Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner angående ryttare-, soldatoch båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet m. m.

1907-05-17 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:153, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner angående ryttare-, soldatoch båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

1

tf:o 153.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 maj 1907.

— — — — Andra Kammaren — 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner

angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa

fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet m. m.

(Lagutskottets utlåtande n;o 55).

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag hafva enskilde motionärer föreslagit,

att Riksdagen måtte för sin del antaga förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse af 12 och 19 §§ i lagen den 30 september

1904 om samäganderätt;

2:o) lag angående förutvarande ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet; samt

3:o) lag om ändrad lydelse af 37 § i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom.

Med föranledande af ofvannämnda förslag har annan enskild motionär

yrkat, att de lagstiftningsåtgärder, som sålunda föreslagits i fråga

om ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, som utlagts vid laga skifte, måtte

utsträckas att gälla äfven öfriga ständiga ryttare-, soldat- och båtsmanstorp;

Och har Riksdagen jämväl tagit detta yrkande under ompröfning.

De ursprungliga motionärernas förslag gå hufvudsakligen ut därpå,

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 51 Höft. (N:isl53—156). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

å Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

att lagen om samäganderätt den 30 september 1904 skulle blifva tilllämplig

på mark, som vid skifte utlagts till knektetorp, samt att möjlighet

skulle beredas att på enklare sätt, än hvad den nuvarande lagstiftningen

medgifver, få dylik mark frigjord från vissa å dess stamhemman

hvilande inteckningar.

Med dessa förslag hafva motionärerna åsyftat att, för bildande af

egna hem, underlätta, att de förutvarande knektetorpen med äganderätt

skulle kunna bibehållas såsom själfständiga jordbrukslägenheter, och

synes det Riksdagen vara synnerligen önskvärdt, om snarast möjligt en

lagstiftning kunde komma till stånd i det af motionärerna afgifna syfte.

Lättast skulle detta syfte ernås, om torpen i fråga kunde ijordeboken

upptagas såsom för sig bestående enheter. Med undantag för

en del fall då knektetorp anlagts å allmänning, torde emelltid den mark,

som tillhör berörda torp, utgöra tillhörighet till visst eller vissa i jordeboken

införda hemman. För att ett dylikt torp skulle kunna i jordeboken

upptagas såsom en för sig bestående enhet utgör det därför en

nödvändig förutsättning, att det kan visas, att stamhemmanet på annat

sätt vunnit motsvarande förbättring, såsom fallet t. ex. är, då ägaren

af ett hemman ej velat taga del i ett vattenafledningsföretag samt till

följd däraf viss hemmanets förbättring motsvarande jord utbrytes och i

jordeboken upptages såsom sjelfständig lägenhet.

Man kunde väl då vilja göra gällande, att en sådan förbättring

inträdt därigenom att rustnings- och roteringsbesväret upphört eller, där

det ännu utgöres effektivt, till fullo ersättes af statsverket. Då emellertid

något förbehåll i sådant afseende ej gjorts hvarken då genom lagarna

den 5 juni 1885 och den 2 december 1892 lindring medgafs i berörda

besvär eller då år 1901 beslut meddelades om indelningsverkets successiva

upphörande, synas dessa omständigheter icke numera kunna

tilläggas den betydelse, att det kan vara möjligt, att torpen i fråga i

anledning däraf skulle kunna i jordeboken upptagas såsom för sig bestående

enheter, och det så mycket mindre som i allt fall genom ofvanberörda

förändringar beträffande rustnings- och roteringsbesväret vederbörande

stamhemman ej till jorden undergått någon förbättring.

Däremot synas ofvan angifna omständigheter kunna gifva stöd

för en lagstiftning i den riktning motionärerna angifvit, ehuru det varit

önskvärdt, om denna lagstiftning skett i samband med reglerandet af

öfriga förhållanden beträffande rustnings- och roteringsbesväret; och

ligger ett ytterligare stöd därför i den omständigheten, att knektetorpen

i allmänhet uppodlats å hemmanens utmark, ofta å oländig mark.

