Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner dels angående förslag till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september 1903 angående solidariska bankbolag m. m<, dels ock med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 18 september 1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
1906-04-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1906:82, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner dels angående förslag till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september 1903 angående solidariska bankbolag m. m<, dels ock med förslag till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 18 september 1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
Dokumentets text
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 82.
ft:o 82.
Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 26 april 1906.
— — — — Andra Kammaren den 25 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
propositioner dels angående förslag till lag om ändrad
lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september 1903 angående
solidariska bankbolag m. m<, dels ock med förslag
till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 18 september
1903 angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och
sparbanks konkurs.
(Sammansätta banko- och lagutskottets förslag.)
Till Konungen.
Genom särskilda propositioner n:is 21 och 22 af den 13 januari
1906 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen
bilagda förslag till lagar, nämligen genom propositionen n:o 21
förslag till
lag om ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september 1903
angående solidariska bankbolag och
lag om ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september 1903
angående bankaktiebolag
samt genom propositionen n:o 22 förslag till
lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 18 september 1903
angående solidariskt baukbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 82.
Enligt nämnda lagförelag, hvilka närmast föranledts af Riksdagens
skrifvelse den 21 mars 1905 angående förändrad organisation af den
kontroll, som af staten utöfvas öfver bankverksamheten, skulle den
befogenhet, som i nämnda afseende nu tillkommer chefen för finansdepartementet
och bankinspektören, öfverlåtas åt en särskild myndighet.
I 77 § af lagen angående solidariska bankbolag skulle sålunda införas
bestämmelser därom, att tillsyn öfver bankbolag utöfvas — utom hvad
beträffar den lokala tillsynen genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
— af en för hela riket gemensam bankinspektion.
På sätt ett Riksdagen delgifvet förslag till instruktion för bankinspektionen
och finansdepartementets bankbyrå utvisar, skulle bankinspektionen,
hvarest alla ärenden af vikt skulle behandlas kollegialt,
bestå af en bankinspektör och chef, som tillika skulle vara chef för
bankbyrån, samt fyra ledamöter, af hvilka två tillika skulle vara assistenter,
en sekreterare och en biträdande ledamot. Mot denna organisation,
som komme att tillföra bankinspektionen ökade inspektionskrafter,
har Riksdagen icke något att erinra. Af ledamöterna skulle emellertid
enligt förslaget allenast bankinspektören och den biträdande ledamoten
tillsättas af Konungen, öfriga ledamöter skulle förordnas af chefen för
finansdepartementet. Sistnämnda anordning finner emellertid Riksdagen
mindre lämplig, enär assistent och sekreterare skulle blifva medbeslutande
i en efter kollegiala grunder sammansatt myndighet. På goda
skäl har man hittills icke afvikit från den ordningen, att ledamöter hos
dylika myndigheter liksom föredragande hos andra ämbetsverk utses
af Konungen, och intet skäl finnes att i fråga om bankinspektionen
frångå denna grundsats. Den af Riksdagen nu angifna ordningen för
förordnande af ledamot i inspektionen torde föranleda några mindre
jämkningar i andra delar af instruktionen.
Riksdagen, som under angifven förutsättning icke har något att
invända mot den föreslagna lydelsen till 77 § af lagen angående solidariska
bankbolag, har beträffande öfriga föreslagna ändringar i samma
lag funnit dem i stort sedt antingen betingade af den föreslagna omorganisationen
af bankkontrollen eller ock afsedda att öka effektiviteten
hos samma kontroll. Inom Riksdagen har framhållits, att det inom
bankvärlden väckt en viss oro, att bankinspektionen, enligt förslaget,
på sätt 79 § i lagen angående solidariska bankbolag utvisar, skulle äga
utfärda kallelse till extra bolagsstämma. Det föreslagna stadgandet kan
dock näppeligen anses innebära någon utvidgning af de nu gällande
bestämmelserna i ämnet. Bankinspektionen har nämligen allenast i detta
liksom i andra fall inträdt i chefens för finansdepartementet ställe. Och
8
''Riksdagens Skrifvelse N:o 82.
