Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ny aflöningsstat för statskontoret jämte i ämnet väckta motioner.

1907-05-14 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:131, Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ny aflöningsstat för statskontoret jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

1

N:o 131.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1907.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition angående ny aflöningsstat för statskontoret

jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande n:o 91.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 100) af den 15 sistlidne

mars har Eders Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen att

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 41 Höft. (N:o 131.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

dels godkänna följande förslag till aflöning*; st åt för statskontoret

att tillämpas från och med år 1908:

Kronor.

sättning, renskrifning

flitpenningar ..................

1 förste vaktmästare ......

1 vaktmästare ..................

5 dito....................................

och

1 generaldirektör

1 statskommissarie och byråchef

2 dito.

1 andra gradens tjänsteman,

sekreterare ...........

1 dito, räntmästare

1 dito, kamrerare och kassakontrollant

..............

1 dito, förste revisor

1 dito, kamrerare .....

il första gradens tjänsteman,

stämpelkassör,

dito, revisor .

8 dito, revisorer och bokhållare,

registrator

Till amanuenser, vikariatser-l

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Arfvoden

eller miss- räknings- penningar.

7,000

3,000

1,000

5,000

2,500

600

—

10,000

5,000

1,200

—

3,600

1,800

400

_

3,600

1,800

400

500

3,600

1,800

400

_

3,600

1,800

400

—

3,600

1,800

400

—

2,200

1,500

300

500

2,200

1,500

300

—

17,600

12,000

2,400

—

30,700

900

450

150

—

700

350

150

—

3,500

1,750

750

—

Summa, j

11,000

8,1001 - —- c* c\c\c\'' (iönen höias med

16,200 ) eoo kronor.

Efter 5 år kan

5,800

6,300

5,800

5,800

5,800

4,500

4,000

32,000

30,700

1,500

1,200

Efter 5 år kan

lönen höjas med

500 kronor och

efter 10 år med

ytterligare 500

kronor.

Efter 5 år kan

I lönen höjas med

500 kronor, efter

10 år med ytter
(ligare

500kronor

och efter 15 år

med än ytterligare

500 kronor.

Efter 5 år kan

lönen höjas med

6,000: f 100 kronor.

Summa]144,7001

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån

kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande

af de i staten upptagna aflöningsförmåner, nämligen

att innehafvare af ordinarie befattning i statskontoret skall vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets

ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej

längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa

ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och

den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Knngl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i statskontoret icke må förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

så framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad

angår innehafvare af annan befattning, statskontoret, uppå därom gjord

framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas

och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den

särskilda befattning inom graden, där statskontoret, till befordrande af

arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men

för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till

den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

att därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af statskontoret

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall

under tiden innehållas, såvida ej statskontoret finner skäligt låta honom

uppbära något däraf;

att, vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning i statskontoret, densamma, mot åtnjutande,

i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället lör

egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt

tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, dock att

härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,

och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem

år*, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan

ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor, under

iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar angår,

att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början åt kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;

börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den

nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till

befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller på

grund af förordnande i följd af frågan om statskontorets omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören,

statskommissarierna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar

under en och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden

enhvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaldirektören bestämmes,

begagna sig af semester;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara,

ej mindre att enhvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträder

befattning i statskontoret, skall vara pliktig att underkasta sig

nu omförmälda villkor och bestämmelser;

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i statskontoret,

hvilka icke före den 1 november 1907 anmäla, att de vilja

underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nyssnämnda villkor och

bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i

den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid

den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels och höja det i riksstaten under sjunde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag till statskontoret från 112,000 kronor till 144,700

kronor, eller således med 32,700 kronor.

