Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag angående civila tjänstinneliafvares rätt till pension m. m.
1907-05-13 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1907:143, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag angående civila tjänstinneliafvares rätt till pension m. m.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
1
N:o 143.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1907.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag
angående civila tjänstinneliafvares rätt till pension m. m.
(Statsutskottets utlåtande n:o 51 samt memorial n:is 77 och 86.)
Till Ko nit ngen.
Uti en den 12 januari innevarande år till Riksdagen aflåten proposition.
(n:o 18) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af ett vid
propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen:
A. att antaga ett propositionen bilagdt förslag till lag angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension;
B. att, därest sådan lag blefve af Riksdagen antagen, dels besluta,
l:o) att denna lag skulle tillämpas såväl å den genom riksrådet
Johan Skyttes donationsbref inrättade professuren vid Uppsala universitet
som ock å sådan ordinarie eller extra ordinarie professur vid rikets
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 44 Höft. (N:o 143.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
universitet, till hvars innehafvare aflöningen, anslag- af universitetets
medel oberäknadt, utginge uteslutande i form af prebendepastorat, dock
att i fråga om beräkning af pensionsunderlag för enhvar af nämnda
professurer skulle gälla, att pensionsunderlaget skulle anses utgöra enahanda
belopp som för annan professur af det slaget vid samma universitet,
där den ifrågavarande professuren funnes inrättad, samt att
tjänstinnehafvare därvid icke finge tillgodoräknas ålderstillägg, med
mindre han fullgjort de för annan likställd tjänstinnehafvare för ålderstilläggs
åtnjutande föreskrifna villkor;
2:6) att ej mindre de bestämmelser om pensionsrätt och skyldighet
att för pensionsändamål vidkännas löneafdrag, hvilka stadgats genom
särskilda nådiga kungörelser af den 27 augusti 1904 beträffande a) tillförordnade
rektorer vid rikets allmänna läroverk, b) rektor vid högre
lärarinneseminariet, c) lärare vid rikets folkskoleseminarier: i musik och
sång, i teckning, i gymnastik eller i slöjd, äfvensom genom nådig kungörelse
af den 9 juni 1905 beträffande tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,
skulle äfven efter förenämnda lags antagande fortfarande
äga giltighet, än äfven hvad i öfrigt genom samma lag blifvit
stadgadt skulle i tillämpliga delar gälla enhvar af dessa rektorer och
lärare;
3: o) att de pensioner, som med tillämpning af nämnda pensionslag
komme att beviljas, skulle utgå: till tjänstinnehafvare vid poststaten
af postmedlen, till tjänstinnehafvare vid tullstaten af tullmedlen,
till tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets stat från »patentoeh
varumärksafgifters samt registreringsafgifters fond» samt till öfriga
tjänstinnehafvare från därtill särskildt anvisadt anslag; med förbehåll,
att de medel, den fond eller det anslag, från hvilka pensionerna sålunda
utbetalts, bereddes godtgörelse från den i 11 § pensionslagen omförmälda
pensionsfond med belopp, som svarade mot pensionsfondens efter
fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna;
dels å ordinarie staten under tionde liufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag
å 100,000 kronor till pensionering, enligt pensionslagen, af
civila tjänstinnehafvare;
dels, såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden för
en i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet angifna
grunder ordnad ny änke- och pupillkassa för civilstaten, likaledes å
ordinarie staten under tionde liufvudtiteln uppföra ett bestämdt anslag
å 35,000 kronor;
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
dels ock medgifva, att från och med år 1893 uppkomna och härefter
uppkommande behållningar å det till pensionsstaten för civila
ämbets- och tjänstemäns änkor och omyndiga barn anvisade anslag å
45,000 kronor iinge tillfalla den nya änke- och pupillkassan för civilstaten
med skyldighet för denna kassa att svara för utbetalning i behörig
ordning af de till utgående från nämnda anslag redan anvisade
pensioner;
samt
C. att, under förutsättning af bifall till de under A. och B. framställda
förslag, från riksstaten för år 1908 utesluta de å tionde hufvudtiteln
nu uppförda ordinarie anslagen till civilstatens pensionskassa af
tillhopa 112,286 kronor.
Enligt 2 § i pensionslagen skall lagen icke äga tillämpning å
vissa i paragrafen angifna grupper af tjänstinnehafvare. Riksdagen,
som icke haft något att erinra mot berörda stadgande, har ansett, att
lagen ej heller bör äga tillämpning å justitieråden, och att alltså föreskrift
i öfverensstämmelse därmed bör införas i förevarande § i lagen.
3 § i pensionslagen innehåller bestämmelser om s. k. pensionsunderlag.
