Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändring af 11 kap. 38 § rättegångsbalken.
1907-03-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1907:26, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändring af 11 kap. 38 § rättegångsbalken.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 2(1.
1
N:o 26.
Tippläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 mars 1907.
— — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner
om ändring af 11 kap. 38 § rättegångsbalken.
(Lagutskottets utlåtande n:o 10.)
Till Konungen.
Tid. innevarande års Riksdag hafva enskilda motionärer föreslagit, att
till 11 kap. 38 § rättegångsbalken skulle göras det tillägg, att efter orden:
»vid svenskt konsulat anställd tjänsteman» fogades orden: »så ock intyg
af fjärdingsman, då han verkställt delgifningen efter förmans uppdrag».
Detta förslag har Riksdagen funnit vara förtjänt af beaktande.
Enligt lagen angående fjärdingsmansbestyrets utgörande den 29 september
1899 skall till biträde för kronobetjäningen inom hvarje socken
i regel finnas en fjärdingsman, och angifves i lagen fjärdingsmansbefattningen
vara ett menighetsbestyr. Fjärdingsmännen, hvilka utses å kommunalstämma
och aflönas af kommunen, men hvilkas lämplighet för befattningen
pröfvas af kronofogden, lyda enligt instruktionen för fjärdingsmännen
den 29 september 1899 under Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
kronofogde och länsman och hafva till åliggande, bland annat,
att, hvar för sitt distrikt, efter förmäns uppdrag delgifva stämningar
i brottmål, kalla nämnd till urtima ting m. fl. allmänna förrättningar samt
verkställa andra det allmännas tjänst rörande kallelser och kommunikationer.
Under utöfningen af sin befattning njuter fjärdingsman det skydd och är
underkastad det ansvar, lag säger. Å ena sidan är fjärdingsman sålunda
Bill. till Riksd Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Höft. (N:is 26—31). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 26.
på grund af sin tjänsteställning skyldig utföra vissa det allmännas tjänst
rörande delgifningsuppdrag, men å andra sidan anser lagen icke lians intyg
om dylik delgifning såsom fullt bevis, att densamma skett såsom intyget
innehåller, utan fordrar härför, i likhet med hvad som gäller om delgifning,
utförd på enskild persons uppdrag, att intyget skall lura bestyrkt af två
ojäfviga stämningsmän. Detta åter kan leda därtill, att, då fjärdingsman
af förman får i uppdrag att delgifva en stämning i brottmål, ett domstolsbeslut
eller dylikt, fjärdingsmannen, som själf ej är berättigad till särskild
ersättning för dylikt uppdrag, är nödsakad att för vinnande af laga vitsord
åt intyget öfver delgifningen anlita biträde af annan stämningsmän,
hvilket biträde då antingen fjärdingsmannen eller den, på hvars order han
handlar, får bekosta. Detta anser Riksdagen innebära en obillighet.
Riksdagen har sig väl ej bekant, i hvilken utsträckning olägenheter
af det anmärkta förhållandet i praktiken gjort sig gällande, men finner
i hvarje händelse en lagändring i den föreslagna riktningen vara princiellt
riktig. Vid delgifningar af nu ifrågavarande slag handlar nämligen
fjärdingsmannen, såsom förut nämnts, på uppdrag af honom öfverordnad
tjänsteman och under tjänstemannaansvar, och under sådana förhållanden
synes Riksdagen grundad anledning förefinnas att också tillerkänna hans
intyg om delgifningen verkan af fullt bevis, att densamma blifvit verkställd
på sätt i intyget angifves. Med hänsyn till såväl ifrågavarande
förrättningars enkla beskaffenhet som ock den omständigheten, att, såsom
ofvan framhållits, fjärdingsmans lämplighet för befattningen pröfvas af
kronofogden, lärer ock kunna med fog förutsättas, att medgifvandet af ett
sådant högre vitsord i angifna fall åt fjärdingsmans intyg icke skall
föranleda missbruk vid sådana intygs utfärdande.
Med bifall till berörda framställning har Riksdagen alltså för sin del
antagit följande
Lag
om ändrad lydelse af 11 kap. 38 § rättegångsbalken.
Härigenom förordnas, att 11 kap. 38 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:
Intyg af två stämningsmän, emot hvilka ej förekommer jäf, som om
vittnen är stadgadt, galle såsom fullt bevis att delgifning blifvit så verkställd,
som intyget innehåller. Enahanda vitsord tillkomme intyg, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 26.
meddelats af kronofogde, stadsfogde, länsman eller notarius publicus eller
af svensk konsul eller vid svenskt konsulat anställd tjänsteman, så oek
intyg af fjärdingsman, då kan verkställt delgifningen efter förmans uppdrag.
Skriftligt erkännande om delgifning vare ock, där det är genom
intyg af eu ojäfvig stäinningsman bestyrkt, ansedt såsom fullt bevis om
delgifningen.
Stockholm den 8 mars 1907.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.