Skrifvelse till Konungen, angående rätt att i vissa fall utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval genom valsedels insändande till valförrättaren.
1908-05-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1908:137, Skrifvelse till Konungen, angående rätt att i vissa fall utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval genom valsedels insändande till valförrättaren.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 137.
1
N:o 137.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1908.
— — — — — Andra Kammaren den — — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående rätt att i vissa fall
utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval genom valsedels
insändande till valförrättaren.
(Konstitutionsutskottets utlåtande n:o 2.)
Till Konungen.
Vid innevarande års riksdag har af enskild motionär väckts förslagom
rätt att i vissa fall utöfva rösträtt vid riksdagsmannaval genom
valsedels insändande till valförrättaren.
Frågan om rätt för valman att i vissa fall deltaga i riksdagsmannaval
utan att iakttaga personlig inställelse har vid flera föregående
tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning. Första gången förslag
i denna riktning förelåg var vid 1902 års riksdag, då samme motionär,
som nu upptagit frågan, jämte herr W. T. Lundgren uti en inom
Andra Kammaren afgifven motion hemställde, att § 24 riksdagsordningen
måtte erhålla enahanda lydelse, som uti den vid innevarande års
riksdag väckta motionen föreslagits. Konstitutionsutskottet afstyrkte
emellertid enhälligt motionen, och denna blef af båda kamrarna afslagen.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 60 Haft. (Näs 137, 138.)
2 * Riksdagens Skrifvelse N:o 137.
Vid 1903 års riksdag återkom motionären med sitt förslag'', kvilket
jämväl denna gång blef af konstitutionsutskottet afstyrka Mot utskottets
hemställan reserverade sig emellertid åtta ledamöter från Andra
Kammaren, af hvilka sju ansågo, att utskottet bort med anledning af
den väckta motionen hemställa om en skrifvelse till Eders Kung! Maj:t
med anhållan om utredning af, i hvad mån och under hvilka villkor
undantag kunde, vid förfall för valberättigad, göras från den i § 24
riksdagsordningen gifna bestämmelsen, att rösträtt ej finge utöfvas af
annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen inställde sig,
samt om framläggande för Riksdagen af de förslag, hvartill denna utredning
kunde gifva anledning. Vid ärendets behandling inom kamrarna
blef emellertid utskottets hemställan af båda kamrarna bifallen.
Vid 1906 års riksdag återupptog motionären sitt förslag i samband
med den då föreliggande kungl. propositionen om ändrade bestämmelser
rörande valrätten till Andra Kammaren. Konstitutionsutskottet
ställde sig denna gång icke principiellt afvisande mot förslaget.
Utskottet erkände nämligen, att det ur billighetssynpunkt kunde vara
önskvärdt, att åt vissa klasser af valberättigad, hvilka genom sitt yrke
eller sin tjänst i regel vore förhindrade att vid riksdagsmannaval iakttaga
personlig inställelse, bereddes tillfälle att afgifva sin röst medelst
valsedels insändande till valförrättare!!. Då emellertid ett medgifvande
att på detta sätt utöfva valrätt, till följd af uppkommande frågor såväl
om anmäldt laga förfalls giltighet som ock, huruvida formerna för röstsedelns
insändande vore behörigen iakttagna, otvifvelaktigt skulle förorsaka
betydande svårigheter vid valen äfvensom leda till ökadt antal
besvär öfver val, och då utredning icke förebragts, huruvida dessa
svårigheter kunde på ett tillfredsställande sätt undanröjas, ansåg sig
utskottet icke kunna i det sammanhang, hvari frågan framkommit, tillstyrka
eu grundlagsändring i den riktning motionären föreslagit. Utskottet
hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda någon Riksdagens
åtgärd. Denna utskottets hemställan blef af Första Kammaren
bifallen, under det Andra Kammaren antog förutnämnda, vid utlåtandet
fogade reservation, gående ut på en skrifvelse i ämnet till Eders Kungl.
Maj:t.
Åt det anförda torde framgå, att den hufvudsakliga anledningen
till att 1906 års Riksdag underlät att aflåta en skrifvelse till Eders
Kungl. Maj:t med begäran om utredning i ämnet var, att Riksdagen
under den dåvarande rösträttspolitiska situationen icke ville bifalla sådana
förslag, hvarigenom rösträttsfrågan kunde ytterligare kompliceras.