Då båda de kommittéer, livilka behandlat frågan om nya bestämmelser
rörande pensioneringen af civila tjänstinnehafvare, ansett att
högsta pensionsbeloppet bör utgöra 6,000 kronor, och då jämväl 1906
års Riksdag vid bestämmandet af aflöningsstat för utrikesdepartementet
och dess tjänstemän samt för beskickningar och konsulat fastslagit
nämnda belopp såsom högsta pensionsbelopp, anser Riksdagen, som här
ofvan vid behandlingen af 2 § beslutat, att pensionslagen icke skall
äga tillämpning å justitieråden, och i öfrigt icke bär något att erinra
mot hvad Eders Kungl. Maj:t under 3 § föreslagit, att berörda § bör i
stället för den af Eders Kungl. Maj:t ifrågasatta formuleringen i ifrågavarande
afseende erhålla den affattning, som kommittén föreslagit. 3 §
skulle i enlighet härmed erhålla följande lydelse:
»Såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall, där
ej särskilt pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt, tjäna:
a) för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller
ortstillägg äro förenade, hela lönen;
b) för annan tjänst, två tredjedelar af lönen.
Vid beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken förmån
af boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad,
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
skall lönen, därest den af sådan anledning- minskats med ett belopp,
som finnes i lönestaten angifvet eller med ledning däraf kan bestämmas,
ökas med detta belopp.
Ej må för någon tjänst pensionsunderlag beräknas till högre
belopp än sextusen kronor.»
I fråga om sättet för beräkningen af hel pension har Riksdagen
ansett sig icke kunna till alla delar godkänna vare sig kommitténs
eller Eders Ivungl. Maj:ts förslag i detta afseende. I likhet med hvad
•statskontoret ansett synes det väl sannolikt, att vid antagande af
kommitténs förslag beloppet af hel pension icke skulle komma att
undergå någon väsentlig förminskning hvad beträffar det öfvervägande
antalet af tjänstinnehafvare. Men det skulle, såsom statskontoret
jämväl anmärkt, enligt berörda förslag dock kunna inträffa fall, då
hel pension komme att utgå med ett så lågt belopp, att det icke
kunde befinnas tillfredsställande hvarken för pensionstagaren eller för
staten såsom pensionsgifvare. Denna olägenhet skulle visserligen aflägsnas
genom antagande af Eders Kungl. Maj:ts förslag, men detta skulle
å andra sidan kunna möjliggöra, att en person vid framskriden ålder
befordras till en högre tjänst i hufvudsakligt syfte att därigenom bereda
honom högre pension, än som eljest kommit i fråga. Båda dessa
olägenheter har Riksdagen emellertid trott sig kunna förebygga genom
införande i 4 § af ett stadgande därom, att pension i allmänhet borde
utgå med samma belopp som det för en tjänstinnehafvare vid tiden
för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag, men att för
tjänstinnehafvare, som icke under minst ett visst antal år — hvilket antal
Riksdagen ansett lämpligen kunna bestämmas till fem — innehaft den
tjänst, hvarifrån afgång ägde rum, beloppet af hel pension skulle
utgöra en femtedel af sammanlagda beloppen af de högsta pensionsunderlag,
som under hvart och ett af de senast förflutna fem åren varit för
tjänstinnehafvaren gällande. I sammanhang härmed har Riksdagen ansett
sig af skäl, som af kommittén anförts, böra i denna § upptaga det af
kommittén föreslagna stadgandet att, om en tjänstinnehafvare under
någon del af de närmast före afskedstagandet förflutna åren, utan att
tillika innehafva sådan tjänst, hvarå pensionslagen äger tillämpning,
innehaft annan statstjänst, hvarmed rätt till pension varit förenad, skall
äfven för, den tid pensionsunderlag beräknas och därvid tillämpas de i
pensionslagen gifna föreskrifterna för sådant underlags beräkning.
På grund af det anförda anser Riksdagen, att 4 § bör erhålla
följande lydelse:
Riksdagens Skrifvelse N:o 143. 5
»Pension är till sitt belopp antingen hel eller afkortad.
Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehafvaren
vid tiden för lians afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag; dock
skall för tjänstinnehafvare, som under kortare tid än fem år innehaft
den tjänst, från hvilken afgång äger rum, beloppet af hel pension
utgöra en femtedel af sammanlagda beloppen af de högsta pensionsunderlag,
hvilka under hvart och ett af de senast förflutna fem åren
vant för tjänstinnehafvaren gällande; och skall, därest sådan tjänstinnehafvare
under någon del af nämnda tid, utan att tillika innehafva
tjänst, som i denna lag afses, innehaft annan statstjänst, med hvilken
rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid,
sådan tjänst innehafts, och därvid tillämpas de i 3 § gifna föreskrifter.
Afkortad pension utgör viss del af hel pension och beräknas på
sätt i 7 § föreskrifves.
Där vid beräkning af pensions belopp detta icke slutar å helt
tiotal kronor, skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.»