Om man då måste gå ut ifrån, att flertalet knektetorp fort
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

3

farande äro att behandla såsom tillhörigheter till visst eller vissa i

jordeboken införda hemman, återstår att afgöra, hvilka af dessa torp

kunna blifva föremål för en lagstiftning i det af motionärerna angifna

syfte.

Gifvet är, att befrielse från ansvar för viss inteckning i stamhemmanet

ej kan ifrågasättas för ett knektetorp, förrän det i behörig

ordning afsöndrats, ej heller för andra torp än dem, som på ett stadigvarande

sätt för ändamålet upplåtits.

Efter motionärernas förslag skulle sådan befrielse endast tillgodokomma

afsöndrad lägenhet, hvars område utgör mark, som vid skifte

undantagits till knektetorp och som, då afsöndringen skedde, var samfälld

för två eller flera hemmanslotter, hvilkas ägor till någon del blifvit

genom skifte eller eljest åtskilda. Härigenom skulle komma att uteslutas:

dels torp, som tillhöra hemman, hvilka ej varit föremål för skifte,

eller som ej ingått vid de skiftesförrättningar, hvilka öfvergått vederbörande

rusthålls- eller rotehemman, dels torp, som utlagts vid skifte,

men, då afsöndringen skedde, voro samfällda för två eller flera hemmanslotter,

dels och torp, som utlagts vid skifte och varit samfällda för

två eller flera hemmanslotter, men genom klyfning eller styckning blifvit

mellan dessa hemmanslotter fördelade. Bestode torpet dels af jord,

som utlagts vid skifte, och dels af annan jord, skulle lagstiftningen

endast afse den förra.

Då, på sätt ofvan nämnts, befrielse från ansvar för viss inteckning

i stamhemmanet ej kan ifrågasättas för ett till knektetorp hörande

område, förrän det i behörig ordning afsöndrats, har Konungens befallningshafvande

sålunda i regeln dessförinnan ej endast ingått i pröfning

af frågan, hvilket eller hvilka hemman rätteligen utgöra stamhemman

för berörda område, utan äfven tillsett, att afhandlingen om afsöndringen

innehåller så noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek,

läge och gränser, att någon osäkerhet därom ej kan uppstå. Det gäller

då närmast att få utredt, om det område, afsöndringen omfattar, utgjort

ständigt knektetorp. Har området i fråga för ändamålet utlagts

eller undantagits vid skifte, som fastställts eller vunnit laga kraft, utgör

detta väl i allmänhet därutinnan tillfredsställande bevis, om än ej så få

fall förekomma, där ett vid skifte utlagdt eller udantaget knektetorp i

vederbörlig ordning fått denna sin egenskap helt eller delvis på annan jord

Överflyttad. Men torde, äfven där den afsöndrade lägenheten ej för

ändamålet utlagts eller undantagits vid skifte, i allmänhet utan större

svårighet genom landtmäteri- eller synehandlingar, intyg af trovärdige

män eller på annat sätt bevisning kunna åstadkommas, att jorden i frågav

opaginerad Kontrollera mot PDF

■i

Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

utgjort ständigt knektetorp. Vid sådant förhållande och då för egna

hems bildande de knektetorp, som ej utlagts vid skifte, hafva lika

stor betydelse som de öfriga, liksom desamma också principiellt torde

kunna göra anspråk på lika frihet från ansvar för stamhemmanets inteckningar

som dessa, har Riksdagen ansett den af de ursprungliga

motionärerne föreslagna begränsningen, att området i fråga skulle hafva

utlagts vid skifte, ej erforderlig, under förutsättning dock, att till skyddande

af inteckningshafvares rätt meddelas de bestämmelser nedan

angifvas.

Under samma förutsättning har Riksdagen äfven ansett den begränsning,

som skulle ligga däruti, att området, då afsöndringen skedde,

var samfälldt. för två eller flera hemmanslotter, hvilkas ägor till någon

del blifvit genom skifte eller eljest åtskilda, kunna bortfalla, om blott

bevisning föreligger, att marken varit till ständigt knektetorp anslagen.

En särskild anledning till att ej utesluta de fall, då ett knektetorp

undergått klyfning eller styckning, har Riksdagen funnit i den

omständigheten att, i likhet med hvad motionärernas förslag innehåller,

den fordran ej torde kunna uppställas, att torpet i dess helhet skall

afsöndras, utan att befrielse från ansvar för viss inteckning bör kunna

medgifvas äfven för visst till knektetorp hörande område.