I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft tre

särskilda motioner, däruti föreslagits:

dels att Riksdagen vid godkännande af ny lönest åt för statskontoret

måtte bestämma såsom villkor för utgående af de nya aflöningsförmånerna,

att föreskrift skall meddelas därom, att samtliga ordinarie

tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda fall undantag efter

pröfning medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes minst 6 timmar

hvarje söckendag;

dels, att Riksdagen vid godkännande af den föreslagna nya aflöningsstaten

för statskontoret och därvid fogade aflöningsvillkor måtte besluta,

att i fråga om villkoren för erhållande af ålderstillägg efter orden »eller,

på grund af förordnande, annan statens tjänst» skola inskjutas orden

»eller fullgjort annat offentligt uppdrag»,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

dels ock att Riksdagen vid beviljande af nya lönest åter för statskontoret

eller andra ämbetsverk under innevarande riksdagssession

måtte såsom villkor för de nya lönestaternas åtnjutande föreskrifva:

att ämbetsverket skall utan förmedling af kommissionär och utan

annan särskild kostnad än den. som genom förordningarne om expeditionslösen

och om stämpelafgiften må vara stadgad, skriftväxla med

allmänbeten i förekommande mål och ärenden; samt

att i instruktionen för verket skall intagas föreskrift om kungörande

af de tider af dagen, på hvilka tjänstemän mottaga besök på ämbetsrummet

af allmänheten för meddelande af upplysningar och besvarande

af förfrågningar.

Hvad först beträffar de af departementschefen gjorda uttalandena

angående statskontorets ämbetsverksamhet, bär Riksdagen icke funnit

dessa gifva anledning till annat Riksdagens yttrande än att, beträffande

det ifrågasatta upphörandet af ämbetsverkets befattning med en del

landtstatstjänster, det icke synts Riksdagen behöfligt att, på sätt departementschefen

ifrågasatt, föreskrift fortfarande bibehålies om statskontorets

skyldighet att ensamt eller gemensamt med kammarkollegium afgifva

yttrande angående tillsättningen af lediga landskamererare-, landträntmästare-

och kronofogdetjänster. I vanliga fall torde nämligen den

önskvärda likformigheten i behandlingen af dessa frågor blifva fullt

tillgodosedd genom Eders Kungl. Maj:ts omedelbara handläggning af de af

Eders Kungl. Majrts befallningshafvande upprättade förslagen till tjänsternas

återbesättande; och i fall af besvär öfver upprättadt förslag eller då

ärendet eljest kan anses tvistigt, lärer Eders Kungl. Maj:t icke underlåta

att genom remiss inhämta ämbetsverkets yttrande öfver förslaget.

Mot den ifrågasatta indragningen af notarietjänsten samt t. f.

kassabokhållarens uppförande å ordinarie stat i andra lönegraden med

benämning kamrerare och kassakontrollant, har Riksdagen intet att erinra.

Beträffande villkoren för den föreslagna nya lönestatens åtnjutande

har, såsom ofvan nämnts, föreslagits, att föreskrift skall meddelas därom,

att samtlige ordinarie tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda

fall undantag, efter pröfning medgifves, vara å tjänsterummet

tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag. Detta förslag står i full

öfverensstämmelse med den af löneregleringskommittén uttalade åsikt,

att såsom - en allmän förutsättning för de nya löneregleringsförslagen

för de centrala ämbetsverken borde antagas, att stadgande af ofvan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

angifna innebörd blefve för ämbetsverken, fastställdt. Såsom af statsrådsprotokollet

inhämtas, har jämväl departementschefen vid behandlingen

af de allmänna aflöningsvillkoren upptagit frågan om utsträckning

af arbetstiden å tjänsterummet och därvid uttalat bland annat

att, hvad statskontoret beträffade, med hänsyn till den väsentligen

olika beskaffenheten af de särskilda tjänstemannagruppernas arbete, en

för alla lika bestämmelse beträffande tjänstgöringstiden å tjänsterummet

icke torde böra meddelas. Det syntes emellertid departementschefen

lämpligt, att i en blifvande arbetsordning för statskontoret meddelades

föreskrift om eu reglementerad arbetstid å tjänsterummen, att såsom

regel gälla med afseende å första gradens äfvensom vissa af andra

gradens tjänstemän; och syntes denna tid böra fastställas till ungefärligen

den tid, kommittén föreslagit, vederbörande förmän dock förbehållet

att efter pröfning i särskilda fall därifrån medgifva undantag.

