Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag angående civila tjänstinneliafvares rätt till pension m. m.

1907-05-13 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:143, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag angående civila tjänstinneliafvares rätt till pension m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

1

N:o 143.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1907.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.

Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag

angående civila tjänstinneliafvares rätt till pension m. m.

(Statsutskottets utlåtande n:o 51 samt memorial n:is 77 och 86.)

Till Ko nit ngen.

Uti en den 12 januari innevarande år till Riksdagen aflåten proposition.

(n:o 18) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af ett vid

propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen:

A. att antaga ett propositionen bilagdt förslag till lag angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension;

B. att, därest sådan lag blefve af Riksdagen antagen, dels besluta,

l:o) att denna lag skulle tillämpas såväl å den genom riksrådet

Johan Skyttes donationsbref inrättade professuren vid Uppsala universitet

som ock å sådan ordinarie eller extra ordinarie professur vid rikets

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 44 Höft. (N:o 143.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

universitet, till hvars innehafvare aflöningen, anslag- af universitetets

medel oberäknadt, utginge uteslutande i form af prebendepastorat, dock

att i fråga om beräkning af pensionsunderlag för enhvar af nämnda

professurer skulle gälla, att pensionsunderlaget skulle anses utgöra enahanda

belopp som för annan professur af det slaget vid samma universitet,

där den ifrågavarande professuren funnes inrättad, samt att

tjänstinnehafvare därvid icke finge tillgodoräknas ålderstillägg, med

mindre han fullgjort de för annan likställd tjänstinnehafvare för ålderstilläggs

åtnjutande föreskrifna villkor;

2:6) att ej mindre de bestämmelser om pensionsrätt och skyldighet

att för pensionsändamål vidkännas löneafdrag, hvilka stadgats genom

särskilda nådiga kungörelser af den 27 augusti 1904 beträffande a) tillförordnade

rektorer vid rikets allmänna läroverk, b) rektor vid högre

lärarinneseminariet, c) lärare vid rikets folkskoleseminarier: i musik och

sång, i teckning, i gymnastik eller i slöjd, äfvensom genom nådig kungörelse

af den 9 juni 1905 beträffande tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,

skulle äfven efter förenämnda lags antagande fortfarande

äga giltighet, än äfven hvad i öfrigt genom samma lag blifvit

stadgadt skulle i tillämpliga delar gälla enhvar af dessa rektorer och

lärare;

3: o) att de pensioner, som med tillämpning af nämnda pensionslag

komme att beviljas, skulle utgå: till tjänstinnehafvare vid poststaten

af postmedlen, till tjänstinnehafvare vid tullstaten af tullmedlen,

till tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets stat från »patentoeh

varumärksafgifters samt registreringsafgifters fond» samt till öfriga

tjänstinnehafvare från därtill särskildt anvisadt anslag; med förbehåll,

att de medel, den fond eller det anslag, från hvilka pensionerna sålunda

utbetalts, bereddes godtgörelse från den i 11 § pensionslagen omförmälda

pensionsfond med belopp, som svarade mot pensionsfondens efter

fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna;

dels å ordinarie staten under tionde liufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag

å 100,000 kronor till pensionering, enligt pensionslagen, af

civila tjänstinnehafvare;

dels, såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden för

en i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet angifna

grunder ordnad ny änke- och pupillkassa för civilstaten, likaledes å

ordinarie staten under tionde liufvudtiteln uppföra ett bestämdt anslag

å 35,000 kronor;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

dels ock medgifva, att från och med år 1893 uppkomna och härefter

uppkommande behållningar å det till pensionsstaten för civila

ämbets- och tjänstemäns änkor och omyndiga barn anvisade anslag å

45,000 kronor iinge tillfalla den nya änke- och pupillkassan för civilstaten

med skyldighet för denna kassa att svara för utbetalning i behörig

ordning af de till utgående från nämnda anslag redan anvisade

pensioner;

samt

C. att, under förutsättning af bifall till de under A. och B. framställda

förslag, från riksstaten för år 1908 utesluta de å tionde hufvudtiteln

nu uppförda ordinarie anslagen till civilstatens pensionskassa af

tillhopa 112,286 kronor.

Enligt 2 § i pensionslagen skall lagen icke äga tillämpning å

vissa i paragrafen angifna grupper af tjänstinnehafvare. Riksdagen,

som icke haft något att erinra mot berörda stadgande, har ansett, att

lagen ej heller bör äga tillämpning å justitieråden, och att alltså föreskrift

i öfverensstämmelse därmed bör införas i förevarande § i lagen.

3 § i pensionslagen innehåller bestämmelser om s. k. pensionsunderlag.

