Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, å ena, samt LuossavaaraKiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiébolaget Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m.

1907-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:121, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, å ena, samt LuossavaaraKiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiébolaget Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

1

N:o 121.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1907.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition om godkännande af förslag till öfverenskommelse

mellan svenska staten, å ena, samt LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält

och trafikaktiébolaget Grängesberg-Oxelösund, å andra

sidan, angående viss grufegendom m. m.

(Statsutskottets utlåtande n:o 111.)

Till Konungen.

I en den 21 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition, n:o

107, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen medföljande

utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen att

dels för sin del godkänna och antaga ett propositionen bilagdt förslag

till öfverenskommelse mellan svenska staten, å ena, samt LuossavaaraKiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom

m. m.,

dels ock bevilja ett anslag af 3,125,000 kronor till utförande af erforderliga

kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen samt

till anskaffande af ytterligare rullande materiel för statens järnvägar äfvenså.

till Riksd. Prof. 1907. 10. Sami. 1 Afd. 1 Band. 39 Höft. (N:o 121, 122). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

som bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Eders

Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande

år tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp.

Det af Eders Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget till öfverenskommelse

angående de stora norrbottniska malmfälten innefattar uppenbarligen,

på sätt af föredragande departementschefen närmare utvecklats, mycket

beaktansvärda fördelar för staten, och den lösning, som enligt berörda förslag

skulle gifvas åt denna så länge sväfvande fråga, bör enligt Riksdagens

mening på det hela taget anses vara för det allmänna tillfredsställande.

Med afseende å vissa af de medgifvanden, som staten enligt kontraktet

skulle lämna malmbolagen, hafva från skilda håll betänkligheter

yppats. Men om än dessa medgifvanden äro af betydande värde för bolagen,

innebära de dock enligt Riksdagens mening icke för staten större

uppoffring, än att den måste anses väl motsvaras af de vunna fördelarna.

Bland dessa statens medgifvanden äro de utan all fråga viktigaste dels

tillståndet till viss ökning af malmexporten, dels ock det stadgande i kontraktet,

som fritager bolagen från att under kontraktstiden drabbas af exporttull

eller annan pålaga eller afgift på järnmalm.

Hvad först beträffar den ökade malmexporten, synes det Riksdagen

vara genom redan verkställda undersökningar ådagalagdt, att ifrågavarande

malmtillgångar äro så betydande, att denna nationalrikedom icke äfventyras

genom en årlig export af den kvantitet, som i det föreslagna kontraktet

för en begränsad tid medgifves. De malmtillgångar, som efter

förloppet af denna tid återstå, måste anses fullt tillräckliga såväl för den

svenska järnförädligsindustriens behof som ock för fortsatt export under

en lång framtid. — I en inom Riksdagen väckt motion hafva betänkligheter

framställts mot järnmalmsexporten på den grund, att genom densamma

komme att skapas och understödjas en för vår egen järnhand tering

farlig utländsk konkurrens.

Riksdagen kan dock icke anse det vara en klok politik att låta

farhågor i berörda hänseende utgöra hinder för tillgodogörandet af landets

naturtillgångar. Gifvetvis bör den inhemska industriens behof af råvara

i första hand tillgodoses, och genom särskilda bestämmelser i det nu föreliggande

förslaget är ock väl sörj dt härför. Men det torde vara uppenbart,

att åtminstone under den närmaste framtiden endast en mindre betydande

mängd af ifrågavarande malmer kan på detta sätt få användning.

För att göra sig till godo större malmkvantiteter har man ej annan utväg

än afsättning till utlandet. Lika litet som England funnit det vara med

sina intressen förenligt att förbjuda export af stenkol för att icke gifva

näring åt den konkurrens, för hvilken detta lands industri är utsatt från

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

främmande hinder, lika litet synes det, hvad vårt land angår, vara fog för

att af liknande hänsyn förhindra en järnmalmsexport, som i förhållande

till landets malmtillgångar icke kan anses vara öfverdrifven.

