Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående inskränkning i tiden för jakt ä älg ro. ro.

1908-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:130, Skrifvelse till Konungen angående inskränkning i tiden för jakt ä älg ro. ro.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

3

tf:0 130.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1908.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående inskränkning i tiden

för jakt ä älg ro. ro.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 16.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 5) utlåtande n:o 24.)

Till Konungen.

<*

I en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits sådan ändring i

gällande jaktstadga, att tiden för rätt till älgars dödande eller fångande

måtte förkortas till en vecka, och att den tillåtna tiden förlädes till

oktober månad, samt att fångande eller dödande af årskalfvar efter älg

blefve under hela året förbjuden.

De skäl, som till stöd för motionen anförts, äro ej mindre älgstammens

bevarande än äfven och framför allt den så ytterst värdefulla

lingonskördens tillgodogörande.

Enligt hvad Riksdagen inhämtat, lärer älgjakten i vissa orter inom

landet hafva en mycket menlig inverkan på lingonskörden, i det att

lingonplockare utsättas för fara att träffas af jägares skott. Och äfven

om de olycksfall, som af sådan anledning inträffat, äro tämligen fåtaliga,

så ligger det dock nära till hands, att lingonplockare hellre än att utsätta

sig för risken att skadas uthålla sig från plockningsarbete, så länge

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

tiden för älgjakten räcker. Den lämpligaste tiden för lingonskörden kan

därigenom komma att förspillas och den härtillgång, som, i rätt tid uppsamlad,

kunde gifva mången ett värdefullt bidrag till lefnadsbekofven, att

förfaras, hvilket otvifvelaktigt blifver kännbart, särdeles för den mindre

bemedlade befolkningen i de orter, där lingonplockning för export tagit

stor spridning. Om än i andra orter, där tillvaratagandet af skogsbären

icke ännu är synnerligen lifligt, olägenheterna af älgjakten icke framträdt

i någon högre grad, låter det dock tänka sig, att i dessa trakter älgjakten

om den får pågå såsom nu, skall verka hindrande eller hämmande på

uppkomsten och utvecklingen af den för allmogen värdefulla binäring,

hvartill skogens bärrikedomar lämna medel.

En fordran på förskjutning eller förkortning af tiden för jakt å älg

med hänsyn till lingonskörden anser Riksdagen därför förtjänt af beaktande.

I södra och mellersta delarna af vårt land sjmes en framflyttning

af jakttiden, till dess bärplockningen afslutats, mycket väl låta sig göra

utan men för jaktutöfningen eller jaktvården. Huruvida den från intresserade

kretsar föreslagna jakttiden, 15 oktober—1 november, är den

lämpligaste, eller om annan tid bör väljas, vågar Riksdagen icke yttra sig

om, helst åsikterna i detta fall synas vara ganska delade bland de sakkunniga.

Den sålunda föreslagna tidsperioden torde dock icke vara

passande för de norra länen. Där mogna nämligen till följd af klimatiska

omständigheter lingonen tämligen sent, så att bärplockningen i allmänhet

icke kan börja förr än mot medlet af september, då jakttiden är öfver

eller i det närmaste slut. Om äfven i undantagsfall bärplockningen skulle

börja något tidigare, så torde knappast någon större våda för bärplockarne

uppstå af älgjakten vid det förhållande, att bärplockningen vanligen äger

rum å skogsmarker i närheten af hemmen, men älgjakten däremot till

det mesta bedrifves å mera aflägsna marker. Ännu lärer icke heller bärplockning

för export hafva tagit starkare fart i de norra länen. En förflyttning

af jakttiden inom de norra länen till dess lingonskörden afslutats

och älgens brunsttid är öfver, eller till medlet eller slutet af

oktober, skulle sannolikt icke blifva till gagn för älgstammens bevarande,

emedan snöfall då möjliggör en förödande jakt på spårsnö. De, som nu

ägna mesta omtanke om jaktvården och jaktens rätta utöfvande, komme

troligen i så fall att i anseende till den sena jakttiden och häraf härflytande

besvärligheter afstå från jakten. Densamma komme i stället att

fälla nästan uteslutande i händerna på jägare utan annat intresse än att

fälla så många djur som möjligt. Efterfrågan på jaktarrenden, däraf

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

markägare nu hafva en afsevärd och välbehöflig inkomst, skulle såmedelst

minskas och jaktvården blifva sämre tillgodosedd än nu.

