Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående vidtagande af åtgärder för den nomadiserande lappbefolkningens vidmakthållande m. m.

1908-05-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:113, Skrifvelse till Konungen angående vidtagande af åtgärder för den nomadiserande lappbefolkningens vidmakthållande m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse N:o 118.

7

N:o 1 13.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 6 maj 1908.

— — — — Andra Kammaren den 6 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående vidtagande

af åtgärder för den nomadiserande lappbefolkningens

vidmakthållande m. m.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o 1) utlåtande N:o 9.)

(Andra Kammarens — — (N:o 4) — N:o 6.)

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion kar uppmärksamheten fästs å

behofvet af att åtgärder vidtoges för lappbefolkningens vidmakthållande

samt för beredande af bättre existensmöjligheter åt densamma.

Enligt nu gällande renbeteslag af den 1 juli 1898 äga lapparne att

med sina renar uppehålla sig under hvarje tid af året inom Norrbottens

och Västerbottens lappmarker ofvan odlingsgränsen samt å sådan mark

nedom samma gräns, som antingen tillhör kronan eller förklarats utgöra

renbetesland eller af ålder varit såsom sådant land använd, samt inom

Jämtlands län å renbetesfjallen och å de till utvidgning af dessa fjäll

sedermera upplåtna områden. Under vintermånaderna, angifna i nämnda

författning, äga de uppehålla sig å annan mark inom Norrbottens och

Västerbottens läns lappmarker samt å de trakter utom nämnda lappmarker

och renbetesfj allen i Jämtlands län, bvilka lapparne efter gammal sedvana

besökt. Lapparne äro enligt berörda lag skyldige att vårda sina renar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 113.

och om dessa orsakat skada på åker, äng eller viss utängsslåtter, i de fall

som angifvas i lagen gälda skadestånd. För den bofasta befolkningen åter

gäller förbud att fälla eller misshandla lapparnes renar. I gällande lag

om renmärken stadgas vidare skyldighet för hvarje renägare att hafva sina

renar märkta med ett af vederbörande häradsrätt fastställdt märke och uti

kungl. kungörelsen om renmärkesförtecknings förande m. m. den 22 december

1899 gifvas särskilda föreskrifter om renmärkenas registrering.

Eedan år 1900 började emellertid de nomadiserande lapparne i Västerbottens

län göra framställningar om förbättring i sina existensvillkor och

i sammanhang därmed gjorde de anmärkningar mot renbeteslagen, särskilt

i fråga om lapparnes skadeståndsskyldighet till de bofaste. Öfver dessa

framställningar hafva sedermera yttranden afgifvits af flere myndigheter,

bland andra af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nyssnämnda län,

och har bemälde befallningshafvande däri framhållit, att, såvidfc Västerbottens

län anginge, eu utvidgning af de nomadiserande lapparnes renbetesfrihet

vore af nöden, men eu utvidgning af renbetena borde dock äga rum

endast å mark ofvan odlingsgränsen, och för utredning af frågan, hvilken

och huru mycket mark, som härtill kunde erfordras, borde eu undersökning

å platsen i hvarje särskilt fall företagas. Vidkommande de nomadiserande

lapparne har vidare Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens län i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 30 december 1907

yttrat, att för lapparnes fortbestånd i allmänhet vore det gagneligt och

förmånligast att med de medel, som kunde stå till buds, söka hjälpa och

understödja just de nomadiserande. För lösningen af denna fråga vore

det af största vikt, att eu verklig utredning företoges beträffande det antal

renar, som under vanliga förhållanden kunde födas å de trakter, där

lapparne nu vistades. Därjämte borde tillkomma eu vetenskaplig undersökning

beträffande renmossans förhållande å fjällen och i skogarne.

Jämväl frågan om förbättring af de icke nomadiserande lapparnes

ställning har under de senare åren varit föremål för uppmärksamhet, och

har frågan kommit under behandling med anledning af eu utaf Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län under år 1906 till

Eders Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse. I berörda skrifvelse har bemälda

befallningshafvande hänvisat till skrifvelsen bifogade protokoll vid sammanträden

år 1905 inför vederbörande lappfogde i och för behandling af frågan

om förbättrande af de icke nomadiserande lapparnes ställning, hvaraf inhämtades,

att de renägande lappar, som blifvit i saken hörde, förklarat,

att från nomadlapparnes sida hinder ej mötte för tillåtelses beviljande åt

icke renskötande lappar att bosätta sig å lämpliga ställen inom renbetes
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 113.

