Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående rätt att i vissa fall utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval genom valsedels insändande till valförrättaren.

1908-05-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1908:137, Skrifvelse till Konungen, angående rätt att i vissa fall utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval genom valsedels insändande till valförrättaren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 137.

1

N:o 137.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1908.

— — — — — Andra Kammaren den — — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående rätt att i vissa fall

utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval genom valsedels

insändande till valförrättaren.

(Konstitutionsutskottets utlåtande n:o 2.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har af enskild motionär väckts förslagom

rätt att i vissa fall utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval genom

valsedels insändande till valförrättaren.

Frågan om rätt för valman att i vissa fall deltaga i riksdagsmannaval

utan att iakttaga personlig inställelse har vid flera föregående

tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning. Första gången förslag

i denna riktning förelåg var vid 1902 års riksdag, då samme motionär,

som nu upptagit frågan, jämte herr W. T. Lundgren uti en inom

Andra Kammaren afgifven motion hemställde, att § 24 riksdagsordningen

måtte erhålla enahanda lydelse, som uti den vid innevarande års

riksdag väckta motionen föreslagits. Konstitutionsutskottet afstyrkte

emellertid enhälligt motionen, och denna blef af båda kamrarna afslagen.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 60 Haft. (Näs 137, 138.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 * Riksdagens Skrifvelse N:o 137.

Vid 1903 års riksdag återkom motionären med sitt förslag'', kvilket

jämväl denna gång blef af konstitutionsutskottet afstyrka Mot utskottets

hemställan reserverade sig emellertid åtta ledamöter från Andra

Kammaren, af hvilka sju ansågo, att utskottet bort med anledning af

den väckta motionen hemställa om en skrifvelse till Eders Kung! Maj:t

med anhållan om utredning af, i hvad mån och under hvilka villkor

undantag kunde, vid förfall för valberättigad, göras från den i § 24

riksdagsordningen gifna bestämmelsen, att rösträtt ej finge utöfvas af

annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen inställde sig,

samt om framläggande för Riksdagen af de förslag, hvartill denna utredning

kunde gifva anledning. Vid ärendets behandling inom kamrarna

blef emellertid utskottets hemställan af båda kamrarna bifallen.

Vid 1906 års riksdag återupptog motionären sitt förslag i samband

med den då föreliggande kungl. propositionen om ändrade bestämmelser

rörande valrätten till Andra Kammaren. Konstitutionsutskottet

ställde sig denna gång icke principiellt afvisande mot förslaget.

Utskottet erkände nämligen, att det ur billighetssynpunkt kunde vara

önskvärdt, att åt vissa klasser af valberättigad, hvilka genom sitt yrke

eller sin tjänst i regel vore förhindrade att vid riksdagsmannaval iakttaga

personlig inställelse, bereddes tillfälle att afgifva sin röst medelst

valsedels insändande till valförrättare!!. Då emellertid ett medgifvande

att på detta sätt utöfva valrätt, till följd af uppkommande frågor såväl

om anmäldt laga förfalls giltighet som ock, huruvida formerna för röstsedelns

insändande vore behörigen iakttagna, otvifvelaktigt skulle förorsaka

betydande svårigheter vid valen äfvensom leda till ökadt antal

besvär öfver val, och då utredning icke förebragts, huruvida dessa

svårigheter kunde på ett tillfredsställande sätt undanröjas, ansåg sig

utskottet icke kunna i det sammanhang, hvari frågan framkommit, tillstyrka

eu grundlagsändring i den riktning motionären föreslagit. Utskottet

hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda någon Riksdagens

åtgärd. Denna utskottets hemställan blef af Första Kammaren

bifallen, under det Andra Kammaren antog förutnämnda, vid utlåtandet

fogade reservation, gående ut på en skrifvelse i ämnet till Eders Kungl.

Maj:t.

Åt det anförda torde framgå, att den hufvudsakliga anledningen

till att 1906 års Riksdag underlät att aflåta en skrifvelse till Eders

Kungl. Maj:t med begäran om utredning i ämnet var, att Riksdagen

under den dåvarande rösträttspolitiska situationen icke ville bifalla sådana

förslag, hvarigenom rösträttsfrågan kunde ytterligare kompliceras.