För att en till gränserna bestämd, afsöndrad lägenhet med hänsyn

till dess egenskap af knektetorp skall kunna komma i åtnjutande

af befrielse från ansvar för viss inteckning i stamhemmanet har Riksdagen

därför ansett böra fordras:

1) att lägenheten utgör område, som varit till ständigt knektetorp anslaget.

Härigenom uteslutas såväl soldattorpen vid Hälsinge regemente och

båtsmanstorpen vid Norrlandskompanierna, där de ej på ett stadigvarande

sätt utlagts vid skifte, som ock hvarje torp, som eljest upplåtits endast

på viss tid;

2) att området, där det varit till ståndigt knektetorp anslaget, ej blifvit

i denna egenskap mot annan jord utbytt; samt

3) att området ej utgör torp med plantering stånd eller kåltäppa, som till

ryttare eller soldat upplåtits med föranledande af kungl. kungörelsen den 2

december 1892 angående ändring i gällande bestämmelser beträffande soldatkontrakten

vid indelta armén, såvida icke sådant torp utgör en del af det vid

rusthållet eller roten förut befintliga ständiga ryttare- eller soldattorpet.

Däremot har hänsyn ej ansetts behöfva tagas till den omständigheten,

om knektetorpet i senare tid brukats såsom sådant eller icke.

Äfven om sålunda ett rusthåll eller en rote under längre tid varit vakant,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 153. 5

skulle i allt fall för dess torp befrielse från ansvar för viss inteckning

i stamhemmanet kunna ifrågakomma.

Med begreppet knektetorp (ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp)

har Riksdagen i enlighet med den i lagstiftningen gängse terminologien

afsett ej endast torp med åkerjord utan äfven torp med kåltäppa eller

planteringsland eller med allenast tomt för knektestugan.

Motionärerna hafva vid sina förslag gått ut ifrån, att lagstiftningen

skulle afse jämväl sådana knektetorp, som afsöndrats från vederbörande

rusthålls- eller rotehemman, innan den nya lagstiftningen träder i kraft.

Häremot kan väl erinras, att den, som före denna tid inköpt ett knektetorp,

öfvertagit detsamma med vetskap om därå hvilande inteckningar

samt att köpeskillingen möjligen kan hafva bestämts till lägre belopp

just med hänsyn till dessa inteckningar, men har Riksdagen likväl, då

stamhemmanets ägare måste vara att räkna bland de »rättägande»,''?som

äro befogade att gorå anmälan om fortbeståndet af förefintliga inteckningar,

ej ansett sig böra härutinnan ifrågasätta någon ändring.

För att för afsöndrad lägenhet vinna befrielse från viss inteckning

i stamhemmanet förutsättes, att anteckning om lägenhetens egenskap

af ständigt knektetorp skett till lagfartsprotokollet, och måste fölen

sådan anteckning pröfning ske, om lägenheten är af den i lagen

angifna beskaffenhet. Närmast till hands läge väl att lägga denna

pröfning på Konungens befallningshafvande, för hvithet fall lägenheten

på ett eller annat sätt skulle kunna i jordeboken antecknas, ehurujej

såsom för sig bestående lägenhet, men då detta skulle medföra en betydande

omgång och med denna pröfning är förbunden privaträttsliga

följder, . synes densamma kunna och böra öfverlämnas åt domstolen.

Riksdagen har gått ut ifrån, att sådan anteckning till lagfartsprotokollet

jämväl skulle kunna ske på ansökning af stamhemmanets

ägare, ehuru verkningarna af anteckningen ej skulle inträda, förrän

jorden afsöndrats. Stamhemmanets ägare skulle därigenom erhålla

möjlighet att vid köpeskillingens* bestämmande taga hänsyn till den

befrielse från ansvar för inteckning, som genom anteckningen vinnes.

Motionärernas förslag innehåller icke någon viss tidsgräns, efter

hvilken anteckning till lagfartsprotokollet om afsöndrad lägenhets egenskap

af knektetorp ej skulle få göras.

