Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maft angående åtgärder till tryggande af aftal rörande leverans af elektrisk energi.

1907-03-28 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:62, Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maft angående åtgärder till tryggande af aftal rörande leverans af elektrisk energi.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

»

W:o 62.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 mars 1907.

— — — — Andra Kammaren — 28 — 1907.

Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Maft angående åtgärder

till tryggande af aftal rörande leverans af elektrisk energi.

(Lagutskottets utlåtande n:o 28.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag hafva enskilda motionärer föreslagit, att

Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att det täcktes

Eders Kungl. Maj:t att låta föranstalta om utredning, i hvad mån

betryggande garanti för ingångna aftals bestånd från leverantörens sida

skulle kunna genom lagstiftning beredas köpare af elektrisk energi samt

för Riksdagen framlägga det förslag i ärendet, hvartill en sådan utredning

kan gifva anledning.

Att förevarande ämne är af stor vikt och betydelse, torde vara visst.

I den mån särskildt kraften i våra vattenfall alltmera tages i anspråk för

alstrande af*elektrisk energi i större omfattning, blir det såväl ur nationalekonomisk

som privatekonomisk synpunkt en angelägenhet af stor vikt för

statsmakterna att tillse ej blott att det alstrade energi förrådet från pro
-

l

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 62. •>

ducentens sida under så billiga former som statens berättigade intressen

det medgifva kan utnyttjas, utan äfven att det alstrade energiförrådet på

ett fullt betryggande sätt tillhandahålles alla dem, som pa beräknad tillgång

ur detsamma grundat nyttiga företag för olika ändamål. Genom

den° 1902 tillkomna lagstiftningen har staten redan gatt producentens intressen

till mötes, hvaremot konsumenten, den som genom aftal betingat

sig leverans af visst energiförråd från kraftföretaget, enligt gällande lagstiftning

intager en synnerligen osäker ställning. Att han icke vid aftalsbrott

från leverantörens sida genom eventuellt skadestånd, äfven om detta

beräknas till mycket högt belopp, kan under alla förhållanden blifva tillfredsställd,

är uppenbart. För konsumenten kommer det ju i främsta

rummet an på att ständigt kunna åtnjuta tillgång på aftalad kraft. En

stad exempelvis med elektrisk belysning, som plötsligt genom aftalsbrott

från kraftleverantörens sida befinner sig i mörker, lärer vara föga tillfredsställd

med ett skadestånd.

Då Riksdagen vid behandlingen af detta ämne sökt för sig klargöra,

huru detsamma skulle på ett tillfyllestgörande sätt kunna ordnas, har

Riksdagen till en början undersökt, huruvida icke i redan gällande lagstiftning

bestämmelser finnas, som skulle kunna i någon mån användas i konsumentens

ifrågavarande intresse, eller i annat fall, huruvida icke befintliga

bestämmelser skulle i sådant syfte kunna utvidgas. Det har därvid till en

början gällt att bestämma arten af konsumentens ifrågavarande rätt. I sådant

afseende torde det vara af intresse att inhämta, hurusom enligt den nya

tyska civillagen, som i modern rätt lärer få anses representera den mest

genomarbetade systematiken, denna rätt troligen icke kan betraktas såsom

en sakrätt. Visserligen har en framstående skriftställare inom den tyska

rättsvetenskapen velat med stöd af bestämmelsen i § 1105 af den tyska

civillagen gorå gällande, att under vissa förutsättningar afnämarens rätt

vore att betrakta som en reallast och såsom sådan borde åtnjuta fullt sakrättsligt

skydd, men af en annan i Tyskland högt uppburen juridisk författare

har detta utan vidare såsom felaktigt afvisats. Hur rättigheten

genom aftal än konstrueras, torde det emellertid enligt gällande svensk

rätt vara visst, att det väsentliga i densamma icke är af den art, att inteckning

därför eventuellt i leverantörens fastighet kan fastställas. Genom

ett af högsta domstolen nyligen afgjordt mål har denna fråga ock blifvit

klart afgjord. Sökt inteckning till säkerhet för aftalad rätt till elektrisk

kraft från ett kraftbolag i detsamma tillhöriga fastigheter och kraftledningar

har i alla instanserna afvisats, i hofrätten och högsta domstolen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

enhälligt. Af rättsfallet framgar bland annat, att enligt domhafvande^

i underrätten mening ifrågavarande rätt icke läte hänföra sig till vare sig

nyttjanderätt till fast egendom, afkomsträtt af sådan egendom eller servitut.

