Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition med förslag till lag om enskilda vägar på landet.

1907-05-13 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:144, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition med förslag till lag om enskilda vägar på landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

1

N:o 144.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1907.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kung!. Maj:ts

proposition med förslag till lag om enskilda vägar på

landet.

(Lagutskottets utlåtande n:o 46 och memorial n:o 49.)

Till Konungen.

Genom en clen 8 sistlidne mars dagtecknad proposition, n:o 88, har

Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen antaga propositionen bilagdt

förslag till lag om enskilda vägar å landet.

Vid granskning af det lagförslag, som genom förevarande proposition

underställts Riksdagens pröfning, har Riksdagen i väsentliga delar icke

funnit anledning till anmärkning mot detsamma, utan har Riksdagen

godkänt de grunder, hvarpå förslaget hufvudsakligen hvilar.

För de ändringar eller särskilda uttalanden beträffande lagförslagets

detaljer, som Riksdagen funnit påkallade, går Riksdagen härefter att

lämna redogörelse.

7 §■

Enligt denna paragraf i förslaget skall skyldigheten att bygga och

underhålla väg fördelas mellan de fastigheter, som skyldigheten åligger,

Bill. till Riksd. Vrot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 45 Häjl. (N:o 144.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

med hänsyn till den omfattning, hvari de beräknas komma att begagna

sig af vägen. Tvånget att sålunda deltaga i kostnaderna för byggande

och underhåll af enskild väg torde genom denna bestämmelse kunna gå

längre än hvad med billighet öfverensstämmer. En väg kan nämligen

komma att på yrkande af en eller flere sakägare anläggas eller underhållas

på vida kostbarare sätt, än bekofvet krafvel'' för andra sakägare,

ehuru de senare måhända komma att befara vägen lika ofta eller oftare

än de förre. Sådant förslaget nu är affattadt, skulle äfven för sådant

fall en enskild kunna mot sitt bestridande åläggas vägkållningsskyldigket

i den mån han kan beräknas komma att begagna sig af vägen i jämförelse

med öfriga väghållningsskyldige. Till förekommande af berörda

obillighet synes ändring böra vidtagas, och torde, såsom ock vid lagförslagets

granskning inom högsta domstolen blifvit antydt, ett stadgande

i öfverensstämmelse med hvad uti ifrågavarande hänseende sägs rörande

dikning i 2 § af dikningslagen vara till fyllest. Ett sådant tillägg till

paragrafen har Riksdagen ock ansett sig böra antaga.

9 §•

Här föreslås bland annat ett stadgande därom, att ingen må betungas

med byggande och underhåll af enskild väg till större bredd än 3,6 meter,

oberäknadt diken. Denna bredd har Riksdagen ansett böra ökas till

4 meter. Erfarenheten har nämligen visat, att eu sådan bredd å vägen

erfordras, för att körande med större lass utan svårighet skola kunna

passera förbi hvarandra. Den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna siffran

är visserligen hämtad från den för bygdevägs bredd i allmänna väglagen

föreskrifna, men denna till 3,6 meter bestämda bredd å bygdeväg är

ingalunda den högsta, som skall förekomma. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

äger nämligen att, där för särskilda vägsträckor förhållandena

sådant påkalla, när ny väg anlägges eller gammal väg omlägges,

förordna om utläggande af vägen till större bredd hvarjämte, där redan

anlagd väg är bredare, den så skall vidmakthållas, därest icke Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande pröfvar densamma kunna utan olägenhet

till bredden inskränkas. Bestämmelsen i allmänna väglagen är således

att betrakta allenast som eu föreskrift om den minsta bredd, som

i allmänhet får förekomma. Den af Riksdagen nu antagna ändring i

förevarande paragraf afser åter att bestämma den högsta bredd, som i

angifna hänseendet skall förekomma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

3

16 §.