Skulle en sådan tidsgräns utsättas, borde den väl bestämmas med

hänsyn till den tid, då indelningsverket i dess helhet kan väntas hafva

upphört, men då en beräkning häraf för närvarande ej är möjlig och

ännu ett jämförelsevis stort antal rusthåll och rotar äro effektiva, har

Riksdagen ansett, att bestämmandet af en sådan tidsgräns, därest

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

den anses lämplig, bör blifva beroende af en framdeles skeende lagstiftning.

Hvad ofvan anförts gäller emellertid endast de torp, som afsöndras

efter det lagen trädt i kraft. Har ett knektetorp dessförinnan afsöndrats,

synes dess ägare, för vinnande af befrielse från inteckning, böra vara

skyldig: därom göra ansökan inom viss kortare tid, t. ex. före den

1 juli 1908.

För så vidt sålunda befrielse från ansvar för viss inteckning skulle

tillgodokomma hvarje afsöndrad lägenhet, beträffande hvilken i föreskrifven

ordning anteckning gjorts till lagfartsprotokollet, att den varit

till ständigt knektetorp anslagen, återstår att afgöra, om denna befrielse

ovillkorligen skall tillkomma afsöndringsägaren eller om inteckningshafvaren

skall vara berättigad att, såvida han därom gör anmälan, få

anteckning gjord till inteckningsprotokollet, att inteckningen fortfarande

belastar den afsöndrade lägenheten.

Ville man ordna saken så, att afsöndringsägaren ovillkorligen

skulle äga åtnjuta befrielse från ansvar för viss inteckning, måste noga

bestämmas och i lagen angifvas, Indika inteckningar ej vidare skola

gälla i den afsöndrade lägenheten. Huru gränsen i så fall skall dragas,

är ej lätt att afgöra, men torde i hvarje fall sådana inteckningar böra

undantagas, som beviljats efter det beslut meddelats om indelningsverkets

upphäfvande eller innan området i fråga uppläts till knektetorp.

Genomförandet af en sådan begränsning vållar emellertid flera svårigheter,

och då det gifvetvis vore önskvärdt, om befrielsen från ansvar

för stamhemmanets inteckningar kunde göras så vidsträckt som möjligt,

har Riksdagen ansett, att, i likhet med hvad motionärerna föreslagit, å

ena sidan befrielsen från ansvar för stamhemmanets inteckningar af den

art motionärerna angifvit bör afse samtliga dessa inteckningar (där anteckningen

gjorts till lagfartsprotokollet på ansökning af stamhemmanets

ägare äfven de, som beviljas efter det anteckningen skett), men att å

andra sidan inteckningshafvare eller annan rättägande bör hafva befogenhet

att, där han därom gör anmälan, få anteckning gjord till inteckningsprotokollet,

att viss inteckning fortfarande skall belasta den

afsöndrade lägenheten. Detta torde vara så mycket mera nödvändigt,

om man tager hänsyn därtill, att torp förekomma med växlande värde

af ända till 14,000 kronor, samt att torpen i allmänhet hafva större

areal än hvad i knektekontrakten uttryckligen föreskrifvits.

Efter motionärernas förslag skulle inteckningshafvare, hvilken

önskade, att den afsöndrade lägenheten fortfarande skulle svara för viss

inteckning, som meddelats i stamhemmanet eller del däraf, göra an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 153. 7

mälan därom till inteckningsprotokollet före utgången af år 1907, under

det någon viss tidsgräns ej utsatts för den anteckning till lagfartsprotokollet,

som, därest dylik anmälan ej gjorts till inteckningsprotokollet,

skulle medföra befrielse för torpet för ansvar för inteckningen. Då

emellertid inteckningshafvaren i regel ej utan särskilda kostnader torde

hafva tillgång till do handlingar, som visa, huruvida knektetorp finnes

vid ett hemman eller om torpet är af den beskaffenhet i lagen afses,

under det stamhemmanets eller den afsöndrade lägenhetens ägare har

lätt tillgång till dessa handlingar, synes det vara nödvändigt, att inteckningshafvaren

på ett tydligt sätt göres uppmärksam på, att till det

hemman, hvaruti han har inteckning, hör ett torp af angifven beskaffenhet.

