Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 123

1908-05-15 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:123, Riksdagens Skrifvelse N:o 123

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 123.

1

J\T:o 123.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 maj 1908.

— — — — Andra Kammaren den 15 —• —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till strafflag för krigsmakten, lag

om införande af den nya strafflagen för krigsmakten samt

hvad i afseende därå iakttagas skall, lag angående ändring

i vissa delar af förordningen om krig sdomstolar och rättegången

därstädes den 11 juni 1868, lag angående ändring

af 1 och 4 §§ i förordningen angående verkställighet i

vissa fall af straff, ädömdt genom icke laga kraft ägande

utslag, den 30 maj 1873 samt lag angående ändring af

10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901.

(Lagutskottets utlåtande n:o 58.)

Till Konungen.

I en den 28 februari 1908 dagtecknad proposition, n:o 67, har Eders

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag

till strafflag för krigsmakten, lag om införande af den nya strafflagen för

krigsmakten samt hvad i afseende därå iakttagas skall, lag angående ändring

i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

den 11 juni 1868, lag angående ändring af 1 och 4 §§ i förordningen anBih.

till Riksd. Prat. 1908. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 50 Käft. (N:o 123.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 123.

gående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft

ägande utslag, den 30 maj 1873 samt lag angående ändring af 10 § i

värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Det kan enligt Riksdagens uppfattning icke jäfvas, att det af Eders

Kungl. Maj:t framlagda, på omfattande utredning och sakkunnig pröfning

grundade förslag till ny strafflag för krigsmakten äger företräde framför

nu gällande militära strafflag. Riksdagen vill i sådant afseende särskilt

framhålla, att de af Riksdagen uttalade önskemål blifvit i flera punkter

tillgodosedda. Då Riksdagen det oaktadt icke ansett sig kunna bifalla

ifrågavarande proposition, hafva nedan angifna skäl föranledt Riksdagen

att intaga en dylik ståndpunkt.

När det är fråga om en revision af den särskilda lagstiftning, som

hos oss gäller för krigsmakten, torde det icke råda mer än eu mening

därom, att den del af denna lagstiftning, som är behäftad med de största

bristerna och följaktligen mest i behof af en omarbetning, är just den,

som rör domstolsorganisationen och den militära rättegångsordningen i

allmänhet. De klagomål, som tidt och ofta gjort sig hörda öfver det sätt,

hvarpå krigslagarna i praktiken tillämpas, torde ock i flertalet fall vara

beroende däraf, att de nuvarande krigsdomstolarna, frånsedt den högsta

instansen, icke kunna anses vara så anordnade, att de kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sin uppgift.

Det kan nämligen icke vara något tvifvel underkastadt att, så länge

krigsdomstolarna i första och andra instans hafva en sådan sammansättning,

som för närvarande är fallet, det icke finnes tillfyllestgörande garantier

för att där skall råda eu sådan säkerhet i rättstillämpningen, som med

nödvändighet måste kräfvas, särskildt då det gäller för den enskilde så

djupt ingripande och allvarliga påföljder, som ett brott mot den militära

strafflagen kan draga med sig. Då härtill kommer beträffande krigsdomstolar

i första instans, såväl att den lagfarne ledamoten, hvilken tillsättes

endast på förordnande mot ett relativt mindre arfvode, icke sällan är en

yngre jurist med skäligen ringa erfarenhet såsom domare, som äfven att

åklagaremyndigheten är anförtrodd åt personer, hvilka i regel måste anses

föga skickade att på ett nöjaktigt sätt fylla denna sin uppgift, synes det

ligga i öppen dag, att en revision af gällande lag om krigsdomstolar och

rättegången därstädes är af trängande behof påkallad.

I det förslag till militär rättegångsordning, hvilket blifvit utarbetadt

af den kommitté, som den 1 april 1901 af Eders Kungl. Maj:t tillsattes

för revision af strafflagen för krigsmakten och förordningen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes, hafva åter de af 1901 års Riksdag framhållna

synpunkter i flera afseende!! vunnit beaktande. Enligt kommitténs

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens Skrifvelse N:o 123.

förslag skulle särskilda krigsdomstolar bibehållas, benämnda i första instans

under fredstid distriktskrigsrätter och under krig fältkrigsrätter. Rikets

krigsmakt skulle i fredstid af Eders Kung!. Maj:t, indelas i ett visst antal,

förslagsvis nio, distrikt, hvartdera med en distriktskrigsrätt, hvilken skulle

bestå af en krigsdomare såsom ordförande, två militärer och en auditör.

Äfven åtal mot officer af huru hög grad som helst skulle i regel handlägga8

af distriktskrigsrätt. De militära ledamöternas grad skulle bestämmas

i förhållande till den tilltalades, dock att militära^ bisittare i domstolen

aldrig finge hafva lägre tjänstegrad än kapten. Åklagare vid distriktskrigsrätt

skulle vara jurist och benämnas krigsfiskal. Krigsöfverdomstol

skulle i fredstid vara en afdelning af Svea hofrätt med dess president

såsom ordförande samt två lagfarna och två militära bisittare.

