Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom rn. m. och dels tre med föranledande af propositionen väckta motioner.

1907-03-28 · 51 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 41 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:60, Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom rn. m. och dels tre med föranledande af propositionen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

1

N:o 60.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 mars 1907.

— — — — Andra Kammaren den 28 — —

Riksdagens Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om nyttjanderätt till

fast egendom rn. m. och dels tre med föranledande af

propositionen väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtande n:o 25.)

Till Konungen.

Genom proposition den 31 december 1906 har Eders Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag till

l:o) lag om nyttjanderätt till fast egendom;

2:o) lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om

nyttjanderätt till fast egendom;

3:o) lag om servitut;

4:o) lag om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt;

5:o) lag om inteckning i tomträtt;

6:o) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken;

7:o) lag om ändrad lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§ utsökningslagen;
8:o)

lag om ändrad lydelse af 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55, 56 och

57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom;

9:o) lag om ändrad lydelse af 2 och 90 §§ konkurslagen;

10:o) lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i förordningen den 20

november 1845 i afseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarblitva;

ll:o) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

12:o) lag om ändrad lydelse af 65 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan afledning af vatten;

Bill. till Riksd. Prot. 1007. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Käft. (N:o 60.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

13:o) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående

hvad till fast egendom är att hänföra; samt

14:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden;

I sammanhang med nämnda proposition har Riksdagen tagit under

öfvervägande några af enskilda motionärer framställda yrkanden hvilka

hänföra sig till de i ofvan omförmälda förslag till lag om nyttjanderätt

till fast egendom innefattade bestämmelserna angående en föreslagen ny

form af nyttjanderättsupplåtelse, benämnd tomträtt.

Ifrågavarande fjorton lagsförslag sammanfalla till sitt innehåll i det

närmaste med de lagförslag i ämnet, som utarbetats af lagberedningen. Denna

har erhållit Eders Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa omarbetning af

jordabalken med därtill hörande författningar med öppen rätt för lagberedningen

att framlägga förslag till jordabalk i särskilda afdelningar. °De

i propositionen innefattade lagförslagen äro ämnade att utgöra den första

afdelningen. Enligt hvad Riksdagen inhämtat, kommer andra afdelningen

att innefatta hufvudsakligen bestämmelserna angående laga fång till fast

egendom samt angående lagfart och inteckning. I en tredje afdelning

skulle öfriga delar af det till jordabalken hörande rättsområdet inrymmas

och därvid de förut framlagda förslagen inordnas under en för alla delarna

gemensam ram. Den plan, som lagberedningen sålunda uppgjort

för ordnandet af ifrågavarande lagarbete, synes Riksdagen vara god och

väl ägnad att läggas till grund för den äfven enligt Riksdagens förmenande

välbehöfliga revisionen af den gällande rätten på ett område, som

är att anse såsom ett af rättslifvets viktigaste. Riksdagen finner det vara

en riktig . utgångspunkt att söka, såvidt möjligt, bibehålla den gällande

balkindelningen, hvilken kan anses hafva i viss mån ingått i det allmänna

föreställningssättet och därför icke lärer utan tvingande skäl böra uppgifvas.

Med lagberedningen är Riksdagen ock ense däri, att det vidtomfattande

rättsområde, hvartill jordabalken hänför sig, icke gärna medgifvit

framläggandet på en gång af ett hela detta område omfattande revisionsförslag.

Fastmera lärer, såsom lagberedningen själf yttrar, uppdelningen

i särskilda afdelningar medföra den ingalunda oväsentliga fördelen att vid

granskning af en afdelning kunna komma att gifvas uppslag af betydelse

äfven för arbetet med en följande.

Den förevarande propositionen har i hufvudsak vunnit Riksdagens bifall.

Endast i fråga om vissa detaljbestämmelser i de här ofvan under l:o), 3:o),

4:o), 6:o) och 8:o) upptagna lagförslagen har Riksdagen funnit ändringar böra

äga rum; och får Riksdagen härmed lämna redogörelse för dessa ändringar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

3

Förslaget till lag om nyttjanderätt till fast egendom.

2 KAP.

11 §•

Riksdagen underkänner ingalunda de skäl, som föranledt att funktionen

såsom syneförrättare ansetts höra fortfarande vara förbehållen de tjänstgörande

eller fönitvarande nämndemännen. Det vill dock synas Riksdagen

som om behörighet i nämnda hänseende borde — på sätt ock inom högsta

domstolen tillstyrkts — tillkomma jämväl ledamöter i ägodelningsrätt samt

gode män vid landtmäteriförrättningar, äfven om de icke äro eller förut

varit nämndemän. Det är numera långt ifrån ovanligt särskild! å vissa

orter — att till nämndemän utses personer, hvilka icke själfva äro jordbrukare

eller eljest besitta den för förrättande af syner nödiga, kännedomen

om jordbruksförhållanden. Det kan på grund häraf lätt inträffa,

att tillgången på lämpliga syneförrättare, om sådana få tagas allenast ur

nämndemännens krets, blir väl mycket begränsad. För allmänheten kan

det därför icke vara till annat än stor fördel att få för syners hållande

anlita äfven de jordbrukskunniga män som erhållit förtroendet att vara

ledamöter i ägodelningsrätt eller skiftesgodemän; och äfven under vanliga

förhållanden vinnes härigenom den fördelen, att jordägaren och arrendatorn,

då de hafva långt till närmast boende lämpliga nämndemän, i stället

äga att vända sig till i närheten boende personer i nyssnämnda ställning.

Af nu anförda skäl har Riksdagen i förevarande paragraf vidtagit

ändring i angifna syftet: därvid Riksdagen funnit det vara i sin ordning

att tillerkänna jämväl förutvarande ägodelningsrättsledamot. och skiftesgodman

ifrågavarande behörighet under enahanda villkor, som i sådant hänseende

enligt förslaget gäller i fråga om förutvarande nämndeman.

12 §.

Ändringen i denna paragraf sammanhänger med ändringen i 11 §.

14 §.

För den händelse jordägaren i arrendeaftalet särskildt utfäst att å

fastigheten uppföra byggnad eller eljest försätta fastigheten i visst skick,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

men han underlåter att fullgöra utfästelsen, skall enligt stadgande i denna

paragraf arrendatorn äga rätt att för deri tid, fastigheten är i bristfälligt

skick, njuta skälig nedsättning i arrendeafgiften. Därest utfästelsen innefattar

skyldighet för jordägaren att först å viss tidpunkt under den löpande

arrendetiden hafva vidtagit så beskaffad åtgärd, som nyss sagts, är det

uppenbarligen förslagets mening, att, om än fastigheten kan sägas hafva

redan vid arrendetidens början varit i bristfälligt skick i det hänseende,

som med utfästelsen afsetts, nämnda rätt för arrendatorn dock icke inträder

förr än jordägaren låtit komma sig någon underlåtenhet till last.

För att emellertid hvarje anledning till missförstånd härutinnan må förebygga

bär Riksdagen i första styckets andra punkt tillsatt orden »på

grund af jordägarens underlåtenhet».

15 §.

Då i denna paragraf stadgas skyldighet för jordagaren att, när

genom vådeld eller annan olyckshändelse byggnad så skadats, att nybyggnad

erfordras, verkställa nybyggnaden, afses därmed, såsom af lagberedningens

motiv framgår, icke blott sådant fall, då den skadade byggnaden

måste från grunden ånyo uppföras; äfven ombyggnad eller en

därmed likställd, mera omfattande reparation kan komma att därunder

hänföras. Hvad förslaget sålunda innebär lärer få anses grundadt på den

otvifvelaktigt riktiga tanken, att man öfverallt i orterna torde hafva en

bestämd uppfattning om hvad som är att hänföra till »nybyggnad» och

hvad som faller utanför detta begrepp. Det förefaller dock Riksdagen,

som om förslaget i denna särdeles viktiga punkt skulle vinna på att i

lagrummet komme att inflyta ett uttryck, som vore ägnadt att för den

allmänna uppfattningen tydligare än som skett klargöra hvad som är

åsyftadt. I detta hänseende har Riksdagen ansett, att lagrummet lämpligen

bör sålunda ändras, att ordet »nybyggnad» utbytes mot orden »ny

byggnad eller ombyggnad»; af hvilken ändring följt, att i stället för det

på fjärde raden i paragrafen förekommande ordet »nybyggnaden» bort

sättas »byggnaden».

Äfven så till vida har Riksdagen ansett jämkning i paragrafen

erforderlig, att uttrycket »utan dröjsmål» förändrats till »utan oskäligt

dröjsmål»; detta har skett för att tydligt utmärka, att jordägaren är ansvarig

allenast för sådant dröjsmål med verkställande af honom åliggande

byggnadsarbete, som icke skäligen kan anses vara af de föreliggande förhållandena

påkalladt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrif velse N:o 60.

5

17 §.

Enligt stadgande i denna paragraf äger under vissa förutsättningar

arrendatorn efter verkställd täckdikning uppbära ersättning af jordägaren

med så stor del af kostnaden, som motsvarar värdet af de nedlagda rören.

För att förebygga den möjliga tolkningen, att, i strid mot förslagets

uppenbara syfte, arrendatorn skulle äga anspråk på godtgörelse jämväl för

kostnad, som själfva utförandet af täckdikningsarbetet medfört, har Riksdagen

ur paragrafen uteslutit de där förekommande orden »de nedlagda».

36 §. 7 mom.

I förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af tillagade,

alkoholfria drycker samt svagdricka har viss maltdryck — svagdricka —

i afseende å villkoren för rätt till försäljning likställts med alkoholfria

drycker. Af arrendatorn bedrifven oloflig försäljning af sådan maltdryck

synes då icke heller böra utgöra giltigt skäl till arrenderättens förverkande;

allenast för den händelse försäljningen afser brännvin, vin eller öl, torde

en så sträng påföljd vara påkallad. I enlighet härmed har 7 mom. i förevarande

paragraf af Riksdagen ändrats.

40 §.

I denna paragraf har åt domstol inrymts befogenhet att, när arrendator

förpliktas att afflytta, tillika förordna att utslaget må verkställas

utan hinder däraf, att det icke äger laga kraft; och skall på grund af

hänvisning i 3 kap. 28 § af förslaget detsamma gälla i fråga om hyresgäst.

Jämlikt 42 § utsökningslagen i dess föreslagna nya lydelse får emellertid

dylik verkställighet icke äga rum, med mindre den vinnande ställer pant

eller borgen. På det att icke detta villkor må af vederbörande exekutor

förbises, har en hänvisning till nämnda lagrum i utsökningslagen synts

vara lämplig.

3 KAP.

7 §•

Förevarande paragraf afser att reglera den viktiga frågan om rätt

för hyresgästen till s. k. sublokation, d. v. s. rätt att åt annan upplåta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

den förhyrda lägenheten eller del däraf utan att han därmed själf träder

ut ur rättsförhållandet till hyresvärden. I förslaget är denna fråga afgjord

så, att för sådan upplåtelse erfordras hyresvärdens samtycke. Men

denne får dock icke utan vidare förbjuda upplåtelsen; vägrar han utan

skälig anledning sitt samtycke, när sådant begäres, medför detta väl icke,

att hyresgästen blir oförhindrad att göra upplåtelsen, men denne erhåller

i stället rätt att uppsäga hyresaftalet, äfven om annat förbehåll gjorts.

Hvad förslaget sålunda innehåller anser Riksdagen icke fullt tillfredsställande.

Såvidt fråga är om upplåtelse af lägenheten i dess helhet,

har visserligen Riksdagen intet att erinra mot förslaget. Vill hyresgästen

lämna ifrån sig hela lägenheten, synes det vara i sin ordning att hyresvärden

äger förbjuda detta, äfven om intet skäligen finnes att anmärka

mot den, till hvilken hyresgästen önskar öfverlämna lägenheten. För

hyresgästens skyddande är i sådant fall tillräckligt sörjdt därigenom, att

det står honom fritt att genast uppsäga lägenheten med rätt att inom viss

kort tid därefter — bestämd enligt reglerna i 4 och 27 §§ — blifva helt

och hållet fri från hyresaftalet. För alla sådana fall däremot, då det af

en eller annan anledning är för hyresgästen önskvärdt att kunna upplåta

någon del af lägenheten åt annan, kommer, om förslaget oförändradt antages,

hyresgästen i en synnerligt ofördelaktig ställning. Visserligen lärer

icke förslaget få anses innebära, att det skulle vara hyresgäst förmenadt

att upplåta lägenheten åt tillfällig gäst; men däremot synes förslaget lägga

hinder i vägen för hyresgästen att åt annan uthyra rum i lägenheten, ett

eller flera, vare sig rummen lämnas möblerade eller utan möbler, vare sig

upplåtelsen allenast afser att bereda bostad åt annan person eller därmed

tillika afses att denne skall blifva medlem af hyresgästens hushåll (s. k.

inackordering). Denna inskränkning i hyresgästens befogenhet synes kunna

leda till stort men och stå i strid mot hvad behofvet i våra dagar kräfver.