De närmare bestämmelser, som i förevarande afseende erfordrades, borde

emellertid i sammanhang med utfärdande af instruktion och arbetsordning

för ämbetsvei’ket komma under öfvervägande.

Den sålunda af såväl kommittén och departementschefen som

motionären uttalade grundsatsen om viss bestämd tjänstgöringstid å

tjänsterummet kan Riksdagen icke annat än godkänna. Det synes nämligen

Riksdagen otvifvelaktigt att den hittills af tjänstemännen å deras ordinarie

statstjänst å tjänsterummmet använda arbetstid i allmänhet måste

anses hafva varit kortare än hvad önskligt varit. Då staten emellertid

måst låta sig nöja med detta, såväl inom som utom Riksdagen vid

upprepade tillfällen öfverklagade missförhållande, har detta haft sin

väsentliga grund i tjänstemännens efter nuvarande förhållanden knappt

tilltagna löneförmåner, hvilka gjort det nödvändigt, att tjänstemännen

icke genom utsträckning af arbetstiden beröfvades möjlighet att genom

tjänstgöring i olika ämbetsverk eller enskildt arbete förvärfva sig den

erforderliga inkomstökningen. Genom de i den för statskontoret föreslagna

lönestaten upptagna, betydligt ökade lönerna är emellertid,

enligt Riksdagens förmenande, denna anledning till att icke i vanliga

fall fullt utkräfva tjänstemannens arbetskraft i ämbetsverkets tjänst

undanröjd; och i likhet med kommittén och motionären anser Riksdagen,

att den dagliga arbetstid, som i allmänhet kan af tjänstemannen fordras,

bör kunna sättas till 6 timmar. Däremot kan Riksdagen icke biträda

departementschefens till statsrådsprotokollet uttalade mening därom,

att en bestämmelse af ifrågavarande art endast skulle afse första gradens

och vissa af andra gradens tjänstemän. Äfven om Riksdagen

ingalunda förbiser, att det arbete, som åligger tjänstemännen i de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ililcs dagens Skrifvelse N:o 131.

högre lönegraderna och ämbetsverkets chef, i regeln är af den maktpåliggande

art, att det i vida högre grad än de lägre tjänstemännens

kräfver tillfälle till ostördt tankearbete samt att omständigheterna

kunna vara sådana, att svårigheter yppas för utförande af arbete af

dylik art å tjänsterummet, håller Riksdagen dock före, att genom bestämmande

af viss, lika lång daglig arbetstid för samtlige tjänstemännen,

arbetsmängden i allmänhet skulle ökas och ärendenas snabbare

afgörande befordras, utan att arbetets kvalitet därigenom behöfde försämras.

En enligt Riksdagens förmenande synnerligen effektiv åtgärd

till förekommande af den ofvan antydda olägenheten, att byråchefer

och verkets chef ofta störas i sitt arbete å tjänsterummet, i synnerhet

genom besök af allmänheten, torde vara bestämmande och kungörande

af viss tid på dagen, då tjänstemännen, med undantag af registratorn,

hvilken enligt sakens natur bör under hela tjänstgöringstiden vara för

allmänheten tillgänglig, mottaga besök på ämbetsrummet för meddelande

af upplysningar och besvarande af förfrågningar i tjänsteärenden. Att,

på sätt i en af ofvanberörda motioner föreslagits, bland de allmänna

aftoningsvillkoren upptaga bestämmelse därom, att i instruktionen för

ämbetsverket skall intagas föreskrift om bestämd mottagningstid, torde

emellertid icke af formella skäl vara lämpligt. Behof af införande af

ett sådant aflöningsvillkor lärer ej heller förefinnas, då Eders Kungl.

Maj:t icke torde underlåta att med ledning af ett Riksdagens uttalande

i nu angifna riktning i den blifvande instruktionen meddela nödiga

föreskrifter i förevarande hänseende.