Tiden, inom hvilken inteckningshafvaren må äga att göra sin anmälan

till inteckningsprotokollet, synes därför böra inträda först efter

det anteckning om torpets beskaffenhet skett till lagfartsprotokollet samt

utsättas t. ex. till det lagtima ting, som infaller näst efter sex månader,

sedan anteckningen skett till lagfartsprotokollet. Har inteckning beviljats

i stamhemmanet efter denna tid, torde, för det fall att anteckningen

till lagfartsprotokollet verkställts på ansökan af stamhemmanets

ägare, någon anteckning till inteckningsprotokollet beträffande sådan

inteckning ej böra få ifrågakomma. Styrker inteckningshafvaren, att

till det hemman, hvaruti inteckningen beviljats, hör ett knektetorp af

den i lagen angifna beskaffenhet, är han naturligen oförhindrad att, för

bevarande af sin inteckningsrätt i berörda torp, få anteckningen införd

i inteckningsprotokollet, äfven om anteckning om förefintligheten af

torpet ej dessförinnan införts i lagfartsprotokollet.

Till ytterligare skydd för inteckningshafvarens rätt har det ansetts

böra föreskrifvas, att, sedan föreskrifven anteckning verkställts till lagfartsprotokollet,

meddelande därom genom domaren skall insändas till

Konungens befallningshafvande, som ofördröjligen skall genom tryck

kungöra meddelandet, såsom med bemälde myndighets kungörelser vanligen

förfares, äfvensom låta tillkännagifvande därom införas i allmänna

tidningarna.

Äfven om beträffande afsöndradt område, som förut tillhört ett

knektetorp, stadgande meddelas, hvarigenom sådant område för visst

fall må kunna vinna befrielse från ansvar för inteckningar i stamhemmanet

eller del däraf, torde i allt fall ändring påkallas i 12 och 19 §§ af

lagen den 30 september 1904 om samäganderätt i syfte att vissa i dessa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

paragrafer meddelade bestämmelser ej skola äga tillämplighet å ständiga

knektetorp af den art, som afses i Riksdagens förslag till lag angående

ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar

för inteckningar i stamhemmanet.

Åtskilliga å allmänning upptagna, ej skattlagda torp torde vara

af beskaffenhet att utgöra för sig bestående lägenheter. Det vore naturligtvis

för undanröjande af den tvekan om dylika torps natur, som kan

förekomma, af vikt, om desamma snarast möjligt kunde blifva i jordeboken

upptagna, men då, efter hvad Riksdagen inhämtat, därest föreslaget

jordregister kommer till stånd, i samband därmed åtgärder i detta

syfte torde blifva vidtagna, har Riksdagen ej ansett sig för närvarande

böra härutinnan göra någon särskild framställning.

Med stöd af hvad sålunda anförts har Riksdagen för sin del antagit

följande förslag till

l:o) Lag

angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar

för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1. År lägenhet afsöndrad från hemman och varder, då lagfart

sökes eller eljest, inför vederbörlig domstol styrkt, att lägenheten utgör

område, som'' varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslaget,

må anteckning om sådant förhållande införas i lagfartsprotokollet,

för så vidt lägenhetens ägare därom gör ansökning före den 1 juli 1908,

där lägenheten från stamhemmanet upplåtits innan denna lag trädt i

kraft, men eljest inom natt och år efter det upplåtelsen skedde.

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan

annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats

i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten, ändå att med öfriga

rättägande ej är sålunda aftaladt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

2 §•

9

1. Styrkes inför vederbörlig domstol, att visst till hemman hörande

område utgör eller utgjort ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp,

må, pa ansökning af hemmanets ägare, anteckning därom införas i lagfartsprotokollet,

ändå att området ej från hemmanet afsöndrats.

2. Har sådan anteckning skett och varder området från hemmanet

afsöndradt, vare, där ej nedan annorledes stadgas, den afsöndrade lägenheten

fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats eller

meddelas i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten, ändå att med

öfriga rättägande ej är sålunda aftaladt.

