Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 20, 21 och 22 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896.

1908-05-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:108, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 20, 21 och 22 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 108.

1

las» ios.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 mai 1908.

— — — — Andra Kammaren den 6 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändring af 20, 21 och 22 §§ i lagen om hemmansklyfning,

ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni

1896.

(Lagutskottets utlåtande n:o Öl.)

Till Konungen.

Yid innevarande års riksdag kar enskild motionär framställt förslag

till ändring af 20, 21 ock 22 §§ i lagen om kemmansklyfning, ägostyckning

ock j or daf söndring den 27 juni 1896.

Bill. till Riksd. Brok 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 42 Höft. (N:is 108,109.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 108.

Frågan om utvidgande så långt det allmännas intresse kan medgifva

af rätten att med bindande verkan afskilja jord från vederbörande stamfastighet,

så att utbrytningen kan ske utan alltför besvärande formaliteter

och utan onödig omgång, har sedan lång tid tillbaka varit föremål för ett

allt större intresse. De kraf, som blifvit i sådant afseende framställda,

hafva äfven blifvit af statsmakterna i viss mån tillgodosedda, hvarvid den

synpunkten torde hafva varit bestämmande, att utvidgningen af rätten att

afskilja jord icke finge sträckas längre, än att det allmännas säkerhet för

erhållande af stamhemmanet åliggande utskylder icke blefve äfventyrad.

Genom 1881 års förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring

upphäfdes de förut gällande stadgandena om besuttenhet såsom villkor för

hemmans klyfvande och om rättighet att lösa så kallad obesutten del däraf.

Före år 1881 var vidare rätt till ovillkorlig afsöndring af Y5 af hemmanets

ägovälde medgifven endast i fråga om säterier och annan privilegierad

jord, men var i öfrigt inskränkt till Y10 af ägovidden. Genom

1881 års förordning bestämdes för hemman eller lägenhet i allmänhet

rätten till afsöndring, vare sig för alltid under full äganderätt eller under

besittning på viss tid eller på lifstid, till att gälla Y5 ägovidden.

Genom nu gällande lag om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring

den 27 juni 1896 infördes ett nytt rättsintitut, ägostyckning,

hvarigenom möjlighet beredes att ur viss i mantal satt jord (jämför emellertid

§ 29) utbryta just den del, som i hvarje särskild! fall är för det ifrågavarande

ändamålet lämpligast. Ägostyckning får ske till huru stor del

af ägovidden som helst och förutsätter icke att det område, som skall frånskiljas,

blifvit till annan person öfverlåtet. Förrättningen skall verkställas

af landtmätare med tillämpning i de fall, där ej annorlunda finnes i lagen

bestämdt, af skiftesstadgans föreskrifter. Till hvarje lott skall utläggas

viss, till gränserna bestämd ägovidd och därefter hemmanets mantal fördelas

mellan de olika lotterna. I motsats till hvad fallet är med jordafsöndring,

vinnes genom ägostyckning säkerhet för att någon rubbning i

uppdelningen icke kan ske utan ägarens samtycke. — Afsöndring för

alltid från hemman, hvilket får klyfvas, får enligt 1896 års lag ske till

och med Y5 af hemmanets ägovälde i eu eller flera delar. Till besittning

på viss tid eller på lifstid får afsöndras jord af huru stor vidd som

helst. För afsöndring för alltid erfordras fastställelse af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande och skall därvid föreligga afhandling, hvarigenom

det område, som skall afsöndras, öfverlåtits till annan person.

Detta område behöfver icke vara genom landtmäteriförrättning bestämdt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 108.

men skall vara i öfverlåtelsehandlingen så noggrant beskrifvet, att någon

osäkerhet därom ej kan uppstå. Afsöndring till större vidd än ljz af

hemmanets ägoområde ankommer på Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande

att tillåta, där omständigheterna därtill föranleda. Genom 1896 års

lag blef slutligen den förut obligatoriska afgäldssättningen borttagen.

flen större lätthet, som genom 1896 års lag beredts att i mindre

lotter uppdela bestående jordenheter, torde emellertid icke längre motsvara

de faktiska förhållandenas kraf. Den hastiga uppkomsten och vidare tillväxten

af samhällen med mera sammanträngd befolkning, liksom ock sträfvande^

att i allt större utsträckning främja bildandet af s. k. egna hem

synas sålunda göra angeläget, att de hinder 1896 års lag innehåller mot

utbrytning i större utsträckning af jord äfvensom de svårigheter samma

lag uppställer mot ett tillgodoseende af fordringarna på ett hastigt och

med ringare kostnader förenadt förfarande för jordfördelningen, blifva i

möjligaste mån undanröjda. I nu föreliggande framställning har påyrkats,

dels att afsöndring för alltid måtte medgifvas äfven till större del än 1f>

af stamhemmanets ägovälde, dels ock att fastställelse å dylik afsöndring

linge under vissa villkor meddelas, äfven om afhandling rörande afsöndringen

icke förelåge. Hvad beträffar det förra af dessa yrkanden, hafva redan

förut förslag i denna riktning framkommit, men så länge de flesta jorden

åliggande utskylder och besvär ansågos påhvila hemmanet såsom en enhet,

kunde befaras, att hemmanet icke skulle kunna fullgöra sina skyldigheter,

om afsöndring tillätes i huru stor utsträckning som helst. Sedan numera

mantalets betydelse nära nog helt och hållet bortfallit -—- de besvär och

utskylder, som utgå efter mantalet, äro så obetydliga, att stamhemmanet

endast i sällsynta undantagsfall torde brista i deras utgörande, äfven om

den nuvarande begränsningen för jordafsöndring upphäfves — synes giltig

anledning icke förefinnas att bibehålla ifrågavarande inskränkning i rätten

till afsöndring, i synnerhet som dess borttagande kan sägas vara ett konsekvent

fortskridande på den väg, hvarpå lagstiftningen i ämnet dittills fortgått.