En stor del af städernas invånare äro för sin utkomst hänvisade att mot

betalning låta andra personer bebo viss del af förhyrd lägenhet; och mångenstädes,

särdeles i storstäderna, är det för mindre bemedlade personer

förenadt med stor svårighet, för att icke säga omöjligt, att erhålla dräglig

bostad, såvida det icke står dem öppet att låta andra med sig dela lägenheten.

I fråga om upplåtelse af allenast en del af lägenheten låter det

sig i allmänhet icke göra att uti uppsägningsrätt för hyresgästen finna

det verksamma korrektivet mot obefogad vägran från hyresvärdens sida

att samtycka till upplåtelsen. En sådan rätt är i detta fall för hyresgästen

af föga värde, ty hvad han i regeln är minst betjänt med är att

behöfva aföytta från lägenheten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

7

På grund af det anförda har Riksdagen funnit sig föranlåten att i

förevarande paragraf vidtaga den ändringen, att den kommer att äga tilllämprång

allenast å sådan sublokation, som afser öfverlämnande till annan

af lägenheten i dess helhet; och har vid sådant förhållande Riksdagen ansett

det i förslaget använda uttrycket »upplåta lägenheten åt annan» lämpligen

böra utbytas mot »öfverlåta lägenheten till annan».

Att lämna det helt och hållet till hyresgästens fria skön att åt

annan upplåta viss del af den förhyrda lägenheten torde emellertid å andra

sidan icke vara behörigt. Denna rätt får icke missbrukas till hyresvärdens

förfång. Hyresgästen bör icke få i lägenheten inrymma främmande personer

under sådana omständigheter, att det för hyresvärden kan medföra

verkligt men eller obehag; gör han detta, bör otvifvelaktigt hyresvärden

kunna inskrida däremot. Hyresvärden bör i sådant fall äga att få hyresaftalet

förklaradt förverkadt. Härom har Riksdagen infört bestämmelse i

23 § 3 inom., hvilket. lagrum i sammanhang härmed underkastats vissa af

ändringen i 7 § betingade jämkningar. Att, därest hyresvärden skulle i

aftalet intaga förbehåll om hyresrättens förverkande äfven i händelse af

sublokation under sådana omständigheter, att däraf icke kan uppkomma

något men för hyresvärden, förbehållet är utan verkan, följer af den allmänna

regeln i 25 § af förevarande kapitel.

9 §•

I denna paragraf stadgas, att hyresaftalet är förfallet, om före tillträdesdagen

lägenheten genom vådeld eller annorledes blifvit förstörd eller så skadad,

att den icke kan iståndsättas. Såväl af lagberedningens motiv som af en

jämförelse med 10 § framgår, att med uttrycket »så skadad, att den icke

kan iståndsättas» afses skada af så genomgripande art, att den med hänseende

till sina verkningar å hyresaftalet är att likställa med total ödeläggelse.

Då sålunda uttrycket i fråga i själfva verket är öfverflödigt och,

om det får stå kvar, det icke är uteslutet att angående dess innebörd kan

uppkomma missförstånd, har det synts Riksdagen lämpligast att ur paragrafen

utesluta detsamma.

16 och 17 §§.

Tredje stycket af 16 § har af Riksdagen ändrats därhän, att det

kommer att afse allenast sådan — i 7 § förbjuden — sublokation, som

omfattar den förhyrda lägenheten i dess helhet. I följd häraf och då

naturligtvis hyresgästen alltid bör uti den i 16 § stadgade utsträckning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

vara hyresvärden ansvarig äfven för sådana personers görande och låtande,

som af hyresgästen inrymts i lägenheten, har Riksdagen i första stycket

af paragrafen gjort ett tillägg, hvarigenom dessa personer i berörda hänseende

likställts med hyresgästens husfolk.

1 17 § har den där omförmälda, hyresgästen åliggande vårdnadsplikten

utsträckts till att omfatta jämväl dem, som af hyresgästen inrymts

i lägenheten.

23 §.

För ändringarna i denna paragrafs 3 mom. har redogjorts vid 7 §.

Äfven paragrafens 4 mom. har bragts till öfverensstämmelse med 7 § i

dess af Riksdagen föreslagna lydelse.

4 KAP.

1 §•

Denna paragraf innehåller, bland annat, att tomträtt må af stad,

köping eller annat samhälle, där den för städerna gällande ordning för

bebyggande skall tillämpas, upplåtas till tomt inom det för samhällets bebyggande

planlagda område, att jämväl kronan äger upplåta tomträtt till

tomt inom område, som nyss sagts, samt att, under viss förutsättning,

äfven till sådan tomt, hörande till fideikommiss eller annan stiftelse, må

kunna ske upplåtelse af ifrågavarande art.

I anledning af hvad sålunda föreslagits har af enskilda motionärer

påyrkats, bland annat, dels bestämmelse därom, att tomträtt måtte få upplåtas

jämväl till område å stads donationsjord utom det för stadens bebyggande

planlagda området, och dels sådan ändring i förslaget, att dylik upplåtelse

finge ske af kronan och kommun tillhörig, å landet belägen jord i

allmänhet.

Riksdagen delar den uppfattningen, att ifrågavarande upplåtelseform

bör väsentligen vara förbehållen kronan samt vissa samhällen. Då Riksdagen

icke heller funnit anledning till anmärkning mot det i förslaget

medgifna undantaget, att jämväl fideikommissarie må kunna, under villkor

af Konungens tillstånd för hvarje särskildt fall, upplåta tomträtt, har Riksdagen

emellertid velat erinra, att Riksdagen föreställer sig, att sådant tillstånd

kan komma att göras beroende däraf att icke, när upplåtelsetiden

går till ända, dåvarande fideikommissarie blir i till fälle att för sitt samtycke

till tomträttsaftalets förnyande föreskrifva villkor, som för tomträtts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 00.

II

häfvare» kunna blifva öfver höfvan betungande. Lika med lagberedningen

anser Riksdagen vidare, att allenast tomt inom planlagdt område bör kunna

utgöra föremål för tomträttsupplåtelse. Emellertid har Riksdagen ansett

lagförslaget böra undergå sådan omarbetning, som betingas af möjligheten

till en förändrad lagstiftning i fråga om stadsplan och tomtindelning. Till

Riksdagens pröfning har Eders Kungl. Maj:t hänskjuta ett lagförslag i

sådant syfte. Enligt detta förslag — hvilket innefattas i Eders Kungl.

Maj:t proposition med förslag till lag angående stadsplan och tomtindelning

in. m. — skall, där å visst område å landet större byggnadsverksamhet

är att förvänta, stadsplan kunna upprättas för området äfven i det

fall, att detta icke ingår eller år afsedt att ingå i sådant samhälle, för hvilket

den för städerna gällande ordning för bebyggande skall tillämpas (36 §).

Berörda proposition innehåller emellertid icke tillika någon bestämmelse

därom, att för område, för hvilket sålunda kan komma att fastställas plan,

äfven skall fastställas tomtindelning i den därför gällande ordning. I anledning

häraf har af enskild motionär gjorts hemställan om berörda lagförslags

fullständigande i anmärkta hänseendet. Därjämte har motionären

framställt ett annat yrkande af betydelse för nu förevarande fråga. På

sätt nyss nämnts, afser den åberopade 36 § i lagförslaget om stadsplan

in. m. allenast område å landet. Kändt är, att åtskilliga städer äro i besittning

af stora donation^ ordar, hvilka stundom, ehuru belägna inom stadens

jurisdiktion, ligga på betydligt afstånd från det egentliga stadsområdet.

Såväl den nu gällande som den föreslagna lagstiftningen angående städernas

bebyggande synes utgå från den förutsättningen, att planläggningen

af stadsjord må ske endast i sammanhang med och i anslutning till den

redan befintliga stadsplanen. Häraf kommer ofta att orsakas hinder mot

planläggande af afsides belägen donationsjord eller annan stadsmark. För

undanröjande häraf har i omförmälda motion jämväl framställts yrkande

om ändring i den föreslagna stadsplanelagen i sådant syfte, att visst område

af stads donationsjord eller af annan stadsmark må kunna blifva särskilt

för sig regleradt för bebyggande. Kommer en ny lagstiftning till

stånd i enlighet med den omförmälda propositionen och med iakttagande

af de förändringar, hvarom motionären hemställt, kommer därigenom gifvetvis

att beredas utväg till att tomträttsupplåtelser må kunna i betydligt

vidsträcktare omfattning, än som enligt det förevarande tomträttsförslaget

är möjligt, äga rum utan att det där uppställda villkoret att allenast tomt

i egentlig mening får vara föremål för sådan upplåtelse behöfver uppgifvas.

Så t. ex. kan kronan komma i tillfälle att vid statens järnvägsstationer i

allmänhet åt järnvågarnas funktionärer upplåta tomträtt, och blir det möjligt

för städerna att å af dem inköpta områden på landet göra tomträttsBih.

till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

upplåtelser oberoende af områdenas inkorporering med städerna. Vidare

kommer syftet med ofvan omförmälda i anledning af innehållet i förevarande

§ väckta motioner att så till vida vinnas, att städerna betydligt lättare

komma i tillfälle att å donationsjord eller annan stadsmark upplåta

tomträtt samt att jämväl annan landtkommun än köping må kunna begagna

sig af den nya upplåtelseformen.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen funnit lämpligt

att så omarbeta 1 § i kapitlet om tomträtt, att lagrummet kan utan vidare

anpassas efter de förändrade förhållanden, som kunna blifva en följd af

eu ny lagstiftning angående stadsplan och tomtindelning.

Förslaget till lag om servitut.

1 §•

Likasom ingen tvekan råder därom, att inteckning kan meddela^ i

fastighet innan ännu någon fordran uppkommit, torde det ej heller möta

hinder att, när tvenne skilda fastigheter ägas af samma person, på grund

af dennes ensidiga utfästelse ett servitut genom inteckning fästes vid den

ena fastigheten till förmån för den andra. Att de i gällande inteckningsförordning

förekommande bestämmelserna angående intecknande af servitut

hänföra sig endast till sådana fall, då ett aftal om upplåtande af servitutsrätt

föreligger, torde få anses utgöra allenast ett uttryck för att ett servitutsförhållande

icke kan komma till tillämpning med mindre fastigheterna

befinna sig i olika ägares hand. Det praktiska behofvet har också

föranledt att vid åtskilliga af landets domstolar ofvannämnda uppfattning

gjort sig gällande. Vid dess förhållanden har Riksdagen ansett, att den

föreslagna servitutslagen bör erhålla en affattning, som icke lämnar rum

för antagande, att nämnda uppfattning är oriktig. I sådant syfte har

förevarande paragraf omarbetats.

2 och 8 §§.

I följd af de uti 1 § vidtagna ändringarna hafva jämväl 2 och 8 §§

undergått erforderlig jämkning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse A:o 60.

11

Förslaget till lag om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt.

2 §.

Till grund för den här upptagna, föreskriften ligger den helt visst

riktiga uppfattningen, att man måste söka förebygga hvarje möjlighet till

rättskollision mellan innehafvare af inteckning i tomträtt med hvad därtill

hör och dem, som äga panträtt eller annan sakrätt i själfva tomten.

