Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner dels om ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen dels ock angående en inkomstskatt att upptagas i riksstaten för år 1909.

1908-05-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:120, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts propositioner dels om ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen dels ock angående en inkomstskatt att upptagas i riksstaten för år 1909.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

1

N:o 120.

Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 12 maj 1908.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts

propositioner dels om ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen

dels ock angående en inkomstskatt

att upptagas i riksstaten för år 1909.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 22.)

Till Konungen.

I proposition n:o 34 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att

besluta, att 1, 4, 7, 10, 11, 14, 56, 57 och 60 §§ i förordningen angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst den 13 september 1907, 10 §

i den vid förordningen fogade instruktionen för taxeringsmyndigheterna

äfvensom vissa till förordningen hörande formulär till taxeringslängd^!*

måtte erhålla den förändrade lydelse, som vid propositionen fogade

förslag utvisade.

Såsom af det i propositionen åberopade statsrådsprotokoll framgår,

afse de ifrågasatta ändringarna i 1 och 7 §§ att återställa bevillningen,

för 100 kronor af fastighetstaxeringsvärde och 100 kronors inkomst

räknadt, till de för år 1907 och dessförinnan gällande belopp eller för

jordbruksfastighet till sex öre för hvarje fulla 100 kronor och för all

annan fastighet och frälseränta till fem öre för hvarje fulla 100 kronor

Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 48 Höft. (N:o 120.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

af taxeringsvärdet samt med afseende å taxerad inkomst till en för

hundra af inkomstbeloppet. De i bevillningsförordningen af den 13

september 1907 stadgade skattesatser eller respektive tre och två och

ett hälft öre för 100 kronors taxeringsvärde samt en half för 100 af

inkomstbeloppet hafva som bekant ej heller varit ämnade att gälla annat

än under öfvergångsåret för nämnda författning eller under år 1908.

Mot de af Eders Kung!. Maj:t föreslagna ändringar i 1 och 7 §§ af

bevillningsförordningen har Riksdagen därför icke något att erinra.

I anslutning till de sålunda föreslagna ändringarna med afseende

å skattesatserna, hvarigenom bevillningen skalle år 1909 under i öfrigt

likartade förhållanden utgå med dubbla belopp mot år 1908, bör gifvetvis

den s. k. bevillningsprocenten, sådan den bestämts i 1907 års förordning,

högst betydligt reduceras. Den i sådant afseende föreslagna

ändring af 57 § bevillningsförordningen finner Riksdagen sig kunna

biträda.

Riksdagen har sålunda icke haft något att anmärka mot de Eders

Kungl. Maj:ts förslag, som innefattas i den föreslagna ändrade lydelsen

af 1, 7 och 57 §§ i bevillningsförordningen, och har icke heller, med

här nedan angifna undantag, funnit anledning till erinringar beträffande

öfriga ifrågasatta ändringar i samma förordning. Undantaget afser den

föreslagna ändrade lydelsen af 14 §.

Den reform, som innefattas i 1907 års bevillnings- och inkomstskatteförordningar,

åsyftade bland annat att bringa reda och klarhet i

taxeringsförfarandet. Ett sådant syftemål sökte man vinna därigenom,

att icke vidare löpande årets utan ett tilländagånget eller sistförflutna

års inkomster skulle göras till föremål för taxeringen. Detta förhållande

uttrycktes i 7 § af bevillningsförordningen sålunda, att skattskyldig

skulle taxeras för den inkomst, han åtnjutit under det nästföregående

året. Och godkändes likaledes af Riksdagen en sådan förändrad lydelse

af 14 § bevillningsförordningen, att uppgift, som till ledning vid taxeringen

skulle aflämnas af statsdepartementet samt andra verk och

styrelser, skulle angifva de af vederbörande tjänstemän m. fl. under

nästföregående år uppburna särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar

in. m.

I förevarande proposition har emellertid föreslagits sådan ändring

af sistomförmälda paragraf, att uppgift, hvarom nyss nämndes, skulle

afse lön, tjänstgöringspenningar m. in. icke under utan för nästföregående

år.

Riksdagen finner det framställda förslaget till ändring i 14 §

bevillningsförordningen icke böra godkännas. Det är visserligen riktigt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 3

att, såsom i statsrådsprotokollet angifvits, syftemålet med 1907 års

reform i fråga om beskattningsåret vid inkomsttaxeringen varit bland

annat att förekomma den — Riksdagen skalle vilja säga irrationella —

sammanblandning af olika års inkomster, som enligt dittills gällande

regler kunde uppstå vid taxeringen för ett visst år. Men ett annat

med reformen afsedt syftemål, som enligt Riksdagens förmenande fåranses

väl så viktigt som det i statsrådsprotokollet angifna, bär varit,

att deklarationerna skulle kunna omedelbarligen tjäna till ledning vid

taxeringen. Med förut gällande ordning kunde de på heder och samvete

afgifna deklarationerna, huru samvetsgrant desamma än upprättats, icke

utan vidare af taxeringsmyndigheterna användas. Sammalunda var förhållandet

i fråga om arbetsgifvares m. fl. uppgifter, som lämnades till

ledning för andras taxering.