Då båda de kommittéer, livilka behandlat frågan om nya bestämmelser

rörande pensioneringen af civila tjänstinnehafvare, ansett att

högsta pensionsbeloppet bör utgöra 6,000 kronor, och då jämväl 1906

års Riksdag vid bestämmandet af aflöningsstat för utrikesdepartementet

och dess tjänstemän samt för beskickningar och konsulat fastslagit

nämnda belopp såsom högsta pensionsbelopp, anser Riksdagen, som här

ofvan vid behandlingen af 2 § beslutat, att pensionslagen icke skall

äga tillämpning å justitieråden, och i öfrigt icke bär något att erinra

mot hvad Eders Kungl. Maj:t under 3 § föreslagit, att berörda § bör i

stället för den af Eders Kungl. Maj:t ifrågasatta formuleringen i ifrågavarande

afseende erhålla den affattning, som kommittén föreslagit. 3 §

skulle i enlighet härmed erhålla följande lydelse:

»Såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall, där

ej särskilt pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt, tjäna:

a) för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller

ortstillägg äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar af lönen.

Vid beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken förmån

af boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

skall lönen, därest den af sådan anledning- minskats med ett belopp,

som finnes i lönestaten angifvet eller med ledning däraf kan bestämmas,

ökas med detta belopp.

Ej må för någon tjänst pensionsunderlag beräknas till högre

belopp än sextusen kronor.»

I fråga om sättet för beräkningen af hel pension har Riksdagen

ansett sig icke kunna till alla delar godkänna vare sig kommitténs

eller Eders Ivungl. Maj:ts förslag i detta afseende. I likhet med hvad

•statskontoret ansett synes det väl sannolikt, att vid antagande af

kommitténs förslag beloppet af hel pension icke skulle komma att

undergå någon väsentlig förminskning hvad beträffar det öfvervägande

antalet af tjänstinnehafvare. Men det skulle, såsom statskontoret

jämväl anmärkt, enligt berörda förslag dock kunna inträffa fall, då

hel pension komme att utgå med ett så lågt belopp, att det icke

kunde befinnas tillfredsställande hvarken för pensionstagaren eller för

staten såsom pensionsgifvare. Denna olägenhet skulle visserligen aflägsnas

genom antagande af Eders Kungl. Maj:ts förslag, men detta skulle

å andra sidan kunna möjliggöra, att en person vid framskriden ålder

befordras till en högre tjänst i hufvudsakligt syfte att därigenom bereda

honom högre pension, än som eljest kommit i fråga. Båda dessa

olägenheter har Riksdagen emellertid trott sig kunna förebygga genom

införande i 4 § af ett stadgande därom, att pension i allmänhet borde

utgå med samma belopp som det för en tjänstinnehafvare vid tiden

för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag, men att för

tjänstinnehafvare, som icke under minst ett visst antal år — hvilket antal

Riksdagen ansett lämpligen kunna bestämmas till fem — innehaft den

tjänst, hvarifrån afgång ägde rum, beloppet af hel pension skulle

utgöra en femtedel af sammanlagda beloppen af de högsta pensionsunderlag,

som under hvart och ett af de senast förflutna fem åren varit för

tjänstinnehafvaren gällande. I sammanhang härmed har Riksdagen ansett

sig af skäl, som af kommittén anförts, böra i denna § upptaga det af

kommittén föreslagna stadgandet att, om en tjänstinnehafvare under

någon del af de närmast före afskedstagandet förflutna åren, utan att

tillika innehafva sådan tjänst, hvarå pensionslagen äger tillämpning,

innehaft annan statstjänst, hvarmed rätt till pension varit förenad, skall

äfven för, den tid pensionsunderlag beräknas och därvid tillämpas de i

pensionslagen gifna föreskrifterna för sådant underlags beräkning.

På grund af det anförda anser Riksdagen, att 4 § bör erhålla

följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 143. 5

»Pension är till sitt belopp antingen hel eller afkortad.

Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehafvaren

vid tiden för lians afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag; dock

skall för tjänstinnehafvare, som under kortare tid än fem år innehaft

den tjänst, från hvilken afgång äger rum, beloppet af hel pension

utgöra en femtedel af sammanlagda beloppen af de högsta pensionsunderlag,

hvilka under hvart och ett af de senast förflutna fem åren

vant för tjänstinnehafvaren gällande; och skall, därest sådan tjänstinnehafvare

under någon del af nämnda tid, utan att tillika innehafva

tjänst, som i denna lag afses, innehaft annan statstjänst, med hvilken

rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid,

sådan tjänst innehafts, och därvid tillämpas de i 3 § gifna föreskrifter.

Afkortad pension utgör viss del af hel pension och beräknas på

sätt i 7 § föreskrifves.

Där vid beräkning af pensions belopp detta icke slutar å helt

tiotal kronor, skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.»