Ben här meddelade bestämmelse om att en hvar sakägare skall medelst

skriftlig kallelse, som mot bevis honom tillställos, om förrättning,

som i 11 § föreskrifves, särskild! underrättas, kan uppenbarligen blifva

mycket betungande samt i vissa fall medföra stora svårigheter och betydande

tidsutdräkt, och Riksdagen har ansett, att denna bestämmelse

kan utgå utan att rättssäkerheten därigenom äfventyras. Enligt de bestämmelser

i 3 kap. skiftestadgan, hvartill paragrafen hänvisar, skall ju

i allt fall offentlig kungörelse om dagen och stället för förrättningen

minst 14 dagar förut tillkännagifvas från predikstolen i den eller de

socknar, som af företaget beröras, och enligt samma bestämmelser

skola äfven sådana sakägare, som hafva sitt hemvist utom den eller

de socknar, där förrättningen sålunda skall kungöras, särskild! genom

skriftliga kallelser bevisligen därom underrättas.

27 §.

Bå den uti denna paragraf omförmälda förening i fråga om vägs

underhåll gifvetvis icke kan vara bindande, med mindre samtliga sakägare

däri deltagit, men landbo eller arrendator icke kan anses vara

sakägare beträffande skyldighet, som skall fullgöras efter hans besittningstid,

måste således, därest föreningen afser längre tid, ägaren däri deltaga,

om föreningen för sådan tid skall blifva gällande. Inom Riksdagen har

ifrågasatts, huruvida icke denna tankegång kunnat i förevarande paragraf

uttryckas fullständigare än som skett. Men Riksdagen har icke ansett

nödigt att vidtaga någon ändring i berörda hänseende.

På grund af det anförda har Riksdagen, som funnit Eders Kungl.

Maj:ts förevarande proposition icke kunna i oförändradt skick bifallas, för

sin del antagit följande

Lag om enskilda vägar på landet.

Med upphäfvande af hvad lag eller författning innehåller häremot

stridande förordnas som följer:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o Hd.

1 §•

Donna lag afser enskild väg å landet, som för en eller liera fastigheter

är till stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hcmkörslor

eller för utfart eller eljest.

2 §•

År för fastighets ändamålsenliga brukande af synnerlig vikt, att väg

för den fastighet bygges öfver annan fastighets område, och kan ej sådant

lända till märkligt men för den senare fastigheten, skall därifrån upplåtas

den mark, som till vägen åtgår.

3 §•

Pröfvas väg, som är anlagd öfver en fastighets område, vara af

synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande af annan fastighet, skall vägen

upplåtas till begagnande jämväl för denna fastighet, där ej sådant skulle

lända någon, som förut äger nyttja vägen, till märkligt men; och vare om

underhåll af väg, som sålunda upplåtes, lag som i 6 § sägs.

4 §•

Är väg, som någon vill bygga för sin fastighets behof, tillika af

synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande af annan fastighet, skall denna

fastighet deltaga i vägens byggande; vare ock ägaren skyldig upplåta

mark, som af fastighetens område till vägen tarfvas.

Såsom byggande af väg anses i denna lag jämväl omläggning eller

väsentlig förbättring af väg.

5 §.

För upplåtelse af mark till väg, så ock för annat intrång, som

orsakas af vägs byggande eller begagnande, skall ersättning gäldas eller,

där ersättningstagaren själf är väghållningsskyldig, honom vid väghållningsskyldighetens

fördelning till godo räknas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

6 §•

Väg, som pröfvas vara till stadigvarande nytta för två eller liera

fastigheter, skall af dem gemensamt underhållas.

Hvad i denna lag stadgas om underhåll af väg galle ej allenast

underhållet den tid mark är bar, utan ock vägs öppenhållande vintertiden

vid snöfall; dock att, i fråga om vinterväghållet och dess fördelning,

afseende göres endast å vägens begagnande såsom vinterväg.

7 §•

Skyldigheten att bygga eller underhålla väg skall mellan de fastigheter,

som skyldigheten åligger, fördelas med hänsyn till den omfattning,

hvari de beräknas komma att begagna sig af vägen, dock att den, som

icke fordrat vägen, icke må åläggas större andel än som svarar mot den

nytta, hans fastighet genom vägen beredes.

