Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontor et, i anledning af verkställd granskning af riksgäldskontorets förvaltning.

1907-02-19 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:14, Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontor et, i anledning af verkställd granskning af riksgäldskontorets förvaltning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 14.

!»

N:o 14.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 februari 1907.

— — — — Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontor et, i anledning

af verkställd granskning af riksgäldskontorets förvaltning.

(Statsutskottets utlåtande n:o 3.)

Till fullmäktige i riksgäldskontoret.

Efter erhållen del af Riksdagens år 1906 församlade revisorers berättelse

om granskning af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning har

Riksdagen tagit under öfvervägande hvad revisorerna uti denna berättelse

i ett eller annat hänseende erinrat äfvensom hvad statsutskottet i afgifvet

utlåtande angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som

förflutit sedan ansvarsfrihet år 1906 tillerkändes fullmäktige i nämnda

kontor, anfört och hemställt; och har Riksdagen i nedannämnda ämnen

fattat följande beslut.

l:o) Angående infriande af riksgäldskontorets skulder till Södertälje

stads kyrka och till skepparesocieteten i Stockholm.

I fråga härom hafva Riksdagens revisorer anfört följande:

Bland riksgäldskontorets icke fonderade skulder med ränta finnas

under gemensam benämning »det s. k. gamla lånet» upptagna två skuldposter,

den ena å 750 kronor till Södertälje stads kyrka och den andra

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Häjt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 14.

å 9,375 kronor till skepparesocieteten i Stockholm. Dessa skalder, som

löpa med fem procent ränta, äro visserligen från riksgäldskontorets sida

ouppsägbara, men revisorerna anse sig emellertid, med hänsyn till önskvärdheten

af en reglering af dessa gamla skuldförhållanden, böra ifrågasätta,

huruvida icke från fullmäktiges sida lämpligen borde vidtagas åtgärd

i syfte att genom öfverenskommelse med vederbörande förskaffa

riksgäldskontor! rätt att infria berörda skulder.

Efter att hafva redogjort för uppkomsten och beskaffenheten af

riksgäldskontorets ifrågavarande skulder samt omförmält de yttranden,

som i anledning af revisorernas berörda framställning afgifvits dels af

Södertälje stads- och landsförsamling samt af Strängnäs domkapitel, dels

ock af sjökaptenssocietetens i Stockholm deputerade, hafven I för egen

del anfört följande.

Såsom framginge af den redogörelse I lämnat, hade med afseende

å såväl den ena som den andra af riksgäldskontorets ifrågavarande

skulder representanter för vederbörande fordringsägare visat sig villiga

att träffa uppgörelse om skuldförbindelsernas inlösen. Beträffande skulden

till Södertälje stads kyrka torde församlingens beslut af den 27 december

1906 få anses innebära medgifvande för riksgäldskontoret att infria

skulden genom erläggande af det förskrifna kapitalbeloppet 750 kronor

jämte upplupen ränta. Hvad åter anginge skulden till skepparesocieteten

i Stockholm, hade sjökaptenssocietetens deputerade erbjudit uppgörelse

på det sätt, att riksgäldskontoret skulle återfå sin skuldförbindelse mot

afrinnande till societeten af svenska statens 3,6 procent obligationer till

så stort belopp, att societeten häraf finge samma årliga ränteinkomst,

468 kronor 75 öre, som den nu hade af den med 5 procent ränta löpande

skuldförbindelsen å 9,375 kronor. Detta kunde i det närmaste åstadkommas

genom att till societeten aflämnas obligationer å ett kapitalbelopp

af 13,000 kronor, hvilka obligationer efter 3,6 procent lämnade

en ränta af 468 kronor. Härefter återstode en årlig ränta af 75 öre,

som, kapitaliserad efter samma procentsats, motsvarade ett belopp af 20

kronor 83 öre, hvarmed societeten ytterligare borde godtgöras.