I fråga _ om 5 § i pensionslagen har inom riksdagen väckts förslag

om att i mom. e) skulle efter orden »farmaceutiska institutet» inskjutas

ordet »tandläkareinstitutet», och då detta torde få anses endast

innebära ett förtydligande af lagens mening, har Riksdagen ansett sig

böra bifalla denna framställning.

1 öfrigt har Riksdagen icke något att erinra beträffande den af

Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af 5 §.

Med anledning af den förhöjning af pensionsåldern för betjänte

vid tullverkets lokalförvaltning från 60 till 65 lefnadsår, som i pensionslagen

. föreslagits, har Riksdagen ansett, att den i 6 § sista stycket för

tjänstinnehafvare stadgade möjligheten att före pensionsålderns inträde

erhålla afsked med rätt till pension enligt 7 §, därest han af sjukdom

eller minskad arbetsförmåga är urståndsatt att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina tjänståligganden, bör utsträckas att omfatta jämväl

ifrågavarande personal. Dessa skulle alltså under ofvan angifna förutsättning,

i likhet med tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningen,

kunna erhålla afsked vid en lefnadsålder af minst 63 år. På

grund häraf bör i 6 § sista stycket efter ordet »skogsförvaltningen» inskjutas

orden »eller betjänte vid tullverkets lokalförvaltning».

I öfrigt har Riksdagen ej funnit anledning till erinran mot den af

Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af 6 §.

Hvad beträffar 7 § i pensionslagen bär Riksdagen, med hänsyn

till hvad statskontoret och departementschefen i denna fråga anfört,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

ansett sig kunna i hufvudsak godkänna innehållet i 7 § i Eders Kungl.

Maj:ts förslag.

På grund af de förändrade bestämmelser rörande sättet för beräkning

af hel pension, som Riksdagen här ofvan vid 4 § för sin del

antagit, erfordras dock att 7 § första stycket erhåller följande förändrade

affattning:

»Vid afgång från tjänst af anledning, som i 6 § d) sägs, utgår

hel pension med enahanda belopp som det vid tiden för olycksfallet

för tjänstinnehafvaren gällande pensionsunderlag.»

I sak innebär detta stadgande det samma, som Eders Kungl.

Maj:t i ifrågavarande afseende föreslagit.

En följd af den sålunda gjorda ändringen blir, att det i 7 §

andra stycket förekommande ordet »äfven» bör utgå.

Riksdagen har härjämte ansett nödvändigt att i 7 § införa ännu

ett stadgande. Sådan denna § enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag är

affattad kan det nämligen förekomma, att en person, som vid t. ex.

59 års ålder för första gången erhållit en statstjänst, — och hvilken

alltså vid inträdet af den i § 5 stadgade lefnadsålder icke uppnått 10

tjänstår och således ej heller, om han vid berörda ålder skulle afgå

från tjänsten, vore berättigad till pension — genom att tillåtas kvarstå

i tjänsten efter nämnda lefnadsålder uppnår tio tjänstår och förty äfven

får rätt till pension, låt vara afkortad, vid afgången från tjänsten.

Riksdagen, som anser, att en tjänstinnehafvare, som vid pensionsålderns

inträde icke bär rätt att erhålla pension, ej heller sedermera bör kunna

komma i åtnjutande af sådan rätt, har fördenskull funnit sig böra i 7 §

införa ett stadgande af följande lydelse:

»Tjänstinnehafvare, som vid uppnåendet af den i 5 § stadgade

lefnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad

till erhållande af pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande

af pension, äfven om han på grund af stadgandet i 6 § b) tillätes att

kvarstå i tjänsten efter nämnda lefnadsålders inträde.»

18 § i lagen har gifvit Riksdagen anledning till följande uttalande.

Hvad först angår de tjänster, med hvilka tjänstgöringspengar

icke äro förenade, och för hvilka rätt till pension blifvit före lagens

trädande i kraft stadgad, anser Riksdagen, i likhet med hvad pensionskommittén

uttalat och Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att, därest gällande

iönestat fastställts, innan man vid uppgörandet af nya lönestater ägde

anledning att taga en blifvande pensionslags föreskrifter i särskildt

beaktande, lagens bestämmelser angående beräkningen af pensionsunderlag

icke böra vinna tillämpning å berörda tjänster, förr än ny

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

lönestat kan blifva för tjänsterna fastställd. Den tidpunkt, som i sådant

afseende skall vara afgörande, bär Riksdagen emellertid ansett lämpligen

böra bestämmas till den 1 april 1900 i stället för, såsom kommittén

och Eders Kungl. Maj:t föreslagit, den 1 januari samma år;

detta med hänsyn därtill, att först genom kungörelsen af den 31 mars

1900 tillkännagafs, att tjänstinnehafvarne skulle vara underkastade de

förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda stadgade.