I fråga _ om 5 § i pensionslagen har inom riksdagen väckts förslag
om att i mom. e) skulle efter orden »farmaceutiska institutet» inskjutas
ordet »tandläkareinstitutet», och då detta torde få anses endast
innebära ett förtydligande af lagens mening, har Riksdagen ansett sig
böra bifalla denna framställning.
1 öfrigt har Riksdagen icke något att erinra beträffande den af
Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af 5 §.
Med anledning af den förhöjning af pensionsåldern för betjänte
vid tullverkets lokalförvaltning från 60 till 65 lefnadsår, som i pensionslagen
. föreslagits, har Riksdagen ansett, att den i 6 § sista stycket för
tjänstinnehafvare stadgade möjligheten att före pensionsålderns inträde
erhålla afsked med rätt till pension enligt 7 §, därest han af sjukdom
eller minskad arbetsförmåga är urståndsatt att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina tjänståligganden, bör utsträckas att omfatta jämväl
ifrågavarande personal. Dessa skulle alltså under ofvan angifna förutsättning,
i likhet med tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningen,
kunna erhålla afsked vid en lefnadsålder af minst 63 år. På
grund häraf bör i 6 § sista stycket efter ordet »skogsförvaltningen» inskjutas
orden »eller betjänte vid tullverkets lokalförvaltning».
I öfrigt har Riksdagen ej funnit anledning till erinran mot den af
Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af 6 §.
Hvad beträffar 7 § i pensionslagen bär Riksdagen, med hänsyn
till hvad statskontoret och departementschefen i denna fråga anfört,
6 Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
ansett sig kunna i hufvudsak godkänna innehållet i 7 § i Eders Kungl.
Maj:ts förslag.
På grund af de förändrade bestämmelser rörande sättet för beräkning
af hel pension, som Riksdagen här ofvan vid 4 § för sin del
antagit, erfordras dock att 7 § första stycket erhåller följande förändrade
affattning:
»Vid afgång från tjänst af anledning, som i 6 § d) sägs, utgår
hel pension med enahanda belopp som det vid tiden för olycksfallet
för tjänstinnehafvaren gällande pensionsunderlag.»
I sak innebär detta stadgande det samma, som Eders Kungl.
Maj:t i ifrågavarande afseende föreslagit.
En följd af den sålunda gjorda ändringen blir, att det i 7 §
andra stycket förekommande ordet »äfven» bör utgå.
Riksdagen har härjämte ansett nödvändigt att i 7 § införa ännu
ett stadgande. Sådan denna § enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag är
affattad kan det nämligen förekomma, att en person, som vid t. ex.
59 års ålder för första gången erhållit en statstjänst, — och hvilken
alltså vid inträdet af den i § 5 stadgade lefnadsålder icke uppnått 10
tjänstår och således ej heller, om han vid berörda ålder skulle afgå
från tjänsten, vore berättigad till pension — genom att tillåtas kvarstå
i tjänsten efter nämnda lefnadsålder uppnår tio tjänstår och förty äfven
får rätt till pension, låt vara afkortad, vid afgången från tjänsten.
Riksdagen, som anser, att en tjänstinnehafvare, som vid pensionsålderns
inträde icke bär rätt att erhålla pension, ej heller sedermera bör kunna
komma i åtnjutande af sådan rätt, har fördenskull funnit sig böra i 7 §
införa ett stadgande af följande lydelse:
»Tjänstinnehafvare, som vid uppnåendet af den i 5 § stadgade
lefnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad
till erhållande af pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande
af pension, äfven om han på grund af stadgandet i 6 § b) tillätes att
kvarstå i tjänsten efter nämnda lefnadsålders inträde.»
18 § i lagen har gifvit Riksdagen anledning till följande uttalande.
Hvad först angår de tjänster, med hvilka tjänstgöringspengar
icke äro förenade, och för hvilka rätt till pension blifvit före lagens
trädande i kraft stadgad, anser Riksdagen, i likhet med hvad pensionskommittén
uttalat och Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att, därest gällande
iönestat fastställts, innan man vid uppgörandet af nya lönestater ägde
anledning att taga en blifvande pensionslags föreskrifter i särskildt
beaktande, lagens bestämmelser angående beräkningen af pensionsunderlag
icke böra vinna tillämpning å berörda tjänster, förr än ny
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
lönestat kan blifva för tjänsterna fastställd. Den tidpunkt, som i sådant
afseende skall vara afgörande, bär Riksdagen emellertid ansett lämpligen
böra bestämmas till den 1 april 1900 i stället för, såsom kommittén
och Eders Kungl. Maj:t föreslagit, den 1 januari samma år;
detta med hänsyn därtill, att först genom kungörelsen af den 31 mars
1900 tillkännagafs, att tjänstinnehafvarne skulle vara underkastade de
förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda stadgade.