Hvad vidare angår kontraktets stadgande i fråga om exporttull på

järnmalm, hafva betänkligheter framställts mot ett sådant stadgande, hvarigenom

staten faktiskt skulle afhända sig möjligheten att under tiden för

kontraktets giltighet lägga tull på malmexporten. Betänkligheterna häremot

afse icke så mycket värdet af en sådan tull i finansiellt hänseende

för beredande af inkomster till statskassan, utan egentligen den betydelse,

som exporttullen kan hafva såsom bytesmedel vid framdeles ifrågakommande

förhandlingar om handelstraktater. Utan att här ingå på ett närmare

bedömande af malmtullens betydelse i detta hänseende vill Riksdagen

dock framhålla, att värdet af denna tull måste anses vara underordnadt

i förhållande till de fördelar, staten genom uppgörelse med malmbolagen

skulle bereda sig. Det synes ock vara uppenbart, att denna uppgörelse

icke. kan komma till stånd, utan att malmbolagen vinna full trygghet

att icke utsättas för tyngden af en eventuell exporttull, och det lärer

ingalunda kunna för dem anses vara tillfyllestgörande, att garanti i detta

hänseende af staten lämnas endast för en del af kontraktstiden eller under

vissa andra inskränkningar.

Slutligen har anmärkning gjorts mot kontraktet på den grund, att

i detsamma icke tillräcklig hänsyn skulle hafva tagits till andra trafikanters

rätt att begagna järnvägen Kiruna—Riksgränsen. I detta hänseende har

särskildt framhållits utfraktningen af malm från Svappavaara gruffält. I

fråga om koncession å en järnvägsanläggning från Svappavaara till Kiruna

har Riksdagen år 1901, med anledning af därom framställd proposition,

i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t tillkännagifvit, att Riksdagen icke hade

något att erinra emot, att koncession å anläggning af en sådan järnväg

af Eders Kungl. Maj:t beviljades under vissa närmare angifna villkor och

förbehåll, bland hvilka, såsom berörande förevarande ämne, här må nämnas,

att järnvägens ägare och trafikanter skulle vara underkastade den

inskränkning i tillfälle till vidare transport öfver statsbanan Kiruna—Riksgränsen,

som föranleddes af de medgifvanden af rätt till transport af järnmalm

och däraf förädlad produkt, som redan af staten kontraktsenligt

lämnats Loussavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Det har nu framhållits, att,

då enligt det föreslagna kontraktet Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

skulle få rätt att å banan Kiruna—Riksgränsen frakta malm intill en kvantitet

af 3,300,000 ton årligen och då banans transportförmåga äfven efter

utförandet af nu ifrågasatta utvidgningar och kompletteringar icke torde

kunpa skattas mycket högre än 3,500,000 ton, utrymme saknades för vi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 121.

dåre transport å denna bana af någon afsevärd kvantitet malm från Svappavaara.

Härvid må emellertid erinras, hurusom utväg alltid finnes att

möjliggöra ökad transport genom riksgränsbanans ombyggnad till dubbelspårig

å större eller mindre del af dess sträckning eller genom ökning af

antalet mötesplatser; och kostnaden härför skulle uppenbarligen för staten

väl betala sig genom de ökade frakterna. Under de förhållanden, som

ofvan angifvits, synes det Riksdagen icke vara något fog för påståendet,

att andra trafikanters rätt skulle trädas för nära genom det medgifvande

till ökad utfraktning af malm, som enligt den föreslagna uppgörelsen

skulle lämnas Loussavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Enligt Riksdagens mening

är det icke anledning att i denna uppgörelse inblanda frågan om

villkoren för andra trafikanters rätt till transport å riksgränsbanan, en

fråga, som lämpligen kan ordnas i annat sammanhang.

Beträffande det anslag, som af Eders Kungl. Maj:t äskats för utförande

af erforderliga kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen

m. m., har Riksdagen icke haft något att erinra.

På grund af det sålunda anförda får Riksdagen anmäla, att Riksdagen

för sin del godkänt och antagit det vid statsrådsprotokollet öfver

civilärenden den 21 mars 1907 fogade förslaget till öfverenskommelse

mellan svenska staten, å ena, samt Loussavaara-Kiirunavaara aktiebolag,

aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

å andra sidan; samt att Riksdagen dels beviljat ett anslag af 3,125,000

kronor till utförande af erforderliga kompletteringsarbeten å järnvägen

Gellivare—Riksgränsen samt till anskaffande af ytterligare rullande materiel

för statens järnvägar, dels ock bemyndigat riksgäldskontor att, i mån

af behof och efter Eders Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl

under innevarande år tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp.

Stockholm den 10 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.