Beträffande kommitténs förslag till omorganisation af de militära

domstolarna — liksom ock i fråga om dess förslag till förändring af stadgandena

rörande disciplinstraffen — voro emellertid inom kommittén meningarna

ganska delade, hvilket synes af åtskilliga vid betänkandet fogade

reservationer. Såsom framgår af det propositionen bilagda utdrag af protokollet

öfver. justitiedepartementsärenden för den 7 december 1906 hafva

dessutom krigshofrätten och det öfvervägande flertalet åt de öfriga myndigheter,

hvilka yttrat sig öfver kommitténs förslag till ny krigslagstiftning,

ansett sig. böra mer eller mindre bestämdt afstyrka de ''ifrågasätta bestämmelserna

i dessa delar. Med anledning såväl af därvid gjorda anmärkningar

som äfven af andra orsaker har Eders Kungl. Maj:t låtit vidtaga en

omarbetning af förslagen, hvilken emellertid begränsats till att omfatta

endast straff lagsförslaget.

De grunder, som af Eders Kungl. Maj:t anförts för framläggande af

straff lagsförslaget till granskning och afgörande af Riksdagen, oaktadt den

militära rättegångsordningen icke kunnat samtidigt göras till föremål för

pröfning, kan Riksdagen icke finna öfvertygande. Af hvad ofvan anförts torde

framgå, att det enligt Riksdagens uppfattning är nödvändigt för vinnande

af ett tillfredsställande resultat, att arbetet med reformering af krigslagstiftningen

i främsta rummet inriktas på genomförande af en mera betryggande

domstolsorganisation och på étt öfverseende af de stadgande!!, som därmed

stå i samband. Om så icke sker, torde det vara fara värdt, att de nuvarande

olägenheterna på det hela taget skola kvarstå: sörjer man icke för att

garantier finnas för en god rättsskipning, synes nämligen föga vara vunnet

genom en än så tillfredsställande omarbetning af öfriga delar af krigslagstiftningen.

Det torde vidare vara uppenbart, att det finnes ett så nära

samband mellan strafflagen för krigsmakten och den militära domstolsorganisationen

och processen, att samtliga hithörande frågor helst böra upptagas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 123.

till afgörande i ett sammanhang. Det lärer icke vara något tvifvel underkastadt.

att vid en samtidig behandling det skall blifva lättare att så afväga

de olika stadgande^ inom skilda delar af krigslagstiftningen, att å ena

sidan den medborgerliga säkerheten icke äfventyras, på samma gång som å

andra sidan föreskrifter lämnas, hvilka äro oundgängliga för ett rätt tillgodoseende

af försvaret. Såvidt Riksdagen kan döma, äro ej heller de brister, som

vidlåda den nuvarande strafflagen för krigsmakten så stora eller en revision

af densamma så trängande, att icke de olägenheter, som ett uppskof med denna

revision må föranleda, kunna mer än väl uppvägas af de fördelar för krigslagstiftningen

i dess helhet, hvilka ett allsidigt skärskådande af hithörande

spörsmål under dessas gemensamma handläggning tvifvelsutan komme att

medföra. Dessutom synes det icke vara lämpligt att nu vidtaga så omfattande

ändringar i rättegångsordningen, som i Eders Kungl. Maj:ts förevarande

proposition föreslås, då det kan förutsättas, att lagen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes inom den närmaste framtiden skall

blifva ersatt af en ny lag. Då utlåtanden från vederbörande myndigheter

inkommit öfver kommitténs förslag till dylik lag, anser sig nämligen Riksdagen

kunna antaga, att Eders Kungl. Maj:t redan nästkommande år eller,

om så ej kan ske, vid 1910 års riksmöte skall kunna till Riksdagens pröfning

framlägga jämväl ett förslag till omgestaltning af den militära domstolsorganisationen

och processen.

Vidkommande särskilt det i propositionen framlagda förslag till

lag angående ändring i 1 och 4 §§ i förordningen angående verkställighet

i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag,

den 30 maj 1873, tillåter sig Riksdagen erinra därom, att Riksdagen

i skrifvelse (n:o 45) till Eders Kungl. Maj:t den 28 mars 1905 hemställt, att

Eders Kungl. Maj:t måtte låta utreda, under hvilka villkor utslag, därigenom

någon blifvit dömd till frihetsstraff på viss tid eller till bötesstraff, och

hvilket ej underställts högre rätts pröfning, kunde, utan hinder af att det

ej vunnit laga kraft, befordras till verkställighet, samt för Riksdagen

framlägga det förslag till lag, hvartill denna utredning befunnes gifva

anledning. Genom denna framställning har alltså väckts fråga om en

allmän revision af nämnda lag. Sedan infordrade yttranden i anledning

af Riksdagens berörda skrifvelse numera afgifvits, är ärendet beroende på

Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Det synes då icke föreligga tillräcklig anledning

att, på sätt i förevarande proposition föreslagits, endast till partiell

behandling upptaga den väckta frågan om en revision af berörda lag, utan

torde det vara lämpligare att låta denna fråga på en gång i sin helhet

finna en lösning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 123.

På de skäl, som sålunda anförts, har Riksdagen icke kunnat antaga

de. uti Eders Kungl. Maj:ts ofvannämnda proposition framlagda lagförslag,

hvilket Riksdagen härigenom får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva,

Stockholm den 15 maj 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.