I öfverensstämmelse härmed bör i 18 § b) i stället för »den 1 januari
1900» insättas »den 1 april 1900».
Enligt den af kommittén föreslagna lydelsen af nyssberörda stycke
i lagen skulle pensionsunderlag för de tjänster, som där afsågos, "icke
i något fall få beräknas till högre belopp än 6,000 kronor. Eders
Kungl. Maj:t har dock ansett, att pensionsunderlaget för berörda tjänster
skulle utgöra högst 8,000 kronor, detta med hänsyn särskildt till den
minskning i pension, som eljest skulle drabba justitieråden. Då Riksdagen,
såsom bär ofvan omförmälts, för sin del beslutat att pensionslagen
ej skall äga tillämpning å justitieråden, har Riksdagen ansett, att
det högsta pensionsunderlaget utan olägenhet kan bestämmas till det
af kommittén föreslagna beloppet eller 6,000 kronor.
Det i förevarande § intagna stadgandet om frihet för vissa tjänstinnehafvare,
som i öfrigt äro underkastade pensionslagens bestämmelser,
från skyldigheten att erlägga pensionsafgift, har Riksdagen icke kunnat
till alla delar biträda.
Hvad först angår dem af ifrågavarande tjänstinnehafvare, hvilka
icke före pensionslagens trädande i kraft varit berättigade till pension,
utan först genom denna lag erhålla sådan rätt, anser Riksdagen, att
denna rätt för dem innebär så stora fördelar, att de utan vidare böra
vara skyldiga att erlägga den i lagen stadgade pensionsafgiften.
Beträffande härefter de under pensionslagen ingående tjänstinnehafvare,
som före lagens trädande i kraft varit pensionsberättigade, så
äro de på grund af kungörelserna den 31 mars och den 21 december
1900 förpliktade att underkasta sig förändrade bestämmelser med afseende
å pension och således otvifvelaktigt äfven skyldiga att erlägga
pensionsafgift. Eders Kungl. Maj:t har emellertid ansett, att sådan afgift
skulle vara alltför betungande för dem af berörda tjänstinnehafvare,
hvilka åtnjuta aflöning enligt lönestat, där icke bland villkoren för
aflöningens åtnjutande uttryckligen stadgats skyldighet för löntagaren
att vidkännas pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen, och för
den skull föreslagit, att dessa tjänstinnehafvare skulle vara befriade från
skyldigheten att erlägga pensionsafgift, så länge aflöning å den lönestat
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
af dem åtnjötes. Då emellertid i samtliga de lönestater, som fastställts
under tiden mellan den 31 mars 1900 och den 1 januari 1904, väl
föreskrifvits, att tjänstinnehafvare skulle vara skyldiga att underkasta
sig förändrade bestämmelser med afseende å pension, men icke uttryckligen
såsom villkor för aflöningens åtnjutande stadgats, att löntagarne
skulle vara skyldiga att vidkännas afdrag å aflöningen för pensionsändamål,
skulle alltså enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag äfven dessa
lönestater omregleras, innan de tjänstinnehafvare, som uppbära aflöning
enligt berörda stater, skulle blifva skyldiga att betala pensionsafgift.
En sådan bestämmelse skulle dock medföra, att pensionslagen först efter
en lång och oöfverskådlig tid blefve fullt genomförd, och har för den
skull Riksdagen ansett, att sistnämnda kategori af tjänstinnehafvare
principiellt böra vara fullständigt underkastade pensionslagens bestämmelser
och alltså äfven skyldiga att betala pensionsafgift. Då Riksdagen
emellertid icke funnit med billighets regler öfverensstämmande,
att de enskilda tjänstinnehafvarne skola vidkännas minskning i de lönebelopp.
de redan nu uppbära, har Riksdagen till förekommande häraf
ansett sig böra bestämma, att här ifrågavarande tjänstinnehafvare skola
vara befriade från skyldigheten att erlägga pensionsafgift, intill dess
de genom intjänande af ålderstillägg eller genom befordran erhålla
inkomster till högre belopp än det, de åtnjutit före den 1 januari 1907.
Riksdagen har däremot icke haft något att erinra mot att de
tjänstinnehafvare, hvilkas löner reglerats före den 1 april 1900, skola
vara befriade från pensionsafgifter, intill dess deras löner blifvit omreglerade.
Som uti alla de lönestater, hvilka reglerats efter den 1 januari
1904, uttryckligen stadgats, att löntagare skola vara skyldiga att vidkännas
pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen, kan pensionslagen
omedelbart i hela sin vidd tillämpas å de tjänstinnehafvare, som uppbära
aflöning enligt dessa stater.