Äfven om, såsom Riksdagen inhämtat, i ett annat tidigare fall underrätt

fastställt inteckning i ett kraftbolags fastigheter till säkerhet för ett kontrakt

om leverans af elektrisk energi — hvilken inteckning emellertid torde

afsett hufvudsakligen upplåten nyttjanderätt till vissa turbinkammare

m. m. — och äfven under förutsättning att sådan inteckning mera allmänt

skulle medgifvas, något som man likväl efter ofvannämnda prejudikat

knappast torde vara berättigad antaga, finner Riksdagen, att föga därmed

vore för konsumenten vunnet. Genom den medgifna inteckningen

skulle han visserligen i många fall vara skyddad mot tredje man, men

någon trygghet att åtnjuta den aftalade energimängden skulle han icke

därför äga. Mot ett aftalsbrott från leverantörens sida och de stundom

oberäkneliga följderna däraf vore han ej säkerställd.

Mahända är det ock med hänsyn härtill, som man i främmande

länder uti ifrågavarande afseende beträdt en annan väg och i allmänhet

genom villkor och bestämmelser vid meddelandet af koncession å elektriska

kraftanläggningar sökt trygga afnämare af energi från företaget mot risken

att pa ett eller annat sätt gå miste om aftalad energileverans.

I England gälla härom bestämmelser, tillkomna 1882, med vissa senare

förändringar. En koncession för leverans och distribuering af elektrisk

energi meddelas alltid för ett alldeles bestämdt angifvet område (area of

supply). ^ 1 ^ koncessionsurkunden uppräknas de gator och platser, hvarest

mom två år efter koncessionens meddelande elektriska ledningar till allmänt

aftunnande af elektrisk energi måste vara anlagda. Efter loppet af

ett och ett hälft år efter koncessionens meddelande kan under vissa förutsättningar

på företagets ägare ställas den fordringen att äfven på öfriga

gator inom området anlägga elektriska ledningar, och när dessa förutsättningar

äro uppfyllda, har ägaren skyldighet att inom sex månader efter

fordringens uppställande skrida till ledningarnas anläggande. I hvarje

koncessionsurkund angifves vidare det maximipris, som entreprenören är

berättigad betinga sig af de enskilda energiafnämarne. Om han icke enas

med vederbörande kommunalmyndighet om det pris, som skall förekomma

vid leverans till offentlig belysning, slites tvisten härom af skiljedomstol. —

Genom rätt att under vissa villkor öfvertaga en elektrisk kraftanläggning

är en offentlig korporation, som däraf har intresse, högst betydligt säkerställd

mot risken att förlora påräknad energi. — Afnämare eljest hafva

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

5

viss trygghet däri, att om handelsdepartementet (Board of trade) öfvertygas

om att företaget på grund af insolvens är urståndsatt att fullgöra de

förpliktelser, som i kraft af koncessionen åligga detsamma (ordentliga anläggningar,

leverans af energi in. m.), koncessionen är förverkad, i hvilket

fall de däraf intresserade under vissa villkor kunna öfvertaga företaget

eller del däraf. Stundom kan handelsdepartementet, om ett företag uraktlåter

de detsamma genom koncessionen eller af departementet särsk.ildt

ålagda förpliktelser — bland annat beträffande leverans af energi —,

därest ej de till en början i sådant fall meddelade anvisningar efterföljas,

fälla företaget till betydliga böter och slutligen återtaga koncessionen, om

sådant ur allmänt intresse synes lämpligt. — Till sist må nämnas, att

företagets egendom är skyddad från utmätning och konkursåtgärder.

