Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 92

1907-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1907:92, Riksdagens Skrifvelse N:o 92

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

1

N:o 92.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 april 1907.

— — — — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om åtgärder, afseende

att vid platser på landet med sammanträngd

befolkning ordna förhållandena med afseende å redan

befintlig eller för samhällets utvidgning erforderlig

tomtmark.

(Lagutskottets utlåtande n:o 41.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag hafva enskilda motionärer hemställt,

att Riksdagen måtte hos Eders Knngl. Maj:t begära utredning

och förslag till åtgärder i ändamål att vid platser på landet med

sammanträngd befolkning tillförsäkra samhället eller dess innevånare

rätt att förvärfva erforderlig tomt- eller byggnadsmark.

Senare tiders ekonomiska utveckling har på många områden

medfört ingripande förändringar i förut bestående förhållanden och

skapat nya intressesfärer på olika vägar. Med kommunikationsmedlens

hastiga utveckling och industriens storartade tillväxt uppstå

ständigt nya knutpunkter för rörelsen. Man har sålunda i våra

dagar rikligt tillfälle att bevittna, hurusom samhällen uppväxa på

olika platser å landsbygden, där tillfälle till näringsfång på grund

af nya konjunkturer erbjuder sig, och man har särskildt i sådant

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 30 Eäft. (N:is 92—93.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse Ko 92.

afseende anledning att fästa sig vid fisklägen, hamnplatser, stationssamhällen

och industricentra. På sådana platser samlas en mängd

personer, hvilkas näringsfång, tjänst eller sysselsättning föranleder

eller kanske tvingar dem att där bosätta sig. Det ligger i sakens

natur, att en sådan stundom nödtvungen bosättning under påverkan

af tillfälliga lokala förhållanden mången gång förenas med svårigheter

särskildt i afseende på förvärfvande af bostaden, hvilken ju

är en nyttighet, som till hvarje pris måste anskaffas. Villkoren

för erhållande af bostad blifva ofta alltså synnerligen hårda och

bostadsförhållandena i öfrigt ur social och hygienisk synpunkt

mycket otillfredsställande. I många fall försiggår bosättningen på

det sätt, att på eu med nyttjanderätt upplåten tomt den bostadssökande

åt sig uppför ett hus, hvilket han, så länge nyttjanderätten

äger bestånd, högst 50 år, äger å tomten hafva kvarstående. Äfven

om han för denna tid genom inteckning eller hädanefter genom

skriftlig upplåtelse i allmänhet kan trygga sin besittningsrätt till

tomten, återstår dock för honom i allt fall äfventyret ej mindre

att andra byggnader kunna uppföras och anordningar vidtagas, som

förringa besittningsrättens värde, än äfven att han vid nyttjanderättstidens

utgång nödgas bortflytta sitt hus eller, till förekommande

häraf, på hårda villkor få upplåtelsen förnyad. Den osäkerhet och

svårighet beträffande ett af lifvets viktigaste behof, som sålunda

skapas, kan icke imdgå att medföra stora ekonomiska och sociala

olägenheter. Att så till en högst afsevärd grad numera mångenstädes

blifvit fallet, torde vara allmänt bekant.

Vid sådant förhållande synes ock tiden vara inne, att statsmakterna

genom sitt ingripande söka råda bot härför, och detta ej

blott med hänsyn till redan befintliga missförhållanden utan ock

med afseende å framtiden. Grånande eller föreslagen lagstiftning

torde icke i större mån vara ägnad att afhjälpa det onda. Expropriationsförfattningen

medgifver sålunda expropriation blott till torg

eller gata i stad, och den skyldighet för tomtägare att afstå erforderlig

mark, som i förslaget till lag om stadsplan föreskrifves, föreligger

såsom regel blott för de i fastställd stadsplan — hvilken

jämväl efter förordnande af Eders Kungl. Maj:t kan upprättas inom

område å landet, där större byggnadsverksamhet är att förvänta —

upptagna gator, torg och andra allmänna platser. Den i 10 § af

nyssberörda lagförslag föreslagna rätt för samhället att förvärfva i

fastställd stadsplan upptaget tomtområde, som finnes vara för stadens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 92. 3

