Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om internering af alkoholister.

1907-02-27 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:19, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om internering af alkoholister.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

N:o 19.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 februari 1907.

— — — — Andra Kammaren den 27 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

om internering af alkoholister.

(Lagutskottets utlåtande n:o 3.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksmöte hafva enskilda motionärer ifrågasatt verkställandet

af en utredning, huruvida och i hvad mån föreskrifter må

kunna meddelas rörande internering af alkoholister äfven mot deras vilja

i för dem afsedda kuranstalter samt, ifall utredningen därtill gåfve anledning,

lagstiftning i ämnet.

Frågan om bekämpande af alkoholmissbruket och upphäfvande, såvidt

ske kan, af dess verkningar har fått en alltmer framskjuten plats,

dels på grund däraf att förhållanden inträdt, äfven i vårt land, hvilka

visat sig ägnade att stegra alkoholkonsumtionen, och dels emedan man

med läkarevetenskapens framsteg fått en allt skarpare och klarare blick

för de vådliga följderna af omåttlighet i berörda afseende och allt strängare

uppfattning af hvad som bör bedömas såsom omåttlighet. Med

ofvanberörda förhållanden afser Riksdagen särskild! dem, som stå i samband

med storindustriens utveckling. Erfarenheten från alla industriländer

gifver nämligen vid handen, att med industriens utvidgning följt

ökad alkoholförbrukning, beroende på en mångfald omständigheter, hvilkas

menliga inflytande kan motverkas endast genom ett vidtomfattande socialt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 19. 5

arbete, afseende att skapa bättre bostadsförhållanden, bättre betingelser för

yrkesutöfningen, särskild! i sanitärt hänseende, högre upplysning och i

allmänhet mer gynnsamma lefnadsvillkor, äfvensom att befordra nykterhetsrörelsen

samt ordna försäljningen af alkoholhaltiga drycker på ett

sätt, som är ägnadt att minska förbrukningen eller åtminstone förekomma

stegrad förbrukning in. m.

Huru kraftigt detta sociala arbete än må bedrifvas, torde man likväl

allt framgent eller åtminstone för en ännu ej öfverskådlig tid hafva att

räkna med fall, i hvilka omåttlig alkoholkonsumtion bragt konsumenten

till ett sådant tillstånd, att han kan kallas alkoholist, hvarmed torde vara

att förstå eu sådan person, hos hvilken begäret efter starka drycker antagit

en sjuklig karaktär samt gått så långt, att vederbörande till följd

af sin dryckenskap ej längre kan sörja för sig själf eller han är en fara

för sin omgifning. I vårt land torde antalet alkoholister vara högst betydligt.

Att söka återföra dylika sjuklingar till hälsa är tydligen ur

både humanitär och nationalekonomisk synpunkt en uppgift af utomordentlig

betydelse. Man återbördar, om den löses, till samhället individer,

Indika eljest skulle i både andligt och lekamligt afseende hjälplöst

förfallit. Till arbete oförmögna blifva åter arbetsföra. Hem, som nedbrutits,

återupprättas. Eljest erforderliga fattigvårdskostnader undvikas,

och utgifterna för hospital och fångvårdsanstalter, till hvilka inrättningar

nu så många alkoholister komma, torde kunna nedbringas. Då man bedömer

betydelsen af här ifrågavarande kurativa verksamhet, har man att

ihågkomma, att den sjuklighet, som frambringas genom missbruk af alkohol,

kan vara ärftlig, och att på grund häraf de skadliga verkningar,

som kunna inträda af en enda persons alkoholism, knappast låta sig

öfverblicka.

Det verksammaste medel för botande af alkoholism, som läkarvetenskapen

känner, är systematisk vård å för ändamålet särskilt inrättade

anstalter. A dessa äro patienterna afstängda från all tillgång till alkohol.

De anstalter, vid hvilka man vunnit de bästa resultaten (t. ex. Ellicon i

Schweiz) äro icke ordnade såsom vanliga sjukhem, utan såsom anstalter,

där patienterna såvidt möjligt sysselsättas med kroppsarbete i det fria,

en sorts isolerade arbetarekolonier. En vanlig arbetsinrättning, som erbjuder

sådant arbete, gör emellertid icke till fyllest, bland annat emedan en efter

läkares anvisning fullt individualiserad behandling i fråga om arbete, diet

med mera där icke kan genomföras. Vården å dylika kuranstalter har

enligt sakkunnig uppgift visat förvånande goda verkningar. Enligt statistik

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

från de länder, där man liar den största erfarenheten i ämnet, lära af de

å anstalten intagna ungefär en tredjedel blifva botade och eu tredjedel

förbättrade. Återstoden består af sådana, hvilka icke förbättrats eller om

hvilka upplysning i detta hänseende icke vunnits. A anstalter, där man

företrädesvis intagit personer i sjukdomens tidigaste stadium, i hvilket den

är lättast botad, hafva vunnits än gynnsammare resultat.