Dessa båda nu angifna syftemål synas hafva vunnit sitt fulla

beaktande genom den i 7 § gifna konstitutiva bestämmelsen, att

skattskyldig skall taxeras för den inkomst han åtnjutit under det nästföregående

året, en bestämmelse, som, sedd i belysning af hela reformen,

enligt Riksdagens förmenande, afser de inkomster, af Indika de skattskyldiga

under samma år verkligen kommit i åtnjutande. Först härigenom

kan den skattskyldige tillförsäkras möjlighet att under alla

förhållanden i sin inom behörig tid afgifna deklaration upptaga alla de

inkomster, som skola taxeras, en omständighet, som å sin sida sätter

taxeringsmyndighet i stånd att med största möjliga noggrannhet och

utan allt för mycket användande af det för såväl myndigheter som

skattskyldige besvärliga anmaningsförfarandet fullgöra sitt uppdrag.

Den enkelhet och klarhet i taxeringsförfarandet, som härigenom

vinnes, måste alltså, ej minst för de skattskyldige själfva, hafva ett så

högt värde, att icke utan synnerligen vägande skäl en afvikelse därifrån,

äfven om så endast undantagsvis skulle ske, kan anses tillrådlig. Redan

den omständigheten att, enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag i skatteförfattningarna,

skulle införas ett mera abstrakt begrepp för inkomståret,

måste under sådana förhållanden väcka betänkligheter. I många fall,

där ersättning på en gång utgår för arbete, som utförts under längre

tid än ett år eller eljest på tider under två eller derå år, torde nämligen

svårigheter möta för den skattskyldige att i deklaration uppgifva, i livad

mån inkomsterna belöpt på ena eller andra året. Äfvenledes torde det

kunna ifrågasättas, huruvida det ens skulle anses väl öfverensstämma

med skatteförfattningarnas anordning att i beskattningsafseende till ett

förflutet år hänföra inkomster, af hvilka den skattskyldige icke kan

komma i åtnjutande förrän långt fram på det nästkommande. Skatte
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

lindring och framför allt progression böra nämligen bestämmas efter den

skattskyldigas skatteförmåga, mätt efter lians inkomster under ett enda

år. För den del af befolkningen, som af förhållandena tvingas att lefva så

att säga för dagen, skulle det ju icke utan skäl kännas obilligt, om skatten

t. ex. år 1909 tillmättes efter ej blott de inkomster, som han uppburit

och förbrukat år 1908, utan äfven inkomster, som han uppbär långt fram

på året 1909. Skatteförmågan, utmätt efter progressionsskalan, kan i

de flesta fall icke sägas hafva varit för 1908 års inkomster större, därför

att i den skattskyldiges kassa, visserligen tack vare den skattskyldiges

arbete år 1908, men dock först långt fram på året 1909 inflyter ett större

eller mindre penningbelopp. Detta skulle emellertid, om Eders Kungl.

Maj:ts förslag, sådant det angifvits i statsrådsprotokollet, blefve gällande,

bland vissa kategorier löntagare i stort sedt varda regel, nämligen i de

fall, då i den skattskyldiges ordinarie inkomster ingå tantiemer och provisioner,

inkomster, som åtminstone delvis oftast tillfalla den skattskyldige

till och med långt efter det tiden för deklaration af nästföregående

års inkomster tilländagått. För öfrigt skulle det ju mot förslaget

kunna anmärkas, att, därest taxeringsmyndigheterna underläte att

år 1909 taga till beskattning på år 1908 belöpande inkomster, sagda

inkomster komme att undgå beskattning. Ehuru desamma uppburits

år 1909, skulle nämligen enligt förslaget inkomsten, såsom belöpande

för år 1908, icke kunna taxeras till skatt år 1910 eller följande år.

På grund af hvad sålunda anförts, har Riksdagen icke kunnat

bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag till ändring af 14 § bevillningsförordningen.

I anslutning till hvad ofvan framhållits rörande förhållandet

mellan deklaration och taxering och då det nu visat sig, att

betydelsen af ett stadgande om uppgiftsskyldighet rörande inkomster

för ett år skulle, äfven efter 1907 års reform, kunna tolkas såsom

afseende inkomster, som belöpte för visst år, har Riksdagen emellertid

ansett lämpligt vidtaga några smärre ändringar i nu omhandlade paragraf.