I öfverensstämmelse härmed bör i 18 § b) i stället för »den 1 januari

1900» insättas »den 1 april 1900».

Enligt den af kommittén föreslagna lydelsen af nyssberörda stycke

i lagen skulle pensionsunderlag för de tjänster, som där afsågos, "icke

i något fall få beräknas till högre belopp än 6,000 kronor. Eders

Kungl. Maj:t har dock ansett, att pensionsunderlaget för berörda tjänster

skulle utgöra högst 8,000 kronor, detta med hänsyn särskildt till den

minskning i pension, som eljest skulle drabba justitieråden. Då Riksdagen,

såsom bär ofvan omförmälts, för sin del beslutat att pensionslagen

ej skall äga tillämpning å justitieråden, har Riksdagen ansett, att

det högsta pensionsunderlaget utan olägenhet kan bestämmas till det

af kommittén föreslagna beloppet eller 6,000 kronor.

Det i förevarande § intagna stadgandet om frihet för vissa tjänstinnehafvare,

som i öfrigt äro underkastade pensionslagens bestämmelser,

från skyldigheten att erlägga pensionsafgift, har Riksdagen icke kunnat

till alla delar biträda.

Hvad först angår dem af ifrågavarande tjänstinnehafvare, hvilka

icke före pensionslagens trädande i kraft varit berättigade till pension,

utan först genom denna lag erhålla sådan rätt, anser Riksdagen, att

denna rätt för dem innebär så stora fördelar, att de utan vidare böra

vara skyldiga att erlägga den i lagen stadgade pensionsafgiften.

Beträffande härefter de under pensionslagen ingående tjänstinnehafvare,

som före lagens trädande i kraft varit pensionsberättigade, så

äro de på grund af kungörelserna den 31 mars och den 21 december

1900 förpliktade att underkasta sig förändrade bestämmelser med afseende

å pension och således otvifvelaktigt äfven skyldiga att erlägga

pensionsafgift. Eders Kungl. Maj:t har emellertid ansett, att sådan afgift

skulle vara alltför betungande för dem af berörda tjänstinnehafvare,

hvilka åtnjuta aflöning enligt lönestat, där icke bland villkoren för

aflöningens åtnjutande uttryckligen stadgats skyldighet för löntagaren

att vidkännas pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen, och för

den skull föreslagit, att dessa tjänstinnehafvare skulle vara befriade från

skyldigheten att erlägga pensionsafgift, så länge aflöning å den lönestat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

af dem åtnjötes. Då emellertid i samtliga de lönestater, som fastställts

under tiden mellan den 31 mars 1900 och den 1 januari 1904, väl

föreskrifvits, att tjänstinnehafvare skulle vara skyldiga att underkasta

sig förändrade bestämmelser med afseende å pension, men icke uttryckligen

såsom villkor för aflöningens åtnjutande stadgats, att löntagarne

skulle vara skyldiga att vidkännas afdrag å aflöningen för pensionsändamål,

skulle alltså enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag äfven dessa

lönestater omregleras, innan de tjänstinnehafvare, som uppbära aflöning

enligt berörda stater, skulle blifva skyldiga att betala pensionsafgift.

En sådan bestämmelse skulle dock medföra, att pensionslagen först efter

en lång och oöfverskådlig tid blefve fullt genomförd, och har för den

skull Riksdagen ansett, att sistnämnda kategori af tjänstinnehafvare

principiellt böra vara fullständigt underkastade pensionslagens bestämmelser

och alltså äfven skyldiga att betala pensionsafgift. Då Riksdagen

emellertid icke funnit med billighets regler öfverensstämmande,

att de enskilda tjänstinnehafvarne skola vidkännas minskning i de lönebelopp.

de redan nu uppbära, har Riksdagen till förekommande häraf

ansett sig böra bestämma, att här ifrågavarande tjänstinnehafvare skola

vara befriade från skyldigheten att erlägga pensionsafgift, intill dess

de genom intjänande af ålderstillägg eller genom befordran erhålla

inkomster till högre belopp än det, de åtnjutit före den 1 januari 1907.

Riksdagen har däremot icke haft något att erinra mot att de

tjänstinnehafvare, hvilkas löner reglerats före den 1 april 1900, skola

vara befriade från pensionsafgifter, intill dess deras löner blifvit omreglerade.

Som uti alla de lönestater, hvilka reglerats efter den 1 januari

1904, uttryckligen stadgats, att löntagare skola vara skyldiga att vidkännas

pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen, kan pensionslagen

omedelbart i hela sin vidd tillämpas å de tjänstinnehafvare, som uppbära

aflöning enligt dessa stater.

