Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen med begäran om framläggande af förslag till en invandringslag.

1907-03-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:33, Skrifvelse till Konungen med begäran om framläggande af förslag till en invandringslag.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

5

N:o 33.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 mars 1907.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen med begäran om framläggande

af förslag till en invandringslag.

(Lagutskottets utlåtande n:o 19.)

Till Konungen.

Vid innevarande års Riksdag har enskild motionär föreslagit, att

Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t begära, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och om möjligt redan för 1908 års

Riksdag framlägga förslag till en invandringslag, som hindrade invandring

och bosättning här af sådana individer, hvilka kunde befaras komma att

utöfva en moraliskt och ekonomiskt skadlig inverkan på svenska folket.

Bland de olika områden, inom hvilka den senare tiden medfört ett

förut knappt anadt uppsving, intager kommunikationsväsendet ett synnerligen

framskjutet rum. Samfärdseln mellan länder, som hittills på grund

af sitt inbördes geografiska läge haft föga eller ingen beröring med hvarandra,

har härigenom väsentligen underlättats, hvaraf ock blifvit följden,

att omsättningen af medborgare mellan de olika länderna antagit intensivare

karaktär, och att antalet individer, som för längre eller kortare tid

slå sig ned i främmande land, i väsentlig grad ökats.

Äfven vårt land har icke varit oberördt häraf. Invandringen hit

har [ på de senare åren antagit ganska afsevärda dimensioner. Enligt den

senast utkomna officiella statistiken har immigranternas antal under de

sista år, densamma omfattar, uppgått till omkring 7,000 å 8,000 årligen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

och det torde vara berättigad anledning antaga, att den verkliga siffran

är betydligt högre, då gifvetvis de till grund för statistiken liggande

officiella uppgifterna ej kunnat omfatta alla invandrare. Att på den allra

sista tiden särskildt ryska folkelement i stor omfattning hit inkommit,

torde vara allmänt bekant.

Det är uppenbart, att de folkkategorier, som sålunda invandra, äro

af mycket olikartad beskaffenhet. Ärliga och fullt hederliga förvärfsuppsåt

i förening med oförvållade svårigheter i hemlandet drifva tvifvelsutan

mången att i främmande land söka ett bättre lifsuppehälle. I andra

fall åter är motivet af mindre god beskaffenhet och invandrarens medborgerliga

egenskaper af lägre värde. Att immigrationen kan vara förbunden

med vissa olägenheter för det land, dit den sker, torde ej kunna

förnekas. . Riksdagen vill ock med afseende å förhållandena hos oss söka

visa, att i några fall så är händelsen.

Ur ekonomisk synpunkt må framhållas, hurusom många hit invandrande

utlänningar söka förvärfva sitt uppehälle genom att på ett mot

redbare svenska handelsmän illojalt sätt utöfva en affärsverksamhet, hvilken

ofta ej heller är till den köpande allmänhetens bästa. Invandrande

arbetssökande utlänningar kunna i vissa fall obehörigen bidraga till att

försämra svenska arbetares utsikt till förvärf. Särskildt i de norra delarna

af vårt land besökas kusttrakterna regelbundet hvarje vår af arbetssökande

finnar, hvilka på hösten återvända hem, och lärer denna invandring

i nyssnämnda afseende icke vara utan olägenhet. Då de invandrande

därjämte oftast sakna hvarje tillgång, är risken betydlig, att de falla fattigvården

till last, hvilket också ofta säges inträffa.

Såsom ofvan nämnts, tillhöra de som invandra i månget fall ej de

bästa folkkategorierna. Erfarenheten hos oss har ock bekräftat detta.

Oroliga och för lugnet i hemlandet störande individer nödgas ofta utvandra

och då de flesta af de främmande länder, dit de söka inträde, redan

genom lagbestämmelser skyddat sig mot immigranter af denna art,

ligger det i sakens natur, att dessa sämre element uppsöka och öfverskrida

våra för dem öppna gränser. Att utlänningar af sådan beskaffenhet,

som sysslolösa ströfva omkring i landet från ort till annan, skola utöfva

ett dåligt inflytande, lärer vara visst.

Af det sålunda anförda synes framgå, att det föreliggande ämnet

är af. icke obetydlig vikt, och att ett tillfredsställande ordnande af invandringen

till landet är en betydelsefull angelägenhet för lagstiftningen.

Att principiella betänkligheter icke kunna resas mot en invandringslag,

synes Riksdagen gifvet. Det torde vara en inom statsrätten allmänt godkänd

sats, att hvarje själfständig stat inom sitt territorium äger den full
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdag em Skrifvelse N:o 33.