utveckling oundgängligen erforderligt, kan icke heller anses ägnad

att på platser, som nu äro i fråga, på ett tillfredsställande sätt

af hjälpa bostadsbehofvet. I alla händelser kan den icke med afseende

på tomtmark, som redan är bebyggd, tjäna att afhjälpa ofvan anmärkta

olägenheter. Den af Riksdagen nyligen antagna lagen om

tomträtt är väl i månget fall ägnad att i här förevarande afseende

skapa större trygghet, men då tomträttsinstitutet, med undantag

blott vid fideikommiss och stiftelser, icke å enskild mark är tilllämpligt,

saknar man i här förevarande fall dämti erforderligt

botemedel.

Med hänsyn till det nu anförda synes man vara nödsakad

att tillgripa nya åtgärder, där upplåtelse af erforderlig mark för en

sammanträngd befolknings bosättning icke kan på skäliga villkor

åstadkommas. I sådant afseende torde för anskaffande af erforderlig

tomtmark m. m. vara att förorda en utvidgning af expropriationsinstitutet,

blott förfarandet därvid noga begränsas och bestämmes.

Det torde sålunda till eu början böra fastslås, vid hvilka

platser expropriation under angifna förhållanden bör medgifvas,

och vidare bestämmas, att expropriationsrätten lägges i det allmännas

hand, och att således denna rätt kan påkallas af det särskilda samhället,

kommunen eller staten, ty endast därigenom är man tillförsäkrad,

att förhållandena på ett ur alla synpunkter betryggande sätt

ordnas. Den exproprierande institutionen hade sedan att af den

exproprierade marken på lämpligt sätt upplåta tomter till de enskilda.

Att kommunen härvidlag bör träda emellan ligger oftast i

dess eget intresse; och det bör därför kunna antagas, att densamma

skall vara villig att underkasta sig de uppoffringar i ekonomiskt

afseende, som för åtgärder af berörda slag kunna erfordras. Medel

för expropriationens genomförande torde utan större svårighet kunna

anskaffas, helst realsäkerhet för ett upptaget lån erbjuder sig i den

exproprierade marken. I alla de fall, där ifrågavarande samhälle

är ett municipalsamhälle, ligger det närmast till hands, att detsamma

själft vidtager berörda åtgärder; i andra fall lärer det böra ankomma

på vederbörande kommun. I vissa fall, där det allmännas intresse

af frågans tillfredsställande lösning är särskild! påtagligt, torde staten

böra träda till för att underhjälpa saken.

Nu föreslagna utväg med anlitande af expropriation torde

särskild! väl lämpa sig i de fall, där man med hänsyn till kommande

behof ,aktar nödigt ordna förhållandena. Att densamma emellertid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

jämväl med afseende å bestående förhållanden kan med fördel i

månget fall användas torde vara visst. Står dessutom expropriationstvånget

i utsikt, torde man vara berättigad förutsätta, att frivilliga

överenskommelser mellan tomtägare och den expropriationsberättigade

eller den enskilde i de flesta fall låta sig åstadkomma.

Själfklart torde vara, att den nu ifrågasatta expropriationsrätten

bör begränsas att användas allenast i sådana fall, då det

gäller att förvärfva nödig mark för ett samhälles bebyggande eller

att afhjälpa missförhållanden, som uppkomma därigenom att tomtmarken

befinner sig i annans hand än dens, som äger byggnaderna

därå, och således ej till inlösen af redan bebyggda tomter, till hvilka

husägaren jämväl är ägare.

Den närmare utredningen af ämnet och utarbetande af förslag

till de åtgärder, som kunna erfordras för en snar och effektiv lösning

af detsamma, torde ensamt af Eders Kungl. Maj:t kunna verkställas.

Under åberopande af hvad sålunda anförts får Riksdagen

anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t efter verkställd utredning

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till åtgärder,

särskilt med anlitande af expropriation, i ändamål att vid fisklägen,

stationssamhällen och andra områden på landet, där en sammanträngd

befolkning bor eller kan uppstå, i enligt med hvad ofvan

angifvits, på ett mera tillfredsställande sätt än hittills ordna förhållandena

med afseende å redan befintlig eller för samhällets utvidgning

erforderlig tomtmark.

Stockholm den 30 april 1907.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.