De särskilda omständigheter, under hvilka ifrågavarande båda summor

blifvit i riksgäldskontoret insatta, syntes emellertid enligt Eder uppfattning

böra såväl i ena som i andra fallet utgöra hinder för vederbörande

fordringsägare att utfå kapitalbeloppen, utan att Kungl. Maj:t därtill

lämnat tillstånd. För den händelse sådant tillstånd på ansökning af

vederbörande skulle vinnas, syntes från riksgäldskontorets sida ej något

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o ld.

vara att erinra mot ett infriande af de ifrågavarande skuldförbindelserna,

den till skepparesocieteten afgifna på de grunder, som af societetens

deputerade föreslagits, och förbindelsen till Södertälje stads kyrka på

villkor, som ej vore för riksgäldskontoret mindre fördelaktiga. I ansågen

Eder därför hafva anledning tillstyrka, att Riksdagen lämnade sitt medgifvande

därtill att omförm äkta båda skuldförbindelser finge af riksgäldskontoret

på nyss angifna villkor infrias, detta dock under förutsättning

att i hvarje fall vederbörande fordringsägare härtill ntverkat Kungl. Maj:ts

tillstånd.

I enlighet med hvad af Eder sålunda tillstyrkts har Riksdagen medgift,

att ifrågavarande båda skuldförbindelser må af riksgäldskontoret

infrias, förbindelsen till skepparesocieteten i Stockholm på de grunder,

som af societetens deputerade enligt protokoll af den 6 december 1906

föreslagits, och förbindelsen till Södertälje stads kyrka på villkor, som

ej äro för riksgäldskontoret mindre fördelaktiga, dock att hvarken i ena

eller andra fallet sådant infriande må ske, såvida icke vederbörande

fordringsägare därtill utverkat Kungl. Maj:ts tillstånd.

2:o) Angående Västerås domkyrkas lån.

Under erinran, att vid 1860 års riksdag beviljats ett statsbidrag af

28,000 kronor till fortsättning af reparationsarbetena å Yästerås domkyrka,

under villkor att det beviljade understödet, hvarå ränta icke skulle

beräknas, borde återgäldas i den mån domkyrkans inkomster framdeles

därtill lämnade tillgång, hafva revisorerna meddelat, att å berörda lån,

för hvilket skuldförbindelse afgifvits af domkyrkokommissionen i Yästerås

i egenskap af nämnda domkyrkas föreståndare och förvaltare, ännu icke

gjorts någon afbetalning.

Då af domkyrkokassans räkenskaper för år 1905 inhämtats, att

kassans inkomster under nämnda år uppgått till 7,905 kronor 7 öre och

dess utgifter till 2,900 kronor 51 öre samt att ett öfverskott för året

alltså uppstått till belopp af 5,004 kronor 56 öre, som i sin helhet utbalanserats

i räkenskapen vid årets slut, syntes det revisorerna anmärkningsvärdt,

att någon afbetalning å skulden för omförmälda lån icke

verkställts.

I häröfver afgifven förklaring af den 17 december 1906 har domkyrkokommissionen

i Yästerås meddelat, att vid 1 905 års slut visserligen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 14.

uppstod ett öfverskott å 5,004 kronor 56 öre, men att därmed gjordes

afbetalning å en annan domkyrkans skuld, nämligen till fastigketsfonden,

som är bildad af köpeskillingsmedel för af domkyrkan med Kungl. Maj:ts

tillstånd försålda fastigheter och hvaraf domkyrkan uppbär räntan, så att

domkyrkokassans verkliga behållning utgjorde" 1,711 kronor 68 öre.

Vidare har domkyrkokommissionen anfört, att icke blott de reparationsarbeten,

till hvilkas fortsättande ifrågavarande lån anvisades, blifvit verkställda,

utan ock att domkyrkan åren 1896—1898 undergått en genomgående

restaurering, som kostade domkyrkan 139,493 kronor 44 öre och

medtog icke blott hennes då besparade tillgångar, utan kräfde äfven

ytterligare medel, som måste anskaffas genom lån å 43,338 kronor 44 öre,

af hvilket ett belopp af 27,186 kronor 94 öre ännu vore oguldet.