Om än Riksdagen sålunda icke anser några principiella hinder förefinnas

för en i regeln till 6 timmar bestämd tjänstgöringstid för samtliga

ordinarie tjänstemän och betjänte, ligger det emellertid i sakens

natur att, såsom ock i den hithörande motionen ifrågasatts, undantag

från denna regel bör kunna medgifvas. Det i motionen härför använda

uttryck »där ej för särskilda fall undantag efter pröfning medgifves»

synes emellertid Riksdagen icke äga den tänjbarhet, som lärer vara nödvändig

för dess användande å alla de fall eller tidsperioder, då en inskränkning

i arbetstiden å tjänsterummet visar sig lämplig och behöflig.

Riksdagen har därför ansett lämpligt, att i stället för den af kommittén

och motionären begagnade formuleringen i förevarande afseende använda

uttrycket: »i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas

eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas». Härvid har afsetts,

att under det senare fallet skulle inrymmas t. ex. de tillfällen, då en

tjänsteman för utförande af ett eller annat arbete i tjänsten å annan

plats än tjänstelokalen, såsom i annat ämbetsverk, arkiv eller dylikt, under

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

eu eller flera timmar måste vara från tjänstelokalen frånvarande. Med uttrycket

»i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas» har Riksdagen

afsett, bland andra, de fall, då en mera allmän föreskrift om inskränkning

i arbetstiden, afseende t. ex. en längre tidsperiod och hela ämbetsverket,

finnes böra medgifvas. Riksdagen har härvid i första rummet haft

sin uppmärksamhet riktad på tjänstgöringen under sommarmånaderna.

Då nämligen erfarenheten gifver vid handen, att ett behörigt skötande

af tjänsten under denna del af året, på grund af det i allmänhet i

något mindre mängd inkommande arbetsmaterialet, ställer mindre kraf

på arbetsintensiteten inom ämbetsverken än under året i öfrigt och då

därtill kommer, att ett strängt fasthållande af regeln om 6 timmars

tjänstgöring under ifrågavarande tid otvifvelaktigt i många fall skulle

ställa sig hindrande i vägen för tjänstemannen att tillbringa den tjänstefria

delen af dygnet på landet, har Riksdagen ansett, att möjlighet bör

förefinnas att under exempelvis tiden juni—augusti medgifva skälig

nedsättning i ifrågavarande tjänstgöringstid.

Beträffande frågan af hvilken myndighet och i hvilken ordning

pröfningen af nu omhandlade undantagsfall skall verkställas, har Riksdagen

funnit lämpligast, att föreskrifter i detta afseende meddelas af

Eders Kungl. Maj:t i ämbetsverkets instruktion.

Vidkommande förslaget, att meddelande i instruktionen af föreskrift

i nu förevarande hänseende skulle upptagas bland de allmänna aflöningsvillkoren,

har Riksdagen ansett detta, likaledes ur formell synpunkt,

mindre lämpligt. Däremot torde bestämmelse i nu angifven riktning

böra uppställas såsom förutsättning för Riksdagens godkännande af den

föreslagna aflöningsstaten. Riksdagen anser därför, att efter lönestaten

bör intagas en bestämmelse af följande lydelse:

»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari 1908 under förutsättning

att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelat föreskrift därom, att

samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.»

Beträffande villkoren för erhållande af ålderstillägg har, såsom

ofvan nämnts, föreslagits, att efter orden »eller på grund af förordnande

annan statens tjänst» i mom. C. 9:de punkten skulle inskjutas

orden »eller fullgjort annat offentligt uppdrag».

Detta förslag står i öfverensstämmelse med hvad löneregleringskommittén

i förevarande hänseende hemställt; och har Riksdagen ansett

sig böra godkänna detsamma.

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 41 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

I en af ofvan omförmälda motioner har föreslagits att såsom

villkor för den nya lönestatens åtnjutande skulle föreskrifvas, att ämbetsverket

skall utan förmedling af kommissionär och utan annan särskild

kostnad än den, som genom förordningarne om expeditionslösen

och om stämpelafgiften må vara stadgad, skriftväxla med allmänheten

i förekommande mål och ärenden.