På grund af det anförda har Riksdagen ansett, att näst sista stycket
i 18 § bör gifvas följande lydelse:
»Tjänstinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser
och med hvars tjänst redan före lagens trädande i kraft varit förenad
rätt till pension, vare befriad från att erlägga i lagen stadgad pensionsafgift:
om
han för tjänsten åtnjuter aflöning enligt lönestat, som fastställts
före den 1 april 1900, så länge aflöning å den lönestat af honom
åtnjutes; samt
9
Riksdagens Skrifvelse N;o 143.
om han för tjänsten uppbär aflöning enligt lönestat, fastställd
efter nämnda dag men före den 1 januari 1907, så länge hans aflöning
uppgår till samma belopp som före sistberörda dag, därest icke vid
lönestatens fastställande bland villkoren för denna aflönings åtnjutande
gjorts uttryckligt förbehåll, att löntagare skall vara skyldig att vidkännas
pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen.»
Beträffande förevarande §, vill slutligen Riksdagen, som i de delar,
hvilka härofvan ej blifvit särskildt behandlade, icke haft något att erinra
mot den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af nämnda §,
särskildt framhålla, att de tjänstinnehafvare, hvilka med stöd af stadgandet
i mom. a) af ifrågavarande § anmäla, att lagens bestämmelser
må å dem vinna tillämpning, äro skyldiga att erlägga pensionsafgift
oberoende af den tid, deras löner må hafva blifvit reglerade.
Vidkommande öfriga bestämmelser i det föreliggande lagförslaget
har Riksdagen icke funnit anledning till erinran.
Hvad slutligen angår de, under förutsättning af pensionslagens
antagande af Riksdagen, i den kungl. propositionen framställda förslag,
har Riksdagen icke haft något att erinra mot desamma.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anmäla:
att Riksdagen, i anledning af Eders Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition, dels antagit följande
»Lag
angående civila tjänstinneliafvares rätt till pension.
1 §•
Rätt till pension vid afgång från tjänst tillkommer, med de undantag
och under de villkor som här nedan stadgas, en hvar ordinarie
innehafvare af civil tjänst med lön å stat, som blifvit fastställd'' af
Konungen och Riksdagen. .
Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds- och justitierådsämbete,
civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa,
tjänst vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik, ej heller i
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 44 Käft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan galle i afseende
å dem hvad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda stadgadt.
3 §■
Såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall, där
ej särskildt pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt, tjäna:
a) för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller
ortstillägg äro förenade, hela lönen;
b) för annan tjänst, två tredjedelar af lönen.
Vid beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken förmån
af boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad,
skall lönen, därest den af sådan anledning minskats med ett belopp,
som finnes i lönestaten angifvet eller med ledning däraf kan bestämmas,
ökas med detta belopp.
Ej må för någon tjänst pensionsunderlag beräknas till högre
belopp än sextusen kronor.
4 §•
Pension är till sitt belopp antingen hel eller afkortad.
Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinneliafvaren
vid tiden för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag;
dock skall, för tjänstinnehafvare, som under kortare tid än fem år
innehaft den tjänst, från hvilken afgång äger rum, beloppet af hel
pension utgöra en femtedel af sammanlagda beloppen af de högsta
pensionsunderlag, hvilka under hvart och ett af de senast förflutna fem
åren varit för tjänstinnehafvaren gällande; och skall, därest sådan
tjänstinnehafvare under någon del af nämnda tid, utan att tillika
innehafva tjänst, som i denna lag afses, innehaft annan statstjänst, med
hvilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl
för den tid, sådan tjänst innehafts, och därvid tillämpas de i 3 $ gifna
föreskrifter.
. Afkortad pension utgör viss del af hel pension och beräknas på
sätt i 7 § föreskrifves.
Där vid beräkning af pensions belopp detta icke slutar å helt
tiotal kronor, skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.
5 §• .
Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder:
för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnadsår och
trettiofem tjänstår.
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
för kvinnlig tjänstinnehafvare vid uppnådda .sextio lefnadsår och
trettio tjänst år:
dock att sådan rätt inträder:
a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
folkslcoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna:
vid femtiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;
b) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat
i Ostasien minst tio år: vid sextio lefnads- och trettio tjänstår;
c) för provinsialläkare: vid sextiotvå lefnads- och tjugusju tjänstår;
d) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, betjänte vid
tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare äfvensom de
vid blindundervisningsanstalterna anställda lärare: vid sextiotvå lefnadsoch
trettio tjänstår;
e) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,
tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska
institutet, tandläkareinstitutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor,
veterinärinstitutet, fina konsternas akademi och musikaliska akademiens
konservatorium äfvensom för länsveterinärer: vid sextiofem lefnadsoch
tjugufem tjänstår;
f) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,
betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, andra ämnes- och
öfningslärare vid statens läroverk än de under d) och e) särskild!,
angifna äfvensom landtbruksingenjörer samt tjänstemän och betjänte
vid den lokala skogsförvaltningen: vid sextiofem lefnads- och trettiofem
tjänstår;
gj för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för landtbruksstyrelsen:
vid sextiosju lefnadsår och tio tjänstår såsom chef för den
styrelse enhvar af dem tillhör.
