Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar.

1907-05-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:185, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 185.

1

N:o 185.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 maj 1907.

— — — — Andra Kammaren den 24 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande

af kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl.

Maj:t måtte låta utreda, huruvida kronans rätt till storverksträd och

ekar å häradsallmänning kunde upphöra, samt därefter för Riksdagen

framlägga det förslag till ändring i kungl. förordningen af den 26

januari 1894, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

Till stöd för denna framställning har i motionen anförts följande:

»Från äldre tider tillbaka har kronan haft sig förbehållen rätten

till afverkning af s. k. storverksträd och ekar icke allenast å en del

allmänningsskogar, utan äfven å kronoskattehemman. Denna rätt å

kronoskattehemman upphäfdes emellertid fullständigt genom kungl.

förordningen den 8 oktober 1875, efter det redan förut stadgats, att

kronan, mot erläggande af en stadgad löseskilling, kunde afträda förberörda

rättighet.

Bih. till liiksd. Prof. 1907. 10 Sami. lAfd. 1 Band. 58 Käft. (Näs 185—189.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 185.

Denna kronans rätt till storvirksträd och ekar fortfar emellertid

oförändrad för häradsallmänningar och finnes senast intagen i kungl.

förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de

allmänna skogarna i riket §§37 och 38.

Denna bestämmelse utgör emellertid en stor olägenhet vid eu

ordnad hushållning för dessa allmänningar. Storverksträd förekomma

väl numera sällan och åstadkomma ej så ofta svårigheter, men så mycket

värre är det med ekar, som å en del allmänningar förekomma i större

antal. Dessa ekar få nämligen icke afverkas samtidigt med den öfriga

skogen, och under ekarnas vida kronor kan icke återväxt af skog

åstadkommas, detta till stor skada för ett likformigt skogsbestånd;

men ännu värre skada åstadkommes därigenom, att, då befintliga ekar

skola fällas och utforslas, efter det ungskog omkring dem uppvuxit,

ett stort antal unga och vackra träd blifva nedslagna och fördärfvade

för hvarje ek, som sålunda hugges. Därtill komma extra svårigheter

att få någon återväxt å de små kala fläckar här och där, som uppstått

efter ekarnas aftorkning.

För kronan har numera rätten till storverksträd och ekträd å

häradsallmänningar säkerligen ringa betydelse, men för skogshushållningen

å allmänningarna är den till stor olägenhet, såsom förut anförts.»

Då Riksdagen, i likhet med motionären, finner den fördel, som

numera kan tillskyndas kronan genom bibehållande af dess rätt till

storverksträd och ekar å häradsallmänningar vara af ringa betydelse i

jämförelse med den skada och olägenhet för en rationell skogsvård,

som, på sätt af motionären framhållits, otvifvelaktigt åstadkommes

genom ifrågavarande bestämmelse, samt Riksdagen förty anser det

önskvärdt, att ändring härutinnan må i den af motionären angifna

riktning äga rum, får Riksdagen anhålla det Eders Kungl. Maj:t ville

låta utreda, huruvida kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning

må kunna upphöra, samt därefter för Riksdagen framlägga

det förslag i ämnet, hvartill utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 24 maj 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.