9

landeri under vissa villkor, men för egen del yttrade Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande endast, att frågan, huruvida det sålunda ifrågaställa

sättet att bereda den lappska befolkningen möjlighet till existens vore det

lämpligaste eller om möjligen andra utvägar därtill kunde finnas, fordrade

grundlig pröfning, hvilken enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

mening borde ske genom särskild kommitté, där jämväl lappar, såväl renskötande

som icke renskötande, finge medverka. Öfver berörda framställning

hafva Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens och

Norrbottens län blifvit hörda, och har förstbemälde myndighet förklarat, att

enligt dess åsikt åt de icke nomadiserande lapparne borde beredas tillfälle

att idka jordbruk och boskapsskötsel å mark ofvan odlingsgränsen i länet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län åter har erinrat,

att erfarenheten rörande de lappar, som öfvergått från renskötsel till nybyggarelif,

icke varit af uppmuntrande art i Norrbotten, och då i allmänhet

den mera välbelägna jorden vore upptagen, antoge Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, att svårigheter skulle uppstå för lappbefolkningen

att öfvergå till kreatursskötsel och jordbruk, och fruktade bemälda

befallningshafvande vidare, att försöken att få de icke renägande lapparne

att öfvergå till de bofastes klass skulle tillfoga den nomadiserande lappbefolkningen

allvarlig skada.

Vidare hafva kammarkollegium och landtbruksstyrelsen blifvit hörda

i anledning af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens

län berörda yttrande i lappfrågan och hafva dessa ämbetsverk ansett, att

renskötseln borde understödjas och de icke nomadiserande lapparne beredas

tillfälle till egna hems bildande, samt att dessa mål borde kunna

vinnas genom en omtänksamt ordnad och utförd afvittring ofvan odlingsgränsen,

för hvilket ändamål omförmälta ämbetsverk föreslagit, bland annat,

en sådan utredning, hvarom Eders Kungl. Maj:ts nyssbemälde befallningshafvande

hemställt.

Af hvad Riksdagen i ärendet inhämtat synes framgå, att lapparnes

ställning är i flere afseenden betryckt och att svårigheterna för lapparne

ej kunna lättas genom åtgärder af dem själfva, utan att statsmakterna

böra träda fram för att gifva stöd åt de lappar, hvilka ännu utöfva lapparnes

urgamla och för dem naturliga näring, renskötseln, och för att lindra

ställningen för de lappar, hvilka af fattigdom eller annan orsak måst upphöra

med renskötseln samt på bästa sätt underlätta desses möjligheter att

bli bofasta jordägare, där så kan befinuas verkligen önskvärd! och lämpligt.

Såsom en bidragande orsak till renskötselns tillbakagång och lapparnes

trångmål har framhållits de bofastes jordbruk och boskapsskötsel, som

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 44 Saft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 113.

utvecklat sig jämväl å lappames gamla områden. De bofastes anspråk på

nödigt skydd för den näring, som skall lämna dem ett mången gång

knappt dagligt bröd, är emellertid så behjärtansvärdt, att, då det gäller

att ordna förhållandena till det bättre för lapparne, detta de bofastes anspråk

icke bör af alltför långt drifven medkänsla för urbefolkningen sättas

å sido på ett sätt, som verkar hämmande på näringen och bringar dess

utöfvare i större betryck än nu.

Ehuru af hvad ofvan anförts framgår, att såväl Eders Kungl. Maj:t

som myndigheterna i orterna hafva sin uppmärksamhet fästad å lappfrågan,

får Riksdagen, som anser, att denna fråga bör, så snart sig göra låter,

bringas till en såvidt möjligt tillfredsställande lösning, anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och taga under ompröfning, hvilka åtgärder

böra vidtagas för att dels vidmakthålla, värna och trygga den

nomadiserande lappbefolkningens tillvaro och främja renskötselns utveckling

och dels förhjälpa den öfriga lappbefolkningen ur dess betryckta

ställning och bereda den lämpliga existensmöjligheter, samt för Riksdagen

snarast möjligt framlägga de förslag, hvartill en dylik utredning och pröfning

kunna gifva anledning.

Stockholm den 6 maj 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.