Detta syfte är i förslaget tillgodosedt därigenom, att, på sätt i förevarande

paragraf stadgas, inskrifning af tomträtten får meddelas allenast under

förutsättning att tomten är gravationsfri. På grund af detta stadgande

lärer med hänsyn till bestämmelsen i 3 § af 4 kap. i förslaget till lag

om nyttjanderätt till fast egendom hinder möta mot inskrifning af tomträtt

jämväl för den händelse att tomten redan skulle på grund af inskrifning

häfta för annan tomrättsupplåtelse än den ifrågavarande. Att sådant öfver

hufvud taget är möjligt sammanhänger därmed att enligt grunderna för

den gällande fastighets!agstiftningen ett visst område, om ock vid tomtindelning

afskildt såsom en själfständig tomt, likväl fortfarande kan utgöra

allenast en del af en fastighet och därför icke kan ensamt för sig

blifva föremål för inskrifningsåtgärder. Detta förhållande, som lärer kunna

inträffa så snart fråga icke är om mark inom stads jurisdiktion, medför

att inskrifning af tomträtt till en af de tomter, i hvilka ett visst område

uppdelats, kommer att gravera jämväl alla de öfriga tomterna. Det hinder

för tomträttsinstitutets användning, som, därest förslaget i denna del blefve

lag, otvifvelaktigt skulle uppkomma, bör enligt Riksdagens förmenande

helst undanröjas utan afvaktande af den revision af gällande bestämmelser

angående fastighetsförhållandena, som är att förvänta. Det vill synas

Riksdagen, som om den omständigheten att ett visst område är besväradt

af flera inskrifningar för tomträtt, hvilka sinsemellan äga olika förmånsrätt,

i själfva verket icke är af någon betydelse från den synpunkt, som

föranledt det i förevarande § upptagna förbudet mot inskrifning; skulle

området eller någon del däraf gå till exekutiv försäljning, lärer icke den

ena tomträtten mera än den andra vara utsatt för fara att därvid gå

under. I betraktande häraf har Riksdagen i förevarande lagrum vidtagit

vissa af nämnda syfte betingade förändringar.

4 §.

Uteslutet är icke, att framdeles det kan blifva både möjligt och

behöfligt att medgifva upplåtelse af tomtätt till område, som icke utgör

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

tomt i sträng mening. Vid sådant förhållande har Riksdagen ansett, att

i förevarande paragraf icke lämpligen bör för angifvande af inskrifnhnnssökandes

skyldighet i afseende å individualisering af tomten abvändas

alldeles samma uttryck, som i gällande lagfartsförordning finnes begagnadt

i fråga om lagfart å gård och tomt i stad, utan har i stället ettdera

allmänt uttryck i paragrafen införts.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken.

5 och 6 §§.

Från den förmånsrätt för hyresfordran, som enligt stadgande i första

stycket af 5 § tillkommer hyresvärden i hyresgästens konkurs, är sådan

fordran utesluten, som förfallit till betalning tidigare än ett år före konkursens

början. På grund af annat stadgande i förevarande kapitel lärer

enahanda begränsning vara att iakttaga när utmätning skett af de lösören

hvari ifrågavarande förmånsrätt äger rum. Men då i fråga om den förmånsrätt

till ränta, som tillkommer innehafvare af inteckning i fartyg, i

tredje stycket af förevarande paragraf utmätning uttryckligen omförmäies

jämte konkurs, har för undvikande af möjligt missförstånd äfven första

stycket af paragrafen synts böra i angifna hänseendet kompletteras. Detsamma

har iakttagits i 6 § med afseende å där omförmäld förmånsrätt

för fordran på grund af arrendeaftal.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55,

56 och 57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

55, 56 och 57 §§.

De här vidtagna förändringarna äro betingade af den omarbetning,

som Riksdagen verkställt af vissa paragrafer i här ofvan omförmälda förslaget

till lag om servitut.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Rikadagens Skrifvelse N:o HO.

13

Riksdagen, som af nu anförda skal funnit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition icke kunna i oförändradt skick godkännas, får alltså

tillkännagifva:

att Riksdagen för sin del antagit lag om nyttjanderätt

till fast egendom, lag om servitut, lag om inskrifning

af tomträtt samt af fång till sådan rätt, lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalk^)

och lag om ändrad lydelse af 39, 46, 47, 48, 49, 50,

53, 55, 56 och 57 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom, af den lydelse

bilagorna A, B, C, D och E utvisa,

samt att Riksdagen bifallit de i propositionen

innefattade förslagen till lag om hvad iakttagas skall i

afseende å införande af lagen om nyttjanderätt till fast

egendom, lag om inteckning i tomträtt, lag om ändrad

lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§ utsökningslagen,

lag om ändrad lydelse af 2 och 90 §§ konkurslagen,

lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i förordningen

den 20 november 1845 i afseende på handel om lösören,

som köparen låter i säljarens vård kvarblifva, lag om

ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning, lag om

ändrad lydelse af 65 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan afledning af vatten, lag om ändrad

lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad

till fast egendom är att hänföra samt lag om ändrad

lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar

och andra ärenden.

Med undersåtlig vördnad

Stockholm den 28 mars 1907.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

Bil. A.

Lag

om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Aftal, hvarigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet å landet, vare

ej bindande utöfver femtio år från det aftalet slöts; dock vare nyttjanderätt,

som åt någon för lifstiden upplåtits, gällande, ändå att sagda tid öfverskrides.

Angår aftalet fastighet i köping eller å annan ort, där den för

städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, skall i fråga om

tiden för nyttjanderättens bestånd tillämpas hvad som gäller för stad.

Aftal, hvarigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet i stad, vare,

där fråga är om fastighet inom område, för hvilket plan för bebyggande är

gällande, eller om jord, som ligger utom sådant område men hör till tomt,

ej bindande utöfver tjugufem år från det aftalet slöts; dock att i fråga om

tid, för hvilken upplåtelse må ske af tomträtt, gäller hvad i 4 kap. stadgas.

Angår aftalet stadsjord, som ej hör till tomt, skall i fråga om tiden för

nyttjanderättens bestånd tillämpas hvad för fastighet å landet i allmänhet

gäller.

2 §•

Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken rättigheten

upplåtits, erhålla inteckning eller, där fråga är om tomträtt, inskrifning

under de villkor och i den ordning, särskildt är stadgadt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

15

3 §•

Sker öfverlåtelse af fastighet, hvartill nyttjanderätt, upplåtits, vare

nyttjanderätten ej gällande mot nye ägaren, med mindre vid öfverlåtelsen

skett förbehåll om nyttjanderåttens bestånd eller på grund af inteckning

eller inskrifning, enligt hvad därom är stadgadt, nyttjanderätten skall fortfarande

gälla; dock att i fråga om rätt för arrendator eller hyresgäst att i

visst fall njuta sin nyttjanderätt till godo gäller hvad i 2 kap. 28 § och 3

kap. 19 § därom stadgas.

Varder fastigheten såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, vare

nyttjanderätten ej gällande mot köparen, med mindre försäljningen skett med

förbehåll om nyttjanderåttens bestånd.

4 §•

Kommer af anledning, som i 3 § afses, nyttjanderätt att upphöra,

njute nyttjanderättshafvaren skadestånd af upplåtaren, utan så är att, enligt

hvad särskildt är stadgadt, rätten till skadestånd är förverkad; var nyttjanderätten

upplåten utan vederlag, vare dock i det fall, 3 § andra stycket afser,

upplåtaren fri från ansvarighet, där han ej vid öfverlåtelse af fastigheten

underlåtit något af hvad på honom ankommit för att bereda nyttjanderättshafvaren

rätt att få inteckning för nyttjanderätten.

Underlåter den, som förvärfvat fastigheten med förbehåll om nyttjanderättens

bestånd, att vid öfverlåtelse af fastigheten till nyttjanderättshafvarens

säkerhet göra förbehåll, njute denne af honom skadestånd, där

nyttjanderätten af sådan anledning går förlorad.

5 §.

Har någon för samma tid upplåtit nyttjanderätt till sin fastighet åt

flera, gifve vid tvist dem emellan den upplåtelse företräde, som först skedde,

utan så är att på grund af inteckning eller inskrifning, enligt hvad därom är

stadgadt, företrädet skall annorlunda bestämmas; och njute den, som måste

vika, skadestånd af upplåtaren, där han var i god tro när upplåtelsen skedde.

6 §•

Varder fastighet, hvartill nyttjanderätt upplåtits, efter klander vunnen

från upplåtaren eller den, till hvilken fastigheten från honom öfvergått, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(1

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

kommer till följd däraf nyttjanderätten att förfalla, njute nyttjanderättshafvaren,

där upplåtelsen skett mot vederlag, skadestånd af upplåtaren, så vida

ban var i god tro när upplåtelsen skedde.

7 §.

Hvad här ofvan eller eljest i lag finnes i allmänhet stadgadt angående

nyttjanderätt till fast egendom skall jämväl tillämpas i fråga om rättighet,

som fastighets ägare åt annan upplåter att å fastigheten afverka skog eller

att där taga torf, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till

fastighetens vanliga afkastning, eller att jaga eller att fiska; dock att, där

upplåtelsen afser allenast eller hufvudsakligen rätt att annorledes än till husbehof

afverka skog, längsta tid för rättighetens bestånd är fem år.

8 §•

Hvad i 1 och 7 §§ stadgas angående längsta tid för beståndet af rättighet,

som där afses, äger icke tillämpning å upplåtelse, som sker från kronan.

2 KAP.

Om arrende.

1 §•

Aftal, hvarigenom jord upplåtes till brukande mot lega, skall upprättas

skriftligen, där ej upplåtaren och arrendatorn annorlunda åsämjas.

2 §.

Upplåtelse på arrende skall ske för viss tid eller ock för arrendatorns

lifstid; dock att, där upplåtelsen angår fideikommiss, boställe eller annan

fastighet, hvaröfver upplåtaren icke äger förfoga utöfver sin egen besittningstid,

upplåtelsen jämväl må kunna ske för sådan tid. År icke arrendetiden

så bestämd, som nu sagts, skall aftalet anses ingånget för en tid af

fem år.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

Har vid arrende gällande för viss tid arrendatorn fortfarit med brukningen

efter arrendetidens utgång, och har ej inom två månader därefter

jordägaren anmanat honom att afflytta, skall aftalet anses förlängdt på fem år.

3 §•

Den, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån än

som öfverensstämmer med hvad här nedan i 9, 27, 28, 33—37 och 39 §§

stadgas förbehålla sig eller annan ägare af fastigheten rätt att frånträda

aftalet. före arrendetidens slut; har sådant förbehåll skett, vare det utan

verkan.

4 §•

Är arrendetiden så bestämd, att den i 1 kap. 1 § stadgade längsta

tid för nyttjanderätts bestånd öfverskrides, och vill jordägaren eller arrendatorn

förty frånträda aftalet när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i

den ordning 38 § bestämmer.

5 §•

Fardag för tillträde och afträde af arrenderad fastighet är den fjortonde

dagen i mars månad. Infaller fardag å söndag, skall tillträde eller afträde

ske följande dag.

Fjorton dagar före tillträdesdagen äge tillträdaren få åt sig upplåten

hälften i fastighetens hus.

6 §•

Är ej tid utsatt för erläggande af arrende, som skall utgå i penningar

eller naturalster, skall arrendet betalas sist tre månader före hvarje arrendeårs

utgång; saknas föreskrift om orten, där naturalster skola aflämnas, ankomme

på jordägaren att anvisa sådan ort, dock icke utom området för den

arrenderade fastigheten eller den hufvudgärd, hvartill denna hör.

7 §•

Skola för fastigheten utgöras dagsverken till jordägaren, och är ej i

arrendeaftalet bestämdt, huru dessa skola fördelas å särskilda tider af året,

skall hela antalet dagsverken på årets veckor i den mån det kan ske jämnt

Bik. till Riksd. Prot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

fördelas. För hvarje arrendeår eller, där aftalet innehåller föreskrift om

utgörande af visst antal dagsverken under viss tid af året, för hvarje

sådan tid bör jordägaren i god tid förut lämna arrendatorn uppgift å de

dagar, då han har att utgöra dagsverken. Ej vare, ändå att aftalet annorlunda

bestämmer, arrendatorn pliktig att för arbetes utförande inställa

sig förr än å andra dagen efter det uppgift, som nu sagts, meddelats honom.

Ej må i aftalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att

utöfver fastställdt antal dagsverken på tillsägelse af jordägaren utgöra sådana;

har dylikt förbehåll skett, vare det utan verkan.

8 §•

Utan jordägarens medgifvande må ej arrendatorn åt annan till brukande

upplåta fastigheten eller del däraf.

År arrendeaftalet slutet för viss tid öfverstigande tjugu år, och vill

arrendatorn lämna från sig arrendet, bjude då jordägaren att återtaga fastigheten

mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren

det, eller har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat

sig därtill villig, vare arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta annan, med

hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Vill jordägaren återtaga fastigheten,

men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen bör utgå, skall frågan

därom afgöras af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera

parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera

parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af

den tredje, äge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om

valet. Den, som ej nöjes med hvad de fleste skiljemännen säga, äger att

draga tvisten under rättens pröfning, så framt han instämmer sin talan inom

nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall

i beslutet lämnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har att iakttaga

för tvistens dragande under rättens pröfning."