då alla ärenden af vikt, däribland tillämpning af omförmälda lagrum,
skola inom bankinspektionen enligt instruktionen afgöras kollegialt af
bankinspektören och två inspektionens ledamöter, samt beslut om sammankallande
af bolagsstämma alltså icke kan fattas, utan att minst två
af de närvarande äro om beslutet ense, vill det synas, som om tillräckliga
garantier mot ett förkastadt beslut skulle förefinnas. Om också
Riksdagen därför icke kan fullt instämma uti de uttalade farhågorna
med afseende å nämnda bestämmelse, anser Riksdagen det likväl vid
instruktionens utfärdande böra tagas i öfvervägande, huruvida icke, till
häfvande af de uppkomna betänkligheterna i detta hänseende, borde för
tillämpning af förevarande lagrum uppställas fordran på enhällighet
inom bankinspektionen.
Öfriga föreslagna ändringar med afseende å såväl den centrala
som den lokala tillsynen finner Riksdagen sig kunna biträda.’
Den egentliga ändringen beträffande den lokala tillsynen innebär,
dels att det allmänna ombudets befattning med månadsrapporterna skulle
upphöra och att samma ombud i stället minst en gång i hvarje kvartal
skulle verkställa en mera ingående undersökning i vederbörande bank,
dels ock att uppdragen att vara allmänt ombud och af Konungens befallningshafvande
utsedd revisor i samma bank lämnades åt en person.
Denna reform finner Riksdagen mycket välbetänkt.]
Hvad Riksdagen nu anfört i fråga om Eders Kungl. Maj:ts förslag
till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september 1903
angående solidariska bankbolag äger jämväl sin tillämpning å Eders
Kungl. Majrts förslag till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den
18 september 1903 angående bankaktiebolag.
I anslutning till den föreslagna omorganisationen af bankkontrollen
bör naturligen därjämte, på sätt Eders Kungl. Maj:t i propositionen n:o
22 föreslagit, 1 § i lagen den 18 september 1903 angående solidariskt
bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs ändras därhän, att
i fall, då solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurs,
bankinspektionen i stället för chefen för finansdepartementet tillkommer
att förordna allmänt ombud att såsom god man och syssloman deltaga
i konkursboets förvaltning.
Enligt de stadganden, sem införts i 88 § af lagen angående solidariska
bankbolag och 80 § i bankaktiebolagslagen, skulle till bestridande
af kostnaden för bankinspektionens organisation och verksamhet bankbolag
årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som af Konungen
meddelas. Dessa bidrag hafva i förslagen bestämts till högst Vioo Pro"
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 82.
cent af bankinrättnings egna fonder. Utöfver hvad nämnda §§ sålunda
innehålla, har Eders Kungl. Maj:t icke i nu förevarande proposition
begärt bemyndigande att disponera samma bidragsbelopp. Då emellertid
i 77 §, på sätt förut angifvits, meddelas bestämmelser om bankinspektionen
och tillika stadgas, att Konungen äger meddela närmare bestämmelser
om bankinspektionens organisation och verksamhet, har Riksdagen,
vid bifall till Eders Kungl, Maj:ts förslag i förevarande delar,
jämväl medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t må för omförmälda ändamål
disponera bankernas nu angifna bidrag. Under sådana förhållanden
anser Riksdagen sig böra granska det i chefens för finansdepartementet
vid propositionen n:o 21 fogade anförande omförmälda förslag till stat
för nu ifrågavarande myndighet, hvilket statförslag, såsom framgår af
Eders Kungl. Majds i propositionen angående statsverkets tillstånd och
behof framställda förslag om anslag till bestridande af kostnaderna för
finansdepartementets bankbyrå, är afsedt att vinna tillämpning.
Emot nämnda statförslag har Riksdagen allenast följande erinringar
att göra. Bankinspektören skulle enligt förslaget i sin dubbla
egenskap af chef för bankinspektionen och för bankbyrån sammanlagdt
erhålla en aflöning af 10,000 kronor, däraf 4,000 kronor skulle utgå till
honom såsom chef för bankbyrån från anslag under sjunde hufvudtiteln
samt återstoden eller 6,000 kronor skulle utgöra hans aflöning
såsom chef för bankinspektionen och uppföras å denna myndighets stat.