8 §•

I afseende å vägbyggnadsskyldigheten svare för fastighet, som tillhör

kronan eller allmän inrättning, innehafvaren och för annan fastighet dess

ägare; dock svare ej ny innehafvare eller ägare för bidrag, som förfallit

till betalning, innan han blef innehafvare eller ägare.

Fastighets vägunderhåll ligge å den, som fastigheten äger eller brukar.

År fastighet upplåten åt landbo eller arrendator, åligge vägunderhållet

denne.

9 §•

Väg skall byggas och underhållas så, som dess ändamål fordrar.

Till väg räknas å ömse sidor diken, i den mån sådana tarfvas.

Ej må någon betungas med byggande eller underhåll af väg till

större bredd än 4 meter, oberäknadt diken.

10 §.

Delaktigheten i vägs byggande och underhåll skall, där ej de väghållningsskyldige

annorledes åsämjas, genom vägdelning så bestämmas,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

att en hvar af dem står i ansvar för viss sträckning å marken. I fråga

om bro, hvars byggande eller underhåll tinnes kräfva sådan kostnad, att

den ej skäligen kan åläggas en väghållningsskyldig ensam, skall dock

besväret indelas till utgörande gemensamt af två eller flera väghållningsskyldige

efter ty skäligt pröfvas.

Vid vägdelning, hvarom nu är sagdt, skall, allt efter som fråga är

om vägs byggande, dess underhåll den tid mark är bar eller dess öppenhållande

vintertiden vid snöfall, hänsyn tagas till sådana omständigheter,

som inverka på kostnaden i motsvarande afseende, så att, där större

svårighet möter, skälig minskning i väglott däremot beräknas.

I följd häraf skall, i den mån anledning därtill förekommer, delning

af väg verkställas särskild! för byggandet, särskild! för underhållet den

tid mark är bar och särskildt för vinterväghållet.

11 §•

Kan ej öfverenskommelse träffas om rätt att för fastighet bygga eller

begagna väg öfver annan fastighets område eller om fastighets skyldighet

att deltaga i vägs byggande eller underhåll; då skall saken företagas till

pröfning vid förrättning på stället i den ordning nedan stadgas.

12 §.

Rätt att påkalla förrättning, som i denna lag afses, så ock att därvid

föra talan tillkomme för fastighet, som saken förmenas angå, dess ägare.

Är enligt 8 § annan än ägaren pliktig svara för fastighets vägunderhåll,

äge ock han äska förrättning för bestämmande af detta underhåll äfvensom

föra talan vid hvarje förrättning, där fråga är om underhållet.

Är fastighet, öfver hvars område väg skall byggas, upplåten under

nyttjanderätt, vare jämväl nyttjanderättskafvaren berättigad att föra talan

vid förrättning angående vägens byggande.

13 §.

Till företagande af förrättning enligt denna lag skall Konungens

befallningshafvande på ansökning förordna landtmätare, kronobetjänt

eller annan person, åt hvilken uppdraget finnes kunna anförtros. I ansökningen

bör fullständigt uppgifvas ärendets omfattning och beskaffen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

het, de fastigheter, saken förmenas angå, samt vederbörande ägares och

innehafvares namn och hemvist. Har sökanden någon till förrättningsman

föreslagit, och finnes ej förslaget godkändt af öfriga nppgifna sakägare,

förelägge Konungens befallningshafvande dem genom kungörelse,

som uppläses i kyrkan för den eller de församlingar, där nämnda fastigheter

äro belägna, att inom viss tid, vid förlust af rättighet att öfver

förslaget höras, inkomma med yttrande, huruvida de hafva något emot

den föreslagne att erinra. Yppas ej stridighet, varde den föreslagne förordnad,

där han tinnes lämplig och laga hinder ej möter; i motsatt fall,

äfvensom då icke någon blifvit föreslagen, förordne Konungens befallningshafvande

som skäligt pröfvas.

14 §.

Förrättningsmannen skall, om någon af sakägarne det äskar, vid

förrättningen biträdas af två gode män, Indika af sakägarne eller, om

dessa ej åsämjas, af förrättningsmannen utses bland dem, som äro valda

till nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt eller till gode män

vid landtmäteriförrättningar.

Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tillkallas,

må det ej verka rubbning af åtgärd, som därförinnan vidtagits.

Stanna förrättningsmannen och gode männen i olika meningar, gälle

hvad de flesta säga. Har hvar sin särskilda mening, gälle förrättningsmannens.

15 §.

För förrättningen njute förrättningsmannen och gode männen ersättning,

den förre i likhet med hvad för landtmätare och de senare

i enlighet med hvad för gode män vid landtmäteriförrättningar är eller

varder stadgadt. Den ersättning, så ock kostnad för kallelser eller annat,

som för förrättningen är af nöden, skall af sökanden genast förskjutas.

Blifva vid förrättningen flera till vägkållningsskyldigket bundna, skall

den ersättning och kostnad fördelas efter ty skäligt pröfvas.

16 §.

I fråga om förrättningen skola bestämmelserna i 3 kap. skiftesstadgan,

i hvad de afse annan landtmäteriförrättning än laga skifte, så

ock hvad i 17 kap. samma stadga föreskrifves angående protokoll vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

landtmäteriförrättning i tillämpliga delar lända till efterrättelse; och skall

hvad enligt skiftesstadgan i anförda delar gäller om landtmätare i afseende

å förrättning, hvarom i denna lag stadgas, lämpas till förrättningsman.

Är landtmätare förrättningsman, må däraf ej föranledas vidsträcktare

tillämpning af skiftesstadgan än nn är sagdt.

17 §.

Vid förrättning skall efter omständigheterna tillses:

huruvida väg öfver fastighets område må för annan fastighet byggas

eller begagnas;

huru väg bör byggas till läge, sträckning, bredd och anordning i

öfrigt;

huruvida ersättning bör gäldas för intrång, i hvilket fall den skall

uppskattas till visst belopp i penningar att utgå för eu gång, där ej

sakägarne annorledes åsämjas;

hvilka fastigheter skola vara pliktiga att deltaga i vägs byggande

eller underhåll sommar- eller vintertiden, och huru stor andel i skyldigheten

skall eu hvar fastighet åligga;

huru, för det fall att icke hvarje väghållningssltyldig skall stå i

ansvar för viss sträckning å marken, byggande eller underhåll af väg

skall besörjas samt i hvad mån och å hvilken tid bidrag in natura eller

i penningar skall af en hvar för ändamålet utgöras;

hvilken väglott i annat fall skall åt hvarje väghållningsskyldig utläggas;

samt

huru utgift för förrättningen och annan de väghållningsskyldiges

gemensamma kostnad skall mellan dem fördelas.

18 §.

Förrättningsmannen skall söka att såvidt möjligt mellan samtliga

sakägare åstadkomma förening; och varde, där sådan förening sker, särskild

afhandling därom upprättad, af sakägarne underskrifven samt medelst

förrättningsmannens och närvarande gode mäns påskrift vitsordad.

Körer förening kronans eller allmän anstalts rätt, skall, ändå att

dess ombud därå ingått, föreningen i afseende å sådan rätt ej gälla med

mindre den varder af vederbörande myndighet godkänd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

0

19 §.

I flen mån oj enligt 18 § förening mellan sakägarne kan åstadkommas,

varde saken af förrättningsmannen med gode männen, där han

af sådana biträdes, pröfvad jämlikt de i denna lag stadgade grunder;

och skola de, sedan alla vid förrättningen förekommande frågor blifvit

genom förening afgjorda eller behörigen utredda, på grund af hvad sålunda

förekommit för sakägarne framlägga skriftligt utlåtande i saken.

Härefter förklaras förrättningen afslutad med tillkännagifvande, att den

därmed missnöjde äger att, på sätt 21 § innehåller, fullfölja sin talan.

20

Afskrift af förrättningsprotokollet, det i 19 § omförmälda utlåtande

och de vid förrättningen ingångna föreningar skall af förrättningsmannen

inom trettio dagar efter förrättningens afslutande öfverlämnas till någon

i orten boende pålitlig person, som af sakägarne utses att emottaga

samma handlingar; och vare handlingarna hos honom tillgängliga för en

hvar, som åstundar att dem granska eller afskrifva.

