Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående framläggande af förslag till lag om s. k. emissionsbanker.

1907-05-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:103, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående framläggande af förslag till lag om s. k. emissionsbanker.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 103.

7

N:o 103.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 190?.

— — — — Andra Kammaren den 2 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående framläggande

af förslag till lag om s. k. emissionsbanker.

(Sammansätta banko- och lagutskottets utlåtande n:o 2.)

Till Zonungen.

Vid innevarande års riksdag hafva enskilda motionärer föreslagit, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

af förslag till lag angående sådana banker, som må tillåtas idka

handel äfven med aktier, s. k. emissionsbanker.

Hvad som nu foranledt frågans upptagande synes vara den omfattande

och okontrollerade spekulation i industri- och andra aktier, som

under de senare åren förekommit i vårt land med tendens till ständig

stegring och som framkallat oro inom vida kretsar. Man har trott, att

genom en lagstiftning af den art, som nu ifrågasättes, skola uppkomma

penninginstitut, som hafva förmåga att leda denna spekulation i en sundare

riktning till följd af bättre kännedom om de respektive företagens

verkliga affärsställning.

Kan det osunda aktiejohheriet sålunda anses ytterligare framhäfva

behofvet af sådan lagstiftning, som. motionärerna åsyfta, torde senaste årens

utveckling inom industrien och det ekonomiska lifvet i allmänhet jämväl

understödja det ökade krafvet på en dylik lagstiftning. Från representanter

för affärslifvet har framhållits, att Sverige visserligen har stora

naturliga resurser och goda industriella möjligheter, men att det dock

saknas flera af den moderna utvecklingens förutsättningar, och synes därför

det allmänna icke böra underlåta att vidtaga någon af de åtgärder,

som visat sig kunna främja en sund företagsamhet. Vidare har med afse
-

i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 103.

ende härå anförts, att i landet väl stiftas och registreras aktiebolag i

stor omfattning, men att, vid granskning af det sätt hvarpå dessa bolag

komma till stånd, man ej sällan finner, att det sker utan tillbörlig undersökning

vare sig beträffande företagets ekonomiska berättigande och rentabilitet

eller i afseende å dess finansiella planläggning. Och då ett eller

annat dylikt företag lyckats arbeta sig fram, fattas det ofta insikter, mod

och kapital för att det lofvande företaget skall kunna utveckla sig till en

väsentligen större affär, som eventuellt kunde tillföra landet stora fördelar.

Ett medel att befrämja företagsamheten och gifva den hjälp i dessa afseenden

bar man trott sig finna genom inrättande af emissionsanstalter.

Att väl ordnade och ledda emmissionsanstalter kunna genom att organisera

och understödja företagsamheten vara till gagn för den allmänna

ekonomiska utvecklingen synes också vara allmänt erkändt. Några sådana

anstalter hafva emellertid hittills ej funnits hos oss, då man ej ansett

något större behof däraf förefinnas och den uppfattningen varit rådande,

att våra nuvarande banker visat sig hafva medel att genom lån och förlag

lämna företagsamheten erforderligt stöd. Då emellertid lån och förlag ej

kunna lämnas annat än i viss mera inskränkt omfattning, kunna bankerna

dock under nuvarande förhållanden ej lämna industrien tillräckligt understöd

för uppammande af nya företag eller understödjande af äldre sådana.

Visserligen har under tiden efter framläggande af motionen i hufvudstaden

af framstående affärsmän på skilda områden grundats ett emissionsbolag,

utrustadt med ett för våra förhållanden betydande kapital och afsedt

att drifva just den verksamhet, som motionärerna tillärnat åt de af dem

föreslagna emissionsbanker, och vid första påseende synes ett sådant för

ändamålet särskildt bildadt emissionsbolag med tillräckligt kapital och

under god ledning vara lämpadt att afhjälpa hvad bankerna härutinnan

brista och sålunda motionärernas syfte nås på denna väg utan någon

ändrad lagstiftning. Men underkastas ett dylikt fullkomligt privat emissionsbolag

jämförelse med en sådan enligt särskilda lagbestämmelser kontrollerad

emissionsbank, som i motionen afses, torde från det allmännas

synpunkt flera omständigheter kunna framdragas till förmån för den senare

typen. Om också värdet af bankinspektionens mera formella kontroll ej

får öfverskattas, torde densamma dock medföra den afsevärda nyttan, att

allmänheten till följd af den föreskrifna publiciteten har tillfälle att följa

och kontrollera bankens verksamhet under tillförlitlig visshet, att härför

uppsatta handlingar — månadsrapporter och bokslut — äro riktiga och att

däri ej förekomma några vilseledande poster. Jämväl i den omständigheten,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 103.

