Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.
1907-05-06 · 57 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 52 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1907:104, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
1
Nio 104,
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 maj 1907.
— — — — Andra Kammaren den 6 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ny förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 13 och memorial n:o 16).
Till Konungen.
I proposition den 15 sistlidne februari har Eders Kungl. Maj;t föreslagit
Kiksdagen att antaga vid propositionen fogadt förslag till ny förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst jämte instruktion
för taxeringsmyndigheterna.
JBih. till Riksd. Prot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 34 Höft. (Ko 104). 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
I sammanhang med behandlingen af denna proposition har Riksdagen
till pröfning förehaft åtskilliga i anledning af propositionen väckta motioner.
Vid granskning af det af Eders Kungl. Maj:t framlagda förslag har
Riksdagen funnit skäl till de anmärkningar och ändringar, hvarom här
nedan vidare förmäles.
Hvad då först angår de förändrade bestämmelser med afseende å
skatteåret, som innefattas i förslaget, har Riksdagen visserligen funnit desamma
väl ägnade att tjäna därmed afsedda ändamål, hvarigenom de ett
år mantalsskrifna skattskyldige skulle samma år påföras inkomstbevillning
för sina under nästföregående år åtnjutna inkomster. Men anser Riksdagen,
att sagda bestämmelser analogivis jämväl böra tillämpas i afseende å
den genom fastighetsbevillningen beskattade afkastningen af fast egendom.
Enligt föreliggande förslag skulle emellertid fastighetsbevillningen år 1908
erläggas af dem, som samma år vore ägare (i vissa fall innehafvare) af den
fasta egendom, därför bevillning skulle utgå. Hetta förhållande skulle leda
dithän, att afkastning af fast egendom, därför fastigketsbevillning utginge,
beskattades för det löpande året (år 1908), medan beskattningsbara inkomster
i öfrigt beskattades för det nästföregående året (år 1907). Häraf åter
skulle följa, att för fast egendom äfven under öfvergångsåret 1908, då inkomsttagare
hade att utgöra half bevillning på grund af taxeringarna år 1908,
skulle erläggas hel fastighetsbevillning efter de under samma år fastställda
taxeringsvärden.
Enligt de grunder, som hittills följts vid beskattningen, hafva afkastning
af fast egendom och andra beskattningsbara inkomster beskattats för
samma år. Så länge fastighetsbevillningen afser att vara ett komplement
till inkomstbevillningen, kvilket tydligen är förhållandet, då inkomst af fast
egendom icke inberäknas i de inkomster, som beskattas genom inkomstbevillning,
är en sådan ordning, hvarom nyss nämnts, fullt naturlig, följdriktigheten
torde därför, såsom i det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll
också erkännes, fordra, att, om skatteåret beträffande de inkomster,
som träffas af inkomstbevillning, förändras, samma ordning tillämpas i fråga
om fastighetsbevillningen. En afvikelse från denna princip medför olägenheter
vid den öfvergång till nytt skatteår, hvarom nu är fråga, och kan
jämväl i framtiden vid eventuella förändringar af beskattningssystemet vålla
svårigheter.
På sätt redan nämnts skulle skilda bestämmelser rörande skatteåret
för fastighetsafkastningen och andra inkomster redan nu medföra olägenheter.
I sådant afseende behöfver allenast framhållas omförmälda med för
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 104. 3
slaget följande anordning, att den, som åren 1907 och 1908 Ur ägare af
en och samma fastighet, år 1908 skulle nödgas utgöra två hela fastighetsbevillningar.
Att på dylikt sätt, med hänsyn allenast till förändrade bestämmelser
om skatteåret, vidtaga, om ock blott för ett år, en ny och
ojämn fördelning af skattebördorna måste vålla betänkligheter, helst då de,
livilka ägde fastighet under bägge åren 1907 och 1908, lika väl som inkomsttagarna
torde vara i behof af lättnad i skattebördorna under öfvergångsåret.
Icke utan tvingande skäl bör därför en anordning, som medför en
dylik, om ock tillfällig, ojämn beskattning, vidtagas. Sådana skäl förefinnas
emellertid icke. Visserligen torde, såsom i statsrådsprotokollet angifva,
frågan om fastighetsbevillningen icke kunna ordnas på det sätt, att
fastighetstaxeringarna verkställas ena året och fastighetsbevillningen, med
ledning af dessa taxeringar, debiteras nästföljande år. Detta skulle nämligen
leda till de oegentligheter, som i statsrådsprotokollet närmare utvecklats.
En sådan anordning är emellertid icke nödvändig för att vinna det nu afsedda
ändamålet.
I likhet med hvad som äger rum vid taxering till inkomstbevillning
och inkomstskatt kan nämligen taxering till fastighetsbevillning verkställas
året efter det afkastning^! af fastigheten åtnjutits. De taxeringsvärden,
som under ett visst år (1908) fastställdes, skulle alltså bestämmas med
ledning af förhållandena under närmast föregående år (1907) och afse att
fastställa fastigheternas värden under samma år (1907). Bevillningen, som
debiterades med ledning af dessa värden, utgjorde under sådana förhållanden
fastighetsbevillningen för nästföregående år (1907).
Det är visserligen sant, att under en sådan ordning fastigheterna skulle
för år 1907 varda två gånger taxerade, nämligen dels innevarande år för
löpande året och dels år 1908 för det nästföregående året. Af flera skäl
torde emellertid denna dubbla fastighetstaxering icke kunna tillmätas någon
afgörande betydelse i förevarande afseende. Ett liknande förhållande kommer
nämligen att äga rum i fråga om de beskattningsbara inkomsterna.
Dessa skola nämligen taxeras dels år 1907 för löpande året, dels ock år
1908 för det nästföregående året. Något hinder förefinnes icke att, i
analogi därmed, för fastigheterna två särskilda taxeringsvärden för år 1907
fastställas, nämligen dels år 1907 att läggas till grund för fastighetsbevillningen
samma år, dels ock år 1908 att användas vid debitering af den
bevillning, som skall erläggas vid samma års slut. Liksom vid inkomsttaxeringen
deklarationer om 1906 års inkomster tjäna till ledning för 1907
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
års taxering och deklarationer om 1907 års inkomster för 1908 års taxering,
komma för de fastighetstaxeringar, hvilka skola verkställas år 1908,
särskilda uppgifter att läggas till grund. Enligt instruktionen för taxeringsmyndigheterna
kan någon nämnvärd förändring i nu gällande taxeringsvärden
å fastigheterna icke äga rum under tiden mellan de allmänna fastighetstaxeringarna.
Innevarande år infaller under en sådan period. År 1908
däremot skall under alla förhållanden verkställas en allmän fastighetstaxering,
därvid full hänsyn skall tagas till de i 14 § bevillningsförordningen
omförmälda uppgifter om de köpeskillingar, hypoteks- och brandförsäkringsvärden
m. m., som betingats eller åsätta under de närmast före år 1908
förflutna åren.
I anslutning till hvad Riksdagen sålunda anfört, har Riksdagen vidtagit
däraf påkallade ändringar i det framlagda författningsförslaget.
Härigenom komma 1907 års fastighetsägare i samma ställning som
1907 års inkomsttagare, som hafva att hösten år 1908 utgöra en half bevillning.
För sistnämnda år bör alltså fastighetsbevillningens belopp fastställas
till tre öre för hundra kronor af taxeringsvärdet å jordbruksfastighet
och två och ett hälft öre för hundra kronor af taxeringsvärdet å annan
fastighet och frälseränta.
Den reform af vårt beskattningsväsende, hvarom nu är fråga, förutsätter,
såsom i statsrådsprotokollet angifves, vidtagandet af flera åtgärder i
syfte att förenkla och påskynda taxeringsförfarandet. Detta mål vinnes i
viss mån redan genom den utsträckning af deklarationsskyldigheten, som
enligt det af Eders Kung! Maj:t jämväl framlagda förslag till ny inkomstskatteförordning
skulle äga rum. Härigenom underlättas nämligen påtagligen
taxeringsmyndigheternas arbeten vid taxeringarna till inkomstskatt och inkomstbevinning.
En sådan vidgad deklarationsskyldighet torde också få
anses vara ett väsentligt villkor för genomförandet af den omorganisation
af taxeringsmyndigheterna, hvilken innefattas i förevarande förslag till ny
bevillningsförordning. Denna omorganisation af taxeringsmyndigheterna
afser bland annat att inskränka dessa myndigheters antal till två på det
sätt, att bevillningsberedningen och taxeringsnämnden sammanslås till en
myndighet, som under namn af taxeringsnämnd skulle erhålla, hvad beträffar
antalet ledamöter, valda af de skattskyldige, samma antal som den
nuvarande bevillningsberedningen. Yid sidan häraf skulle emellertid, enligt
de af Eders Kungl. Maj:t i afseende å taxeringsnämndens sammansättning
föreslagna bestämmelser, det administrativa inflytandet vid taxeringarna i
opaginerad Kontrollera mot PDF
B
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
väsentlig mån stärkas. Under nuvarande förhållanden Ur dylikt inflytande
berodt dels i bevil lningsberedningen genom den af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande för ordnade ordföranden hos denna myndighet och dels
i taxeringsnämnden genom det vid denna myndighet anställda kronoombudet.
I hvardera instansen kan således kronan anses representerad genom ett
ombud. Vid omorganisationen enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle
emellertid kronan erhålla i den första instansen två representanter, nämligen
dels ordföranden och dels en af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förordnad ledamot. I huru hög grad de skattskyldigas eget inflytande
vid taxeringsfrågornas afgörande skulle rubbas genom den af Eders Kungl.
Maj:t föreslagna ordningen, torde nogsamt framgå vid en jämförelse mellan
antalet beslutande af de skilda kategorierna i den nuvarande taxeringsnämnden
och i den nyorganiserade första taxeringsmyndigheten. Den nuvarande
taxeringsnämnden består af minst nio ä tio af de skattskyldige
valda ledamöter, och i besluten äger icke kronoombudet deltaga. I den
nyorganiserade taxeringsnämnden skulle åter besluten fattas af två af statsadministrativ
myndighet utsedda personer och högst sex af de skattskyldige
valde ledamöter.
En dylik genomgripande omläggning af hittills följda regler för taxeringen
anser utskottet så mycket mindre tillrådlig, som den icke kan sägas
vara af förhållandena påkallad. Kronans intressen torde nämligen hos
taxeringsnämnden blifva behörigen tillgodosedda af den utaf Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande förordnade ordföranden. Det särskilda biträde
i taxeringsår betet, en af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnad
ledamot skulle lämna ordföranden, kunde visserligen på sina håll vara af
betydelse för arbetets fortskyndande. Saknaden af detta biträde utesluter
dock icke möjligheten att på ett tillfredsställande sätt ordna taxeringsarbetet.
I de fall, där enligt nuvarande taxeringsdistriktsindelning svårigheter
kunde möta för ordföranden att utan biträde fullgöra de honom åliggande
göromålen, torde nämligen alltid den utvägen vara att tillgå att uppdela
taxeringsdistriktet i flera distrikt. I allt fall kunna icke de betänkligheter,
som på vissa håll uttalats mot bevillningsberedningens och den
nuvarande taxeringsnämndens sammanslagning, varda undanröjda genom
den utvidgning af det administrativa inflytandet i taxeringsnämnden, Eders
Kungl. Maj:t föreslagit. I afseende å dessa betänkligheter må erinras,
hurusom taxeringsmyndigheterna hafva till ändamål ej blott att taxera de
beskattningsbara inkomsterna utan äfven, såsom ett mycket viktigt moment
i sin verksamhet, att fastställa fastighetstaxeringsvärdena. Vid omorganisa
-
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
tionen måste därför tillses, att nödiga förutsättningar hos taxeringsnämnden
för fullgörandet af dessa dubbla funktioner icke saknas. Huruvida för
detta ändamål en förstärkning af sakkunnigelementet inom nämnden kan
vara af behofvet påkallad, torde man kunna hafva anledning ifrågasätta.
Hvad däremot synes Riksdagen ovedersägligt är, att, för behörigt fastställande
af fastighetstaxeringsvärdena, hos nämnden måste förefinnas en ingående
kännedom om ortsförhållandena. Denna kännedom torde bäst sökas
i kretsen af de skattskyldige själfva.
På grund häraf anser Riksdagen nödigt, att antalet af de utaf skattskyldige
valda ledamöter i taxeringsnämnden icke erhåller den begränsning,
Eders Kungl. Maj:t föreslagit, eu mening, som för öfrigt i hvarje fall måste
i viss mån tillgodoses, då enligt Riksdagens mening åt Eders Kungl. Majrts
befallningshafvande icke bör inrymmas rätt att utse särskild ledamot i
nämnden.
Riksdagen har därför vid behandlingen af 30 § i förslaget till ny bevillningsförordning
omredigerat densamma i syfte, att antalet ledamöter i
taxeringsnämnden må kunna uppgå till tio.
I fråga om valbarhet till ledamot och suppleant i nämnden har Riksdagen
funnit sig böra göra ett tillägg till de i Eders Kungl. Maj:ts förslag
i sådant afseende lämnade bestämmelser.
Enligt berörda bestämmelser likasom de nu gällande äro till ledamot
och suppleant i nämnden valbara de i orten bosatta personer, hvilka under
sist förflutna år erlagt fastighets- eller inkomstbevillning inom distriktet.