21 §.

År sakägare missnöjd med förrättning, skall han vid talans förlust

inom nittio dagar efter förrättningens afslutande instämma samtliga öfriga

sakägare till domstol.

Äro svarandena flera än tio, skall i afseende å stämningens delgifning

hvad i 11 kap. 12 och 25 §§ rättegångsbalken stadgas om stämning

å helt byalag äga motsvarande tillämpning.

22 §.

Klandras ej förrättning så som i 21 § sägs, gånge det därvid meddelade

utlåtande, i hvad det afser annan fråga än i 29 § omförmäles, i

verkställighet såsom laga kraft ägande dom.

23 §.

När stämning, hvarom i 21 § förmäles, är utfärdad, skall domaren

därom genast underrätta förrättningsmannen, hvilken har att till domBih.

till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 45 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

stolen insända det vid förrättningen förda protokoll och öfriga handlingar,

som saken röra. Efter målets slutliga handläggning skola handlingarna

från rätten insändas till länets landtmäterikontor för att där förvaras.

Föres ej talan mot förrättningen, åligge förrättningsmannen att inom

ett år efter dess afslutande insända protokoll och öfriga handlingar till

landtmäterikontoret.

24 §.

Yppas tvist mellan ägare, innehafvare af nyttjanderätt eller andra

om bättre rätt till hvad såsom ersättning enligt 5 § skall utgå, skall

den tvist hänvisas till särskildt utförande.

25 §.

Har, efter ty i 24 § sägs, tvist yppats om bättre rätt till hvad såsom

ersättning för intrång skall utgå, varde beloppet nedsatt i länets ränteri

och stånde sedan i afbidan på tvistens slutliga afgörande i kvarstad.

Är ersättningen bestämd att utgå på en gång, må ej arbete å annans

mark eller eljest till förfång för annan verkställas, innan ersättningen

blifvit till ersättningstagaren gulden eller, efter ty nyss är sagdt, i ränteriet

nedsatt. Varder ej ersättningen gulden eller nedsatt inom tid,

som genom förening eller eljest i laga ordning blifvit bestämd, eller, om

sådan bestämmelse saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp

fastställdes, vare den väckta frågan förfallen.

26 §.

Är genom förrättning eller dom bestämdt om byggande eller underhåll

af väg, hafve en hvar fastighet, som, efter ty bestämdt är, har att

deltaga i kostnaden för vägen, äfven mot ny ägare af fastighet, öfver

hvars område vägen är lagd, rätt att begagna densamma.

27 §.

Träffas annorledes än vid förrättning, hvarom ofvan stadgas, förening

i fråga om vägs underhåll, äge, sedan tio år förflutit från det föreningen

ingicks, en hvar sakägare, ändå att föreningen är sluten för längre tid,

påkalla ny fördelning af underhållet, dock skall i ty fall föreningen tilllämpas

intill dess den nya fördelningen vunnit laga kraft.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 144. 11

Är förening, som i denna paragraf afses, skriftligen upprättad och

åt vittnen styrkt, äge en hvar af dem, som däri deltagit, låta intaga

töreningen i domboken hos häradsrätten i ort, där fastighet, som föreningen

angår, är belägen. Sedan vare föreningen gällande äfven emot

framtida ägare eller innehafvare af den fastighet, så ock, där intagandet

i domboken ägt rum sist vid det ting, som infallit näst efter två månader

sedan föreningen ingicks, mot den, som efter föreningens träffande

men före dess intagande i domboken blifvit ägare eller innehafvare.

Förening, som slutits för boställe eller sådan, på viss tid upplåten fastighet,

som tillhör kronan eller allmän inrättning, hafve dock ej verkan

mot senare innehafvare, med mindre föreningen blifvit af vederbörande

myndighet godkänd.

28 §.