9 §•

Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, skall, där ej för sådant

fall arrendeaftalet innefattar annat förbehåll, aftalet fortfarande vara gällande,

men delägare i boet äge i ty fall, ändå att aftalet icke är slutet för

viss tid öfverstigande tjugu år, enahanda rätt, som vid arrende för sådan

tid enligt 8 § andra stycket tillkommer arrendator; dock åligge dem, där

de vilja göra bruk af denna rätt, att inom sex månader efter dödsfallet

hembjuda jordägaren att återtaga fastigheten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

Vid lifstidsarrende njute arrendator^ hustru, där äktenskapet var

ingånget innan aftalet slöts, efter mannens död arrendet till godo så länge

hon förblifver änka; går hon i nytt gifte, må jordägaren uppsäga aftalet.

10 §.

Arrendatorn åligge att väl häfda jorden samt vårda och underhålla

byggnader och öfriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under

arrendetiden försämras. Eftersätter han hvad sålunda åligger honom, vare

han pliktig att utgifva ersättning till jordägaren när fastigheten afträdes; finnes

då arrendatorn hafva af hjälpt brist, som befanns vid tillträdet, njute han

därför godtgörelse af jordägaren.

Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall hädas syn,

när fastigheten tillträdes och när den afträdes; ej må angående fastighetens

skick vid tillträdet eller afträdet bevisning annorledes föras.

11 §•

Syn, som i 10 § afses, skall förrättas af minst två ojäfvige män af

nämnden eller bland ledamöterna i ägodelningsrätten eller de för landtmäteriförrättningar

utsedde gode män i det tingslag, där fastigheten ligger,

men, om den hör till stad, där rådstufvurätt finnes, i angränsande tingslag,

eller ock bland dem, som förut innehaft sådan befattning och äro därtill

valbara. Kunna jordägaren och arrendatorn ej enas om valet, namne, på

begäran af endera, domaren i orten eller, där fastigheten är belägen å

stads område, rådstufvurättens ordförande synemän, som nyss sagts.

Mot synemän galle de jäf, som enligt rättegångsbalken gälla mot domare;

dock må ej synemän jäfvas, där parterna varit ense om valet, så

framt ej jäfvet uppkommit eller blifvit veterligt först efter valet.

Tillträdessyn må ej hållas tidigare än sex månader före tillträdesdagen

eller senare än sex månader efter samma dag, ej heller afträdessyn längre

tid än nu sagts före eller efter afträdesdagen.

12 §.

När syn, som i 10 § sägs, skall hållas, utsätte synemännen dag för

förrättningen å tid, då marken därför är tjänlig, och underrätte jordägaren

och arrendatorn om dagen. Uteblifver någondera, må synen icke hållas, där

icke den uteblifne bevisligen underrättats om tiden för förrättningen. Menar

part, att synemän är jäfvig, anmäle det vid synen, och gifve synemännen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

däröfver beslut. Ej må af part, som varit vid synen tillstädes, fråga om

jäf senare väckas, där ej jäfvet blifvit veterligt först efter synen, ej heller

må i något fall jäf göras gällande annorledes än i sammanhang med klander

af förrättningen; skolande beträffande rättighet för part att i rättegången

göra gällande jäf mot synemän hvad i fråga om domarejäf är i allmänhet

stadgadt i rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning. Hvad nu stadgats

skall ock gälla, där part menar, att synemän, som förut suttit i

nämnd eller ägodelningsrätt eller varit god man vid landtmäteriförrättningar,

icke vidare är valbar till den befattning.

Vid synen skall undersökas allt hvad till fastigheten hör, såsom åbyggnad,

trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar, broar,

brunnar och vattenledningar, samt i penningar uppskattas hvad till botande

af därvid befunna brister erfordras, öfver allt hvad sålunda förekommit

skall upprättas skriftlig handling, som af synemännen undertecknas.

Kostnaden för synen skola jordägaren och arrendatorn gemensamt

vidkännas.

13 §.

År jordägaren eller arrendatorn missnöjd med syn, som hållits på sätt

och inom den tid 11 § bestämmer, äge efter stämning klandra densamma

vid domstol; instämme dock sin talan inom nittio dagar''från det synehandlingen

delgafs honom, eller vare synen gällande. Om hvad missnöjd part

sålunda har att iakttaga skall i synehandlingen lämnas tydlig hänvisning.

14 §.

Har i arrendeaftalet jordägaren utfäst att å fastigheten uppföra byggnad

eller att eljest försätta fastigheten i visst skick, men underlåter han

det, äge arrendatorn, sedan vid syn beräknats kostnaden för bristens afhjälpande,

utföra arbetet i jordägarens ställe och därefter undfå godtgörelse

med det vid synen fastställda belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga aftalet,

vare det honom öppet, där ej bristen är af allenast ringa betydelse. För

den tid fastigheten på grund af jordägarens underlåtenhet är i bristfälligt

skick njute arrendatorn skälig nedsättning i arx^endeafgiften; äge ock rätt till

skadestånd.

I fråga om syn, som i denna § afses, galle hvad i 11 § första och

andra styckena, 12 § första och andra styckena och 13 § stadgas om syn

vid tillträde eller afträde.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

21

15 §•

Varder genom vådeld eller annorledes, utan arrendator^ vållande,

byggnad förstörd eller så skadad, att ny byggnad eller ombyggnad erfordras,

åligge jordågaren, där icke byggnaden utan olägenhet kan undvaras, att

utan oskäligt dröjsmål verkställa byggnaden; underlåter han det, vare lag

som i 14 § sägs. Var skadan ringare än nyss sagts, ligge å arrendatorn

att ombesörja dess botande; njute dock vid brandskada skälig godtgörelse

af jordägaren för kostnaden.

16 §.

Vill arrendatorn i annat fall än 15 § afser i stället för byggnad, som

han mottagit, uppföra ny byggnad, ligge kostnaden därför å honom, där ej

öfverenskommelse med jordägaren kan träffas; äge dock, där byggnaden

uppföres efter plan, som af jordägaren godkänts, eller den eljest pröfvas

vara för sitt ändamål lämplig, vid afträdet, räkna sig till godo husrötebelopp,

som vid tillträdet åsatts den mottagna byggnaden, med afdrag, där den nya

byggnaden finnes behäftad med brist, af kostnaden för bristens afhjälpande.

17 §.

Låter arrendatorn efter plan, som uppgjorts af statens landtbruksingenjör

eller blifvit af jordägaren godkänd, å fastigheten verkställa täckdikning

med användande af tegelrör, vare jordägaren pliktig att, sedan

arbetet blifvit behörigen utfördt, till arrendatorn utgifva ersättning för så

stor del af kostnaden, som motsvarar värdet af rören.

18 §.

Har arrendatorn å fastigheten uppfört annan byggnad än i 14, 15 eller

16 § afses, eller har han utöfver hvad honom ålegat verkställt plantering af

fruktträd, bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt

kostnad, heinbjude det jordägaren till inlösen när han frånträder arrendet.

Vill jordägaren lösa men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen

bör utgå, skall frågan därom afgöras i den ordning, 8 § bestämmer. Vill

ej jordägaren lösa, eller har han ej inom en månad efter det hembud gjor
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

des förklarat sig därtill villig, äge arendatorn bortföra hvad han påkostat;

återställe dock jord eller byggnad i det skick, hvari han mottog den.

År ej hvad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja därifrån

bortfördt inom tre månader från det arrendet upphörde, tillfälle det jordägaren

utan lösen.

Äro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten,

må byggnaden eller anläggningen ej borttagas, innan värdet af hvad

från fastigheten tagits blifvit jordägaren godtgjordt; skolande ersättningen,

där ej öfverenskommelse kan träffas, fastställas i den ordning, 8 § bestämmer.

19 §.

Utan jordägarens samtycke äge arrendatorn ej bortföra gödsel från

fastigheten, ej heller, innan arrendet upphör, därifrån föra stråfoder; har

arrendatorn, när han skall afflytta, stråfoder kvar, vare han pliktig att till

pris motsvarande hälften af det i orten för dylikt foder gångbara öfverlåta

det till jordägaren. Kan ej öfverenskommelse träffas om den ersättning,

hvilken sålunda bör utgå, skall denna bestämmas i den ordning, som i 8 §

stadgas.

20 §.

Arrendatorn äge ej i annan mån än arrendeaftalet bestämmer nyttja

fastighetens skog eller taga torf från torfmosse, som hör till fastigheten;

äge ej heller afhända fastigheten annat, som icke är att hänföra till dess

årliga afkastning.

Utan jordägarens tillstånd må arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja

eller verkställa bränning af jord.

21 §.

Angående arrendatorns rätt till jakt och fiske å fastigheten är särskildt

stadgadt.

22 §.

Vill jordägaren under arrendetiden anställa besiktning å fastigheten,

vare arrendatorn pliktig att lämna tillträde till fastigheten. Om tiden för

besiktningen bör jordägaren i god tid förut underrätta arrendatorn.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

23

23 §.

Arrendatorn ansvare för ad skatt och annan allmän tunga, som för

fastigheten utgår och enligt lag åligger jordägaren, dock med undantag för

bevillning. Tillkommer under arrendetiden ny sådan skatt eller tunga,

svare jordägaren själf därför.

24 §.

Har jordägaren lämnat arrendatorn kreatur eller redskap till fastighetens

bruk, och är visst värde satt å hvad sålunda lämnats, vare arrendatorn

pliktig att under arrendetiden städse å fastigheten hålla sådana lösören,

motsvarande för hvartdera slaget i värde hvad han mottagit. De lösören

skola utan särskildt förbehåll tillhöra jordägaren, ändå att andra sättas

i stället för dem, som blifvit • lämnade.

25 V

Har i arrendeaftalet jordägaren uppgifvit fastighetens ägovidd vara

större än den är eller lämnat annan dylik uppgift, som befinnes oriktig,

njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeafgiften äfvensom ersättning

för skada; äge ock rätt att uppsäga aftalet. Ej må dock uppsägning ske,

där det som brister är af ringa betydelse eller efter det ett år förflutit

från det arrendatorn tillträdde fastigheten, utan så är att jordägaren svikligen

förfarit.

26 §.

Varda genom vattenflöde, jordras eller annan sådan händelse, utan

arrendatorns vållande, fastighetens ägor minskade eller försämrade, njute

arrendatorn skälig nedsättning i arrendeafgiften; äge ock rätt att uppsäga aftalet,

där ej förändringen är af allenast ringa betydelse. Ej må dock uppsägning

ske efter det ett år förflutit från det förändringen inträffade eller, där

denna timade innan arrendatorn tillträdt fastigheten, från det tillträde skett.

Kommer af anledning, som i 1 kap. 3, 5 eller 6 § afses, någon del af

fastigheten att frångå arrendatorn, njute han skälig nedsättning i arrendeafgiften,

äfvensom skadestånd efter ty i 1 kap. sägs; äge ock, där han var

i god tro när aftalet slöts, rätt, som nyss sagts, att uppsäga aftalet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

27 §.

Hafva till följd af skiftesförrättning eller genom dom i ägotvist fastighetens

ägor till omfång eller läge så än lrats, att afkomsten och nyttan däraf

för arrendatorn förringas, skall angående nedsättning i arrendeafgiften

och rätt för arrendatorn att uppsäga aftalet tillämpas hvad i 26 § första

stycket stadgas.

Har för de vid skifte fastigheten tillagda ägor jordägaren fått utgifva

ersättning för odling eller bättre häfd, men vill ej arrendatorn för den ökade

afkomst och nytta, som för honom uppkommer, vidkännas skälig förhöjning

i arrendeafgiften, vare jordägaren öppet att frånträda aftalet; uppsäge dock

aftalet inom ett år efter det tillträde af ägolotterna skett, eller vare sin

rätt därtill förlustig. Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tilllämpning,

där jordägaren för dikning eller annan afledning af vatten fått

vidkännas kostnad; skolande den tid, inom hvilken uppsägning skall ske,

räknas från det företaget fullbordades.

28 §.

Sker öfverlåtelse af fastigheten efter det arrendatorn tillträdt densamma,

galle utan särskildt förbehåll arrendeaftalet mot nye ägaren, där

aftalet var skriftligen upprättadt; var ej aftalet så upprättadt, och vill ej

nye ägaren låta arrendatorn kvarsitta, uppsäge han aftalet inom tre månader

efter det öfverlåtelsen skedde, eller vare aftalet mot honom gällande.

29 §.