Erfarenheten har emellertid gifvit vid handen, att, hur verksamt

medlet i fråga än visat sig, alkoholister endast undantagsvis besluta sig för

att anlita detsamma och än mera sällan äro ståndaktiga nog att tillräckligt

länge begagna det. Häremot gifves ej annat korrektiv än tvångsinternering.

Angående frågan, huruvida tvångsinternering öfver hufvud låter

principiellt försvara sig, vill Eiksdagen senare i framställningen yttra sig.

Det torde emellertid vara uppenbart, att den icke utan äfventyrande af

allmän rättssäkerhet i fråga om den personliga friheten kan tillämpas i alla

de fall, då intagning å anstalt visat sina bästa verkningar, nämligen å

sådana till dryckenskap förfallna personer, som ännu måste anses psykiskt

fria och således ej göra skäl för benämningen alkoholister enligt ofvannämnda

bestämning af begreppet. Det är vidare både möjligt och sannolikt,

att en påtvungen kur, om omständigheterna i öfrigt äro lika, icke har

fullt så goda verkningar som en frivilligt undergången. Men då man

bedömer betydelsen af en lagstiftning, som gör tvångsinternering under

vissa förutsättningar möjlig och lämplig, har man att taga hänsyn däi’- till, att tillvaron af eu dylik lagstiftning måste förmå många att frivilligt

underkasta sig anstaltsvård af fruktan för en möjligen väntande tvångsinternering.

Tydligen förstärkas lagens verkningar i detta afseende, om

— hvartill ej saknas anledning — den tvungna kuren utsträckes längre

tid än den frivilliga. Ej heller får man förbise, att äfven i de fall, då

tvångsinternering icke leder till patientens förbättrande, den i annat afseende

kan hafva en synnerligen stor betydelse. Därigenom att en alkoholists

familj för en tid, låt vara öfvergående, befrias från all beröring

med denne, kan mycket vinnas. Förhållandena i hemmet kunna under

tiden ordnas, med eller utan fattigvårdsmyndighetens hjälp, och när alkoholisten

en gång återvänder från anstalten, har hemmet större motståndskraft

mot hans inflytelser. I hvarje större stadssamhälle förekommer ett

antal individer, som på grund af alkoholism äro oförmögna till arbete,

men med frånseende häraf uppfylla förutsättningarna för tillämpning å

dem af påföljd för lösdrifveri. Gentemot dessa stå myndigheterna hos

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

oss nu alldeles maktlösa. Do anhållas den ena gången etter den andra

vanligen i följd af fylleri eller bettleri, tnen kunna icke dömas till tvångsarbete

eller kvarhållas å försörjningsinrättning. De fortsätta därför ett

lif, som, om de vore arbetsföra, skulle ådraga dem tvångsarbete. Funnes

tillfälle att för alkoholism internera dylika individer, hvilket ju borde

ske i särskilda för dem afsedda alkoholistanstalter, kunde möjligen en

del af dem förbättras, och samhället vore i hvarje fall för en tid befriadt

från de faror, besvär och obehag, som de förorsaka, då de äro lämnade i frihet.

Enligt Riksdagens mening tinnes alltså all anledning att vidtaga åtgärder

för internering af alkoholister. Från principiell synpunkt har

emellertid framhållits, att tvångsinternering icke skulle stå väl tillsammans

med det mått af personlig frihet, som rättsmedvetandet krafvel’ för

individen. Det har häremot erinrats, hurusom staten hade en allmänt

erkänd rätt att skydda sig och sina medlemmar mot kränkningar genom

att straffa brottslingar och internera dårar, samt anförts, att de grunder,

på hvilka denna statens rätt hvilade, äfven vore ett fullt tillräckligt stöd

för statens befogenhet att internera alkoholister. Då sådana personer,

som i ofvan angifna mening benämnas alkoholister, äro psykiskt ofria,

i visst afseende sinnessjuke, delar Riksdagen nyss anförda åsikt. Lagstiftningens

genomförande förutsätter emellertid stor varsamhet, och att

förfarandet vid besluts meddelande om internering kan ordnas så, att

personer, som förfallit till missbruk af alkohol, men ännu ej förlorat sin

viljefrihet i berörda afseende, icke utsättas för faran att förväxlas med

sådana sjuklingar, hvarom här är fråga, och det därmed förenade äfventyret

af tvångsinternering. Det synes emellertid Riksdagen kunna antagas,

att en i berörda afseende tillfredsställande ordning låter sig genomföra

utan äfventyrande af lagstiftningens effektivitet. Frågans lösning

är emellertid förenad med icke ringa svårighet, och först en fullständigare

utredning än den, som inom Riksdagen kunnat komma detta spörsmål

till del, torde kunna leda till klarhet, om hvilka former förfarandet bör

iklädas.