I Frankrike skiljer man enligt eu år 1906 utkommen lag, vid meddelande

af koncession å elektrisk kraftanläggning, mellan »concessions

simples sans déclaration d’utilité publique (koncessioner, vid hvilka företaget

ej anses böra betraktas vara af mera allmän nytta) och »concessions

déclarées d’utilité publique» (koncessioner, där företaget anses vara af

allmän nytta). Koncessionen, hvilken enligt denna lag, i öfverensstämmelse

med hvad förut gällde, betraktas såsom ett slags aftal, meddelas i

båda fallen af kommun, där företaget finnes, eller där detsamma berör

flera kommuner som slutit sig tillsamman, af ett gemensamt utskott från

dessa, och i andra fall af staten. Hvarje koncession är underkastad de

närmare villkor, som upptagas i en vid dess meddelande utfärdad urkund,

»cahier des charges», hvilken öfverensstämmer med någon af de typer,

som fastställts i statsrådet. Genom bestämmelser, intagna i denna urkund,

tillförsäkras afnämare af elektrisk energi betryggande villkor för det

fortsatta och regelbundna åtnjutandet af kraften. Då koncessionen, enligt

hvad ofvan antydts, betraktas såsom ett aftal — närmare bestämdt såsom

ett aftal om begagnande från entreprenörens sida af de det allmänna tillkommande

rättigheter uti förevarande afseende mot skyldighet att fullgöra

de i det allmännas intresse liggande prestationer beträffande leverans af

elektrisk energi —, innebär ett åsidosättande från leverantörens sida af

fullgörande af honom åliggande leveranser såsom ett kontraktsbrott, på

hvilket bestämmelserna i art, 1184 Code civil bli tillämpliga. Enligt dessa

har, för den händelse den ene kontrahenten icke uppfyller sina förpliktelser

enligt aftal, den andre kontrahenten rätt att fordra aftalets upphörande

och skadestånd, med andra ord i här förevarande fall hafva de

administrativa myndigheterna rätt att återkalla koncessionen och erhålla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N;o 62.

skadestånd för vederbörandes räkning. — Äfven fransk lag känner en

rätt för kommunförvaltningen att inlösa kraftföretaget, när villkor därom

äro intagna i koncessionsurkunden, något som vanligtvis lärer vara fallet.

I Italien äro bestämmelserna om koncession synnerligen lindriga för

entreprenören. Den rätt, han genom koncessionen erhåller, betraktas, i

förhållande till de fastigheter, hvaröfver ledningarna framdragas, såsom ett

servitut. Trygghet att erhålla aftalad leverans af energi har afnämare

bland annat därigenom, att servitutet anses förverkadt, till exempel om

ägaren till den tjänande fastigheten (den hvaröfver ledningen framgår)

visar, att entreprenören icke vidare är i stånd att lämna energi till industriella

ändamål. Rätt att inlösa ett elektriskt kraftföretag tillkommer

ock enligt italiensk rätt kommun under vissa villkor och viss tid efter

koncessionens meddelande, ehuru bestämmelserna härom genom åtskilliga

omständigheter sällan kunna tillämpas och kommunens ifrågavarande rätt

begagnas.

I Schweiz synas föga tillfredsställande stadganden förefinnas till tryggande

af afnämarnes rätt. Behofvet af skyddande bestämmelser har därför

kraftigt i Schweiz gjort sig gällande, och man har uppställt följande reformprogram:

Alla företag, som befatta sig med produktion, ledning och leverans

af elektrisk energi, ställas under statskontroll. Denna statskontroll

skulle särskildt beträffande leverans af elektrisk energi på det sättet anordnas,

att ett bolag, som till tredje man ville leverera elektrisk energi,

på samma sätt som järnvägsbolagen skulle behöfva koncession. Koncessionen

skulle meddelas blott för ett noggrant begränsadt område. Bolaget

skulle vara förpliktadt att inom detta område under vissa villkor

tillfredsställa hvarje efterfrågan efter energi (kontraktstvång), vidare skulle

maximi pristariffer uppställas, som vid viss räntabilitet hos företaget skulle

reduceras, slutligen skulle särskildt till förmån för kommuner, kantoner

och förbundet förbehållas ^lösningsrätt, till företaget. Såsom mönster för

lagstiftningen har man tänkt sig den engelska lagen af 1882.

Såsom af denna kortfattade redogörelse för viss utländsk lagstiftning

synes, har man genom med koncessionen förbundna bestämmelser sökt

trygga bland annat afnämare af elektrisk energi mot att blifva beröfvad

påräknad kraft. Att man icke heller i vårt land är alldeles främmande

för en sådan tanke, framgår af ett den 13 februari 1906 afgifvet yttrande

till kommerskollegium, i hvilket en af inspektörerna öfver elektriska anläggningar

för belysning och kraftöfverföring berört det i motionen omförmälda

ämne och därutinnan anfört; >1 den mån omfattande anlägg
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:n 62.