På grund häraf och då det vid beviljandet af 1860 års lån å

28.000 kronor gjorda villkor, att det lämnade understödet borde återgäldas

i den mån domkyrkans tillgångar därtill framdeles lämnade tillgång,

enligt domkyrkokommissionens mening tydligen icke innebure någon

föreskrift därom, att understödet skulle återbetalas, när de arbeten, för

hvilkas utförande det lämnats, blifvit verkställda, utan att det skulle ske,

när. domkyrkans inkomster därtill lämnade tillgång — men detta gjorde

de icke, förrän kostnaden för restaureringen åren 1896—1898 blifvit af

hennes inkomster till fullo gulden —, ansåge domkyrkokommissionen sig

berättigad och pliktig att före statsunderstödets återgäldande först inbetala

det lån, som för sistnämnda reparation upptagits.

Ytterligare har domkyrkokommissionen anfört, att biskopshuset år

1902 blifvit repareradt för en kostnad af 30,324 kronor 18 öre, till bestridande

hvaraf enligt kungl. brefvet den 6 november 1903 från biskopslöneregleringsfonden

erhållits såsom bidrag dels ett anslag å 10,000

kronor utan återbetalningsskyldighet och dels ett räntefritt lån å 15,000

kronor att amorteras med en femtondedel årligen, å hvilket lån återstode

14.000 kronor, så att domkyrkans hela skuld den 31 december 1905

utgjorde 41,186 kronor 94 öre, oberäknadt skulden till riksgäldskontoret.

Slutligen har. domkyrkokommissionen meddelat, att konsistoriehuset,

som domkyrkan jämväl hade att bygga och underhålla, befunne sig i

högst otillfredsställande skick och tarfvade en snar reparation, som enligt

uppgjordt förslag vore beräknad att kosta omkring 20,000 kronor.

Riksdagens revisorer hafva redan förut en gång, nämligen i sin

år 1892 afgifna berättelse, fäst uppmärksamheten å domkyrkokommissionens

underlåtenhet att göra afbetalning å domkyrkans ifrågavarande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 14.

skuld. I anledning häraf framställden I, enligt uppdrag af Eiksdagen,

erinran till domkyrkokommissionen om verkställande af sådan afbetalning.

Kommissionen påvisade emellertid, hurusom domkyrkans inkomster fortfarande

såsom förut toges i anspråk för reparationer, som måste med

dessa medel bekostas. Vid detta förhållande och då i fråga om återbetalningen

af förevarande lån endast föreskrifvits, att detsamma bör

återgäldas i den mån domkyrkans inkomster därtill lämna tillgång, kunde

någon afbetalning å statens fordran då icke erhållas.

De upplysningar, domkyrkokommissionen nu lämnat beträffande

kassabehållningen och de domkyrkan åliggande utgifterna, gifva vid

handen, att ej heller nu ställningen är sådan, att kyrkans inkomster

kunna anses vara tillgängliga att användas till afbetalning å ifrågavarande

lån. Med afseende härå och ehuru domkyrkans skyldighet att

en gång återgälda denna sin skuld ingalunda synes böra eftergifvas,

anser Eiksdagen dock, att för närvarande anledning saknas att vidtaga

åtgärd för att söka utfå någon del af den lämnade försträekningen.

Eiksdagen har därför funnit revisorernas ifrågavarande framställning icke

föranleda till någon Eiksdagens åtgärd.

3: o) Angående ansvarsfrihet för riksgäldskontorets styrelse.

Då Eiksdagen funnit fullmäktige i riksgäldskontoret hafva med nit

och omsorg uppfyllt sitt viktiga och ansvarsfulla kall, har Eiksdagen

tillerkänt fullmäktige full ansvarsfrihet för alla beslut och åtgärder, som

finnas antecknade i deras protokoll från den 18 januari 1906 till och med

den 18 januari 1907.

Stockholm den 19 februari 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.