Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
1907-05-02 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1907:101, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 101.
1
N:o 101.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1907.
— — — — Andra Kammaren den 2 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds
proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse
af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
(Lagutskottets utlåtande n:o 32 och memorial n:o 44.)
Till Konungen.
Genom eu den 8 sistlidne februari dagtecknad proposition, n:o 40,
har Eders Kungl. Maj it föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagdt
förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen
den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Detta förslag har Riksdagen biträdt, utan såvidt detsamma afser att
införa befrielse från den för närvarande föreskrifna skyldigheten att söka
koncession vid ledningar öfver frivilligt upplåten mark, hvilka enligt förslaget
(§ 2) likställts med ledningar å egen mark. Skulle en sådan frihet
medgifvas, torde det till en början vara all anledning antaga, att de
koncessionspliktiga ledningarnas antal blefve synnerligen obetydligt. Det
ligger nämligen i sakens natur, hvilket ock bekräftas af erfarenheten, att
man söker i möjligaste mån att träffa aftal med jordägarne hellre än att
tillgripa expropriation, och skulle man äfven därigenom undgå allt koncessionstvång,
komme bemödandena ännu mera att rikta sig på att åstadkomma
frivilliga uppgörelser. Att, såsom i propositionen ifrågasatts, låta
en sådan tillfällig omständighet, som att ledningen kommer i beröring
med allmän väg, vattentrafikled eller kronans mark, blifva afgörande för
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 83 Höft. (N:is 101—103). 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 101.
koncessionsplikten, synes Riksdagen icke vara riktigt. Ett stadgande om
en dylik plikt bör väl bygga på de omständigheter, som verkligen föranledt
upptagandet i lagen af koncessionstvång. Ofta måste det också kunna
inträffa, särskildt i de norra delarna af riket, att äfven mycket långa ledningar
kunna framdragas utan att stöta på dylika hinder.
Riksdagen håller före, att de skäl, som voro bestämmande för det
vid 1902 års riksdag fattade beslut att förbehålla det allmänna ett väsentligt
inflytande på dessa angelägenheter, icke genom några som helst sedermera
inträffade omständigheter förminskats i betydelse; och saknar Riksdagen
fördenskull anledning att frångå den ståndpunkt, som Riksdagen
vid tillkomsten af gällande lag i ämnet intagit.
Är anledningen till det ifrågasatta medgifvandet af koncessionsfrihet
den att bereda lättnad för kraftledningars anläggning, vill Riksdagen framhålla,
att lättnaden ej får köpas på bekostnad af ännu viktigare allmänna
intressen, samt att med de i öfrigt i propositionen föreslagna bestämmelsernas
införande redan högst väsentliga förmåner till underlättande af sådan
anläggning erbjudas i förhållande till hvad för närvarande gäller.
Riksdagen anser emellertid, att behof förefinnes att bereda lättnad
genom koncessionsfrihet för de s. k. distributionsledningarna, d. v. s. sådana
grenledningar, som äro afsedda att från en hufvudledning öfverföra kraft
till närbelägna platser för industriella och andra ändamål. Detta behof
bör, enligt Riksdagens mening, tillgodoses genom en undantagsbestämmelse
från stadgandet om generell skyldighet att söka koncession, hvarigenom
den allmänna koncessionsprincipen i lagen icke skulle behöfva rubbas.
Undantag skulle således få äga rum endast när distributionsledning skall
dragas från koncessionerad ledning och således genom anläggningen i tilllämpliga
delar ej vinnas bättre eller långvarigare rätt, än som enligt koncessionen
tillkommer hufvudledningen.
Riksdagen, som förty ansett, att Eders Kungl. Maj:ts proposition ej
kunnat i oförändradt skick bifallas, har alltså för sin del antagit följande
Lag
angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola erhålla
följande ändrade lydelse:
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 101.
1 §•
Har, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft eller
för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan industriell
anläggning, som finnes vara af större betydelse för det allmänna, Konungen
pröfvat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet
eller inrättning, användes till framdragande af elektrisk ledning,
skall hvad för ändamålet erfordras, emot ersättning, afstås eller upplåtas.
Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för hvilket byggnadsstadgan
för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställdt hamnområde
afstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.
Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för hvilket nämnda
stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre afstånd än ett hundra
femtio meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller
tomtplats eller trädgård, som tillhör jordens eller lägenhetens ägare, denne
skyldig något afstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan
sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig olägenhet^användas.
Skall, enligt hvad i denna paragraf är stadgadt, jord eller lägenhet
afstås eller upplåtas, äge de i förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter motsvarande
tillämpning; dock att, där jorden eller lägenheten skall användas
för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen skall äga rum
med hälften af det belopp, som jämlikt de i nämnda förordning stadgade
grunder skall utgå.