Nu har i arrendeaftal, som upprättats skriftligen, skett ändring eller

tillägg, utan att sådant anmärkts å jordägarens exemplar af handlingen; var

ej hvad sålunda ändrats eller tillagts nye ägaren kunnigt när öfverlåtelsen

skedde, och vill han det ej godkänna, gifve det arrendatorn till känna inom

en månad efter det denne underrättade honom om ändringen eller tillägget,

eller galle det mot honom såsom hade han det godkänt. Sker sådant tillkännagifvande,

äge arrendatorn därefter tid af en månad att uppsäga aftalet.

30 §.

När öfverlåtelse af fastigheten skett, äge, där ej annan tid för fastighetens

öfvertagande aftalats, nye ägaren uppbära arrende, som förfaller till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60. 2;>

betalning efter öfverlåtelsen, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på grund

af arrendeaftalet tillkomma jordägaren. Ej må å arrendebelopp, som förfaller

till betalning mer än ett år efter det arrendatorn fick kunskap om

öfverlåtelsen, arrendatorn afräkna hvad han må hafva att fordra af förre

ägaren, ej heller galle i fråga om sådant arrendebelopp betalning, som af

arrendatorn erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som med denne

träffats, utan så är att nye ägaren därom hade kunskap när öfverlåtelsen

skedde.

31 §.

Skall arrendeaftal gälla mot den, soin efter öfverlåtelse blifvit ägare

af fastigheten, svare denne i förre ägarens ställe till de jordägaren åliggande

förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter det han öfvertog fastigheten.

Vill arrendatorn förbehålla sig rätt att, där nye ägaren skulle brista

i aftalets fullgörande, söka ersättning af förre ägaren, gifve det denne till

känna inom sex månader efter det nye ägaren fick lagfart å sitt fång;

underlåter han det, äge ej mot förre ägaren annan rätt än till skadestånd

efter ty i 1 kap. sägs.

32 §.

Varder, innan tid för tillträde är inne, fastigheten utmätt eller förordnande,

som i 28 § ut sökningslagen sägs, meddeladt om fastighetens försäljning,

äge arrendatorn frånträda aftalet och bekomma ersättning för skada;

uppsäge dock aftalet inom en månad efter det han erhöll kunskap om utmätningen

eller förordnandet, eller vare sin rätt därtill förlustig. Varder

utmätningen upphäfd, eller kommer eljest frågan om fastighetens försäljning

att förfalla, må ej därefter uppsägning ske.

Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där före

tillträdesdagen jordägaren försättes i konkurs.

33 §.

Försättes arrendatorn i konkurs, äge borgenärerna uppsäga aftalet;

sker ej uppsägning sist å trettionde dagen från inställelsedagen i konkursen,

svare borgenärerna för legoaftalets fullgörande till legotidens utgång eller,

där uppsägning sker efter utgången af först sagda tid, intill dess på grund

däraf aftalet upphör att gälla.

Vill jordägaren själf uppsäga aftalet och återtaga fastigheten, äge

därtill rätt, dock vid arrende för viss tid öfverstigande tjugu år endast mot

Bill. till Riksd. Prof. 1007. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Häft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 ti

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

skyldighet att gälda lösen, som i 8 § sägs. Var aftalet slutet med förbehåll

om rätt för arrendatorn att sätta annan i sitt ställe, och inträffar konkursen

efter det arrendatorn tillträdt fastigheten, må jordägaren ej uppsäga

aftalet, där borgenärerna inom tre månader från inställelsedagen i konkursen

gitta visa, att öfverlåtelse skett i enlighet med aftalet; sker öfverlåtelse

senare men innan jordägaren gjort bruk af sin rätt, vare han samma rätt

förlustig.

Uppsäges aftalet af anledning, som nu sagts, vare jordägaren berättigad

till skadestånd, utan så är att aftalet var ingånget för viss tid öfverstigande

tjugu år och han själf uppsade aftalet.

34 §.

År för altalets fullgörande ställd pant eller borgen, och försämras

sedan säkerheten, vare arrendatorn pliktig att på anfordran ställa ny säkerhet,

med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom tre

månader, vare jordägaren berättigad att uppsäga aftalet och bekomma ersättning

för skada.

35 §.

öfvergifver arrendatorn fastigheten och lämnar den obrukad eller

utan vård, må jordägaren genast återtaga den; äge ock rätt till skadestånd.

36 §.

Arrenderätten vare förverkad och jordägaren förty berättigad att uppsäga

aftalet:

1. om arrendatorn dröjer med erläggande af arrende, som utgår

i penningar eller naturalster, utöfver en månad efter förfallodagen eller

undandrager sig att utgöra honom enligt aftalet åliggande arbete eller

annan tjänstbarhet eller vid arbetets utförande visar tredska;

_ 2- om han gör sig skyldig till vanvård af fastigheten, eller om han,

där jordägaren efter ty i 24 § sägs lämnat honom kreatur eller redskap

till fastighetens bruk, eftersätter hvad enligt sagda § åligger honom och icke

på tillsägelse vidtager rättelse;

3. om han nyttjar fastigheten till annat ändamål än vid upplåtelsen

/förutsattes eller, där aftalet fastställer viss odlingsplan eller eljest innefattar

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

bestämmelse angående fastighetens häfd, afvikcr från hvad sålunda bestämts

och icke på tillsägelse vidtager rättelse;

4. om han åt annan till brukande upplåter fastigheten eller del däraf

utan jordägarens medgifvande (dier i fall, som 8 § andra stycket eller 9 §

första stycket afser, öfverlåter arrendet å annan, utan att där gifna föreskrifter

iakttagits;

5. om han mot stadgandet i 19 § från fastigheten bortför stråfoder eller

gödsel;

6. om han å fastigheten eller annan jordägaren tillhörig mark föröfvar

åverkan eller olofligen jagar eller fiskar;

7. om han å fastigheten olofligen försäljer brännvin, vin eller Öl;

8. om han, där någon, som är i hans tjänst, så förbryter sig som

under 6 och 7 är sagdt, underlåter att, efter tillsägelse af jordägaren, så

snart ske kan skilja den brottslige från tjänsten;

9. om han, oaktadt aftalet innefattar förbud att å fastigheten inhysa

främmande person, där inhyser sådan och underlåter att på tillsägelse aflägsna

honom; eller

10. om han, där aftalet eljest innehåller bestämmelse, hvars iakttagande

måste anses vara för jordägaren af synnerlig vikt, åsidosätter

sådan bestämmelse.

Finnes i fall, som denna § afser, hvad arrendator!! låtit komma sig till

last vara af ringa betydenhet, må ej arrendatorn skiljas från arrendet.

Uppsäges aftalet, vare jordägaren berättigad till skadestånd.

37 §.

Har arrendatorn låtit komma sig till last sådant förhållande, som i 36 §

1, 2, 3, 8 eller 9 sägs, men sker rättelse innan jordägaren gjort bruk af

sin rätt att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 36 § 4, 5, 6, 7 eller 10

afses, jordägaren icke uppsagt aftalet inom sex månader från det han fick

kunskap om förhållande, som där afses, äge ej sedan jordägaren åberopa

förhållandet såsom grund för arrendator^ skiljande från arrendet.

38 §.

Uppsägning af arrendeaftal skall ske skriftligen eller med vittnen,

där ej skriftligt erkännande om uppsägningen lämnas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

Hvad i 11 kap. 11—19 §§ rättegångsbalken stadgas angående stämning

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Är någon

satt att å jordägarens vägnar uppbära arrende, vare uppsägning, som hos

honom sker, lika gill, som hade den skett hos jordägaren själf.

Träffas ej den, hvilken för uppsägning sökes, i sitt hemvist, varde

uppsägningen i rekommenderadt bref under hans vanliga adress aflämnad

å posten samt skriftlig underrättelse om uppsägningen meddelad hans husfolk,

om sådant finnes, men eljest fäst å hans husdörr; skolande uppsägningen

anses hafva skett, när hvad sålunda föreskrifvits blifvit fullgjordt.

Har jordägare eller arrendator, hos hvilken uppsägning skall ske, ej

kändt hemvist här i riket, och finnes ej heller kändt ombud, som äger för

honom mottaga uppsägning, må uppsägningen ske genom kungörande i allmänna

tidningarna.

Stämning, däri talan föres om arrendes upphörande, så ock ansökan

om arrendators vräkande galle, där delgifning skett i behörig ordning, såsom

uppsägning, ändå att hvad här ofvan är stadgadt icke iakttagits.

39 §.

Sker uppsägning i fall, som 36 § omförmäler, äge arrendatorn kvarsitta

till nästa fardag, där ej rätten eller öfverexekutor pröfvar skäligt

ålägga honom att afflytta tidigare. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning,

skall afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader

från det uppsägningen skedde. Hade arrendatorn ej tillträdt fastigheten

när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upphöra att gälla.

Vid lifstidsarrende skall, när arrendet upphör till följd af arrendator^

eller hans änkas död, afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter

sex månader från dödsfallet.

40 §.

Pröfvas i tvist angående skyldighet för arrendator att afträda fastigheten

arrendatorn vara pliktig att afflytta, äge rätten tillika, när skäl

därtill äro, förordna, att utslaget må på sätt utsökningslagen bestämmer

verkställas utan hinder däraf att det icke äger laga kraft.

Är sådant förordnande meddeladt, och fullföljes mot utslaget talan

i högre rätt, äge, när skäl därtill äro, den rätt, innan ändringssökandet

slutligen pröfvas, förordna, att vidare åtgärd för verkställighet icke må

äga rum.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

29

41 §.

Jordägare eller arrendator, som vill framställa fordringsanspråk på

•/rund af arrendeaftal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det

aftalet upphörde att gälla; dock att, där inom sagda tid syn, soin vid att rådet

hållits, klandras, talan må anhängiggöras inom två år från det klandret

blifvit afgjordt genom utslag, som äger laga kraft. Försittes den tid, vare

rätt till talan förlorad. År i rätt tid af endera talan anhängiggjord, age

den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blifvit sålunda bevakad.

42 §.

Häftar arrendator^ när han skall afträda fastigheten, i skuld för

arrende eller för ersättning, som vid afträdessyn eller genom skriftlig

öfverenskommelse blifvit bestämd, eller är utskyld eller a gi , r J1 e

arrendatorn skolat ansvara, icke af honom gulden; då vare, där aftalet upprättats

skriftligen, jordägaren berättigad att af arrendatorn tillhöriga lösören

och byggnader, som finnas å fastigheten, kvarhålla sa mycket, som svarar

mot hans fordran, till dess arrendatorn gör rätt för sig eller ställer jordägaren

säkerhet. Ej må dock sålunda kvarhållas egendom, som jämlikt 65

8 utsökningslagen skall undantagas från utmätning.

Hade jordägaren enligt skriftlig handling lämnat arrendatorn kreatur,

redskap eller annat till fastighetens bruk, och är därför betingad lega ogulden,

eller gitter arrendatorn icke aflämna hvad jordägaren tillkommer, hafve

jordägaren enahanda rätt, som nyss sagts.

43 §.

Upplåtes jord på arrende för annat ändamål än jordbruk, skola å

sådan upplåtelse stadgandena i 1 och 4 §§, 5 § första stycket, 6“9> i®’

25 och 26 §§, 27 § första stycket, 28—34, 36—-41 §§ samt 42 § första

stycket äga motsvarande tillämpning; dock att hvad 33 § stadgar angående

rätt för jordägaren att uppsäga aftalet ej skall tillämpas efter det arrendatorn

tillträdt. fastigheten, ej heller innan tillträde skeft, där arrendatorn

på anfordran inom utgången af nästa dag för aftalets fullgörande ställer

säkerhet, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas.

Är ej arrendetiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla etter det

uppsägning å någondera sidan skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•>0 Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

Ej må genom förbehåll i aftalet stadgas inskränkning i arrendatorns

rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten kvarsitta, ej heller för arrenderättens

förverkande stadgas annan grund än 36 och 37''§§ bestämma; har sådant

förbehåll skett, vare det utan verkan.

3 KAP.

Om hyra.

1 §•

Aftal, hvarigenom hus eller del af hus upplåtes till nyttjande mot

lega, skall upprättas skriftligen, där ej upplåtelsen sker för tid understigande

ett år eller, vid upplåtelse för längre tid, upplåtaren och hyresgästen

annorlunda åsämjas.

2 §•

År hyrestiden så bestämd, att den i 1 kap. 1 § stadgade längsta

tid för nyttjanderätts bestånd öfverskrides, och vill hyresvärden eller hyresgästen

förty frånträda aftalet när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i

den ordning 26 § bestämmer.