9

att emissionsbankens ordning skall underställas Eders Kungl. Maj:ts pröfning,

ligger ett betryggande skydd, äfven om man ej i koncessionen får

se någon offentlig rekommendation eller garanti för bankens soliditet.

Efter hvad som sålunda anförts anser Riksdagen det vara en brist i

vår lagstiftning, att däri saknas alla bestämmelser till reglerande af handel

med aktier och finner därför, att en aktieemissionsverksamhet med tillräckligt

kapital, väl organiserad och stiilld under offentlig kontroll skulle

vara till nytta för vår industri och landets ekonomi.

Men häraf följer icke med nödvändighet, att denna verksamhet bör

utöfvas af banker enligt den typ, motionärerna tänkt sig, rena emissionsbanker.

Det synes böra komma under öfvervägande, huruvida icke frågan

kan lösas äfven på det sätt, att de af våra vanliga banker, som äga

mera betydande fonder, kunde erhålla den enligt gällande lagstiftning dem

förvägrade rätt att förvärfva aktier, hvarigenom tillfälle till emissionsverksamhet

skulle för dem beredas. Detta system, att låta emmissionsverksamheten

ingå såsom en detalj af bankrörelsen, är för öfrigt, såsom motionärerna

själfva påvisa, med stor framgång användt i Tyskland, hvars kreditförhållanden

erbjuda åtskilliga jämförelsepunkter med våra. Men såsom

i fråga om den rena emissionsbanken, inlåningen från allmänheten

måste, såsom ock motionärerna förutsätta, begränsas, så lärer en nödig

omtanke för bibehållande af vårt bankväsendes soliditet fordra, att, om en

vanlig bank med obegränsad inlåningsrätt skulle erhålla rättighet att förvärfva

aktier, denna rätt genom lag erhölle en sträng begränsning.

Den nuvarande bankinspektören har under en nyligen hållen offentlig

diskussion i förevarande ämne framhållit, att gällande banklagstiftning

osökt erbjuder en sådan gräns. Där föreskrifves nämligen, att afsättning

till reservfond skall med visst belopp af årsvinsten göras, till dess reservfonden

nått 50 procent af grundfonden, då vidare afsättning icke behöfver

ske. Nu hafva emellertid åtskilliga banker skaffat sig en större reservfond,

än lagen fordrar, och med anledning häraf har bankinspektören ifrågasatt,

att det belopp, hvarmed reservfonden öfverstiger lagstadgade 50 procent

af grundfonden, finge användas för förvärfvande af aktier. Skulle

nu under vidriga omständigheter hela detta belopp gå förloradt — något,

som knappast är sannolikt — har dock banken i behåll utom sin grundfond

så stor reservfond, att någon tillökning af densamma icke af lagen

kräfves. Man torde därför ej kunna påstå, att en sådan aktietrafik vore

för bankens kunder äfventyrlig. Enligt hvad bankinspektören i sammanBih.

till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 33 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 103.

bang härmed meddelade, skulle sammanlagda beloppet för bankernas aktieförvärfsrätt

enligt dessa grunder uppgå till omkring 40 miljoner kronor.

För bankernas utöfvande af en dylik begränsad aktieförvärfsrätt synes

olika former kunna väljas. Då man inom bankvärlden torde kunna urskilja vissa

grupper af banker, bvilka stå i något närmare beröring med hvarandra,

är ju tänkbart, att en sådan sammanslutning emellan dem kunde komma

till stånd, att hvarje bank kunde berättigas att med den öfverskottsfond,

som skulle stå öppen för aktieförvärf, ingå såsom delägare i en gemensam

emissionsanstalt, hvilken då kunde erhålla en sådan organisation och ledning,

som för vinnande af fulla syftet med en dylik anstalt kan erfordras.

Eller ock torde bankerna medgifvas rätt att i angifven omfattning direkt

förvärfva aktier, hvilken rätt dock synes i hvarje fall endast böra tillerkännas

banker med större samlade fonder.

En utredning, om och under bvilka villkor rättighet att drifva handel

med aktier må kunna medgifvas bolag, som äro eller blifva underkastade

den för enskilda bankinrättningar — solidariska bankbolag och bankaktiebolag

— gällande lagstiftning, synes emellertid böra åstadkommas genom

Eders Kungl. Maj:t.

På anförda grunder får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes låta utreda, om och under hvilka villkor rättighet att drifva handel

med aktier må kunna medgifvas bolag, som äro eller blifva underkastade

den för enskilda bankinrättningar gällande lagstiftning, samt till

Riksdagen afgifva det förslag i ämnet, som en sådan utredning må kunna

föranleda.

Stockholm den 2 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Victor Pettersons A.-B. tr., 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.