Medan enligt 2:o b) af sagda paragraf uppgift från statsdepartement m. fl.

skall afse de af vederbörande skattskyldige under nästföregående år

uppburna inkomster, stadgas i 2:o c) och d), att uppgift af förmyndarekammare

eller gode män för tillsyn af förmynderskap äfvensom agent

för utländskt försäkringsbolag skall afse i förra fallet inkomst af kapital

och i senare fallet, bland annat, premiebeloppet, allt för nästföregående

år. Af förut angifna skäl torde emellertid med afseende å dylika uppgifter

äfven böra uttryckligen stadgas, att desamma skola afse inkomst

eller premiebelopp under nästföregående år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 120. 5

Riksdagen liar alltså funnit sig höra godkänna Eders Kung!.

Majrts ifrågavarande proposition n:o 34, dock att 14 § i bevillningsförordningen

skall erhålla följande lydelse:

14 §.

Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:

l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:

a) af Blodsdomstol samt domare på landet:

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling

för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist

meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift,

hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens

datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, om och i

så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för

inventarier eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner

samt om köpet skett å exekutiv eller konkursauktion;

V) af direktion för hypoteksinrättning:

uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning

till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid därå,

efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande

anställd och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter

eller vederbörande brandstodskommitté:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus

och byggnader''; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskild!

för hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit

mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst

föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;

b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,

vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för

allmän inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt

eller annan ägt utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående de af hvar och en person under nästföregående

år uppburna särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar, dagaflöning,

traktamente, arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar,

portions-, inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation

och andra löneförmåner äfvensom pension, hvarjämte, då med

tjänstebefattning följt fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

inkomst af sportler, expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller

andra obestämda eller extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt

antecknas;

c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap:

uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst

af kapital under nästföregående år, för så vidt den uppgått till minst

500 kronor;

d) af agent för utländskt försäkringsbolag:

uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet under

nästföregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda

återförsäkringspremier;

e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts

oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under

offentlig kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af enhvar

annan, som under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse

eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor:

enahanda uppgift, hvarom i V) stadgas, angående lön- och arfvodestagares

samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift, hvarom i 2:o) b) och é) stadgas, må icke något slag af

de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om

enligt denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen

medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande

200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som

åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.

Beträffande de till bevillningsförordningen hörande formulär till

taxeringslängder får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

i sammanhang med kungörandet af Riksdagens ifrågavarande beslut

låta utfärda däraf föranledda formulär till taxeringslängder.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t i proposition n:o 35 föreslagit

Riksdagen

dels att till upptagande i riksstaten för år 1909 åtaga sig en särskild

bevillning af 15,000,000 kronor under namn af inkomstskatt, att på

enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst af

vederbörande vid de för betalning af kronoutskylder infallande uppbördsstämmorna

uppbäras samt i behörig ordning redovisas,

dels ock besluta, att nämnda inkomstskatt skall utgå i enlighet

med gällande förordning om inkomstskatt, dock att 5, 8, 10, 11, 40,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 120.

41 och 43 §§ i förordningen jämte det vid förordningen fogade deklarationsformuläret

skulle erhålla den förändrade lydelse, som vid propositionen

fogade förslag utvisade.

Riksdagen, som jämväl för år 1909 åtagit sig en särskild direkt

skatt under namn af inkomstskatt, har vidkommande den förordning i

ämnet, som bör för samma år följas, funnit, att, på sätt Eders Kungl.

Maj:t föreslagit, samma grunder, som enligt förordningen om inkomstskatt

af den 13 september 1907 under innevarande år gälla för taxeringen

till inkomstskatt, fortfarande böra i hufvudsak tillämpas.

Mot den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändrade lydelsen af 11

och 41 §§, afseende skattesatsen och den s. k. inkomstskatteprocenten,

har Riksdagen af de skäl, som ofvan anförts beträffande Eders Kungl.

Maj:ts förslag till ändringar i fråga om 1, 7 och 57 §§ bevillningsförordningen,

icke funnit något att erinra.

öfriga af Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i nuvarande

affattningen af 5, 8, 10, 40 och 43 §§ i gällande inkomstskatteförordning

hafva likaledes blifvit af Riksdagen godkända.

Riksdagen har alltså beslutit, att förordningen om inkomstskatt

af den 13 september 1907 skall fortfarande under år 1909 bibehållas

vid dess nuvarande lydelse, dock att 5, 8, 10, 11, 40, 41 och 43 §§ i

förordningen skola erhålla den förändrade lydelse, som blifvit af Eders

Kungl. Maj:t föreslagen.

Beträffande slutligen det vid förordningen fogade deklarationsformuläret

får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i

sammanhang med kungörandet af Riksdagens beslut i förvarande ämne

låta utfärda dylikt formulär.

Stockholm den 12 maj 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.