3 §•

Har någon rättägande sist vid det lagtima ting, som infaller näst

efter sex månader, sedan anteckning, som i 1 och 2 §§ sägs, skett i

lagfartsprotokollet, till inteckningsprotokollet anmält yrkande, att viss

inteckning skall undantagas från tillämpning af hvad i 1 och 2 §§ stadgas,

svare den afsöndrade lägenheten för sådan inteckning enligt eljest

gällande allmänna regler.

Underlåtenhet att göra anmälan, som nyss sagts, må ej läggas

någon till last såsom försummelse i bevakande af honom eller annan

tillkommande rättighet.

4 §•

Hvad ofvan stadgas med afseende å inteckning för fordran, äge,

beträffande inteckning för rätt till afkomst eller annan förmån, som åt

någon upplåtits att till visst belopp i penningar eller varor utgå af

stamhemmanet eller del däraf, motsvarande tillämpning å det skadestånd,

hvartill rättighetens innehafvare må vara berättigad.

5 §•

Har i lagfartsprotokollet anteckning verkställts, som i 1 och 2 §§

sägs, skall meddelande därom genom domaren insändas till Konungens

befallningshafvande, som har att ofördröjligen genom tryck kungöra

meddelandet så som med bemälde myndighets kungörelser vanligen förfares,

äfvensom låta tillkännagifvande därom införas i allmänna tidningarna.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 51 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

6 §•

Bestämmelserna i denna lag äga ej tillämpning å område, som

varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslaget, men blifvit

mot annan jord utbytt, ej heller å torp med planteringsland eller kåltäppa,

som till ryttare eller soldat upplåtits med föranledande af kungl.

kungörelsen den 2 december 1892 angående ändring i gällande bestämmelser

beträffande soldatkontrakten vid indelta armén, såvida ej

sådant torp utgör del af det vid rusthållet eller roten förut befintliga

ständiga ryttare- eller soldattorpet.

2:o) Lag

om ändrad lydelse af 37 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 37 § i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

37 §.

Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit styckad;

vare om de särskilda delarnes ansvar för intecknade beloppet lag som

om flera egendomar ofvan är sagdt.

Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört ryttare-,

soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvar för inteckningar i

stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

samt

3:o) Lag

om ändrad lydelse af 12 och 19 §§ i lagen den 30 september 1904

om samäganderätt.

Härigenom förordnas, att 12 och 19 §§ i lagen den 30 september

1904 om samäganderätt skola erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

Åro samtliga delägare vid auktionen tillstädes och varda de öfverens

om antagande eller förkastande af anbud, som å auktionen göres, skall

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 153.

11

vid deras beslut bero; dock att, där fråga är om fastighet, hvari

omyndig har del, försäljning ej må ske, utan den omyndiges andel

varder betald efter det enligt 9 § utsatta pris.

Varda delägarne ej ense, efter ty nyss är sagdt, gälle högsta anbudet

såsom antaget, där det ej understiger pris, som enligt 9 § må

vara utsatt. År lott i samfälld fastighet särskildt intecknad och uppgår

den på sådan lott belöpande andel i den bjudna köpeskillingen icke till

beloppet af den gäld, för hvilken lotten på grund af inteckning häftar,

må ej anbudet antagas, med mindre ägare af öfriga lotter det medgifva;

dock att hvad sålunda föreskrifvits icke äger tillämpning, där försäljningen

afser att från två eller flera hemmanslotter afsöndra mark, som

varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslagen.

19 §.

I fråga om ägor, som vid skifte af jord blifvit undantagna för

delägarnes allmänna behof eller eljest äro samfällda för flera fastigheter,

de där till någon del hafva sina ägor genom skifte eller eljest åtskilda,

äge hvad i denna lag finnes stadgadt ej tillämpning, utom såvidt angår

mark, som varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslagen;

ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i afseende

å oskift fiskevatten.

Beträffande egendomsgemenskap mellan äkta makar eller delägare

i oskift dödsbo eller dem, som äro i bolag samman eller äro

redare i samma fartyg eller deltagare i samma grufrörelse, gälle hvad

därom är särskildt stadgadt.

Hvad i 22 kap. 3 § ärfdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas

skall ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag af samfälld

fast egendom, hvari omyndig äger del.

Stockholm den 17 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.