3 §•

Fardag för tillträde och afträde åt förhyrd lägenhet är om våren den

första dagen i april månad och om hösten den första oktober. Infaller

fardag å söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller afträde ske

nästföljande söckendag.

Sist klockan tolf å afträdesdagen skall den, som har att afträda lägenheten,

hålla denna tillgänglig för den, som kommer efter; omfattar bostadslägenhet

flera än ett rum, skall hälften af lägenheten hållas tillgänglig

klockan tolf föregående dag eller, om denna är söndag eller annan allmän

helgdag, klockan åtta före middagen å afträdesdagen. *

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 00.

4 §.

Är ej hyrestiden bestämd, skall avtalet upphöra att gälla efter det

uppsägning å någondera sidan skett. Har ej viss uppsägningstid aftalats,

skall lägenheten afträdas:

där hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, å den fardag,

som inträffar näst efter tre månader från uppsägningen;

där hyran beräknas för månad, fjorton dagar efter uppsägningen,

dock ej förr än å den dag, som genom sitt tal i månaden motsvarar den

för lägenhetens tillträde bestämda dagen, eller, om motsvarande månadsdag

ej finnes, å månadens sista dag;

där hyran beräknas för vecka, tre dagar efter uppsägningen, dock ej

förr än å den veckodag, som motsvarar den för tillträdet bestämda

dagen; och

där hyran beräknas för kortare tid än vecka, dagen efter det uppsägningen

skedde.

Hvad sålunda stadgats angående uppsägningstid skall jämväl äga tilllämpning

å hyresaftal, som är ingånget för bestämd tid, där förbehåll skett

om uppsägning men viss uppsägningstid ej är aftalad.

5 §.

Har vid hyra gällande för viss tid hyresgästen suttit kvar i lägenheten

efter hyrestidens utgång, och har ej inom en månad därefter hyresvärden

anmanat honom att afflytta, skall aftalet anses förlängdt på obestämd

tid.

6 §-

Är ej tid utsatt för erläggande af hyra, som skall utgå i penningar,

skall, där hyran beräknas för helt, hälft eller fjärdedels år, hyran betalas

senast å näst sista dagen af hvart fjärdedels år samt, där hyran beräknas

för månad, vecka eller dag, före utgången af hvarje sådan tidrymd; hyra, för

hvilken sådan beräkningsgrund ej är stadgad, skall gäldas vid hyrestidens slut.

Skola för lägenheten utgöras dagsverken till hyresvärden, galle hvad

i 2 kap. 7 § sägs.

7 §•

Vill hyresgästen till annan öfverlåta lägenheten, inhämte förut hyresvärdens

samtycke till öfverlåtelsen. Vägras samtycke utan skålig anledning,

eller lämnas ej inom en vecka efter det framställningen gjordes

i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens Skrifvelse Ar:o 60.

hyresgästen besked, äge han, ändå att aftalet innefattar annat förbehåll, uppsäga

aftalet. Samtycker hyresvärden till öfverlåtelsen, svare ändock hyresgästen

till de skyldigheter, aftalet ålägger honom, utan så är att hyresvärden

tager den andre för god i hyresgästens ställe.

8 §•

Dör hyresgästen före hyrestidens utgång, skall aftalet fortfarande vara

gällande; men delägarne i boet äge att i sitt ställe sätta annan, hvilken

hyresvärden skäligen kan taga för god såsom hyresgäst.

Är lägenhet upplåten för hyresgästens lifstid, skall hvad i 2 kap. 9 §

andra stycket är stadgadt angående lifstidsarrende äga motsvarande tillämpning.

9 §•

Varder lägenheten, innan tid för tillträde är inne, genom vådeld eller

annorledes förstörd, vare aftalet förfallet. Ligger vållande hyresvärden

till last, äge hyresgästen rätt till skadestånd.

10 §.

Timar före hyrestidens början å lägenheten skada, som är ringare än

i 9 § sägs, och är ej skadan botad när lägenheten skall tillträdas, eller

finnes eljest lägenheten då icke vara i det skick, hyresvärden utfäst eller

utan särskild utfästelse hyresgästen skäligen äger fordra, må hyresgästen,

där icke hyresvärden på tillsägelse genast vidtager åtgärd för bristens afhjälpande,

själf därom besörja på hyresvärdens bekostnad. Kan ej bristen

utan uppehåll afhjälpas, eller underlåter hyresvärden att, efter tillsägelse,

så snart ske kan därom besörja, äge hyresgästen uppsäga aftalet; dock må

uppsägning ej ske, där bristen är af ringa betydelse.

För den tid lägenheten är i bristfälligt skick njute hyresgästen skälig

nedsättning i hyran; äge ock rätt till ersättning för skada, där lägenheten

var behäftad med bristen när aftalet slöts och bristen då var hyresvärden

veterlig eller kunnat med användande af vanlig uppmärksamhet upptäckas,

eller ock bristen senare tillkommit genom hyresvärdens vållande. Visar

hyresvärden försumlighet vid af hjälpande af brist, för hvilken han efter ty

s. 33 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

33

11 §•

År ej i ratt tid lägenheten utrymd af den, som skall afflytta, njute

hyresgästen för den tid han är i mistning af lägenheten eller del däraf

skälig afkortning å hyran. Varder ej efter det hyresvärden om förhållandet

underrättats hindret genast undanröjdt, njute hyresgästen skadestånd, där

icke hyresvärden visar, att uppehållet ej kan tillräknas honom såsom försummelse;

hyresgästen äge ock rätt att efter ty i 10 § sägs uppsäga aftalet.

12 §.

Timar under hyrestiden å lägenheten skada, för hvilken hyresgästen

ej är ansvarig, eller uppstår af annan anledning, utan hyresgästens vållande,

för honom hinder eller men i nyttjanderätten, skall hvad i 9 och 10 §§

stadgas äga motsvarande tillämpning.

13 §.

Har i fall, som 10, 11 eller 12 § afser, hyresvärden afhjälpt bristen

eller undanröjt hindret, och sker ej uppsägning före utgången af nästa dag

efter det rättelse sålunda skett samt, där hyresgästen ej tillträdt lägenheten,

han därom underrättats, äge ej sedan hyresgästen uppsäga aftalet.

14 §.

Kommer af anledning, som i 1 kap. 3, 5 eller 6 § afses, någon del

af lägenheten att frångå hyresgästen, njute han skälig nedsättning i hyran,

äfvensom skadestånd efter ty i 1 kap. stadgas; äge ock rätt, som i 10 §

sägs, att uppsäga aftalet, där han var i god tro när aftalet slöts.

15 §.

Finnes förhyrd lägenhet, som är afsedd till bostad, vara så beskaffad,

att dess användande är förenadt med uppenbar våda för inneboendes hälsa,

och varder ej på tillsägelse bristen genast af hyresvärden afhjälpt, äge

hyresgästen uppsäga aftalet, ändå att annat förbehåll skett.

Bil,, till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Håft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

16 §.

Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda och aktsamt handtera

lägenheten med hvad därtill hör och .ersätta all skada, som genom hans

vållande därå kommer. Uppkommer därå skada genom vårdslöshet eller

försummelse af någon, som hör till hans husfolk eller som af hyresgästen

inrymts i lägenheten, vare han ock pliktig att den ersätta; dock vare han

utan ansvar för brandskada, som sålunda uppstått, där han icke brustit i den

omsorg och tillsyn, som vederbort. Timar skada eller yppas brist å lägenheten,

och är ej skadan eller bristen af beskaffenhet att med dess afhjälpande

kan utan äfventyr anstå, vare hyresgästen pliktig att därom utan dröjsmål

underrätta hyresvärden; försummar hyresgästen det, vare han hyresvärden

ansvarig för skada, som däraf kommer.

År af hyresgästen lägenheten öfverlåten till annan, vare hyresgästen,

där ej hyresvärden tagit den andre för god i hans ställe, ansvarig för

skada, som denne, därest lägenheten varit af honom förhyrd, efter ty nu

sagts skolat ersätta.

17 §.

Hyresgästen vare pliktig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt

hvad som erfordras för bevarande af sundhet,'' ordning och skick inom

fastigheten. Hyresgästen hålk ock noggrann vårdnad däröfver att hvad

sålunda åligger honom själf iakttages jämväl af hans husfolk och af demr

som af hyresgästen inrymts i lägenheten.

18 §.

Ej må tillträde till lägenheten förvägras hyresvärden, når sådant erfordras

för utöfvande af nödig tillsyn eller för utförande af förbättringsarbete,

som ej utan skada kan uppskjutas. Då lägenheten är ledig till uthyrning,

vare hyresgästen pliktig ätt låta den förevisas å därför lämpliga

tider.

19 §.

Sker öfverlåtelse af fastigheten efter det hyresgästen tillträdt den

förhyrda lägenheten, vare angående hyresgästens rätt att kvarsitta lag som

i 2 kap. 28 § sägs. Ej må genom förbehåll i hyresaftalet stadgas inskränkning

i hyresgästens rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten kvarsitta;

har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60. 85

I Girigt skall beträffande hyresaftal hvad i 2 kap. 29—31 §§ stadgas

om arrendeaftal äga motsvarande tillämpning; dock att hyresgäst icke äger

att å hyresbelopp, som förfaller till betalning mer än sex månader efter

det häri fick kunskap om öfverlåtelsen, afräkna fordran hos förre ägaren

eller att i fråga om sådant belopp åberopa uppgörelse, som med denne

träffats, med mindre nye ägaren hade kunskap om uppgörelsen när öfverlåtelsen

skedde.

20 §.

Varder, innan tid för tillträde af förhyrd lägenhet är inne, fastigheten

utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningslagen sägs, meddeladt

om fastighetens försäljning eller hyresvärden försatt i konkurs, skall

hvad i 2 kap. 32 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

21 §.

Försättes hyresgästen i konkurs, äge borgenärerna uppsäga aftalet;

skolande i fråga om borgenärernas ansvarighet för aftalets fullgörande tilllämpas

hvad i 2 kap. 33 § sägs.

Har ej, när konkursen inträffar, tillträde af lägenheten skett, vare

hyresgästen pliktig att, där hyresvärden fordrar det, för aftalets fullgörande

ställa säkerhet, med hvilken denne skäligen kan nöjas; sker det ej inom

utgången af nästa dag efter det säkerhet fordrades, äge hyresvärden uppsäga

aftalet.

Uppsäges aftalet af anledning, som nu sagts, äge hyresvärden rätt

till skadestånd.

22 §.

Är för aftalets fullgörande ställd pant eller borgen, och försämras

sedan säkerheten, vare hyresgästen pliktig att på anfordran ställa ny säkerhet,

med hvilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en

månad, vare hyresvärden berättigad att uppsäga aftalet och bekomma ersättning

för skada.

23 §.

Hyresrätten vare förverkad och hyresvärden förty berättigad att uppsäga

aftalet:

1. om hyresgästen dröjer med erläggande af hyra, som utgår i penningar,

utöfver två söckendagar efter förfallodagen eller, där han på grund

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

af aftalet skall utgöra arbete eller annan tjänstbarhet, undandrager sig

att fullgöra hvad sålunda åligger honom eller vid arbetets utförande visar

tredska;

2. om lägenheten nyttjas till annat ändamål än vid upplåtelsen

förutsattes, och hyresgästen icke på tillsägelse vidtager rättelse;

3. om utan hyresvärdens medgifvande hyresgästen öfverlåter lägenheten

till annan eller han däri inrymmer främmande personer under sådana

omständigheter, att däraf kan uppkomma men för hyresvärden, eller i fall,

som 8 § första stycket afser, i hyresgästens ställe sättes någon, hvilken

hyresvärden ej är pliktig att taga för god;

4. om lägenheten vanvårdas, eller om hyresgästen eller, där lägenheten

öfverlåtits till annan, denne åsidosätter något af hvad jämlikt 17 § skall

vid lägenhetens begagnande iakttagas eller brister i den tillsyn, samma

§ ålägger hyresgäst, och icke på tillsägelse rättelse sker;

5. om i fall, där jämlikt 18 § hyresgästen är pliktig att lämna hyresvärden

eller annan tillträde till lägenheten, sådant vägras, och hyresgästen

ej kan visa giltig ursäkt; eller

6. om hyresgästen, där aftalet utöfver hvad i detta kap. är stadgadt

ålägger honom förpliktelse, hvars fullgörande måste anses vara för hyresvärden

af synnerlig vikt, åsidosätter hvad sålunda åligger honom.