7

ständiga myndigheten att ordna, förhållandena, med afseende å samtliga

de individer, in- eller utländska, som å. dess område uppehålla sig, och

där en inskränkning i detta ordnande föreligger, har staten frivilligt genom

lagar eller traktater inedgifvit densamma. Många främmande länder

hafva ock genom invandringslagar eller på annat sätt sökt ordna sådana

utlänningars förhållanden, som önska uppehålla sig å främmande områden,

och äfven i vårt land hafva ju vissa bestämmelser i sådant syfte åvägabragts.

Eders Kungl. Maj:ts cirkulär den 28 maj 1886 samt det den 27

april 1906 utfärdade cirkulär, hvilket enligt cirkulär den 21 sistlidne december

skall gälla tillsvidare under detta år, innehålla de hufvudsakliga

bestämmelserna i förevarande afseende. Men dessa i administrativ väg

utfärdade bestämmelser kunna, äfven om man bortser därifrån, att sistnämnda

cirkulär gäller endast tillsvidare under innevarande år, icke anses

tillfyllestgörande för vinnande af det uppställda önskningsmålet.

Enligt ofvan förstnämnda cirkulär kunna visserligen utlänningar,

hvilka inom landet göra sig förfallna till behandling såsom lösdrifvare,

genom polismyndigheternas försorg återsändas till sitt hemland, i händelse

det land, till hvilket den ifrågavarande personen står i undersåtligt förhållande,

är så beläget, att han eller hon kan dit befordras, utan att

under vägen behöfva uppehålla sig å annat lands område; och då sådant

förhållande äger rum, sker ock återsändande, åtminstone i de flesta fall.

I annan händelse äfvensom i fall icke med full tillförlitlighet kan utredas,

hvilket land personen tillhör, skall frågan om hans behandling till Eders

Kungl. Maj:ts pröfning öfverlämnas och personen i afbidan därå i häkte

förvaras. Det inses lätt, hvilka svårigheter tillämpningen af dessa sistnämnda

föreskrifter skola förorsaka, särskildt då, såsom ofta för att icke

säga oftast är fallet, den anhållne utlänningen icke ens själf vet eller åtminstone

ej kan förmås tillförlitligt uppgifva till hvilket land han står i

undersåtligt förhållande. Myndigheterna måste därför ofta stå alldeles

maktlösa mot alla zigenaresällskap, positivspelare och många andra, hvilka

få fritt inkomma och därefter ströfva omkring i landet, uppehållande sig

med mera eller mindre förstucket tiggeri, till dess de, såsom ofvan är antyda

slutligen måste af fattigvården omhändertagas. Enda möjligheten

att befria landet från sådan immigration torde vara att genom polismyndigheterna

i rikets gränsstationer hindra dessa för trefnaden inom samhället

menliga, oftast medellösa individer att inkomma. Andra fall, då

förhindrande af tillträde kunde vara önskligt, äro här ofvan vidrörda.

Förutnämnda cirkulär den 27 april och 21 december 1906 innehålla väl

föreskrifter om förfaringssättet mot vissa utlänningar, sedan de redan inkommit,

men gifva icke polismyndigheterna befogenhet att, då skäl därtill

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

kunde förefinna», vägra tillträde. I fråga om uppsikt öfver inkomna utlänningars

åtgöranden och verksamhet, där sådan kan vara nödig, samt

polismyndigheternas befogenhet i detta hänseende, finnas inga andra bestämmelser

än de tämligen knapphändiga föreskrifterna uti sistnämnda

cirkulär.

Uppenbarligen bör dock vid lagstiftning uti nu antydd riktning den

största varsamhet iakttagas, så att icke den internationella samfärdseln

obehörigen hindras och försvåras eller dugande och behöfliga arbetskrafter

afhållas från användning inom landet. Därför måste i lag noga bestämmas

och begränsas de fall, då underordnad polismyndighet må vara berättigad

på eget ansvar afvisa utlänning, som vill i riket inkomma, eller

meddela honom tillstånd att under vissa villkor sig här uppehålla. I

vissa fall torde pröfningen af sådana frågor böra ankomma på öfverordnad

polismyndighet. Kan åter fråga om utlännings behandling på något

sätt beröra landets förhållande till främmande makt, torde i allmänhet,

såsom nu iakttages, sådan fråga böra öfverlämnas till Eders Kungl. Maj:ts

omedelbara pröfning.

Med stöd af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till lagbestämmelser, hvarigenom för landet skadlig invandring, såvidt

möjligt, må hindras, samt i öfrigt utlänningars inflyttning och bosättning

inom landet på lämpligt sätt ordnas.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm den 20 mars 1907.

Stockholm 1907. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt k Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.