Riksdagens Skrifvelse N:o 92
1907-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1907:92, Riksdagens Skrifvelse N:o 92
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 92.
1
N:o 92.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 april 1907.
— — — — Andra Kammaren den 30 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om åtgärder, afseende
att vid platser på landet med sammanträngd
befolkning ordna förhållandena med afseende å redan
befintlig eller för samhällets utvidgning erforderlig
tomtmark.
(Lagutskottets utlåtande n:o 41.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag hafva enskilda motionärer hemställt,
att Riksdagen måtte hos Eders Knngl. Maj:t begära utredning
och förslag till åtgärder i ändamål att vid platser på landet med
sammanträngd befolkning tillförsäkra samhället eller dess innevånare
rätt att förvärfva erforderlig tomt- eller byggnadsmark.
Senare tiders ekonomiska utveckling har på många områden
medfört ingripande förändringar i förut bestående förhållanden och
skapat nya intressesfärer på olika vägar. Med kommunikationsmedlens
hastiga utveckling och industriens storartade tillväxt uppstå
ständigt nya knutpunkter för rörelsen. Man har sålunda i våra
dagar rikligt tillfälle att bevittna, hurusom samhällen uppväxa på
olika platser å landsbygden, där tillfälle till näringsfång på grund
af nya konjunkturer erbjuder sig, och man har särskildt i sådant
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 30 Eäft. (N:is 92—93.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse Ko 92.
afseende anledning att fästa sig vid fisklägen, hamnplatser, stationssamhällen
och industricentra. På sådana platser samlas en mängd
personer, hvilkas näringsfång, tjänst eller sysselsättning föranleder
eller kanske tvingar dem att där bosätta sig. Det ligger i sakens
natur, att en sådan stundom nödtvungen bosättning under påverkan
af tillfälliga lokala förhållanden mången gång förenas med svårigheter
särskildt i afseende på förvärfvande af bostaden, hvilken ju
är en nyttighet, som till hvarje pris måste anskaffas. Villkoren
för erhållande af bostad blifva ofta alltså synnerligen hårda och
bostadsförhållandena i öfrigt ur social och hygienisk synpunkt
mycket otillfredsställande. I många fall försiggår bosättningen på
det sätt, att på eu med nyttjanderätt upplåten tomt den bostadssökande
åt sig uppför ett hus, hvilket han, så länge nyttjanderätten
äger bestånd, högst 50 år, äger å tomten hafva kvarstående. Äfven
om han för denna tid genom inteckning eller hädanefter genom
skriftlig upplåtelse i allmänhet kan trygga sin besittningsrätt till
tomten, återstår dock för honom i allt fall äfventyret ej mindre
att andra byggnader kunna uppföras och anordningar vidtagas, som
förringa besittningsrättens värde, än äfven att han vid nyttjanderättstidens
utgång nödgas bortflytta sitt hus eller, till förekommande
häraf, på hårda villkor få upplåtelsen förnyad. Den osäkerhet och
svårighet beträffande ett af lifvets viktigaste behof, som sålunda
skapas, kan icke imdgå att medföra stora ekonomiska och sociala
olägenheter. Att så till en högst afsevärd grad numera mångenstädes
blifvit fallet, torde vara allmänt bekant.
Vid sådant förhållande synes ock tiden vara inne, att statsmakterna
genom sitt ingripande söka råda bot härför, och detta ej
blott med hänsyn till redan befintliga missförhållanden utan ock
med afseende å framtiden. Grånande eller föreslagen lagstiftning
torde icke i större mån vara ägnad att afhjälpa det onda. Expropriationsförfattningen
medgifver sålunda expropriation blott till torg
eller gata i stad, och den skyldighet för tomtägare att afstå erforderlig
mark, som i förslaget till lag om stadsplan föreskrifves, föreligger
såsom regel blott för de i fastställd stadsplan — hvilken
jämväl efter förordnande af Eders Kungl. Maj:t kan upprättas inom
område å landet, där större byggnadsverksamhet är att förvänta —
upptagna gator, torg och andra allmänna platser. Den i 10 § af
nyssberörda lagförslag föreslagna rätt för samhället att förvärfva i
fastställd stadsplan upptaget tomtområde, som finnes vara för stadens
Riksdagens Skrifvelse N:o 92. 3
utveckling oundgängligen erforderligt, kan icke heller anses ägnad
att på platser, som nu äro i fråga, på ett tillfredsställande sätt
af hjälpa bostadsbehofvet. I alla händelser kan den icke med afseende
på tomtmark, som redan är bebyggd, tjäna att afhjälpa ofvan anmärkta
olägenheter. Den af Riksdagen nyligen antagna lagen om
tomträtt är väl i månget fall ägnad att i här förevarande afseende
skapa större trygghet, men då tomträttsinstitutet, med undantag
blott vid fideikommiss och stiftelser, icke å enskild mark är tilllämpligt,
saknar man i här förevarande fall dämti erforderligt
botemedel.