Enligt hvad Riksdagen inhämtat, tillämpas redan nu i statskontoret

den praxis, att, om en enskild person vänder sig till ämbetsverket med

skriftlig förfrågan i ett tjänsteärende, svar härå meddelas genom vederbörande

byråtjänsteman utan någon som helst kostnad för den upplysningssökande.

Något principiellt hinder för att meddela bestämd föreskrift

angående detta redan tillämpade förfaringssätt torde icke förefinnas,

om det än vill synas Riksdagen som om en sådan åtgärd, hvad statskontoret

beträffar, icke skulle vara af någon särskildt trängande natur.

Af motionen framgår emellertid icke med full tydlighet, huruvida med

densamma jämväl afses skyldighet för ämbetsverket att direkt genom

posten eller annorledes tillställa allmänheten hos ämbetsverket rekvirerade

penningmedel. Skulle emellertid en sådan skyldighet vara afsedd,

är denna otvifvelaktigt af en i statskontorets nuvarande medelsförvaltning

och redovisningsväsende så ingripande natur, att Riksdagen icke

tilltror sig att, utan att ämbetsverket blifvit i ärendet hördt eller en

mera fullständig utredning än den af motionären förebragta blifvit

verkställd, kunna tillstyrka, att en dylik skyldighet ålägges ämbetsverket.

Under alla omständigheter lära eventuella bestämmelser angående

sättet för ämbetsverkets uppehållande af den skriftliga kommunikationen

med allmänheten icke, på sätt föreslagits, böra upptagas bland villkoren

för tjänstemännens rätt till åtnjutande af dem tillerkända aflöningsförmåner,

utan i stället införas i ämbetsverkets instruktion, vid hvars

utfärdande Eders Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att taga i öfvervägande,

i hvad mån de af motionären angifna önskemålen kunna och

böra blifva tillgodosedda.

Beträffande härefter de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lönebeloppen

har Riksdagen, ehuru desamma innebära en högst väsentlig förhöjning

af de nu utgående aflöningarna, likväl med hänsyn till den betydliga

stegringen i lefnadskostnaderna sedan senaste löneregleringen för

ämbetsverket, hvilken stegring, enligt hvad de i ärendet verkställda statistiska

utredningar gifva vid handen, måste beräknas till allra minst 25

procent, och under förväntan, att de sålunda föreslagna beloppen skola, på

sätt af departementschefen uttalats, visa sig tillräckliga för en lång tid

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

framåt, ansett sig böra lämna desamma utan erinran. Det har visserligen

icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, att lönesatserna äro något högre

än statskontoret själft i sitt utlåtande den 22 juni 1905 öfver löneregleringskommitténs

förslag förordat, men då dels ämbetsverket framhållit,

att de i dess berörda utlåtande föreslagna beloppen vore synnerligen knappt

tilltagna, dels vederbörlig hänsyn därvid icke kunnat tagas till de afsevärda

bidrag till egen pensionering, som tjänstemännen hädanefter skola

vidkännas, dels ock arbetstiden å tjänsterummet i väsentlig mån kominer

att utsträckas, har Riksdagen funnit giltiga skäl föreligga för den af

Eders Kungl. Maj:t gjorda förhöjningen.

Mot den föreslagna fördelningen af aflöningen i lön, tjänstgöringspenningar

och ortstillägg har Riksdagen icke haft något att erinra.

Likaledes har Riksdagen funnit lämpligt att, på sätt föreslagits,

första gradens tjänstemän komma i åtnjutande af tre ålderstillägg till

lönen i stället för nuvarande två.

Den föreslagna förhöjningen af anslaget till amanuenser, vikariatsersättning,

renskrifning och flitpenningar från 25,900 kronor till 30,700

kronor har Riksdagen funnit vara af behofvet påkallad, särskildt för

beredande, på sätt föreslagits, af möjlighet att kunna höja de nu i

allmänhet med 1,200 kronor utgående amanuensarfvodena till högst

2,000 kronor. Riksdagen har emellertid velat uttala, att, i den mån

ett sådant arfvode förhöjes, en något längre arbetstid å tjänsterummet

än den nu för amanuenserna gällande skäligen synes kunna utkräfvas

af den, som får uppbära det förhöjda arfvodet.