Finnes i fall, som denna § afser, hvad som lägges hyresgästen till last

vara af ringa betydenhet, må ej hyresgästen skiljas från lägenheten.

Uppsäges aftalet, äge hyresvärden rätt till skadestånd.

24 §.

Är hyresrätten förverkad på grund af förhållande, som i 23 § 1, 2,

4 eller 5 sägs, men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk af sin rätt

att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 23 § 3 eller 6 afses, hyresvärden

icke uppsagt aftalet inom en månad från det han fick kunskap om förhållande,

som där afses, äge ej sedan hyresvärden åberopa förhållandet såsom

grund för hyresgästens skiljande från lägenheten.

25 §.

Ej må genom förbehåll i hyresaftalet stadgas annan grund för hyresrättens

förverkande än 23 och 24 §§ bestämma; har sådant förbehåll skett,

vare det utan verkan.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

37

26 §.

Angående uppsägning af hyresaftal galle hvad i 2 kap. 38 § är stadgadt

i fråga om arrendeaftal; dock att, där hyrestiden ej är bestämd och

hyran beräknas för tid understigande ett fjärdedels år, uppsägning är gill,

ändå att den ej skett skriftligen eller med vittnen.

27 §.

Uppsäges hyresaftal af anledning, som i 10, 11, 12, 14, 15 eller 23 §

sägs, skall aftalet genast upphöra att gälla.

Sker eljest uppsägning af anledning, som efter ty här ofvan sagts

medför rätt för hyresvärd eller hyresgäst att frånträda aftalet, skall lägenheten

afträdas å tid, som i 4 § är för hvarje särskildt fall stadgad; hade

hyresgästen ej tillträdt lägenheten när uppsägningen skedde, skall aftalet

genast upphöra att gälla.

Är lägenheten upplåten för hyresgästens lifstid, skall, när på grund

af dennes eller hans änkas död aftalet upphör att gälla, lägenheten afträdas

å den fardag, som infaller näst efter en månad från dödsfallet.

28 §.

Hvad i 2 kap. 40 § stadgas angående förordnande om verkställighet

af domstols beslut, hvarigenom ålägges arrendator att afflytta, galle ock

i fråga om beslut, hvarigenom hyresgäst berättigas att tillträda förhyrd

lägenhet eller förpliktas att afträda sådan.

29 §.

Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på

grund af hyresaftal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det aftalet

upphörde att gälla. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. År

i rätt tid af endera talan anhängiggjord, äge den andre dock rätt till kvittning

för fordran, som ej blifvit sålunda bevakad.

30 §.

För hyra, som är förfallen till betalning eller som skall erläggas inom

närmaste sex månader, äge hyresvärden att af hyresgästen tillhöriga lösören,

som finnas inom fastigheten, kvarhålla så mycket, som svarar mot

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens Skrifvelse JV:o 60.

hans fordran, till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer hyresvärden

säkerhet. Ej må dock sålunda kvarhållas egendom, som jämlikt 65 § utsökningslagen

skall undantagas från utmätning

^ o O Ö

31 §.

Innefattar aftal, hvarigenom lägenhet uthyres, tillika upplåtelse af

jord att i förening med lägenheten nyttjas, skall ändock å aftalet tillämpas

hvad i detta kap. är stadgadt.

4 KAP.

Om tomträtt.

1 §•

Tomt å område, som blifvit i den ordning, särskild!, är stadgad, planlagd!

för bebyggande, inå, där tomten tillhör kronan, stad eller annan kommun

eller ock municipalsamhälle, med iakttagande af hvad här nedan i 2 §

föreskrifves, upplåtas för viss tid ej understigande tjugusex och ej öfverstigande

etthundra år. Upplåtelse, som nu sagts, må ock ske af tomt hörande

till fideikommiss eller annan stiftelse, där Konungen för särskilt fall

finner skäligt att sådant medgifva.

2 §.

Aftal, hvarigenom upplåtes tomträtt, som i 1 § sägs, skall upprättas

skriftligen och med vittnen; skolande i handlingen uttryckligen angifvas,

att upplåtelsen afser tomträtt.

öfverlåtes tomträtt, skall ock aftalet därom upprättas skriftligen och

med vittnen.

3 §.

Är till säkerhet för beståndet af upplåten tomträtt inskrifning sökt

eller meddelad, galle om verkan däraf hvad enligt lag i allmänhet gäller

angående verkan af sökt eller beviljad inteckning för nyttjanderätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdag em Skrifvelse N:o 60.

4 §.

Sedan till säkerhet för beståndet af tomträtt inskrifning meddelats,

skall byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk afsedd anläggning,

som finnes å tomten, såsom tillbehör hänföras till tomträtten.

5 §•

Öfvergår från den, till hvilken tomträtt upplåtits, rättigheten till annan,

äge ny tomträttshafvare, där till säkerhet för tomträttens bestånd inskrifning

är meddelad, erhålla inskrifning af sitt fång under de villkor och i

den ordning, särskildt är stadgadt.

6 §•

Tomträtt, hvarför inskrifning är meddelad, må under de villkor och i

den ordning, särskildt är stadgadt, intecknas för fordran; sker det, njute

sedan fordringsägaren panträtt i tomträtten med hvad därtill hör.

7 §•

Har i aftal, hvarigenom tomträtt upplåtits, skett ändring eller tillägg,

skall sådant i tomträttsprotokollet anmärkas. Är inteckning förut sökt eller

meddelad i tomträtten, må anteckning om ändringen eller tillägget ej ske,

med mindre inteckningshandlingen för rätten uppvisas; och varde därom

bevis handlingen åtecknadt.

8 §•

Är, då tomt, hvartill tomträtt upplåtits, återgår till tomtägaren, denne

enligt tomträttsaftalet pliktig att för byggnad eller annat, som finnes å

tomten, gälda lösen, må ej, där inteckning är meddelad i tomträtten, sådan

lösen utgifvas till tomträttshafvaren, utan varde beloppet nedsatt hos öfverexekutor,

som har att kungöra det inteckningshafvarne och lagligen fördela

beloppet. Menar inteckningshafvare, som ej fått sin fordran till fullo

betäckt, att löseskillingen icke blifvit bestämd i enlighet med aftalet, äge

han med tomtägaren tvista om löseskillingens belopp.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

9 §•

I fråga om utmätning af tomträtt samt försäljning utmätningsvis eller

under konkurs af sådan rättighet skall så förfaras som för utmätning och

dylik försäljning af fast egendom är stadgadt; skolande hvad i 13 och 82 §§

utsökningslagen sägs angående lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan

i 5 § sagts.

Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stadgadt

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Bil. B.

Lag

om servitut.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Lägges å fastighet besvär och last till förmån för annan fastighet eller

ock för grufva, såsom angående väg, vattens ledning eller uppdämning, ledning

för öfverförande af kraft, skogsfång, mulbete, torf-, ler- eller grustäkt,

utsikt eller fönster, må till säkerhet för beståndet af det servitut

meddelas inteckning under de villkor och i den ordning, särskildt är stadgadt,

2 §•

Innefattar upplåtelse af rätt till servitut tillika föreskrift om skyldighet

för ägare af den fastighet, hvarå servitutet lägges, att därå underhålla

väg, byggnad eller inrättning, som för rättighetens begagnande erfordras,

skall ändock å upplåtelsen tillämpas hvad i lag stadgas om servitut.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

41

3 §•

Hvad i 1 kap. 3—6 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom är

stadgadt i fråga om nyttjanderätt skall beträffande servitut äga motsvarande

tillämpning; dock att hvad där stadgas angående verkan af öfverlåtelse af

fastigheten eller af dess försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer

icke skall äga tillämpning å servitut, som uppkommit vid laga skifte eller

ägostyckning eller som tillkommit före den 1 januari 1876.

4 §•

Ägare af fastighet eller grufva, till hvars förmån servitut gäller, skall

vid servitutets begagnande så förfara, att icke därigenom den fastighet, som

af servitutet besväras, mer än nödigt är betungas.

5 §•

Nu är för begagnande af servitut visst ställe bestämdt; kommer till

följd af ändrade förhållanden servitutet att medföra märkligt men vid

fastighetens bruk, och kan därutinnan genom servitutets förflyttning till

annat ställe å fastigheten fördel beredas utan förfång för den egendom,

till hvars förmån servitutet gäller, må, där ägaren af den fastighet, som

af servitutet besväras, det yrkar, domstol förordna om servitutets förflyttning;

skolande den, som begärt förflyttningen, ej mindre vidkännas kostnad,

som för förflyttningen må erfordras, än äfven gälda vederpartens utgifter

vid första domstolen.

Angående förflyttning af servitut i sammanhang med laga skifte är

särskildt stadgadt.

6 §•

Huru i vissa fall utbrytning af servitut må ske, därom skils i skiftesstadgan.

7 §•

barder till följd af ändrade förhållanden servitut onyttigt, må,

där ägaren af den fastighet, som af servitutet besväras, det yrkar, domstol

förklara servitutet förfallet. Är ej servitutet onyttigt, men är nyttan ringa

i förhållande till den tunga, som däraf vid fastighetens bruk uppkommer,

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Iläft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

må på yrkande af fastighetens ägare domstol förordna, att servitutet skall

aflösas. I fråga om skyldighet för kärande att gälda vederpartens utgifter

å målet galle hvad i 5 § är stadgadt.

Har domstol förordnat om aflösning af servitut, men kan ej öfverenskommelse

träffas om löseskillingens belopp, skall detta bestämmas af tre

ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda

utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman,

eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af den tredje, äge domaren

eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet. Den, som ej nöjes med

hvad de fleste skiljemännen säga, äger att draga tvisten under rättens pröfning,

så framt han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens

beslut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning

om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under

rättens pröfning.

8 §•

Hvad här ofvan i 5 och 7 §§ stadgas angående förflyttning och upphörande

af servitut skall lända till efterrättelse, ändå att vid upplåtelsen

annat förbehåll skett.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908; skolande hvad i

5 och 7 §§ stadgas tillämpas jämväl å servitut, som uppkommit före

nämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

4a

Bil. C.

Lag
om

inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vill den, åt hvilken tomträtt upplåtits, få rättigheten inskrifven, göre

därom ansökan hos den rätt, hvarunder tomten lyder, och ingifve den handling,

hvari rättigheten upplåtits. Rätten läte handlingen offentligen uppläsas

och i tomträttsprotokollet införas.

Företer ej sökanden upplåtelsehandling så upprättad och i öfrigt så

beskaffad, som lag föreskrifver, varde ansökningen afslagen.

2 §•

Ej må inskrifning meddelas, där tomten är besvärad af sökt eller beviljad

inteckning eller kan jämlikt stadgandet i 11 kap. 2 § jordabalken

i upplåtarens hand häfta för fordran eller rättighet, ej heller där utmätning

af tomten skett och ej visas hafva upphört att gälla; dock att hinder för

inskrifning ej inöter däraf, att till annan tomt inom område, hvartill tomten

hör, tomträtt upplåtits och blifvit inskrifven.

3 §•

Har upplåtaren åtkommit tomten genom fång, som enligt lag skall

lagfaras, må inskrifning ej meddelas utan att upplåtaren fått lagfart å

tomten; är lagfart sökt men ännu ej beviljad, eller är, när inskrifningen

sökes, talan instämd om klander å upplåtarens fång eller om återgång

däraf eller om lösningsrätt till tomten, skall hvad för dylikt fall är i fråga

om inteckning för nyttjanderätt stadgadt äga motsvarande tillämpning.

Hvad om upplåtarens åtkomst och lagfarten upplyses skall i tomträttsprotokollet

anmärkas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

4 §•

Den, som söker inskrifning af tomträtt, vare pliktig att visa tomtens läge

enligt den för området upprättade planen samt tomtens ytinnehåll och längden

af dess särskilda sidor. Visas det ej, när inskrifningen sökes, vare ansökningen

hvilande, till dess sökanden fullgjort hvad i sådant afseende åligger

honom.

5 §•

Vill ny tomträttshafvare få sitt fång inskrifvet, ingifve till rätten

handlingar, som visa, att tomträtten till honom öfvergått från den, till

hvilken tomträtten upplåtits, eller, där senare tomträttshafvare fått sitt fång

inskrifvet, från denne; och läte rätten handlingarna i nödiga delar offentligen

uppläsas och i tomträttsprotokollet införas.

6 §•

Företer ej sökanden handlingar, som i 5 § sägs, så upprättade, som

lag i hvart särskildt fall föreskrifver, eller finner rätten eljest uppenbart,

att sökandens fång icke är lagligt, eller är ej inskrifning af tomträtten sökt,

varde ansökningen afslagen.