Riksdagen, som icke har anledning framställa någon anmärkning mot
aflöningens sammanlagda belopp, har emellertid trott sig finna, att
någon jämkning i uppdelningen af sagda aflöningsförmåner bör äga rum.
G-ifvetvis kommer den allra väsentligaste delen af hans arbete att
tillhöra området för bankkontrollen. Den ställning, han såsom chef för
finansdepartementets bankbyrå kommer att intaga, torde närmast vara
att jämföra med det inom civildepartementet anställda biträde vid beredning
af ärenden rörande försäkringsväsendet. I likhet med detta
biträde synes berörda befattning inom finansdepartementet böra aflönas
med 3,000 kronor, i följd hvaraf å bankinspektionens stat aflöningen
till bankinspektören bör uppföras med 7,000 kronor, däraf 5,000 kronor
skulle utgöra lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Härigenom
lärer förr omförmälda anslag till bestridande af kostnaderna för finansdepartementets
bankbyrå, hvilket i det Riksdagen förelagda förslag till
riksstat för år 1907 beräknats till 7,000 kronor, kunna sänkas med
1,000 kronor.
I fråga om aflöningen till biträdande ledamoten, hvilken i statforslaget
uppförts såsom lön med 3,000 kronor, synes det Riksdagen
Bih. till Riksd. Prot. 1906. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Raft. 2
10 Bilisdagens Slcri/velse N:o 82-
mera öfverensstämmande med dess natur, att densamma upptages under
benämning arfvode.
Enligt riksdagens mening bör staten för bankinspektionen därför
blifva följande:
Lön Tjänstgörings- Arf- Summa
penningar vode
Bankinspektöron.................... 5,000 2,000 — — 7,000
Biträdande ledamoten ............ .... 3,000 3,000
Sekreteraren .......................... 1,600 800 -- 2,400
En assistent............................ 3,500 1,500 --- 5,000jIJie<1 .f.Y.å åV
En assistent............................ 3,500 1,500 -- 5,000]öoo* krono*
Rese- och traktamentsersättning........................................... 7,000
Extra biträden, vaktbetjäning, lokalhyra, uppvärmning,
belysning och andra expenser in. m.......................... 4,600
Summa 34,000 kronor.
Statens slutsumma skulle härigenom med 1,000 kronor öfverstiga
motsvarande summa i det af chefen för finansdepartementet framlagda
förslaget. Det i lagförslagen angifna maximum för bankinrättningarnas
bidrag eller 1I100 procent af bankernas egna fonder behöfver därför icke
höjas. Redan vid 1905 års utgång uppgingo bankernas egna fonder
till nära 400,000,000 kronor, och, enligt hvad riksdagen erfarit, kunna
fonderna, efter inbetalning af redan beslutade lott- och aktieemissioner,
inom detta års slut förväntas uppgå till öfver 470,000,000 kronor.
Slutligen får Riksdagen erinra, hurusom vid fastställandet af löneregleringar
under senaste tiden såsom villkor plägat föreskrifvas, att
innehafvare af tjänst icke finge utan särskild! tillstånd därmed förena
annan befattning af närmare angifven beskaffenhet. Sådant villkor lärer
emellertid i förevarande fall icke böra fastställas hvad beträffar den
biträdande ledamoten. I fråga om öfriga tjänstebefattningar torde däremot
böra föreskrifvas, att den, som innehar tjänst med lön eller arfvode
inom bankinspektionen eller finansdepartementets bankbyrå, ej må med
den eller de tjänster, han sålunda förvaltar, förena annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stats, ej heller annan tjänstebefattning, med
mindre den vid pröfning i stadgad ordning finnes icke vara hinderlig
för fullgörande af tjänsten inom bankinspektionen eller bankbyrån.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anmäla,
att Riksdagen bifallit
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 82.
i propositionen n:o 21 innefattade förslag- till lag om ändrad
lydelse af vissa §§ i lagen den 18 september 1903 angående solidariska
bankbolag och till lag om ändrad lydelse af vissa §§ i lagen den 18
september 1903 angående bankaktiebolag, samt
det i propositionen n:o 22 innefattade förslag till lag om ändrad
lydelse af 1 § i lagen den 18 september 1903 angående solidariskt
bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs.
Stockholm den 25 april 1906.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.