihet, som honom medgifves, återkallas; och
skall han, i händelse af återkallelse, ånyo intagas i allmän straffinrättning,
för att utstå den del af straffet, som icke vid frigifningen
var verkställd.
Huru i visst fall villkorlig frihet skall till följd af ny straffdom
vara förverkad, därom stadgas i 13 §.
4 §.
Har pröfvotid, hvarom i 2 § förmärs, gått till ända, utan att
den villkorliga friheten återkallats eller den frigifne på grund af förhållande,
som till återkallelse leder, blifvit häktad, och föreligger ej
heller fall, som i 13 § sägs, vare så ansedt, som hade straffet vid frigifningen
till fullo aftjänats; dock att jämte straffet ådömd påföljd enligt
2 kap. 19 § strafflagen ej i något fall upphör före pröfvotidens utgång.
5 §.
I fråga, huruvida villkorlig frigifning medgifvas må, skall tagas
i betraktande:
beskaffenheten af brott, hvarför bestraffning ålagts, orsakerna till
brottet och omständigheterna vid detsamma;
den dömdes tidigare vandel;
uppförandet under fängelsetiden och hvad för öfrigt kan lända
till upplysning om hans sinnesriktning vid den tid, då frigifning ifrågasättes;
de
förhållanden, i hvilka den dömde skulle komma att försättas
efter frigifningen, huruvida beskydd erbjudes af enskild person, förening
eller på annat sätt, eller om ändock finnes grundad utsikt till loflig
utkomst.
6 §•
Om villkorlig frigifning förordnar Konungen.
Framställning om sådan frigifning göres hos fångvårdsstyrelsen,
som med eget yttrande öfverlämnar framställningen till Konungen.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
7 §•
För den, som villkorligt frigifves, utfärdas af fångvårdsstyrelsen
frihets]tass, däri, såvidt icke i beslutet om frigifning är annorlunda
stadgadt, honom förelägges: att begifva sig till den ort, inom hvilken
han skall äga att under pröfvotiden vistas, och efter framkomsten till
påteckning uppvisa passet hos den, som skall öfver den frigifne utöfva
tillsyn, allt i enlighet med de närmare föreskrifter, som i passet meddelas;
att hos tillsy ni ngsmann eu. göra anmälan om bostad samt ombyte
däraf; att vid påfordran inställa sig hos tillsyningsmannen samt angående
sin sysselsättning och öfriga förhållanden lämna de upplysningar, som
af denne äskas; samt att ej utan särskildt skriftligt medgifvande uppehålla
sig utom den anvisade vistelseorten.
I passet skall jämväl införas fullständig underrättelse om hvad
den frigifne i öfrigt, likmätigt 2 § eller till följd af särskild bestämmelse
i frigifningsbeslutet, skall hafva att under pröfvotiden iakttaga,
så_ ock om påföljden, därest han åsidosätter hvad honom enligt passet
åligger.
Den, som frigifves, vare pliktig att vid anfordran uppvisa passet
för polismyndighet.
8 §.
Tillsyningsman, som i 7 § sägs, vare på landet länsman och i
stad polismästare eller, där sådan ej finnes, stadsfiskal; dock må i stället
annan tjänlig person kunna för viss ort eller, därest det af frigifningsbeslut
eller eljest af omständigheterna föranledes, för visst fall af
Konungens befallningshafvande förordnas.
9 §.
Tillsyningsman har att, i den mån omständigheterna tillstädja,
vaka öfver den frigifnes uppförande och söka befordra hvad som kan
lända till hans upprättande.