Det omedelbara intresset af fastighetstaxeringarna är emellertid icke endast
att räkna hos fastighetsägarna. På grund af de i förordningen om kommunalstyrelse
på landet gifna bestämmelser därom, att arrendator eller brukare
har att erlägga, bland annat, de på bevillningens grundval utgående
kommunalutskylder för den arrenderade eller brukade fasta egendomen,
synes det Riksdagen skäligt, att jämväl arrendator af fast egendom, därför
bevillning utgår, förklaras valbar till ledamot och suppleant i taxeringsnämnd,
för så vidt han är inom orten bosatt och i de kommunala angelägenheterna
röstberättigad.
I anledning af en inom Riksdagen väckt motion har Riksdagen vidare
vidtagit en mindre omredigering af ifrågavarande paragraf i syfte att framhålla
att, så vidt möjligt, jämväl arbetare må utses till ledamot och suppleant
i taxeringsnämnd.
Såsom ett vägande skäl för förstärkning af antalet ledamöter i taxeringsnämnden
har framhållits angelägenheten däraf, att, särskildt för vin
-
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
nande af behöriga fastighetstaxeringar, inom nämnden förefunnes en ingående
kännedom om ortsförhållandena. Behofvet häraf torde emellertid
göra sig än mer kännbart inom pröfningsnämnden, helst om det mellanled
i taxeringsarbetet, den nuvarande taxeringsnämnden utfört, kommer att
utgå. För att under sådana förhållanden kunna inom pröfningsnämnden
samla all den erfarenhet från skilda delar af länet, som för taxeringsarbetets
behöriga gång bör vara att därstädes tillgå, finner Riksdagen
lämpligt, att antalet ledamöter i samma nämnd bestämmes till minst tio,
högst tjugufem.
I detta sammanhang anser sig Riksdagen böra något beröra en fråga,
som visserligen faller utom ramen för bevillningsförordningen, men som
ändock är af stor betydelse vid genomförandet af nu föreslagna reformer
å beskattningsväsendets område. Riksdagen syftar härmed på uppbördstiden.
I detta afseende framhåller chefen för finansdepartementet i samband
med frågan rörande beskattningsåret, bland annat, att då det tillförene
några gånger varit ifrågasatt att i vår skattelagstiftning införa den grundsatsen,
att taxeringen skulle gälla det nästföregående årets inkomst, däremot
hufvudsakligen invändts, att det skulle förflyta alltför lång tid emellan
det inkomsten åtnjutits och skatten därför betalades. Det skulle bland
annat medföra svårighet för den skattskyldige att gälda skatten, hvilket i
synnerhet blefve fallet, då inkomst upphört. Den sålunda öfverklagade
olägenheten kunde emellertid i någon mån förekommas därigenom, att tiden
för uppbörden af utskylderna flyttades tillbaka och således närmare tiden,
då inkomsten åtnjutits.
I sådant hänseende har chefen för finansdepartementet tänkt sig den
anordning, att kronouppbörden, som nu äger rum under januari, februari,
mars eller undantagsvis i april året efter det taxeringen skett, skall hållas
redan i november eller december under det år, taxeringen verkställts.
Riksdagen finner väl, att nu föreslagna förändrade bestämmelser rörande
beskattningsåret böra åtföljas af nya stadganden om uppbördstiden.
Vid behandlingen af denna fråga har, såsom af statsrådsprotokollet
framgår, chefen för finansdepartementet beaktat de olägenheter, som i allmänhet
skulle möta för de skattskyldige för fullgörandet under öfvergångsåret
1908 af den för detta år ökade skattebördan.
Vid sidan af dessa olägenheter torde emellertid med afseende å den
tilltänkta förändrade uppbördstiden förefinnas vissa andra svårigheter af
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
mera varaktig beskaffenhet, svårigheter, som icke kunna förbises utan risk
att skattereformen förlorar i effektivitet. Det är nämligen påtagligt, att
skatterestantierna å en viss ort skulle växa, om uppbörden utsattes till en
tid af året, då, på grund af särskilda förhållanden å orten, för flertalet
skattskyldige därstädes skulle uppstå svårigheter att fullgöra skattskyldigheten.
I vissa trakter af vårt land intjänas deo skattskyldiges kontanta
inkomster hufvudsakligen genom skogskörslor. Å dessa orter kunna sålunda
i stort sedt penningar till gäldande af utskylderna icke utan användande
af lånevägen anskaffas förr än en del af vintertiden förflutit. Men
äfven andra förhållanden kunna tala för ett uppskof med uppbördstiden.
I mindre burgna delar af landet lärer det sålunda kunna möta svårighet
för landtbrukarne att, innan den inbärgade grödan aftröskats och försålts,
erlägga de för året debiterade utskylder, särskilt i trakter, där på grund
af kommunikations- eller andra förhållanden med försäljningen af säden
plägar anstå någon längre tid efter aftröskningen. Där sålunda svårigheter
i nu ifrågavarande afseende äro fullt påtagliga, synes det Riksdagen, som
om staten — utan någon afsevärd olägenhet ur statsfinansiell synpunkt —
skulle kunna göra undantag från den eljest stadgade tiden för uppbörden.
På grund häraf ifrågasätter Riksdagen, huruvida icke för de landsdelar,
där sådant på grund af särskilda omständigheter kan anses nödigt,
annan och lämpligare tid kunde bestämmas för kronouppbörden än den,
som enligt statsrådsprotokollet med den nya ordningen afses att införa.
Riksdagen går härefter att yttra sig i anledning af vissa vidtagna
eller ifrågasatta partiella ändringar i nedannämnda §§ af författningsförslaget.
Med bifall till en inom Riksdagen väckt motion har 4 § erhållit sådan
lydelse, att nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga byggnader, afsedda för
deras verksamhet, skola komma i åtnjutande af samma rätt till frihet från
bevillning som enskilda personer och samfund för dem tillhöriga kyrkor
och bönehus.
Den i 11 § taxeringsmyndighet lämnade rätt att medgifva stärbhus
frihet från bevillning för inkomst, som afliden person i lifstiden åtnjutit,
har Riksdagen, som däremot icke haft något att anmärka, ansett höra utsträckas
att gälla äfven i fråga om fastighetsbevillningen. Bestämmelser
härom hafva införts i 4 §.
I väckt motion har förslag framställts i syfte, bland annat, att skatt
för skog å ecklesiastika och med dem jämnställda boställen måtte utgöras
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
af den, som åtnjutit inkomsten däraf, en hvar efter hans andel. Riksdagen
har emellertid icke kunnat bifalla denna framställning, särskildt af den
anledning att vissa skatteförhållanden, som af förslaget beröras, icke kunna
vinna sin slutgiltiga lösning förrän i sammanhang med en ordnad skogsbeskattning.
Denna fråga torde emellertid så mycket mindre nu böra
upptagas till pröfning som, enligt hvad Riksdagen inhämtat, de sedan länge
pågående arbetena å detta område snart nog kunna väntas vara afslutade.
Och förutsätter Riksdagen, att, så snart detta skett, fullständigt förslag i
ämnet kommer att af Eders Kungi. Maj:t utan dröjsmål föreläggas Riksdagen.
I 12 § af författningsförslaget samt 3 § af instruktionen för taxeringsmyndigheterna
har Riksdagen vidare vidtagit vissa ändringar i fråga om
taxeringen af inkomst af järnvägs- och kanaldrift.
Utom den förändrade lydelse, som betingas af Riksdagens ofvan omförmälda
beslut rörande antalet ledamöter i pröfningsnämnden, bör äfven
en annan ändring vidtagas i 44 §. För närvarande är äfventyret för
ledamot i nämnden, som utan anmäldt laga förfall uteblifver från sammankomst,
böter af 10 kronor. Straffet för dylik utevaro skulle enligt Eders
Kungl. Maj:ts förslag sättas till 50 kronor och utsträckas att gälla jämväl
suppleant, som inkallats i stället för ordinarie ledamot. Mot denna utsträckning
af räckvidden för straffet har Riksdagen icke något att erinra,
men finner däremot själfva straffsatsen vara väl högt tilltagen. Bötesbeloppet
finner Riksdagen skäligen kunna fastställas till 25 kronor.
Det dagtraktamente, som enligt 64 § i gällande bevillningsförordning
utgår till å pröfningsnämndens sammanträdesort icke bosatt ledamot med
flera för pröfningsnämndens arbeten tillkallade, i nämnda § omförmälda
personer, är för närvarande bestämdt till 6 kronor. I föreliggande författningsförslag
har sagda ersättningsbelopp höjts till 15 kronor. Riksdagen
•anser visserligen det nu utgående dagtraktamentet väl knappt, men håller
dock före, att en förhöjning i dagtraktamentet utöfver 10 kronor icke för
närvarande är af förhållandena påkallad.
Yid uppgörandet af de bestämmelser rörande den s. k. bevillningsprocenten,
som innefattas i 57 §, har hänsyn bland annat tagits därtill,
å ena sidan att ersättning skulle utgå till ledamöter i taxeringsnämnd,
som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnades, och å andra
sidan att under år 1908 skulle på grund af samma års taxeringar inflyta
half inkomstbevillning och hel fastighetsbevillning. Till följd af hvad
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 34 Häft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
Riksdagen beslutat rörande taxeringsmyndigheterna skall emellertid bevillningsprocenten
icke tagas i anspråk för beredande af ersättning af
nyssnämnda beskaffenhet. Däremot kommer bevillningsprocenten att sjunka
af den anledning, att fastighetsbevillningen skall debiteras allenast med
hälften af det utaf Eders Kungl. Maj:t föreslagna belopp. Enligt verkställda
beräkningar torde den minskning i bevillningsprocenten, som under
sistnämnda förhållande vid tillämpning af de utaf Eders Kungl. Maj:t
föreslagna procentsatser blefve följden, ungefärligen motsvara nyss omförmälda
besparing i kostnader, som beräknats att af bevillningsprocenten
täckas. På grund häraf har Riksdagen ansett sig böra lämna Eders
Kungl. Maj:ts förslag i denna del oförändradt.
Sedan Riksdagen beslutat, att fastighetsbevillningen år 1908 skall
utgå med 2 lfi öre för hundra kronor af taxeringsvärdet å annan fastighet
än jordbruksfastighet och å frälseränta, har Riksdagen till 64 § fogat en
bestämmelse i syfte att undvika, det debitering af bråkdel af öre kommeatt
äga rum.
Såsom hittills skall, enligt Eders Kungl. Maj.ts förslag, afkortning af
inkomstbevillning ske på grund af bristande tillgång. Jämte det bestämmelse
i sådant syfte i denna § meddelats, har tillika bibehållits gällande
bevillningsförordning» stadgande därom, att fastighetsbevillning icke får
afkortas. Sistnämnda förbud har Riksdagen ansett böra utgå ur bevillningsförordningen
för att, när anledning till afkortning af sådan bevillning
kunde yppas, hinder från samma förordnings sida icke därför
skulle möta.
I anledning af hvad Riksdagen sålunda beslutat, torde de af Eders
Kungl. Maj:t vid författningsförslaget fogade formulär till längder böra
undergå en del omarbetningar, åtminstone hvad angår exemplifieringen.
De häraf påkallade ändringarna i längderna lära genom Eders Kungl. Maj:ts
försorg komma att vidtagas.
Riksdagen har alltså funnit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
icke kunna oförändradt bifallas; hvaremot Riksdagen, på grund af detta
förslag och med iakttagande af sina ofvan omförmälda beslut jämte några
ytterligare, till största delen däraf föranledda mindre väsentliga ändringar
och tillägg, antagit en förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst jämte tillhörande intruktion för taxeringsmyndigheterna
af den lydelse, som bilagan till denna skrifvelse utvisar.
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
Med anmälan härom får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes Riksdagens här omförmälda beslut till allmän efterrättelse kungöra;
och anhåller Riksdagen tillika, att Eders Kungl. Maj:t måtte i sammanhang
med den nya bevillningsförordningen utfärda därtill hörande formulär
till taxeringslängder.
Stockholm den 6 maj 1907.
Med undersåtlig vördnad
12
RiJcsdagens Slcrifvelse N:o 104.
Bilaga~
Förordning angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst.
Bevillning af fast egendom.
1 §•
För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.
Denna bevillning utgår:
a) för jordbruksfastighet med tre öre för hvarje fulla etthundra kronor
samt
b) för all annan fastighet och frälseränta med två och ett hälft öre
för hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.
2 §.
Bevillning för fast egendom erlägges af den, som för nästföregående
året författningsenligt mantalsskrifvits eller bort mantalsskrifvas såsom
ägare eller innehafvare af fastigheten. Bevillningen erlägges af ägaren
utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren, nämligen:
a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af
allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upplåten,
för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej,
må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig
lösen gifves, samt för skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandte
-
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
lingens understöd, till sågverk eller kanalbolag eller ock innehafves af
stad eller annan menighet;
b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe
eller eljest på lön anslagen, såvida ägaren enligt 4 § a) eller b) är
från fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person
upplåten;
c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från
annan egendom afsöndrad.
Har efter mantalsskrifningen för nästföregående år skattskyldig ägare
eller innehafvare af fastigheten aflidit, påföres bevillningen hans stärbhus.
3 §.
1 mom. Fast egendom skall uppskattas till det värde, egendomen haft
nästföregående år. Detta värde bestämmes med ledning af de om hvarje
särskild egendoms storlek, beskaffenhet och afkastning inhämtade upplysningar
samt erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrendeeller
hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belåning
eller försäkrande mot brandskada.