Med hänsyn till det nu anförda synes man vara nödsakad
att tillgripa nya åtgärder, där upplåtelse af erforderlig mark för en
sammanträngd befolknings bosättning icke kan på skäliga villkor
åstadkommas. I sådant afseende torde för anskaffande af erforderlig
tomtmark m. m. vara att förorda en utvidgning af expropriationsinstitutet,
blott förfarandet därvid noga begränsas och bestämmes.
Det torde sålunda till eu början böra fastslås, vid hvilka
platser expropriation under angifna förhållanden bör medgifvas,
och vidare bestämmas, att expropriationsrätten lägges i det allmännas
hand, och att således denna rätt kan påkallas af det särskilda samhället,
kommunen eller staten, ty endast därigenom är man tillförsäkrad,
att förhållandena på ett ur alla synpunkter betryggande sätt
ordnas. Den exproprierande institutionen hade sedan att af den
exproprierade marken på lämpligt sätt upplåta tomter till de enskilda.
Att kommunen härvidlag bör träda emellan ligger oftast i
dess eget intresse; och det bör därför kunna antagas, att densamma
skall vara villig att underkasta sig de uppoffringar i ekonomiskt
afseende, som för åtgärder af berörda slag kunna erfordras. Medel
för expropriationens genomförande torde utan större svårighet kunna
anskaffas, helst realsäkerhet för ett upptaget lån erbjuder sig i den
exproprierade marken. I alla de fall, där ifrågavarande samhälle
är ett municipalsamhälle, ligger det närmast till hands, att detsamma
själft vidtager berörda åtgärder; i andra fall lärer det böra ankomma
på vederbörande kommun. I vissa fall, där det allmännas intresse
af frågans tillfredsställande lösning är särskild! påtagligt, torde staten
böra träda till för att underhjälpa saken.
Nu föreslagna utväg med anlitande af expropriation torde
särskild! väl lämpa sig i de fall, där man med hänsyn till kommande
behof ,aktar nödigt ordna förhållandena. Att densamma emellertid
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 92.
jämväl med afseende å bestående förhållanden kan med fördel i
månget fall användas torde vara visst. Står dessutom expropriationstvånget
i utsikt, torde man vara berättigad förutsätta, att frivilliga
överenskommelser mellan tomtägare och den expropriationsberättigade
eller den enskilde i de flesta fall låta sig åstadkomma.
Själfklart torde vara, att den nu ifrågasatta expropriationsrätten
bör begränsas att användas allenast i sådana fall, då det
gäller att förvärfva nödig mark för ett samhälles bebyggande eller
att afhjälpa missförhållanden, som uppkomma därigenom att tomtmarken
befinner sig i annans hand än dens, som äger byggnaderna
därå, och således ej till inlösen af redan bebyggda tomter, till hvilka
husägaren jämväl är ägare.
Den närmare utredningen af ämnet och utarbetande af förslag
till de åtgärder, som kunna erfordras för en snar och effektiv lösning
af detsamma, torde ensamt af Eders Kungl. Maj:t kunna verkställas.
Under åberopande af hvad sålunda anförts får Riksdagen
anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t efter verkställd utredning
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till åtgärder,
särskilt med anlitande af expropriation, i ändamål att vid fisklägen,
stationssamhällen och andra områden på landet, där en sammanträngd
befolkning bor eller kan uppstå, i enligt med hvad ofvan
angifvits, på ett mera tillfredsställande sätt än hittills ordna förhållandena
med afseende å redan befintlig eller för samhällets utvidgning
erforderlig tomtmark.
Stockholm den 30 april 1907.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.