Skrifvelse till Konungen angående ordnandet af apoteksväsendet efter utgången af år 1920. [Första Kammarens tillfälliga utskotts
1907-05-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1907:135, Skrifvelse till Konungen angående ordnandet af apoteksväsendet efter utgången af år 1920. [Första Kammarens tillfälliga utskotts
Dokumentets text
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
N:o 135.
Uppiäst och godkänd hos Första Kammaren den 11 maj 1907.
— — — Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen angående ordnandet af
apoteksväsendet efter utgången af år 1920.
[Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 9.1
[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 7.J
Till Konungen.
Uti eu inom Riksdagen väckt motion har framställts förslag om att
utredning måtte verkställas rörande hvilket system i afseende å apoteksväsendet,
som med utgången af år 1920 bör tillämpas, särskildt med hänsyn
till frågan, huruvida staten borde för egen räkning öfvertaga apoteksrörelsen.
Tämligen allmänt anses en förbättrad anordning af landets apoteksväsende
vara af förhållandena påkallad.
Enligt kungl. kungörelsen den 9 september 1873 skall all handel
med eller öfverlåtelse enskilde emellan af apoteksprivilegier med utgången
Riksdagens Skrifvelse N:o 135. 9
af år 1920 upphöra att vidare tillerkännas gällande kraft. Därigenom kommo
med ingången af år 1921 alla reala apoteksprivilegier att upphöra, från
hvilken tid således i vårt land icke kvarstå några andra apoteksprivilegier
än de personella. Beträffande åter personella apoteksprivilegier har genom
kungl. kungörelsen den 27 oktober 1899 meddelats bestämmelse därom,
att den, som erhölle privilegium å apotek, skulle efter utgången af år
1920 vara skyldig dels att mot pension vid viss ålder afstå privilegiet
och beträffande pensioneringen underkasta sig hvad som kunde komma att
därom bestämmas, dels ock att för apoteksinnehafvares eventuella pensionering
årligen erlägga den afgift, som kunde blifva fastställd.
Det lämpligaste tillfället till genomförandet af reformer i det sätt,
hvarpå apoteksrörelsen för närvarande bedrifves hos oss, sammanfaller
otvifvelaktigt med nämnda tidpunkt, och då utredningen af sådana frågor,
som här afses, alltid visat sig draga lång tid, innan man kunnat ena sig
om ett slutgiltigt beslut, anser Riksdagen fullt skäl föreligga, att redan nu
uppmärksamhet påkallas för denna fråga.
Att grunda apoteksdriftens utöfvande på reala apoteksprivilegier torde,
med anledning af den erfarenhet som däraf hos oss under lång tid vunnits,
icke vidare böra komma i fråga. Riksdagen kan emellertid i frågans
nuvarande skick icke uttala sig om hvilket af de eljest för närvarande
använda eller tänkbara system för apoteksväsendets anordnande, som
må vara det för vårt land lämpligaste, utan anser, att en allsidig utredning
härutinnan bör verkställas.
De synpunkter, som enligt Riksdagens mening vid en sådan utredning
företrädesvis böra göra sig gällande, äro dels allmänhetens anspråk
på billiga och fullgoda läkemedel samt bekväm tillgång på dem, dels ock
yrkesutöfvarnes kraf på ett väl ordnadt befordringssystem i förening med
skälig utkomst. Beträffande förstnämnda önskemål är det tydligtvis förenadt
med stora svårigheter att utan sakkunnig utredning angifva det
lämpligaste sättet för uppnående af detsamma. Hvad beträffar krafvet
på bekväm tillgång till läkemedlen framträder synnerligen kraftigt behofvet
att inrätta ett flertal nya apotek, särskildt å landsbygden, där på
många orter rent af olidliga förhållanden äro rådande i afseende å möjligheten
att vid sjukdomsfall skyndsamt anskaffa erforderliga läkemedel. I
detta hänseende synes det Riksdagen, som om utvecklingen borde gå därhän,
att apotek inrättas på alla mera centrala platser, d. v. s. sådana, dit
kringliggande bygd närmast är hänvisad att fylla sina behof och afsätta
sina produkter. Utan tvifvel skulle emellertid många af de nu afsedda
Bill. till Biksd. Prof. 1907. 10 Sand. 1 Åfd. 1 Band. 42 Häft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 135.
nya apoteken icke få tillräcklig bärighet och icke ens kunna lämna innehafvare
eu blygsam utkomst, men helt visst torde någon utväg kunna
utfinnas till en ekonomisk mellankomst i fråga om mindre bärkraftiga
apoteksinrättningar. Dylik mellankomst skulle enligt Riksdagens mening
kunna åvägabringas genom inrättande af en inkomstregleringsfond, till
hvilken de mera gifvande apoteken skulle efter fastställda grunder inbetala
årliga penningebidrag, som i mån af behof årligen fördelades mellan de
icke bäriga apoteken.
En utredning angående förändrad anordning af apoteksväsendet synes
ur yrkesutöfvarnas synpunkt i främsta rummet böra gå ut på fastställandet
af vissa grunder för reglering af förhållandet mellan apoteksinnehafvarna
och deras fackkunniga biträden i afseende å såväl själfva anställningen som
den därmed förenade aflöningen samt vidare att fastslå pensionsålder och
viss pension för apoteksinnehafvarna tillika med upprättande af förslag till
organisation af den för apotekarekåren afsedda pensionsinrättning, som dels
omförmäles i stadgarna angående amorteringsfonderna för apoteksprivilegier
och dels åsyftas i omförmälda kungörelse af den 27 oktober 1899.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta allsidigt utreda, huru vid 1920 års utgång apoteksväsendet
i riket bör lämpligast ordnas, särskilt med hänsyn till allmänhetens
behof af bekväm tillgång till på en gång prisbilliga och fullgoda
läkemedel, samt därefter vidtaga de åtgärder, hvartill utredningen eller
förhållandena må föranleda.
Stockholm den 11 maj 1907.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1907. Kung!, Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.