Hvad i öfriga här ofvan ej vidrörda delar departementschefen till

statsrådsprotokollet uttalat eller Eders Kungl. Maj:t föreslagit, har Riksdagen

ej funnit gifva anledning till erinran.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N;o 131.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen,

dels godkänt följande aflöningsstat för statskontoret:

Kronor.

Lön.

1

Tjänst-

görings-

pennm-

gar.

Ortstill-

>ägg-

Arfvoden

eller miss- räknings- penningar.

Summa.

1 generaldirektör ...........

7,000

3,000

1,000

_

11,000

1 statskommissarie och

byråchef .....................

5,000

2,500

1

600!

—

8,100 |

2 dito................-...........

10,000

5,000

1,200

—

16,200

1 andra gradens tjänste- man, sekreterare —

3,600

1.800

400

_

5,800

1 dito, räntmästare .......

3,600

1,800

400

500

6,300

1 dito, kamrerare och

kassakontrollant ......

3,600

1,800

400

_

5,800!

il dito, förste revisor ...

3,600

1.800

400

—

5,800

1 dito, kamrerare .........

3,600

1,800

400

—

5,800

i

1 första gradens tjänste- man, stämpelkassör ..

2,200

1,500

300

500

4,500''

1 dito, revisor

2,200

1,500

300

—

4,000

8 dito, revisorer och bok- hållare, registrator...

17,600

12,000

2,400

32,000

Till amanuenser, vika- riatsersättning, ren- skrifning och flitpen- ningar ........-...............

30,700

30,700

1 förste vaktmästare .....

900

450

150

—

l,500i

1 vaktmästare..................

700

350

150

—

1,200

15 dito........................-.....

3,500

1

1,750

750

—

6,000

Efter 5 år :

kan lönen

höjas med

600 kronor.

Efter 5 år

kan lönen

höjas med

500 kronor

och efter 10 1

år med ytterligare

500

kronor.

Efter 5 år

kan lönen

höjas med

500 kronor,

efter 10 år

med ytterligare

500

kronor och

efter 15 år

med än ytter

ligare 500

kronor.

Efter 5 år

kan lönen

Summa |144,700

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor

årligen.

Denna lönestat träder i kraft den 1 januari 1908 under förutsättning

att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift därom, att

samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes minst G timmar hvarje söckendag;

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i staten upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i statskontoret skall vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af

ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets

ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej

längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa

ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och

den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i statskontoret icke må förenas annan

tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

så framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad

angår innehafvare af annan befattning, statskontoret, uppå därom gjord

framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas

och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den

särskilda befattning inom graden, där statskontoret, till befordrande af

arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för

den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,

som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 . Riksdagens Skrifvelse N:o 131.

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder

han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af statskontoret

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall

under tiden innehållas, såvida ej statskontoret finner skäligt låta honom

uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning i statskontoret, densamma, mot åtnjutande,

i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än sammanlagdt tre månader

under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra föi’höjningen, om

sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,

äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af

omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den

stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas

den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft

förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt

eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af frågan

om statskontorets omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhål
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Biksdagens Skrifvelse N:o 131.

lande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören,

statskommissarierna och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under

en och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar

under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af generaldirektören bestämmes,

begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklarat

ej mindre, att en hvar, som med eller efter 1908 års ingång tillträder

befattning i statskontoret, skall vara pliktig att underkasta sig

nyssberörda villkor och bestämmelser;

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i statskontoret,

hvilka icke före den 1 november 1907 anmäla, att de vilja

underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i

den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid

den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock höjt det i riksstaten under sjunde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag till statskontoret från 112,000 kronor till 144,700

kronor, eller således med 32,700 kronor.

Stockholm den 14 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.