Då den frigifnes sysselsättning eller andra förhållanden kräfva,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
att lian, dagligen eller tidtals, under en del af dagen uppehåller sig
utom den anvisade vistelseorten, må lof därtill af tillsyningsmannen
meddelas. Tillstånd att vistas å annan ort må ock eljest af tillsyningsman
beviljas, när giltiga skäl därtill äro, dock hvarje gång för högst
tio dagar. Sökes i sistnämnda fall tillstånd för längre tid eller begär
den frigifhe att få till annan ort afflytta, anmäle tillsyningsmannen
frågan, efter behörig utredning, hos Konungens befallningshafvande,
som i ärendet besluter. Angående lämnadt medgifvande skall i hvarje
fall å frihetspasset göras anteckning, som, därest den afser afflyttning
till annan ort, jämväl skall innehålla de af Konungens befallningshafvande
i fråga därom meddelade närmare föreskrifter.
Tillsyn bör så anordnas, att den frigifne icke onödigt störes i sin
lofliga verksamhet eller utsättes för allmän uppmärksamhet.
10 §.
Angående återkallelse af villkorligt medgifven frihet beslutes af
Konungens befallningshafvande i det län, där tillsynen utöfvas.
Anser tillsyningsman den frigifne hafva åsidosatt något af hvad
enligt 2 § honom åligger, insände till Konungens befallningshafvande
anmälan därom jämte nödig utredning. Blifver den frigifne för brott
ställd under tilltal vid domstol, varde det af tillsyningsman för Konungens
befallningshafvande tillkännagifvet.
Skulle Konungens befallningshafvande finna sådana omständigheter
vara för handen att, oaktadt den frigifne åsidosatt något af hvad
enligt 2 § honom åligger, återkallelse icke skäligen bör äga rum, kan
Konungens befallningshafvande låta tilldela honom varning.
11 §•
Afviker den frigifne från anvisad vistelseort eller gör han sig
skyldig till uppförande, som innebär våda för allmän ordning eller
säkerhet, må han häktas i afbidan på vidare förordnande. Af Konungens
befallningshafvande må sådan häktning ock eljest beslutas, där omständigheterna
finnas därtill föranleda. Polismyndighet, som verkställt
häktning enligt denna paragraf, åligger att därom sist påföljande dag
till Konungens befallningshafvande insända underrättelse.
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
12 §.
Har Konungens befallningshafvande återkallat villkorligt medgifven
frihet, och vill den frigifne söka ändring i beslutet, äger han inom
åttonde dagen efter det beslutet honom delgifvits till Konungens befallningshafvande
eller till tillsyningsman vid häkte, där han förvaras, ingifva
sina till Konungen ställda besvär. År klaganden häktad och
behöfver han biträde vid besvärens författande, foge Konungens befallningshafvande
eller tillsyningsmannen vid häktet anstalt, att det erhålles.
Besvär, som ingifvits till tillsyningsman, insände han ofördröjligen
till Konungens befallningshafvande.
Inkomna besvär åligge Konungens befallningshafvande att, så fort
ske kan, till Konungens nedre justitierevision insända tillika med de
till målet hörande handlingar.
Har den frigifne blifvit häktad, skall i fråga om beslutets verkställighet
före besvärstidens utgång i tillämpliga delar lända till efterrättelse
hvad särskild! finnes stadgadt angående verkställighet af straff,
ådömdt genom utslag, som ej vunnit laga kraft.
Konungens befallningshafvandes beslut angående varning må ej
öfverklagas.
13 §.
Varder den frigifne under pröfvotiden för brott dömd till straffarbete
eller fängelse, skall domstolen tillika förklara den villkorligt
medgifna friheten förverkad. Har han före pröfvotidens utgång blifvit
för brottet häktad, vare lag samma, ändå att han senare dömes.
14 §.
Har någon blifvit villkorligt frigifven, och har ej friheten återkallats
eller förklarats förverkad; skall, där före pröfvotidens utgång
förekommer förvandling af honom ålagda böter, den förvandling ske
oberoende af det förra straffet.
Riksdagens Skrifvelse N:o 71.
7
15 §.
De närmare föreskrifter, som för tillämpning af denna lag erfordras]
angående hvad som åligger tillsyningsman, som i 7 § sägs,
och hvad därmed har gemenskap, meddelar Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1907.
Stockholm den 12 april 1906.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.