Klimatiska och andra förhållanden, hvilka böra komma i betraktande

vid en förändring af tiden för jakt å älg, äro så växlande i olika delar

af landet, att de bestämmelser, som kunna väl fylla en orts önskningar

och behof, icke äro tjänliga för en annan ort. Det torde därför icke låta

sig göra att uppdraga några allmängiltiga linjer, efter hvilka inom hela

landet tiden för älgjakt bör tillmätas från synpunkten af bärplockningens

främjande, utan lärer det icke kunna undvikas att hafva särstadganden

för större delar eller områden af vårt land. Goda skäl synas dock tala

för att man icke stannar inför svårigheterna utan skrider till handling

för att den inkomstkälla, som lingonplockningen under senare tider blifvit,

må kunna utnyttjas utan väsentligt hinder af jakten.

Hvad åter angår förbud mot fångande eller dödande af årskalf efter

älg, så stå i detta afseende åsikterna ganska skarpt mot hvarandra. A

ena sidan anföres mot förbud, att årskalfven, sedan modern bortskjutits,

i vissa fall skall hafva svårt att lifnära sig och därför antingen dukar

under eller blifver så svag, att det kan medverka till en degeneration af

älgstammen. Ä andra sidan påstås, att den moderlösa älgkalfve i regeln

kan sköta sig själf och utvecklas så, att någon nedsättning af älgstammen

till kvaliteten icke, såvidt utrönts, är att befara, hvarför kalfven bör

skyddas, så att den genom tillväxt får högre värde och blifver mera

lönande för jakt ett annat år. Däremot torde ej någon meningsskilj
aktighet

råda därom, att, därest jakttiden framflyttas till senare hälften

af oktober, älgkalfven genom att få följa modern en längre tid skall efter

moderns fällande kunna väl föda sig själf. Därmed skulle det väsentligaste

skälet för borttagande af rådande fridlysning af älgkalf också hafva förlorat

sin styrka, och någon egentlig betänklighet mot älgkalfvens fredande icke

förefinnas. I de trakter af de norra länen, där en framskjutning af jakttiden

på samma sätt, som för de mellersta och södra delarna af vårt land ifrågasatts,

skulle blifva förenad med betydande olägenheter utan motsvarande

gagn för bärplockningen, ställer sig frågan om fridlysning för årskalfvarna

mera tvifvelaktig. Men då, enligt hvad från med jaktvård och älgarnes

lefnadssätt i de norra orterna förtroget håll uppgifvits, älgkalfven vid

jakttidens början vanligen lärer hafva så utvuxit, att han, efter det modern

fällts, kan reda sig samt brukar sälla sig till äldre djur och erhålla skydd

af dem, anser Riksdagen, att det gällande förbudet icke bör borttagas, utan

snarare utsträckas till andra orter, där förbud nu icke finnes. Innan

beslut i ena eller andra riktningen fattas torde emellertid ett noggrant

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 130.

öfvervägande af skälen för och emot böra ske. En utredning om allmän

fridlysning af årskalf kan enligt Riksdagens mening lämpligast äga rum

i sammanhang med pröfning af förslaget om ändring eller förkortning

af tiden för jakt å älg.

Algen är vårt lands förnämsta och värderikaste villebråd. Dess

tillvaro bör därför betryggas och gifvas det skydd mot starkt förföljande,

som med en god jaktvård är förenligt och som kan ske utan egentligt

hinder för befolkningens sysselsättningar eller förvärf i öfrigt.

Riksdagen får på grund häraf hemställa, det täcktes Eders Kungl.

Maj:t taga under öfvervägande, huruvida gällande bestämmelser angående

tiden för jakt på älg må kunna ändras genom jakttidens framflyttning

eller förkortande, så att lingonskörden till följd af älgjakten icke äfventyras,

samt huruvida fångande eller dödande af årskalfvar efter älg ej

bör förbjudas, och därefter vidtaga de åtgärder i detta syfte, till Indika

omständigheterna föranleda.

Stockholm den 20 maj 1908.

Med undersåtlig vördnad

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.