Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

1907-05-02 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:101, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

1

N:o 101.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1907.

— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds

proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse

af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

(Lagutskottets utlåtande n:o 32 och memorial n:o 44.)

Till Konungen.

Genom eu den 8 sistlidne februari dagtecknad proposition, n:o 40,

har Eders Kungl. Maj it föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt

förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen

den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Detta förslag har Riksdagen biträdt, utan såvidt detsamma afser att

införa befrielse från den för närvarande föreskrifna skyldigheten att söka

koncession vid ledningar öfver frivilligt upplåten mark, hvilka enligt förslaget

(§ 2) likställts med ledningar å egen mark. Skulle en sådan frihet

medgifvas, torde det till en början vara all anledning antaga, att de

koncessionspliktiga ledningarnas antal blefve synnerligen obetydligt. Det

ligger nämligen i sakens natur, hvilket ock bekräftas af erfarenheten, att

man söker i möjligaste mån att träffa aftal med jordägarne hellre än att

tillgripa expropriation, och skulle man äfven därigenom undgå allt koncessionstvång,

komme bemödandena ännu mera att rikta sig på att åstadkomma

frivilliga uppgörelser. Att, såsom i propositionen ifrågasatts, låta

en sådan tillfällig omständighet, som att ledningen kommer i beröring

med allmän väg, vattentrafikled eller kronans mark, blifva afgörande för

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 83 Höft. (N:is 101—103). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

koncessionsplikten, synes Riksdagen icke vara riktigt. Ett stadgande om

en dylik plikt bör väl bygga på de omständigheter, som verkligen föranledt

upptagandet i lagen af koncessionstvång. Ofta måste det också kunna

inträffa, särskildt i de norra delarna af riket, att äfven mycket långa ledningar

kunna framdragas utan att stöta på dylika hinder.

Riksdagen håller före, att de skäl, som voro bestämmande för det

vid 1902 års riksdag fattade beslut att förbehålla det allmänna ett väsentligt

inflytande på dessa angelägenheter, icke genom några som helst sedermera

inträffade omständigheter förminskats i betydelse; och saknar Riksdagen

fördenskull anledning att frångå den ståndpunkt, som Riksdagen

vid tillkomsten af gällande lag i ämnet intagit.

Är anledningen till det ifrågasatta medgifvandet af koncessionsfrihet

den att bereda lättnad för kraftledningars anläggning, vill Riksdagen framhålla,

att lättnaden ej får köpas på bekostnad af ännu viktigare allmänna

intressen, samt att med de i öfrigt i propositionen föreslagna bestämmelsernas

införande redan högst väsentliga förmåner till underlättande af sådan

anläggning erbjudas i förhållande till hvad för närvarande gäller.

Riksdagen anser emellertid, att behof förefinnes att bereda lättnad

genom koncessionsfrihet för de s. k. distributionsledningarna, d. v. s. sådana

grenledningar, som äro afsedda att från en hufvudledning öfverföra kraft

till närbelägna platser för industriella och andra ändamål. Detta behof

bör, enligt Riksdagens mening, tillgodoses genom en undantagsbestämmelse

från stadgandet om generell skyldighet att söka koncession, hvarigenom

den allmänna koncessionsprincipen i lagen icke skulle behöfva rubbas.

Undantag skulle således få äga rum endast när distributionsledning skall

dragas från koncessionerad ledning och således genom anläggningen i tilllämpliga

delar ej vinnas bättre eller långvarigare rätt, än som enligt koncessionen

tillkommer hufvudledningen.

Riksdagen, som förty ansett, att Eders Kungl. Maj:ts proposition ej

kunnat i oförändradt skick bifallas, har alltså för sin del antagit följande

Lag

angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola erhålla

följande ändrade lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

1 §•

Har, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft eller

för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan industriell

anläggning, som finnes vara af större betydelse för det allmänna, Konungen

pröfvat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet

eller inrättning, användes till framdragande af elektrisk ledning,

skall hvad för ändamålet erfordras, emot ersättning, afstås eller upplåtas.

Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för hvilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställdt hamnområde

afstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för hvilket nämnda

stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre afstånd än ett hundra

femtio meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller

tomtplats eller trädgård, som tillhör jordens eller lägenhetens ägare, denne

skyldig något afstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan

sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig olägenhet^användas.

Skall, enligt hvad i denna paragraf är stadgadt, jord eller lägenhet

afstås eller upplåtas, äge de i förordningen angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter motsvarande

tillämpning; dock att, där jorden eller lägenheten skall användas

för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen skall äga rum

med hälften af det belopp, som jämlikt de i nämnda förordning stadgade

grunder skall utgå.