I öfverensstämmelse härmed ansåg sig Riksdagen böra afslå alla sådana
Riksdagens Skrifvelse N:o 137. 3
i samband med nämnda fråga väckta förslag, som ej med densamma
ägde ett omedelbart sammanhang. Sedan emellertid rösträttsfrågan
genom Riksdagens förra året fattade beslut erhållit eu förberedande
lösning, och det af 1906 års konstitutionsutskott mot förslaget åberopade
skäl således icke längre äger samma giltighet, förefinnes för Riksdagen
icke anledning att ställa sig afvisande mot ett förslag, hvars principiella
riktighet Riksdagen måste erkänna.
Att detta förslag hvilar på eu erkändt riktig tanke och är förtjänt
af synnerligt beaktande, torde nämligen icke kunna bestridas. Väl
är det af vikt, att den i § 24 riksdagsordningen fastslagna grundsats
om skyldighet att för röstsedels afkunnande iakttaga personlig inställelse
upprätthålles såsom allmän hufvudregel. Men å andra sidan måste det
medgifvas, att på grund af ifrågavarande bestämmelse sådana hinder
kunna uppstå för rösträttens utöfvande, att lagstiftaren bör finna angeläget
att, såvidt möjligt är, undanröja desamma. Sållande kunna på
vissa orter i vårt land hela grupper af röstberättigade medborgare,
t. ex. sjömän och storsjöfiskare, på grund af sitt yrke nästan fullständigt
blifva uteslutna från möjligheten att deltaga i ett till viss dag
utsatt riksdagsmannaval. Likaså måste äfven inom andra verksamhetsområden,
t. ex. bland järnvägstjänstemän, ett stort antal valmän utöfver
hela landet på grund af sin verksamhet i regeln se sig uteslutet från
möjligheten att personligen inställa sig vid valtillfället. Det torde icke
kunna förnekas, att dessa medborgare äfvensom andra, som hafva verkligt
förfall, äga rättmätiga anspråk på att tillfälle, såvidt möjligt är,
beredes dem att göra bruk af den rätt, hvaraf de enligt grundlagen
äro i besittning, men som de på grund af faktiska förhållanden icke
kunna utöfva. Riksdagen finner åtgärder i angifven riktning vara så
mycket mera åt behofvet påkallade, som med det hvilande rösträttsförslagets
eventuella antagande ett betydligt större antal valmän, än
för närvarande är fallet, skulle se sig beröfvadt sin valrätt, därest den
i § 24 riksdagsordningen gifna bestämmelsen oförändrad bibehålies.
Under sådana förhållanden har Riksdagen ansett det vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, att det göres till föremål för ompröfning,
huruvida icke, med bibehållande af den i nämnda paragraf uppställda
hufvudregel med afseende å rösträttens utöfvande, undantag
därifrån i vissa fall skulle kunna medgifvas.
Då, såsom 1906 års konstitutionsutskott jämväl antydde, åtskilliga
omständigheter höra tagas under öfvervägande för ett allsidigt bedömande
af frågan, huruvida de svårigheter, som otvifvelaktigt äro
förbundna med förslagets genomförande, kunna undanröjas, och då ett
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 137.
grundi agss t ad gande uti ifrågavarande riktning torde behöfva fullständigas
med en särskild lag angående den ordning, i hvilken vid hinder för
personlig inställelse rösträtt ändock kunde få utöfvas,. har Riksdagen i
frågans nuvarande läge icke kunnat bifalla motionärens förslag, såvidt
det afser att redan nu antaga en ändrad lydelse af § 24 riksdagsordningen.
Då emellertid Riksdagen af skäl, som ofvan anförts, gillar
motionens syfte, har Riksdagen ansett sig böra, i enlighet med hvad
motionären alternativt föreslagit, aflåta en skrifvelse till Eders Kung!.
Maj:t med begäran om utredning och förslag i ämnet.
På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört, får Riksdagen anhålla,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och under
hvilka villkor undantag må kunna göras från den i 24 § riksdagsordningen
gifna bestämmelsen, att rösträtt ej må utöfvas af annan valberättigad,
än den, som vid valtillfälle personligen inställer sig, samt
för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning kan gifva
anledning.
Stockholm den 22 maj 1908.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.