I öfverensstämmelse härmed ansåg sig Riksdagen böra afslå alla sådana

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 137. 3

i samband med nämnda fråga väckta förslag, som ej med densamma

ägde ett omedelbart sammanhang. Sedan emellertid rösträttsfrågan

genom Riksdagens förra året fattade beslut erhållit eu förberedande

lösning, och det af 1906 års konstitutionsutskott mot förslaget åberopade

skäl således icke längre äger samma giltighet, förefinnes för Riksdagen

icke anledning att ställa sig afvisande mot ett förslag, hvars principiella

riktighet Riksdagen måste erkänna.

Att detta förslag hvilar på eu erkändt riktig tanke och är förtjänt

af synnerligt beaktande, torde nämligen icke kunna bestridas. Väl

är det af vikt, att den i § 24 riksdagsordningen fastslagna grundsats

om skyldighet att för röstsedels afkunnande iakttaga personlig inställelse

upprätthålles såsom allmän hufvudregel. Men å andra sidan måste det

medgifvas, att på grund af ifrågavarande bestämmelse sådana hinder

kunna uppstå för rösträttens utöfvande, att lagstiftaren bör finna angeläget

att, såvidt möjligt är, undanröja desamma. Sållande kunna på

vissa orter i vårt land hela grupper af röstberättigade medborgare,

t. ex. sjömän och storsjöfiskare, på grund af sitt yrke nästan fullständigt

blifva uteslutna från möjligheten att deltaga i ett till viss dag

utsatt riksdagsmannaval. Likaså måste äfven inom andra verksamhetsområden,

t. ex. bland järnvägstjänstemän, ett stort antal valmän utöfver

hela landet på grund af sin verksamhet i regeln se sig uteslutet från

möjligheten att personligen inställa sig vid valtillfället. Det torde icke

kunna förnekas, att dessa medborgare äfvensom andra, som hafva verkligt

förfall, äga rättmätiga anspråk på att tillfälle, såvidt möjligt är,

beredes dem att göra bruk af den rätt, hvaraf de enligt grundlagen

äro i besittning, men som de på grund af faktiska förhållanden icke

kunna utöfva. Riksdagen finner åtgärder i angifven riktning vara så

mycket mera åt behofvet påkallade, som med det hvilande rösträttsförslagets

eventuella antagande ett betydligt större antal valmän, än

för närvarande är fallet, skulle se sig beröfvadt sin valrätt, därest den

i § 24 riksdagsordningen gifna bestämmelsen oförändrad bibehålies.

Under sådana förhållanden har Riksdagen ansett det vara med rättvisa

och billighet öfverensstämmande, att det göres till föremål för ompröfning,

huruvida icke, med bibehållande af den i nämnda paragraf uppställda

hufvudregel med afseende å rösträttens utöfvande, undantag

därifrån i vissa fall skulle kunna medgifvas.

Då, såsom 1906 års konstitutionsutskott jämväl antydde, åtskilliga

omständigheter höra tagas under öfvervägande för ett allsidigt bedömande

af frågan, huruvida de svårigheter, som otvifvelaktigt äro

förbundna med förslagets genomförande, kunna undanröjas, och då ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 137.

grundi agss t ad gande uti ifrågavarande riktning torde behöfva fullständigas

med en särskild lag angående den ordning, i hvilken vid hinder för

personlig inställelse rösträtt ändock kunde få utöfvas,. har Riksdagen i

frågans nuvarande läge icke kunnat bifalla motionärens förslag, såvidt

det afser att redan nu antaga en ändrad lydelse af § 24 riksdagsordningen.

Då emellertid Riksdagen af skäl, som ofvan anförts, gillar

motionens syfte, har Riksdagen ansett sig böra, i enlighet med hvad

motionären alternativt föreslagit, aflåta en skrifvelse till Eders Kung!.

Maj:t med begäran om utredning och förslag i ämnet.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, får Riksdagen anhålla,

det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och under

hvilka villkor undantag må kunna göras från den i 24 § riksdagsordningen

gifna bestämmelsen, att rösträtt ej må utöfvas af annan valberättigad,

än den, som vid valtillfälle personligen inställer sig, samt

för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning kan gifva

anledning.

Stockholm den 22 maj 1908.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.