2 §•

Vill någon utföra elektrisk anläggning, där största effektiva spänningen

öfverstiger tvåhundrafemtio volt, räknadt, om jordledning användes, mellan

en ledning och jorden och i annat fall mellan två ledningar, söke Konungens

tillstånd till företaget; dock vare sådant tillstånd ej erforderligt, där anläggningen

till hela sin sträckning förlägges inom byggnad eller inhägnad

gård eller under jordytan, ej heller där anläggning, som icke berör allmän

väg eller allmän farled, utföres på egen mark samt antingen afståndet från

ledning, som skall framdragas ofvan jordytan, till boningshus eller annan

vid gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård öfverstiger tjugu

meter eller, om dylik ledning skall framgå på mindre afstånd än nu är

sagdt, ägaren sådant medgifvit.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 101.

Skall inom område, för hvilket byggnadsstadgan för rikets städer icke

äger tillämpning, ledning framdragas ofvan jordytan på mindre afstånd än

tjugu meter från byggnad, som ofvan nämnts, eller tomtplats eller trädgård,

må, där ej anläggningen skall utföras inom inkägnadt järnvägsområde, tillstånd

till anläggningen icke mot bestridande af byggnadens, tomtplatsens

eller trädgårdens ägare meddelas, utan så är, att annan sträckning för

ledningen visas ej kunna utan synnerlig olägenhet användas.

Tillstånd, hvarom i denna paragraf sägs, må af Konungen meddelas

endast för viss tid, ej öfverstigande fyrtio år. Meddelas det sökta tillståndet,

föreskrifver Konungen, under förbehåll af enskild rätt, på hvilket

sätt och under hvilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas.

Ilar Konungen enligt denna paragraf meddelat tillstånd till elektrisk

anläggning, och vill någon allenast för öfverförande af kraft därifrån utföra

annan sådan anläggning med spänning, som ofvan sägs, erfordras

icke därtill Konungens tillstånd, med mindre tillämpning af 1 § ifrågakommer

eller anläggningen berör allmän väg eller allmän farled eller, då

ledning skall framgå ofvan jordytan på mindre afstånd än tjugu meter

från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats

eller trädgård, ägaren ej sådant medgifvit.

Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid emot de vid meddelande

af tillstånd gifna föreskrifter nyttjar anläggning, som i denna

paragraf afses, straffes med böter från och med tjugufem till och med

ett tusen kronor, där ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

3 §•

Ansökan om rätt att för elektrisk lednings framdragande påfordra

afstående eller upplåtande af jord eller lägenhet eller om tillstånd att utföra

elektrisk anläggning, som i 2 § afses, skall vara åtföljd af fullständig

beskrifning öfver det tillämnade företaget, med kostnadsförslag, affattning

på karta af föreslagen lednings sträckning och af den jord, som för ledningen

erfordras, bestyrkta förteckningar på dels ägare och innehafvare

af de fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framdragas eller i hvilkas

mark den skall nedläggas, dels ock, såvidt ledningen skall framgå ofvan

jordytan, ägare och innehafvare af de fastigheter, som, utan att ledningen

skall öfver dem framdragas, äro belägna på mindre afstånd än tjugu meter

från densamma, uppgift på de öfverenskomraelser, som blifvit träffade,

eller de hinder, hvilka däremot mött, med flera handlingar, som sökanden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 101. 5

vill åberopa; dock att, där ledningen skall framdragas inom område, för

hvilket byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning, förteckning,

som nyss sagts, erfordras allenast såvidt angår fastigheter, öfver kvilka

ledningen skall framgå eller i hvilkas mark den skall nedläggas.

Finnes ej ansökan genast böra afslås, lämnas åt de kommuner eller

municipalsamhällen, inom hvilkas områden ledning skall framdragas, så

ock åt de ägare och innehafvare af fastigheter, som, enligt hvad ofvan

nämnts, skola uppgifvas, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen, och infordras

i öfrigt do ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande

må erfordras.

Hvad i denna paragraf är stadgadt om skyldighet att förete karta

öfver jord, som för ledning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter,

så ock därom, att tillfälle att yttra sig öfver gjord ansökan skall

lämnas vissa menigheter samt ägare och innehafvare af fastigheter, galle

ej beträffande ansökan om tillstånd att utföra anläggning inom inhägnadt

järnvägsområde.

Stockholm den 2 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.