Riksdagens Skrifvelse N:o 123
1908-05-15 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1908:123, Riksdagens Skrifvelse N:o 123
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 123.
1
J\T:o 123.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 maj 1908.
— — — — Andra Kammaren den 15 —• —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till strafflag för krigsmakten, lag
om införande af den nya strafflagen för krigsmakten samt
hvad i afseende därå iakttagas skall, lag angående ändring
i vissa delar af förordningen om krig sdomstolar och rättegången
därstädes den 11 juni 1868, lag angående ändring
af 1 och 4 §§ i förordningen angående verkställighet i
vissa fall af straff, ädömdt genom icke laga kraft ägande
utslag, den 30 maj 1873 samt lag angående ändring af
10 § i värnpliktslagen den 14 juni 1901.
(Lagutskottets utlåtande n:o 58.)
Till Konungen.
I en den 28 februari 1908 dagtecknad proposition, n:o 67, har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag
till strafflag för krigsmakten, lag om införande af den nya strafflagen för
krigsmakten samt hvad i afseende därå iakttagas skall, lag angående ändring
i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
den 11 juni 1868, lag angående ändring af 1 och 4 §§ i förordningen anBih.
till Riksd. Prat. 1908. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 50 Käft. (N:o 123.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 123.
gående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft
ägande utslag, den 30 maj 1873 samt lag angående ändring af 10 § i
värnpliktslagen den 14 juni 1901.
Det kan enligt Riksdagens uppfattning icke jäfvas, att det af Eders
Kungl. Maj:t framlagda, på omfattande utredning och sakkunnig pröfning
grundade förslag till ny strafflag för krigsmakten äger företräde framför
nu gällande militära strafflag. Riksdagen vill i sådant afseende särskilt
framhålla, att de af Riksdagen uttalade önskemål blifvit i flera punkter
tillgodosedda. Då Riksdagen det oaktadt icke ansett sig kunna bifalla
ifrågavarande proposition, hafva nedan angifna skäl föranledt Riksdagen
att intaga en dylik ståndpunkt.
När det är fråga om en revision af den särskilda lagstiftning, som
hos oss gäller för krigsmakten, torde det icke råda mer än eu mening
därom, att den del af denna lagstiftning, som är behäftad med de största
bristerna och följaktligen mest i behof af en omarbetning, är just den,
som rör domstolsorganisationen och den militära rättegångsordningen i
allmänhet. De klagomål, som tidt och ofta gjort sig hörda öfver det sätt,
hvarpå krigslagarna i praktiken tillämpas, torde ock i flertalet fall vara
beroende däraf, att de nuvarande krigsdomstolarna, frånsedt den högsta
instansen, icke kunna anses vara så anordnade, att de kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sin uppgift.
Det kan nämligen icke vara något tvifvel underkastadt att, så länge
krigsdomstolarna i första och andra instans hafva en sådan sammansättning,
som för närvarande är fallet, det icke finnes tillfyllestgörande garantier
för att där skall råda eu sådan säkerhet i rättstillämpningen, som med
nödvändighet måste kräfvas, särskildt då det gäller för den enskilde så
djupt ingripande och allvarliga påföljder, som ett brott mot den militära
strafflagen kan draga med sig. Då härtill kommer beträffande krigsdomstolar
i första instans, såväl att den lagfarne ledamoten, hvilken tillsättes
endast på förordnande mot ett relativt mindre arfvode, icke sällan är en
yngre jurist med skäligen ringa erfarenhet såsom domare, som äfven att
åklagaremyndigheten är anförtrodd åt personer, hvilka i regel måste anses
föga skickade att på ett nöjaktigt sätt fylla denna sin uppgift, synes det
ligga i öppen dag, att en revision af gällande lag om krigsdomstolar och
rättegången därstädes är af trängande behof påkallad.
I det förslag till militär rättegångsordning, hvilket blifvit utarbetadt
af den kommitté, som den 1 april 1901 af Eders Kungl. Maj:t tillsattes
för revision af strafflagen för krigsmakten och förordningen om krigsdomstolar
och rättegången därstädes, hafva åter de af 1901 års Riksdag framhållna
synpunkter i flera afseende!! vunnit beaktande. Enligt kommitténs
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Riksdagens Skrifvelse N:o 123.
förslag skulle särskilda krigsdomstolar bibehållas, benämnda i första instans
under fredstid distriktskrigsrätter och under krig fältkrigsrätter. Rikets
krigsmakt skulle i fredstid af Eders Kung!. Maj:t, indelas i ett visst antal,
förslagsvis nio, distrikt, hvartdera med en distriktskrigsrätt, hvilken skulle
bestå af en krigsdomare såsom ordförande, två militärer och en auditör.
Äfven åtal mot officer af huru hög grad som helst skulle i regel handlägga8
af distriktskrigsrätt. De militära ledamöternas grad skulle bestämmas
i förhållande till den tilltalades, dock att militära^ bisittare i domstolen
aldrig finge hafva lägre tjänstegrad än kapten. Åklagare vid distriktskrigsrätt
skulle vara jurist och benämnas krigsfiskal. Krigsöfverdomstol
skulle i fredstid vara en afdelning af Svea hofrätt med dess president
såsom ordförande samt två lagfarna och två militära bisittare.