6 §•
Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:
a) för innehafvare af domarämbete vid fyllda sjuttio år, eller
där han, efter att hafva uppnått de i 5 § för rätt till hel pension
stadgade lefnads- och tjänstår, oafbrutet under sex månader på grund
af sjukdom varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen;
b) för annan tjänstinnehafvare vid uppnående af den i 5 § stadgade
lefnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från
tjänsten afskeda, den myndighet obetaget att låta med afskedet anstå,
därest och så länge tjänstinnehafvaren pröfvas kunna i tjänsten på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre
än till fyllda sjuttio år;
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
c) för tjänstinnehafvare, som icke uppnått den i 5 § stadgade
lefnadsålder, där han, efter att under fem på hvarandra följande år i
följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra,
finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen;
d) för tjänstinnehafvare, som träffats af olycksfall i tjänsten, där
olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.
Befinnes tjänstinnehafvare vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga
urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,
och har han tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel
pension inträder vid sextiosju lefnadsår, uppnått en lefnadsålder af minst
sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt till hel pension inträder
vid sextiotvå år, uppnått en lefnadsålder af minst sextio år, eller
ock, där fråga är om tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningen
eller betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, uppnått en lefnadsålder
af minst sextiotre år, äge Konungen, uppå därom af vederbörande
myndighet gjord framställning, förklara sådan tjänstinnehafvare skyldig
att från tjänsten afgå.
7 §•
Vid afgång från tjänst af anledning, som i 6 § d) sägs, utgår
hel pension med enahanda belopp som det vid tiden för olycksfallet
för tjänstinnehafvaren gällande pensionsunderlag.
Har tjänstinnehafvare, som afgår på grund af någon af öfriga i
6 § intagna bestämmelser, uppnått det i 5 § för rätt till hel pension
stadgade antal tjänstår, utgår till den tjänstinnehafvare hel pension; i
annat fall vare han, därest tjänstårens antal icke understiger tio, berättigad
erhålla pension till afkortadt belopp i förhållande till det mindre
antalet tjänstår; dock att vid afgång från tjänst af anledning, som i
6 § c) sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem procent
af hel pension.
Tjänstinnehafvare, som vid uppnåendet af den i 5 § stadgade
lefnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad
till erhållande af pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande
af sådan, äfven om han på grund af stadgandet i 6 § b, tillåtes att
kvarstå i tjänsten efter nämnda lefnadsålders inträde.
8 §•
Tjänstinnehafvare, som afgår från tjänsten utan att därtill vara
skyldig enligt bestämmelserna i 6 §, vare icke berättigad till pension;
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
dock att innehafvare af domarämbete, som uppnått sextiosju lefnadsmen
icke trettiofem tjänstår, må, därest tjänståren icke understiga tio,
äga erhålla afkortad pension i förhållande till tjänstårens antal.
9 §•
Rätt till pension tillkommer ej den, som blifvit från tjänsten utsatt
eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild.
Pension tillkommer ej heller den, som vid afgång från tjänsten
icke är svensk medborgare.
10 §.
Tjänstinnehafvare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande
af pension erlägga pensionsafgift till årligt belopp af nedan angifna
procent å det för honom gällande pensionsunderlag.
Afgiftsprocenten beräknas efter beloppet af det för tjänsten stadgade
högsta pensionsunderlag och utgör eu tiondedels procent för hvarje
helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent å
nämnda pensionsunderlag.
Afgiften erlägges för hvarje månad, för hvilken lön åtnjutes,
äfvensom för månad, under hvilken, på grund af tjänstledighet eller i
följd af ådömd mistning af tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.
Pensionsafgift erlägges å tid och på sätt, som af Konungen bestämmes.
11 §•
De i föregående paragraf omförmälda afgifterna ingå till en särskild
fond för pensionering af civila tjänstinnehafvare.
Från denna fond bestrides så stor del af kostnaden för beredande
af pension enligt denna lag, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning
finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas
storlek. Sådan beräkning skall verkställas minst en gång
hvart femte år.
Erforderliga föreskrifter om fondens förvaltning och om verkställande
af sannolikhetsberäkningen meddelas af Konungen.
12 §.
Rätt att från pensionsfonden återbekomma erlagda pensionsafgifter
medgifves allenast vid öfvergång till annan statstjänst, därest med in
-
14
Biksdagens Skrifvelse N:o 143.
trädet i denna tjänst är förenad skyldighet att för beredande af pension
erlägga retroaktiv afgift, dock ej till högre belopp än det, hvartill
retroaktivafgiften uppgår.
