Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi. Maj ds proposition angående förhöjning af fonden för fiskerinäringens befrämjande.

1907-05-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:129, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi. Maj ds proposition angående förhöjning af fonden för fiskerinäringens befrämjande.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N;o 129,

It

N:o 129.

Uppläst och godkänd lios Första Kammaren den 10 maj 1907.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi.

Maj ds proposition angående förhöjning af fonden för

fiskerinäringens befrämjande.

(Statsutskottets utlåtande n:o 90.)

Till Konungen.

I eu till Riksdagen aflåten proposition (n:o 143) har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden den 27 nästlidne mars, föreslagit Riksdagen att

dels bemyndiga riksgäldskontoret att för hvart och ett af åren 1908

—1912 på rekvisition af Eders Kungl. Maj:t till fonden för fiskerinäringens

befrämjande, i mån af behof, öfverlämna medel till så stort belopp,

som funnes erforderligt för att tillsammans med till fonden inflytande

annuiteter å utlämnade lån och andra fonden tillhöriga medel ej mindre

bestrida den i nästa punkt omförmälda ränteutgift än äfven tillgodose ett

årligt lånebehof af 750,000 kronor;

dels besluta, att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse

för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden för riksgäldskontoret

förorsakades;

dels ock besluta, att för lån, som efter ingången af år 1908, från

fonden beviljades, räntan skulle utgå efter 3,6 procent, samt att i öfrigt

nuvarande villkor för lån från fonden fortfarande skulle gälla.

I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft två

i ämnet väckta motioner, i hvilka sammanstämmande föreslagits, att Riks
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 129.

dagen måtte bifalla Eders Kungl. Maj:ts förenämnda proposition med den''

ändring, att bemyndigandet för riksg äldskontoret att till fonden för fiskerinäringens

befrämjande utlämna medel för att bestrida ränteutgift och

tillgodose ett årligt lånebehof af 750,000 kronor måtte afse hvart och ett

af åren 1907—1911.

Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört att sättet för

fiskets bedrifvande inom vårt land under de senaste åren högst betydligt

utvecklats, nya fångsmetoder, hvilka kräfva nya, förbättrade redskap, tillkommit,

och nya fångstplatser uppsökts, i följd hvaraf man måst nedlägga

större kapital än hittills vid fiskets bedrifvande. Glädjande nog hade det

äfven visat sig, att de sålunda gjorda offren blifvit fruktbärande, och vår

fiskerinäring syntes nu gå eu ljus och vacker framtid till mötes till båtnad

ej allenast för dem, hvilka direkt sysslade med denna näring, utan indirekt

äfven för hela vårt land.

Under bemödandena att höja fiskerinäringen hade särskildt fiskerifonden

visat sig ha en stor och viktig uppgift att fylla genom de lån man

från densamma kunnat erhålla.

Emellertid hade fonden härvid så starkt anlitats, att under de senaste

åren det icke varit möjligt att tillmötesgå alla de kraf, som blifvit ställda

på densamma, utan hade en hel del ansökningar om låns beviljande måst

afslås i brist på nödiga medel. Sålunda hade exempelvis under år 1906

till Göteborgs- och Bohus läns landstings förvaltningsutskott inkommit

låneansökningar, representerande ett sammanlagdt belopp af omkring 900,000

kronor, men hade man i brist på medel tyvärr icke kunnat bevilja lån

till högre sammanlagdt belopp än cirka 300,000 kronor.

Till innevarande år hade i samma län ansökningar om fiskerilån inkommit,

lydande på en summa af omkring 1,100,000 kronor. Anledningen

till detta stora lånebehof bland Bohusläns fiskare var den, att

nästan alla de båtar, hvilka användts vid sillfisket, visat sig vara för små

för de moderna metoder, hvilka nu kommit i brak, och i stället måste

nya och större båtar anskaffas. Dessutom hade det visat sig fördelaktigt,

för att icke säga nödvändigt, att i de nya båtarna insätta motorer

— hvilket allt kostade afsevärda belopp.

En dylik fullt bruklig sillförarebåt droge en kostnad af omkring

10,000 kronor, och hade cirka 40 stycken nya vadar med båtar beställts

för det kommande sillfisket. Äfven vadarna voro ganska dyrbara. En

dylik vad med vadbåt och förebåt kostade omkring 16 ä 18,000 kronor.