ningar komma till utförande för tillhandahållande af elektrisk kraft

åt befolkningen inom större områden, och dessa företag sålunda blifva af

afsevärd betydelse för den allmänna hushållningen, synas de böra blifva

underkastade äfven andra bestämmelser än sådana, som meddelas till förekommande

af skada å person eller egendom. Bland synpunkter, som därvid

kunna göra sig gällande, torde vara, att kraften må levereras på tillfredsställande

sätt och till lämpliga (maximi-) priser samt att den inom

visst område må blifva tillgänglig intill visst belopp för alla, som så

önska, och på enhetliga villkor under i öfrigt lika förhållanden; dessutom

torde väl ock stundom anläggningens förhållande till statens eller annan

enskild anläggning inom samma område behöfva på något sätt fastställas.

— Vid mindre anläggningar af ifrågavarande slag, hvartill med få undantag

de i vårt land hittills utförda kunna räknas, torde dessa förhållanden

af sig själft regleras på tillfredsställande sätt, men då företag komma till

stånd genom sammanslutning eller annorledes, som ensamma behärska

vidsträckta områden, torde förhållandena kunna gestalta sig annorlunda.

Dylika anläggningar kunna då såväl i ekonomisk betydelse som i andra

stycken jämföras med järnvägsanläggningar, och sådana äro ju i afseenden,

analoga med de ofvannämnda, underkastade kontroll från det allmännas

sida. Då dessa frågor i vårt land sannolikt snart nog blifva aktuella, synes

lämpligt att redan nu i koncessionsbestämmelser för ifrågavarande

slag af anläggningar afseende fästes därå. Sålunda torde det blifva till

gagn för bedömande af hithörande förhållanden och af vattenkraftens tillgodogörande

öfverhufvudtaget, om koncessionsinnehafvare af dylika företag

— såsom fallet är på vissa ställen i utlandet och hos oss vid enskilda

järnvägar — förelädes, bland annat, att ingifva en detaljerad tablå öfver

den i bruk satta anläggningens utrustning och kostnad och att årligen

efter ett fastställdt schema afgifva berättelse om verksamheten och företagets

ställning.» — Inspektören har vidare framhållit det stora behofvet

att genom lagstiftning afnämares rätt tryggas, och då enligt hans mening

sådant borde ske genom bestämmelser, meddelade i samband med

koncessionen, vore en sådan lagstiftning med det snaraste påkallad, innan

redan alltför många koncessioner hunnit meddelas. — Till sist har han

fäst uppmärksamheten därå, att enligt gällande lag, 2 § 2 mom. lagen

den 27 juni 1902, Eders Kungl. Maj:t vid meddelande af koncession har

att, under förbehåll af enskild rätt, föreskrifva på hvilket sätt och under

hvilka villkor anläggningen må utföras och nyttjas, men att då fråga

uppstått om dessa bestämmelser vore af den omfattning, att Eders Kungl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 62.

Maj:t vid koncessionens meddelande skulle äga uppställa villkor af den

ingripande art, hvarom ofvan talats och hvilka i utlandet, exempelvis

England, förekomme, tvekan härutinnan så starkt gjort sig gällande, att

man helt afstått att i koncessionsbestämmelserna föreslå ens något i sådan

riktning gående villkor.

Att tillfredsställande utvägar till frågans lösning sålunda icke saknas,

har Riksdagen med det ofvan anförda velat visa, äfven om Riksdagen gifvetvis

icke varit i tillfälle att närmare angifva, huru denna lösning bör

försiggå. Detta torde Eders Kungl. Maj:t vid en eventuell utredning bäst

blifva i stånd att afgöra. Därvid lärer då ock visa sig, huruvida saken

kan ordnas genom blott administrativa föreskrifter, hvilka Eders Kungl.

Maj;t i sådant fall icke lärer underlåta att meddela, eller huruvida lagstiftning

med Riksdagens medverkan erfordras.

Riksdagen får alltså anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta föranstalta^

om utredning, på hvilket sätt betryggande garantier för kontraktsenligt

åtnjutande af elektrisk energi må kunna genom lagstiftning eller

eljest beredas afnämare af sådan energi, samt i den mån Riksdagens medverkan

till lagstiftning i ämnet erfordras, för Riksdagen framlägga det

förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 28 mars 1907.

Med undersåtlig vördnad.

CSNTBA1.TEYCEERIET, STCCKHOUf, läs;.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.