På grund af det anförda har Riksdagen ansett, att näst sista stycket

i 18 § bör gifvas följande lydelse:

»Tjänstinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser

och med hvars tjänst redan före lagens trädande i kraft varit förenad

rätt till pension, vare befriad från att erlägga i lagen stadgad pensionsafgift:
om

han för tjänsten åtnjuter aflöning enligt lönestat, som fastställts

före den 1 april 1900, så länge aflöning å den lönestat af honom

åtnjutes; samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N;o 143.

om han för tjänsten uppbär aflöning enligt lönestat, fastställd

efter nämnda dag men före den 1 januari 1907, så länge hans aflöning

uppgår till samma belopp som före sistberörda dag, därest icke vid

lönestatens fastställande bland villkoren för denna aflönings åtnjutande

gjorts uttryckligt förbehåll, att löntagare skall vara skyldig att vidkännas

pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen.»

Beträffande förevarande §, vill slutligen Riksdagen, som i de delar,

hvilka härofvan ej blifvit särskildt behandlade, icke haft något att erinra

mot den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af nämnda §,

särskildt framhålla, att de tjänstinnehafvare, hvilka med stöd af stadgandet

i mom. a) af ifrågavarande § anmäla, att lagens bestämmelser

må å dem vinna tillämpning, äro skyldiga att erlägga pensionsafgift

oberoende af den tid, deras löner må hafva blifvit reglerade.

Vidkommande öfriga bestämmelser i det föreliggande lagförslaget

har Riksdagen icke funnit anledning till erinran.

Hvad slutligen angår de, under förutsättning af pensionslagens

antagande af Riksdagen, i den kungl. propositionen framställda förslag,

har Riksdagen icke haft något att erinra mot desamma.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anmäla:

att Riksdagen, i anledning af Eders Kungl. Maj:ts föreliggande

proposition, dels antagit följande

»Lag

angående civila tjänstinneliafvares rätt till pension.

1 §•

Rätt till pension vid afgång från tjänst tillkommer, med de undantag

och under de villkor som här nedan stadgas, en hvar ordinarie

innehafvare af civil tjänst med lön å stat, som blifvit fastställd'' af

Konungen och Riksdagen. .

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds- och justitierådsämbete,

civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa,

tjänst vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik, ej heller i

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 44 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan galle i afseende

å dem hvad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda stadgadt.

3 §■

Såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall, där

ej särskildt pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt, tjäna:

a) för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller

ortstillägg äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar af lönen.

Vid beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken förmån

af boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad,

skall lönen, därest den af sådan anledning minskats med ett belopp,

som finnes i lönestaten angifvet eller med ledning däraf kan bestämmas,

ökas med detta belopp.

Ej må för någon tjänst pensionsunderlag beräknas till högre

belopp än sextusen kronor.

4 §•

Pension är till sitt belopp antingen hel eller afkortad.

Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinneliafvaren

vid tiden för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag;

dock skall, för tjänstinnehafvare, som under kortare tid än fem år

innehaft den tjänst, från hvilken afgång äger rum, beloppet af hel

pension utgöra en femtedel af sammanlagda beloppen af de högsta

pensionsunderlag, hvilka under hvart och ett af de senast förflutna fem

åren varit för tjänstinnehafvaren gällande; och skall, därest sådan

tjänstinnehafvare under någon del af nämnda tid, utan att tillika

innehafva tjänst, som i denna lag afses, innehaft annan statstjänst, med

hvilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl

för den tid, sådan tjänst innehafts, och därvid tillämpas de i 3 $ gifna

föreskrifter.

. Afkortad pension utgör viss del af hel pension och beräknas på

sätt i 7 § föreskrifves.

Där vid beräkning af pensions belopp detta icke slutar å helt

tiotal kronor, skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.

5 §• .

Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnadsår och

trettiofem tjänstår.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

för kvinnlig tjänstinnehafvare vid uppnådda .sextio lefnadsår och

trettio tjänst år:

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,

folkslcoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna:

vid femtiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;

b) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat

i Ostasien minst tio år: vid sextio lefnads- och trettio tjänstår;

c) för provinsialläkare: vid sextiotvå lefnads- och tjugusju tjänstår;

d) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, betjänte vid

tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare äfvensom de

vid blindundervisningsanstalterna anställda lärare: vid sextiotvå lefnadsoch

trettio tjänstår;

e) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,

tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska

institutet, tandläkareinstitutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor,

veterinärinstitutet, fina konsternas akademi och musikaliska akademiens

konservatorium äfvensom för länsveterinärer: vid sextiofem lefnadsoch

tjugufem tjänstår;

f) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,

betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, andra ämnes- och

öfningslärare vid statens läroverk än de under d) och e) särskild!,

angifna äfvensom landtbruksingenjörer samt tjänstemän och betjänte

vid den lokala skogsförvaltningen: vid sextiofem lefnads- och trettiofem

tjänstår;

gj för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för landtbruksstyrelsen:

vid sextiosju lefnadsår och tio tjänstår såsom chef för den

styrelse enhvar af dem tillhör.