En lagstiftning om internering torde komma att företrädesvis beröra

den fattigare befolkningen. Obenägenheten att söka inträde å anstalt

eller, om man lyckats öfvertala patienten härtill, böjelsen att i förtid afbryta

kuren torde hafva visat sig svårare att öfvervinna hos alkoholister

af denna klass. Olägenheten för en familj att inom sig hysa en alkoholist

är ock gifvetvis större i ett fattigt hem än i ett burget. I det förra

kan han mer än i det senare inverka störande på hemmets hushållning,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

och det trängre utrymmet utsätter de öfriga familjemedlemmarne för faror

och o trefnad, som de i en rymligare bostad i viss mån kunnat undvika.

Sammanställas dessa omständigheter med det förut påpekade förhållandet,

att en viktig del åt den fattigare befolkningen, nämligen industriarbetarne,

visat sig vara utsatt för eu särskilt stor fara för alkoholism, framstår

stiftandet af en lag om internering af alkoholister såsom ett led i sträfvandena

för förbättring af den fattigare befolkningens villkor.

Till sist uppställer sig frågan om konsekvenserna i ekonomiskt afseende

af den ifrågasatta lagstiftningen, som ju betingar inrättandet af

anstalter för alkoholister. Enligt Riksdagens mening behöfver lagstiftning

i ämnet ej omedelbart föranleda till upprättandet genom statens eller

obligatoriskt genom kommuns försorg af erforderligt antal dylika anstalter.

Fastmer synes inrättandet af anstalter böra öfverlämnas åt det enskilda

initiativet, hvilket vi ju hafva att tacka för våra redan befintliga alkoholisthem:

Sans Souci vid Uppsala, Stockholms alkoholisthem Eolshäll,

Furunäs i Småland och ett par andra. I länder, där i en eller annan

form tillfälle är beredt till tvångsinternering af alkoholister, har det enskilda

initiativet på detta område visat sig synnerligen fruktsamt. Man

torde, särskilt om statsunderstöd ställes i utsikt, kunna antaga, att landsting

och stadsfullmäktige i städer, som ej i landsting deltaga, af enskildt

initiativ, såsom skett bland annat i fråga om anstalter för sinnesslöa,

efter hand frivilligt anordna anstalter för ändamålet. Alkoholisthemmens

betydelse från allmän synpunkt är så stor, att de synas böra få påräkna

statsunderstöd. För ändamålet erforderliga medel torde erbjuda sig därigenom

att, enligt förordningen angående försäljning af brännvin den 9

juni 1905, ett belopp, motsvarande Vjoo af samtliga afgifter och vinstmedel

för riket, skall afsättas för att användas till främjande af nykterheten

och motarbetande af dryckenskapens följder. I fråga om formen

för understödet synes böra tagas i öfvervägande, huruvida ej detsamma

bär utgå med visst belopp för hvarje patient, såsom sker beträffande anstalter

för sinnesslöa och döfstumma,

I fråga om de ekonomiska synpunkterna vill Riksdagen vidare anföra,

att erfarenhet från utlandet visar, att kostnaderna för anstalternas

inrättande och underhåll kunna stanna vid oväntadt små belopp, om blott

tillbörlig enkelhet iakttages och patienternas arbetskraft på förståndigt

sätt utnyttjas. Såsom bidrag till underhållet skulle naturligen afgifter

upptagas af patienterna eller af vederbörande fattigvårdssamhällen, och

kunde möjligen därvid afgifterna för de mera burgna patienterna be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 19. ■’

stämmas till belopp, som ej blott betäckte kostnaderna för dessa patienters

vård, utan lämnade något öfverskott till betryggande af anstaltens

ekonomi. .

Vid bedömande af‘kostnadsfrågan bör man ock hålla i minnet vissa

omständigheter, som förut i annat sammanhang framhållits. Kommunerna

torde hafva anledning till offervillighet för främjande af alkoholisters botande

på grund af den utsikt, som härigenom öppnas^ att minska den

framtida fattigvårdstungan. Statens utgifter för ändamålet torde åtminstone

till en del komma att uppvägas, därigenom att statens kostnader

för fångvård och hospitalsväsen uppenbart reduceras genom ett framgångsrikt

arbete i här förevarande hänseende.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och

i hvad mån föreskrifter må kunna meddelas i fråga om internering af

alkoholister äfven mot deras vilja i för dem afsedda kuranstalter samt,

ifall utredningen därtill gifver anledning, för Riksdagen framlägga förslag

till lagstiftning i ämnet.

Stockholm den 27 februari 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 12 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.