2 mom. Frälseruntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det
belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,
såframt icke räntan, i enlighet med 14 § kungl. kungörelsen den 11
maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta senare bör
läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock iakttages, att
frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor, så att möjligen
öfverskjutande belopp icke beräknas.
3 mom. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under fem år, därest
icke under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af den för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktionen närmare omförmälas, påkalla förändrad
värdering.
4 mom. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförmäles
i 4 § c), äger icke rum.
4 §•
Fastighetsbevillning erlägges icke af
a) staten;
14
iRiksdagens Skrifvelse N:o 104.
b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och
barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter och
byggnader;
kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;
regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader;
nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga byggnader, afsedda för deras
verksamhet; samt
enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;
allt
dock endast såframt nu omförmälda allmänna platser, tomter, byggnader,
kyrkor och bönehus icke nästföregående år lämnat ägaren någon
inkomst; börande i motsatt fall fastighetebevillning utgöras för så stor del
af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet;
c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt flottled:
för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för själfva
kanal- och vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för anläggningens
begagnande erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader; och
d) ägare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad,
då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger
500 kronor, därest lägenhetens innehafvare ej eljest erlägger bevillning
af fast egendom eller inkomst eller hans inkomster, däri inbegripet
det hyresvärde, åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga 500 kronor; skolande
hvad i denna punkt stadgas äga tillämpning jämväl i det fall, att någon
äger byggnad å mark, som af annan äges eller innehafves.
I fall, då, af anledning att ägare eller innehafvare af fastighet aflida,
stärbhus jämlikt 2 § bör erlägga bevillning för fastigheten, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen
i boet ej öfverstigit 5,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda
barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom
för sin försörjning.
5 §•
Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande
å fulla hundratal kronor, utsättas:
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
a) d jordbruksfastighet:
för hvaije hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten
består af två eller flera brukningsdelar eller afsöndring af jord därifrån
ägt rum, för hvarje sådan brukningsdel eller jordafsöndring; samt
för skogsområde, som omförmäles i 2 § a);
b) å annan fastighet:
för tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort;
för åbyggnad å sådan tomt;
för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;
för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det
därå drifna jordbruk eller dit hörande näring;
för fiske, som är i jordebok särskildt upptaget; samt
för frälseränta.
6 §•
Fast egendom taxeras inom den ort, där egendomen är belägen.
Bevillning för inkomst af kapital och arbete.
7 §•
1 mom. För inkomst, vare sig af kapital eller af arbete, hvilken i
nedan angifven ordning taxeras, skall, med de undantag, som i 11 §
omförmälas, bevillning erläggas med en half för hundra af inkomstbeloppet.
2 mom. Skattskyldig taxeras för den inkomst, han åtnjutit under
det nästföregående året.
8 §•
1 mom. Till inkomst af kapital räknas:
o) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar; samt
b) krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutes af
patronus ecclesise.
2 mom. Till inkomst af arbete räknas:
a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:
l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk,
inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,
brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller för
-
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
ädling anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra
binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget
jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart,
handtverk eller annan näring;
2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller annan farled
samt flottled; och
3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;
b) inkomst och förmån af tjänst eller särskild! uppdrag, såsom: aflöning,
arfvode, traktamente, sportler, bostad, därest icke fastighetsbevillning
därför af löntagaren utgöres, och annan med allmän eller enskild
tjänst förenad förmån; så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande
föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas
vård eller annan allmän förvaltning ställda kassor;
c) pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsförmån;
d) all annan i denna § ej särskildt omförmäld inkomst, som icke är
genom fastighetsbevillning beskattad.
9 §•
Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:
a) svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven: för all den
inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;
b) svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven: för den
inkomst, han härifrån åtnjutit;
c) utländing, som är i riket bosatt, äfvensom sådan utländing, hvilkens
vistelse här utan andra än tillfälliga afbrott fortfarit under det näst
föregående året eller under större delen af de tre närmast före taxeringsåret
förflutna åren: för den inkomst, som af honom här förvärfvats eller
härifrån åtnjutits eller ock, utifrån införd, här användts;
d) annan utländing: för inkomst af näring, som han här bedrifvit,
samt för lön eller pension, som han härifrån uppburit.
Hvad här ofvan säges om enskild person gälle ock i tillämpliga delar
om menigheter, samfund, stiftelser, verk och inrättningar samt andra juridiska
personer, i den mån de icke äro i denna förordning från inkomstbevillning
frikallade, äfvensom om oskiftad! stärbhus och bolag, därunder
jämväl inbegripna sådana, som enligt särskild författning äro skyldiga
afstå sin vinst; dock att för inkomst, som åtnjutits af vanliga handelsbolag,
kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag,
Riksdagens Skrifvelse N:o 104. 17
bevillning utgöres af delägarne, en hvar efter hans andel af bolagets inkomst.
10 §.
Grunder för inkomsternas beräknande.
1 mom. Vid beräkning af skattskyldigs inkomst nästföregående år
må afdrag icke ske:
a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter;
b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, järnväg och annan
farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, som enligt 4 § är fri
från bevillning;
c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda
kapital;
d) för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillökning
af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.
2 mom. Däremot må afdrag ske:
l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:
för ränta å upplånadt kapital;
2:o) vid beräkning af inkomst utaf arbete:
a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande
belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som
af ägaren begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 8 §
2 mom. a) l:o) och 3:o) sägs;
b) för ränta å lånt rörelsekapital;
c) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom:
arrende- eller hyresafgift, underhåll af fastighet och inventarier, aflöning,
föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda biträden
och arbetare samt andra därmed jämförliga utgifter;
d) för kostnader, som varit förenade med utöfning af vetenskap, konst
eller handaslöjd;
e) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega, officerares lönetillägg för tjänstehästar
samt fourageringsersättning, anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och
andra expenser, dagaflöning eller traktamente för förrättning å annat
ställe än tjänstemans eller i förrättningen deltagande persons vanliga bo
Bih.
till Riksd. Brok 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 34 Eäft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
ningsort, arfvode, dagaflöning eller traktamente för kommendering utom
station, fältaflöning under krigstid samt arfvode eller traktamente för riksdag
eller revision å annan ort, än där arfvodes- eller traktamentstagaren
varit bosatt;
/) för följande med ämbete och tjänst förenade utgifter, nämligen:
den afgift tjänsteman, såsom sådan, ålegat utgöra till pensions-, änke- och
pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning till
vikarie eller tjänstebiträde, prästernas i jordeboken upptagna utlagor, i
den mån de icke äro eftergifna, ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden
för prästgårdarna i Skåne, samt kostnader för
sådana särskildt anbefallda tjänsteresor, för hvilka ersättning icke varit
särskildt anvisad.
11 §•
Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.
1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum,
när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, däri inbegripna äfven
hustruns, understigit 500 kronor.
Hafva dessa inkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor,
hafva de uppgått till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro
300 kronor af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.
Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å ort, där
kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, där särdeles ömmande
omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse
och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare sig den
äger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter
eller båda dessa skäl, icke må för någon skattskyldig öfverstiga 200 kronor.
Befrielse från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas, får
dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas
inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven,
eller, om taxeringen afser under nästföregående år afliden persons inkomst,
där han då varit mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.
För inkomst, som afliden person i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen
i boet ej öfverstigit 5,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oför
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 104. 19
sörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom
för sin försörjning.
För bevillning, som påföres för inkomst, hvilken afliden person i lifstiden
åtnjutit, svare stärbhuset icko med mera än tillgångarna i boet. År
boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af bevillningen å
hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i boet utgör.
2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frihallas:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 §
2 mom. b) nämnda;
landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för sådan
inkomst, som icke härflutit af rörelse eller yrke;
allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges städer
och hypoteksföreningar;
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt
sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana ränteoch
kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endaståt insättare;
c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;
d) olönad svensk konsul: för annan inkomst än den, han härifrån åtnjutit;
é) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande
personer jämte deras betjäning:
om de icke äro svenska medborgare: för all annan inkomst än den,
som utgjorts af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhållits genom här idkad rörelse;
om de äro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjutit af sin
tjänst hos den främmande makten;
f) utländing, som här vistas för att idka studier; samt
g) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.
12 §.
Beskattningsort.
Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:
a) patronus ecclesiee: för inkomst af tionde eller ersättning därför.:
där inkomsten utgått;
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
b) den, som drifver bankrörelse: för inkomst däraf: där rörelsen genom
hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor utöfvats;
den, som idkar järnvägsdrift: för inkomst däraf: där bolaget haft
hufvudkontor och stationer;
den, som idkar kanaldrift: för inkomst däraf: vid hufvudkontoret
samt å hvarje ort, som af kanalanläggningen berörts;
den, som med hjälp af ledning tillhandahåller vatten eller elektrisk
energi: för inkomst däraf: där vattenverk eller kraftstation varit förlagda,
där kontor funnits samt där vatten eller elektrisk energi förbrukats;
c) bolag: för inkomst af annan rörelse än sådan, hvarom i b) stadgas:
å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon hufvudsaklig
gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits;
men i fall sådana bestämda orter icke förefunnits, äfvensom för inkomst
af kapital: där bolaget har sin styrelse;
d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare: för
inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse eller yrke
eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd
omfattning idkats; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta
flera församlingar, för den handelsrörelse de därstädes idkat, äfvensom
de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvats på flera orter, men
endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling, där de äro
mantalsskrifna;
e) ägare af fartyg, hvaruti flera hafva del: för inkomst af fartyget:
där hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan
ej finnes: där fartyget har sin hemort;
f) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning
ställda kassor: för den i 8 § 2 mom. b) omförmälda inkomst vid lediga
ecklesiastika sysslor: i den ort, där densamma eljest bort beskattas;
g) utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven löntagare: för
lön från svenska statsverket: i Stockholms stad och S:t Nikolai församling;
samt
h) utrikes boende pensionstagare: för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: där pensionen utbetalats.
För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: där han är mantalsskrifven; eller om han icke är inom
riket mantalsskrifven: där han inom riket hufvudsakligen vistas; eller då
sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen åtnjutits.
Afliden persons inkomst af sådan beskaffenhet, som i nästföregående
21
Riksdagens Skrifvelse N:o lOd.
stycke afses, taxeras: där den aflidne senast varit mantalsskrifven; eller
om han icke varit inom riket mantalsskrifven: där han inom riket hufvudsakligen
vistats; eller då sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen
åtnjutits.
Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid taxering.
13 §.
Taxering eller uppskattning af hvarje fast egendoms värde och hvarje
skattskyldigs årliga inkomst verkställes af taxeringsnämnder och pr öfning snämnder,
hvilkas sammansättning och åligganden här nedan bestämmas.
14 §.
Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:
l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:
a) af stadsdomstol samt domare på landet:
uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvaije fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist
meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift,
hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens
datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, om och i
så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för inventarier
eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner
samt om köpet skett å exekutiv eller konkursauktion;
b) af direktion för hypoteksinrättning:
uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid därå, efter
det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande anställd
och godkänd värdering;
2:o) hvarje år:
o) af styrelse öfver brandforsäkringsinrättning eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskommitté:
uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus och
byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskildt för
hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit mot
brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst föregående,
för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;
22
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,
vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för allmän
inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt
eller annan ägt utbekomma aflöning eller pension:
uppgift angående de af hvar och en person under nästföregående år
uppburna särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente,
arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-,
inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation och
andra löneförmåner äfvensom pension, hvarjämte, då med tjänstebefattning
följt fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler,
expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller
extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt antecknas;
c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap:
uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år, för så vidt den uppgått till minst 500
kronor;
d) af agent för utländskt försäkringsbolag:
uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för näst
föregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda
återförsäkringspremier;
e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj
försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig
kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en hvar annan, som
under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till
belopp af minst 5,000 kronor:
enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas, angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.
I uppgift, hvarom i 2:o) b) och é) stadgas, må icke något slag af
de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om enligt
denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen medgifvet;
dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande 200
kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som åtnjutit dylik
pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.
15 §.
Verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll,
23
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
skall till ledning vid taxeringen af dess inkomst hvarje år aflämna skriftlig
uppgift, utvisande beloppet af dess inkomst nästföregående år af kapital
och arbete. Vid uppgiften skall fogas bestyrkt afskrift af in- och utgående
balansräkning samt vinst- och förlustkonto för senaste räkenskapsår, hvarmed,
då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, förstås det räkenskapsår,
som gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen
sker. Bestyrkt afskrift eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse
för samma räkenskapsår bör ock till ledning för taxeringen,
så fort ske kan, aflämnas.
16 §.
1 mom. Skattskyldig, som enligt de i denna förordning meddelade
bestämmelser icke är pliktig att afgifva uppgift till taxeringen, vare dock
skyldig att efter anmaning, som i 22 § 2 mom. sägs, lämna uppgift å det
belopp, hvartill hans inkomst af kapital eller arbete det nästföregående
året uppgått.
2 mom. En hvar skattskyldig är det i öfrigt obetaget att meddela
upplysningar, som kunna tjäna till ledning vid hans taxering.
17 §.
Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifvits på
två eller flera orter, skola särskild! angifva, huru, enligt den skattskyldiges
åsikt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar
af de orter, där enligt 12 § inkomsten bör beskattas, och skall dels i
fråga om inkomst af bankrörelse skattskyldig, som drifvit sådan rörelse,
vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter,
upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads
slut, dels den, som idkat järnvägsdrift, uppgifva hvarje stations trafikvärde
i öfverensstämmelse med hvad 3 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna
innehåller, dels ock beträffande inkomst af företag, som afser att
med hjälp af ledning tillhandahålla vatten eller elektrisk energi, den
skattskyldige uppgifva den kommun, där vatten eller elektrisk energi förbrukats,
eller, om förbrukningen ägt rum inom olika kommuner, bruttoinkomsten
däraf inom hvarje särskild kommun.
18 §.
Skyldighet att afgifva uppgift, hvarom i denna förordning sägs, åligge
för omyndig eller sådan frånvarande, för hvilken god man af domstol
24
Bilcsdagens Skrivelse N:o 104.
förordnats, förmyndaren eller gode mannen för hvad han har under sin
förvaltning samt för oskiftadt stärbhus den, som i boet sitter, ehvad han
är delägare eller syssloman.
19 §.
För annan än enskild person och oskiftadt stärbhus åligga uppgiftsskyldigheten
vederbörande styrelse, förvaltning eller ombud.
20 §.
Skattskyldig, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom
åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äge att för
sådant ändamål hänvända sig till vederbörande taxeringsnämnds ordförande.
21 §.
De i 14, 15 och 17 §§ omförmälda uppgifter skola upprättas särskilt
för hvarje kommun på landet och hvarje territoriell församling i
stad samt före den 1 mars aflämnas, antingen direkt till ordföranden i
vederbörande taxeringsnämnd eller ock i Stockholm till öfverståthållareämbetet
och i öfriga orter till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län,
magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, där taxeringen
anses skola äga rum eller den skattskyldige är bosatt.
Möter för verk eller bolag hinder att före den 1 mars aflämna uppgift
till ledning för dess egen taxering, och göres skriftlig anmälan därom
före samma dag hos ordföranden i taxeringsnämnden, må anstånd med
uppgiftens afgifvande åtnjutas, dock att i sådan händelse uppgiften skall
så fort ske kan och i hvarje fall före den 1 maj aflämnas till ordföranden.
Uppgifterna må ock kunna på uppgiftspliktigs eget äfventyr i betaldt
bref med allmänna posten insändas.
22 §.
1 mom. Därest uppgift, som i 15 eller 17 § omförmäles, icke inom
föreskrifven tid afgifvits eller ock afgifven sådan uppgift befinnes i
visst afseende ofullständig, må taxeringsnämndens ordförande eller kronans
ombud hos pröfningsnämnd, i händelse sådant finnes för taxeringen erforderligt,
om förhållandet göra anmälan, i Stockholm hos öfverståthållare
-
25
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
Umbetet, i öfriga städer hos magistraten samt å landet till länsmannen i
orten, hvilka myndigheter det därefter åligger att ofördröjligen mot bevis
tillställa den försumlige anmaning att inom åtta dagar efter anm aningens
mottagande afgifva fullständig uppgift vid äfventyr, som i 24 § sägs.
Sådan anmaning skall, där infordrandet föranledts af ofullständighet i
aflämnad uppgift, jämväl innehålla underrättelse, i hvilket afseende uppgiften
befunnits ofullständig.
2 mom. Uppgift, som i 16 § 1 mom. sägs, äge såväl taxeringsnämndens
ordförande som kronans ombud hos pröfningsnämnd att infordra
i enahanda ordning, som finnes i 1 mom. af denna § föreskrifven.
Den, som enligt lag är skyldig föra handel sböcker, så ock delägare
i vanligt handelsbolag eller i kommanditbolag må dock, därest dylik
uppgift från honom af taxeringsnämndens ordförande infordras å sådan
tid, att enligt stadgandet i nästföregående moment uppgiften bör afgifvas
före april månads utgång, efter anmälan åtnjuta anstånd med uppgiftens
aflämnande till nämnda tid.
23 §.
1 mom. Yarder uppgift, som i 14 § omförmäles, icke inom föreskrifven
tid aflämnad, äge taxeringsnämndens ordförande eller kronans
ombud hos pröfningsnämnd att densamma infordra.
2 mom. Är den uppgiftspliktige icke offentlig myndighet eller tjänsteman,
må infordrandet jämväl kunna äga rum genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilken äger därvid förelägga lämpligt vite.
3 mom. För taxeringen eljest erforderlig officiell uppgift skall, då
begäran därom framställes, af vederbörande ämbetsverk lämnas; hvarförutom
taxeringsnämndens ordförande äfvensom kronans ombud hos pröfningsnämnd
må äga att taga del af sådana hos domare eller domstol förvarade
handlingar, som i beskattningsafseende kunna tjäna till ledning.
4 mom. Efter anmaning, som i 22 § 2 mom. sägs, vare ock andra
verk eller bolag samt enskilda arbetsgifvare än de i 14 § 2:o é) nämnda
pliktige att aflämna sådan uppgift angående lön- och arfvodestagares samt
öfrige arbetares löneförmåner, som i sistnämnda författningsrum omförmäles.
24 §.
Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 15 § eller 17 §
föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskildt infordrad uppBih.
till Riksd. Brok 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 34 Häft. 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
,26 Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
gift, som i 22 § omförmäles, hafre förlorat rätten att fullfölja talan i
fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat afse.
Hörsammar ej i 15 § omförmäldt verk eller bolag, som fått emottaga
revisionsberättelse för senaste räkenskapsår, anmaning enligt 22 §
att till ledning för taxeringen aflämna sådan berättelse, vare förlustig^
rätten att fullfölja klagan öfver taxeringen.
Hörsammar icke den, som på grund af förordningens föreskrift eller
enligt 22 § 2 mom. erhållen anmaning varit pliktig aflämna uppgift,
men underlåtit afgifva sådan eller aflämnat ofullständig uppgift, honom
tillställd anmaning att afgifva fullständig uppgift, böte ett belopp, svarande
mot tio procent af den bevillning, som inom taxeringsdistriktet varder
den skattskyldige påförd för den inkomst, som uppgiften skolat afse.
Gitter den uppgiftsskyldige visa giltig ursäkt för underlåtenheten,
äge här stadgad påföljd icke rum.
Genom afrinnande af sådan uppgift till ledning för egen taxering,
som . i förordningen om inkomstskatt omförmäles, anses dock i denna förordning
stadgad skyldighet att afgifva dylik uppgift äfven vara fullgjord
i fråga om den ort, där uppgift enligt inkomstskatteförordningen aflämnats.
25 §.
Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i 14 § och 23 § 4 mom.
stadgas vare den försumlige, därest han är offentlig tjänsteman, underkastad
ansvar såsom för annat tjänstefel, men böte eljest tjugufem kronor.
26 §.
Utan hinder af uteblifven uppgift och med rätt att pröfva, i hvad
män afgifven uppgift är af beskaffenhet att böra läggas till grund för
taxeringen, äga taxerings- och pröfningsnämnderna att bestämma och
fastställa skattskyldigs taxering.
27 §.
1 mom. Granskning af de skattskyldiges till ledning för egen taxering
lämnade uppgifter skall verkställas endast af vederbörande taxeringsmyndighets
ordförande med biträde i hvarje särskildt fall af den ledamot,
taxeringsmyndigheten utser, äfvensom hos pröfningsnämnd kronans ombud.
För innehållet af sålunda granskad uppgift må icke inom taxeringsmyndighet
lämnas vidare redogörelse än som för taxeringen oundgängligen erfordras.
Riksdagens Skrifvelse N:o 104. 27
Dylik uppgift må ej, utan att den skattskyldige skriftligen medgifvit
uppgiftens offentliggörande, vara tillgänglig för andra än de personer,
hvilka, enligt hvad nyss är sagdt, skola granska uppgiftens innehåll, samt
de ämbets- och tjänstemän, hvilka i och för sin befattning däraf erhålla
del, och må ej heller utan den skattskyldiges skriftligen afgifna samtycke
i taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds protokoll intagas i vidare mån,
än som må oundgängligen erfordras på grund af föreskriften i 2 mom.;
skolande, utom i fall, där besvär fullföljas, omförmälda uppgifter efter
taxeringsårets utgång hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i försegladt
konvolut behörigen förvaras, intill dess fem år förflutit, hvarefter de förstöras.
2 mom. Följes icke af skattskyldig lämnad uppgift vid hans taxering,
skola skälen därför tydligen angifvas genom anteckning af taxeringsnämnden
å den skriftliga uppgiften och af pröfningsnämnden i dess protokoll,
och skall tillika underrättelse i hvad mån afvikelse skett och om skälen
därför i rekommenderadt bref med allmänna posten den skattskyldige kostnadsfritt,
så fort ske kan, tillsändas.
Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.
l:o) Taxeringsnämnderna.
28 §.
De på taxering beroende fastighetsvärden och inkomstbelopp bestämmas
af den för sådant ändamål, på sätt nedan stadgas, utsedda taxeringsnämnd.
29 §.
Hvarje kommun skall i allmänhet utgöra ett taxeringsdistrikt. I Stockholm
äger öfverståthållareämbetet att bestämma antalet af de taxeringsnämnder,
som där skola tillsättas, samt det distrikt, hvarje taxeringsnämnd
skall omfatta. För annan stad, hvarest flera taxeringsnämnder erfordras, äger
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, efter magistratens hörande, bestämma
taxeringsnämndernas antal och taxeringsdistrikten. På landet må Kungl.
Majts befallningshafvande fördela större kommuner i två eller flera taxeringsdistrikt
äfvensom förena två eller flere mindre kommuner till ett taxeringsdistrikt.
28
Riksdagens Skrifvelse N:o 10å.
30 §.
Till ordförande i taxeringsnämnd skall Ivungl. Maj:ts befallningshafvande
förordna lämplig, helst inom taxeringsdistriktet bosatt person. Sådant
förordnande meddelas för tiden intill det år, då nästa allmänna fastighetstaxering
äger rum, Kungl. Maj:ts befallningshafvande dock obetaget att,
därest anledning därtill förekommer, återkalla detsamma.
Taxeringsnämnd utgöres af, jämte ordföranden, visst antal för hvarje
år, på sätt här nedan stadgas, utsedde ledamöter.
I stad skola dessa ledamöter, till antal af tre, högst nio, väljas af
stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas, af allmän rådstuga
bland sådana inom taxeringsdistriktet boende personer, hvilka under senast
förflutna år därstädes erlagt fastighets- eller inkom stbevillning.
På landet skola ledamöter i taxeringsnämnd, till antal af två, högst
tio, väljas på kommunalstämma bland de i orten bosatta personer, hvilka
under sist förflutna år erlagt fastighets- eller inkomstbevillning inom
distriktet. Äro flera kommuner förenade till ett taxeringsdistrikt, skola
för hvarje kommun väljas högst fem ledamöter i taxeringsnämnden, med
iakttagande likväl att antalet ledamöter i taxeringsnämnden icke må i
något fall öfverstiga tio.
Vid samma tillfälle, som ledamöterna i taxeringsnämnden väljas, skall
äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften af de ordinarie
ledamöternas antal, samt ordningen suppleanterna emellan bestämmas.
För öfrigt bör vid val af både ordinarie ledamöter och suppleanter tillses,
att, så vidt möjligt är, såväl fastighetsägare som näringsidkare, arbetare
och andra inkomsttagare komma att i taxeringsnämnden äga säte och
stämma.
Valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är, förutom de
skattskyldige, hvarom ofvan förmäles, en hvar i orten bosatt, i de kommunala
angelägenheterna röstberättigad person, hvilken på arrende innehar
inom taxeringsdistriktet belägen fast egendom, därför bevillning utgår.
31 §.
1 mom. Genom utfärdad allmän kungörelse underrättar Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i böljan af hvart och ett år de skattskyldige om de
personer, hvilka komma att inom hvarje ort såsom ordförande leda
taxeringsnämndens arbeten för samma år, samt om de särskilda taxerings
-
29
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
-distrikt, däruti länet blifvit indeladt, hvarjämte Kungl. Maj:ts befallningshafvande
meddelar föreskrift om det antal ledamöter af taxeringsnämnden,
som inom hvarje taxeringsdistrikt skall väljas, samt om hvad i öfrigt vid
dessa val bör iakttagas. Uti denna kungörelse erinras vederbörande om
skyldigheten att aflämna de uppgifter, som i afseende på den förestående
bevillningstaxeringen skola meddelas, samt om påföljden för uraktlåtenhet
därutinnan, hvarjämte underrättelse meddelas om tid och ställe för uppgifternas
aflämnande äfvensom därom, att skattskyldig, som önskar upplysning
rörande beskaffenheten af honom åliggande uppgiftsskyldighet och
sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ändamål hänvända sig till
vederbörande taxeringsnämnds ordförande.
2 mom. Yal af ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnden skola
förrättas före den 15 februari; börande genast efter valförrättningens
slut den, som därvid fört ordet, om valet underrätta ej mindre de valde
än ordföranden i taxeringsnämnden.
32 §.
Magistratsperson, kronofogde, häradsskrifvare eller länsman må ej
utan laga förfall kunna afsåga sig erhållet förordnande att vara ordförande
i taxeringsnämnden.