I förhoppning om att erhålla lån ur fiskerinäringsfonden hade dessa

beställningar redan skett, på det man skulle kunna ha allting färdigt och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

13

klart till nästa sillfiskesäsong. Då emellertid Eders Kungl. Maj:t nu icke

föreslagit något belopp af den begärda höjningen af fiskerifonden att utgå

för innevarande år, komme säkerligen detsamma att inträffa i år, som

hände i fjol, då betydligt öfver hälften af låneansökningarna måste afslås

i brist på medel.

Man kunde förstå det bryderi och de bekymmer den fiskeriidkande

befolkningen härigenom skulle råka ut för. En stor del af de gjorda

beställningarna måste naturligtvis inhiberas, men som detta tydligen icke

läte sig arrangeras utan ekonomiskt vederlag, skulle för fiskarena ytterligare

stora kostnader och penningutgifter tillkomma. Där sådan inhibering ej

läte sig utföras, kunde ännu svårare förvecklingar förekomma.

Eders Kungl. Maj:ts förslag hade öfverallt bland fiskerinäringens idkare

hälsats med känslor af glädje och tillfredsställelse. Man hade endast

hoppats, att fonden äfven för år 1907 skulle kunna sättas i tillfälle att

i vidsträcktare mån fylla sin viktiga uppgift, så att den icke äfven under

detta år skulle visa sig otillräcklig för det stegrade behofvet. Detta så

mycket mera som just under detta år det svenska sillfisket såväl hemma

vid våra egna kuster som i sjöterritoriet vid Island vore i särskild! behof

af stöd på grund af att så godt som hela fiskeflottan i hvad den användes

för sillfiske vore under omdaning.

I afvaktan på Riksdagens beslut i denna fråga hade Göteborgs- och

Bohus läns landsting i år ännu icke ansett sig kunna eller böra verkställa

någon fördelning af de lånemedel, som stå till dess disposition.

Mot Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har Riksdagen icke

haft annat att erinra än att Riksdagen, i likhet med motionärerna, ansett,

att femårsperioden, under hvilken det angifna lånebeloppet årligen skall

vara att tillgå, bör bestämmas till åren 1907—1911 i stället för af Eders

Kungl. Maj:t föreslagna åren 1908—1912, eller med andra ord, att det

ökade lånebehofvet skall redan under innevarande år kunna tillgodoses.

De skäl, motionärerna för denna åsikt framlagt, synas Riksdagen vara

afgörande.

I likhet med Eders Kungl. Maj:t anser Riksdagen, att räntan å samtliga

lån, som efter ingången af år 1908 beviljas från fonden, bör utgå

efter 3,6 procent. Samma räntefot synes äfven böra bestämmas för de

lån, som utgå från nu ifrågavarande, för 1907 års lånebehof afsedda

750,000 kronor. Yid det förhållande att räntan å lånen från det för

fondens höjande för år 1907 redan anvisade anslag å 250,000 kronor är

bestämd till 3 procent, uppkommer visserligen den olägenhet, att lån, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 129.

under innevarande år utlämnas från fonden, komma att löpa med olika

ränta. Men denna olägenhet synes icke böra vara afskräckande, då lånen

i regeln torde beviljas i den mån ansökningarna om dem inkommit och

lån från nu ifrågavarande medel ej böra utgifvas, förr än det förut för

ändamålet beviljade anslag blifvit anlitadt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt bar Kiksdagen dels bemyndigat

riksgäldskontoret att för hvart och ett af åren 1907—1911 på rekvisition

af Eders Kungl. Maj:t till fonden för fiskerinäringens befrämjande,

i mån af behof, öfverlämna medel till så stort belopp, som finnes erforderligt

för att tillsammans med till fonden inflytande annuiteter å utlämnade

lån och andra fonden tillhöriga medel, med undantag för år 1907

af redan beviljadt statsanslag, ej mindre bestrida den i nästa punkt omförmälda

ränteutgift än äfven tillgodose ett årligt lånebebof af 750,000

kronor;

dels beslutat, att riksgäldskontoret skall af fonden erhålla godtgörelse

för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden för riksgäldskontoret

förorsakas;

dels ock beslutat, att för lån, som från förenämnda, för år 1907

afsedda 750,000 kronor utlämnas, och för samtliga de lån, som efter ingången

af år 1908 från fonden beviljas, räntan skall utgå efter 3,6 procent,

samt att i öfrigt nuvarande villkor för lån från fonden fortfarande

skola gälla.

Stockholm den 10 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.