Skrifvelse till Konungen i fråga om skogslikvi* der vid laga skiften och hemmansklyfning ar.
1907-04-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1907:78, Skrifvelse till Konungen i fråga om skogslikvi* der vid laga skiften och hemmansklyfning ar.
Dokumentets text
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 78,
ÄT:o 78.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 april 1907.
— — — — Andra Kammaren — 20 — 1907.
Riksdagens skrifvelse till Konungen i fråga om skogslikvi*
der vid laga skiften och hemmansklyfning ar.
(Lagutskottets utlåtande N:o 35, punkt 6.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag har enskild motionär föreslagit, att
Riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t begära dels förslag till ändrade
bestämmelser i syfte att förekomma misshushållning med skogen genom
föreskrifna ståndskogslikvider vid laga skiften och hemmansklyfningar och
dels åtgärder eller, i den mån Riksdagens medverkan påkallas, förslag till
bestämmelser i syfte att dylika ståndskogslikvider i lappmarkerna, som
hitintills ägt ruin eller till äfventyrs ej kunna framdeles undgås, måtte
ordnas till fördel för bönderna, åt hvilka skogen blifvit gifven.
Den fråga, på hvilken Riksdagens uppmärksamhet här fästats, torde
vara värd synnerligt beaktande. Det är uppenbart, att de i skogsför
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 78.
9
nödenheter utgående likviderna vid laga skiften och vid de därmed likställda
hemmansklyfningarna ofta äro ägnade att verka skogssköflande.
Dessutom komma dessa likvider i bestämd strid med både 1 § i 1903
års lag angående vård af enskildes skogar och 8 § i 1873 års afvittringsstadga
för lappmarken. Det torde ej heller kunna förnekas, att just dessa
förrättningar på vissa orter, såsom särskildt i lappmarksbygderna, kunna
jämväl i öfrigt leda till verkliga missförhållanden. Såväl ur skogsekonomisk
som social synpunkt lärer det således vara af stor vikt att söka
snart råda bot härför.
Enligt gällande skiftesstadga kan ståndskogslikviden afskiljas från
den öfriga skiftesförrättningen och efter skiftets fastställande i öfrigt särskildt
för sig uppgöras. Möjligen torde kunna ifrågasättas, för så vidt
sådant ej skulle anses för mycket strida mot laga skiftes ändamål, om
ej lämpligast vore, att skogen helt och hållet undantoges från skifte och
bibehölles som en samfällighet för delägarna att brukas på rationellt sätt.
Skulle åter detta ej i större eller mindre mån låta sig göra, utan, i enlighet
med grundsatsen att all skifteslagets mark skall i skiftet ingå,
skogen äfven skiftas, håller Riksdagen före, att det skulle vara till stort
gagn, om tjänstgörande landtmätare hade sig ålagdt att vid ståndskogslikvidens
verkställande inhämta upplysningar af skogstjänsteman eller möjligen
af vederbörande skogsvårdsstyrelse, hur iikviden borde lämpligast
ur skogshushållningssynpunkt uppgöras, äfvensom beträffande de föreskrifter
angående återväxtens betryggande, hvilka skulle kunna finnas erforderliga
att meddela.
Senaste finska skogskommitté, som bland annat hade förevarande
ämne till behandling, föreslog, att tiden för likvidens utgående borde
sättas till högst fem år. Äfven för vårt land anser Riksdagen, att det
skulle kunna vara ur skogsvårdssynpunkt fördelaktigt, om nuvarande
maximitid af tio år kunde väsentligt förkortas. Därigenom skulle nämligen
bland annat det osäkerhetstillstånd beträffande brukningsrätten till
tillträdd skog, som för närvarande utgör en af de förnämsta olägenheterna
med de i skogsförnödenheter utgående likviderna, i motsvarande
mån förkortas.
Riksdagen har dock icke med nu antydda utvägar velat annat än
visa några sätt, på hvilka korrektiv enligt Riksdagens förmenande skulle
kunna vinnas mot här berörda missförhållanden. Att för lappmarkernas
del särskilda åtgärder dessutom erfordras, vill Riksdagen icke bestrida,
ehuru Riksdagen icke kunnat bilda sig någon bestämdare uppfattning om
Bill. till Riksd. Prot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 26 Haft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 78.
hvad härutinnan bör företagas. Emellertid föreställer sig Riksdagen, att
ett strängt iakttagande af afvittringsstadgans grundsatser i hvarje fall
skulle vara af betydelse.
Med stöd af det sålunda anförda får Riksdagen anhålla, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t låta utarbeta och, i den mån Riksdagens medverkan påkallas,
för Riksdagen framlägga förslag till ändrade bestämmelser i syfte att
förekomma misshushållning med skogen genom föreskrifna ståndskogslikvider
vid laga skiften och hemmansklyfningar.
Stockholm den 23 april 1907.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.