6 §•

Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:

a) för innehafvare af domarämbete vid fyllda sjuttio år, eller

där han, efter att hafva uppnått de i 5 § för rätt till hel pension

stadgade lefnads- och tjänstår, oafbrutet under sex månader på grund

af sjukdom varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen;

b) för annan tjänstinnehafvare vid uppnående af den i 5 § stadgade

lefnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från

tjänsten afskeda, den myndighet obetaget att låta med afskedet anstå,

därest och så länge tjänstinnehafvaren pröfvas kunna i tjänsten på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre

än till fyllda sjuttio år;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

c) för tjänstinnehafvare, som icke uppnått den i 5 § stadgade

lefnadsålder, där han, efter att under fem på hvarandra följande år i

följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra,

finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen;

d) för tjänstinnehafvare, som träffats af olycksfall i tjänsten, där

olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänstinnehafvare vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,

och har han tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel

pension inträder vid sextiosju lefnadsår, uppnått en lefnadsålder af minst

sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt till hel pension inträder

vid sextiotvå år, uppnått en lefnadsålder af minst sextio år, eller

ock, där fråga är om tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningen

eller betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, uppnått en lefnadsålder

af minst sextiotre år, äge Konungen, uppå därom af vederbörande

myndighet gjord framställning, förklara sådan tjänstinnehafvare skyldig

att från tjänsten afgå.

7 §•

Vid afgång från tjänst af anledning, som i 6 § d) sägs, utgår

hel pension med enahanda belopp som det vid tiden för olycksfallet

för tjänstinnehafvaren gällande pensionsunderlag.

Har tjänstinnehafvare, som afgår på grund af någon af öfriga i

6 § intagna bestämmelser, uppnått det i 5 § för rätt till hel pension

stadgade antal tjänstår, utgår till den tjänstinnehafvare hel pension; i

annat fall vare han, därest tjänstårens antal icke understiger tio, berättigad

erhålla pension till afkortadt belopp i förhållande till det mindre

antalet tjänstår; dock att vid afgång från tjänst af anledning, som i

6 § c) sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem procent

af hel pension.

Tjänstinnehafvare, som vid uppnåendet af den i 5 § stadgade

lefnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad

till erhållande af pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande

af sådan, äfven om han på grund af stadgandet i 6 § b, tillåtes att

kvarstå i tjänsten efter nämnda lefnadsålders inträde.

8 §•

Tjänstinnehafvare, som afgår från tjänsten utan att därtill vara

skyldig enligt bestämmelserna i 6 §, vare icke berättigad till pension;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

dock att innehafvare af domarämbete, som uppnått sextiosju lefnadsmen

icke trettiofem tjänstår, må, därest tjänståren icke understiga tio,

äga erhålla afkortad pension i förhållande till tjänstårens antal.

9 §•

Rätt till pension tillkommer ej den, som blifvit från tjänsten utsatt

eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild.

Pension tillkommer ej heller den, som vid afgång från tjänsten

icke är svensk medborgare.

10 §.

Tjänstinnehafvare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande

af pension erlägga pensionsafgift till årligt belopp af nedan angifna

procent å det för honom gällande pensionsunderlag.

Afgiftsprocenten beräknas efter beloppet af det för tjänsten stadgade

högsta pensionsunderlag och utgör eu tiondedels procent för hvarje

helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent å

nämnda pensionsunderlag.

Afgiften erlägges för hvarje månad, för hvilken lön åtnjutes,

äfvensom för månad, under hvilken, på grund af tjänstledighet eller i

följd af ådömd mistning af tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

Pensionsafgift erlägges å tid och på sätt, som af Konungen bestämmes.

11 §•

De i föregående paragraf omförmälda afgifterna ingå till en särskild

fond för pensionering af civila tjänstinnehafvare.

Från denna fond bestrides så stor del af kostnaden för beredande

af pension enligt denna lag, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning

finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas

storlek. Sådan beräkning skall verkställas minst en gång

hvart femte år.

Erforderliga föreskrifter om fondens förvaltning och om verkställande

af sannolikhetsberäkningen meddelas af Konungen.

12 §.

Rätt att från pensionsfonden återbekomma erlagda pensionsafgifter

medgifves allenast vid öfvergång till annan statstjänst, därest med in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Biksdagens Skrifvelse N:o 143.

trädet i denna tjänst är förenad skyldighet att för beredande af pension

erlägga retroaktiv afgift, dock ej till högre belopp än det, hvartill

retroaktivafgiften uppgår.