2 §•
Vill någon utföra elektrisk anläggning, där största effektiva spänningen
öfverstiger tvåhundrafemtio volt, räknadt, om jordledning användes, mellan
en ledning och jorden och i annat fall mellan två ledningar, söke Konungens
tillstånd till företaget; dock vare sådant tillstånd ej erforderligt, där anläggningen
till hela sin sträckning förlägges inom byggnad eller inhägnad
gård eller under jordytan, ej heller där anläggning, som icke berör allmän
väg eller allmän farled, utföres på egen mark samt antingen afståndet från
ledning, som skall framdragas ofvan jordytan, till boningshus eller annan
vid gård uppförd byggnad eller tomtplats eller trädgård öfverstiger tjugu
meter eller, om dylik ledning skall framgå på mindre afstånd än nu är
sagdt, ägaren sådant medgifvit.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 101.
Skall inom område, för hvilket byggnadsstadgan för rikets städer icke
äger tillämpning, ledning framdragas ofvan jordytan på mindre afstånd än
tjugu meter från byggnad, som ofvan nämnts, eller tomtplats eller trädgård,
må, där ej anläggningen skall utföras inom inkägnadt järnvägsområde, tillstånd
till anläggningen icke mot bestridande af byggnadens, tomtplatsens
eller trädgårdens ägare meddelas, utan så är, att annan sträckning för
ledningen visas ej kunna utan synnerlig olägenhet användas.
Tillstånd, hvarom i denna paragraf sägs, må af Konungen meddelas
endast för viss tid, ej öfverstigande fyrtio år. Meddelas det sökta tillståndet,
föreskrifver Konungen, under förbehåll af enskild rätt, på hvilket
sätt och under hvilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas.
Ilar Konungen enligt denna paragraf meddelat tillstånd till elektrisk
anläggning, och vill någon allenast för öfverförande af kraft därifrån utföra
annan sådan anläggning med spänning, som ofvan sägs, erfordras
icke därtill Konungens tillstånd, med mindre tillämpning af 1 § ifrågakommer
eller anläggningen berör allmän väg eller allmän farled eller, då
ledning skall framgå ofvan jordytan på mindre afstånd än tjugu meter
från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats
eller trädgård, ägaren ej sådant medgifvit.
Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid emot de vid meddelande
af tillstånd gifna föreskrifter nyttjar anläggning, som i denna
paragraf afses, straffes med böter från och med tjugufem till och med
ett tusen kronor, där ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen
utsatt.
3 §•
Ansökan om rätt att för elektrisk lednings framdragande påfordra
afstående eller upplåtande af jord eller lägenhet eller om tillstånd att utföra
elektrisk anläggning, som i 2 § afses, skall vara åtföljd af fullständig
beskrifning öfver det tillämnade företaget, med kostnadsförslag, affattning
på karta af föreslagen lednings sträckning och af den jord, som för ledningen
erfordras, bestyrkta förteckningar på dels ägare och innehafvare
af de fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framdragas eller i hvilkas
mark den skall nedläggas, dels ock, såvidt ledningen skall framgå ofvan
jordytan, ägare och innehafvare af de fastigheter, som, utan att ledningen
skall öfver dem framdragas, äro belägna på mindre afstånd än tjugu meter
från densamma, uppgift på de öfverenskomraelser, som blifvit träffade,
eller de hinder, hvilka däremot mött, med flera handlingar, som sökanden
Riksdagens Skrifvelse N:o 101. 5
vill åberopa; dock att, där ledningen skall framdragas inom område, för
hvilket byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning, förteckning,
som nyss sagts, erfordras allenast såvidt angår fastigheter, öfver kvilka
ledningen skall framgå eller i hvilkas mark den skall nedläggas.
Finnes ej ansökan genast böra afslås, lämnas åt de kommuner eller
municipalsamhällen, inom hvilkas områden ledning skall framdragas, så
ock åt de ägare och innehafvare af fastigheter, som, enligt hvad ofvan
nämnts, skola uppgifvas, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen, och infordras
i öfrigt do ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande
må erfordras.
Hvad i denna paragraf är stadgadt om skyldighet att förete karta
öfver jord, som för ledning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter,
så ock därom, att tillfälle att yttra sig öfver gjord ansökan skall
lämnas vissa menigheter samt ägare och innehafvare af fastigheter, galle
ej beträffande ansökan om tillstånd att utföra anläggning inom inhägnadt
järnvägsområde.
Stockholm den 2 maj 1907.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.