Hvarje annan person vare skyldig att, såvida han är inom taxeringsdistriktet
bosatt samt icke de fem nästföregående åren deltagit i
taxeringsarbetet inom distriktet eller är af laga förfall hindrad, emottaga
uppdrag att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnden.
Inträffar för ledamot förfall för inställelse vid utsatt sammanträde,
bör sådant ofördröjligen anmälas för ordföranden, så att före sammanträdet
suppleant hinner tillkallas.
33 §.
På det taxeringsnämndens ledamöter må äga tillfälle att inhämta
nödig kännedom om sina åligganden, bör erforderligt antal exemplar af
denna förordning med därtill hörande instruktion och formulär genom
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg öfverlämnas i stad till magistraten
och på landet till ordföranden i kommunalstämman för att genast
efter valet tillhandahållas en hvar af taxeringsnämndens valde ledamöter
och suppleanter. Sådant exemplar skall jämväl tillställas nyutsedd ordförande
i taxeringsnämnden.
30 Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
I Stockholm tillhandahålles nämnda författning vederbörande ordförande,
ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnderna omedelbart af öfverståthållareämbetet.
34 §.
Taxeringsnämnds ordförande, hvilken är föredragande hos nämnden,,
åligger särskilda
a) att samla, ordna, numrera och granska de för taxeringen aflämnade
uppgifter och anmälningar, vidtaga föreskrifna åtgärder för uteblifna
eller eljest erforderliga uppgifters införskaffande, därvid bör tillses, att
genom infordrande af sådana upplysningar, som i 16 § 1 mom. omförmälas,
ledning vinnes för taxering af jämväl sådana skattskyldige, hvilka
icke äro pliktige att utan särskild anmaning aflämna uppgifter, samt i
öfrigt söka att inhämta upplysningar till ledning för en noggrann och
tillförlitlig taxering äfvensom att, då anledning till tillämpning af 25 §
förekommer, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
för den åtgärd, som för sådant ändamål må på sagda myndighet ankomma;.
b) att bestämma tid och ställe för taxeringsnämndens sammanträde
samt därom ofördröjligen ej allenast underrätta ledamöterna i taxeringsnämnden,
utan äfven på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldige
inom taxeringsdistriktet underrättelse; börande sammanträdena utsättas
så tidigt, att samtliga taxeringsnämnderna i hvarje län senast den 15 maj
och i Stockholm senast den 15 juni må hafva afslutat sina arbeten, hvarjämte
iakttages, att sammanträdena hållas inom staden eller distriktet,
dock att för landet utsedd taxeringsnämnd äfven må sammanträda i närbelägen
stad;
c) att vid taxeringsnämndens sammanträden föra ordet, tillhandahålla
och meddela ledamöterna alla i och för taxeringen erhållna uppgifter och
upplysningar, med den inskränkning, hvartill stadgandena i 27 § föranleda,
i taxeringslängden på behöriga ställen anteckna uppgifternas nummer,,
uppgifna salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden å fastigheter äfvensom,
därest skattskyldig gjort sig skyldig till försumlighet, hvarom i 24 § förmäles,
därom göra anteckning i längden; skolande därjämte särskild förteckning
å sådana försumlige meddelas kronans ombud hos pröfningsnämnden;
d) att vid taxeringen efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar
och framställningar, hvartill han för en behörig taxering finner
sig äga anledning;
e) att angående de ärenden, där sådant erfordras, föra protokoll;
31
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
börande protokollet justeras inför nämnden och justeringen bestyrkas genom
å protokollet tecknadt intyg af två ledamöter;
f) att, då inkommen uppgift å aflöning eller pension eller annan
dylik inkomst afser person, som ej är inom distriktet mantalsskrifven,
till vederbörande afsända uppgiften eller transsumt af densamma och i
senare fallet därom verkställa anteckning å uppgiften;
g) att i rekommenderadt bref med allmänna posten, så fort ske kan,
tillsända skattskyldig, hvilkens uppgift icke blifvit vid hans taxering följd,
underrättelse att och i hvad mån afvikelse skett och om skälen därför; samt
h) att, då sådant påfordras, afgifva förklaring öfver skattskyldigs
besvär angående taxering.
35 §.
Till taxeringsnämndens ordförande skall å landet häradsskrifvaren och
i stad, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman senast den 15 mars, vid
bot af tre kronor för hvarje öfverskjutande dag, hafva aflämnat på mantalslängden
för nästföregående år grundade, enligt fastställda formulär uppställda
längder, upptagande samtliga inom taxeringsdistriktet belägna fastigheter,
å hvilka jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas,
Äfvensom fastigheternas ägare eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare.
Dessutom böra vid samma tillfälle till taxeringsnämndens ordförande
aflamnas tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden
öfver inkomstbevillningen, uti hvilken enligt fastställdt formulär uppgjorda
längd taxeringsnämnden införer alla de personer, som nämnden anser
skyldige att dylik bevillning inom distriktet erlägga. I stad böra taxeringsnämnderna
till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta
nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan därtill utsedd
tjänsteman.
Före januari månads utgång skola till taxeringsnämndens ordförande
aflämnas, på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm,
genom magistratens försorg, de i 39 § 4 mom. och 50 § 3 mom.
omformälda afskrifter af taxeringslängder och pröfningsnämndens särskilda
längder för nästföregående år.
I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion och under tillämpning af de i denna förordning
stadgade grunder åligger det taxeringsnämnden att bestämma och uti
taxeringslängderna införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp, för
hvilket bevillning skall inom taxeringsdistriktet påföras hvarje skattskyl
-
32
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
dig, med iakttagande därvid, att uppskattad inkomst af rörelse, yrke eller
eljest upptages på sätt bilagda formulär n:o 5 utvisar; och bör taxeringsnämnden
därvid följa den inom samma ort senast upprättade mantalslängd,
hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit i föreskrifven
tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande uppgifter och handlingar
senast den 15 mars tillställas ordföranden i ortens taxeringsnämnd.
Taxeringslängderna underskrifvas af taxeringsnämndens ordförande
och ledamöter.
Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta samhälle
förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna särskilt
angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del faller inom
municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen anmärkas, huru.
stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda del af fastigheten.
36 §.
Beslut må icke kunnas fattas af taxeringsnämnd, som omfattar blott
en kommun eller en del däraf, därest icke ordföranden och minst två
ledamöter äro närvarande, ej heller af taxeringsnämnd, omfattande två eller
flera kommuner, med mindre, utom ordföranden, en ledamot från hvarje
kommun är tillstädes; börande i allt fall, då ordinarie ledamot i taxeringsnämnden
är frånvarande, vederbörande suppleant ofördröjligen tillkallas.
Taxeringsnämnds vid utlyst sammanträde närvarande ledamöter äga
att, om det för taxeringsförrättningens fortgång erfordras och utsedd suppleant
för tillfället icke finnes att tillgå, inkalla annan till ledamot valbar
person att i förrättningen deltaga.
Uppstå skiljaktiga meningar bland taxeringsnämndens ledamöter
och måste omröstning för frågans afgörande anställas, skall denna vara
öppen och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterna biträda
eller, om rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges
förmån. Kan denna grund ej tillämpas, galle den mening, ordföranden
biträder. Det åligger ordföranden att i de fall, då hans mening icke
gjort sig gällande, uti taxeringslängdens anteckningskolumn särskildt
upptaga den taxering, han ansett höra bestämmas; varande det jämväl hvar
och en af de öfriga ledamöterna obetaget att få sin särskilda mening
till protokollet antecknad, såvida densamma, skriftligen affattad, till taxeringsnämndens
ordförande aflämnas.
33
Riksdagens Skrivelse N:o 104.
37 §.
Landshöfdingen i länet är berättigad att i taxeringsnämnds öfverläggningar
men icke i besluten deltaga.
38 §.
Taxeringsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar; dock är
skattskyldig berättigad att inför nämnden företräda för att meddela upplysningar
rörande taxeringen, i hvad den honom angår.
Sä vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter,
bör begärd upplysning om den af taxeringsnämnden skattskyldig påförda
taxeringen honom på stället meddelas.
39 §.
1 mom. Senast fem dagar efter det taxeringsnämndens förrättningar
afslutats, skall taxeringsnämndens ordförande, på landet till häradsskrifvaren
och i stad till vederbörande tjänsteman öfverlämna de upprättade
taxeringslängderna jämte mantalslängden med till densamma hörande uppgifter
och öfriga handlingar äfvensom taxeringsnämndens protokoll; börande,
utom hvad Stockholms stad angår, därvid jämväl fogas de enligt 35 §
taxeringsnämndens ordförande tillhandakomna afskrifter af taxeringslängder
och pröfningsnämndens särskilda längder för föregående året.
Inom samma tid skall taxeringsnämndens ordförande till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande insända de skriftliga uppgifter och upplysningar, som
aflämnats till ledning vid taxeringen.
2 mom. Efter emottagandet af taxeringslängderna åligger det på
landet häradsskrifvaren och i stad vederbörande tjänsteman ej mindre att
ofördröjligen uträkna och i taxeringslängden införa de bevillningsafgifter,
som på grund af taxeringsnämndernas beslut skola påföras, samt summera
längderna, än äfven att genom granskning af taxeringslängderna efterforska
möjligen förelupen misskrifning eller annan oriktig anteckning och
till kronans ombud hos pröfningsnämnden skriftligen framställa de anmärkningar,
hvartill granskningen gifvit anledning.
3 mom. Före den 20 juni skola taxeringslängderna med sammandrag
och mantalslängderna jämte tillhörande handlingar äfvensom afskrifterna
af taxeringslängder och pröfningsnämndens särskilda längder för
föregående året till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändas, på
Bih. till BiJcsd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 34 Raft. 5
34
Riksdagens Skrifvelse JSr:o 3.04.
landet omedelbart af vederbörande häradsskrifvare och i stad genom magistratens
försorg; varande i annat fall den tjänsteman, hvars försumlighet
föranledt inträffadt dröjsmål, förfallen till böter af tre kronor för hvarje
dag, hvarmed ofvan bestämda tid öfverskrides.
I Stockholm bör den tjänsteman, som det tillhör att anteckningarna i
taxeringslängden verkställa, senast den 15 augusti och vid enahanda
äfventyr till öfverståthållareämbetet inlämna taxeringslängder med tillhörande
handlingar.
4 mom. Afskrift af taxeringslängderna, i hvad de angå hvarje särskild
kommun på landet, skall jämväl före den 20 juni af häradsskrifvaren
tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, hvilken det
åligger att under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke
må understiga fjorton dagar, på lämpligt och därvid äfven tillkännagifvet
ställe hålla afskriften de skattskyldige till hända; börande afskriften sedermera
af ordföranden förvaras för att, på sätt i 35 § stadgas, öfverlämnas
till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd.
I stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift af
taxeringslängderna för hvarje särskildt taxeringsdistrikt i samma ordning
hållas de skattskyldige till hända samt påföljande år öfverlämnas till vederbörande
ordförande i det årets taxeringsnämnder.
40 §.
1 mom. Där ordföranden i taxeringsnämnden, utan att af laga förfall
vara hindrad, icke vidtager erforderliga åtgärder för taxeringsnämndens
sammanträde eller underlåter att inom föreskrifven tid aflämna
taxeringsnämndens längder och öfriga handlingar, vare han förfallen till
böter af femtio kronor. Infinner han sig icke å den af honom för taxeringsnämndens
sammanträde utsatta ort och tid, böte tjugufem kronor.
Ledamot af taxeringsnämnden eller tillkallad suppleant, som utan laga
förfall från sammanträdet uteblifver, böte tio kronor.
2 mom. Anser ordföranden, att taxeringsnämnden i ett eller annat
hänseende icke iakttager denna förordnings föreskrifter eller icke verkställer
taxeringen i öfverensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhållanden,
åligger det honom att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning
äfvensom nämndens i anledning däraf meddelade yttrande skola i protokollet
intagas.
3 mom. Kan till följd af en eller annan anledning taxeringsförrättningen
icke företagas eller fortgå, bör anmälan därom af taxerings
-
35
Rikadarf&nft Skri fackt JSf:o 104.
nämndens ordförande göras hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som
då vidtager den åtgärd, förhållandet anses påkalla.
41 §.
Innan taxeringsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina medlemmar
föreslå två personer till ledamöter i samma års pröfningsnämnd,
hvarvid bör tillses, att, såvidt möjligt är, en är fastighetsägare och den
andre näringsidkare eller löntagare; skolande förslaget i nämndens protokoll
intagas och bestyrkt utdrag af protokollet i denna de! af nämndens
ordförande ofördröjligen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insändas.
42 §.
1 mom. Skattskyldig, som icke åtnöjes med vederbörande taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom rörer, så ock vederbörande kommun eller
vägstyrelse, som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, må däri söka
ändring hos pröfningsnämnden genom besvär, hvilka, skriftligen affattade,
skola senast före klockan tolf på dagen i hvarje län den 15 juli och i
Stockholm den 31 augusti eller, om då är helgdag, nästföljande dag till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas; börande de skattskyldige genom
den i 45 § omförmälda kungörelsen härom erinras.
2 mom. Enahanda besvärsrätt, hvarom i 1 mom. sägs, tillkommer
municipalsamhälle i fråga om huru stor del af en fastighets hela taxeringsvärde
belöper å den del af fastigheten, som faller inom municipalsamhällets
område.
2:o) Pröfningsnänmderna.