13 §.

Pension enligt denna lag sökes hos Konungen.

Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under

hvilken afgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under

hvilken pensionstagaren aflider eller pensionsrätten eljest upphör.

Häftar pensionstagare vid tillträde af pension för oguldna pensionsafgifter,

skola dessa afgifters sammanlagda belopp uttagas genom afdrag

å pensionen intill dess beloppet till fullo guldits.

14 §.

Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende

eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 §

strafflagen, skola, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar

af pensionen anses förverkade, och pension alltså utgå med endast

en tredjedel af det ursprungliga beloppet.

15 §.

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det till betalning

förfallit, vare förverkadt och tillfälle pensionsfonden, dock med

rätt för Konungen att, efter pröfning af anledningen till försummelsen,

medgifva beloppets utbetalning, om framställning därom göres.

16 §.

Pension för tjänst, som i denna lag afses, må, ändock att de för

erhållande af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med

lön eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst förutom

i de fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen:

l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för

annan tjänst, pension må, för den tid lönen för den andra tjänsten

åtnjutes, utgå med en tredjedel af det belopp, som enligt denna lags

bestämmelser eljest skola utgå; dock att, därest härigenom pensionen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse. N:o 143.

och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den pension, som

eljest skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med skillnaden;
2:o)

att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter pension

för annan tjänst, som i denna lag afses, pension må utgå för båda

tjänsterna med ett sammanlagdt belopp, motsvarande det högre af de

pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med en tredjedel af det

lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen äro lika, motsvarande det ena

af dem, ökadt med en ti-edjedel;

3.o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera

eihaller pension för statstjänst, a hvilken denna lag icke äger

tillämpning, pension för den förra tjänsten må utgå med en tredjedel

af det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de

båda. jrensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp,

pensionen må ökas med hvad som motsvarar skillnaden.

17 §.

Tjänståi . för erhållande af pension enligt denna lag beräknas icke

allenast föi tid, under hvilken tjänstinnehafvaren innehaft tjänst, som

i denna lag afses, utan äfven för tid, under hvilken han innehaft annan

statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning

Galler förordnande. Vid sådan tjänstarsberäknm^ skall afdrag ^öras för

tid, under hvilken ledighet från tjänsten ägt rum af annan anledning

än semestersjukdom, offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt

tillstånd företagits till egen utbildning; i fråga om tjänstinnehafvare,

som icke äger rätt till semester, må afdrag ej göras för tid

af högst en. och en half månad om året, under hvilken ledighet må

hafva åtnjutits för hälsans vardande eller för enskilda angelägenheter.

I fråga om pension för den, som vid afgång från tjänst, som i

denna lag afses,. erhållit pension för annan sådan tjänst eller annan

statstjänst, må tjänstår, som beräknats för erhållande af den pension,

^uyo beiäknas såsom tjänstår, där det icke på grund af annan tjänstgöring

än den, på hvilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,

må såsom tjänstår beräknas.

18 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908; dock att

a) för den, som vid sagda tid innehar tjänst, som i denna lag

afses, lagens stadganden, så vidt den tjänst angår, icke skola gälla,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

där ej på grund af särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att

underkasta sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension eller

han inom ett år efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens

bestämmelser må å honom vinna tillämpning;

b) i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke

äro förenade och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande

i kraft stadgad, skall, därest gällande lönestat fastställts före den 1

april 1900, hvad i denna lag angående beräkning af pensionsunderlag

föreskrifves icke vinna tillämpning förrän ny lönestat må varda för

tjänsten fastställd utan därförinnan gälla, att pensionsunderlaget skall

utgöra: där lönen ej uppgår till mer än tretusen kronor, hela lönen;

där lönen uppgår till mer än tretusen men icke til tretusensjuhundrafemtio

kronor, tretusen kronor; samt där lönen uppgår till tretusensjuhundrafemtio

kronor eller högre belopp, åttio procent af lönen, dock

ej i något fall mer än sextusen kronor;

c) för häradshöfding, landshöfding, provinsialläkare, professor vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet: i medicin, i kirurgi och i pediatrik

äfvensom för länsveterinär samt förste landtmätare pensionsunderlaget

skall, intill dess ny lönestat må varda fastställd, utgöra det belopp,

som före lagens trädande i kraft blifvit såsom pension för sådan

tjänstinnehafvare bestämd;

d) för tecknings-, gymnastik- och musiklärare vid rikets allmänna

läroverk skall, intill dess ny lönestat ma varda fastställd, gälla, i afseende

å beräkning af pensionsunderlaget, att såsom pensionsunderlag

skall betraktas lönen, oafkortad, samt vid beräkning af beloppet af hel

pension hvad genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 blifvit

stadgadt om pensionsbeloppets beräkning.

Tjänstinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser,

och med hvars tjänst redan före lagens trädande i kraft varit förenad

rätt till pension, vare befriad från att erlägga i lagen stadgad pensionsafgift:
om

han för tjänsten åtnjuter aflöning enligt lönestat, som fastställts

före den 1 april 1900, så länge aflöning å den lönestat af honom

åtnjutes, samt

om han för tjänsten uppbär aflöning enligt lönestat, tastställd

efter nämnda dag men före den 1 januari 1907, så länge hans aflöning

uppgår till samma belopp som före sistberörda dag, därest icke vid

lönestatens fastställande bland villkoren för denna aflönings åtnjutande

gjorts uttryckligt förbehåll, att löntagare skall vara skyldig att vidkännas

pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

Tjänstinnehafvare, som enligt hvad nyss nämnts icke är pliktig

att vidkännas pensionsafgift, skall, därest honom ådömes straff eller

straffpåföljd, hvarom i 14 § sägs, hafva förverkat hela pensionen; och

äge de i IG § l:o), 2:o) och 3:o) gjorda medgifvanden icke tillämpning

å sådan tjänstinnehafvare,

dels beslutat

l:o) att denna lag skall tillämpas såväl å den genom riksrådet

Johan Skyttes donationsbref inrättade professuren vid Uppsala universitet

som ock å sådan ordinarie eller extraordinarie professur vid rikets

universitet, till hvars innehafvare aflöniugen, anslag af universitetets

medel oberäknad!, utgår uteslutande i form af prebendepastorat, dock

att i fråga om beräkning af pensionsunderlag för enhvar af nämnda

professurer skall gälla, att pensionsunderlaget skall anses utgöra enahanda

belopp som för annan professur af det slaget vid samma

universitet, där den ifrågavarande professuren finnes inrättad, samt

att tjänstinnehafvare därvid icke må tillgodoräknas ålderstillägg, med

mindre han fullgjort de för annan likställd tjänstinnehafvare för ålderstilläggs

åtnjutande föreskrifna villkor;

2:o) att ej mindre de bestämmelser om pensionsrätt och skyldighet

att för pensionsändamål vidkännas löneafdrag, hvilka stadgats genom

särskilda kungl. kungörelser af den 27 augusti 1904 beträffande a) tillförordnade

rektorer vid rikets allmänna läroverk, b) rektor vid högre

lärarinneseminariet, c) lärare vid rikets folkskoleseminarier: i musik

och sång, i teckning, i gymnastik eller i slöjd, äfvensom genom kungl.

kungörelse af den 9 juni 1905 beträffande tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,

skola, äfven .efter förenämnda lags antagande, fortfarande

äga giltighet, än äfven hvad i öfrigt genom samma lag blifvit

stadgadt skall i tillämpliga delar gälla enhvar af dessa rektorer och

lärare;

3:o) att de pensioner, som med tillämpning af nämnda pensionslag

komma att beviljas, skola utgå: till tjänstinnehafvare vid poststaten

af postmedlen, till tjänstinnehafvare vid tullstaten af tullmedlen, till

tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets stat från »patentoch

varumärkesafgifters samt registreringsafgifters fond» samt till öfriga

tjänstinnehafvare från därtill särskild! anvisadt anslag; med förbehåll,

att de medel, den fond eller det anslag, från hvilka pensionerna sålunda

utbetalts, beredes godtgörelse från den i 11 § pensionslagen omförmälda

pensionsfond med belopp, som svara mot pensionsfondens efter

fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna;

Inh.. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami 1 Afd, 1 Band. 44 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

dels å ordinarie staten under tionde hufvudtiteln uppfört ett förslagsanslag

å 100,000 kronor till pensionering, enligt pensionslagen,

af civila tjänstinnehafvare;

dels, såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden för

en i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet angifna

grunder ordnad ny änke- och pupillkassa för civilstaten, likaledes å

ordinarie staten under tionde hufvudtiteln uppfört ett bestämdt anslag

å 35,000 kronor;

dels medgifvit, att från och med år 1893 uppkomna och härefter

uppkommande behållningar å det till peösionsstaten för civila ämbetsoch

tjänstemäns änkor och omyndiga barn anvisade anslag å 45,000

kronor må tillfalla den nya änke- och pupillkassan för civilstaten med

skyldighet för denna kassa att svara för utbetalning i behörig ordning

af de till utgående från nämnda anslag redan anvisade pensioner; samt

dels från riksstaten för år 1908 uteslutit de å tionde hufvudtitelu

nu uppförda ordinarie anslagen till civilstatens pensionskassa af

tillhopa 112,286 kronor.

Stockholm den 13 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, XSAAC MÅRCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.