Beträffande kommitténs förslag till omorganisation af de militära
domstolarna — liksom ock i fråga om dess förslag till förändring af stadgandena
rörande disciplinstraffen — voro emellertid inom kommittén meningarna
ganska delade, hvilket synes af åtskilliga vid betänkandet fogade
reservationer. Såsom framgår af det propositionen bilagda utdrag af protokollet
öfver. justitiedepartementsärenden för den 7 december 1906 hafva
dessutom krigshofrätten och det öfvervägande flertalet åt de öfriga myndigheter,
hvilka yttrat sig öfver kommitténs förslag till ny krigslagstiftning,
ansett sig. böra mer eller mindre bestämdt afstyrka de ''ifrågasätta bestämmelserna
i dessa delar. Med anledning såväl af därvid gjorda anmärkningar
som äfven af andra orsaker har Eders Kungl. Maj:t låtit vidtaga en
omarbetning af förslagen, hvilken emellertid begränsats till att omfatta
endast straff lagsförslaget.
De grunder, som af Eders Kungl. Maj:t anförts för framläggande af
straff lagsförslaget till granskning och afgörande af Riksdagen, oaktadt den
militära rättegångsordningen icke kunnat samtidigt göras till föremål för
pröfning, kan Riksdagen icke finna öfvertygande. Af hvad ofvan anförts torde
framgå, att det enligt Riksdagens uppfattning är nödvändigt för vinnande
af ett tillfredsställande resultat, att arbetet med reformering af krigslagstiftningen
i främsta rummet inriktas på genomförande af en mera betryggande
domstolsorganisation och på étt öfverseende af de stadgande!!, som därmed
stå i samband. Om så icke sker, torde det vara fara värdt, att de nuvarande
olägenheterna på det hela taget skola kvarstå: sörjer man icke för att
garantier finnas för en god rättsskipning, synes nämligen föga vara vunnet
genom en än så tillfredsställande omarbetning af öfriga delar af krigslagstiftningen.
Det torde vidare vara uppenbart, att det finnes ett så nära
samband mellan strafflagen för krigsmakten och den militära domstolsorganisationen
och processen, att samtliga hithörande frågor helst böra upptagas
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 123.
till afgörande i ett sammanhang. Det lärer icke vara något tvifvel underkastadt.
att vid en samtidig behandling det skall blifva lättare att så afväga
de olika stadgande^ inom skilda delar af krigslagstiftningen, att å ena
sidan den medborgerliga säkerheten icke äfventyras, på samma gång som å
andra sidan föreskrifter lämnas, hvilka äro oundgängliga för ett rätt tillgodoseende
af försvaret. Såvidt Riksdagen kan döma, äro ej heller de brister, som
vidlåda den nuvarande strafflagen för krigsmakten så stora eller en revision
af densamma så trängande, att icke de olägenheter, som ett uppskof med denna
revision må föranleda, kunna mer än väl uppvägas af de fördelar för krigslagstiftningen
i dess helhet, hvilka ett allsidigt skärskådande af hithörande
spörsmål under dessas gemensamma handläggning tvifvelsutan komme att
medföra. Dessutom synes det icke vara lämpligt att nu vidtaga så omfattande
ändringar i rättegångsordningen, som i Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition föreslås, då det kan förutsättas, att lagen om krigsdomstolar
och rättegången därstädes inom den närmaste framtiden skall
blifva ersatt af en ny lag. Då utlåtanden från vederbörande myndigheter
inkommit öfver kommitténs förslag till dylik lag, anser sig nämligen Riksdagen
kunna antaga, att Eders Kungl. Maj:t redan nästkommande år eller,
om så ej kan ske, vid 1910 års riksmöte skall kunna till Riksdagens pröfning
framlägga jämväl ett förslag till omgestaltning af den militära domstolsorganisationen
och processen.
Vidkommande särskilt det i propositionen framlagda förslag till
lag angående ändring i 1 och 4 §§ i förordningen angående verkställighet
i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag,
den 30 maj 1873, tillåter sig Riksdagen erinra därom, att Riksdagen
i skrifvelse (n:o 45) till Eders Kungl. Maj:t den 28 mars 1905 hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t måtte låta utreda, under hvilka villkor utslag, därigenom
någon blifvit dömd till frihetsstraff på viss tid eller till bötesstraff, och
hvilket ej underställts högre rätts pröfning, kunde, utan hinder af att det
ej vunnit laga kraft, befordras till verkställighet, samt för Riksdagen
framlägga det förslag till lag, hvartill denna utredning befunnes gifva
anledning. Genom denna framställning har alltså väckts fråga om en
allmän revision af nämnda lag. Sedan infordrade yttranden i anledning
af Riksdagens berörda skrifvelse numera afgifvits, är ärendet beroende på
Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Det synes då icke föreligga tillräcklig anledning
att, på sätt i förevarande proposition föreslagits, endast till partiell
behandling upptaga den väckta frågan om en revision af berörda lag, utan
torde det vara lämpligare att låta denna fråga på en gång i sin helhet
finna en lösning.
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 123.
På de skäl, som sålunda anförts, har Riksdagen icke kunnat antaga
de. uti Eders Kungl. Maj:ts ofvannämnda proposition framlagda lagförslag,
hvilket Riksdagen härigenom får för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva,
Stockholm den 15 maj 1908.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.