43 §.
För att granska taxeringarna samt pröfva och afgöra anförda besvär
eller annars framställda anmärkningar i anledning af taxeringsnämndernas
vidtagna åtgärder och beslut skall en pröfningsnämnd årligen sammanträda
för hvart och ett län i länets residensstad och för Stockholms stad i
Stockholm; ägande denna nämnd att, efter tagen erforderlig kännedom
om hvad taxeringslängder samt protokoll äfvensom aflämnade uppgifter
innehålla och noggrann pröfning af alla nämnden underställda frågor och
förhållanden, meddela sådana rättelser och ändringar i eller göra sådana
36
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
tillägg till den verkställda taxeringen, hvilka finnas af rättvisa och billighet
samt en författningsenlig och jämlik beskattning påkallade.
44 §.
Pröfningsnämnd skall bestå af tio, högst tjugufem ledamöter, hvilka
Kungl. Maj :ts befallningshafvande äger utse bland de af taxeringsnämnderna
därtill föreslagna personerna. Bland ledamöterna i pröfningsnämnden
skall minst hälften och i Stockholms stad minst en fjärdedel vara ägare
af fast egendom; och böra nämndens ledamöter så utses, att nämnden, så
vidt förhållandena medgifva, kommer att utgöras af ett efter beskattningens
belopp och mängden af de skattskyldige skäligen lämpadt antal dels näringsidkare
och dels löntagare, samt att inom nämnden icke saknas tillförlitlig
kännedom om länets särskilda delar, dessas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga
näringar.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande utser i enahanda ordning jämväl
suppleanter till antal motsvarande minst hälften af antalet ordinarie ledamöter
i nämnden.
Den, som blifvit till ledamot i pröfningsnämnd utsedd, eller i stället
för ordinarie ledamot inkallad, men utan vederbörligen anmäldt laga förfall
vid nämndens sammankomst sig icke infinner, skall höta tjugufem
kronor.
45 §.
Uti därom utfärdad kungörelse uppgifver Kungl. Maj:t befallningshafvande
dem, som till ledamöter och suppleanter i pröfningsnämnden
blifvit utsedde, samt underrättar länets invånare om tid och ställe för
nämndens sammanträde; skolande tiden bestämmas sålunda, att nämndens
arbeten må vara afslutade i hvarje län senast den 10 augusti och i Stockholm
senast den 31 oktober; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att i god tid låta ett exemplar af denna kungörelse en hvar af
nämndens ledamöter och suppleanter tillställas, hvarjämte genom Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg förteckning öfver de inkomna besvärsskrifterna
med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena
bör, så fort ske kan, till ledamöterna och suppleanterna öfversändas; dock
att sådan förteckning icke erfordras för Stockholms stads pröfningsnämnd.
46 §.
Yid pröfningsnämndens sammankomster skall landshöfdingen i länet
Riksdagens Skrifvelse N:o 10i.
37
vara ordförande, med rättighet att deltaga i nämndens öfverläggningar,
men icke i dess beslut i annat fall än nedan sägs. År landsböfdingen
hindrad att dessa sammankomster bevista, äge nämnden att själf genom
val med slutna sedlar bland sina ledamöter utse ordförande, och bör vid
sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.
Uppstå under pröfningsnämndens öfverläggningar skiljaktiga meningar
bland nämndens ledamöter och måste till följd däraf omröstning anställas,
skall omröstningen vara öppen och den mening blifva gällande, hvilken
flertalet bland ledamöterna biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den,
som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas,
galle den mening, som biträdes af ordföranden.
Såsom kronans ombud och för upplysningars meddelande bör landskamreraren
samt för Stockholm kamreraren vid öfverståthallareämbetets
afdelning för uppbördsärenden öfvervara pröfningsnämndens sammankomster
med skyldighet att efter sorgfällig beredning gorå de anmärkningar och
framställningar, hvartill han för iakttagande af kronans rätt och i öfrigt
för en behörig taxering finner sig äga anledning.
För granskning af afgifna taxeringsuppgifter, taxeringslängderna och
hos pröfningsnämnden anförda besvär må, om och i den mån Kungl.
Maj:ts befallningshafvande pröfvar sådant nödigt, landskamererare erhålla
ledighet från öfriga med tjänsten förenade göromål under tiden efter det
taxeringshandlingarna från bäradsskrifvaren eller magistraten, enligt stad-,
gandet i 39 §, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommit och till
dess pröfningsnämndens sammanträde afslutats.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger, där så anses erforderligt, kalla
taxeringsnämnds ordförande att, för upplysningars meddelande, före och
under pröfningsnämndens sammankomst infinna sig å den ort, där nämnden
sammanträder.
Protokollet vid pröfningsnämndens sammankomster föres och de af
nämndens beslut föranledda anteckningar i taxeringslängderna samt i den
47
48 §.
49 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3§ fifksdåQéfté 8kHftiélse N.ö lOå.
nti 50 § omförmälda särskilda längd verkställas af den eller de personer,
söm Kung!. Maj:ts befallningshafvande därtill förordna! Sådant förordnande
får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall hos pröfiringsnämnden
vara tillstädes.
Justeringen af det hos pröfningsnämnden förda protokollet skall verkställas
inför nämnden eller senast fjorton dagar efter nämndens sista
sammanträde inför ordföranden jämte kronans ombud och minst två af
nämnden därtill utsedde ledamöter, hvilka skola inställa sig på ordförandens
kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett af nämndens ordförande och två
ledamöter å protokollet tecknadt intyg.
50 §.
1 mom. Alla pröfningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens
protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att afgifva honom
enligt 22 § af kronans ombud hos nämnden affordrad uppgift eller upplysning,
anteckning om sådan försumlighet bör ske. Fastighets- och
inkomsttaxering, som till följd af pröfningsnämndens beslut tillkommit eller
blifvit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall upptagas
i särskild längd, däruti de protokollsparagrafer, som innehålla dylika beslut,
böra angifvas. Kronoombudet åligger att med sin underskrift å såväl
taxeringslängderna som nyssnämnda särskilda längd vitsorda däruti, enligt
pröfningsnämndens beslut, införda förändringar eller gjorda tillägg.
2 mom. Inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde
skola, utom hvad Stockholms stad angår, taxeringslängder jämte tillhörande
handlingar, med undantag af uppgifter och upplysningar, som af skattskyldig
aflämnats till ledning för hans egen taxering, taxeringsnämndernas
protokoll samt de hos pröfningsnämnden förda längderna genom Kung!.
Maj:ts befallningshafvandes försorg öfversändas till vederbörande häradsskrifvare
eller magistrat för debiteringens verkställande.
De i 39 § 3 mom. omförmälda afskrifterna af taxeringslängder och
pröfningsnämndens särskilda längder för föregående året skola hos Kung!.
Maj:ts befallningshafvande kvarstanna för att där förvaras.
3 mom. Senast den 8 september skall häradsskrifvaren, vid bot af
tre. kronor för hvarje dag, hvarmed den sålunda bestämda tiden öfverskrides,
tillställa vederbörande kommunalstämmors ordförande afskrift af
de hos pröfningsnämnden förda längderna, i hvad de angå hvarje särskild
kommun på landet. Dessa afskrifter skola hållas de skattskyldige till
opaginerad Kontrollera mot PDF
liiks<Uuj,env ftkrifedse /V.# jQå. $$
banda under viss tid af minst fjorton dagar, byarom kungörelse bör på
vanligt sätt ofördröjligen utfärdas; börande i denna kungörelse upptagas
namn och hemvist för de skattskyldiga, i afseende å hyilkas taxering
pröfningsnämnden vidtagit ändring.
X stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift
af pröfningsnämndens längder, såvidt staden rörer, i samma ordning hållas
de skattskyldiga till hända.
På sätt i 35 § stadgas, skola afskrifterna påföljande år öfverlämnas
till vederbörande ordförande i det årets taxeringsnämnder.
4 mom. I Stockholm skall utdrag af pröfningsnämndens protokoll,
i hvad det innehåller beslut om ny taxering eller förhöjning i den af
taxeringsnämnden verkställda taxeringen, senast den 10 november vederbörande
skattskyldig tillställas.
51 §•
Å pröfningsnämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter i denna
nämnd samt de taxeringsnämndsordförande, som på Kung! Maj:ts befallningshafvandes
kallelse från annan ort för upplysningars meddelande
före eller under pröfningsnämndens sammankomst sig infunnit, äro berättigade
att åtnjuta traktamentsersättning med tio kronor om dagen samt
resekostnadsersättning, då resan sker med skjuts, efter tre kronor för
milen, men då resan sker på ångfartyg eller järnväg, med ett belopp,
motsvarande i förra fallet afgiften för enkel hyttplats eller, då hytt ej
förekommer, en salongsplats och i senare fallet afgiften för plats i första
klassens vagn eller, där sådan ej finnes, i andra klassens.
Enahanda ersättning tillkommer äfven ledamot af pröfningsnämnden,
som, på annan ort bosatt, efter kallelse af ordföranden inställer sig för
att i protokollsjusteringen deltaga.
52 §.
I Stockholms stad skola de åligganden, som Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande inom öfriga delar af riket med hänsikt till
pröfningsnämnden fått sig uppdragna, tillhöra öfverståthållareämbetet; kommande
äfven, hvad Stockholm beträffar och såvidt härom meddelade föreskrifter
äro där tillämpliga, alla andra Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
i afseende på taxeringarna och därmed sammanhängande frågor, tillhörande
bestyr att åligga öfverståthållareämbetet, som alltså har att af vederbörande
40
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
tjänstemän och skattskyldige emottaga enahanda förslag och uppgifter med
flera handlingar, som i landsorten skola till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
aflämnas.
Vid Stockholms stads pröfningsnämnds sammankomst må, då öfverstå
thållaren icke är tillstädes, underståthållaren i hans ställe vara ordförande.
53 §.
1 mom. Har skattskyldig icke hos pröfningsnämnden öfverklagat
taxeringsnämnds beslut, i hvad honom rörer, och varder den hos taxeringsnämnden
åsätta taxeringen af pröfningsnämnden lämnad oförändrad
eller nedsatt, må skattskyldig icke, utom i fall, som nedan säges, emot
pröfningsnämnds beslut föra vidare talan än angående höjning af sålunda
nedsatt taxering till det af taxeringsnämnden åsätta beloppet.
Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds beslut anföras af skattskyldig,
som icke till följd af stadgandet i 24 § förlorat rätt till talan, äfvensom
af kronans ombud, af vederbörande kommun eller vägstyrelse eller
rörande fråga, hvarom i 42 § 2 mom. sägs, af municipalsamhälle; och
skola besvären, ställda till kammarrätten, ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
före klockan tolf å sista helgfria dag i december månad det
år taxeringen ägt rum, vid påföljd att besvären eljest icke varda till pröfning
upptagna. Sedan öfver inkomna besvär förklaring från vederbörande
infordrats och tillsedt blifvit, att vid besvärshandlingarna varda fogade såväl
utdrag af taxeringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, i hvad
de den öfverklagade taxeringsfrågan angå, som ock de till bemälda nämnder
i frågan ingifna handlingar, insänder Kungl. Maj:ts befallningshafvande
till kammarrätten samtliga handlingarna med de upplysningar och erinringar,
som besvären anses påkalla.
Skattskyldig, hvilkens uppgift angående hans inkomst icke blifvit af
taxeringsnämnden följd och till hvilken underrättelse därom icke blifvit
under i uppgiften angifven adress i den ordning, som i 27 § 2 mom.
föreskrifves, afsänd, i Stockholm före den 1 augusti och annorstädes före
den 15 juni, äge ock, därest han ej enligt 24 § förlorat sin talan, att,
utan hinder däraf att han icke hos pröfningsnämnden öfverklagat taxeringen,
i här ofvan stadgad tid och ordning anföra besvär hos kammarrätten
angående sin inkomsttaxering, i hvad denna bestämts till annat
belopp eller efter annan fördelningsgrund än den skattskyldige uppgifvit.
41
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
2 mom. Så snart ofvan stadgade besvärstid gått till ända, öfversänder
Kungl. Maj:ts befallningshafvande till kammarrätten förteckning å
anförda besvär.
54 §.
Har skattskyldig blifvit för samma inkomst taxerad å mer än en
ort eller bar någon taxerats för inkomst å ort, där han icke enligt bestämmelserna
i 12 § varit skattskyldig för något slag af inkomst och ej heller
mantalsskrifven, äge han att häröfver hos kammarrätten anföra besvär,
hvilka, vid påföljd att besvären eljest icke varda till pröfning upptagna,
skola inom natt och år, efter det att bevillning honom affordrats, ingifvas
till Xungl. Maj:ts befallningshafvande i län, inom hvilket taxering skett,
hvarefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 58 § 1 mom.
stadgas.
Hvad sålunda är föreskrifvet galle jämväl för det fall, att någon obehörigen
upptagits såsom skattskyldig för fast egendom.
3:o) Allmänna föreskrifter.
55 §.
1 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd samt ledamot
af pröfningsnämnd må endast den vara, som råder öfver sig och sitt
gods samt är i besittning af medborgerligt förtroende.
2 mom. Sådan ordförande och ledamot åtnjuter i och för utöfningen
af sitt uppdrag enahanda skydd och säkerhet, som rikets grundlagar tillförsäkra
riksdagsman.
56 §.
