Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändring af 11 kap. 38 § rättegångsbalken.

1907-03-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:26, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändring af 11 kap. 38 § rättegångsbalken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 2(1.

1

N:o 26.

Tippläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 mars 1907.

— — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner

om ändring af 11 kap. 38 § rättegångsbalken.

(Lagutskottets utlåtande n:o 10.)

Till Konungen.

Tid. innevarande års Riksdag hafva enskilda motionärer föreslagit, att

till 11 kap. 38 § rättegångsbalken skulle göras det tillägg, att efter orden:

»vid svenskt konsulat anställd tjänsteman» fogades orden: »så ock intyg

af fjärdingsman, då han verkställt delgifningen efter förmans uppdrag».

Detta förslag har Riksdagen funnit vara förtjänt af beaktande.

Enligt lagen angående fjärdingsmansbestyrets utgörande den 29 september

1899 skall till biträde för kronobetjäningen inom hvarje socken

i regel finnas en fjärdingsman, och angifves i lagen fjärdingsmansbefattningen

vara ett menighetsbestyr. Fjärdingsmännen, hvilka utses å kommunalstämma

och aflönas af kommunen, men hvilkas lämplighet för befattningen

pröfvas af kronofogden, lyda enligt instruktionen för fjärdingsmännen

den 29 september 1899 under Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

kronofogde och länsman och hafva till åliggande, bland annat,

att, hvar för sitt distrikt, efter förmäns uppdrag delgifva stämningar

i brottmål, kalla nämnd till urtima ting m. fl. allmänna förrättningar samt

verkställa andra det allmännas tjänst rörande kallelser och kommunikationer.

Under utöfningen af sin befattning njuter fjärdingsman det skydd och är

underkastad det ansvar, lag säger. Å ena sidan är fjärdingsman sålunda

Bill. till Riksd Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Höft. (N:is 26—31). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 26.

på grund af sin tjänsteställning skyldig utföra vissa det allmännas tjänst

rörande delgifningsuppdrag, men å andra sidan anser lagen icke lians intyg

om dylik delgifning såsom fullt bevis, att densamma skett såsom intyget

innehåller, utan fordrar härför, i likhet med hvad som gäller om delgifning,

utförd på enskild persons uppdrag, att intyget skall lura bestyrkt af två

ojäfviga stämningsmän. Detta åter kan leda därtill, att, då fjärdingsman

af förman får i uppdrag att delgifva en stämning i brottmål, ett domstolsbeslut

eller dylikt, fjärdingsmannen, som själf ej är berättigad till särskild

ersättning för dylikt uppdrag, är nödsakad att för vinnande af laga vitsord

åt intyget öfver delgifningen anlita biträde af annan stämningsmän,

hvilket biträde då antingen fjärdingsmannen eller den, på hvars order han

handlar, får bekosta. Detta anser Riksdagen innebära en obillighet.

Riksdagen har sig väl ej bekant, i hvilken utsträckning olägenheter

af det anmärkta förhållandet i praktiken gjort sig gällande, men finner

i hvarje händelse en lagändring i den föreslagna riktningen vara princiellt

riktig. Vid delgifningar af nu ifrågavarande slag handlar nämligen

fjärdingsmannen, såsom förut nämnts, på uppdrag af honom öfverordnad

tjänsteman och under tjänstemannaansvar, och under sådana förhållanden

synes Riksdagen grundad anledning förefinnas att också tillerkänna hans

intyg om delgifningen verkan af fullt bevis, att densamma blifvit verkställd

på sätt i intyget angifves. Med hänsyn till såväl ifrågavarande

förrättningars enkla beskaffenhet som ock den omständigheten, att, såsom

ofvan framhållits, fjärdingsmans lämplighet för befattningen pröfvas af

kronofogden, lärer ock kunna med fog förutsättas, att medgifvandet af ett

sådant högre vitsord i angifna fall åt fjärdingsmans intyg icke skall

föranleda missbruk vid sådana intygs utfärdande.

Med bifall till berörda framställning har Riksdagen alltså för sin del

antagit följande

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 38 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 38 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Intyg af två stämningsmän, emot hvilka ej förekommer jäf, som om

vittnen är stadgadt, galle såsom fullt bevis att delgifning blifvit så verkställd,

som intyget innehåller. Enahanda vitsord tillkomme intyg, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 26.

meddelats af kronofogde, stadsfogde, länsman eller notarius publicus eller

af svensk konsul eller vid svenskt konsulat anställd tjänsteman, så oek

intyg af fjärdingsman, då kan verkställt delgifningen efter förmans uppdrag.

Skriftligt erkännande om delgifning vare ock, där det är genom

intyg af eu ojäfvig stäinningsman bestyrkt, ansedt såsom fullt bevis om

delgifningen.

Stockholm den 8 mars 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.