Sökes inskrifning på grund af testamente, dom eller annan handling,

som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas, att

handlingen blifvit ståndande.

7 §•

År, då ansökning göres om inskrifning, som i 5 § sägs, inskrifning

af tomträtten sökt men frågan därom förklarad hvilande, må ansökningen

ej bifallas förr än inskrifningen blifvit beviljad. Lag samma vare, där inskrifning

af föregående tomträttshafvares fång är sökt men frågan därom

förklarats hvilande.

8 §•

Kan till följd af de i 6 § andra stycket och 7 § gifna föreskrifter

sökt inskrifning af tomträttshafvares fång ej beviljas, eller finnes sökandens

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

rätt tvistig, eller möter eljest mot bifall till ansökningen annat hinder, som

icke är af beskaffenhet att den jämlikt 6 § första stycket bör afslås, förklare

rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanröjande.

9 §.

Har tomträtt öfverlåtits till flera, galle den öfverlåtelse, på grund

hvaraf först sökes inskrifning; sökes på grund af de särskilda öfverlåtelserna

inskrifning samma dag, galle den öfverlåtelse, som först skedde. Uppstår

tvist om företrädet dorn emellan, vare lag som i 8 § sägs.

10 §.

Utan hinder af inskrifning må talan å tomträttshafvares fång lagligen

pröfvas.

Hvar, som till rätten instämt sådan talan, vare skyldig låta den antecknas

i tomträttsprotokollet. Har sådan anteckning ej skett, då käromålet

till handläggning förekommer, gifve rätten käranden nödig tid därtill, och

hvile emellertid målet. Försummas den tid, vare käromålet förfallet.

Sökes inskrifning samma dag sådan anteckning sker, som nyss sagts,

eller efteråt, vare ansökningen hvilande, till dess det visas, att laga kraft

ägande dom finnes i den sak, hvarom anteckning skett.

11 §■

Nu visas, att hinder, hvarför ansökan om inskrifning lämnats hvilande,

blifvit undanröjdt, eller att annan omständighet, som föranledt särskild anteckning

i tomträttsprotokollet, ej vidare äger rum, varde då det förändrade

förhållandet i nämnda protokoll antecknadt, och meddele rätten i öfverensstämmelse

därmed beslut öfver inskrifningsansökningen, där sådan är hvilande.

12 §.

Då inskrifning är beviljad, utfärde rätten därom bevis. I detta bevis

skall anmärkas tomtens läge och storlek, dagen då tomträtten upplåta samt,

där inskrifningen afser fång till tomträtt, dagen då inskrifning af tomträtten

meddelades, den tid, för hvilken tomträtten är upplåten, samt villkor,

där sådant förekommer, som inskränker tomträttshafvarens rätt att tomträtten

öfverlåta eller med inteckning belasta.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

13 §.

Vi- tomtagaren, att den tid, för hvilken tomträtten upplåtits, gått

till ända eller att tomträtten eljest upphört att gälla, varde det i tomträttsprotokollet

anmärkt.

Skall efter öfverenskommelse mellan tomtägaren och tomträttshafvaren

tomträtten upphöra innan därför aftalad tid gått till ända, må ej anmärkning,

som nyss sagts, ske, med mindre tomträtten är fri från inteckning

14 §.

Har beslut, hvarigenom underrätt afslagit ansökan om inskrifnin(r,

som i 1 § afses, blifvit till följd af besvär ändradt af högre rätt, vare

sökanden pliktig att i stad inom tre månader och å landet sist å det ting,

som infaller näst efter tre månader, från det utslaget om ändringen vunnit

laga kraft, det hos underrätten förete, vid äfventyr att i annat fall inskrifning,

som på grund af utslaget beviljas, gäller så som vore den sökt å den

dag, utslaget vid underrätten företes.

15 §.

Ärende angående inskrifning må af rätten upptagas i stad endast å

måndag eller, om helgdag då inträffar, nästa söckendag därefter samt å

landet endast å lagtima tino\

° o

16 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, i fråga om

hvilken inskrifning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget,

där ansökningen afser sådan inskrifning, samt villkor, där sådant förekommer,

som inskränker tomträttshafvarens rätt att tomträtten öfverlåta eller

med inteckning belasta, så ock tiden då inskrifning blifvit beviljad eller afslagen

eller ock ansökan om inskrifning förklarats hvilande eller därefter

åter hos rätten anmälts. Då ändring eller tillägg till tomträttsaftalet antecknats

i protokollet eller anteckning däri skett enligt 10, 11 eller 13 §

varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

o

A tomträttsbevis eller protokollsutdrag, som utfärdas i ärende angående

inskrifning, skall tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt

i boken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.

Bil. B.

Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken skola erhålla

följande ändrade lydelse:

5 §•

Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt i de hyresgästen tillhöriga lösören,

som finnas inom fastigheten, för hyra, dock ej för hyresfordran, som

förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller början af

konkurs samt för kost under sista tre månaderna, så ock för ersättning, där

sådan skall utgå, för skada å den förhyrda lägenheten.

Har den, för hvars räkning fartyg bygges, gifvit varfsägaren eller byggmästaren

förskott i penningar eller byggnadsämnen; är afhandling därom

upprättad och med afhandlingen så förfaret, som i 3 § sjölagen sägs,

njute förskottsgifvaren sedan förmånsrätt i de lämnade byggnadsämnena

och det, som med förskottet är tillverkadt.

Därefter njute borgenär, som för sin fordran har inteckning i fartyg,

förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör; dock galle ej förmånsrätt för

ränta, som före utmätning eller början af konkurs är upplupen, för längre

tid än tre år. År fartyget intecknadt för fleres fordringar, äge den företräde,

som först sökt inteckning; hafva flere sökt inteckning samma dag,

äge lika rätt. År inteckning för fordran vunnen på grund af medgifvande,

som lämnats efter fordringens tillkomst, och varder den, som inteckningen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

medgifvit, eller, där flere äro, som den medgifvit, någon af dem försatt

i konkurs, som börjas inom en månad efter det inteckningen söktes, vare

inteckningen utan verkan. Ej heller galle inteckning, som blifvit’ sökt

samma dag konkurs börjats eller därefter.

6 §.

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld uf

fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems

hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter förfallodagen.

Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt annan

upplåtit sin fasta egendom, i de denne tillhöriga lösören och byggnader,

som å egendomen finnas, samt, där tomträtt upplåtits, i tomträtten med hvad

därtill hör, för arrende eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt

för jordägaren åliggande utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens

innehafvare gäldas, dock ej för fordran, som förfallit till betalning tidigare

än ett år före utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller

vanhäfd, där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator

kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren

lika rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för

ersättning, där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendatorn

lämnadt.

o Därefter njute borgenär,'' som för sin fordran har inteckning i tomträtt,

förmånsrätt i tomträtten med hvad därtill hör; dock gälle ej förmånsrätt

för ränta, som före utmätning eller början af konkurs är upplupen, för

längre tid än tre år. Är tomträtten intecknad för fleres fordringar, äge

den företräde, som först sökt inteckning; hafva flere sökt inteckning samma

dag, äge lika rätt. År inteckning för fordran vunnen på grund af medgifvande,

som lämnats, efter fordringens tillkomst, och varder den, som inteckningen

medgifvit, eller, där flere äro, som den medgifvit, någon af

dem försatt i konkurs, som börjas inom en månad efter det inteckningen

söktes, vare inteckningen utan verkan. Ej heller gälle inteckning, som

blifvit sökt samma dag konkurs börjats eller därefter.

Genom denna lag upphäfvas 17 kap. 3 och 4 §§ jordabalken samt

förordningen den 22 oktober 1867 angående tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken

i fråga om jordägares förmånsrätt till arrendator lösegendom. Förekommer

i lag eller särskild författning hänvisning till 17 kap. 5 eller 6 §

handelsbalken, skall hänvisningen afse samma lagrum i dess ändrade lydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

4‘t

Denna lag skall tillämpas i förmånsrättstvister, som göras anhängiga

efter utgången af december månad 1907; dock att i fråga om fordran, som

uppkommit före nämnda tid, inskränkning ej sker i förmånsrätt, som enligt

äldre lag må tillkomma den fordran.

Lag

Bil. B.

om ändrad lydelse af 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55, 56 och 57 §§ i

förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55, 56 och

57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom

skola erhålla följande ändrade lydelse:

39 §.

Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom,

må, till betryggande af nyttjanderättens bestånd efter ty här nedan sägs,

erhålla inteckning därför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder; dock

att i fråga om tomträtt gäller hvad angående inskrifning af sådan rätt är

särskilt stadgadt.

Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplåtarens

hustru samtyckt till upplåtelsen, därom skils i giftermålsbalken.

46 §.

År äganderätt öfverlåten till en och nyttjanderätt upplåten till annan;

galle nyttjanderätten, om inteckning därför sökes förr än lagfart å fånget,

bökas lagfart och inteckning samma dag, galle om företrädet hvad i lagen

om nyttjanderätt till fast egendom stadgas.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 21 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 60.

50

47 §.

Varder egendom afträdd till konkurs innan den, som undfått nyttjanderätt

i egendomen, därför sökt inteckning, och går egendomen till försäljning;

då skall hvad i 46 § stadgas angående verkan däraf att inteckning

för nyttj anderätten sökes förr, än nye ägaren söker lagfart å sitt fång,

icke äga tillämpning.

48 §.

Har någon vid öfverlåtelse af äganderätt till fast egendom förbehållit

sig eller annan nyttjanderätt till egendomen eller någon del däraf,

eller skall, utan att sådant förbehåll skett, arrende- eller hyresaftal, efter

ty särskildt är stadgadt, äga bestånd mot nye ägaren, eller är fast egendom

utmätningsvis såld med förbehåll om beståndet af nyttjanderätt, som ej

är intecknad; vare nyttjanderätten gällande mot nye ägaren, ändå att denne

söker lagfart å fånget, innan inteckning för nyttjanderätten sökes.

Har vid öfverlåtelse eller försäljning skett förbehåll, som nyss sagts,

och öfverlåter nye ägaren sedan fastigheten till annan, vare lag samma, där

inteckning sökes inom den ill kap. 2 § jordabalken stadgade tid efter det

lagfart meddelades å den förres fång.*

49 §.

Innehafvare af nyttjanderätt, som enligt 48 § skall gälla mot ny ägare,

njute i förhållande till dennes borgenärer den rätt, som enligt lag tillkommer

ogulden köpeskilling.

50 §.

Upplåter någon nyttjanderätt till samma egendom åt flere, vare den

upplåtelse gällande, hvarför inteckning först sökt varder; sökes för upplåtelserna

inteckning samma dag, galle om företrädet hvad i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom stadgas.

53 §.

Innehafvare af nyttjanderätt, som måste vika i något af de fall nu

sagde äro, har ej för skadestånd, hvartill han enligt lag kan vara berättigad,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

förmånsrätt i egendomen, med mindre att skadeståndet är såsom fordran

till bestämdt belopp särskildt intecknadt.

Har den, som upplät nyttjanderätten, öfverlätit egendomen till annan,

och låter nyttjanderättens innehafvare beviljad inteckning utan upplåtarens

samtycke dödas, förfalla eller nedsättas, eller har han i fall, som 48 § afser.

försummat att för nyttjanderätten söka inteckning inom den tid, som i 11

kap. 2 § jordabalken stadgad är; hafve då förverkat den rätt till skadestånd

af upplåtaren, som eljest skolat honom tillkomma.

55 §.

Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande åt rättighetens

bestånd efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om nyttjanderätt

är stadgadt.

Om förnyelse, förändring eller dödande af inteckning för servitut

vare tag som i 43, 44 och 45 §§ sägs.

56 §.

Öfver lates äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan, vare

servitutet gällande, om inteckning därför sökes förr än lagfart å fånget;

sökas lagfart och inteckning samma dag, galle om företrädet hvad i lagen

om servitut stadgas; skolande hvad i 47, 48 och 49 §§ är stadgadt angående

nyttjanderätt jämväl tillämpas å servitut.

57 §.

Är servitutsrätt upplåten till flere, eller upplåtes servitutsrätt till en

och nyttjanderätt till annan, och kunna ej rättigheterna jämte hvarandra

fullt bestå; äge den rätt företräde, därför inteckning först söktes: äro

inteckningarna sökta samma dag; äge den rätt, som först uppläts, företräde.

Hvad i 51, 52 och 53 §§ stadgas om nyttjanderätt galle ock i fråga

om servitut.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.