1 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till ovillkorlig efterrättelse
de föreskrifter, denna förordning och den till ledning för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktionen innehålla, samt, efter sorgfällig
granskning och samvetsgrann pröfning af meddelade uppgifter och för
öfrigt upplysta eller kända förhållanden, efter bästa förstånd samt på heder
och samvete bestämma och fastställa taxeringen, så att densamma
varder i möjligaste måtto jämlik och rättvis.
Bill. till Riksd. Brot. 1907. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 34 Saft.
6
42
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
2 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
samt kronans ombud hos pröfningsnämnd äfvensom beskattningsnämnd
biträdande tjänsteman får icke, utom vid vederbörande nämnds
sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs meddelade uppgift eller
upplysning; och må de under öfverläggningarna inom nämnderna lämnade
upplysningar och yttrade åsikter rörande enskildes ekonomiska ställning
icke på något sätt utspridas. Den häremot bryter vare, därest han på
grund af tjänstebefattning erhållit kännedom om det yppade förhållandet,
underkastad ansvar såsom för tjänstefel och straffes eljest med böter från
och med tjugufem till och med femhundra kronor.
Har genom sådant yppande af hvad hemligt hållas bort skada uppkommit,
vare den felande därjämte skyldig skadan till fullo godtgöra.
3 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall afträda, såväl då fråga förekommer om hans egen,
hans föräldrars, barns eller syskons taxering, som ock då fråga är om
taxering af bolag, hvars styrelse han tillhör, eller af skattskyldig, af hvilken
han uppbär aflöning.
4 mom. Ofvanstående 1, 2 och 3 mom. skola vid hvarje taxeringsnämnds
och pröfningsnämnds första sammanträden uppläsas.
57 §.
1 mom. Till ersättning åt ordförandena i taxeringsnämnderna, till
arfvoden för protokollsföringen och andra anteckningar under pröfningsnämndens
sammankomster, till kostnad för tryckning eller utskrift af
förteckningar öfver de till pröfningsnämnden inkomna besvärsskrifter äfvensom
till vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lämnade biträde af städernas tjänstemän eller andra personer,
som icke äga att vid samma förrättningar beräkna rese- och traktamentsersättning,
må hvarje pröfningsnämnd, med undantag af Stockholms stads,
för hvilken nedanstående särskilda stadgande gäller, använda och fördela
högst ett belopp, motsvarande fyra procent af de första 50,000 kronor,
hvartill länets hela bevillningssumma efter denna förordning för året
uppgår, tre procent af därpå följande 100,000 kronor, två procent af
därefter följande 100,000 kronor och en procent af allt hvad bevillningssumman
öfverstiger 250,000 kronor; dock får, om än denna bevillningssumma
sedermera skulle visa sig öfverstiga dess af pröfningsnämnden beräknade
belopp, hvarken någon ytterligare kostnadsersättning eller vedergällning
43
Mikadaffens Skrifvelse N:o 1U4.
än den då beviljade för samma år utdelas eller ett sådant öfverskott tagas
i beräkning vid bestämmande af enahanda ersättning och vedergällning
under ett följande år; börande vid de särskilda ersättningarnas bestämmande
afseende fästas på för uppdragets utförande erforderlig skicklighet,
tid och arbete. Landsstatstjänsteman, som i och för tjänsten är skyldig
att närvara vid taxeringsförrättning, äger icke att därför åtnjuta arfvode
af bevillningen.
2 mom. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfningsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning bör till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
aflåtas särskild! utdrag af nämndens protokoll, hvarefter
det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri och
med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräkenskaperna redovisas.
3 mom. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till taxeringslängder,
till ersättning åt ordförandena i taxeringsnämnderna, till arfvode
åt kronans ombud, till arfvode för anteckningar under taxeringsnämndernas
och pröfningsnämndens sammankomster samt för protokollsföringen
hos pröfningsnämnden äfvensom till vedergällning för det i samband med
taxeringsförrättningarna för öfrigt lämnade biträde af personer, som icke
äga att vid samma förrättningar beräkna traktamentsersättning, må af
Stockholms stads pröfningsnämnd användas och disponeras ett belopp, som
svarar emot högst två och en half procent af samma stads efter denna
förordning utgående hela bevillningssumma för året; gällande jämväl för
bemälda pröfningsnämnd det i 1 mom. af denna § gjorda förbehåll för
det fall, att bevillningssumman skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens
beräkning. Om det af pröfningsnämnden sålunda beviljade beloppet
och detsammas fördelning skall underrättelse genom utdrag af
nämndens protokoll meddelas statskontoret, hvarifrån beloppet utbetalas.
4 mom. Ersättning med 50 öre arket för de afskrifter af taxeringslängderna,
som det enligt 39 § 4 mom. och 50 § 3 mom. åligger häradsskrifvaren
att till kommunalstämmas ordförande aflämna, samt den i 51
§ bestämda rese- och traktamentskostnadsersättning enligt därå ingifna,
vederbörligen granskade räkningar äfvensom godtgörelse till den, hvilken,
i anledning af landskamrerare jämlikt 47 § beviljad ledighet från vissa
tjänstegöromål, förordnas att samma göromål förrätta, motsvarande landskamrerares
tjänstgöringspenningar, böra, utan sammanblandning med de
i föregående tre moment omförmälda taxeringskostnader och arfvoden med
flera utgifter, utbetalas för länen af vederbörande landtränteri och för
hufvudstaden af statskontoret.
44
BiJcsdagens Skrifvelse N:o 104.
5 mom. Statskontoret åligger att till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länen efter rekvisition utlämna erforderligt antal exemplar af denna
förordning äfvensom blanketter till taxeringslängder, jämte sammandrag,
samt till pröfningsnämndernas längder, för att genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg vederbörande tillställas. För Stockholms stad
ombesörjer öfverståthållareämbetet tryckning och tillhandahållande af blanketter
till taxeringslängder.
58 §.
1 mom. Åtal för förseelse, som i 56 § 2 mom. omförmäles, anhängig - göres vid allmän domstol.
Då till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna författning
meddelade föreskrifter eller af annan orsak eljest fråga uppstår om tilllämpning
af däruti stadgadt bötesansvar, skall af vederbörande kronoombud,
ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd
eller annan behörig person anmälan därom göras hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som, efter pröfning af härvid förekommande förhållanden,
förordnar om uttagandet af de böter, hvartill en eller annan
finnes hafva gjort sig förfallen, samt vidtager de åtgärder, som anmäld
försummelse eller uteblifven verkställighet af hvad i denna förordning
stadgas för öfrigt kan påkalla.
Förseelse, som i 56 § 2 mom. omförmäles, må ej af allmän åklagare
åtalas, där ej målsägande densamma till åtal angifvit.
2 mom. Den, som icke nöjes åt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut, hvarigenom han, på grund af ofvan åberopade stadganden, blifvit
fälld till böter, äger att, med iakttagande af hvad i allmänhet är stadgadt
angående dylika utslags öfverklagande, öfver det meddelade beslutet
anföra besvär hos kammarrätten, hvilka besvär böra vara dit inkomna
innan klockan tolf å trettionde dagen efter erhållen del af samma beslut.
3 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
59 §.
Af taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd behandlad taxeringsfråga
må icke, till följd af gjord anmärkning eller anförda besvär eller af annan
anledning, återförvisas till samma nämnds förnyade behandling. Ej heller
må någon förklaringsskyldighet bemälda nämnder åläggas.
45
Riksdagens Skrifvelse N:o 10d.
60 §.
1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid granskning
af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande den
af vederbörande tjänsteman för skattskyldig uträknade bevillning äfvensom
till rättelse däraf, att oriktig person upptagits såsom skattskyldig för fast
egendom, men däremot icke i afseende å verkställd taxering i annan mån,
än för så vidt den afser skattskyldig medgifven lindring i bevillningen;
ägande kammarrätten i anledning af sålunda framställd anmärkning föreskrifva
erforderlig rättelse.
2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i taxeringsmål
finner, att taxering verkställts å orätt ort eller underlåtits eller ej skett
till riktigt belopp å rätt ort, äger kammarrätten, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderliga rättelser i taxering å ort, som vederbör;
dock att skattskyldigs hela taxering i sådant fall icke må höjas utöfver
hvad taxeringsmyndigheterna bestämt, därest besvären icke innefatta yrkande
om sådan höjning. Jämväl må, om någon af kammarrätten befrias från
bevillning på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande af
densamma, kammarrätten öfverflytta taxeringen å denne.
61 §.
Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål,
äger att däri hos Konungen söka ändring genom besvär, hvilka före klockan
tolf å sextionde dagen efter erhållen de! af utslaget skola till finansdepartementet
ingifvas tillika med bevis om dagen, då klaganden af utslaget erhöll
del; skolande borgen för kostnad och skada icke erfordras.
62 §.
1 mom. Besvär, om hvilka i denna förordning förmäles, må jämte
tillhörande handlingar kunna, under iakttagande af stadgad tid och ordning,
på klagandens eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas
till den myndighet, till hvilken besvären skola enligt förordningen
ingifvas.
2 moln. Den, som vill öfver taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds
beslut anföra besvär, är berättigad att, då han i sådant afseende
anmäler sig hos vederbörande myndighet eller tjänsteman, kostnadsfritt
erhålla för dylikt besluts öfverklagande erforderligt utdrag af taxeringsläng
-
46
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
den samt af nämndens protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra
protokollsutdrag och expeditioner, som till följd af vederbörande nämnders
beslut böra utfärdas.
63 §.
I de städer, där magistrat ej finnes, skola alla bestyr och åligganden,
nämnda myndighet enligt denna förordning fått sig uppdragna, tillhöra
stadsstyrelsen.
Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.
64 §.
Sedan pröfningsnämndernas förrättningar afslutats, skola de bevillningsafgifter,
som enligt föreskrifterna i denna förordning böra utgå för
de af taxerings- och pröfningsnämndema bestämda fastighetsvärden och
inkomstbelopp, i författningsenlig ordning debiteras samt utan hinder af
anförda besvär öfver taxering eller debitering uppbäras.
Yid debiteringen iakttages, att brutet öretal bortfaller.
65 §.
Har skattskyldigs taxering i anledning af anförda besvär öfver pröfningsnämnds
beslut blifvit upp häfd eller nedsatt, eller har eljest frihet
från eller lindring i bevillning blifvit skattskyldig medgifven, äger den
skattskyldige att hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest
taxeringen skett, på anmälan kostnadsfritt återfå den bevillning, som af
honom erlagts utöfver hvad som rätteligen skolat utgå.
66 §.
Den enligt uppbördsboken hvarje skattskyldig påförda bevillning
skall upptagas å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken bör
upptaga:
a) taxeringsvärdet å hvarje inom samma socken på landet eller uppbördsdistrikt
i stad belägna fasta egendom, därför den skattskyldige påförts
bevillning, samt beloppet af denna bevillning.
b) den skattskyldiges uppskattade inkomst af kapital eller arbete,
enligt 11 § medgifvet afdrag samt påförd bevillningsafgift.
47
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
Dessutom bör debetsedeln innehålla underrättelse om hvad skattskyldig,
som vill öfverklaga honom påförd bevillningsafgift, har att i sådant
hänseende iakttaga.
67 §.
Uppbörden af bevillningen verkställes vid de allmänna kronouppbördsstämmorna
under enahanda kontroll och ansvarighet i afseende å de influtna
medlen, som för andra årligen utgående kronoutskylders erläggande
och emottagande äro stadgade, i följd hvaraf gällande uppbördsförfattningar
skola tillämpas jämväl på bevillningsuppbörden och därmed förenade
bestyr.
68 §.
Afkortning af bevillning för inkomst af kapital eller arbete sker på
grund af bristande tillgång i den ordning, som i uppbördsreglementet
stadgas.
69 §.
Vid bevillningens redovisande skall hvad gällande instruktioner och
författningar stadga rörande redogörelser och räkenskaper för andra till
statskontoret ingående årliga skattebidrag tjäna till efterrättelse.
70 §.
1 mom. Sammandrag af taxeringslängderna, upptagande jämväl den
påförda bevillningen och upprättadt i öfverensstämmelse med härvid fogadt
formulär, skall årligen för Stockholms stad före den 15 november och
för annan stad samt för fögderi före den 1 oktober insändas till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.
2 mom. På grund af dessa sammandrag och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra
inom Stockholms stad af därvarande uppbördsverk och inom länen af landskontoren
uppgöras särskilda sammandrag öfver hvart och ett läns hela bevillning,
hvilka sistnämnda sammandrag, därtill tryckta blanketter genom
statskontorets försorg vederbörande tjänstemän tillhandahållas, skola af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande till nämnda verk insändas före den 1
december.
3 mom. Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit
därstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföre
-
48
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
gångna åren jämföras, bör ett generalsammandrag för hela riket inom
statskontoret upprättas samt genom detta verks försorg från trycket utgifvas
och med allmänna tidningarna utdelas.
71 §.
För den händelse att restantierna å bevillningen inom någon ort
skulle, utan att ett sådant förhållande af giltiga orsaker föranledts, uppgå
till ett anmärkningsvärdt högt belopp, åligger det statskontoret att låta
vidtaga den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna påkallade
och för restantiernas skyndsamma indrifvande erfordras.
Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 januari 1908
till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af fast egendom samt
af inkomst varder af Riksdagen fastställd.
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
49
Instruktion för taxeringsmyndigheterna.