Det torde dessutom i flera fall vara förenadt med icke ringa besvär

och tidsutdräkt att afgöra, huruvida afsöndring skett utöfver l/z af ett

hemmans ursprungliga ägovidd. Såsom stöd för sin uppfattning vill Riksdagen

jämväl erinra, att den s. k. egnakemskommittén i sitt den 22 juni

1901 afgifna betänkande gjort framställning om upphäfvande af nämnda

begränsning af rätten till afsöndring. Denna framställning lärer dock ännu

icke hafva föranledt någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd. Hvad vidare angår

det framställda förslaget om vidtagande af sådan ändring i 1896 års

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 108.

lag angående hemmansklyfning m. in., att fastställelse å jordafsöndring för

alltid måtte få meddelas äfven då det område afsöndringen afser icke är

på annan öfverlåtet, synes det äfven Riksdagen, som om föreskriften att

afhandling rörande afsöndringen skall föreligga, innan fastställelse å afsöndringen

får meddelas, skulle kunna utan olägenhet borttagas. Enligt

hvad erfarenheten gifvit vid handen, har denna bestämmelse äfvensom de

svårigheter, de kostnader och den omgång, som vållas genom att låta döda

stamfastighetens inteckningar i hvarje särskild afsöndring för sig i flera

fall gifvit anledning till skenöfverlåtelser i syfte att sedermera lättare få

utbrutna smärre områden frigjorda från stamfastighetens inteckningar och

därigenom för eu köpare mera begärliga. Gifvet är, att, äfven då afhandling

rörande afsöndringen icke föreligger, för dennas fastställande måste

kräfvas noggrann uppgift rörande den afsöndrade jordens storlek, läge och

gränser. Huruvida det för detta ändamål kan anses oundgängligen nödigt,

att karta jämte beskrifning blifver, efter förordnande af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, af landtmätare upprättad öfver afsöndringen,

synes dock Riksdagen tvifvelaktigt. I hvarje fall skulle ett stadgande i

dylik riktning vålla ökad tidsutdräkt och större kostnader för sökanden.

Af hvad Riksdagen bär ofvan anfört torde framgå, att Riksdagen har

stora sympatier för att, till de öfver klagade olägenheternas af hjälpande, en

ändring af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring

den 27 juni 1896 vidtages i den ifrågaställda riktningen. Äfven frånsedt

den formulering motionären gifvit sitt förslag, anser sig dock Riksdagen

icke kunna biträda detsamma. Om detta förslag blefve antaget, skulle

nämligen, sedan mantalet efter grundskatternas afskrifning förlorat sin

kufvudsakliga betydelse, knappast någon skillnad längre finnas mellan ägostyckning

och jordafsöndring. Det torde emellertid icke kunna anses lämpligt

att bibehålla dessa två förfaranden för utskiftning af fast egendom,

då de i hufvudsak hafva enahanda karaktär, enär därigenom tvifvelsutan

skulle vållas ännu större oreda än redan nu förefinnes. Det synes Riksdagen

i stället höra tagas under allvarligt öfvervägande, huruvida icke

ägostycknings- och afsöndringsförfarandet lämpligen kunna samarbetas till

ett institut. Därvid bör naturligen eftersträfvas att meddela sådana bestämmelser,

som icke i onödan lägga hinder i vägen för utbrytning af jord

från vederbörande stam fastighet, utan i största möjliga utsträckning förena

enkelhet, snabbhet och billighet. Enligt Riksdagens uppfattning bör det icke

ifrågasättas annat än att denna nya form för uppdelning af jord skall

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 108.

medföra samma trygghet som ägostyckning, så att laga skifte icke kan

vålla rubbning i afsöndring, som genom densamma kommit till stånd.

Enligt hvad Riksdagen inhämtat, har den af Eders Ivungl. Maj:t den

5 oktober 1906 tillsatta kommitté för revision af skiftesstadgan och därmed

sammanhängande författningar till behandling förehaft frågan om

revision af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring,

därvid äfven spörsmålet om sistnämnda två instituts ersättande med ett

annat förfarande varit föremål för kommitténs uppmärksamhet. Det torde

dock dröja en afsevärd tid, innan nämnda kommitté hinner afsluta sitt

arbete och dess förslag till omgestaltning af hithörande lagstiftning blifva

framlagdt till Riksdagens pröfning. De gällande stadgandena i ämnet synas

emellertid medföra så stora olägenheter, att frågan om deras ersättande

med lagbud, bättre afpassade efter nu rådande förhållanden, bör så snart

som möjligt upptagas till afgörande.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen härigenom anhålla,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t snarast möjligt låta utreda, i hvad mån

större lättnader må kunna beredas för utbrytning af jord från vederbörande

stamfastighet, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna

utredning må gifva anledning.

Stockholm den 6 maj 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.