Inträda, sedan fråga om rätt att för fastighet bygga eller begagna

väg öfver annan fastighets område eller om skyldighet att deltaga i vägs

byggande eller underhåll blifvit genom förening eller eljest i laga ordning

afgjord, sådana förändrade förhållanden, som på frågan i synnerlig mån

inverka, äge en hvar sakägare påkalla frågans återupptagande.

29 §.

Försummar väghållningsskyldig att den tid mark är bar underhålla

sin väglott i laggillt skick, och bättrar han ej ofördröjligen efter tillsägelse,

må annan underhållsskyldig genom två ojäfvige män, af b vilka

den ene skall vara kronofogde, länsman, nämndeman, ledamot i ägodelningsrätt

eller god man vid landtmäteriförrättningar, hålla syn, hvartill

den försumlige i god tid kallas. Varder bristen därvid vitsordad,

förelägge synemännen den försumlige viss tid, ej kortare än åtta dagar,

inom hvilken han skall hafva botat bristen vid äfventyr, att densamma

eljest må afhjälpas af den, som synen påkallat. Därefter njute denne

hos den försumlige utmätning ej mindre för synekostnaden än äfven för

verkställd väglagning med det belopp, hvartill arbetet af synemännen

uppskattats. Nöjes ej den andre däråt, instämme sitt klander till domstol

inom tre månader efter utmätningen eller vare sin talan kvitt.

Eftersätter väghållare sin skyldighet att vintertiden öppenhålla väglott,

och varder ej bristen ofördröjligen efter tillsägelse afhjälpt, äge

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

annan underhållsskyldig bota bristen och njute sedan af den försumlige

betalning för hvad han visar arbetet skäligen hafva kostat.

30 §.

Vilja de vägkållningsskyldige förena sig att för öfvervakande af

vägs underhåll anställa särskild tillsyningsman, stånde sådant dem fritt.

Kan ej förening trätfas, skall likväl tillsyningsman utses, där minst

fem vägkållningsskyldige det fordra. Blifva de väghållningsskyldige ej

om valet ense, skall Konungens befallningshafvande på anmälan utse

tillsyningsman; bestämme ock, där så påkallas, hvad arfvode bör honom

tillkomma och huru det bör mellan de väghållningsskyldige till utgörande

fördelas, allt efter ty skäligt prof vas.

Tillsyningsman entledigas af de väghållningsskyldige, såvida de därom

aro ense. I annat fall må frågan af en hvar underställas pröfning af

Konungens befallningshafvande, som efter omständigheterna förordnar.

Där till följd af hvad sålunda är stadgadt tillsyn å vägs underhåll

utöfvas af särskild person, skall hvad i fråga om åtgärder mot försumlig

väghållare enligt 29 § gäller om annan underhållsskyldig i stället äga

tillämpning å bemälde tillsyningsman.

Mål, som i denna lag afses, skall upptagas vid häradsrätten i den

ort, där vägen, hvarom fråga är, eller största delen däraf är belägen.

I afseende å Konungens befallningshafvandes behörighet i frågor

enligt 13 och 30 §§ skall hvad nu är sagdt äga motsvarande tillämpning.

32 §.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i frågor, som i 13 och

30 §§ omförmälas, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement

föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

33 §.

Hvad i denna lag stadgas angående fastighet galle ock i tillämpliga

delar beträffande grufva, bergverk, vattenverk, fabrik eller med fabrik

jämförlig inrättning, ändå att sådan egendom icke är att till fast egendom

hänföra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

13

34 §.

Om byggande af väg i anledning af laga skifte så ock om inmutares

och grufägares rätt till väg är särskild! stadgadt.

penna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.

År vid denna tid skyldigheten att underhålla väg genom dom eller

eljest mellan två eller flera egendomar fördelad, göres i fråga om sådan

fördelnings giltighet ej genom denna lag ändring; dock att i hvarje fall

efter tio år från lagens ikraftträdande en hvar sakägare må i enlighet

med. denna lag påkalla ny fördelning, och skall därvid den äldre fördelningen

upphöra att gälla, när den nya vunnit laga kraft.

I afseende å äldre fördelning, som här afses, skola stadgandena i

29—32 §§ äga motsvarande tillämpning.

Stockholm den 13 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.