Uppskattning af fast egendoms värde.
1 §•
Yärdet af fast egendom bestämmes med ledning af:
l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark
jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget, m. m. äfvensom utsäde och
kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende
fästas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens och skogens beskaffenhet
samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, med
undantag af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad; skolande, då
frälseränta förenats med äganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta
dittills utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas
med ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5
procent;
2: o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrältning antagna värde, såvida sådan värdering skett under nästföregångna
fem år och det egendomen därvid åsätta värdet sedermera
icke blifvit i väsentlig mån förändradt;
3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år försåld
egendom senast betingade köpeskilling, såvida icke därunder inbegripits
godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan
nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om så kallade
undan taga form Ån er; eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter,
som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande
utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 34 Höft, 7
50
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader,
som på egendomens afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom
värdet af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid
jordbruksfastighet icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas
i beräkning;
4:o) årliga hyres- eller arrendesumman föi; uthyrd eller bortarrenderad
egendom, såvida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit därunder
inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde från
annan egendom och skogsfång utöfver husbehof m. m., eller skyldighet
att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra arbeten å
den arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda, eller
såvida icke, efter hvad vid jämförelse mellan denna och närbelägna
egendomar af lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet
blifvit bestämdt med afseende å släkt- eller andra kända förhållanden
mellan ägaren och hyresmannen eller arrendatorn;
5: o) kr andförsäkring svär det å de i stad och på dess område eller i
köping och därmed jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt å
bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra där uppförda
hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess
binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustställen
och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga
värde, såvida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga det belopp,
som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara de brandförsäkrade
husens och byggnadernas verkliga värde;
6:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller därmed
jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.
Då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan
upptagna grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som
motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga
egendomar, på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det
vederbörande taxeringsman att vid taxeringen tillämpa den eller dem af
här ofvan angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens
uppskattning till dess verkliga värde.
Då fast egendom, som under sistförflutna fem år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än
den senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman,
så ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet, böra
de särskilda skäl, hvilka därtill föranledt, i taxeringshandlingarna eller
Riksdagens Skrifvelse N:o 104. 51
nämndens protokoll antecknas. Åbyggnader å stadsegendom samt öfriga i
femte punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej, utan på
enahanda sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde
än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning
emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde än det,
som motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad efter fem
procent.
I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela
det uppskattade fastighetsvärdet fördelas så, att särskildt utsättes värdet
af själfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket
och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt
särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för h vilka bevillning
anses böra utgöras.
2 §•
Allmän uppskattning af fast egendom enligt de i bevillningsförordningen
och denna instruktion föreskrifna grunder skall verkställas år
1908 och sedermera hvart femte år, från nämnda år räknadt.
Har under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på dess
område eller å öfriga i 1 § 5 mom. af denna instruktion uppräknade
hus och byggnader blifvit ölcadt eller minskadt, eller fast egendoms värde
antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriksanläggningar eller
andra inrättningar blifvit i betydligare mån förhöjdt eller genom inträffad
eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning märkligen förminskats
i förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta värde jämkas efter
de förändringar, egendomen undergått.
Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under tiden mellan
två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, bör vid först
därefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.
TJppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.
Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet
eller byggnad, för hvilka, jämlikt 4 § d) bevillningsförordningen, fastighetsbevillning
icke erlägges.
52 Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
Uppskattning af inkomst.
3 §•
Med afseende å livad i 12 § b) af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, där inkomst af
hankrör dse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifvits vid flera kontor,
alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet,
att vid beskattning afdrag därför äger rum, påföras rörelsen i
dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten,
som belöper å hvarje särskiidt kontor, sker på följande sätt.
De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads
slut balanserats å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och
summan delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna
kvoten anses utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året.
Efter det förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda
sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla
kontoren, uträknas den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras
i den ort, där kontoret är beläget. Utelöpande postremissväxlar och
egna banksedlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.
Vidkommande järnvägsbolags inkomst af järnvägsdrift iakttages först,
att därunder ej inräknas bolagets inkomst af sådan rörelse, som icke direkt
sammanhör med själfva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller
sådan inkomst, hvilken är genom fastighetsbevillning beskattad, såsom
arrenden, hyror och dylikt.
Inkomsten af järnvägsdriften fördelas till beskattning på följande sätt.
Fem procent af inkomsten taxeras i den ort, där nästföregående år
hufvudkontoret var beläget. Återstoden fördelas mellan järnvägens stationer
efter deras trafikvärde. En stations trafikvärde skall beräknas lika
med halfva summan af järnvägens bruttoinkomst af stationens afsända och
anlända godstrafik (ilgods, styckegods och vagnslastgods), ökad med järnvägens
bruttoinkomst af vid stationen försålda personbiljetter. Gods, som
i samtrafik eller i transitotrafik inkommit från främmande bana, räknas
såsom afsändt från öfvergångsstationen; likaså räknas till annan bana
utgående gods såsom anländt till öfvergångsstationen. Såsom järnvägens
station räknas härvid äfven af densamma använd, annan järnväg tillhörig
station. Den del af järnvägens beskattningsbara inkomst af järnvägsdriften,
som enligt denna beräkning belöper på en station, taxeras i den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 104. ö3
kommun, dur stationen ur belägen. Tillhör stationsområdet flera kommuner,
taxeras den beskattningsbara inkomsten af stationen till lika delar i dessa
kommuner.
liar järnvägsbolag för egen räkning trafikerat främmande bana, skall
för taxeringen resultatet af rörelsen å hvardera banan för sig fastställas.
För detta ändamål beräknas först bolagets behållna inkomst af rörelsen i
sin helhet, med tillägg af skatter och öfriga utgiftsposter, för hvilka
afdrag författningsenligt icke äger rum, men dock utan afdrag vare sig
för ränta å gäld eller för ersättning, som bolaget i någon form haft att
utbetala för nyttjande af den främmande järnvägen. Det på detta sätt
bestämda totala driftöfverskottet fördelas därefter mellan de trafikerade
banorna efter det sammanlagda trafikvärdet af hvardera banans stationer;
stationernas trafikvärden beräknas därvid, såsom om banorna utgjorde en
enda järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna, stationens
uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt efter som stationens
trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från den del af
driftöfverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer på den främmande
järnvägen, af dragés den ersättning, bolaget haft att utbetala för nyttjandet
af den främmande järnvägen, jämte ränta, som kan anses belasta
driften å densamma; återstoden, som utgör det trafikerande bolagets beskattningsbara
inkomst af den främmande banan, skall, sedan fem procent
tillgodoräknats den ort, där bolagets hufvudkontor varit beläget, fördelas
till beskattning mellan den främmande banans stationer i förhållande till
deras förut bestämda trafikvärde. Från den del af driftöfverskottet, som faller
på bolagets egen järnväg, göres afdrag för ränta å gäld, som belastar denna
järnväg, hvarefter återstoden, sedan jämväl däraf fem procent tillgodoförts
den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskattning mellan
samma järnvägs stationer efter deras trafikvärde. Den beskattningsbara
inkomst, ägaren af den främmande järnvägen har af densamma, skall
likaledes, sedan fem procent af inkomsten tillgodoräknats den ort, där
ägaren haft kontor för järnvägen, fördelas mellan stationerna å denna järnväg
efter deras trafikvärden.
På liknande sätt förfares, om järnvägsbolaget trafikerat flera främmande
banor.
I fråga om kanalbolag iakttages, att den beskattningsbara inkomsten
af kanaldriften, hvari icke inberäknas inkomst af fastighet, för hvilken
bolaget erlagt fastighetsbevillning, ej heller inkomst af rörelse, som icke
direkt sammanhör med kanalrörelsen, såsom t. ex. rederirörelse, fördelas
54 Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
till beskattning mellan den kommun, där nästföregående år b ufvudkontoret
var beläget ock som tillgodoräknas fem procent af inkomsten, samt de
kommuner, som af kanalanläggningen berörts, i förhållande till vissa för
dessa kommuner bestämda fördelning stal. Dessa fördelningstal, som efter
kanalbolagets hörande fastställas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande att
lända till efterrättelse, till dess annorlunda förordnas, erhållas genom att
till kilometertalet af kanalens längd inom hvarje kommun lägga antalet
slussar inom kommunen. Kanallängden, hvartill endast hänföras sträckor,
som först genom kanalföretaget gjorts segelbara, räknas i kilometer och
tiondedelar däraf, hvarvid bråkdel, som ej uppgår till full tiondedel,
bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon sträcka gräns mellan två
kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna sträcka lika på hvardera
kommunen.
Vid taxering af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi, skall hälften af den beskattningsbara
inkomsten upptagas i den kommun, där vattnet eller den elektriska energien
förbrukats, eller, då förbrukningen ägt rum inom olika kommuner, fördelas
dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten däraf inom hvarje
särskild kommun. Den andra hälften taxeras i den kommun, där vattenverk
eller kraftstation samt kontor varit förlagda, och fördelas, om vattenverk
eller kraftstation samt kontor legat å olika orter, till beskattning
emellan dessa orter efter den grund, som taxeringsmännen finna skälig.
4 §■
Utlänning, som efter därtill enligt särskild författning för värf vad rätt
reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till
försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga
varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 7—12 §§ af bevillningsförordningen
bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet stadgadt
äga tillämpning äfven i det fall, att utlänning medför utländska varor,
som förut blifvit under en eller annan form rekvirerade.
5 §•
Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk
eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga
belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den
Riksdagens Skrifvelse N:o 104. 55
skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär
eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen
för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest
saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af detta yrke, så
äro taxeringsmännen icke pliktigo att undersöka och pröfva behörigheten
till detsammas idkande.
Uppskattning af inkomst utaf allmän eller enskild tjänst eller
särskildt uppdrag.
6 §•
I allmänhet bör vid bevillningstaxeringen hvarje löntagares inkomst,
så vidt den utgöres af bestämd lön eller visst antingen i penningar eller
spannmål och andra naturapersedlar utsatt belopp, upptagas på grund af
därå erhållen officiell eller behörigen styrkt uppgift, hvarvid spannmåls
jämte andra in natura utgående varors och persedlars värde beräknas efter
ortens senast fastställda markegångspris och sådana persedlar, som icke
finnas i markegångstaxan uppförda, åsättas de värden, som persedlarne
inom orten anses äga.
Med allmän eller enskild tjänstebefattning förenad förmån af fri bostad
beräknas till det belopp, som i årlig hyra inom samma ort vanligen
erlagts för en bostad af enahanda antal lika beskatfade rum och lägenheter.
Där tillfälle till sådan jämförelse saknas eller särskilda förhållanden
förekomma, bestämmes nyssnämnda förmåns värde efter annan, enligt
taxeringsmännens åsikt tillämplig beräkningsgrund. I de fall, då ämbetsoch
tjänsteman, såsom boställshafvare, erlagt fastighetsbevillning för bostället,
skall han icke taxeras till inkomstbevillning för sin förmån af fri
bostad på samma ställe.
Allmänna föreskrifter.
7 §•
Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,
skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas såsom
minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna
efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.
56
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
8 8.
Enär aktiebolag eller enskildt bankbolag skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för
den vinst, som rörelsen därutöfver lämnat, så böra de enskilda delägarne
icke taxeras för inkomst från samma bolag.
9 §.
Där taxerings- eller pröfningsnämnd beslutar tillämpning af den i
11 § 1 mom. af bevillningsförordningen stadgade bestämmelsen om ökning
af det belopp, för hvilket bevillning icke äger rum, eller som får från
uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, skall af taxeringsnämnden
i taxeringslängden och af pröfningsnämnd i dess protokoll noggrann
redogörelse meddelas, då ökningen är för viss ort allmän på grund
af bög bostadskostnad, om de i orten rådande förhållanden härutinnan
och, då ökningen grundar sig på ömmande omständigheter, för dessas
beskaffenhet i hvarje särskildt fall.
10 §.
Vid tillämpning af 11 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,
skall den behållna afkomsten nästföregående år såväl af skattskyldig då
tillhörande fast egendom som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som
drifvits i bolag eller idkats å annan ort än den, där den skattskyldige
är mantalsskrifven, tagas i beräkning vid bestämmandet af hans sammanräknade
årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att
inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst af annan
fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes
i sin mantalsskrifningsort hafva haft t. ex. 450 kronors inkomst af
kapital eller arbete samt tillika ägt stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor,
och hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att
hans sammanräknade årsinkomst uppgått till 550 kronor, får enligt föreskriften
i andra stycket af det ifrågavarande momentet, jämfördt med
hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett
belopp af 450 kronor och kommer således i det förutsatta fallet icke att
erlägga någon bevillning för inkomst, hvaremot den skattskyldige, som,
jämte 450 kronors inkomst af kapital, tillika åtnjutit exempelvis 2,000
57
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
kronors inkomst af aktier, skall erlägga full bevillning för de 450 kronorna.
Har den skattskyldige haft 1,100 kronors inkomst af kapital
eller arbete, 400 kronors inkomst af aktier samt därjämte ägt jordbruksfastighet
till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors däraf
beräknad afkomst och således i sammanräknade årsinkomster åtnjutit tillhopa
1,800 kronor, kommer bevillning att, utan medgifvande af något
afdrag, honom påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor
o. s. v.
Bill. till Riksd. Brok 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 34 Käft.
8
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.