13 §.
Pension enligt denna lag sökes hos Konungen.
Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under
hvilken afgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under
hvilken pensionstagaren aflider eller pensionsrätten eljest upphör.
Häftar pensionstagare vid tillträde af pension för oguldna pensionsafgifter,
skola dessa afgifters sammanlagda belopp uttagas genom afdrag
å pensionen intill dess beloppet till fullo guldits.
14 §.
Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende
eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 §
strafflagen, skola, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar
af pensionen anses förverkade, och pension alltså utgå med endast
en tredjedel af det ursprungliga beloppet.
15 §.
Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det till betalning
förfallit, vare förverkadt och tillfälle pensionsfonden, dock med
rätt för Konungen att, efter pröfning af anledningen till försummelsen,
medgifva beloppets utbetalning, om framställning därom göres.
16 §.
Pension för tjänst, som i denna lag afses, må, ändock att de för
erhållande af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med
lön eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst förutom
i de fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen:
l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för
annan tjänst, pension må, för den tid lönen för den andra tjänsten
åtnjutes, utgå med en tredjedel af det belopp, som enligt denna lags
bestämmelser eljest skola utgå; dock att, därest härigenom pensionen
15
Riksdagens Skrifvelse. N:o 143.
och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den pension, som
eljest skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med skillnaden;
2:o)
att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter pension
för annan tjänst, som i denna lag afses, pension må utgå för båda
tjänsterna med ett sammanlagdt belopp, motsvarande det högre af de
pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med en tredjedel af det
lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen äro lika, motsvarande det ena
af dem, ökadt med en ti-edjedel;
3.o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera
eihaller pension för statstjänst, a hvilken denna lag icke äger
tillämpning, pension för den förra tjänsten må utgå med en tredjedel
af det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de
båda. jrensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp,
pensionen må ökas med hvad som motsvarar skillnaden.
17 §.
Tjänståi . för erhållande af pension enligt denna lag beräknas icke
allenast föi tid, under hvilken tjänstinnehafvaren innehaft tjänst, som
i denna lag afses, utan äfven för tid, under hvilken han innehaft annan
statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning
Galler förordnande. Vid sådan tjänstarsberäknm^ skall afdrag ^öras för
tid, under hvilken ledighet från tjänsten ägt rum af annan anledning
än semestersjukdom, offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt
tillstånd företagits till egen utbildning; i fråga om tjänstinnehafvare,
som icke äger rätt till semester, må afdrag ej göras för tid
af högst en. och en half månad om året, under hvilken ledighet må
hafva åtnjutits för hälsans vardande eller för enskilda angelägenheter.
I fråga om pension för den, som vid afgång från tjänst, som i
denna lag afses,. erhållit pension för annan sådan tjänst eller annan
statstjänst, må tjänstår, som beräknats för erhållande af den pension,
^uyo beiäknas såsom tjänstår, där det icke på grund af annan tjänstgöring
än den, på hvilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,
må såsom tjänstår beräknas.
18 §.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908; dock att
a) för den, som vid sagda tid innehar tjänst, som i denna lag
afses, lagens stadganden, så vidt den tjänst angår, icke skola gälla,
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
där ej på grund af särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att
underkasta sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension eller
han inom ett år efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens
bestämmelser må å honom vinna tillämpning;
b) i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke
äro förenade och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande
i kraft stadgad, skall, därest gällande lönestat fastställts före den 1
april 1900, hvad i denna lag angående beräkning af pensionsunderlag
föreskrifves icke vinna tillämpning förrän ny lönestat må varda för
tjänsten fastställd utan därförinnan gälla, att pensionsunderlaget skall
utgöra: där lönen ej uppgår till mer än tretusen kronor, hela lönen;
där lönen uppgår till mer än tretusen men icke til tretusensjuhundrafemtio
kronor, tretusen kronor; samt där lönen uppgår till tretusensjuhundrafemtio
kronor eller högre belopp, åttio procent af lönen, dock
ej i något fall mer än sextusen kronor;
c) för häradshöfding, landshöfding, provinsialläkare, professor vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet: i medicin, i kirurgi och i pediatrik
äfvensom för länsveterinär samt förste landtmätare pensionsunderlaget
skall, intill dess ny lönestat må varda fastställd, utgöra det belopp,
som före lagens trädande i kraft blifvit såsom pension för sådan
tjänstinnehafvare bestämd;
d) för tecknings-, gymnastik- och musiklärare vid rikets allmänna
läroverk skall, intill dess ny lönestat ma varda fastställd, gälla, i afseende
å beräkning af pensionsunderlaget, att såsom pensionsunderlag
skall betraktas lönen, oafkortad, samt vid beräkning af beloppet af hel
pension hvad genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 blifvit
stadgadt om pensionsbeloppets beräkning.
Tjänstinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser,
och med hvars tjänst redan före lagens trädande i kraft varit förenad
rätt till pension, vare befriad från att erlägga i lagen stadgad pensionsafgift:
om
han för tjänsten åtnjuter aflöning enligt lönestat, som fastställts
före den 1 april 1900, så länge aflöning å den lönestat af honom
åtnjutes, samt
om han för tjänsten uppbär aflöning enligt lönestat, tastställd
efter nämnda dag men före den 1 januari 1907, så länge hans aflöning
uppgår till samma belopp som före sistberörda dag, därest icke vid
lönestatens fastställande bland villkoren för denna aflönings åtnjutande
gjorts uttryckligt förbehåll, att löntagare skall vara skyldig att vidkännas
pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen.
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
Tjänstinnehafvare, som enligt hvad nyss nämnts icke är pliktig
att vidkännas pensionsafgift, skall, därest honom ådömes straff eller
straffpåföljd, hvarom i 14 § sägs, hafva förverkat hela pensionen; och
äge de i IG § l:o), 2:o) och 3:o) gjorda medgifvanden icke tillämpning
å sådan tjänstinnehafvare,
dels beslutat
l:o) att denna lag skall tillämpas såväl å den genom riksrådet
Johan Skyttes donationsbref inrättade professuren vid Uppsala universitet
som ock å sådan ordinarie eller extraordinarie professur vid rikets
universitet, till hvars innehafvare aflöniugen, anslag af universitetets
medel oberäknad!, utgår uteslutande i form af prebendepastorat, dock
att i fråga om beräkning af pensionsunderlag för enhvar af nämnda
professurer skall gälla, att pensionsunderlaget skall anses utgöra enahanda
belopp som för annan professur af det slaget vid samma
universitet, där den ifrågavarande professuren finnes inrättad, samt
att tjänstinnehafvare därvid icke må tillgodoräknas ålderstillägg, med
mindre han fullgjort de för annan likställd tjänstinnehafvare för ålderstilläggs
åtnjutande föreskrifna villkor;
2:o) att ej mindre de bestämmelser om pensionsrätt och skyldighet
att för pensionsändamål vidkännas löneafdrag, hvilka stadgats genom
särskilda kungl. kungörelser af den 27 augusti 1904 beträffande a) tillförordnade
rektorer vid rikets allmänna läroverk, b) rektor vid högre
lärarinneseminariet, c) lärare vid rikets folkskoleseminarier: i musik
och sång, i teckning, i gymnastik eller i slöjd, äfvensom genom kungl.
kungörelse af den 9 juni 1905 beträffande tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,
skola, äfven .efter förenämnda lags antagande, fortfarande
äga giltighet, än äfven hvad i öfrigt genom samma lag blifvit
stadgadt skall i tillämpliga delar gälla enhvar af dessa rektorer och
lärare;
3:o) att de pensioner, som med tillämpning af nämnda pensionslag
komma att beviljas, skola utgå: till tjänstinnehafvare vid poststaten
af postmedlen, till tjänstinnehafvare vid tullstaten af tullmedlen, till
tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets stat från »patentoch
varumärkesafgifters samt registreringsafgifters fond» samt till öfriga
tjänstinnehafvare från därtill särskild! anvisadt anslag; med förbehåll,
att de medel, den fond eller det anslag, från hvilka pensionerna sålunda
utbetalts, beredes godtgörelse från den i 11 § pensionslagen omförmälda
pensionsfond med belopp, som svara mot pensionsfondens efter
fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna;
Inh.. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami 1 Afd, 1 Band. 44 Höft.
3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 143.
dels å ordinarie staten under tionde hufvudtiteln uppfört ett förslagsanslag
å 100,000 kronor till pensionering, enligt pensionslagen,
af civila tjänstinnehafvare;
dels, såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden för
en i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet angifna
grunder ordnad ny änke- och pupillkassa för civilstaten, likaledes å
ordinarie staten under tionde hufvudtiteln uppfört ett bestämdt anslag
å 35,000 kronor;
dels medgifvit, att från och med år 1893 uppkomna och härefter
uppkommande behållningar å det till peösionsstaten för civila ämbetsoch
tjänstemäns änkor och omyndiga barn anvisade anslag å 45,000
kronor må tillfalla den nya änke- och pupillkassan för civilstaten med
skyldighet för denna kassa att svara för utbetalning i behörig ordning
af de till utgående från nämnda anslag redan anvisade pensioner; samt
dels från riksstaten för år 1908 uteslutit de å tionde hufvudtitelu
nu uppförda ordinarie anslagen till civilstatens pensionskassa af
tillhopa 112,286 kronor.
Stockholm den 13 maj 1907.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, XSAAC MÅRCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.